Migrationsverket stoppar svensk familj att återvända hem

Nyss snubblade jag på Migrationsverkets misskötsel av sitt jobb igen. Längre ned ska jag länka till några av alla bloggar jag skrivit, och som politiker läst – och samtyckt till – men inte gjort något åt.

Det fall jag nu fått reda på gäller en svensk kvinna, 33 år, med 3 barn, som är gift med en australiensare. Hon har nu fått anställning som sjuksköterska i Stockholm och även hittad en bostad där, vilket inte är så lätt. Maken är som sagt australiensare, jordbrukare, men också utbildad fordonsmekaniker. Ålder 34 år.

Efter att ha behandlat ansökan om att få flytta till Sverige har nu Migrationsverket sagt nej. Ett halvt år har det tagit att få besked. Bara detta är skamligt, men än värre att Migrationsverket hindrar en svensk familj på fem personer, där mannen är utlänning, att komma hem. Därtill har mannen en profession som är efterfrågad, fordonsmekaniker.Nu ska beslutet överklagas, och säkert kommer domen att visa att svenska regler ska gälla.

I tidningarna kan vi nu läsa om ett annat fall av Migrationsverkets misskötsel. Man utvisar en ukrainsk kvinna, Iryna, som förlorade ett ben i terrordådet på Drottninggatan den 7 april förra året. Med följande motivering:

En sammantagen bedömning visar att kvinnans ”sociala, säkerhetsmässiga eller humanitära situation”  inte framstår som särskilt allvarlig

Nog borde Migrationsverket vara tillräckligt medmänsklig när en kvinna förlorar ett ben i ett terrorattentat på svensk mark, som vårt land rimligen borde ha ett visst ansvar för. Säkerheten har Sverige onekligen ett ansvar för, kan man tycka.

Detta påminner om ett beslut som Migrationsöverdomstolen fattade den 13 december förra året. Där fick två arbetssökande rätt till fortsatt uppehållstillstånd med motiveringen att misstaget som de sökandes arbetsgivare gjort var små, helheten gäller. Men Migrationsverket vägrade i tre månader att följa Migrationsöverdomstolens beslut genom att hänvisa till att man inte hunnit ta del av domen. Något som inte tog mig mer än en kvart.

Sista halvåret 2017 utvisade Migrationsverket 3.513 personer som sökte förlängt arbetstillstånd. Det är nästan 600 utvisningar i månaden. Nästan alla har såväl arbete och bostad och producerar mycket av värde för Sverige.

Låt oss tro att varje utländsk arbetare skapar ett mervärde på halv miljon. I varor och tjänster samt egen inkomst, lågt räknat. Med 7.000 utvisade förlorar Sverige då 3,5 miljarder kronor. Det, Magdalena Andersson, är pengar det också. För att inte tala om alla människoöden.

Ska inte trötta mina läsare med för många exempel, men ytterligare blogginlägg kan enkelt hittas med fritextsöknig, men ett vill jag länka till: ABB:s Vd Johan Söderström redovisade i Dagens Industri i maj i år att också hans företag drabbas av onödiga utvisningar.

Tilläggas kan att regeringen skulle ha kunnat stoppa dessa utvisningar, om man bara velat.

Sveriges stora dilemma: Att aldrig kunna fatta beslut

Sverige skulle innehaft världsrekordet i Långbänk, om detta vore en gren i alla de Rankings som genomförs i världen. Detta slog mig i söndags, då TV ordnade ett stort program om gängkriminaliteten. Alla var överens om att det är helt fel idag, våra utanförskaps-områden, som regeras av kriminella gäng, måste vi komma tillrätta med. Men ingen sa eller ifrågasatte: Varför har inte frågan tagits på allvar redan för 20 år sedan, när de kriminella gängen började ta för sig. Så alla de etablerade partierna har ett ansvar, men det säger ingen, och givetvis inte de själva. Något som dessutom drivit fram Sverigedemokraterna till en storlek och position som de annars inte skulle haft.

