Den offentliga välfärdssektorns okända akilleshäl

Vi har alla hört talas om vinster i välfärdsföretagen. Men hur många har hört talas om förluster i välfärden? Det är offentliga välfärdsföretag som går med förlust, med miljarder. Som därför konkurrerar på ojusta  villkor med de privata. Och som kostar oss skattebetalare stora summor. Det är inte Ilmar Reepalu som i sin utredning upptäckt detta, även om han borde gjort det, utan en fristående organisation.

Skattebetalarna har gjort en noggrann studie, som visar detta, ”Mer välfärd för varje skattekrona”. Min första fråga är: Har den gode Ilmar Reepalu undgått att titta på detta? Eller har han blundat? Ska inte en utredning titta på alla perspektiv, inte minst det som är relevant, och det måste ju både vinster och förluster vara. Särskilt när en sektors förluster, den offentliga, negativt påverkar den andra, privata.

Själv måste jag erkänna att jag inte var medveten om dessa förluster. Men jag är inte ett dugg förvånad. Men att denna fråga inte finns i den offentliga debatten är otroligt.. Så här ser t ex en del landstings primärvårds-resultat ut (förluster), i miljoner 2015:

Region Skåne –64.6

Region Jämtland Härjedalen –58.7

Region Örebro län –56.9

Landstinget i Värmland –50.9

Norrbottens läns landsting –46.0

Landstinget i Kalmar län –39.2

Landstinget Västmanland –35.2

Region Gävleborg –28.3

Västerbottens läns landsting –23.8

Region Gotland –18.1

De större offentliga sjukhusen gick 2014 i förlust med 1,7 miljarder kronor.

Men det största privata akutsjukhuset, S:t Görans i Stockholm, gick med vinst. Och hade ändå väsentligt lägre kostnader än motsvarande offentliga sjukhus. Och därtill bättre vårdresultat. Det bloggade jag om för två år sedan. Är det inte dags att redovisa detta också i våra traditionella media?

Men det finns ett annat problem. De offentliga aktörerna, kommuner, landsting och regioner, mörkar resultaten. De vill inte redovisa hur verksamheten går. Stor skam, måste man säga, och varför inte ta upp detta också i debatten? Inte bara de siffror som Skattebetalarna nu lyckats gräva fram. Om man nu vill redovisa dessa.

 

Ekonomiprofessor: Storföretagens avgörande roll i svensk ekonomi

Martin Andersson, ekonomiprofessor, presenterade sin rapport på Entreprenörskaps-forums seminarium idag vid lunchtid. Moderatorn, en annan ekonomiprofessor, Johan Eklund, kontrade i sin inledning: Stora och små företag lever i symbios. Rapporten ”Vad betyder stora kunskaps- och teknik-intensiva företag för Sverige?” ger en mycket god bild av hur läget verkligen är i den svenska industrin och tjänstesektorn, med tonvikt just på det samspel som finns mellan de stora och små.

Tyvärr intog inte Stefan Löfven den stol som arrangörerna hade upplåtit, på min begäran. Så han får hålla tillgodo med själva rapporten, som verkligen är läsvärd.  Vad säger då rapporten i korthet?

  • Cirka 70 % av FoU sker i högteknologisk industri, 90% står storföretagen för.
  • Spill-over effekten från de stora företagen är avgörande för framväxten av de små.
  • Den samhälleliga avkastningen på FoU ligger i intervallet 90 – 100 procent.

Därför behövs, policy-slutsatser för näringspolitiken, följande enligt Martin Andersson:

  • Attraktiva miljöer för storskalig industriell verksamhet
  • Spetsforskning av internationell klass på svenska universitet (OECD-krav sedan 2012)
  • God kvalitet i den svenska grundskolan, inte minst på matte-området
  • Tillgång till arbetskraft med verkliga kunskaper inom digitaliserings-området
  • Testanläggningar för ny teknik, som både tar risk och är väl finansierade av staten

Ett 70-tal deltog i dagens seminarium, och debatten var het, men samstämmig. Varför har vi inte ett bättre och mer förstående näringslivsklimat? En enda deltagare från regeringskansliet uppenbarade sig, Den ansvariga på näringsdepartementet var anmäld, men kom inte. Det som upprörde alla i panelen var regeringens önskan att Nordea ska flytta från Sverige.

