Regeringen skryter med de svenska friskolorna, utomlands och i smyg

Här hemma vill Vänsterblocket med regeringen i spetsen stoppa de svenska friskolorna, om den får gehör för Ilmars Reepalus vinststopp. Men utomlands skryter regeringen med de fina friskorna. Detta syns tydligt i en informations-broshyr, ”The Swedish Offer to host the EMA” som riktas till de anställda vid EMA, den Europeiska Medicinmyndighetens anställda. De anställda där ska förstå hur förnämliga de svenska friskorna är och att de kan placera sina barn i goda skolor. En garanti utfärdas! Läs och förvånas över dubbelspelet.

Hur är då de svenska friskolorna jämfört med de kommunala? Vilka skolor är bäst? Svaret får vi en en sammanställning som Friskolornas Riskförbund gjort, ”Sveriges bästa och sämsta grundskolor 2017″ Sammanfattningsvis kan sägas att friskorna i genomsnitt är bättre än de kommunala skolorna. Men det finns också flera framgångsrika kommunala skolor. Borde inte regeringen eller Skolverket söka efter förklaringar till varför vissa skolor är bättre än andra? Vilka är framgångsfaktorerna? Även denna rapport kan Du läsa och fundera på.

I tisdags publicerade Dagens Industri en debattartikel ”Likvärdighetsagendan ger inte en bättre skola” skriven av Barbara och Hans Bergström, skapare av Internationella Engelska skolan. Den är verkligen läsvärd. Några axplock ur artikeln:

  • En skola behöver ett starkt ledarskap
  • Ordning och disciplin är nödvändig för såväl undervisning som lärande
  • Fokus bör vara på ämneskunskap
  • Kaoset i skolan skrämmer bort från läraryrket
  • Bryt med flumskolan

Artikeln från Bergström & Bergström berömmer Skolverkets nye generaldirektör Peter Fredriksson som menar att det som saknas i skolan är ”tydligt fokus på elevernas lärande, uppföljningar och personligt ansvarstagande”. Och citerar Martin Ingvars utsaga om Skolkommissionen ”Om man kör i fel riktning hjälper det inte att öka farten”.

Nu när regeringen, läs Stefan Löfven, tvekar om Reepalu-förslaget, finns det kanske möjlighet till förnuft. Jag ställer den retoriska frågan, som Olof Palme ställde: ”När har en statsminister tid att tänka?” Ta tid, tänk efter!

 

 

Nu är det strul med Reepalu-propositionen!

Det har kommit grus i maskineriet om utredningen ”Ordning och reda i välfärden”,, som Ilmar Reepalu kallade sin utredning om hur de privata bolagen ska stoppas. Shekarabi ville i somras göra en halvhalt, Reepalus utredning är inte välkommen hos stora grupper i det egna partiet. Det gäller inte minst ute i kommunerna. Och Miljöpartiet har särskilt vurmat för friskolorna. Men enligt Malisen ska Magdalena Andersson beordrat full fart framåt, så att hon kunde få Vänstern bakom budgetpropositionen. Men nu är budgeten framlagd, och då kan man tydligen strula. Även gentemot kamrat Jonas Sjöstedt.

Enligt Shekarabi skulle en Lagrådsremiss beslutas av regeringen torsdagen den 9e november. Men så helt plötsligt, för knappt två veckor sedan, blev det förskjutet. ”Nytt datum inte bestämt, men det blir i närtid”, enligt min sagesman.  När jag så frågade igen i fredags blev svaret: ”Den kommer till vintern”.  Efter andra kontakter i regeringskretsen förstår jag att tveksamheten där är stor

Många kommuner kommer få det svårt om Reepalus förslag går igenom. Därför är många kommuner, både med S och Alliansen i ledningen, starkt emot förslaget. Och de berörda företagen vågar inte gå ut och tala klartext. Om en skola säger: Med Reepalu får vi lägga ned, så skadar man sig själv redan idag. Vilka elever vill vara kvar om skolan kanske behöver läggas ned? Och vilka vill börja där?

