Vem bryr sig? Inte de svenska journalisterna i vart fall. Varför?

Nu tänker jag ta semester snart. Trots att det finns mycket jag skulle vilja skriva om. De svenska journalisterna håller inte måttet, det spelar ibland ingen roll vad som händer, eller har hänt. (Finns det undantag?) Historien har man glömt och bryr sig inte om att ta reda på fakta eller historia. Varje fråga jag tar upp här skulle förtjäna en egen blogg, men det tänker jag inte offra nu, kanske till hösten. Dock kan jag inte låta bli att låta landets mindre kompetenta journalister att få något att tänka på, men det gör de väl inte ändå.

För några dagar påpekade jag hur två journalister i Dagens Nyheter misshandlade Annie Lööf. De två journalisterna heter Alexander Urisman Otto och Jörn Spolander. De argumenterade mot Annie Lööf i en stor intervju, på hennes plats. Läs själv om Du inte tror mig.

Några dagar senare, den 24 juni, på självaste Midsommarafton, fortsätter de här journalisterna – ja de heter Jörn Spolander och Alexandra Urisman Otto med att misshandla SD:s Martin Kinnunen. De går i duell med intervjupersonen på hans eget utrymme. Totalt rör det som om fem stycken där reportrarna duellerar med Kinnunen. Detta är inte bara dålig journalistik, det är skandal. Men ingen har tydligen brytt sig om detta och intervjupersonen vill väl inte gå i polemik. Eller så har han gjort det, men får inget utrymme.

Låt mig ta en nyhet som rimligen måste vara stor. Riksrevisionen har gått igenom underlagen för de stora politiska beslut som fattas i Sverige. “På skakig grund”. I hälften av fallen är bristerna stora i underlagen för besluten. Detta gäller under  de 18 åren från 2000 till 2017. Riksrevisionen släppte granskningsrapporten den 7 juni. Media tiger, ingen publicerar detta. Först 10 dagar senare redovisar nättidningen Alltinget nyheten. “Riksrevisionen sågar regeringars beslutsunderlag” Vad har hänt sedan? Ingen journalist har uppmärksammat detta.

Låt oss ta cyberattackerna mot svenska företag och svenska myndigheter. De är många och har kostat stora pengar (Coop och Kalix kommun t ex). Riksrevisionen har sedan 2007 bett regeringarna att upprätta en Cybersäkerhets-myndighet som kan hjälpa till. Ingenting hände förrän 2019 då regeringen utlovade en sådan myndighet. Vad har hänt sedan dess? En chef har anställts, Therese Naess, men inga lokaler och inga anställda. Det ska vara klart i slutet på 2023. Va??? Många inslag har gjorts de senaste månaderna om Cyberhotet, men ingen har frågat vad Sverige har missat och inte heller tagit reda på detta, och redovisat. (Historien igen, finns här)

Statsminister Stefan Löfven utlovade på våren 2018 att Sverige skulle ligga i framkant när det gäller utvecklingen av G5. Sverige ligger idag långt bak. Ingen journalist har uppmärksammat detta.

En annan Långbänk som journalisterna inte reagerat på: “Affärsplan Sverige” som den nyblivne partiledaren Stefan Löfven utlovade i september 2012. Den skulle utarbetas tillsammans med näringslivet. Vad har hänt? och varför har ingenting hänt? Ingen journalist har brytt sig.

Du kanske vill se hur en Hov-journalist fungerar. Det lysande exemplaret finns på Dagens Nyheter. Men långt ifrån bara där. Varför landets journalister inte hänger med kan man fråga sig, det kan inte bara vara att man vill ställa in sig vid Hovet, dvs det Politiska Hovet? Många dussin, för att inte säga 100-tals, exempel finns i min blogg sedan starten 2012. Där finns fritextsökning bland de 1500 bloggarna. För den som vill veta.

Kanske behöver vi en Långbänks-kommission? eller en ny Journalist-utbildning?

 

Dag 125 av Ryssland krig mot Ukraina

Undrar om Vladimir Putin förstår vad han åstadkommer. Mitt under G7-mötet skickar han först en missil in i ett bostadshus i Kiev. Effekterna blev en död och ett halvt dussin skadade. Det blev inte fler, för detta hus har bombats tidigare och var delvis obeboeligt. Men igår träffade en robot ett köpcentra mitt i Ukraina med 1000-tals besökare, med många döda och 50 skadade.

