Låt polismord-utredningen i Göteborg bli stilbildande

Fruktansvärt med ett polismordet i Biskopsgården, oavsett avsikten. Nu verkar resurserna ha använts fullt ut, som visar vad man kan göra från Polisens sida – om man sätter in allt som är möjligt. Det blir min reflektion när jag i morse hörde följande från Kommenderings-chefen i mordutredningen. Efter ett och ett halvt dygn har Polisen:

  • Frihetsberövat 20 personer, som sitter anhållna
  • Hållit mer än 200 förhör
  • Har kört upp föremål för kriminalteknisk analys på NFC i Norrköping i ilfart
  • Fått svar på en del föremål från NFC redan nu (Tar i normalfallet 30 – 50 dagar)
  • Gjort mer än 150 beslag (förmodligen vapen och narkotika)
  • Gjort bildanalyser från kameror på plats som dokumenterar händelseförloppet

Det är kommenderings-chefen för mordutredningen Dan Windt som givit dessa uppgifter, Inte en av Polisens 190 kommunikatörer som talar mycket, men säger inget. Dags att förändra?

I går skedde ett ytterligare mord, nu i Flemingsberg i Stockholm. Dock troligen en “vanlig gängkriminell” som dog. Utredning pågår. Gör en jämförelse mellan dessa två utredningar. Och de resultat som uppnås.

Kan inte Expressen, DN eller AB, som alla har resurser att göra en sådan här redovisning och jämförelse, göra en ordentlig jämförelse. Då kan inte våra politiker blunda längre. Eller så vill de ha vårt nuvarande samhälle där de kriminella gängen tagit över stora delar av samhället, och skrämt resten. då skulle man kunna utlämna alla de politiker som fortfarande i realiteten står på gängens sida.

 

Bakom kulisserna: S motarbetar näringslivet

Nog är det underligt att Socialdemokraterna inte förstår näringslivets värde. Inför valet 2014, med den nye partiledarn Stefan Löfven, går man ut och lovar en “Affärsplan Sverige”. Som ska utarbetas tillsammans med näringslivet. Det är dagens statsminister Löfven som stod i spetsen för detta upprop. Men vad har hänt? På alla möjliga sätt har Socialdemokraterna motarbetat näringslivet, Några axplock:

  • I Välfärdskommission, som tillsättas 2019, fick näringslivet inte vara med
  • Den av Stefan Löfven utropade “Affärsplan Sverige” har aldrig förverkligats
  • Vinster i välfärden målades upp som ett gigantiskt problem som sög ut välfärden
  • Olika delar av Socialdemokratin föreslår höjda skatter, på kapital och sparande
  • Fåmansbolagen ska få skatteskärpning genom höjda 3:12 skatter, och mycket mer
  • Stödåtgärderna till näringslivet är inte regeringens förtjänst, utan samverkanspartiernas, som hela tiden i tysthet jagat regeringen och särskilt Magdalena Andersson.

På energiområdet har den nuvarande regeringen, med Anders Ygeman i spetsen, misslyckats med att försäkra Sverige med en säker elförsörjning.

Efter polismordet i Göteborg i går är det svårt att inte nämna att polisens krav på politiska beslut – med olika åtgärder och straffskärpningar – inte har uppfyllt. Rikspolischefen gick ut hösten 2018 tillsammans med SÄPO-chefen i två olika aktioner för att få politiken att göra det som behövs. Detta har inte skett. Tråkigt att inte våra polischefer vågar ta bladet från munnen, men man kan förstå deras diplomati. Men, det går inte att förstå regeringens otroliga långsamhet och passivitet.

Brottsligheten idag lär kosta näringslivet ungefär 100 miljarder kronor, enligt beräkningar. Passivitet och Långbänk drabbar näringslivet hårt.

Liberalerna vinner på regeringskrisen – om det blir Extraval

“Dödsdans” stod det i media om Liberalerna – de klarar inte ett Extraval. Kanske blir det tvärtom? De reaktioner som jag har fått i mitt blogg-nätverk säger att många reagerar positivt på att Liberalerna är det parti som möjliggör en ny borgerlig regering. Att Nyamko Sabuni kunde stå emot Annie Lööfs sockrade bud med sänkta skatter och annan liberal parti imponerar hos många. Vägen till en borgerlig regering?

