Donald Trump har inrättat ett Innovations-Kontor i Vita Huset

I måndags skrev presidenten Donald Trump under ett dekret som installerar ett Innovation-Kontor i Vita Huset. Något sådant har inte funnits tidigare. Ansvarig och chef för Kontoret blir Trumps svärson Jared Kushner. Det utformas också som ett Federalt Innovationsråd med ett stort antal av de viktigaste rådgivarna tiii presidenten. vilka dessa är kan man läsa i Presidentens Memorandum.

Det formella namnet är The White House Office of American Innovation med förkortningen OAI. Så här utvecklar Donald Trump Innovationskontorets uppdrag:

Kontoret kommer att föra samman de bästa idéerna från regeringen, den privata sektorn och andra ledare för att USA är ska bli redo att lösa dagens mest svårlösta problem, och positionera oss för kunna möta framtidens utmaningar och möjligheter. Kontoret kommer att fokusera på att genomföra den politik och de mest beprövade och framgångsrika metoderna i den privata sektorn för att stimulera skapandet av nya arbetstillfällen och innovation.

Detta blir OIA:s uppdrag:

OAI kommer att lämna rekommendationer till presidenten på policies och planer som förbättrar den statliga verksamheten och tjänster, förbättra livskvaliteten för amerikaner nu och i framtiden, och öka skapandet av arbetstillfällen.

Det ska bli intressant att se vad detta Federala Innovationsråd i USA kan åstadkomma. Det rör sig tydligen inte ”hands off” och signalerar inte heller någon beröringsskräck.

Här finns en länk till en längre redovisning i Federal News Radio från i måndags.

Detta är Washington Posts redovisning och tolkning av nyheten:

Kushner to Oversee Office of American Innovation at White House

Initiative will aim to bring private-sector efficiency to federal bureaucracy

OECD har nu givit Sverige goda råd om den ekonomiska tillväxten

För en vecka sedan kom OECD:s rekommendationer till alla utvecklade länder och en del till, cirka 40 länder: Så här ska ni förbättra den ekonomiska tillväxten.

Economic Policy Reforms: Going for Growth

 Det är 348 sidor intressant och viktig information. Både generell, som gäller hela världen, dels specifik för varje land. Länken här ovan kan nyttjas för att läsa på skärmen, men går inte att kopiera eller ladda ned, om man inte köper rapporten.
Här finns en kortfattad Executive Summary, som ger en bra bakgrund. OECD:s chefsekonom Catherine Mann beskriver frågorna om ekonomisk tillväxt i ledande artikel. Både dessa delar av rapporten kan laddas ned och skrivas ut för den som vill läsa de tre + tre sidorna.
Mest intressant för Sverige är givetvis den landsspecifika analysen och rekommendationen på sidan 297 – 301. Den är inte direkt vare sig nådig eller uppmuntrande för oss.
  • Migrationen och integrationen håller inte måttet
  • Bostadssektorn håller verkligen inte måttet
  • Marginalskatterna är för höga och måste sänkas
  • Utbildningssystemet måste förbättras
  • Arbetsmarknaden måste göras mer flexibel

Frågan är om inte Sverige får OECD:s skarpaste råd. Eller mest kritiska, särskilt som OECD kritiserat flera av dessa viktiga områden tidigare, men som organisationen konstatera: No action taken. Regeringen bryr sig inte, och det gjorde inte den förra heller, kan man konstatera.

Tänk vilken potential Sverige har om vi följer vetenskap och beprövad erfarenhet, som OECD anses stå för på ekonomins område. Det finns länder som gjort detta och har en BNP per capital som är både 50 och 100 procent högre än Sveriges.

Sverige ligger på plats 26 av världens länder vad gäller BNP per capita. Men vi har alltid varit lovande, höga ”rankings” i både forskning och innovation och mycket annat. Men det hjälper inte. Vi är som pensionären som avtackades av VDn med orden: ”Du har varit lovande i hela Ditt liv och det har glatt oss mycket”.

Har vi rätt dynamik i det svenska ekosystemet för innovation?

