Är det någon som har svängdörrar, så är det Suhonen

Svängdörren idag är DN.Debatt, och det är Suhonen som använt den: ”Svårt se klart när kapitalets lobbyister har partibok från S” I den angrips Svängdörrarnas förlovade land – Sverige.

I går bloggade jag om Daniel Suhonen och hans sk tankesmedja Katalys, som vill ta bort marknadsekonomin och  gör Sverige till ett socialistiskt land. Det är Håkan Juholts idéer, som han fick respass för av sitt eget parti, Socialdemokraterna, som nu är tillbaka. Det är klasskamp som ska gälla nu, om Suhonen får bestämma.

Men Suhonen gör inte detta på egna meriter, visar inte att socialismen – marxismen är bättre än den marknadsekonomi vi har. Han gör det genom att angripa dagens ekonomiska system. Han framträder på Socialistiskt Forum och framhåller där revisionsvägen, och inte revolution. Men målet är detsamma. En socialistisk stat utan marknadsekonomi, eller som Suhonen föredrar att kalla den ”kapitalism”, för att göra anrättningen mer aptitlig.

När man kollar upp Socialistiskt Forum, så ser jag att såväl LO som ABF stödjer deras verksamhet. LO-ordföranden Thorwaldsson är stolt prisutdelare på detta marxistiska fäste. Har alltså Landsorganisationen gått tillbaka till marxismen, som man tog avstånd från i början på 1900-talet? Det är intressant att nysta upp Katalys olika förgreningar, och då visar det sig att marxismen kommer fram igen i Sverige.

Till LO-ordförande Thorwaldsson vill jag frågan: Ställer LO upp på marxismen och klasskampen? Finansierar LO Katalys, något som fem LO-förbund gör? De stödjande förbunden är:

  • Byggnads
  • Elektrikerna
  • Fastighetsanställda
  • Målarna
  • Seko

Svängdörrs-artikeln i Dagens Nyheter angrips lobbyismen och att politiker tar uppdrag i näringslivet. En artikel som saknar saklighet, är bara ett tyckande. Den skicklige regissören heter Daniel Suhonen, som vill starta klasskamp i Sverige och införa ett marxismen.. Några av huvudpunkternai artiklen

  • Politiker som går över till näringslivet.är korruptionsbenägna.
  • Politiker säljer inflytande över demokratin
  • Att en tydlig majoritet inte vill ha vinstutdelning i välfärden ( SIFO visade förra året att 37-38 procent accepterar vinstutdelning, lika många var emot, och 20 procent ingen uppfattning) Tydlig?
  • Näringslivets intressen skulle döljas genom lobbyism. (Näringslivets inställning i olika frågor är mycket väl kända och transparenta.)
  • Lång karenstid för politiker krävs för ”att förhindra korruption”. (Finns det några bevis för anklagelsen?)
  • Näringslivets företrädare beskylls för att ha svaga band till vanliga medborgare. (Anställer merparten av svenskarna)

Så argumenterar marxistiska företrädare, som vill starta en klasskamp. Men detta döljer man. Skickligt.

Håkan Juholt är tillbaka i svensk politik

Ingen trodde väl att Håkan Juholt skulle komma tillbaka i svensk politik. Men, det har han nu, trots att han hälsat ifrån Island att han gått i landsflykt. Inte vill sätta sin fot i Sverige, som snart inte är en demokrati längre. Alla Juholts bisarra politiska idéer lanserat nu av hans kumpan Daniel Suhonen. Det ska vara klasskamp, ingenting annat. Den politik som det egna partiet – Socialdemokraterna – gav Håkan Juholt respass för är nu tillbaka. Nu ska det vara klass mot klass.

Så här sa Håkan Juholt om det land, Sverige, som hans fyraårige son ska växa upp i:

När han är gammal kommer han inte att leva i en demokrati utan i en teknokrati, eller en diktatur. Det är så in i helvete sorgligt. Jag är ledsen att säga det, men jag är 100 procent säker. Vi håller på att avveckla demokratin, säger den före detta ledaren för Sveriges största parti.

Hur kan denna landsflyktige svenska ambassadören och fd partiledaren komma tillbaka? Jo, hans kumpan Daniel Suhonen,  har startat en tankesmedja, Katalys, med hjälp av LO-pengar. Det är fem fackförbund som står bakom: Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna och Seko. Katalys ska nu sätta klasskampen i fokus inför valet i höst. En kamp som jag trodde var begravd för många decennier sedan.

Att detta inte bara är ett spel för galleriet, utan ett mycket aktivt sätt att göra om Sverige till ett socialistiskt samhälle visar Daniel Suhonen genom de debatter han deltar i. En sådan var i Socialistiskt forum i Halmstad,  2015, två år efter att Katalys bildats. Han vill inte ha revolution, men vill driva en reformismen för att införa socialismen i Sverige. (Inget han skriver om i sina debattartiklar). Suhonen vill ha en marxistisk socialism i Sverige, det framgår av hans länkar: Han vill avskaffa kapitalismen och införa det klasslösa socialistiska samhället, det som andra kallar kommunism.  (Varför är han inte med där då?)

Under våren nu så ordnar Katalys 20 seminarier byggd på lika många rapporter om klasskamp, skriven av ett 30-tal socialister. Allt under ledning av professor Göran TherbornDen kanske främste marxisten vi har i Sverige. Här är en del av vårens program ”Klass i Sverige”, som Katalys kör tillsammans med ABF.

Och i media kommer Suhonen lätt in. Kul med en debattör som avviker. Men att budskapet också är: Gör om Sverige till en socialist-stat kommer inte fram.

