Är regeringskansliet hindret för den svenska digitaliseringen?

I förra veckan bloggade jag om att Sverige drar benen efter sig när det gäller digitalisering. Där angav jag en skrift som just publicerats om digitaliseringen, utgiven av Institutet för Framtidsstudier. Dess Vice VD Anders Ekholm har hållit ihop projektet. Han har ett förflutet på regeringkansliet. Utan att kunna ta ställning till detaljerna, så vill jag redovisa vad just Anders Ekholm skrivit om strategin och regeringskansliet. Mycket stämmer med det jag upplevt.

”Staten som omöjliggörare” heter kapitlet, skrivet av Anders Ekholm alltså, ordagranna citat:

”För att förstå hur förslag tas fram inom Regeringskansliet (RK) är det viktigt att känna till begreppet ”delning” eller ”gemensam beredning”. Själva grunden till varför kommunernas, myndigheternas och landstingens verksamheter bedrivs i isolerade silos kommer från hur arbetet i Regeringskansliet utförs. Här finns extremt isolerade silos. Inte enbart mellan departement utan även inom departementen.” …

”Kort sagt kommer Regeringskansliet i en tid av förändring att utgöra en del av problemet och inte en del av lösningen. Delvis beror det på att man ännu inte har förstått att när ett departement säger att digitalisering och innovation är viktigt, så finns det minst ett annat departement som av helt andra skäl kommer att motarbeta detsamma.”—

”När vi således undrar varför det händer så lite av digitalisering, oavsett vilken regering, eller vilket statsråd som för tillfället är ansvarigt för digitaliseringsfrågor, så är det själva organisationen Regeringskansliet som är den gemensamma bromsklossen. ”

”Regeringskansliet är inte en digitalt strategisk organisation, så även om det finns öar och individer som är otroligt duktiga på dessa frågor så blir organisationens output densamma. Om det inte finns någon politiker eller enhetschef som driver på alldeles fenomenalt blir friktionen för hög. Det ”jurisitiska” perspektivet kommer att vinna, dvs. det blir ingen modernisering.”…..

”Det ter sig märkligt om man inte förstår att Regeringskansliet funktion idag är att implementera regelverk utan närmare tanke på resultatet.”….

Detta låter hemskt, men är det i verkligheten också Jag vet från 2001 – 2005 då jag hade nöjet att arbeta på regeringskansliet, (S). Men jag såg det också 2007 – 2009 då jag arbetade med Globaliseringsrådet.

Det är inte bättre idag, utan sämre.

Låt Framtidsstudiers skrift ”Bortom IT” och se själv

Oerhört modigt av Andels Ekholm att våga skriva detta. Men bra

 

Digitaliseringen drar benen efter sig i Sverige

Trots att Sverige ligger väl till på digitaliseringens område, åtminstone rent tekniskt, så går genomförandet inte alls i den takt som vore önskvärt. Det gäller i offentlig sektor, men också i den privata, då i första hand i den mindre och medelstora företagen. Varför är det så? Detta beror inte minst på bristerna i regeringskansliet. Det illustrerar en rapport som Framtidsinstitutet publicerat, ”Bortom IT Om hälsa i en digital tid”.

Men den rapporten tänker jag inte redovisa här. Det kommer i ett särskilt blogg-inlägg. Så Du har något att se fram emot. Men rapporten går att läsa redan nu.

Här ska jag redovisa vad Digitaliseringskommissionen framförde i sitt slutbetänkande den 15e december förra året. Och vad Riksrevisionen sagt om den svenska digitaliseringen, inte heller det så upplyftande.

Så här sammanfattade Digitaliseringskommissionen sina rekommendationer till regeringen:

  1. Organisation för digitalisering – inrätta skyndsamt en ny myndighet med ansvar för att främja digitaliseringen.
  2. Strategi för digitalisering –anta en strategi som ger riktning och kraft åt arbetet.
  3. Ledarskap för digitalisering –stärk ledarskapet så att digitaliseringens möjligheter används.
  4. Kompetens för digitalisering –prioritera att bygga kompetens för att säkerställa välfärd och tillväxt i det digitala samhället.

Så här skrev ordföranden Jan Gulliksen i förordet till slutrapporten. Han betonade att digitaliseringen påverkar alla områden i samhället, och fortsatte:

Det kräver ett helhetsgrepp och en långsiktighet, en riktning och inte minst en kraftsamling. Det finns ett starkt behov av ledarskap för digitaliseringen. Det offentliga behöver ta en ledande roll för den digitala transformationen.