Eller som Ulf Adelsson sa i en riksdagsdebatt år 1983: Uppskjut gärna till morgondagen vad du borde göra i dag. Några exempel på Långbänk i dagens Sverige:

Stefan Löfven angav den riktiga tonen, när han som ny partiledare skrev i Dagens Nyheter denn 22 september 2012: ”Vi presenterar en ny affärsplan för Sverige”

Därför vill jag återupprepa vad Löfven skrev:

”Sverige kan aldrig bli störst, men om vi är smarta och arbetar tillsammans kan vi bli starkast i den internationella konkurrensen. Därför är närings- och innovationspolitiken något vi måste ta på allvar. Jag vill föra en seriös gemensam dialog om näringslivets behov, innovationsförmåga och konkurrenskraft.”

När ska detta ske? 

För fyra år sedan bloggade jag om ”Sveriges farliga L-allande”. Den ger ytterligare perspektiv på den politiska administrationens förfall. Oavsett regering – då var det Alliansregering.

Varför tar det 20 år för det politiska systemet att hantera sabotaget mot Göteborgs hamn?

Digitaliseringen är framtidens teknik, som måste införlivas redan idag

Sverige har jämt varit ett litet land, men legat i teknikens och det nyas framkant. För 18 år sedan ansågs Sverige som IT-landet nummer Ett. Time Magazine uppmärksammad detta genom att sätta Sverige på omslaget år 2000. Idag heter framtidens teknik digitalisring, och där hänger Sverige inte alls med som vi borde kunna göra.

Detta uppmärksammar den framträdande ekonomiprofessorn Pontus Braunerhjelm i en artikel i Dagens Nyheter nyligen:

. ”Digitalisring avgör Sveriges framtid som ledande nation”

Har Du inte läst den, gör det. Och fundera på varför Sverige inte tar fatt i framtidens teknik på det sätt som är nödvändigt? Den nuvarande regeringen har i snart tre år sagt att man skulle vilja samordna och kraftsamla, men inte mycket har hänt. Sveriges digitalisring sker i stuprör. Till dessa fem stuprör skall läggas minst ett till: justitiedepartementet, eftersom lagstiftningen är avgörande för den nya tekniken.

Sedan länge har Stefan Löfven velat ha en nationell samordnare av digitaliseringen. Efter långbänk i regeringen utsägs i januari i år en ”Chief Digital Offricer”, Det blev Åsa Zetterberg, men hon fick inte placering på Statsrådsberedningen, under Statsministern. I stället ”kapades” hon av den så kallade digitalisrings-ministern, Peter Eriksson. Som sådan har hon ett skrivbord på Näringsdepartementet. Så hennes samordnade roll kan inte genomföras, för det kräver att hon lyder under, och rapporterar till, Statsministern.

Nu är Åsa Zetterberg en ovanligt lämplig person för sitt uppdrag, vilket gör att hon tar för sig mer än hon egentligen skulle kunna göra. Men det räcker ändå inte alls till. Ett seriöst försök att få en nationell samordning trodde sig landa före sommaren, men frågan är om det blir något, eller bara rinner ut i sanden. Nu har Moderaterna också insett att en samordning är absolut nödvändig. Så oavsett valet och regeringsbildningen, så blir det säkert ett beslut i den riktningen, så att vi får en samordning av digitaliseringen. Men det tar alldeles för lång tid.

OECD fick våren 2017 i uppdrag av den svenska regeringen att utreda hur Sverige kan klara digitaliseringen. Rapporten kom i juni månad, och OECD sa till regeringen: Ni måste ta digitaliseringen på allvar. ”Going Digital in Sweden” heter rapporten, som är väl värd att läsa, och förfäras. OECD:s slutsats är: Sätt upp en starkare samordning inom regeringskansliet.