Effekten på G7-ledarna torde knappast vara positiv. De får i stället bevis på bevis för att Putin är en ond man som måste stoppas och som ingen längre vill ha någon relation till. Ska man vara cynisk, så var detta bästa sättet att svetsa samman G7, de sju rikaste Väst-länderna, i en total aversion mot Putin. I ett uttalande sa G7-ledarna att roboten mot köpcentrat var ett krigsbrott.

Tror Vladimir Putin att han med dessa hänsynslösa bombningar kan skrämma ukrainarna till förhandlingar och “fred” så misstar han sig. För ett par veckor sedan hade endast 2 procent av Ukrainas befolkning en positiv uppfattning om Ryssland, mot 34 procent i början på februari. Inklusive östra Ukraina. Frågan om den andelen nått nollan nu.

Ukraina slår mot ryska militära enheter, inte mot civila. I förrgår förstörde Ukraina två ryska militära enheter (command posts) några mil från Kharkiv. De använda långskjutande haubitsar. HIMARS som man nyligen fått från USA. Samtidigt förstördes flera ryska raketanläggningar. Längre söderut förstörde Ukrainska styrkor två ryska ammunitionsdepåer och stridsvagnar samt bepansrade fordon varvid 39 ryska soldater dödades. Detta enligt Ukrainas ÖB.

Ryssland försöker smygvägen enrollera ryska soldater i en mobiliseringskampanj, för att ersätta sina stora förluster. Det lär var svårt. Och soldaterna är inte utbildade. Ukraina kommer inte invänta de nya förstärkningarna utan ganska snart gå på offensiven. Kriget kan bara vinnas med militära medel, säger Ukraina. Och G7-ledarna uttalade att Ukraina själv ska avgöra när det är dags för förhandlingar.

Nu har Ukraina fått löfte av USA att man ska få ett avancerat luftvärnssystem. NASAMS systemet har en räckvidd på 170 km och är vad Ukraina länge önskat sig länge. Detta kan stoppa många tilltänkta raketbeskjutningar. Detta, och mer till,  skickas denna vecka enligt Joe Bidens  säkerhetsrådgivare Sullivan.

Till sist de ryska förlusterna, per 26 juni: Uppskattningsvis 34.850 döda ryska soldater (inklusive 13 generaler och drygt 40 överstar) med skadade som borde ligga på 70 – 80.000. Inte undra på att det sätter ned stridsförmågan och påverkar moralen hos de återstående. Förluster i materiel: 1.532 stridsvagnar, 3.659 bepansrade fordon, 2.564 fordon (lastbilar och tankvagnar) 764 artillerisystem, 243 raketsystem, 99 luftvärnssystem, 184 helikopters, 217 flygplan (mest jaktplan), 630 drönare och 14 båtar. Det är uppgifter från ukrainska generalstaben, vars uppgifter verkar vara korrekta, med reservation för dödade ryska soldater, som ofta baseras på uppskattningar av antalet som befunnit sig i nedkämpade enheter.

Det bör tilläggas att de ukrainska förlusterna av soldater gått upp dramatiskt till kanske 200 dagligen, men är ändå bara kanske en femtedel av vad ryssarna förlorar. Däremot har Ukraina förlorat tiotusentals civila medborgare, eftersom Ryssland främst bombar icke-militära anläggning, som bostadshus skolor och sjukhus.

Antalet nedskjutna missiler är 139, varav 2 sköts ned i söndags. Tyvärr inte den som träffade köpcentral i Kremenchuk. Med det nya luftvärnssystemet NASAMS kommer Ukraina kunna sydda sig på ett annat sätt än nu. Ryssarna är dock så rädda för att flyga med jaktplan eller helikoptrar att antalet nedskjutna står stilla. Beror på utrustning från bl a Sverige.

Generalstabens avslutning på sina dagliga meddelanden: Besegra ockupanten! Låt oss vinna tillsammans! Vår styrka finns i sanningen!

.

Dag 120 av Rysslands angreppskrig på Ukraina

Ryssland har under sin diktator Vladimir Putins ledning försökt invadera och ta över det fristående landet Ukraina. Det har Ukraina slagit tillbaka. Det gick inte att genomföra det tänkta 72-timmars-kriget med att ersätta Zelensky som president och få befolkningen att ge sig, tvärtom.

Nu är det tufft i Östra Ukraina, där Ryssland sätter in så mycket kraft de kan. Så en del taktiska framgångar har man. Doc k inte strategiska. Ryssland har begränsad framgång på marken, så man fortsätter och intensifierar sin artilleribeskjutning, bombningen och missilangreppen. Detta, kan ske utan att man blir attackerad. Ukraina har inte samma  lång-skjutande vapen. Dessa kommer nu och vi får säkert se hur Ukraina återtar stora områden, om inte allt.