Daniel Wiberg, Företagarna, påpekade att 4 av 5 nya jobb skapas i de mindre företagen. Ändå skulle han vilja se ett system där vi fick åtminstone ETT nytt storföretag till Sverige. Men, med inställningen till Nordea finns det nog inget företag som idag ens funderar däröver.

Amelie von Zweigbergk, samhällspolitisk chef på Teknikföretagen, underströk rapportens stora värde.

Pontus De Laval, CTO Saab, redovisade värdet av statliga insatser och betonade inte minst mikrovågs-klustret i Göteborg. Det finns anledning återkomma till detta.

Här är Entreprenörskapsforums sammanfattning av seminariet

När tar roboten över?

Amerikanen Martin Ford beskrev igår utvecklingen av digitaliseringen, som kan ge oss både himmel och helvete. Vilket vi väljer vi? Världens kanske främste robot-forskare redovisade sin analys i ”The Rise of the Robots!, Business Book of the Year 2015. Då utvald av Financial Times och McKinsey. I går var han i Sverige. Talade på SNS. Står han kvar vid sina slutsatser? Och vilka är dessa?

Boken bloggade jag om när boken höjdes till skyarna, hösten 2015. Ett sätt att snabbt få en insikt i bokens budskap är att läsa the Economists recension, skriven för två år sedan, när boken publicerades. (Men ersätter inte boken)

Det korta svaret på frågan: Tar roboten över? är ja. Och lösningen, enligt Martin Ford, är mer fritid och medborgarlön.

Fords analys och slutsatser är de samma som när boken skrevs, och de siffror som där redovisades fick vi till livs på SNS. Men det finns nya slutsatser som McKinsey redovisat för bara ett par dagar sedan i en promemoria, ”What´s now and next in analytics, AI, and aoutomation” på ett 20-tal sidor. (Den går att ladda ned och läsa. Du måste dock registrera Dig, men det går enkelt och snabbt.) Det torde inte finns någon trovärdigare källa än Mc Kinsey Global Institute, som står för denna rapport.

Här några korta nedslag i Martin Fords redovisning på SNS, som baseras på USA:s utveckling:

För 40 år sedan producerade 194 miljarder arbetade timmar USA:s totala BNP. Antalet timmar som 2013 stod för USA:s BNP var exakt lika stor. Men 40 miljoner fler människor hade fått arbete i USA under den gångna tiden. Och produktionen var hela 42 procent större än 1985. Mellanskillnaden är tekniken.

Vad gör IT till en sådan kraft att den förändrar produktionens och vårt varandes totala förutsättningar? Svaret:

  1. En exponentiell utveckling (Moores lag)
  2. Cognitive Capability (Maskinen börjar tänka själv)
  3. General Purpose Technology (IT kommer in i allt)

Under perioden 1950 – 2010 ökade USA:s BNP med 254 procent. Men lönerna har ökat med bara 113%. Under de första decennierna ökade produktionen och lönen lika mycket, men 1995 kom brytpunkten. Då fortsatte produktionen sin ökning. Men lönerna har under de gångna två decennierna planat ut, inte ökat. Medelklassen har lämnats bakom. (Där har vi anledningen till Trumps framgång)

Vilken är lösningen? Ja, läs gärna Martin Fords bok, det är Du värd. Men det finns ett kort svar här också: Frigör lönen från produktionen. Inför medborgarlön.

