OECD till regeringen: Ni måste ta digitaliseringen på allvar

Så kom OECD:s genomlysning av den svenska digitaliseringen, som regeringen beställde för ett drygt år sedan. Den överlämnades till Peter Eriksson i fredags, ”OECD Reviews of Digital Transformation: Going Digital in Sweden” Där kan man läsa rapporten på nätet eller köpa den. Däremot finns den inte nedladdningsbar, trots att regeringen betalat för studien. (Vilket enligt regelverket ska vara möjligt)

Vad säger då OECD? Jo, Sverige är duktiga på digitalisering, men kan inte få ihop det. Det saknas ett ledarskap i regeringen. Du har säkert hört det förut, Du som läser min blogg. Problemet heter Stuprör, det finns mer än ett halvt dussin departement som har digitaliseringen på sitt bord, och som är ansvariga för diverse delar, men ingen samordning. Vilket leder till både dubbelarbete och att mycket missar i arbetet med digitaliseringen.

Det är nästan som om OECD ville skoja Sverige när man läser organisationens inledande  sammanfattning. Hur då? Jo, OECD redovisar sju områden som täcker in digitalisringen och börjar med att säga att Sverige är ganska bra. Sedan följer ett antal invändningar och rekommendationer; Ingenting verkar bra.  Läs sidorna 13 – 16.

Sedan avslutar OECD den 200 sidor långa, och mycket intressanta rapporten, med sin huvudrekommendation, sidorna 188 – 192. Under rubriken ”Sätt upp en starkare samordning inom regeringskansliet” 

Ett grundläggande problem är uppdelningen i Sverige på ett regeringskansli som ska stå för strategi och å andra sidan självständiga myndigheter som ansvarar för genomförandet. Digitaliseringens snabba utveckling och själva digitaliseringens karaktär gör en sådan uppdelning svår, konstaterar OECD.

Regeringen har initierat tre samordnande åtgärder, som skulle hålla ihop digitaliseringen:

  • Digitaliseringsrådet under Peter Erikssons ledning (digitaliseringsminister)
  • Digitaliseringsmyndigheten, som lyder under Ardalan Shekarabi (offentlig sektor)
  • Inrättandet av en Chief Digital Officer, CDO (samordning av helheten)

Men, sedan beskriver OECD hur dessa samordnare inte kan fungera, och då särskilt med fokus på de två myndigheterna. Att Digitaliseringsmyndigheten, som startar i september, placeras i Sundsvall, och inte Stockholm, där myndigheterna finns, verkar inte OECD ha uppmärksammat.

Och Vad gäller CDO-funktionen tycks inte OECD förstått att den visserligen i pressreleasen lyder under statsministern, men i praktiken är underställd Peter Eriksson, vilket gör samordningen omöjlig. Men i realiteten har nog OECD insett läget, för deras förslag är:

En Digitaliserings-samordnare, som är självständig och har ett litet kansli till sitt förfogande, men som lyder under statsministern ska samordna den svenska digitaliseringen. En CDO alltså, men med rätt placering och befogenheter. Detta enligt OECD:s förslag. Och vi får se inom kort om det kommer att genomföras. Planer finns.

OECD:s studie kan sammanfattas så här: Digitaliseringens pusselbitar finns, men det är ingen som lägger pusslet.

 

 

 

Att med berått mod förstöra de svenska bolagsstyrelserna

Faktum är att de svenska bolagsstyrelsernas främsta fiende heter Företrädaransvaret. Det är regeln som säger att om Du sitter i styrelsen, eller har ett företrädaransvar, så har Du ansvar för att skatterna betalas in. En minuts fördröjning kan betyda personligt ansvar för skatten i bolaget. Detta gör att många framstående och värdefulla personer konsekvent vägrar att gå in en styrelse för ett mindre eller medelstort företag.

Företrädaransvaret är ingen chimär, något påhittat, för varje år drabbas hundratals personer av detta. Antalet processer mot enskilda som Skatteverket drev 2016 var 350, och de flesta gick Verkets väg.