Boris Johnson kan man ha vilken uppfattning om för övrigt, som i Party-gate, men Ukraina-kriget förstår han bättre än någon annan. Han kan på basis av sin underrättelsetjänst, som är utmärkt, beskriva att de ryska trupperna mals ned. Hur Putin skickar fram soldater som kanonmat för att ta ytterligare delar av Donbas. Utmärkt beskrivet i en Reuter-artikel. Vinst är för Johnson att Ukraina driver tillbaka Ryssland till där de var förut, dvs 30 procent av Donbas ungefär. Sedan orkar Putin inte mer.

Här några andra inslag av intresse:

UK skickar nu så mycket vapen att det kommer ta åratal för det brittiska försvaret att ersätta dem. Det visar storleken på vapenleveranserna. Och USA skickar mångdubbelt och har samma problem. Så då förstår man att det är mycket vapen som kommer till Ukraina, men merparten har ännu inte kommit fram eller i vart fall inte börjat användas. Men, framöver kommer vi att se en ny krigsbild i Östra Ukraina.

Den största nyheten nu är hur kraftfullt Tyskland börjar agera. Det var bra, för att inte säga fantastiskt, att förbundskansler Scholtz besökte Kiev och Zelensky och med egna ögon se hur Ryssland förstör och grymt dödar och skändar människor. Han säger nu att inget ska förhandlas med Ryssland utan Ukrainas fulla deltagande och engagemang. Han låter också Tyskland nu skicka tunga vapen och ammunition som Ukraina begärt och inte segdra leveranserna, vilket tidigare skett.

President Zelensky själv säger att under andra världskriget tog det Ukraina 1.418 dagar att bekämpa ryssarna. Nu går det mycket fortare, vi har bara förbrukat 120 dagar. Påpekar Zelensky.

Idag får Ukraina status som kandidatland i EU. De politiska ledarna fattar väl i detta nu sitt beslut. Ukraina för sin del säger att de redan börjat sin process att anpassa lagstiftningen. Enligt vice premiärministern, Olga Stefanishyna, så kommer mycket vara beslutat den siste december i år. Så de journalister som nu kommenterar detta i radio och TV borde dämpa sig och inte säga att Ukrainas medlemsskap kan ligga 10-tals år fram i tiden.

Till sist: Microsoft redovisar att Ryssland gjort 128 riktade cyberattacker emot institutioner i Ukraina. Men framgångarna är små. Bara i nio fall har ryssarna stulit information. Detta enligt Microsoft, och tilläggas kan väl att ukrainarna är otroligt duktig på IT, vilket stoppat Ryssland. Omvänt så har nog Ryssland drabbats oerhört mycket hårdare av Ukrainas cyber-attacker, som 300.000 hackers runt hela världen hjälpt till med. Men Ryssland erkänner inte detta.

Annie Lööf misshandlas av Dagens Nyheter i partisk intervju

Idag uppvisar Dagens Nyheter sin allra sämsta sida. DN argumenterar med Annie Lööf i stor intervju. Centerledaren intervjuas om klimatet och särskilt skogsbruket. “Politiker ska inte påverka skogsbruket”. Men i stället för att låta andra skriva debattartiklar eller låta tidningen tala på ledarplats gör de två journalisterna detta  mitt upp i intervjun, med långa egna inlägg: Så här är det inte Annie Lööf, vi vet bättre, skriver journalisterna Alexander Urisman Otto och Jörn Spolander. 

I intervjun säger Annie Lööf flera gånger “nyckeln i den svenska klimatpolitiken är skogen” och särskilt att skogsbruket sker med “frihet under ansvar”.Men mot detta argumenterar journalisterna inte genom att ställa frågor, utan ge sin egen uppfattning tillkänna. Ett exempel:

Men den uppgiften stämmer inte. Ulf Bjelke, miljöanalysspecialist och kontaktperson för frågor om rödlistade arter på Artdatabanken vid Sveriges Lantbruksuniversitet:

– Skogsarter har dött ut från landet sedan 1950, till exempel Värmlandslav. Av de mer än 1 000 rödlistade skogslevande arterna som finns kvar i landet är fler än 70 procent minskande och föremål för pågående lokala utdöenden, säger han.