Ett företag som skulle beröras är Schedevi Psykiatri med 60 arbetstillfällen. Det riskerar att försvinna från Essunga kommun om man måste lägga ned sin verksamhet på grund av vinsttaket. Och verksamheten är inget som kommunen kan ta över. Därför går nu företaget ut med sin situation. Vågat, för hur reagerar patienterna?

De offentliga sektorn har till råga på eländet också en akilleshäl: Ett stort underskott i välfärdsföretagen, som måste täckas med skattemedel. Går ett privat företag dåligt får man lägga ned det. Det rör sig om miljardbelopp.

Det är i första hand de privata företagen som driver fram innovationer, som sedan de offentliga gärna tar efter.

Svensk konkurrenskraft i fokus

Det är lätt att de dagsaktuella frågorna tar över. Det är hela tiden aktuella frågor som skymmer de viktiga, långsiktiga. Nu tänker jag på frågor om Sveriges långsiktiga konkurrenskraft, som är avgörande för vårt lands välfärd. Vi kan driva vilken aggressiv fördelningspolitik som helst, om det inte finns något att fördela, det blir inte bättre utan troligen sämre.

Nu är det ett par seminarier med framtiden i fokus som jag vill lyfta.

Först ut är ingenjörsakademin, IVA, som har ett seminarium om ”Global konkurrenskraft och kreativa miljöer”. Det går av stqpeln onsdagen den 22 november, tidig kväll. Så här beskriv frågan;

Ett konkurrenskraftigt Sverige kräver kreativitet och nytänkande. Vad krävs av de framtida miljöerna som kan stimulera detta? Samverkan kommer att vara centralt. Är detta ett område där Sverige har speciella fördelar?

Det finns platser kvar när jag skriver detta.

Dagen efter har Entreprenörskapsforum et seminarium, ”Swedish Economic Forum 2017: Svensk konkurrenskraft”. Torsdagen den 23 november på eftermiddagen. Även här finns fortfarande platser kvar. En lång och innehållsrik rapport presenteras.

 I rapporten redovisas ekonomisk-politiska möjligheter och utmaningar för det svenska näringslivets långsiktiga konkurrenskraft. Utbildning och forskning, regioner från ett entreprenörskaps- och innovationsperspektiv.

  • Är Sverige och svenska företag konkurrenskraftiga?
  • I en kunskapsdriven ekonomi måste man lära av de bästa.
  • Det entreprenöriella ekosystemet: grundskola, bostäder, infrastruktur, forskning – utveckling och attraktionskraft.

Dessa två seminarier lyfter blicken över dagens akuta problem. Angeläget.

Varför inte lära av Irland?

Många USA-resenärer är irriterade över den långa väntan man tyvärr normalt får finna sig i vid USA:s flygplatser. En del drar sig t o m för att flyga till USA, och i vart fall ta vägen via landet i fråga, just på grund av krånglet vid inresa. Har själv erfarenhet av en väntan i New York på hela fem timmar. Inte kul, särskilt inte en lördagkväll. I Dublin för en vecka sedan snubblade jag på en lösning, sk pre-clearance – amerikansk gränskontroll, som jag bloggat om tidigare. Det är den lösning som Sverige planerat för på Arlanda.

I Dublin har USA sedan 2008 en amerikansk gränskontroll, som fungerar alldeles utmärkt. Förra året kunde man i Dublin processa hela 1,2 miljoner resenärer till USA. Det är dubbelt så många som idag flyger från Arlanda till USA. Och hur lång tid tar varje passage för USA-resenärerna i Dublin? Bara i genomsnitt 80 sekunder för icke amerikaner. Jämför det med väntetiden normalt på plats i USA, som oftast börjar med långa ringlande köer.