Sverige har ett ganska bra Eco-system för innovation. Dåligt är det dock på skattesidan, där avsaknaden av personaloptioner sticker ut, men frågan är om inte också den offentliga delen är alldeles för formell. Jag ser ett föredöme i den nationella samordnaren för Life Science, Anders Lönnberg (läs och begrunda!). Men de flesta i offentliga sektor är formella tjänstemän, som inte kan anklagas för att vara dynamiska. Det vet jag, med en erfarenhet från decennier i ”branschen”, att det formella tar överhanden. I andra länder, t ex USA är ofta tjänstemännen mycket mer dynamiska än vad vi är vana vid här. Vi behöver ändra på detta.

Nyligen gjorde Vinnova en utlysning för att kunna hjälpa innovativa företag. Listan på de vann finns här, och ser intressant ut. Dock skulle man uppskatta en länk till respektive projekt eller företag, för det finns nog i flertalet fall. Hur lång tid har det tagit att välja ut, och hur mycket tid att söka? Finns det inte möjlighet till ”hands on”, som gamla STU och NUTEK gjorde? Med framgång.

Här är utlysningen. som skedde i december förra året. Det är emot en entreprenörs arbetssätt att gå igenom en utlysning, utforma en ansöka och sedan vänta i ett antal månader innan man får besked. Och man bryr sig tydligen inte om att prata med entreprenören själv….(Eller har ni ändrat er på Vinnova?)

Riksrevisionen har nyligen genomför en analys av det statliga stödet till innovation och företagande. Länken går till Näringsutskottets betänkande i ärendet, som ger en bra redovisning av frågan. Riksrevisionen har tittat på stöd från VINNOVA, Energimyndigheten och Tillväxtveket. Resultatet är nedslående och kritiken är hård. Målet för stödet är dåligt utvecklat, vilket gör att effekterna inte kan utvärderas. Därtill kommer att myndigheterna inte intervjuar företagarna. Det finns inte en enda privat riskkapitalist som inte fäster störst avseende vid människan. Och den glömmer myndigheterna bara bort….

Regeringen har inget helhetsgrepp om stöden, säger Riksrevisionen vidare. Därtill kommer att regeringen har en bristande uppfattning om resultatet av stöden. Regeringen uttalar att riktigt så illa är det väl inte, men man ska bättra sig. Och utskottsmajoriteten, där regeringen får stöd av SD, säger sig vilja se om inte Syndaren ändrar sig självmant, som den säger.

Lite sorgligt är det att den förra regeringen inte ville ändra på regelverk och införa personaloptioner etc, som skulle gynna företagandet. Idag säger Reinfeldt och Borg att detta borde ha skett. Men när det begav sig var Svenskt Näringsliv ett särintresse. Och industriarbetarna var ”basically gone enligt Reinfeldt. Nu har båda herrarna ändrat sig och talar  ”Industrins framgång är Sveriges framgång” Varför gjorde de inte detta när de hade möjligheten att påverka?

 

Svensken vill ha kvalitet i välfärden – inte vinstförbud

Det borde inte överraska att långt mer än 90 procent av svenskarna sätter kvaliteten i välfärden främst. Dn dryg tredjedel vill ha vinstförbud, men valfriheten villl man ändå slå vakt om. Hur går detta ihop? Det framgår av en SIFO-mätning som Entreprenörskaps-forum låtit genomföra. Här är några intressanta siffror:

  • Hur viktig är kvaliteten i välfärden för svensken?
    • För skolan 95 procent
    • För vården 97 procent
    • För äldreomsorgen 97 procent
  • Hur viktig är tillgängligheten?
    • Skolan får här 79 procent
    • Vården får 84 procent
    • Äldreomsorgen 82 procent
  • En dryg tredjedel, 38 procent, kan tänka sig att stoppa landets välfärdsföretag genom vinstförbud. Men resten vill det inte eller är osäkra.
  • Svenska folket tror att vinsten i välfärden är 5 gånger den verkliga vinsten

En kortrapport med siffror och frågeställningar finns här. Sifos fullständiga rapport med alla siffror här

Så har vi några noteringar från dagens seminarium, som var mer än fullsatt.