Ordföranden Jan Gulliksen är politisk korrekt och säger inte rent ut att detta borde regeringen gjort för länge sedan. Dock påpekar slutbetänkandet att utredningen redan i december 2015 bad regeringen att ”skyndsamt” utveckla en digitaliserings-strategi. Men inget hände.

I juni förra året kom Riksrevisionen med en granskning, där myndigheten påpekade att mer måste göras för att digitalisera den offentliga förvaltningen. ”Styrning och långsiktigt nationellt perspektiv saknas”, påpekade man kritiskt. Så här säger Riksrevisionen om regeringen:

Riksrevisionen drar slutsatsen att regeringen inte har skapat de institutionella förutsättningar som krävs för att statliga myndigheter, kommuner och landsting ska kunna ta sitt ansvar och uppfylla målet om en enklare, öppnare och effektivare förvaltning.

Ord och inga visor. Och regeringen har arbetat med frågan sedan i somras. Men det går långsamt, långsamt………(Jag har kunnat se detta)

 

Hatar USA:s nye president och vice president EU?

Svaret ges EurActive:s kommentar ”The Brief från igår. Den kan jag inte underlåta delge Dig som läsare av bloggen. Så här är slutsatsen:

Donald Trump har inget intresse av ett enat Europa, som man dessutom inte kan lita på (enligt Trump)

Så här lyder den ograverade Briefen på engelska:

By James Crisp

Today brought the US vice-president’s first official visit to Brussels and the first taste of the Trump Tea Party for presidents Juncker and Tusk.

Mike Pence has all the charisma of a chair leg but with less capacity for love, compassion and charity. He styles himself as a devout Christian but his political career has been driven and defined by hate.

He hates abortion. He hates man-made climate change. He hates gays, stem cell research and refugees. He hates reporters and refused to take any questions from the press. Even the foreign minister of Cuba, no democracy, managed to do that on his visit.

The Trump administration has drawn unflattering comparisons with George Orwell’s 1984. If Trump is Big Brother then Pence is his little brother; a sunken-eyed giggling crony egging on the school bully.

He parroted a few platitudes about the importance of EU-US relations for world peace.

They were greedily greeted with nods by Donald Tusk, who was understandably doing his best to make the best of it.

The EU needed something, anything, to rebut all the convincing evidence that Trump doesn’t like the EU.

Pence offered empty assurances but with caveats. He said the US would hold Russia to account but added that Trump was looking to break new common ground with the Kremlin.

Frankly, who cares what he actually said? Why would anyone believe a word of it? This is a man who would happily condemn thousands of women to deadly, backstreet abortions.

Unlike his boss, he didn’t even mention the horrific tragedy in Sweden. The one that never happened. Of course, no one should blame the Commission for not lowering the flags half-mast in memory of all the people who didn’t lose their lives.

Regardless, Pence isn’t the guy who counts; Donald Trump is. Tusk and Juncker need to get him on side.

Trump and Juncker have something in common. They both know how to make deals. Juncker wheeled and dealed Luxembourg out from being a crisis-hit backwater to a prosperous tax haven.

He is made of sterner stuff than the draft-dodging billionaire and occasional bankrupt.

Trump is a silver-spooned scion of a property magnate; Juncker was the son of a steelworker who made himself a world leader.

But it will take all his tricks, experience and negotiating nous to tame Trump, who has no interest in a unified Europe and simply can’t be trusted.

Nu måste Stefan Löfven peka med hela handen

I fredags bloggade jag om att Spotify nu anställer 1000 nya medarbetare i New York,  och inte i Stockholm, eftersom politikerna inte lyssnat. Nu är det dags igen, men på ett annat sätt. Migrationsverket tänker nu utvisa 15 nyckel-medarbetare på Spotify, utan andra skäl än en trög och missriktad byråkrati på verket. Det är Dagens Industri som idag uppmärksammar detta.

Därför är det dags för vår statsminister att agera. Det kan inte vara omöjligt för honom att tala om för Migrationsverket vad som ska gälla. Om inte så kan man fatta ett kollektivt regeringsbeslut nu på torsdag i ärendet. Så sent som den 31 januari i år hyllande Stefan Löfven Spotify för dess framgångsrika verksamhet, på ett IVA-seminarium – jag åhörde det. Men det räcker inte att uppskatta en verksamhet i ett högtidstal. Spotify, liksom Skype, lever på sin verksamhet och knappast på vackra ord.