 

 

Äganderättens stora betydelse har fått globalt pris

I går fick peruanen Hernando de Soto Global Award för sin entreprenörskapsforskning, med en prispeng på nästan en miljon kronor, 100.000 euro. Det är Entreprenörskapsforum som årligen delar ut detta världens kanske främsta internationella entreprenörspris, som nu gick till en eminent ekonom, för att använda Financial Times Gillian Tett:s beskrivning av honom. Tidskriften Forbes har angivit de Soto som en av 15 innovatörer som kommer att ”återskapa Din framtid

Ska man i tre ord sammanfatta Hernando de Sotos forskning om vad som är avgörande för entreprenören, så är det:

  • Äganderätt
  • Äganderätt
  • Äganderätt

Det är väl symptomatiskt för tidsandan (”the End of History”) att det är Sveriges finansminister Magdalena Andersson som läser upp juryns motivering, där professor Charlie Karlsson är ordförande.  Där står bland annat:

For developing a new understanding of the institutions that underpin the informal economy as well as the role of property rights and entrepreneurship in converting the informal economy into the formal sector.

Det finns en bra artikel i Göteborgs-Posten som redovisar Hernando de Sotos betydelse. Författare: Johan Eklund, VD Entreprenörskapsforum, professor Magnus Henreksson. IFN och Mikael Stenkula, Global Awards ständige sekreterare

Det skulle leda alldeles för långt här att gå in på hela de Sotos forskning, men jag vill illustrera genom att ge en lista på vad äganderätten måste innehålla för att bli verklig. Enligt Hernando de Soto, och då är långt i från allt med, bara ett urval:

  • Äganderätt individuell eller i grupp
  • Äganderätten ska kunna vara säkerhet för krediter
  • Ägandet ska kunna delas upp i delar (aktier)
  • Vara en garanti vid investeringar
  • Anställa medarbetare
  • Invitera nya partners
  • Kunna använda allmännyttiga tjänster som vatten, energi och infrastruktur
  • Vara ansvarig för miljöpåverkan
  • Äga varumärken som ge anseende och värde
  • Erhålla en global identitet
  • Utnyttja sina tillgångar som underlag för finansiering
  • Ägarna måste känna sig säkra till liv och lem med fri rörlighet

När man läser alla dessa nödvändiga villkor för en faktisk äganderätt så inser man vad denna behöver. Och det är inte lagstiftningen som kan klara allt, eller ens större delen. Det är tillit, till omgivningen och ett aktivt skydd från samhället i olika sammanhang som gör äganderätten verklig.

Måste avsluta med Hernando de Sotos institut i Peru, ”Institute for Liberty and Democracy”, ILD. Av The Economist är institutet klassat som ett av de två främsta i världen.

Beröringsskräck är något som politikerna måste hantera

Det grundläggande för en god ekonomisk utveckling  är att vi har marknadsekonomi med spelregler som är goda, jämlika och stabila, med en rimlig skattenivå. Och givetvis The Rule of Law. Det behöver jag nog inte gå in närmare på. Det vet nog nästan alla som läser denna blogg. Undantaget kan finnas bland de västerpartister, som också läser både blogg och nyhetsbrev.  Men det ska alltid finnas undantag som bekräftar regeln, sägs det.

Nästa fråga är då regeringens roll, eller bättre ”The role of Government”, som är ett betydligt vidare begrepp. Förutom att se till att de excellenta spelreglerna finns , eller kommer, på plats, så ska Government/Politiken se till att justera de marknads-misslyckanden som kan finnas. Ett sådant är den grundläggande forskningen, som inte de enskilda företagen åtar sig. Men, som är viktig för samhällsutvecklingen och ekonomins utveckling också. Därtill kommer andra insatser som fokuserar på nya företag och entreprenörer.

Det finns också större företag, även internationella sådana, som behöver offentliga sektorns insatser. Det kan gälla infrastruktur och, men även andra frågor. Det gäller att inte politikerna lider av för stor beröringsskräck. Där vill jag ge den nuvarande regeringen en klar uppskattning. Alliansen hade det betydligt svårare.