– Utdöenden är en gradvis process som börjar på lokal nivå och fortsätter i bygden, länet, regionen och till sist nationellt. Att en art sedan finns kvar på enstaka platser är knappast en framgång

Inte är detta en intervju, utan egna åsikter och andras framförda som om de vore Annie Lööfs svar, De ställs inte som frågor, utan som ett påstående. Hemsk journalistik.

Sedan tjatar jornalisterna Alexander Urisman Otto och Jörn Spolander på Annie Lööf för de är inte belåtna med svaren. Själva skriver de att “Först på tionde frågan svarar hon”, trots att Annie Lööf hela tiden sagt att skogsbruket ska ske med “frihet under ansvar” och även hänvisat till att detta alltid fungerat. “Jag tror det kommer vara ungefär som idag”.

För att sedan fortsätta argumentationen så intervjuas en extrem klimatforskare, Naghmeh Nasiritousi, som anser att lösningen på klimatkrisen är att vi sänker vår levnadsstandard. Ingen av de många skogsforskare som kan skogsbruket och delar Annie Lööfs uppfattning får komma till tals. Dålig journalistik. Här finns annars ett par sådana om journalisterna vill vara objektiva vid något tillfälle, och inte bara argumentera själva med hjälp av den “forskning” som passar dem själva.

En viktig fråga i intervjun hade varit om Annie Lööf var belåten med den lösning beträffande skogsbruket som hon handlade fram med regeringen. Enligt kvalificerade bedömare hade MP sagt käpp i hjulet, så “frihet under ansvar” gäller inte riktigt. Den frågan ställdes inte.

Fotnot efter senaste partisympati-mätningen, där Centern och Liberalerna hämnar på 5 procent var, så säger Annie Lööf enligt OMNI följande:

Partiledaren slår även tillbaka mot Ulf Kristerssons (M) uttalande om att C bör betraktas som ett stödparti åt S. Lööf säger sig se ”stora möjligheter” för samarbeten med M i framtiden.

 

Dag 118 av Rysslands invasionskrig mot Ukraina

Ryssland har ett visst övertag i kriget nu, men bilden är långtifrån klar. Skälet till övertaget är att Ukraina inte fått de begärda och delvis utlovade vapnen – artilleri och haubitsar – från Västländerna. Där Tyskland varit en broms, men även andra länder har dragit fötterna efter sig. Storbritannien torde vara undantaget. Nu fick sig Väst en ordentlig minnesbeta när Macron och Scholtz besökte Kiev i veckan. Så om 2-3 veckor kan läget se annorlunda ut.

Det ska sägas att i regelrätta strider, där man inte avfyrar artilleri som bara förstör, så har Ukraina visat sig vara klart överlägsna. Ryssland har större delen av Donbas, som svarar för 20 procent av Ukrainas yta.

Ryssland angrep södra Ukraina, dit Odessa hör, igår. Med 14 bomb- och missilattacker. Flera städer träffades. I Odessa träffades ett varuhus som blev nedbränt. Inga personskador rapporterades dock från någon av dessa attacker. De görs för att skrämma genom att förstöra, enbart civila mål. Inga militära här.

Ukraina genomförde för ryssarna  förlustbringande motattacker i Donbas. Förstörde ett tiotal militära enheter, inklusive stridsfordon. Totalt meddelade ryssarna att de i dessa händelser förlorat 106 soldater.

Ukrainas vice premiärminister Iryna Vereshchuk uppmanade invånarna i Kherson regionen, som ligger i södra Ukraina, att fly (ockuperat av Ryssland nu). Detta inför en kommande storoffensiv från Ukraina. Hon manade invånarna – det lär röra sig om 100.000-tals invånare – att fly österut till Ryssland först. Där påstod hon att de kunde fly vidare till Västländer ochUkraina. Ett journummer för hjälp angavs 1548 eller 1648, där Ukraina kan ge sina invånare hjälp för hur de ska göra för att kunna återvända till landet. Det är otroligt att sådant här fungerar i kriget.

I sydöstra Ukraina där Melitopol ligger, med sina 175.000 invånare, har ryssarna försökt få igång skolorna. Av de 2.700 lärarna vägrar 90 procent att följa ryssarnas order. Ett tecken på vilka svårigheter Ryssland har för att införliva områden de ockuperat.

Ukrainas vice premiärminister redovisade också att hela 1.500 civila ukraina-bor förts till fängelser långt in i Ryssland. Det rör sig om präster, frivilligarbetare, aktivister, journalister och lokala politiker. Detta är krigsbrott, som det mesta som Ryssland gör.