  • Sifochefen Toivo Sjörén: Förvånande att många tror att välfärdsbranschen är så lukrativ
  • Johan Eklund, E-forum, som påpekar att ju närmare man kommer verklig vinst, desto positivare blir man till vinsten (info-brist)
  • C-ledaren Annie Lööf välkomnar Sifo-studien som går djupare in i ämnet än tidigare studier
  • Ulrika Lorentzi, LO, som kan acceptera 4% vinst och valfrihet, men välkomnar ändå Reepalu och vinsttak (dock med ändringar)
  • Rune Andersson, Mellby gård som betonade att det viktiga är hur vi får kvalitet i välfärden, även i den offentligt drivna
  • Birgitta Wallgren, Capio, som betonade att högre kvalitet kostar mindre än dålig, med utfallet från St Görans Sjukhus som bevis
  • Pontus Braunerhjelm, E-forum, som betonade att konkurrens driver fram kvalitet, varför  inte också i välfärdssektorn?

Till slut en eloge till LO-företrädaren, utredaren Ulrika Lorentzi. som ställde upp och lät seminariet ta del av de tankar som ett vinsttak bygger på. Trots att hon nog var ensam om sina synpunkter och ställningstagande (det sa hon själv).

Ska Kina dominera den teknologiska utvecklingen?

Kina satsar hårt på teknologisk utveckling. I en långtidsplan för ett decennium sedan var målet att få en egen teknik, som svarade för 60 procent av behovet. Idag har den ambitionen höjts till 70 procent år 2025. Detta kan bli ett hot för världen i övrigt, särskilt om den kinesiska teknologin inte utvecklas som världs-standard. Och betänk att Kina idag avsätter drygt 2 procent av sin BNP till FoU. Mer än vad Europa gör. Sverige ligger på 3,3%.. (ned från 4,1%)

Den utveckling som nu sker i Kina bygger på ”Made in China 2025”. Antogs för två år sedan. Ett inslag i detta enorma arbete är att Shanghai University under ett par år söker rekrytera 10.00 av världens smartaste hjärnor. Här har jag hittat ett exempel, som är talande. Det är från 2015, där professurer utlyses. Läs själv vilka erbjudande man ger. En ”Full Professor” erbjuds lön upp till 1,5 miljoner årligen, ett bidrag till köp av bostad på ännu mer och en forskningsbudget på upp till 5 miljoner RMB (drygt 1,2 SEK).

Under de två senaste åren har Kina lagt ned hela 110 miljarder dollar på köp av teknologiska företag på världsmarknaden. Det har ibland bemötts av ingrepp från berörda länder, särskilt USA, som genom myndigheten US Committee on Foreign Investment (Cfius) blockerat ett flertal förvärv, med hänvisning till nationell säkerhet. Kinas ambitioner har Merics, ett internationellt institut i Berlin, analyserat.

Den femte sessionen av Kinas 12e Folkkongress (parlament) avslutades i dagarna. Sammanfattningen av vad den kom fram till redovisades idag, på engelska också. Men det är inte lätt att få överblick och inblick i vad som beslutats. Så min blogg baseras på Financial Times rapportering, med användande av de länkar som där gives. Gårdagens Big Read är verkligen att rekommendera för den som vill få mer information.Och mina tidigare kontakter och källor nyttjar jag givetvis också.

Till sist: Vad prioriterar Kina?

  1. Avancerad IT-teknologi
  2. Automatisering och robotar
  3. Rymden och astronauter
  4. Marin verksamhet och högteknologisk sjöfart
  5. Moderna järnvägar
  6. Ny energi för fordon
  7. Elektrifiering
  8. Jordbruksutveckling
  9. Nya material
  10. Avancerade medicinska produkter

 

Är det inte snart dags att förverkliga ”Affärsplan Sverige”, Stefan Löfven?