Den 1 september ska en Digitaliseringsmyndighet, Myndigheten för digital förvaltning”, DIGG, sättas upp i Sundsvall, med 50 – 60 anställda. Det är egentligen ett skämt, för nästan hela  myndighetssfären, som ska få hjälp, finns i Stockholm. Det är lika befängt som att flytta regeringen till Sundsvall. Generaldirektör blir Anna Eriksson, som varit utvecklingsdirektör på Lantmäteriet. Förordningen för DIGG finns här. Och regleringsbrevet här. Anna Erikssons första stora uppgift blir att inrätta ett filialkontor i Stockholm, så att verksamheten kan bedrivas effektivt.

Valets allra viktigaste fråga saknas – Välfärdens Urmoder

Vad är allra viktigast för Sverige framtid? Svaret är: Vår produktion av varor och tjänster som gör att vi får resurser till vårt land. Eller med andra ord: Företagandet. Men vare sig väljarna eller partierna prioriterar det vi lever på. Nog är det underligt? Man tar i stället näringslivet för givet, och att de ekonomiska resurserna finns där. Men Välfärdens Urmoder är våra företag. Utan framgångsrika företag ingen fungerande välfärd.

När partisekreterarna i samtliga 8 partier fick beskriva för Expressen ett år före valet partiernas valstrategier – tog inte ett enda parti upp företagandet.

I år tog Metro upp valfrågorna i intervjuer med samtliga partiledare. Ingen nämnde företagen eller företagandet. Ingen enda partiledare.

Detta betyder givetvis inte att partierna är emot företagandet, men inget parti prioriterar det område som vi lever på – Företagandet. Och här behövs reformer.

Därför kommer jag nu än mer fokusera mina bloggar på det som är viktigt för vår välfärd, de framgångsrika företagen, men även levebrödsföretagen. Viktigt är det näringslivsklimat som krävs för att dessa företag ska kunna starta, leva och helst bli framgångsrika. Bland de snart 1000 bloggar jag publicerat sedan 2012 är i huvudsak fokuserade på företagandet, entreprenörskap  och innovation. Bloggen har fritextsökning, så det är lätt för Dig att hitta i bloggen.

Marknadsekonomin behöver ett gott regelverk, men måste givetvis också regleras så att inte konkurrensen hämmas eller människor och institutioner lider skada. Men vi får inte börja i regleringssvängen. Inte fråga oss så snart något nytt dyker upp, som Uber eller Airbnb: Hur ska vi reglera detta? Eller egentligen: Hur ska vi stoppa detta? Det nya.

Så här borde politikerna säga och göra inför valet:

”Sverige kan aldrig bli störst, men om vi är smarta och arbetar tillsammans kan vi bli starkast i den internationella konkurrensen. Därför är närings- och innovationspolitiken något vi måste ta på allvar. Jag vill föra en seriös gemensam dialog om näringslivets behov, innovationsförmåga och konkurrenskraft.”

Vem tror Du har sagt detta? Stefan Löfven i DN-debatt den 22 september 2012. Skrivet av den blivande statsministern själv. Är det inte dags att gå från ord till handling? För lala partier.

Digitalisering och AI dominerar Almedalen

Finns det något område där inte digitaliseringen gör sig påmind? Svaret är nej. Därför är just digitaliseringen huvudfokus i Almedalen, än mer än det varit de senaste åren, då också det nya teknikskiftet legat i topp. Här tänker jag inte kommentera enskilda utspel på området i Almedalen, utan dels kommentera läget i Sverige, dels ge lite länkar för Dig som vill uppdatera dig i digitaliseringens labyrinter. Det finns så mycket spännande att ta del av, så sommaren är räddad.