Nu finns flera positiva exempel på politikernas insatser. Här vill jag ta upp Amazon. Detta stora företag har, efter utredning och i konkurrens mellan olika länder, valt Sverige. Vi har därigenom dragit det längsta strået och får tre stora dataanläggningar nära Stockholm, i Västerås, Eskilstuna och Katrineholm. Det rör sig om investeringar på kanske en miljard dollar.

När det gäller Amazon har den svenska regeringen agerat rätt och varit framgångsrik. Dagens Nyheter berättade hur detta gått till. Läs artikeln, det är bättre än att jag återberättar. Bra gjort, dock. Näringsminister Mikael Damberg bör få beröm. Och ett exempel på vad jag menar i form av insatser som politiken måste göra, och då ska man inte ha beröringsskräck.

Alliansregeringen gjorde också en motsvarande insats. Den fick Facebook att bygga tre stora serverhallar i Luleå. Här finns det beröm att utdela till Annie Lööf i den förra regeringen. Totalt lär Facebook investerat hela 2,9 miljarder i de två server-hallarna.

Nu hoppas vi att Sverige får hit EMA, den Europeiska Medicinska Myndigheten, en insats som skulle betyda mycket för svensk Life Science och för landet i sin helhet. Myndigheten tvingas bort från London, när Brexit slår till. Sveriges chanser minskar dock genom att Skåne satsar på Danmark i stället. Nog borde man ställa in sig i ledet och vara solidarisk!?

Sist kan jag inte låta bli att visa på när regeringen avvisar företag. Det gäller Astra Zeneca. När dess koncernchef för dryga 10 år sedan kontaktade den svenska regeringen och ville träffa och tala med Göran Persson. Denne sa nej till ett möte. Sak samma några år senare när en ny koncernchef för AZ ville träffa Fredrik Reinfeldt. Han sa också nej tack. Det gjorde dock inte Cameron, Storbritanniens premiärminister. Inte heller Angela Merkel i Tyskland. Vad AZ ville tala om var företagets framtid och investeringsplaner. Sveriges avvisande inställning, när två statsministrar avspisar företagsledarna,  bidrog till att bolaget flyttade stora delar till UK och USA. I stället för att fortsätta investeringar i Sverige.

Detta har jag bloggat om tidigare, men tål att upprepas.

Nu har Astra Zeneca delvis kommit tillbaka, vilket till en del beror på frånvaro av beröringsskräck. Där AZ:s ordförande Leif Johansson spelat en stor roll, för han har direktkontakt med statsminister Stefan Löfven, som inte drabbats av beröringsskräck. Och regeringens nationella samordnare Anders Lönnberg har betytt mycket.

Sydkorea – ett land att ta lärdom av?

I oktober 2013 åkte Stefan Löfven till Sydkorea, för att få inspiration till sitt arbete i Sverige. Ett fokus var Sydkoreas huvudstad, Seoul. Men, viktigare var hur vårt land kunde lära av Sydkorea. Det är ett av skälen till detta blogginlägg. Sydkorea var på 1950-talet det fattigast landet i världen. Genomsnittlig BNP per capita låg på 87 dollar per år. Sverige intog Europas fattigaste plats på 1800-talet. Där är vi inte idag, och Sydkorea är nästan lika välbeställt som Sverige.