En utvärdering av systemet på Irland har skett i år. Den visar på en smidig verksamhet. Tilläggas ska att motsvarande gränskontroll också sker i den irländska staden Dublin, där 200.000 passerar årligen. Noteras kan att det finns externa gränskontroller i ett dussin andra städer, främst i Canada och Karibien. Totalt så så sker gränskontrollen för 18 miljoner resenärer från de amerikanska gränskontrollerna utomlands. Det är 15 procent av alla som reser in i USA. Och alla har accepterat de amerikanska villkoren och inga problem har kunnat noteras.

Men här i Sverige har det hällts grus i maskineriet av Rikspolisen och SAS. Av skilda skäl, polisen vill inte ha konkurrens (underligt med så bristande resurser som svensk polis säger sig ha). Och SAS tycks också sky konkurrensen, för Norwegian säger ja tack till den amerikanska gränskontrollen (kanske för att man planerar en enorm ökning av USA-flyget).

Nog borde USA:s gränskontroller kunna ske i Stockholm om de kan ske i Dublin och ett dussin andra städer i världen? Och projektet började av näringsminister Mikael Damberg, som lovade ett färdigt system sommaren 2018.  Nu säger man om 2021. Tala om svensk långsamhet, vår egen specialitet.

De fattiga i världen kan bli rikare

Nu när vi hört att Sverige vill inrätta en Moraldomstol med finansministern vid rodret kan det vara dags att höja blicken. Äganderätt för fattiga skulle kunna frigöra trillioner dollar. Det redovisade BBC för någon tid sedan. Ekonomen Tim Harford gör en lång serie för BBC. Programmet sänds på BBC World Service och går ut till hela världen. Hans redovisning bygger på studier och analyser som bl a den framträdande utvecklingsekonomen Hernando de Soto gjort.

Den otroliga programserien på BBC heter ”50 Things That Made the Modern Economy”. Serien bygger på Tim Harfords bok med samma namn, som kom ut i somras. Det är 50 olika radioinslag, som på ett mycket pedagogiskt sätt visar hon den moderna ekonomin kommit till. Alla inslag är i formatet 9 minuter. Man behöver inte abonnera på BBC för att lyssna på eller ladda ned programmen. Det kan med fördel användas i undervisningen på alla nivåer. Och ett råd till mina läsare, politiker: Lyssna i smyg på dessa förnämliga inslag. Köp boken, och läs. Och Du kan ta plats som ekonomiskt bevandrad.

Eller, använd podcasten, nedladdas härOch lyssna på gymmet eller vid alla resor.

Låt oss titta på ägandet i utvecklingsländer. Enligt Hernando de Soto skulle hela 10 trillioner US dollar kunna frigöras. Detta skulle betyda 4.000 dollar i genomsnitt för alla invånare i dessa länder. Tillgångar som kan belånas för att investera eller köpa in varor. Men allt beror på hur enkelt själva fastighets-registreringen är. Är den som tidigare i Filippinerna: Hela 168 procedurer hos 53 olika myndigheter, som gör väntelistan på 13 till 25 år – då blir det svårt.

Att registrera egendom, och därigenom kunna utveckla affärer, blev på sin tid ett hot i Peru, Hernando de Sotos hemland. Så Perus maoistiska gerillan försökte mörda de Soto tre gånger. Herman de Soto var i våras i Sverige, varifrån det finns en del intressant att ta del av.

I den strategiska kommunikationsplan som hjälporganet SIDA har, redovisad av regeringen till riksdagen i december förra året, finns glädjande mycket och starka uttryck för äganderättens betydelse. Det skulle vara intressant att höra hur detta avsätter sig i SIDA:s praktiska arbete. Här finns ett enormt behov av register och system för att kunna förverkliga äganderätten i utvecklingsländerna. Sverige kan gå i täten här. Och kraftigt minska fattigdomen.

Sverige när det är som sämst

Tänk 1962. Då införde Sverige som enda land i världen det strikta företrädaransvaret. Som gör ett företags styrelseledamöter personligen betalnings-ansvariga för företagets  skattebetalningar. Sedan dess, under hela 55 år, har från skilda håll påpekats att denna regel är orimlig. Varför ska en ledamot, vilken som helst i en styrelse, bli betalnings-ansvarig? Och varför ska Skatteverket få en gräddfil? Framför alla andra fordringsägare?