Nyligen kom OECD med en analys av Sverige ”Going Digital in Sweden”, som konstaterar att de enskilda pusselbitarna i digitaliserings-pusslet är bra, eller åtminstone ganska bra. Men, och det är viktigt: Det är ingen som lägger pusslet. OECD-studien är värd att läsa, eller i vart fall ta del av ordentligt. Den har Sverige beställt och betalat, men går ändå inte att ladda ned. (Det ska gå med alla rapporter som regeringen tar fram, men ack. Regeringen står inte för sina egna regler. Och vi medborgare får leva med en betald utredning utan tillgång. Du kan köpa den av OECD, och därigenom betala två gånger.)

Nu verkar både regeringen och Alliansen förstå att det måste ske en kraftsamling på digitaliseringens område. Det som idag sker, genom en stuprörspolitik, där minst sex departement har digitaliseringen som uppdrag, håller inte, sker ingen samordning. I vintras tillsatte regeringen dock en Chief Digital Officer, Åsa Zetterberg, men hennes hemvist blev ett av stuprören, Peter Erikssons, vilket är en paradox. Något som Stefan Löfven säger sig vilja ändra på idag.

Alliansens ledande parti, Moderaterna, har nyligen lanserat ett digitaliseringsprogram, som är mycket välkommet. ”Sverige ska vara ett digitalt föregångsland”, heter rapporten, som utstrålar en kunskap som är överraskande excellent, för en rapport från ett partikansli. Klart mycket bättre än den Digitaliserings-strategi som regeringen antagit. Även Moderaterna vill nu ha en digital samordning. Så ett viktigt budskap är, även om medierna inte följer med: Det kommer att bli en stark digital samordning till hösten, oavsett regering. (Och Åsa Zetterberg är en utomordentlig CDO)

Det görs dock många bra saker i regeringen på digitaliseringens område. Det Digitaliseringsråd som Peter Eriksson har tillsatt har kommit med ett par intressanta rapporter. Nu senast ”En lägesbild av digital innovation”. Den anger fem utmaningar:.

  • Stor brist på kvalificerad IT-kompetens
  • Innovationsperspektiv behövs hos offentliga aktörer
  • Lagstiftningen ska inte missgynna innovativa lösningar
  • Politiken måste handla mycket mer om spridning av digitala lösningar
  • Handlingsplanerna måste styras mot konkreta mål.

Så över till andra intressanta rapporter:

Du som har ett intresse utöver det vanliga kan via fritextsökning hitta mycket mer om digitaliseringen på min blogg www.gergilsinnovation.se

 

Utredningen skulle föreslå vinsttak i vården, men ville inte

Det var förra hösten som regeringen genom Ardalan Shekarabi meddelade att Reepalus förslag skulle undanta vårdsektorn. Så här sa Shekarabi i en intervju i SVT:

…Regeringen ska i stället tillsätta en ny utredning som ska hitta andra sätt att begränsa vinsterna i vården. Utredningen ska vara klar i juni. (Direktiven finns här)

Jodå, utredningen har presenterat ett delbetänkande, men där nämner man inte vinster i välfärden, eller vården, som är utredningens uppgift. och man lägger inte heller något skarpt förslag. Tvärt emot vad Shekarabi sa. I direktiven skrev man:

En särskild utredare ges i uppdrag att lämna förslag som syftar till att få bort vinstjakten ur vården

Utredningen hette från början ”Ordning och reda i vården”, för att följa Reepalus begreppsapparat, men den nye utredaren var inte alls road av detta. Han, Göran Stiernstedt, döpte om utredningen till ”Styrning för en mer jämlik vård” Och så stoppade man undan talet om vinstjakt. Så kan en erfaren utredare göra, som inte gillar att hålla på med vinster i välfärden, och som dessutom kan falla tillbaka på sin pension. Han hade nog inte tagit uppdraget om en ny vinstbegränsning var kravet. (Jag talade med honom igår)

Så har det alltså gått för den utredning som regeringen uppgav hösten 2017 skulle följa upp Reepalu på vårdområdet. Vänsterpartiet blev lurat, svenska folket duperat och vårdsektorn har nu bara fått en välkommen utredning på andra områden. Och den fortsatta utredningen kommer förvisso att ta upp vinstfrågan, men ur ett helt annat perspektiv. Kvalitet och patientfokus blir huvudlinjerna framöver, med rapport den 30 juni nästa år. . Det berättade utredaren Stiernstedt igår, på ett SNS-seminarium i går. Inte alls som Ardalan Shekarabi hotat med.