Detta tror jag att Stefan Löfvens, tillsammans med medarbetare, har fångat upp. Dessutom tror inte statsministerns medarbetare att Stefan Löfven kan vinna ett Extraval. Hade folk i allmänhet reagerat som S-ledning tycker att de borde – Tyckt att de borgerliga partierna tillsammans med Vänstern uppträtt oansvariga – så skulle Socialdemokraterna absolut gått för ett Extraval.

“Liberalerna ligger väldigt, väldigt illa till” säger en statsvetare-professor (Jonas Hinnfors) i Studio Ett. Tänk om det är tvärtom, trots att en oberoende akademiker utan underlag påstår detta.

En annan skrämselbomb kommer från Ekots politiske kommentator Tomas Ramberg. Han tror att Magdalena Andersson invitation till Liberalerna är “skräddarsydd” för de som är kritiska i Liberalerna till Nyamko Sabunis arbete för ett borgerligt regeringsalternativ.

Det sägs att Stefan Löfven kommer gå till historien som förhandlingarnas mästare, trots att det snarare borde varit tvärtom. Däremot borde Stefan Löfven gå till historien där statsministerns entourage bestämmer allt. Och där statsministern inte bestämmer någonting. Men landets journalister har inte förstått detta, och inte klarat av sitt yrke, och gjort den undersökande journalistik som erfordras. Undantag finns.

Romina Pourmokhtari, ordförande i Liberala Ungdomsförbundet, gav idag i studio Ett ett klart och tydligt svar: Liberalerna vill ha en borgerlig regering och kommer inte backa. (Trots Magdalena Anderssons locktoner) En väldigt välartikulerad röst.

Hur många decennier av Långbänk har Sverige haft?

Många Bloggläsare undrar varför jag varit så tyst i ett par dagar. Och varför jag inte kommenterat den politiska kalabaliken i Sverige? Svaret är att jag inte brukar ha synpunkter på vem som vill umgås med vem.

Låt mig dock göra några små nedslag:

Den kanske allra bästa analysen av det politiska spelet under de senaste decennierna står Dagens Industris politiske chefredaktör PM Nilsson för igår: “En regering som inte borde bildats” (Länken fungerar även om Du inte abonnerar på DI)

Vad triggade Nooshi Dadgostar? Svaret finns i anslutning till partiledardebatten den 9 juni.(Länk till debatten) Nooshi Dadgostar anklagade statsministern för att vägra tala med henne. Efter debatten sa Stefan Löfven till Nooshi Dadgostar att de kunde träffas. Men, Stefan Löfvens entourage (som bestämmer allt) tyckte inte detta var en bra idé, så de sa nej och avbokade mötet.  Nooshi Dadgostar blev rasande, det ledde fram till dagens läge.

Det är imponerande att Nooshi Dadgostar kunnat argumentera som hon gjort, utan att någon journalist invänt och ställt de självklara frågorna. Dadgostar har påstått – i partiledardebatten bland annat – att hyrorna kommer att höjas med tusenlappar i månaden och att många får sin hyra höjd med 50 procent. Var finns beräkningarna? Hade landet journalister och media fullgjort sitt arbete hade en avklädd V-ledare snarast liknat den Nakne Kejsaren.

Men nu hur jag imponerad av hur Nooshi Dadgostar tog hem allt: Debatten, avsatte Statsministern, raserade Januariavtalet och vann opinionen. Nu vet Dadgostar också att om hon bara kör på är det ingen journalist som vill störa, och partiet som vill avskaffa äganderätten och försvarar diktaturer i omvärlden, får fler ledamöter i riksdagen. (Dock lär hon inte få stöd av Annie Lööf, och vi får då troligen en borgerlig satsminister efter nya Kak-rundor med talmannen, med eller utan mjölk i kaffet) Läs Alex Schulmans krönika om Talmannens kakor i Dagens Nyheter

Dagen idag bjuder på mer underlag för Nyårsrevyerna: Finansministern påstår att Januariavtalet lever. Det är Hans Olsson som gör intervjun i Dagens Nyheter. Hur kan ett avtal leva när en av parterna sagt upp det och lämnat? Den frågan skulle en journalist ställt, om det hade varit någon.