Men ändå, under hela 55 år, har våra politiker inte gjort något. De allra flesta känner inte ens till lagen. Och de som fått klart för sig vad som gäller har lovat åtgärd, oftast i form av utredning, men vad har hänt? Inget. Så vi lever med en 55 år gammal lag. som årligen drabbar många hundra styrelseledamöter, men inte nog med detta. De mindre företagen går miste om många goda styrelseledamöter, som inte vill sätta sig i en styrelse av just skälen; Företrädaransvaret.

Idag höll Entreprenörskapsforum ett välbesökt seminarium i ämnet, med temat ”Företrädaransvaret. Kan det avskaffas? Här några viktiga perspektiv:

  • Aktiebolag omfattas av en princip om begränsat ansvar
  • Detta betyder att vare sig ägarna eller företagsledningen är personligen ansvariga
  • Inte heller styrelseledamöterna ska enligt denna princip ha något personligt ansvar
  • Undantag är klandervärda beslut
  • Men för skatteskulder är det annorlunda  – strängare än för andra skulder
  • Om inte skatten betalats in i tid blir alla styrelseledamöter betalningsansvariga
  • Skatteverket kan välja ut vilken ledamot som helst och kräva vederbörande på skatten
  • Att bolaget inte betalar in i tid innebär att styrelseledamöterna varit grovt oaktsamma
  • Ett sätt är dock att innan förfallotimmen inträder sätta bolaget i konkurs

Detta företrädaransvar, som strider mot de associations-rättsliga principerna, drabbar årligen 100-tals styrelseledamöter. Förra året betalade inte alla ledamöter direkt, utan -skatteverket drev 350 processer. Nästan alla gick Skatteverkets väg.

Dock kan noteras ett unikt mål, där Skatteverket krävde en styrelseledamot på 716 miljoner. Fick sedan rätt i Kammarrätten, men den drabbade fick provningstillstånd av Högsta Förvaltningsdomstolen. Och skatten sänktes till 2 miljoner!!

En blogg för 2 år sedan tog upp problemen

Rapporten: Företrädaransvaret – kan det slopas?

En artikel i Dagens Industri: Slopa företrädaransvaret

Hur ska man förklara att en regel som ingen vill ha, ingen heller på seminariet, fortfarande gäller efter 55 år? Kan man med bästa vilja i världen påstå att politikerna tar fatt i problemen? Och ser till att Sverige får sin potential? Detta är bara ett övertydligt exempel. Hela det politiska fältet ser ut på ett liknande sätt. Jag kallar det för Sverige farliga L-allande

Det gäller att hänga med i digitaliseringen Sverige, Sverige…

Digitaliseringen slår igenom stort, både i offentlig och privat sektor. Frågan är då om Sverige hänger med? Tyvärr har vi halkat ned, från att för 15 år sedan ligga i topp, till att idag kanske ligga på plats 10 eller så. Det viktiga är inte placeringen, utan riktningen. Nedåt för Sveriges del. Regeringen har försökt främja den svenska digitaliseringen, men den sker alldeles för mycket i regeringens stuprör. Läs och bli förvånad!

Storbritannien har verkligen inte det allra bästa rykte idag, nu när landet och dess regering hanterar Brexit så urbota dåligt. Men det finns annat i UK som vi kan lära av. Bland annat på digitaliseringens område. I februari i år uppdrog den brittiska regeringen till en utredning att snabbt komma fram med förslag hur ”den fjärde industriella revolutionen” skulle kunna genomföras. Hur digitaliseringen skulle kunna ske i näringslivet, i företagen.

En redovisning från regeringen i Storbritannien kom i måndags, här är länken.

Här är rapporten ”Made Smarter. Review 2017”, 230 sidor intressant läsning.