De 15 drabbade medarbetarna har internationell spetskompetens, och är avgörande för Spotifys verksamhet. De mår dåligt, och några har redan lämnat Sverige. Bolaget har skrivit till Justitiedepartementet och bett om hjälp, men jag vet inte vilken respons de fått. Kopia på skrivelsen kan begäras här: justitiedepartementet.registrator@regeringskansliet.se

I skrivelsen säger Spotify att man lider ”skada” av läget idag. Migrationsverkets tolkning av utlänningslagen måste vara felaktig, påpekar man. I fortsättningen kommer vare sig Spotify eller andra liknande företag ”kunna rekrytera utländsk spetskompetens”. Man talar till och med om en ”betydande risk för bolagets verksamhet i Sverige”.

Vad är då felet, vad hänvisar Migrationsverket till? Jo, ett misstag som Migrationsverket självt, tillsammans med Spotify, begick för 5 år sedan. Detta tycker man Migrationsverket enkelt skulle kunna justera, inte minst när myndigheten självt medverkade till de tidigare besluten.

Du som vill se Migrationsverket byråkrati, krav och krångligheter kan gå hit. Om företaget som söker arbetstillstånd inte är certifierat, så tar det idag 4 – 6 månader att få ett arbetstillstånd. Vem kan vänta så länge? Företaget? Den anställde, som ska sitta och vänta i hemlandet, och inte får komma hit? Är bolaget däremot certifierat, så går det på 1 – 2 månader, mot tidigare några veckor.

Nu går Spotify från ord till handling – 1000 nyanställs

 

Men inte i Sverige.

I våras skrev Spotify-grundarna Daniel Ek och Martin Lorentzon ett öppet brev riktad till de svenska politikerna. Spotify behöver öka antalet anställda med tusentals  personer inom kort, påpekade man. I brevet berättar Ek och Lorentzon att de under ett par år haft massor av kontakter med politiker från Stockholms stad, riksdagen och regeringen. De hade blivit klart positivt bemötta, men inget händer som gjorde att de kunde satsa på att ta hit medarbetare i stor skala från utlandet.

Spotify-grundarna skrev sitt brev under rubriken ”Vi måste agera eller bli omsprungna”: Vår dröm är att bygga ett bolag på den allra högsta nivån globalt, och inspirera andra i Sverige, skrev de. Det är galet att Europa inte har ett enda bolag i paritet med Facebook, Google, Apple, Microsoft, Amazon och de andra amerikanska storbolagen. ”Vi vill visa att det går!” skrev man.

Men vilka villkor behövs för detta? Här är vad som behövs:

  • Tillgång till bostäder, särskilt hyresrätter
  • Fler utbildade programmerare
  • Möjlighet att göra våra medarbetare till delägare

Inte minst personaloptioner är här viktiga. Så utvecklar Spotify sina synpunkter:

Lagstiftarna måste inse att vi konkurrerar på en global talangmarknad och att priset för sämre villkor i ett land är högt. Vi sitter nu med frågan om vi ska växa i Stockholm eller i New York. I USA beskattas optioner för den anställde som inkomst av kapital med en skattesats på 15–20 procent, i Tyskland är nivån 25 procent. I Sverige räknas det i dag som inkomst av förvärvsarbete och beskattas således med 70 procent.

Nu har Spotify bestämt sig . Eftersom Sverige inte alls har lyssnat, så anställer nu Spotify 1000 personer i New York.

En liten reflektion i sammanhanget: När jag frågade näringsminister Mikael Damberg i höstas varför man inte införde ett rejält personaloptions-system (som Spotify kunde rymmas inom) så var svaret: Ett sådant här system är ett brott mot den svenska skattelagstiftningen. Min reflektion: Varför göra ett litet brott, som inte löser något? Om man nu begår ett brott, så borde man väl ändå göra det rejält.

Så nu missar Sverige och Europa möjligheten att att få ett bolag i paritet med Google eller Apple….

 

Toppmöte om entrepenörskap

Årets toppmöte om entreprenörskap gick i går av stapeln i Örebro. Swedish Entrepreneurship Forum hölls för 21 året i rad, arrangerat av Entreprenörskapsforum. Inför fullt hus på Örebro Slott medverkade ett 40-tal forskare och beslutsfattare, med näringsminister Mikael Damberg i spetsen.