Det hemska är också att Sverige är ensamt om att ha en sådan här regel. Och till yttermera visso så tycker alla politiker, när de  får reda på vad som gäller, att det är heltokigt. Detta måste ändras säger de, för att sedan inte göra något åt saken. Lagen är 55 år gammal. Entreprenörskapsutredningen föreslog för snart två år sedan att Företrädaransvaret skulle tas bort. Inget har hänt.

Men staten gör det nu ännu svårare att få kompetenta ledamöter till landets bolagsstyrelser. Högsta Förvaltningsdomstolen beslutade nämligen i en dom för ett år sedan att ett styrelseuppdrag inte skulle kunna faktureras, utan tas upp som direkt personlig inkomst, lön.

Skatteverket har tidigare kommit fram till att har man minst tre styrelseuppdrag, så är det ett arbete som ska kunna faktureras. Egentligen borde varje arvode ha kunnat faktureras, kan man tycka. Men nu, 10 år efter att Skatteverket sagt OK till fakturering, så har Högsta Förvaltningsdomstolen slagit till. Det ska vara lön, trots att det saknas anställningskontrakt, och allt som följer med ett sådant. Högsta Förvaltningsdomstolen ger här prov på det landets advokater nyligen uttalade: Inkompetens.

Hade politikerna varit intresserade av att justera lagstiftningen, så att den blir rimlig, så har den haft god tid på sig. Det kan hända att det finns enskilda motioner i riksdagen på båda dessa områden, men inget har hänt.

Den nya regeln drabbar särskilt kvinnor, som inte ha velat fortsätta som operativa, utan blivit styrelseproffs. Det är inte längre möjligt. En som reagerade var styrelseproffset Kristina Jaring Lilja, som direkt lämnade ett antal styrelser.

Studierna på högskolan ligger efter, som i grundskolan

Tyvärr finns det inte PISA-studiersom mäter högskolestudierna, men allt tyder på att resultatet inte skulle bli förödande. Det visar en studie som Svenskt Näringsliv låtit göra. Den mäter starttid, genomloppstid och etableringstid. Dvs när man börjar högskolestudierna, hur långa dessa är och när man kommer ut i arbetslivet.

Dokumentation och statistiken är så dålig, så bara att få tag på denna så krävdes det 8 månaders arbete. Man får nästan intrycket att vi har kommit ut på ett politiskt känsligt område…… (Många ska in och ut, men kvaliteten är inte viktig)

Den 50 sidor långa rapporten ”Hur kan vi sänka etableringsåldern bland högskoleutbildade?” är nummer 6 i ”Ett utmanat Sverige ”, som Svenskt Näringsliv arbetat fram i syfte ge en reformagenda för ett bättre Sverige.

Vad visar den intressanta studien? Svaret är i korthet:

  • På 25 år har etableringsåldern ökat med mellan 6 och 10 år (Arbetsinträdet för mer än 75% av årsgruppen är förvärvsarbetande))
  • Antalet registrerade studenter har fördubblats på 25 år, från 200.000 till 400.000
  • Etableringsåldern för högskolestuderande är nu 30.5 år.
  • Högskoleutbildades etableringsinträde är i Sverige 2 år senare än i Norge och Danmark

Vad behöver göras för att öka på genomströmningen i högskolan? Några åtgärder:

  • Öka prestationskravet på på poäng från 62,5% till 75% första läsåret
  • Öka prestationskravet för att få fulla studiedel
  • Ge en examensbonus på 50.0000 för de som klarar normaltiden
  • Inträdesprov till högre utbildning, så att bara kvalificerade antages

Vad skulle en sådan här insats betyda för den enskilde och för Sverige` Jo:

  • Bättre livslön och högre pension
  • BNP skulle öka med 62 miljarder årligen
  • Skatteintäkterna skulle ökla med 25 miljarder årligen
  • Både privat och offentlig sektor skulle kunna få kompetent personel.

PS Det finns en PISA-studie från i våras som visar hur bra Sverige och Finland är på att utbilda barn och unga. Vi är sämst i hela OECD.