I september 2012 presenterade Stefan Löfven, tillsammans med den politiska ledningen i Socialdemokraterna, en fempunkts-plan ”Affärsplan Sverige”. Det skedde i Dagens Nyheter den 24 september 2012. Nu är det dags att plocka fram planen ur garderoben, statsministern! Den lättlästa framställningen, som vänder sig till det svenska folket, finns här.

Här är planens fem punkter:

  1. Höj Sveriges kompetens till världsledande nivå
  2. Skapa jobb i växande och kunskapsintensiva företag
  3. Stäng rekryteringsgapet på arbetsmarknaden
  4. Sätt innovation i centrum
  5. Inse att allas framgång är Sveriges framgång

Då måste frågor som slår sönder de svenska företagens framtid plockas bort och annat läggas till. En liten uppräkning kanske behövs för regeringen och statsministern. Även om det inte borde vara så. En liten lista kan vara på sin plats:

  • Slopa inskränkningarna i Rot-avdraget som redan orsakat mer än 5.000 företags död
  • Sätt definitivt stopp för finansskatten som skakat om några hundra tusen företagsledares framtidstro
  • Inför personaloptioner som heter duga, så vi får behålla företag i Sverige, som kan växa
  • Ändra reglerna om företrädaransvar, så att duktiga företagsledare vågar sätta sig i mindre företags styrelser
  • Stoppa spelet om Vinster i välfärden som hindrar  banklån mindre och medelstora företag i välfärdssektorn, och stoppar kvinnor.
  • Stoppa flygskatten som skadar flyget och landets konkurrenskraft
  • Sätt stopp för den fria kriminaliteten i förorter som skadar den lokala detaljhandeln (och alla andra)
  • Slopa skärpningen av 3:12 reglerna och förbättra i stället
  • Genomför upphandlingslagstiftning som inte diskriminerar de mindre företagen

Denna lista kan göras 10 gånger så lång.

Det borde vara möjligt att få en stark blocköverskridande uppgörelse om Affärsplan Sverige.  Och näringslivet vill säkert vara med – aktivt.

 

Hur ska Europa återskapa sin ledande position?

”Gör Europa stort igen,!” den Trump-parafrasen kan användas på Anders Åslunds nya bok ”Europe´s Growth Challenge”, som nyligen utkommit. Den presenterade Anders Åslund på ett seminarium som Handelshögskolan i Stockholm ordnade igår. Boken är en verklig ögonöppnare. Ger en holistisk bild och en heltäckande lösning på det som måste åtgärdas.

Anders Åslunds analys är slående, man får en aha-upplevelse. ”Så är det”, säger man sig själv. Och därför mycket välkommen. Tyvärr är EU:s kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker inte i närheten av den klarsyn som Åslund visar upp. Det kan man säga efter att ha tagit del av Junckers 5-vägs-alternativ, som han presenterade för en kort tid sedan.

Det krävs strukturella grepp i Europa om vår framtid ska säkras. Hittills, sedan 1975, har den ekonomiska tillväxten per år varit 1 procent-enhet lägre årligen i EU jämfört med USA. Ska denna utveckling vändas. Ska vi istället hamna på en 1-procentig bättre ekonomisk tillväxt varje kommande år, så krävs strukturella reformer. Det räcker inte med att göra en del, helheten avgör utfallet.

Hur ser Anders Åslunds recept ut? Som han utvecklat med sin medförfattare Simeon Djankov, jo:

  1. Reducera den finansiella bördan i medlemsländerna
  2. Öppna marknaden för service-tjänster
  3. Öppna upp för en digital frihandel i EU
  4. Skapa jobb genom olika insatser
  5. Reducera skattebördan på arbete och inför platt-skatt
  6. Förbättra den högre utbildningen och främja innovation
  7. Reformera pensionssystemen, efter modell Holland
  8. Utveckla en verklig Energy Union

Slutsatsen är, framhöll Anders Åslund med kraft: Alla reformer måste genomföras parallellt. Inget sherry picking. EU-regler som är hinder måste bort. Ansvaret ska ligga hos de nationella regeringarna. Den fria inre marknaden, the single market, måste förverkligas.