Vårt land har 85 procent av USA:s levnadsstandard.Sykorea har 66 procent. Och då har Sydkorea ett krig på 1950-talet som kostade 1,5 miljoner människor livet, och som inte bidrog till någon välfärd. Allt blev sönderbombat och förstört, husen man bodde i var fallfärdiga skjul. Nu är jag i Seoul och kan ta pulsen på landet. Därför finns det anledning blogga om Sydkorea, som utan tvekan varit en av världens snabbat växande länder, en riktig tiger. I fyra decennier ökade ekonomin årligen med 9-10 procent

Valet idag var hyggligt med liberala marknadsekonomiska utgångspunkter, Moon Jae – in svors in i morse efter en övertygande seger. (Men långt ifrån majoritet)

Vad är Sydkoreas framgångsfaktorer, hur kunde man på några få decennier vända fattigdom till rikedom? Svaret är ett klokt politiskt ledarskap, som gav bra fundamentala spelregler för ekonomisk utveckling, för företag skulle kunna utvecklas. Även om fokus har varit på stora, och entreprenörskapet är inte så starkt. Några ytterligare framgångsfaktorer:

  • Stor satsning på utbildning
  • Mycket stora investeringar i infrastruktur
  • Stora satsningar på företag, där vissa främjades (stora familjekomplex, chaeboler),
  • En aktiv handelspolitik, där export och import gick hand i hand (lite större än Sveriges)
  • Satsning på jordbruk och enklare produktion under de första decennierna
  • Makro-ekonomisk stabilitet

Generellt gäller, något som OECD konstaterat, att Sydkorea fått fundamenten rätt, med regelverk och skatter. Tillsammans med en fungerande stat. Nu på senare år har det varit skakigt, inte minst med president Park Geun – hye, som nu sitter arresterad och inväntar riksrätt senare denna månad. (Och rättssystemet fungerade.)

De mindre och medelstora företagen har kommit i kläm i Sydkorea. De stora Chaebolerna har favoriserats och blivit alltför dominanta. Entreprenörskapet är dessutom dåligt utvecklat i landet. Den nye presidenten vill ändra på detta. Politiska näringslivs-frågor på har hamnat mellan stolarna, för de hanteras av flera departement. Nu ska det bli en minister för SME:s för att råda bot på detta. Till detta kommer flera åtgärder för att stödja de mindre företagen.

 

 

 

Blir Donald Trumps ihågkommen för avregleringar på allvar?

Vad tynger företagen mest idag? Är det skatter, regelverk, finansiering eller brist på kompetent personal? I Sverige är det jämt lopp normalt, med en liten övervikt för personalrekrytering. Men det beror på om företaget är ungt eller gammalt, litet eller större. Vad man inte alltid tänker på är att krångliga regler spelar en stor roll för både skattebördan (komplexiteten) och finansiering. Även matchning av personal tyngs av regler.

Det verkar som om den politiska och offentliga sektorn alltid frågar sig: ”Vad behöver regleras?” Det sägs att när en ny innovation kommer till frågar sig amerikanen: Hur ska vi underlätta? Medan Europa frågar: Hur ska detta regleras?

En viktig fråga i det franska presidentvalet har varit arbetsmarknadslagstiftningen som är så komplicerad att den totalt täcks in av regler på nästan 4.000 sidor. Först att ta upp detta var president-kandidaten Francois Fillon, som lovade 300 sidor i stället. President-elect Macron har lovat halvera detta, till 150 sidor. I stället ska förnuft styra, ”Nudging”, Man ska inte säga ”miljöanpassat” och sedan beskriva hur detta ska tolkas på 200 sidor.

På ett seminarium igår i Seoul redovisade den Canada-professorn Herbert G. Grubel att USA:s regelverk till 95 procent är regler som politikerna inte beslutat om, utan den administrativa armen, myndigheterna, har gjort detta. Här har vi ”miljöanpassat” och hur många 100 sidor detta ska detalj-regleras. Så är det i Sverige också, vill jag påstå. För i vårt land finns inget organ som följer upp detta. Kommunernas egna  byggnadsnormer sägs vara mycket kostsamma, och förlänga byggnadsprocessen.

För finanssektorn är regleringar ett stort problem, även i Sverige. Det är mycket krångligare nu än tidigare, när Basel III implementeras och EU-regler ska också in . Detta förtjänar en särskild blogg, så jag återkommer. De stackars mindre och nystartade företagen har idag ingen chans att få banklån. Något undantag som bekräftar regeln kanske kan uppnosas, men studier visar att de är få.