Den ryske fredpristagen Dimitry Murativ sålde sin Nobel-pris-medalj på aktion och fick 103 miljoner dollar. Detta belopp skänkte han till UNICEF att hjälpa ukrainska flyktingbarn. Otrolig summa.

 

 

Dag 114 av Rysslands krig mot Ukraina

Besöket igår av Macron, Scholz och Draghi i Kiev var otroligt viktigt. Ökar moralen i Ukraina, när de ser att Europa engagerar sig. Medverkar till mer och kraftigare vapen samt gör att ledarna med egna ögon i Irpin kan se vilken förstörelse och vilka krigsbrott som Ryssland under Putins ledning gjort. Sådana intryck glömmer man aldrig. Süddeutsche Zeitung i en artikel som ger perspektiv (utan betalvägg)

Rysslands storoffensiv i Donbas har pågått i 60 dagar utan någon större framgång. Ändå har Ryssland, enligt Ukrainska ÖB 330.000 soldater i tjänst, IOW, Washington-institutet. (Mot ursprungligen 190.000) Men striderna är hårda och Ukraina har de senaste dagarna förlorat 5-600 soldater om dagen mot tidigare i genomsnitt 50 – 100 dagligen. Den ryska krigföringen sker fortfarande med hjälp av artilleri och raketer, där man enligt Ukraina har ett övertag på 10-1.

Ukraina avvaktar de kraftigare vapnen som är på väg in. En ukrainsk motoffensiv i Donbas förväntas om två – tre veckor. Ukraina väntar idag på 90 procent av de tunga vapen de efterfrågat. En stor del ska vara på väg.Enligt ukrainska ÖB ska man ha nått sina mål i slutet på sommaren. Ryssarna försöker befästa de nytagna områdena med försvarsställningar, för de räknar med en offensiv från Ukraina.

Enligt IOW har Ryssland svårigheter att förryska de ockuperade områdena. Det pågår en betydande partisanverksamhet inne i de rysk-ockuperade områdena, vilket hindrar förryskningen. Lärare verkar vägra följa rysk läroplan vilket stoppar skolor.

Ett annat problem är de sabotage som små ukrainska enheter utför. Ryska vapendepåer har man sprängt, med diverse stridsfordon och i ett fall 34 dödade ryska soldater.(En överlevde). “Ukraine´s Operational Command East” är en framträdande sabotagegrupp.

Trots de många soldaterna som den ryska armén mobiliserat är det brist på bemanning. Enligt ukrainska ÖB har ryska taktiska bataljon-grupper, som ska vara 600-800 soldater, endast så få som 30. De övriga är dödade eller så har de avvikit.

Svenska medier har inte publicerat uppgifter om alla attentatsförsök som Ryssland försökt genomföra i Ukraina för att ta livet av president Zelensky bland andra i landets ledning. Hela 800 sabotörer och attentatsmän har den nationella polisen identifierat och gripit sedan den 24 februari.

Hela 2,5 miljoner ukrainare har återvänt till landet efter den 24 februari. Detta av totalt 7,5 miljoner medborgare som flytt utomlands. Så en stor framtidstro måste finnas hos ukrainarna.

Till sist de ryska förlusterna. Enligt ukrainska ÖB: 32.950 ryska soldater (Ukraina troligen 7-8000 nu) Vidare har ryssarna förlorat 1.449 stridsvagnar, 3.545 bepansrade fordon, 729 artilleripjäser, 233 raketsystem, 97 luftvärnssystem, 179 helikoptrar, 213 flygplan, 591 drönare och 13 båtar. Siffrorna på antalet dödade ryska soldater är mest osäkra.

Sammanfattning: Ställningskrig i avvaktan på en ukrainsk motoffensiv om 2-3 veckor. I slutet på sommaren ska Ukraina ha drivit ut de ryska trupperna eller snarare tillfogat dem så stora förluster att de drar sig tillbaka självmant.

 

 

 

Varför förstår inte Annie Lööf läget i svensk politik?

“Vi har den mest utpräglade borgerliga ekonomiska politiken” , det säger Annie Lööf om Centerparitet i en intervju idag publicerad i Dagens Industri. Hon anger några viktiga frågor:

  • Sänkt skattetryck
  • Sänkt skatt på ISK-sparande
  • Sänkta arbetsgivare-avgifter
  • Bestämt nej till höjda kapitalskatter

Vilka och hur ska detta kunna förverkligas? Jo, säger Annie Lööf. Svaret blir följande:

”Politik handlar om att kompromissa, att ge och ta, att samarbeta. Och jag kommer inte att samarbeta med ett främlingsfientligt populistparti som Sverigedemokraterna”, säger hon.