Utredaren, och de hans panel på SNS var överens om att det är bättre system och organisation som behövs i vården. Inte mer folk i första hand. Intressant!

Vad kan man vinna på att förneka verkligheten? Och sig själv?

Vem har sagt detta i en Tweet?

Berätta inte för mig om marknadsstyrning & vinstjakt som leder till ett förytligande av skolans kunskaps- och bildningsuppdrag & ständigt ökande administration. Jag har sett det, jag har arbetat i det, jag hatar det.

 Svar: Gymnasieminister Anna Ekström
Vem bär ansvaret för att det är så dåligt i skolan, att våra svenska elever inte lyckas?
Flumskolan började för länge sedan med DDR-hövdingen Stellan Arvidsson, men sedan fortsatte regering och Skolverket att utforma läroplaner utan fokus på kunskaper.
Men dagens läge har andra haft ett inflytande på:
  • När läroplanen i grundskolan skulle revideras 2011 tillträdde Anna Ekström som Generaldirektör för Skolverket. Hon stannade till 2016 i september, då hon blev gymnasieminister. Hon har ansvar för Läroplanen från 2011 och den revidering som skedde 2016. Båda läroplaner förnekar att det finns kunskap. Läs själv.
  • Som ordförande i Skolkommissionen 2015 – 16 var Anna Ekström ansvarig för att man inte kraftfullt tog upp ordning och reda i skolan, och sökte skapa lite disciplin. När jag påpekade detta blev hon upprörd.
  • När Anna Ekström var ordförande i Skolkommissionen ringde hon upp Engelska Skolan och bad om råd. Hon ville ha reda på hur man skulle göra för att få lika bra studieresultat som denna skola.
  • Anna Ekströms efterträdare idag på Skolverket, Peter Fredriksson, har förstått att den svenska Läroplanen med sitt förakt för kunskaper är i behov av förändring, DN Debatt den 19 juni. Men, den nys Läroplan är inte klar förrän i slutet på nästa år, och sedan följer regeringens behandling.

För en vecka sedan proklamerade Anna Ekström och Ardalan Shekarabi förbud mot att starta nya friskolor. Man undrar hur 100-000-tals elever som står i kö för friskolorna reagerar på detta tilltag. Dagens Industri ställer frågan.

I spåren av vinstdebatten har författaren Åsa Moberg gjort läsvärda inlägg. ”Därför är vinst så viktigt” och ”Vänstern för en hopplös kamp”. Mellan dessa artiklar låg Ardalan Shekarabis ”Därför har Åsa Moberg fel”, från statsrådet som fortfarande inte har tagit tillbaka sitt påstående att ”Vinst är stöld” 

I debatten deltog näringslivsprofilen Michael Treschow; ”Därför har Shekarabi fel”. Han hänvisar till att Stefan Löfven tidigare tagit avstånd från vinstbegränsning. Han hänvisar också till Kjell-Olof Feldts uppskattning av vinsten, som effektivitets-skapande. (Feldt skrev ”Löntagarfonder är ett djävla skit, nu har vi baxat dem ända hit”) 

 

 

 

OECD till regeringen: Ni måste ta digitaliseringen på allvar

Så kom OECD:s genomlysning av den svenska digitaliseringen, som regeringen beställde för ett drygt år sedan. Den överlämnades till Peter Eriksson i fredags, ”OECD Reviews of Digital Transformation: Going Digital in Sweden” Där kan man läsa rapporten på nätet eller köpa den. Däremot finns den inte nedladdningsbar, trots att regeringen betalat för studien. (Vilket enligt regelverket ska vara möjligt)