Nu säger Finansinspektionens chef Erik Thedén i Dagens Industri att han är rädd för Donald Trumps avregleringar av finansmarknaden. Som jag visade för några månader sedan i en blogg, så var de extra kostnaderna i USA för finanssektorn 2016 hela 11 miljarder dollar, dvs cirka 25 procent av bankernas vinster. Är detta rimligt? Nej, nu tas denna extra kostnad bort i USA. (Av Donald Trump, men det får man väl inte säga, inte PC) Det bör vi i Sverige välkomna och inte reagera där emot. Och göra likadant här hemma.

”All avreglering är inte av ondo”, säger Eric Thedén. Sug på den karamellen, det betyder väl egentligen att regleringar är goda i sig, när de alltid borde bekämpas. De är i huvudsak till för att göra byråkrater lyckliga. Enkla regler byggd på ”Nudging”, förnuft och omdöme, borde styra mycket mer. Överste regelprästen hos Barack Obama professor Cass Sunstein, var hos oss i Sverige i januari och kunde lära ut mycket. Han välkomnade Donald Trump, trots demokratiska rötter, för nu kan det bli avreglering på allvar

 

Lär av löntagarfonderna

Det är symptomatiskt vilken skada löntagarfonderna gjorde. Inte bara på sin tid, de föddes 1975 och dog 10 år senare, men effekten sitter i än idag. Det visar t ex en intervju med Folkbladets (S) chefredaktör Widar Andersson, I svenska Dagbladet, 6 maj, fick han i en lång intervju frågan om S skulle kunna ändra det ekonomiska systemet radikalt:

”Nej absolut inte. Vi körde i drickat med löntagarfonderna. Den lärdomen biter än”

Detta är allt som sägs om löntagarfonderna men Rubriken på den långa intervjun blir ändå: Vi körde i drickat med löntagarfonderna

Det verkar inte som om partiet Socialdemokraterna riktigt förstått detta. För på sin partikongress i Göteborg, nyligen, tog man ett steg framåt mot ett genom välkomna striden kallad ”Vinster i välfärden”. Trots att detta skulle innebära förbud för företag välfärden. Företag som idag är uppskattade av såväl de som arbetar där, eller nyttjar deras tjänster.

Nu vet jag att det finns en del som säger: Ett sådant förslag stupar i riksdagen, och det är säkert rätt. Men under resans gång, precis som med löntagarfonderna, så skapar de ansvariga S-politikerna  och deras bundsförvanter en väldigt negativ reaktion, stoppar företag från att utvecklas och få lån. Och gör att entreprenörer, särskilt de små, tvekar och blir skrämda.

Det tog flera decennier för S att bli kvitt de negativa effekterna av löntagarfonderna. Risken är att det blir lika dant nu med stopp för privata välfärdsföretag. Läs Dagens Industri från den 2 maj, ”Löfven har tappat näringslivet”.

Dagens Industri, som verkligen har fokus på det som drabbar näringslivet och föetagen skrev en ledare i förra veckan ”S vill stänga ned halva primärvården”. Läs och begrunda, Stefan Löfven!

Denna blogg är en vänskaplig varning till dagens S-ledning. Det är fara i dröjsmål

Ung Företagsamhet visar framfötterna

Det är inte var dag som jag lockas skriva om något som står i gratisbilagor eller annonser. Men när jag läste Svenska Dagbladet i onsdags, så bestämde jag mig för att göra ett undantag. Förvisso har man, läs jag, hört mycket om denna verksamhet, men får sällan kött på benen, hårda fakta. Vi vet väll alla som läser denna blogg att Ung Företagsamhet gör goda insatser. Men, i onsdags kom Svenska Dagbladets bilaga med imponerande och intressant information.