Utredningen, som bara tagit 8 månader har tre prioriterade områden:

  • Ett mer ambitiöst och kunnigt ledarskap
  • Ett fokuserat arbete mot underleverantörer och mindre företag
  • Ett snabbare och mer kreativt genomförande av digitalisringen

Utredningen har letts av en framstående företagsledare, Jürgen Maier, Siemens chef i Storbritannien. Ett flertal storföretag har medverkat och hela 200 organisationer har deltagit aktivt. Arbetet har givetvis skett på heltid, inga longörer, det har varit bråttom.

Det är den 4e industriella revolutionen som ska genomföras, säger utredningen. För att lyckas måste nu en miljon anställda i Brittiska företag vidareutbildas under de kommande fem åren. En enorm, men säkert nödvändig insats. Där staten går in med medel, men även företagen och de anställda får ställa upp.

Storbritanniens mål, enligt utredningen, som regeringen tycks ”köpa”, är att landet ska var topp i världen år 2030. Under det kommande decenniet räknar utredningen,The Made Smarter, ska innebära en ökning för industriproduktionen med 22 procent.. En industriell tillväxt i UK på mellan 1,5 och 3 procent årligen. Antalet nyanställda beräknas till 175.00 och produktiviteten ska samtidigt öka med 25 procent under de kommande 10 åren. Inte dåligt, om beräkningarna håller.

Läs rapporten, eller föreslå att andra berörda göra det, eller både ock.

Vad gör Sverige? Läs Digitaliseringsstrategin, som regeringen antogs i våras. Den är ett skämt. Kan Du hitta något konkret? Är snarare en halvdålig B-uppsats på ett universitetet. Sverige.

Media om Made Smarter:

Svenska media – inget

(Sverige är stuprörs-landet med en B-uppsats som digitaliserings-strategi)

Skatteverket har gräddfil – men bara i Sverige

Vem vet vad ”Företrädaransvaret” är? Inte många, vet Du? Jo, det är en regel som ger Skatteverket rätt att gå före alla andra fordringsägare och kräva betalning direkt ifrån styrelsens ledamöter. Så om ett bolag av något skäl missar inbetalningen av en skatt, så kan Skatteverket kräva att en ledamot i bolagets styrelse betalar. Och Skatteverket kan kräva vilken ledamot som helst. Denna fråga lyfte Entreprenörskapsutredningen för ett år sedan.

Detta lär drabba ett 1000-tal ledamöter årligen (osäker statistik, men ungefär så många) I andra länder finns inte detta strikta företrädaransvar. I andra länder kan självfallet styrelseledamöter bli ansvariga om de är ovarsamma, men i övrigt behandlas fordringsägarna mer jämställt.

Det finns ett sätt att undvika det strikta företrädaransvaret, och det är att begära företaget i konkurs. Så hundratals konkurser, om inte fler, sker årligen för att en eller flera styrelseledamöter vill ta det säkra före det osäkra och sätta företaget i konkurs. Många gånger i onödan, till skada för alla inblandade parter, anställda, ägare och kunder, samt Skatteverket.

Nu har Statskontoret fått regeringens uppdrag att se över företrädaransvaret, men inte den viktigaste frågan. Det är mer formerna för hur Skatteverket ska kunna kräva styrelseledamöter på skatten, men själva Skatteverkets gräddfil, företrädaransvaret, vill man inte ta bort. Underligt.

Utredningen, som egentligen är ganska betydelselös, har fått ett år på sig, och ska vara klar den 30 augusti nästa år. Sedan ska den på remiss, och därefter beredning i regeringskansliet. Till ingen nytta. Däremot kan de ansvariga politikerna hänvisa till att företrädaransvaret nu är under utredning, men de är tyvärr inte medvetna om att den viktiga frågan inte tas upp av utredningen, inte får tas upp. Det betyder säkert nya ramaskri när 1000-tals nya styrelse-ledamöter drabbas  och 100-tals företag sätts i konkurs. Och så en ny utredning, och väntan ytterligare i åratal.