Vad säger då OECD? Jo, Sverige är duktiga på digitalisering, men kan inte få ihop det. Det saknas ett ledarskap i regeringen. Du har säkert hört det förut, Du som läser min blogg. Problemet heter Stuprör, det finns mer än ett halvt dussin departement som har digitaliseringen på sitt bord, och som är ansvariga för diverse delar, men ingen samordning. Vilket leder till både dubbelarbete och att mycket missar i arbetet med digitaliseringen.

Det är nästan som om OECD ville skoja Sverige när man läser organisationens inledande  sammanfattning. Hur då? Jo, OECD redovisar sju områden som täcker in digitalisringen och börjar med att säga att Sverige är ganska bra. Sedan följer ett antal invändningar och rekommendationer; Ingenting verkar bra.  Läs sidorna 13 – 16.

Sedan avslutar OECD den 200 sidor långa, och mycket intressanta rapporten, med sin huvudrekommendation, sidorna 188 – 192. Under rubriken ”Sätt upp en starkare samordning inom regeringskansliet” 

Ett grundläggande problem är uppdelningen i Sverige på ett regeringskansli som ska stå för strategi och å andra sidan självständiga myndigheter som ansvarar för genomförandet. Digitaliseringens snabba utveckling och själva digitaliseringens karaktär gör en sådan uppdelning svår, konstaterar OECD.

Regeringen har initierat tre samordnande åtgärder, som skulle hålla ihop digitaliseringen:

  • Digitaliseringsrådet under Peter Erikssons ledning (digitaliseringsminister)
  • Digitaliseringsmyndigheten, som lyder under Ardalan Shekarabi (offentlig sektor)
  • Inrättandet av en Chief Digital Officer, CDO (samordning av helheten)

Men, sedan beskriver OECD hur dessa samordnare inte kan fungera, och då särskilt med fokus på de två myndigheterna. Att Digitaliseringsmyndigheten, som startar i september, placeras i Sundsvall, och inte Stockholm, där myndigheterna finns, verkar inte OECD ha uppmärksammat.

Och Vad gäller CDO-funktionen tycks inte OECD förstått att den visserligen i pressreleasen lyder under statsministern, men i praktiken är underställd Peter Eriksson, vilket gör samordningen omöjlig. Men i realiteten har nog OECD insett läget, för deras förslag är:

En Digitaliserings-samordnare, som är självständig och har ett litet kansli till sitt förfogande, men som lyder under statsministern ska samordna den svenska digitaliseringen. En CDO alltså, men med rätt placering och befogenheter. Detta enligt OECD:s förslag. Och vi får se inom kort om det kommer att genomföras. Planer finns.

OECD:s studie kan sammanfattas så här: Digitaliseringens pusselbitar finns, men det är ingen som lägger pusslet.

 

 

 

Att med berått mod förstöra de svenska bolagsstyrelserna

Faktum är att de svenska bolagsstyrelsernas främsta fiende heter Företrädaransvaret. Det är regeln som säger att om Du sitter i styrelsen, eller har ett företrädaransvar, så har Du ansvar för att skatterna betalas in. En minuts fördröjning kan betyda personligt ansvar för skatten i bolaget. Detta gör att många framstående och värdefulla personer konsekvent vägrar att gå in en styrelse för ett mindre eller medelstort företag.

Företrädaransvaret är ingen chimär, något påhittat, för varje år drabbas hundratals personer av detta. Antalet processer mot enskilda som Skatteverket drev 2016 var 350, och de flesta gick Verkets väg.