Vi och tusentals företagare kan vara tacksamma för att Centern och Liberalerna agerat som samarbetspartier. De har tvingat regeringen och Magdalena Andersson att gång efter annan agera, justera och förlänga stödåtgärderna för landets näringsliv. Tycker att Liberalernas Mats Persson och Centerns Emil Källström borde skriva en bok om “Så räddade vi viktiga delar av Sveriges näringsliv” Nu tar Magdalena Andersson helt oförtjänt hem spelet, när hon endast motvilligt gått med på allt som Centen och Liberalerna föreslagit.

Avslutningsvis: Långbänkarna finns där fortfarande, och bär både Alliansregeringarnas och S-regeringarnas prägel. Oavsett regeringsbildning bör en Långbänks-kommission tillsättas.

 

Varför ska kulturen vara politiskt styrd?

Det är underligt. Politiken vill in överallt. Den har byggt byggt upp ett krångel som gäller bankaffärer. Med “god” hjälp av EU. Spara ska vi inte för göra, ens efter de reglerverk som politikerna satt upp, för det är för fördelaktigt. För hundra år sedan drev dåvarande S hårt för att medborgarna skulle få ett egenägande (bostaden). Nu har man dessutom börjat styra kulturen. Ska verkligen politiken ange riktlinjerna för det kulturella arbetet?

Är det inte dags att säga ifrån?

Här vill jag lyfta den politiska styrningen av kulturen. Dagens Nyheter hade en utmärkt ledare i ämnet förra fredagen, den 11 juni: “Ett dråpslag mot svensk kulturpolitik”. där kunde DN konstatera:

“Bland annat ska kulturen leverera ökad jämställdhet, bättre hbtq-perspektiv, mindre rasism och framgångar för FN:s Agenda 2030 och dess 17 globala mål för hållbar utveckling. Med andra ord förväntas kulturen fungera som samtidigt myndighet, skola och åsiktspolis”.

Frågan om den konstnärliga friheten har ifrågasatts och diskuterats under lång tid, men det är först nu som vi kan sätta ned foten. Det statliga myndigheten Kulturanalys har nämligen kartlagt läget. Det är modigt gjort, för man trampar onekligen de ansvariga politikerna på tårna. i en rapport konstaterar myndigheten att kulturpolitiken “inte är i enlighet med idealet om konstnärlig frihet”. 

Analysen som Kulturanalys gör kan Du läsa i en en rapport som nyligen kom ut “Så fri är kulturen”. Det är 300 skrämmande sidor som Du kan läsa – om Du vill – över helgen. Vi vanliga dödliga kanske nöjer oss med sammanfattningen, som bara är på 8 sidor. Alla de som sysslar med kulturell verksamhet, eller har politiska ansvar för kulturen, borde läsa hela rapporten. Den visar vad alla som sysslar med kultur måste slå vakt om – och säga nej till. Detta är konklusionen i rapporten (sid 10-11):

  1. Delar av den statliga bidragsgivningen styrs och implementeras med negativ påverkan på den konstnärliga friheten.
  2. Principen om armlängds avstånd är inte möjlig att fullt ut tillämpa på regional och kommunal nivå. 
  3. På framför allt regional nivå, men även på kommunal nivå, sker målstyrning som riskerar att påverka den konstnärliga friheten negativt

Rapporten från Kulturanalys kommer också med rekommendationer, för att få stopp på politiseringen av konsten. Det går att läsa på sidorna 234 – 236.

Dagens Nyheter avslutar sin ledare med ett riktigt tufft konstaterande: “Det är sorgligt att detta vansinne fått pågå i åratal”.  Allra sist skriver DN: “Må rapporten från Myndigheten för kulturanalys innebära att denna genompolitiserade mardröm för den fria konsten snart är över.”