För egen del undrar jag hur många 1000 duktiga företagare som inte sätter sig i mindre företags styrelser. Till stor nackdel för företagen och för alla berörda, inklusive Sverige.

Vi får se om tongångarna kan vara annorlunda efter ett seminarium nästa tisdag, den 7 november, som Entreprenörskapsforum anordnar. Det finns fortfarande platser kvar, har jag förvissat mig om. Där presenteras också en rapport, som på ett utmärkt sätt beskriver problematiken. Man kan hoppas att en del ansvariga riksdagsledamöter deltar och förstår den idag orimliga situationen.

Stefan Löfven verkar inte förstå allvaret i näringslivets reaktioner

Nu har Ilmar Reepalus förslag diskuterats i ett år. Invändningarna har varit många, både vad gäller den pragmatiska frågan hur stora vinster som ska accepteras i välfärdssektorn och den principiella frågan om politikerna ska ha rätt att fatta beslut om vinstnivå för privata företag. Den sista frågan är viktigast, men jag börjar med pragmatiken här. Remissvar finns här (men regeringen har bara publicerat en bråkdel av alla remissvar som inkommit).

Riksrevisionen, som inte tar ställning till om vinstbegränsning bör införas eller ej, då frågan är politisk, avstyrker dock bestämt Reepalus utredning med följande sammanfattning:

Riksrevisionens sammantagna bedömning (är) att utredningens betänkande inte utgör ett fullgott beslutsunderlag för att införa en vinstbegränsning för företag som bedriver välfärdsverksamhet.

Svenskt Näringsliv har redovisat en mängd reaktioner på Reepalus utredning, men också beräkningar hur vinstnivån, 7 procent på operativt kapital, skulle slå. Dessa beräkningar visar att praktiskt taget inga företag klarar sig med Reepalus förslag. Förslaget innebär i praktiken ett vinstförbud för välfärdsföretag.

I förra veckan skrev Dan Olofsson en artikel i Dagens Industri, som nog var en chock för alla som kan och vill läsa om effekterna av Reepalus vinstförslag.”Här är uträkningen som Reepalu borde ha gjort”. Artikeln bygger på en studie som PwC genomfört på Olofssons uppdrag. Där kan vi alla se hur vinstbegränsningen slår, och många blir nog chockade. Har Du inte läst denna artikel, så är det lätt här, med länken här. Så här sammanfattar Dan Olofsson Reepalus förslag:

Det är ett haveri för Ilmar Reepalus utredning när Stefan Löfven och Ilmar Reepalu tolkar vinsttaket så att det endast är en mycket liten del av företagen som berörs, när det i själva verket är det rakt motsatta som gäller. Det är också ett haveri för utredningen att denna inte kunnat belysa att man inte ansvarsfullt kan driva och utveckla privata företag med de marginella resultat som vinsttaket medger.

Dagens Industri kommenterade i en ledare Dan Olofssons artikel. Under rubriken ”Regeringen förolämpar Sverige företagare”. Den är väl värd att läsa, inte minst för ansvariga politiker. Där påpekar man att Ardalan Shekarabis uttalande att ”vinst är stöld”, som sades riktat mot välfärdsföretagen, i praktiken innebär att ”vinst över huvud taget är stöld”, framhåller DI.

DI-ledaren avslutar med följande kommentar rörande regeringens inställning till Reepalus fröslag:

För Socialdemokraterna är detta en ideologisk tillbakagång utan motstycke. Och för Sveriges entreprenörer är det en förolämpning.

Näringslivets företrädare är idag väldigt servila när de träffar statsråd, som kommer på besök eller deltar i debatten. Detta misstolkas tyvärr av politikerna, som tror att de kan fortsätta med ett vinstförbud för välfärdsföretagen.  Men blir detta verklighet kommer en helt annan reaktion. Som kommer påminna om löntagarfonderna.