Näringsministern konstaterade att Sverige har många utmaningar. Men han ville vända på resonemanget och se dessa som möjligheter i stället. (Som kineser gör) Tänk på att alla andra länder också har motsvarande utmaningar, och vår land ligger inte sämre till än dessa, snarare tvärt om. För min del skulle jag vilja instämma med tillägget att potentialen är än större, om vi får ihop vårt entreprenöriella Eko-system. Vi har en stor potential som vi inte utnyttjar….

Det är omöjligt att på ett rättvisande sätt redovisa en hel dags presentationer och diskussioner i ämnet entreprenörskap och innovation. Ett längre redovisning, program för program, kan Du få från E-forum om några dagar via denna länk. 

Toppmötet  om entreprenörskap behandlade mycket av det som är avgörande för att få nya och växande företag. Man kan kort säga att det var ”en lärobok i entreprenörskap”. En lärobok för landets beslutsfattare, som fanns på plats, från Stockholm och hela landet. Här vad som behandlades:

  • Hur kan attraktiva innovationsmiljöer utvecklas? Detta redovisades baserat på en ny forskningsrapport, skriven av docent Johan P Larsson för Entreprenörskapsforum
  • Hur denna entreprenöriella miljön kan genomföras i praktiken utvecklades med Örebro-regionen som föredöme. Fyra av de ansvariga medverkade.
  • En genomgång av Sveriges nya exportstrategi. Som nu fått handlingsplaner. UD, Tillväxtanalys, Business Sweden och Näringsutskottet medverkande. Fokus på SME-företagen.
  • Den viktiga frågan om migration, företagande och regional tillväxt blev belysta grundade på en ny studie från Linköpings universitet. Medverkande här var regeringen, riksdagens finansutskott och Företagarna. Med två konkreta exempel.
  • Entreprenörskaps-utredningen presenterades av utredaren Pontus Braunerhjelm. Näringsminister Mikael Damberg visade stor uppskattning av förslagen, som sedan diskuterades med Tillväxtverkets GD Gunilla Nordlöf och en framgångsrik entreprenör. Fokus: Hur får man innovationer att utvecklas, och företagen att växa.
  • Kompetensförsörjningen, som är en avgörande del i innovationsutvecklingen och företagens tillväxt, beskrevs av Entreprenörskapsforums VD Johan Eklund. Det diskuteras sedan av Svenskt Näringsliv, SACO, Universiteten och regeringen.
  • Företagsstöd och finansiering diskuterades på basis av en ny studie gjord av Patrik Tingvall, Södertörns Högskola. Detta penetrerades sedan av Tilllväxtverket, ALMI och Företagarna.

I korthel kan sägas att hela det program som behövs för att utveckla ett innovativt Sverige var i fokus. Med digitalisering, regional utveckling, exportinsatser och nya samt växande företag. Och alla var där, inklusive Vetenskapsrådet och Regeringens Innovationsråd. Dock ett undantag, som jag återkommer till.

 

 

 

 

Hur gör man en indirekt pudel?

Man åker till Mexico och Guatemala och tar med en företagsdelegation ”som kan leverera varor och tjänster som svarar mot växande behov i regionen”. Det gäller inte minst varor och tjänster som har kvalitet, hållbarhet byggd på innovation. Och därtill står för gynnsamma livscykel-kostnader och en god systemintegration. Inga dåliga ambitioner, onekligen.

Denna delegationsresa är en del i Sveriges exportstrategi, som är en angelägenhet för hela regeringen. Att leda sådana här företagsdelegationer är en prioriterad uppgift. Vem säger detta, och som står i spetsen för näringslivsdelegationen? Jo, civilminister Ardalan Shekarabi.

Han skriver sin debattartikel i Dagens Industri, den 13 februari. Shekarabi betonar där att dessa främjande-resor är i en utvecklingsfas, men kan glädjas åt att de redan genererat många affärer. En stor del av deltagarna kommer dessutom från mindre och medelstora företag , skriver Shekarabi.  Detta anknyter till min blogg i går, där jag visade att regeringens aktivitet i Life Science varit klart framgångsrik. Ingen beröringsskräck, således.

Sveriges innovationskraft ska stärkas genom att institutsnoden RISE, med sina institut, ska i ett pilotprojekt ta fram en innovationsplattform för att kunna använda fältlösningar vid katastrofsituationer som gäller vatten, sanitet och hygien. Ska bli intressant att se vilka system de tänker sig.

Är det rimligt att svenska företag ska tjäna pengar på andras olycka, skriver Shekarabi. Och svarar att vi aldrig klarar de globala utmaningarna om inte ”den privata sektorns resurser och innovationskraft mobiliseras.” Och då är alltså vinst tillåten. Ett indirekt sätt att ta tillbaka den förolämpning han riktat mot privat verksamhet.