Hur tror Du de ansvariga politikerna kommer göra? De frågar givetvis efter Långbänken. Denna studie kan väl inte räcka som underlag för att ändra kulturen, säger man. En ny utredning måste tillsättas. Sedan blir det remisser, bearbetningar, lagråd, ny bearbetning, riksdagsbehandling och så småningom – kanske – beslut och genomförande.

Oavsett hur nästa regeringsbildning ser ut kan man hoppas att kulturen överlever – för den klarade troligen Pandemin – och att kulturen får den frihet den absolut måste ha. Åtminstone i ett fritt och demokratiskt land som Sverige.

 

Sverige har inte råd att skatta sönder framtiden

Dagens Debattartikel i Dagens Industri har ett otroligt viktigt budskap. “Djupt oroande signaler från finansministern,” Det är VD:n för Svenskt Näringsliv, Jan-Olof Jacke som påpekar:

 “Ska vårt välstånd öka, resurserna till välfärden, klimatomställningen och infrastrukturen stärkas krävs det företag som växer, exporterar och tjänar pengar.”

Detta borde egentlige vår statsminister sagt. När Stefan Löfven blev partiledare i S uttalade han i en stor debattartikel i Dagens Nyheter att en framtida S-regering skulle arbeta fram en “Affärsplan Sverige i samförstånd med landets företagare”. Nu blev Stefan Löfven statsminister, men fortfarande väntar vi på den Svenska Affärsplanen i samarbete med näringslivet.

I Svenskt Näringslivs betydelsefulla artikel skriver Jan-Olof Jacke vidare:

“Det är i företagen som jobben behöver komma för att självförsörjningen ska kunna öka och fler på allvar ska komma in i vårt samhälle. Då behöver kompetensförsörjning, utbildningssystem och arbetsmarknad fungera. Först då kan den arbetskraft som finns ges chansen att komma i arbete”.

Argumentationen från Jan-Olof Jacke är blytung. För varje individ som kommer i självförsörjning stärks de offentliga finanserna med 340.000 kronor. Entreprenörskatten (3:12-reglerna) omfattar 450.000 företag med 1,5 miljoner anställda. De signaler om ökade skatter som nu hörs skadar investeringsviljan.

Sedan påpekar Jacke i sin artikel att landets företagare med oro ser fram emot att valet 2022 riskerar att handla om hur skatterna på företagandet och investeringar ska kunna höjas. Redan idag märks en oro i näringslivet för detta. Konklusionen är:

“Vi har inte råd att skatta sönder framtiden” 

Detta är ett budskap som tunga företrädare från näringslivet behöver framföra på bred front. Både i media, men också vid möten med de ansvariga politikerna. Även allmänheten behöver förstå vad som gäller. Här är näringslivets företrädare betydelsefulla och väldigt trovärdiga.

 

Ska EU hävda sig på digitaliseringen genom att stoppa andra?

Det är hemskt. EU har inte hängt med i den digitala utvecklingen och för att hävda sig vill man nu stoppa andra. Det framgår med all önskvärd tydlighet av Digital Market Act (DMA) som EU-kommissionen lagt fram. Det redovisar idag Joakim Wernberg, forskningsledare på Etreprenörskapsforum, på Dagens Industris Debatt. “”Stoppas EU:s jakt på amerikanska tech-bolag”.

Utmärkt att en kunnig person analyserar detta och visar hur tokigt EU-kommissionen tänker. Kan man inte klara det själv ska man i stället sätta käppar i hjulen för de som kan. Du kan läsa artikeln i DI, det räcker för att förstå hur fel EU tänker. Ska Sverige vara med på detta?  Du som vill tränga djupare in i ämnet kan läsa Joakim Wernbergs rapport på Entreprenörskaps-forum “Innovation, competition and digital platform paradoxes”.