Knuff-ekonomin fick Nobelpris

Få hade väl föreställt sig att någon skulle kunna få Nobelpriset i ekonomi för knuffarnas betydelse för ekonomin. Men så kom boken ”Nudge”, (2008) skriven av professorerna Robert H.Thaler och Cass R. Sunstein. Med underrubriken ”Improving Decisions About Health, Wealth, and Happiness”.

McKinsey uppmärksammade Richard Thaler i en intervju 2011 ”Nudging the world”. Den lyfte man givetvis fram igen, när Nobelpriset meddelades. 

Vad är då nudging, enligt Thaler? Han ger själv svaret:

Mitt mantra är ”make it easy”

Även om ”Nudging” är Richards Thalers mest iögonfallande vetenskapliga landvinning, så har han gjort så mycket mer. Richard Thaler fick Ekonomipriset för att han integrerar ekonomi och psykologi. Så här motiverar Kungliga Vetenskapsakademin Richard Thalers framsteg:

Richard H. Thaler har utvecklat analysen av ekonomiskt beslutsfattande med psykologiskt välgrundade antaganden. Genom att undersöka konsekvenserna av begränsad rationalitetsociala preferenser och bristande självkontroll har han visat hur dessa mänskliga karaktärsdrag styr såväl individuella beslut som utfall på marknader på ett förutsägbart sätt.

Det kan vara av intresse att notera att den svenska regeringen, genom ESO, redan förra hösten genomförde en studie av ”Nudging” och dess betydelse för Sverige. Rapporten heter ”När det rätta blir det lätta – en ESO-rapport om ”nudging” Författare är Francisca Ramsberg. Denna rapport föreslog att regeringen skulle inrätta en särskild funktion i regeringskansliet, som i USA och UK. Men detta har inte skett, vad jag vet.

ESO-rapporten ger en bra definition av ”Nudging”, som jag vill citera här:

 Enligt Thaler och Sunstein handlar det om att påverka människors beteende utan att begränsa handlingsfriheten, använda ekonomiska incitament eller förbud. ….Nudging innebär att medvetet göra små förändringar av beslutssituationer så att individers beteenden ändras.

Richard Thaler är något av en ”Rock Idol”bland ekonomer. Han kallar sig själv bråkstake. Ett inslag är hans medverkan i filmen The Big Short (2015), där han förklarar den oförklarliga börsen. (En film att se)

 Richard Thalers eget stora verk, som är en självbiografi, utgiven 2015,  Misbehaving: The Making of Behavioral Economics (läs boken) En bra julbok, att läsa under helgerna, och som är rolig. Den kan ge Dig känslan för vad som kan komma att hända i ekonomin framöver. Ger också många vinkar av intresse för en företagsledare som vill lära sig förstå kunders reaktioner  

Richard Thalers medförfattare till boken ”Nudge”var  juridikprofessorn i Harvard, Cass R. Sunstein. Denne var i Stockholm i januari i år på ett seminarium, ”Bättre regelverk – hur är det möjligt?” som Entreprenörskapsforum ordnade. Frågan gällde då regler och ”nudging”.

För två år sedan skrev jag en blogg ”Beteende-ekonomin har bara sett gryningen”Redovisade där att nobelpristagaren Robert Shiller utkommit med en bok, ”Phishing för Phools”, som han berättat om var på väg. Den skrev Shiller tillsammans med en tidigare nobelpristagare, George Akerlof.  Men ack, den var inte alls av nobelklass. I stället lyfte jag fram Richard H. Thalers bok ”Misbehaving”. Föga anade jag då att just den boken, tillsammans med ”Nudge”, skulle leda till ett nytt nobelpris.

The Economist är väldigt positivt till Richard Thalers utmärkelse. ”The Nobel in economics rewards a pioneer of “nudges”

Men jag låter Richard Thaler få sista ordet: När alla ekonomer tar till sig beteendevetenskapen, då behövs den inte längre. För då lever alla ekonomer i vekligheten.