Det hemska är också att Sverige är ensamt om att ha en sådan här regel. Och till yttermera visso så tycker alla politiker, när de  får reda på vad som gäller, att det är heltokigt. Detta måste ändras säger de, för att sedan inte göra något åt saken. Lagen är 55 år gammal. Entreprenörskapsutredningen föreslog för snart två år sedan att Företrädaransvaret skulle tas bort. Inget har hänt.

Men staten gör det nu ännu svårare att få kompetenta ledamöter till landets bolagsstyrelser. Högsta Förvaltningsdomstolen beslutade nämligen i en dom för ett år sedan att ett styrelseuppdrag inte skulle kunna faktureras, utan tas upp som direkt personlig inkomst, lön.

Skatteverket har tidigare kommit fram till att har man minst tre styrelseuppdrag, så är det ett arbete som ska kunna faktureras. Egentligen borde varje arvode ha kunnat faktureras, kan man tycka. Men nu, 10 år efter att Skatteverket sagt OK till fakturering, så har Högsta Förvaltningsdomstolen slagit till. Det ska vara lön, trots att det saknas anställningskontrakt, och allt som följer med ett sådant. Högsta Förvaltningsdomstolen ger här prov på det landets advokater nyligen uttalade: Inkompetens.

Hade politikerna varit intresserade av att justera lagstiftningen, så att den blir rimlig, så har den haft god tid på sig. Det kan hända att det finns enskilda motioner i riksdagen på båda dessa områden, men inget har hänt.

Den nya regeln drabbar särskilt kvinnor, som inte ha velat fortsätta som operativa, utan blivit styrelseproffs. Det är inte längre möjligt. En som reagerade var styrelseproffset Kristina Jaring Lilja, som direkt lämnade ett antal styrelser.

Studierna på högskolan ligger efter, som i grundskolan

Tyvärr finns det inte PISA-studiersom mäter högskolestudierna, men allt tyder på att resultatet inte skulle bli förödande. Det visar en studie som Svenskt Näringsliv låtit göra. Den mäter starttid, genomloppstid och etableringstid. Dvs när man börjar högskolestudierna, hur långa dessa är och när man kommer ut i arbetslivet.

Dokumentation och statistiken är så dålig, så bara att få tag på denna så krävdes det 8 månaders arbete. Man får nästan intrycket att vi har kommit ut på ett politiskt känsligt område…… (Många ska in och ut, men kvaliteten är inte viktig)

Den 50 sidor långa rapporten ”Hur kan vi sänka etableringsåldern bland högskoleutbildade?” är nummer 6 i ”Ett utmanat Sverige ”, som Svenskt Näringsliv arbetat fram i syfte ge en reformagenda för ett bättre Sverige.

Vad visar den intressanta studien? Svaret är i korthet:

  • På 25 år har etableringsåldern ökat med mellan 6 och 10 år (Arbetsinträdet för mer än 75% av årsgruppen är förvärvsarbetande))
  • Antalet registrerade studenter har fördubblats på 25 år, från 200.000 till 400.000
  • Etableringsåldern för högskolestuderande är nu 30.5 år.
  • Högskoleutbildades etableringsinträde är i Sverige 2 år senare än i Norge och Danmark

Vad behöver göras för att öka på genomströmningen i högskolan? Några åtgärder:

  • Öka prestationskravet på på poäng från 62,5% till 75% första läsåret
  • Öka prestationskravet för att få fulla studiedel
  • Ge en examensbonus på 50.0000 för de som klarar normaltiden
  • Inträdesprov till högre utbildning, så att bara kvalificerade antages

Vad skulle en sådan här insats betyda för den enskilde och för Sverige` Jo:

  • Bättre livslön och högre pension
  • BNP skulle öka med 62 miljarder årligen
  • Skatteintäkterna skulle ökla med 25 miljarder årligen
  • Både privat och offentlig sektor skulle kunna få kompetent personel.

PS Det finns en PISA-studie från i våras som visar hur bra Sverige och Finland är på att utbilda barn och unga. Vi är sämst i hela OECD.