EU:s Digital Market Act introducerar ett grindvakts-instrument som särbehandlar vissa företag. Detta är det fem huvudpunkterna:

  1. En viss grupp plattformsföretag, som är eller bedöms bil, dominerande ska särbehandlas.
  2. Dessa företag får inte utnyttja sin nätverksposition
  3. Dessa sk Grindvaktsföretag får en omvänd bevisföring: De ska visa när de är små att de inte kan bli dominerande
  4. Dessa stora plattformsföretag blir skyldiga att se till att de handlar rättvist
  5. EU-kommissionen blir den instans som ska avgöra om ett företag är dominant, om det använder för mycket nätverkande och om det är rättvis i sin verksamhet. Helt skönsmässigt

När inte Europa klarar sig självt, så vill man förstöra för omvärlden – och för oss själva. Vi har tidigare sett hur EU, med Sveriges medverkan, ville dubbelbeskatta Spotify. Trots att detta är det enda riktiga plattformsföretag som EU kan sägas ha skapat.

I omgångar har EU försökt att hålla jämna steg på tech- och digitaliseringsområdet med omvärlden, USA och Kina, men inte lyckats. Hösten 2017 gjordes ett speciellt försök, som misslyckades, och som jag bloggade om då (för den intresserade). “Ska Europa kunna återerövra den digitala taktpinnen?” Nej det gick inte då. Har inte gått tidigare och nu vill man bara stoppa omvärlden. Vill Sverige vara med på den resan?

 

Hur efterblivet får ett modernt land bli?

Nya tider kräver nya regler och åtgärder. Det borde vara helt klart, men det gäller tydligen inte för det politiska systemet i Sverige. Här finns det bara en sak som gäller: LÅNGBÄNKEN. Denna Långbänk betyder att alla politiska frågor:

  • Ska dra ut på tiden så länge det går

  • Dessutom ska besluten förhalas så länge som möjligt

  • Och det gäller att besluten bli ofullständiga, så att nya beslut krävs längre fram, men en ny utredning behövs allra först etc..

34-punktsprogrammet: Regeringens åtgärder mot gängkriminaliteten,

enligt Regeringen själv

Det finns inte något område utan att beslut återstår eller beslut är bara fattat ofullständigt. Detta 34-punktsprogram fyller snart tre år. Det lanserades hösten 2019. Du som vill kan gå igenom alla punkterna, som alla anger en större ambition än vad som sedan avsatt sig i lag.

Egentligen borde en Långbänks-kommission gå igenom alla löften som regeringarna har lovat de två senaste decennierna. Det gäller alla regeringar, inklusive Alliansregeringarna och Göran Perssons regering.

Sverige kan väl inte ha det som Lasse Wierup i DN anger idag “Utländsk polis rycker in och hjälper Sverige – igen”

“Starkt stöd för att sätta in militär mot grov kriminalitet”, det framgår av en ny SOM-undersökning. Hela 78 procent av Sveriges befolkning vill detta. Aftonbladet skriver idag på ledarplats att soldater mot gäng är farlig populism. Jag kan hålla med att det inte är en särskilt god idé. Men så tycker alltså hela 78 procent av vår befolkning, och då får man underkänna folket – demokratiskt? Denna folkliga reaktion beror säkert på att folk inte tror att politikerna kan få bukt med gängen. En SIFO-mätning för ett par år sedan visade att bara ett 10-tal procent trodde att politikerna skulle lyckas med gängen.

För fyra år sedan krävde Riksåklagaren medel för att behålla och helst ny-rekrytera åklagare, men regeringen sa nej. Senare har det varit samma visa. Till slut har den nuvarande regeringen givit med sig, men det tar tid att utbilda nya. Så nu sitter vi med många häktade och resurserna att snabbt hantera gängen saknas. Långbänk.

Ett annat problem är att när fängelsestraffen är så korta som de är i Sverige så kommer de gängkriminella tillbaka. Ett gott, eller hemskt, exempel är Södertälje. En riksdagsledamot sa för fyra år sedan om Södertälje-nätverket: Det är knäckt och vi är på rätt väg. Nu är Södertälje åter där, för de kriminella kommer tillbaka efter en kort vistelse på diverse fängelser. Och kommunstyrelsens ordförande Boel Godner säger “sanningen är att den organiserade brottsligheten finns kvar”

Det får räcka för idag. Kan bara rapportera att regeringen i bästa Långbänks-ordning ska tillsätta en ny utredning för att se om det som FBI nu hjälpt Sverige ska införas här. Trots att det är utrett redan tidigare. Heja Långbänken, Du är fantastisk, ge aldrig upp den!