Vinst är ”stöld” sa Shekarabi. Något som hade krävt en riktig pudel, men nu kom den i en indirekt form. Men, en riktig pudel vore på sin plats, även om uttalandet är svårt att komma ifrån.

 

Den nationella samordnaren för livsvetenskaperna gör skillnad

För två år sedan tillkallades förre statssekreteraren Anders Lönnberg som nationell samordnare för livsvetenskaperna, Life Science. Här är formellt en del av Statens Offentliga utredningar, och har där lämnat en delrapport, riktad till de berörda ministrarna. Men som vanligt fungerar inte regeringens hemsida, så det går inte att finna denna delrapport. Den är mörkad, kan man säga. Trots att den är en stimulerande läsning. Men den går att beställa, se nedan. (Några dagar senare: Nu finns den på hemsidan enligt denna länk)

Faktum är att det som nu hänt Life Science-industrin trodde ingen skulle kunna ske. Så är ser utvecklingen ut, nämligen. Detta var för 4 år sedan. Detta följde jag upp i en blogg ett par månader senare, som tyvärr bara bekräftade utförslöpan. En fjärdedel av de sysselsatta i sektorn hade försvunnit, antalet kliniska tester reducerades kraftigt, etc.

Den socialdemokratiska regeringen har nu gjort skillnad. En stor hjälte här är den nationella samordnare, Anders Lönnberg. I en lägesrapport till regeringen för två veckor sedan visar han att investeringarna i Life Science sektorn under hans tvåårstid 10-dubblats. De låg tidigare i flera år på bara 1 miljard per år . Investeringar nu, de senaste åren som innefattar:

Antalet kliniska prövningar började öka 2015. Läkemedelsprovningarna ökade med 26 procent det året.

Vad har då samordnaren gjort? Samordnat de tre berörda departementen; Närings- utbildnings- och socialdepartementen. Lämnat ett underlag till NIR samt stött arbetet med samverkansprogrammen. Använt en sakkunnig referensgrupp för utveckling av arbetet. Stimulerat tillsättandet av fem parts-sammansatta arbetsgrupper. Tagit otaliga kontakter med samarbetsparter, myndigheter och politiker samt identifierat synergier.

De otaliga informella kontakterna som samordnaren tagit, medverkat vid 300 seminarier och rundabordssamtal, i Sverige och utomlands, och ett stort antal förslag till ändringar i regelverk och direktiv, har alla bidragit till den dynamiska utvecklingen. Observera att samordnaren inte haft i uppdrag att göra en utredning, utan att göra något. Vilket givit resultat. Läs Delrapporten, manar jag alla som tvivlar.

Den 10-sidiga rapporten till regeringen ger belägg för det jag skrivit ovan. Och media kan, om de vill och orkar, själva utvärdera utvecklingen. Själva utvärderingen ”Delrapportering för U 2015:08 en nationell samordnare för livsvetenskaperna” av den 31 januari 2017 kan beställas av samordnarens sekreterare eric.vanerlov@regeringskansliet.se.

Det är bra när politiker inte har beröringsskräck.

Nu återstår ändå mycket, och samordnaren har ett år till på sig att verka. Men resultatet hittils är så positivt så fortsättning lär följa, och det bör ske på andra områden också. Jag säger bara digitalisering.

En stor utmaning för Anders Lönnberg nu är att få EMA till Sverige, när London kastar in handduken (Brexit)

Innovationsrådet samlas igen

När Stefan Löfven kommer från Iran-utfärden bär det på måndag direkt av till Innovationsrådet, NIR. Det samlas måndagen den 13e för en eftermiddagsövning. Med middag som avslutning i Sagerska Palatset. Vad kommer upp på mötet? Tre frågor:

Först Testbädd Sverige. Där kommer i första hand Mikael Damberg ge en lägesrapport. Detta är en viktig fråga, för mycket behöver testas och utvecklas. Här kommer också samarbetet med Tyskland in. När Angela Merkel var i Sverige för 10 dagar sedan utvecklades ett Tyskt-Svenskt samarbete på innovationsområdet, som innefattade testbäddar.