Varför inte anlita kinesiska företag?

För en vecka sedan hade Dagens Industri en intressant debattartikel. ”Kinesiska företag kan bygga svenska snabbtåg snabb”, var rubriken. Skribenterna representerar Euro China Technology Transfer, Hans Svensson, VD  och Gustav Svensson, VVD. De säger sig kunna bygga höghastighetsjärnvägen på 8 år.

Vilket avtryck har denna artikel gjort? Jag har inte kunna hitta några. Inga reaktioner från politiker, inga andra tidningsartiklar, inga ledare eller andra kommentarer. Kanske har jag fel, oh inte noterat dessa. Är i så fall tacksam för påpekanden. (Har använt google, utan resultat)

Hur skulle bygget ske? Jo, skriver initiativtagarna: Konsortiets (Sinohydro, ett dotterbolag till Power China, vill bygga och banken ICBC, Industrial and Commercial Bank of China, kan finansiera) De har samtliga erfarenhet av liknande projekt som är både omfattande och imponerande, enligt de ansvariga.

Några av världens mest erfarna snabbtågsbyggare och finansiärer har på svenskt initiativ studerat och analyserat det svenska snabbtågsprojektet. Resultatet är en konkret plan och erbjudande att bygga båda sträckorna Stockholm–Göteborg och Stockholm—Malmö på åtta år. Spåren och tågen designas för hastigheter upp till 350 km/t och trafiken på hela sträckorna skulle kunna vara i gång 2026.

Inte kan man väl låta detta stå oprövat? Både regeringen och Trafikverket borde ta kontakt och följa upp erbjudandet. Syna korten! Priset är säkert betydligt lägre än de 230 miljarder som svenska byggare behöver och då tar färdigställandet 20 år.

Måste berätta att jag år 2010, den 1 juli,  fick närvara när en höghastighetslinje mellan Shanghai och Hangzhou invigdes. Den 30 mil långa sträckan gick på dryga timmen med två stopp. Bygget innefattade dubbelspår, tre tunnlar på 3 km tillsammans, 21 nya stationer och 33 broar. Hela bygget hade tagit nästan exakt två år. Varje kvart gick ett tåg i vardera riktningen. Se tidtabell.

När stambanan byggdes, med början 1854 var investeringen i paritet med två svenska BNP vid den tiden.

Det finns invändningar både mot kinesiska investeringar i Europa och tekniköverföring till Kina. En intressant artikel finns i Asia Times

Att leka med elden är alltid lika farligt

Det ser vi nu i värmeböljan, där skogsbränderna avlöser varandra. Det ser vi också i välfärdssektorn. Regeringens lek med välfärdsföretagen visar att också den elden tagit fäste. De ansvariga politikerna borde läsa den intervju som DN gjorde förra tisdagen med Per Franzén, Sverigechef för riskkapitalbolaget EQT. ”Välfärdsföretagen iskalla för riskkapitalister”.Läs den och förfäras. Ska politiker agera så här?

I valrörelsen 2014 sa vår nuvarande statsminister att kvaliteten var den viktigaste frågan för välfärdsföretagen. Även  i debatter gav den blivande statsministern beskedet att en vinstbegränsning inte skulle genomföras. Idag är det tydligt att man inte kunde lita på detta löfte. Den eld som därför kom fri har haft förödande effekter.

Den tydligaste beskrivningen av eldens härjningar sker i en intervju med bl a Per Franzén, Sverigechef för riskkapitalbolaget EQT. I DN den 5 juni med rubriken ”Välfärdsbolagen iskalla.…”:  

  • EQT har fått in 120 miljarder för investering inom hälsovård. Det kommer nu ske i andra länder, för man måste ha en minst 10-årig horisont, och osäkerheten är för stor i Sverige (även om Riskdagen nu stoppat ett förslag)
  • Utvecklingen av välfärdstjänster, som de privata bolagen är bäst på, kommer gå Sverige förbi.
  • Nordic Capitals vårdkoncern Capio prioriterar andra investeringar  pga vinstdebatten i Sverige
  • Enligt SVCA vill inte heller deras medlemmar investera i skola, vård eller omsorg även om det blir regeringsskifte i höst – för osäkert

Effekten är lika stor i mindre företag, även om dessa inte kan tala för sig på samma sätt som de stora. Det kommer snart en studie som visar att särskilt kvinnor drabbas hårdast av stoppet för vinster i välfärden. Det kvinnliga företagandet minskar.