Kan man lita på politiker? Löfven lovade inte höja skatten på ISK-sparandet

Inför valet 2018 lovade statsminister Stefan Löfven att man inte skulle höja skatten på ISK-sparandet. Nu tar Socialdemokraterna upp skatten på detta sparande med tal om en höjning. Den som leder detta arbete är ingen mindre än finansminister Magdalena Andersson. Hon säger sig inte ha satt ned foten ännu, men har ändå utrett hur mycket som staten skulle tjäna med ett maximalt sparande på 100.000 eller 200.000. Sedan har hon talat om 3 miljoner.

Direkt efter ISK-utspelet kommer Svenska Dagbladet till undsättning. I tidningen kan man läsa: “ISK en miljardsmäll för svenska statskassan”. Det är underligt att en tidning, och inte minst Svenska Dagbladet kan man tycka, skriver som om alla våra tillgångar är tillhör staten..

Mot ISK-skatten reagerade nästan alla. Givetvis inte Vänsterpartiet. I riksdagsdebatten idag fick ISK-beskattningen ett stöd av Stefan Löfven. De som har mer ska betala mer. I morse intervjuades Stefan Löfven i SVT:s morgonsoffa av Mats Knutsson.. Där framgick att Löfven anser att rika kan bidra mer genom en höjd skatt på ISK. Sedan: ”Det vi ser är att den stora delen av kapitalet i det här sparandet är de som har rätt bra inkomster”, sade Löfven.

Reaktionerna låter inte vänta på sig:

Alla partier, utom Vänsterpartiet är kritiska till att höja ISK-skatten

Anders borg: Stoppa nya ISK-skatten

S-topp vill stoppa förmögenhetsskatt – ”Är meningslös”

Dagens Industri: S respekterar inte det privata ägandet

Nu har ett upprop mot ISK-beskattningen startats av sparekonomen Frida Bratt. Hon har redan fått 30.000 som skrivit under ett upprop. Den som vill ansluta sig har en länk här.

Till sist vill jag låta Magdalena Andersson komma till tals. Hon skrev i Dagens Nyheter den 29 maj i år och föreslog “miljonärsskatten”: “Vi vill beskatta de rikaste med en miljonärsskatt”.

Det verkar som om Socialdemokraterna nu skulle vilja återtaga det som man lovat Centern och Liberalerna i form av sänkt skatt. Var detta verkligen meningen? Skulle inte S även fortsättningsvis stå för att de reformer och skattesänkningar som genomförts också skulle gälla framöver?

Stark saklig kritik mot regeringen – inget ledarskap i Pandemin

När Konstitutions Utskottet, KU, nu kommer med sin granskning av regeringen är det innehållet som räknas och inte om hårda ord används eller inte. Säger man som Aftonbladets kommentator Lena Mellin att det är “Lamt, tamt och långsamt” så betyder det att ledarskapet saknades. Kritiken är sakligt så hård att Mellin kallar det för “frätande” för regeringen.

KU:s sex områden där kritiken är gemensam för samtliga partier i Riksdagen:

  1. Corona-strategin
  2. Testning- och smittspårning
  3. Besöksförbud i äldreomsorgen
  4. Pandemilagen
  5. Folksamlingar
  6. Skyddsutrustning

Både Dagens Eko och SVT i Rapport och Aktuellt var sakligt skarpa med ett undantag: Radions politiske kommentator Fredrik Furtenbach grep in och sa med förståelse för regeringen att kritiken inte var så hård, eftersom den använde ett återhållsamt språk. Så om kritiken sa han “Regeringen kan leva med den”.

Coronakommissionen kom med en rapport om äldreboendet den 7 december, som kritiserade regeringen, men inte nog med detta. Den kritiserade regeringen generellt för brist på ledarskap. Det har inte omvärlden, i vart fall inte våra journalister, uppfattat. Rapporten finns här.