”Vad gäller Vänsterpartiet handlar det snarare om hur vi ska få genomslag för vår politik. Vi står väldigt långt ifrån varandra i den ekonomiska politiken, där de vill höja skatterna på allt som rör sig.”

Om det nu inte går att samarbeta med vare sig Sverigedemokraterna eller Västerpartiet får man då inte komma tillbaka till “att kompromissa, ge och ta och samarbeta”? Är inte det viktigaste i den politiska verksamheten att få genomfört de idéer och förslag som är bra för Sverige?

Hakarna är SD som är “ett främlingsfientligt populistparti” och Vänstern som säger nej till den politik som Centern vill föra, särskilt på det ekonomiska området. I så fall går det ju inte att samarbeta med dessa två partier, sa vad göra då?

Till detta problem, med Vänstern och SD, kommer också socialdemokraterna. De vill inte föra Centerns politik. Ska det då till ett nytt “Januariavtal”? Borde inte Centern och Annie Lööf fundera på vad det tidigare Januariavtalet innebar? Vilka svårigheter det är att få Socialdemokraterna att föra en borgerliga ekonomisk politik. Borde inte frågor som strandskyddet och skogsnäringen mana till eftertanke?

Tobias Wikström i Dagens Industri skrev nyligen en ledare på temat “En röst på C är en röst på Västern”. Där beskrivs Centerns dilemma bl a så här:

Om vänstersidan får majoritet efter valet måste C givetvis förhandla med de andra partierna i regeringsunderlaget. Centerpartiets företagsvänliga skattepolitik måste då kompromissas med vänsterpartister som anser att vinst är stöld.

Eftersom Centern inte vill förhandla med Västerpartiet måste rimligen Socialdemokraterna göra detta å Centerns vägnar. Hur går det? Och vad händer om sedan vänsterpartister sitter i regeringen, som MP gjorde, och ser till att försvåra besluten, eller omöjliggöra dem?

Ytterligare en ledare i Dagens Industri finns anledning att redovisa här. Det är PM Nilsson som i tisdags skrev “Måndagen den 13 juni föddes vänsteralliansen”.  Så här sammanfattar han utvecklingen:

 Måndagens besked om att Centerpartiet stöder regeringens budget, förhandlad med V och MP, är ett tydligt besked om att ett nytt block formaliserats i svensk politik.

Dagen innan hade PM Nilsson en annan ledare som tar upp regeringspolitiken och mittenpolitiken “Långa mitten ser längre”. Där skriver han:

När socialdemokrater och DN:s ledarsida beskriver mitten i svensk politik är den alltid en politisk gruppering som tjänar S. Samma makthierarki gäller när Centerpartiet talar om sin variant, den ”breda mitten”. Hur smal den än blir är den breda mitten ett kodord för partier, eller i alla fall ett parti, som accepterar eller bejakar en socialdemokratisk statsminister och som vill leva i ett lydrike.

Det är tråkigt att Annie Lööf inte förstått att en borgerlig ekonomisk politik lättast och bäst utformas med de som vill ha en sådan politik. Att tvinga den på partier som Socialdemokraterna, och ännu värre på det verkligt socialistiska Vänsterpartiet, bäddar för dålig och halvhjärtad politik. Ska Miljöpartiet också med blir verkligheten ännu sämre.

För egen del kan jag inte förstå annat än att Centern och Annie Lööf kan stå emot om dåliga politiska förslag kommer från Sverigedemokraterna. Med hjälp av de andra tre borgerliga partierna borde man kunna driva en riktig borgerlig ekonomisk politik.

Rysslands aggressionskrig mot Ukraina – Dag 107 av kriget

Ryssland hade en 72-timmars plan för att inta Kiev och ersätta president Zelensky med en ryssvänlig president (troligen oligarken Viktor Medvedchuk). Fortfarande säger Vladimir Putin att specialoperationen går enligt plan. Lögnen har fortsatt som arbetsmetod, starkt markerad den 23 februari när en invasion i Ukraina förnekades. Den 24 februari var invasionskriget ett faktum.

President Zelensky berättade på en Time-gala i onsdags att Ryssland har avfyrat mer är 2.600 missiler sedan starten den 24 februari. målen har i huvudsak varit civila som företag, järnvägar, broar, universitet, skolor och sjukhus samt många bostadshus.