Att tända en eld för att vinna Vänsterpartiet och tro sig locka väljare har visat sig helt tokigt. För att inte säga sakligt fel.

 

Sverige i globaliseringens tidevarv

I veckan som gick presenterade SNS en ny rapport om ”Globalisering och svensk arbetsmarknad”. Gjord av ekonomerna Fredrik Heyman och Fredrik Sjöholm, båda Lunds Universitet och IFN. En bra rapport, som stillar mången oro. Det konstaterade DN dagen efter, på nationaldagen, i en artikel av Johan Schück under rubriken Globaliseringen har gynnat svenska löntagare”. Men det finns mycket att göra nu

TCO:s Samuel Engblom noterade att grundinställningen i Sverige till globaliseringen är positiv. Den måste vi ta tillvara på, något alla instämmer i. För nu kan vi inte avvakta, utan måste hänga med. Liberalernas Mats Persson noterade att Sverige sedan 2000 sett en kraftig nedgång i satsning på forskning. I pengar räknat på årsbasis är det 16 miljarder som saknas i form av svensk forskning, noterade han.

Själva utredningen har ett mycket viktigt budskap, som vi måste utgå ifrån:

  • Förändringar idag sker inom branscher och inom företag
  • Inte som tidigare i form av utslagning av hela branscher (som textil, varv och stål)
  • Nu är det en förändring av själva jobbet som gäller

Hur ska då individen förändras? Jo, det är fortbildning som gäller. Ylva Johansson ansåg att det är den reguljära utbildningen som i huvudsak måste stå för arbetet. Hans Stråberg betonade vikten av produktiviteten, som måste förbättras.

Seminariet kokade ned till att ansvaret faller på staten, arbetsmarknadens parter och individen. De enskilda företagens ansvar betonade såväl Carola Lemne som Hans Stråberg.

För min del är konklusionen att det är fem fundament som krävs för att klara fortbildningen och därmed vår framtid:

  • Individen kommer att ha det största ansvaret
  • Fortbildningen måste knytas till jobbet, ”be on the job
  • Att ta ledigt i ett eller flera år för akademiska studier håller inte i företagen
  • En stor del av utbildningskostnaden måste staten och parterna stå för
  • Den individualiserade distansutbildningen måste lyftas fram även i Sverige

Intrycket av såväl seminariet som av paneldiskussionen var positiv. Alla tycks förstå vikten av fortbildningen och det finns en flexibilitet som lovar gott.Men vi måste handla snabbt.

Silicon Valley och Europa

Hur fungerar Silicon Valley och hur är jämförelsen med Europa? Har ska jag bara ge smakprov. En utförlig beskrivning, och Du läser inte och det är bortkastad tid för mig att lägga ut texten. Kort kan dock konstateras att Silicon Valley är ledande på innovation. Det finns inget område i världen som har den dynamiken, de pengarna, den forskningen och de människorna, som allt – särskilt tillsammans -gör skillnad.

Gå till SiliconValley.com. Där hittar Du på Venture Capital bland annat följande färska noteringar:

  • Startup World Cup; 28 företag från 27 länder tävlade om 1 miljon USD. Antal deltagare från början drygt 20.000 (maj i år)
  • Intel satsar 70 milj USD i 12 startups (maj i år)
  • Silicon Valley dominerar fortfarande Venture Capital i USA, med nästan 90 miljarder i 408 företag första kvartalet i år (Första kvartalet 2018)

Silicon Valley har 0,1 procent av världens befolkning, 3 miljoner människor. Där har under de senaste decennierna hälften av alla nystartade företag med ett marknadsvärde idag på över 100 miljarder USD startats. Och det är här som den teknologiska utvecklingen fortsätter att vara ledande. Kina ligger på andra plats, men det kommer i en kommande blogg