Upp på denna punkt kommer också Policy Lab, som är en för Sverige ny företeelse. Den har utvecklats i Storbritannien. Man sätter ihop grupper -en form av advisory board – som med sina expertkompetenser kan skissa på regler eller andra frågor av betydelse för en speciell teknikutveckling. Upp kommer också, relaterat till detta, sk Sand Boxes (sandlådor), som innebär att man ska kunna testa på ett modernt sätt, och frångå befintligt regelverk. På båda områdena krävs en utveckling, som Näringsdepartementet i samarbete med finansen har gjort inför mötet med NIR

Sedan avhandlar NIR ”Innovationskraft i hela landet”, som är en ganska fluffig punkt. Här ska man fokusera på små och medelstora företag. Tre ministrar föredrar: Sven-Erik Bucht, Mikael Damberg och Helene Hellmark Knutsson. Även Tillväxtverket med generaldirektör Gunilla Nordlöf talar i frågan. Här är ambitionen att få olika departement och myndigheter att arbeta tillsammans. Man vill bort ifrån stuprören, vilket är en gudi behaglig gärning.  Noteras kan dock att den ansvarige ministern för digitaliseringen, Peter Eriksson, inte är med. (Åtminstone inte på mötet)

Sedan avslutas mötet med en diskussion kring den nyligen framlagda forskningspropositionen, Kunskap i Samverkan. Där kommer en del frågor som ska utvecklas, enligt proppen, att diskuteras, med inledning av forskningsministern Helene Hellmark Knutsson. Dit hör internationaliseringen av universiteten, som verkligen behövs. Vidare finansieringen, där man borde (men inte gör) utveckla konkurrensutsättningen av fakultets-medlen. Man undrar om det stora arbetet som OECD genomfört på uppdrag av regeringen, men som inte finns omnämnt i propositionen kommer upp. (Skämmigt) Ska man i stället utveckla en Akademisk Lanthandel, kan man fråga sig?

Det finns mycket att tala om, och jag får återkomma till resultaten .

Redan nu kan jag berätta att Innovationsrådet fått två nya ledamöter: Volvo AB:s VD Martin Lundstedt och KTH:s rektor Sigbritt Karlsson. De ersätter Hans Vestberg, fd Ericsson och Pam Fredman, rektor Göteborgs Universitet.  Att KTH:s rektor ersätter Pam Fredman är ett klart tecken på att innovation är i fokus för NIR och inte grundforskningen, som är Fredmans signum. Hon var tidigare ordförande i SUHF, universitet- och högksolerektorerna.

Nu får vi vara glada, men glöm inte verkligheten

Idag publicerades OECD:s utvärdering av Sverige, . Vi får beröm av OECD. 2017års  OECD Economic Survey of Sweden Organisationen konstaterar att ekonomin växer starkt genom fler i arbete, stigande investeringar och den senaste tidens förbättrade svenska produktivitet. 

Sverige överträffar OECD-snittet i alla underkategorier när det gäller deras så kallade ”better life-index” och utmärker sig tydligast när det gäller bra miljö, hälsa, civilt engagemang och styrning, samt i balans mellan arbetsliv och fritid. Men OECD påpekar också att Sverige har en mängd utmaningar, men är diplomatisk och lyfter inte problemen.

Hela rapportens översikt kan man läsa här. Men den går tyvärr inte att skriva ut. (Du får bara vita sidor) De 50-talet sidorna går dock att läsa på skärmen. Många intressanta diagram finns där. Därtill finns en presentation, som användes idag med OH-bilder. Dessa 24 bilder kan laddas ned och skrivas ut. (Klicka på download the presentation) Där finns också utmaningarna och problemen i kortform.

Vilka är problemen som OECD för fram, eller utmaningar, som man rubricerar dem? Här några områden att förbättra:

  • Flyktingmottagande fungerar inte tillfredsställande
  • Integrationen fungerar dåligt (Sysselsättningen hindras av systemen)
  • Bostadsmarknaden fungerar inte (påverkar både ekonomin och välbefinnandet)
  • Vi har alltför få arbeten för lågutbildande
  • Innovationspolitiken (inklusive forskningen) behöver bättre ledarskap och en strategi

Det är lite anmärkningsvärt att OECD är så diplomatisk att man inte lyfter de problem som finns i Sverige. Man borde, tycker jag, säga: Å ena sidan och å den andra. Problemen med integrationen och bostadsmarknaden är tillräckligt allvarliga för att verkligen behöva framhållas, och inte ta upp dem i lite en passant.

Men när OECD:s Generalsekreterare Angel Gurría, presenterar rapporten, så tonas problemen ned. Kanske är mitt omdöme präglat av vad Finansdepartementet och media redovisar.