I år räknar Ung Företagsamhet att utbilda eller engagera 27769 gymnasieelever. Hur man kan vara så precis undrade jag. Nu förstår jag att det exakta antalet gymnasieelever beror på att det är så många som startat UF-företag, och dessa registrerar sig. Här kan man se dessa i ett showroom. Kolla!

I showrummet hittar vi hela 8.522 företag. Av dessa sysslar 6.093 med produktion och 1.262 med tjänster. Antalet unga företag som har en kombination varor-tjänster är 1.167. Härligt att se vilken enorm kreativitet som finns och vilken drive! Det lovar gott för Sveriges framtid…

Antalet UF-företag har under senare tid successivt ökat i antal med 5 – 10 procent årligen. Och idag blir marknadsandelen, andelen elever i årskurs två och tre, som driver UF-företag 27.4 procent. Fler skulle kunna nås av verksamheten, med det beror på kursplaner och annat, som Skolverket har makt över.

Till den ursprungliga verksamheten med UF-företag, som startade 1980, har Ung Företagsamhet också startat aktiviteter i grundskolorna med utbildning och studiebesök mm. En verksamhet som började 2009. Förra året fick hela 60.000 grundskoleelever utbildning i entreprenörskap. Men betydligt fler skulle man vilja och kunna hantera, enligt VD-n Cecilia Nykvist. Även här är det regelverk som lägger hinder, och så givetvis finansieringen.

Hur stor är organisationen Ung Företagsamhet? Den är organiserad i 24 regioner, som täcker in hela landet. Har drygt 100 medarbetare. Med en omsättning på cirka 100 miljoner. Finansieringen sker till 50 procent från näringslivet och lika mycket från den offentliga sidan. Onekligen en viktig och imponerande verksamhet.

Svenska Mästerskapet i Ung Företagsamhet går av stapeln på måndag och tisdag i nästa vecka, den 8 – 9 maj. Över 800 unga UF-företagare, alumner, lärare och samarbetspartners deltar i SM i Ung Företagsamhet, som hålls på Stockholmsmässan i Älvsjö. Bland montrar och mellan föreläsningar kommer ministrarna Mikael Damberg och Anna Ekström möta elever som berättar om affärsidéer, företagande och entreprenörskap. 

Resultatet finns här.

 

Företagens roll i en kunskapsekonomi

Reservera en stol på första raden till Stefan Löfven, Entreprenörskapsforum! Tisdagen den 23 maj klockan 11.30. För då kommer professor Martin Andersson att presentera en rapport kallad ”Storföretagens roll i kunskapsekonomin”. Jag har helt fräckt döpt om den till ”Företagens roll i en kunskapsekonomi”.

I rapporten visar Martin Andersson att tillväxten i Sverige idag skapas i första hand av små och medelstora företag. Betyder detta att de stora företagen i industrin minskar i betydelse i Sverige? Och att näringspolitiken i större grad bör inriktas på småföretag? Nej, säger rapportförfattaren Martin Andersson, professor BTH och forskare Entreprenörskapsforum, storföretagen är drivande aktörer i svenskt näringsliv.

seminariet diskuteras bl a:

  • Sysselsättning och förädlingsvärde drivs i ökande utsträckning av mindre tjänsteföretag, men hur bidrar storföretagen?
  • Hur utvecklas nya kunskaps- och teknologi- baserade företag? Hur få dessa att växa? Upscaling.
  • Hur är samspelet ut mellan stora och små företag?

Vid seminariet medverkar, förutom rapportförfattaren Martin Andersson, forskare Entreprenörskapsforum och professor BTH, även Pontus De Laval, Chief Technology officer Saab, Martin Edlund, vd Minesto AB och Amelie von Zweigbergk, chef Industriell utveckling Teknikföretagen samt Daniel Wiberg, chefsekonom Företagarna.

I september 2012 lanserade Stefan Löfven ”Affärsplan Sverige”. Den tål att läsas om och förverkligas. Denna rapport och seminariet ger ett gott underlag för detta.