I rapporten ”Innovation Bridge” redovisar Economic Institute i The Bay Area hur Europa förhåller sig till Silicon Valley. Hur ser det då ut i Europa, enligt den här rapporten? Jo i ordning så är läget följande:

  1. London
  2. Berlign
  3. Paris
  4. Amsterdam
  5. Stockholm

Alla dessa länder har närvaro på olika sätt i Silicon Valley, men där ligger Sverige inte bra till. Här kan jag hänvisa till tidigare blogg.Det finns dock kompletterande strukturer, som ”hjälper” Sverige. En sådan är Silicon Vikings, som gör ett förnämligt jobb.

Silicon Valley Economic Institute har även gjort en studie om de Nordiska ländernas innovationssystem och satt verksamheten i relation till den i just Silicon Valley. En sådan studie har inte Norden själv gjort, möjligen att ett enskilt nordiskt land gjort detta, men definitivt intee Sverige.. Nordic Dreams heter studien. det är tydligt att man ska gå till de Kaliforniska studierna för att se vad som händer här hemma i Sverige, Norden och Europa. Det säger mycket…(En uppföljande kontakt igår visar att The Economic Institute inte heller känner till någon Nordisk studie)

Att Europa ligger i lä gentemot Asien och USA visar ovanstående rapporter. I januari 2017 hade Europa bara 16 unicorns, medan Asien hade 44 och USA hela 91. En annan jämförelse är att 2006 var 17 av de värdefullaste bolagen (marknadsvärde) Europeiska. Idag är det bara sex.

 

Marcus Wallenberg et al

I förra veckan publicerades en artikel i Dagens Industri, som vare viktig, men som inte tycks ha satt några större spår i media. Det var SEB-ordföranden Marcus Wallenberg som, tillsammans med TCO-chefen Eva Nordmark och några andra personer, ställde fokus på framtidens jobb. Så ska Sverige klara nästa strukturomvandling Artikeln kom inte med en domedagspredikan, utan var resonerande och modest, vilket väl är förklaringen.till att uppmärksamheten lyste med sin frånvaro.

Artikeln läste jag samtidigt som jag själv deltog i en seminarium om ”The Future of Work” i Silicon Valley. Det var en av grundarna av Internet, Vint Cerf, som tillsammans med svensken David Nordfors stod för evenemanget. (Vint Cerf har för övrigt varit i Sverige och framträtt på IVA.) En ny bok,, ”The People-Centered Economy” följer fram i sommar, något jag återkommer till.

Vad säger Marcus Wallenberg et al i sin artikel? Svaret i punktform är:

  • Framtidens vinnare fångar möjligheterna tidigt.
  • Vi ska inte vara rädda för det nya, bara det gamla
  • Bred samverkan måste till mellan näringsliv, arbetsmarknad och offentlig sektor
  • Det livslånga lärandet är nödvändigt, och detta måste genomföras, många är ansvariga
  • Universiteten och högskolorna måste bli aktivare med genomtänkta utbildningsprogram
  • Vi får inter vara saktfärdiga eller liknöjda
  • Till hösten kommer den 4 oktober en konferens ”Work in the future”

För egen del skulle jag vilja tilläga två ting. för det första att individen i framtiden får huvudansvaret för sin egen utveckling – och utbildning. Men givetvis måste hela utbildningssystemet mobiliseras. Det andra är att framtidens fortbildning måste ske ”on the job”. Det kommer aldrig gå att vara borta ett år för att läsa in sig på akademin. Fortbildningen måste integreras i det arbete man håller på med.

 

Stanford University ett av världens ledande

 

Hemmavid talar många ned Silicon Valley. Hur ör det egentligen? Skrev en blogg tidigare på det temat. Här är ”svaret”, även om inget är givet inför framtiden.

Låt oss börja med Stanford University. Det rankas idag som världens näst bästa universitet, enligt pålitliga Shanghai Rakning.