Professor Anders Åslund, som var SITE:s första direktör 1989 – 94, är nu Senior Advisor på Atlantic Council i Washington. Tidigare arbetade han på Peterson Institute, Carnegie Endowment for International Peace och Brookings. Så han har en strålande CV.

Man kan bara avsluta denna redovisning med: Läs boken! Den kom ut i Europa i slutet på februari i år.

Den uppmaningen riktar sig både till de ledande politikerna i Sverige. Och alla andra berörda i EU, som dock inte läser denna blogg. Men boken kan alla köpa och läsa och sedan agera.

Det finns ett Regelråd i Sverige, som ingen känner till

Hur många i Sverige vet att det finns ett Regelråd? Och som vet vad detta ligger och hur man hittar dit? Och vad Rådet  gör? Vet någon att Regelrådet gav ut sin senaste årsrapport, för 2016, bara för tre veckor sedan? Att hälften av alla konsekvensanalyser som görs underkänns? Att regeringens konsekvensanalyser är sämst? Bara 19 procent av de konsekvensanalyser som regeringen gör kan godkännas av Regelrådet.

Men det blir ingen påföljd för de som gör underkända konsekvensanalyser, och de behöver inte ens justera i efterhand. Väldigt få myndigheter och departement bryr sig, det visar en nyligen gjord kartläggning.

Det svenska Regelrådet ligger hos Tillväxtverket och kallas ett ”Särskilt beslutsorgan”. Dess ledamöter utses av regeringen. De är sex personer som är ganska okända, och inte gör något väsen av sig. När årsrapporten publicerades den 22 februari hade man inte ens en presskonferens. Ledamöterna:

  • Pernilla Lundqvist, ordförande
  • Samuel Engblom, vice ordförande
  • Clas Norberg, ledamot
  • Yvonne von Friedrichs
  • Lennart Renbjer
  • Christian Pousette, verksamhetsledare

Annorlunda är det i andra länder. I Tyskland lyder motsvarande regelråd under Angela Merkel. I USA direkt under presidenten, och där måste alla regler genomlysas och godkännas av regelrådet där innan de kan träda i kraft. Nyligen hade vi dess förre chef Cass Sunstein här i Sverige, som på ett seminarium › beskrev hur det fungerade.

Nå hur var det i Sverige 2016? Jo, 52 procent av alla konsekvensanalyser som Regelrådet granskade godkändes. En uppgång från bara 36 procent 2015. Det gläder sig Rådet åt. Men då ska vi ha i åtanke att Regelrådets krav sänktes under förra året.

 

Regelverket drabbar de svenska företagen allt hårdare

Allians-regeringen sa: Vi ska lätta på regelbördan. Den nuvarande regeringen deklarerade: regelbördan för landets företagare är en prioriterad fråga. Ändå går det alldeles fel, dock lite bättre under den förra regeringen. Reglerna ska ned med 25 procent sa Maud Olofsson, hon åstadkom 7%. Eskil Erlandsson, utan stora löften, minskade reglerna på sitt område med 37%. Men nu  verkar allt gått käpprätt åt fel håll.

SKOP har gjort en studie för Näringslivets Regelnämnd, som visar utvecklingen. Den är förfärande. Detaljer nedan, men först kan vi konstatera:

Förra året tyckte 32 procent av landets företagare att det blivit krångligare att driva företag. Endast 2 procent att det blivit lättare.

Det är fjärde året i rad som betydligt fler tycker att det blivit svårare att sköta sitt företag, på grund av regelbördan. Den nuvarande regeringens första år var det 28 procent som tyckte att det blivit sämre, medan 3 procent tyckte att det var lättare. Det vill säga nästa samma förskräckande utveckling som förra året.