I går gav hela den ryska infanterienheten tillhörande Armébrigad Ett upp och vägrade fortsätta strida efter kraftiga förluster i Kharkiv-regionen. På andra håll gjorde ryska trupper vissa mindre framsteg. Försöken att ta kontroll över Sievierodonetsk har dock hittills misslyckats.

I torsdags slog ukrainska styrkor tillbaka nio ryska angreppsförsök på olika ställen i Donbas. (De säger inte vilka för att inte avslöja något) Därvid förstördes 10 ryska stridsvagnar, fyra bepansrade fordon, en försvarsdepå och fem ryska drönare. Eftersom ryssarna har svårt med sitt infanteri med risk för vapenvägran, så förlitar Ryssland sig på artilleri på långt avstånd. Ryssland bombade därför i stället 20 olika samhällen i Donetsk och Luhansk. Därvid förstördes 49 bostadshus, några fabriker, en bondgård och en järnvägsstation. Två civila dödades i dessa attacker.

De långskjutande artilleri-enheterna börjar nu nå Ukraina från Västländer. USA skickade ett plan med M777 i torsdags. Samtidigt kom det avancerade robotsystemet M109 från Norge, hela 22 stycken. Inom några dagar kommer Ukraina kunna utmana och slå ut ryskt artilleri.

De ryska förlusterna per 9 juni enligt ukrainska ÖB är: 31.700 stupade ryska soldater, vidare förlust av 1.398 stridsvagnar, 3.438 bepansrade stridsfordon, 2.421 lastfordon och tankvagnar, 711 artilleri-enheter, 213 raketsystem, 96 luftvärnssystem, 178 helikoptrar, 212 flygplan (mest jaktflyg), 562 drönare och 13 båtar. Den mest osäkra siffran är antalet stupade soldater, som är bl a en uppskattning av hur många som befinner sig i förstörda stridsfordon. De stupade ukrainska soldaterna torde nu uppgå till uppskattningsvis 5-6.000. Inga officiella uppgifter finns, men antalet är 100-200 per dygn nu enligt ÖB. En fördubbling per dag mot tidigare, samtidigt som antalet ryska stupade soldater minskar, då de undviker markstrider..

Minst sju ryska oligarker har hittats döda tillsammans med sina familjer under våren. Mönstret är ofta: familjemedlemmarna är knivdödade eller mördade på annat sätt. Oligarkerna ser ut att ha begått självmord. Ingen blir förvånad om detta är beställningsmord från Kreml. Man kan tro att polisen inte bryr sig om att utreda dessa mord, när de ser ut som självmord, om inte Putin kräver detta, vilket han säkert inte gör. De flesta har skett i Ryssland, ett i UK och ett i Spanien.

Detta har mig veterligen inte media berättat, trots att uppgifterna finns

Sex av de döda oligarkerna äro:

  • Sergey Protosenya
  • Vladislav Avayev
  • Vasily MelnikovMikhail Watford
  • Alexander Tyulykov
  • Leonid Shulman
  • Alexander Subbotin

Till sist: Ukrainas BNP minskade med 15,1 procent första kvartalet i år. Nedgången för hela året beräknas av ukrainska regeringen att ligga i intervallet 30 – 50 procent.

 

 

 

 

Nationalismen och liberalismen behöver varandra – Ukraina visar vägen

Förvisso har den ryska aggressionen mot  självständiga Ukraina slagit sönder den rådande  världsordningen. Ingen hade förväntat sig att Ryssland skulle bete sig som Adolf Hitler. En som garanterade Vladimir Putin inför världen var George W. Bush i juni 2001. Då sa han: “I looked the man in the eye. I found him to be very straightforward and trustworthy.” Jag såg Putin i ögonen och man kan lita på honom, enligt W. Bush.

I den utmärkta tidskriften Axess skriver Björn Östbring i artikeln “Tid att omvärdera” att liberalismen behöver nationalstaten. Det är dags för en omvärdering. Han inleder med att många tagit för givet att liberalism och nationalstat är varandras fiender. Med kriget i Ukraina innebär den liberala nationalismen sin återkomst. För att utveckla och slå vakt om liberala värden behövs nationalstaten.