Förra året fick Stanford in 1,2 miljarder USD i donationer. Det motsvarar 22 proc ent av utgiftsbudgeten. Totalt har man Endowment, eget kapital, på 26 9 biljarder USD. Det motsvarar mer än 260 miljarder kronor.

Årsbudgeten för Stanford är på 6,5 miljarder USD, lika mycket som de svenska universiteten får i statliga anslag tillsammans, för både utbildning och forskning. Stanford  har 16.000 studenter och har 2.200 professorer, sk full professors. Totalt har universitetet Stanford cirka 30.0009 anställda. Läs budgetpresentationen, intressant och överväldigande. Gäller särskilt mina läsare som är engagerad i universitetssystemet.

Det egna kapitalet är så stort att det räcker till 4 års verksamhet utan några som helst intäkter. Detta gör att universitetet kan betala sina lärare och forskare väl, och kan få de allra bästa.

Ett tecken på att utvecklingen fortsätter är nyheten från igår att Apple köpt en stor fastighet på 6000 kvm, som de nu upprustar. Det nya huvudkontoret i Cupertino är som ett rymdskepp, och kallas i folkmun ”The Spaceship”. Formellt heter det Apple Park och är på hela 260.000 kvm, till en kostnad av 5 miljarder USD, med 14.200 parkeringsplatser.

Att Silicon Vally driver på utvecklingen märks när Palo Alto snart kan få obligatoriskt datavetenskap i hela skolan, med början i kindergarten. Detta till en kostnad av runt 20 miljoner årligen. Mot denna utvecklingen står dock de som vill ha mer utrymme för humaniora, men detta har nog svårt att nå framgång i dern nya teknologins huvudsäte. Facebook har sitt huvudkvarter här, i Palo Alte.

Intressant att notera är att Stanford brottas med en dragkamp mellan vänster- och höger professorer. Mycket skrivs om det, men på campus och hos studenterna samt professorerna märks lite. Det är forskning och teknikutveckling som står i fokus, samt business…

Inte mycket tyder på att Silicon Valley tappar fart. Så Sverige har all anledning att knyta  an mycket mer till regionen än vad som hittills skett.

Affärsklimatet i USA enligt Fortunes juninummer

Fortune 500 issue är klassiskt, med en redovisning av de 500 största företagen. Och dessa företags CEO:s, dvs företagsledarnas uppfattning av affärsklimatet brukar vara en pålitlig värdemätare av den amerikanska utvecklingen. Särskilt intressant efter ett år med Donald Trump.

2018 års undersökning visar att 48 procent av storföretagsledarna tror på en förbättring av det globala företagsklimatet. Det blir samma som nu, säger 43 procent, och bara 9% tror på en försämring. Men dryga 80 procent av företagarna tror att nästa recesion kommer inom 3 år.

Det största hotet mot den egna verksamheten är ett handelskrig med Kina, det säger 28 procent. På andra plats kommer ökad regelbörda, 20 procent.

Hela tre av fyra företagsledare i USA tror att nästa skatteförändring blir en ytterligare lättnad. Lika stor andel tror att deras företag kommer öka sysselsättningen de närmaste två åren. Bara 8 procent tror på en minskning.

Intressant är att dessa storföretagsledare tycker att plattformsföretagen som Facebook, Google och Amazon behöver ”bemästras”. Stor andel är det när 63, 44 och 39 procent har den uppfattningen om de tre företag som är uppräknade här. USA är dock bästa landet att bedriva företag i, det säger 72 procent av den amerikanska storbolagscheferna. Kina kommer på andra plats med 13 procent.

Vad tycker då storföretagsledarna om sin president, Donald Trump? Svaret är att 49 procent tycker att han har blivit bättre än förväntat. En tredjedel anser att han varit som man förväntat sig. Var sjätte företagsledare, 18 procent, anser att Trump blivit sämre än förväntat.

En intressant bild, inte minst med tanke på att USA fortfarande ”styr världen”.Och Silicon Valley styr USA. Därför intressant att ”ta tempen” på plats.