Den borgerliga regeringens två avslutningsår visade siffrorna 15-11 respektive 15-5 till ”förmån” för en ökad regelbelastning. Dåligt, men långtifrån lika dåligt som de två senaste åren. Enda året under den borgerliga regeringen som visade på fler som tyckte att arbetet med reglerna lättat var 2011. Men vi ska inte gå in mer på dessa siffror här.

Vad är hindren, enligt landets företagare? När tre hinder fick anges, blev resultatet detta:

  1. Skatte-och momsfrågor 45 procent
  2. Branschspecifika frågor 25 procent
  3. Arbetsrätten 24 procent

De andra krångliga områdena, enligt företagarna är

  • Miljöregler
  • Plan- och byggregler
  • Arbetsmiljöregler
  • Riskkapitalregler

Vad har då den tunga regelbördan för effekt? Om den inte påverkar företagens verksamhet, så kan man säga ”Det var tråkigt att det blir mer arbete, men det drabbar bara företagaren och inte hans verksamhet. Men så är det inte.

Hela 70 procent av landets företagare anger att de krångliga reglerna hindrar företagens expansion. Hämmar både försäljningen och antalet jobb.

Till sist förtroendet för regeringens regelarbete. Som väntat, med den negativa erfarenheten som företagarna har, så saknar nästan 80 procent av landets företagare förtroende för regeringens arbete på regelområdet.

För två månader sedan var USA:s främste regeljägare – som arbetade fyra år i Vita Huset under Obama – här i Sverige. Cass Sunstein, och han hade ett intressant budskap. Redovisat på ett seminarium som NNR och E-forum arrangerade. 

Näringslivet kommer med förslag till ett bättre regelsystem. Det är 11 punkter, som säkert kan förbättra, men det viktigaste har man glömt bort. Regelrådet, som ska utvärdera konsekvenserna av regeringens och myndigheternas regelverk, men har alldeles för dålig ställning. Är en enhet i Tillväxtverket, utan position eller röst-kraft. Borde som i USA ligga direkt under den politiska ledningen. Där under Presidenten, här under Statsministern.

Återkommer i en kommande blogg om Regelrådets rapport för 2016, som offentliggjordes den 22 februari, men som jag inte tror att någon tagit del av. Eller vet Du att Regelrådet underkänner 81 procent av regeringens konsekvensanalyser?

Avslutningsvis: Dagens Industri redovisar NNR:s rapport idag.

 

Sveriges politiker borde prya hos entreprenörer

Hur många av landets ledande politiker har varit ute i verkligheten? Har arbetat i expanderande entreprenörsföretag? Väldigt få, skulle jag vilja säga, och det är därför de inte förstår hur dessa företag verkar och arbetar. Därför kan politikerna komma med sina förslag – von oben – när det gäller 3:12-regler, finansskatt, personaloptioner och mycket annat.

Därför borde våra politiker prya hos entreprenörer, inte bara komma på besök – uppifrån – under en timme eller en och en halv. Detta är dock inget som vi utifrån kan skräddarsy för politikerna. De måste själva komma till insikt. Ta initiativ och i samarbete med företagsledare och entreprenörer lägga upp ett program som kan ge politikerna verklig insikt.

Ta kontakt med entreprenörerna Rune Andersson, Dan Olofsson, Nicklas Zennström, Lars Backsell, eller kvinnorna Jane Walerud eller Susanne Najafi. Säkert är flera, om inte alla intresserade, och tjänstvilliga. Men OBS, jag har inte talat med dem inför detta blogginlägg.

Vore politikerna vara riktigt modiga, skulle de kontakta Daniel Ek  och Martin Lorentzon på Spotify, som under flera år försökt få vettiga villkor för expanderande internationella företag. Och som nu tagit saken i egna händer och i stället för att anställa i Stockholm nu anställer 1000 medarbetare i New York. Och bara 66 i Stockholm, dit man ville få de flesta..

Dagens Industri har en sajt, DiGITAL, som fortlöpande beskriver den digitala utvecklingen. Dit hör onekligen de moderna entreprenörerna, även om inte alla är högteknologiska. Undrar hur många politiker som är uppkopplade och regelmässigt går in och läser på den sajten?