En som också påvisat detta är Francis Fukuyama i en intressant artikel i Foreign Affärs. “A country of Their Own”. Han inleder med att påpeka att liberalismen är i fara. Grunderna i liberala samhällen är tolerans för olikheter, respekt för individuella rättigheter och rättsstatsprincipen, och dessa världen drabbas nu av vad som kan kallas en “demokratisk lågkonjunktur”.  Politiska rättigheter och medborgerliga friheter har minskat årligen de senaste 16 åren. I stället har vi fått den växande styrkan hos autokratier eller diktaturer som Kina och Ryssland, men även ett ifrågasättande av liberala värden i länder som Ungern och Turkiet, och även problem i de största demokratierna  Indien och USA.

Nu är det dags, säger Fukuyama, att inse att även liberala demokratier behöver en befolkning som har en gemensam identitet i form av språk, historiska referensramar och grundläggande politiska och sociala konventioner. Detta har även tidskriften Liberal Debatt förstått och skriver: “Svaret på högernationalismen är inte bara globalism, utan också liberal nationalism” För egen del tycker jag att det är på tiden att nationella värden kan samsas med liberalismen. Eller för att gå ett steg till, som i Ukraina, De behöver varandra!

Vill avsluta denna blogg med det viktiga budskapet som Björn Östbring för fram i sin artikel:

Med Ukrainakriget 2022 har det åter blivit uppenbart att det går att värdesätta både nationalstaten och den liberala demokratin. I själva verket talar mycket för att båda gör sig bäst just tillsammans.

Nu behöver vi, Du och jag, inte längre skämmas för att vi älskar Sverige och samtidigt är liberala. Vad var det vår statsminister Magdalena Andersson sa i riksdagen i går? “Jag älskar Sverige”. Det är inte länge sedan något sådant inte kunde sägas i vårt land utan att vissa började tala om högerpopulism. NATO-debatten och hotet från Ryssland – samt givetvis Ukraina-invasionen – är katalysatorer som faktiskt bådar gott både för Sverige och liberalismen. Tänk att ett anfallskrig ska behövas för detta!

Har Rysslands anfallskrig mot Ukraina ändrat världsordningen i grunden?

Mitt svar på frågan om Rysslands anfallskrig i fundamentalt ändrat världsordningen, så är svaret ja. I några bloggar ska jag försöka ge svaret och samtidigt se hur den nya världsordningen ser ut. Pandemin spelar också en roll, men Vladimir Putins oprovocerade och grymma krig är avgörande. Särskilt för de Västerländska demokratierna.

Idag ger jag den bild som Martin Wolf, Financial Times ekonomikommentator ger i FT den 1 juni, med rubriken “Twelve propositions on the world today”. I morgon har jag tänkt ta upp Björn Östbrings artikel “Tid att omvärdera” i Axess nr 4 i år, som visar att liberalism och nationalism går väl ihop, det visar Ukraina. I senare bloggar tänker jag ta upp mer specifikt omstöpningen av globaliseringen och kulturaktivisternas kamp emot majoritetssamhället.

Allt detta tillsammans utgör den nya världen som vi måste leva med framöver.

Detta är Martin Wolfs tolv teser:

  1. Svärdet, hungern och pesten (Pandemin) styr
  2. “Det är politiken, dumbom” – inte ekonomin längre (med kulturkrig, identitetspolitik, nationalism och geopolitik)
  3. Teknologin transformerar samhället snabbt (Vaccin t ex)
  4. Stor politisk spricka mellan den demokratiska Västvärlden och Ryssland och Kina (Vi litar inte på dessa två stormakter längre)
  5. De västerländska höginkomst-demokratierna är kraftfulla (Står för 57 procent i marknadspriser mot Kinas 19 procent)
  6. Västvärden är fortsatt splittrad inom och mellan länderna (Viktor Orban, Marine le Pen och Donald Trump)
  7. Asien kommer på lång sikt stå för den dominerande ekonomin
  8. De västerländska länderna måste uppföra sig civiliserat (Utgöra ett gott föredöme för de länder som ska utvecklas)
  9. Vi kan inte undvika den globala världsordningen (En gemensam planet kräver samarbete)
  10. Ryktet om globaliseringens död är överdriven (En omfattande världshandel är inte en lyx utan en nödvändighet)
  11. Världens stora utmaningar gör att möjligheten att hindra en skadlig miljöutveckling är liten
  12. Inflationen (Kan inte centralbankerna stoppa den förestår fallande realinkomster och kraftigt politiskt missnöje)

Du kan troligen läsa Martin Wolfs artikel, även om Du inte abonnerar. Tror att det fortfarande är möjligt att läsa några artiklar utan att vara abonnent, men säker är jag inte. “Twelve propositions on the world today”, i FT den 1 juni.