Sohunen har publicerat hela 18 debattartiklar i Dagens Samhälle det senaste året. Idag är han i Expressen och underkänner Löfvens valplattform. Klasskamp i stället, menar Suhonen. Senaste tiden har Suhonen varit i Expressen ett 10-tal gånger. Två gånger är han  i Dagens Nyheter  i år. Ett otal gånger i Svenska Dagbladet. Sex artiklar hittar man i Aftonbladet. Han är skicklig, Suhonen, det får man erkänna. Hoppas han har något mindre framgång med sina idéer att göra Sverige till en socialiststat. En stat a la Håkan Juholt. Gud förbjude.

Det nya Sydafrika ger Sverige goda chanser

Det gick så fort som jag hade hoppats på sedan Cyril Ramaphosa tagit över presidentskapet i ANC. För en vecka sedan tvingades Jacob Zuma avgå och dagen därpå  svors Ramaphosa in som Sydafrikas nye president. Därefter på fredagen höll han det årliga talet ”State of the Nation” till befolkningen, uppskjuten i 10 dagar för att Zuma skulle avgå först. Hans tal är värt läsa, och han lyckas både tacka Jacob Zuma och deklarera att det nya Sydafrika nu växer fram.

Ramaphosa har nu några stora uppgifter framför sig:

  • Stoppa korruptionen och låta rättvisan ha sin gång (Zuma och Gupta i fängelse)
  • Rensa ut korrupta statsråd och tjänstemän
  • Få en trovärdig finansminister på plats som kan ge landet en bättre rating
  • Genomföra en bred utbildningsreform så att fler svarta får bra utbildning
  • Genomföra en jordreform för svarta utan konfiskeing
  • Hjälpa de svarta som fått jordbruksmark (11 procent av marken) att bruka den med framgång

Många säger att Cyril Ramaphosa har en omöjlig uppgift. Andra säger att han har medansvar som suttit som vice president i två år utan att blåsa i visselpipan. Jag för min del säger att han varit smart nog att inte ingripa när han inte kunde annat än förlora. Han bidade sin tid.

De som sett Ramaphosa agera i Davos, och i andra sammanhang i Sydafrika, tycks vara imponerade. För min del tror jag at han kommer att lyckas vända Sydafrika. Landet kan säkert komma tillbaka till en 7 procentig BNP-ökning årligen i stället för de senaste årens ”på stället marsch”.

Inte nog med detta. Sydafrika kan komma stå modell för hela Afrika. Den som lever får se. Men samtidigt bör Sverige, och det svenska näringslivet, göra vad den kan för att både hjälpa till och dra nytta av den utveckling som med störst sannolikhet följer.

Dagens Industri hänger som vanligt med i svängarna. I en ledare i fredags skrev man ledaren ”Investera i Afrikas ljusnande framtid”. Och Business Sweden står berett i Sydafrika med ett halv dussin medarbetare att ge svenska företag en hand. Under ledning av Staffan Arbring.

Idag finns ett 80-tal svenska dotterbolag i landet. Därtill kommer ett dryga 300 företag som har affärsrelationer med landet. Mest i fokus för Business Sweden är ”High Potential Opportunity”, som är stora projekt som kan intressera svenska företag.

Idag ger DN-krönikören från Sydafrika Fred Phaswana, South African Institute of International Affairs, en intressant blld av utvecklingen i landet. ”Tre nycklar till ett Nytt Sydafrika efter Zumas långa vanstyre”

Vinsttaket i välfärden är ett djävla skit. Nu har de baxat det ända hit.

Så skulle man kunna rubricera Kjell-Olof Feldts kommentar om vinstförbudet för de privata välfärdsföretagen.Han är intervjuad i Svenskt Näringslivs ”Entreprenör”, som nu är en nättidning. Ur intervjun vill jag citera ett par stycken. Hela intervjun kan Du läsa här. Så här säger Feldt:

– De här företagen driver ju verksamheter som de enligt lag är fullt tillåtna att driva. Att presentera ett förslag som i princip gör det omöjligt att gå med vinst, och därmed bedriva verksamhet, riskerar att riva upp ett djupt politiskt och ideologiskt sår. Just det vi lyckades undkomma i sista stund i samband med löntagarfonderna, säger Kjell-Olof Feldt.

Han anser att förslaget visserligen är en eftergift till Vänsterpartiet, men att Socialdemokraterna också vill framstå som det parti som garanterar att de offentliga medlen går till medborgarnas välfärd och inte till företagens vinster.

Men det är en taktisk miss av regeringen, anser Kjell-Olof Feldt.

Sedan påpekar K-O Feldt också följande, som är intressant:

 Det finns inte många svenskar som vet vad ett operativt kapital innebär för något, samt vilken funktion det har. (Fet stil av HG)

Det innebär att Socialdemokraterna får försvara förslaget. Man kommer därför inte i debatten kunna föra fram hur vi ska få fler och bättre skolor. Inte heller hur vårdköerna ska kortas eller hur omsorgen ska bli mer människovänlig, enligt K-O Feldt.

 

 

 

Regeringen kan stoppa kompetensutvisningarna nu på torsdag

På torsdag kan regeringen på det reguljära regerings-sammanträdet besluta om att stoppa kompetensutvisningarna: Besluta att ge alla som söker förlängt arbetstillstånd får ett års automatisk förlängning. Det är något som Migrationsverket tidigare själva funderat på.

Enligt grundlagen, Regeringsformen, ska regeringen bereda ett ärende. Det finns dock inga formella krav på hur detta ska ske. Det räcker med att migrationsminister Heléne Fritzon ber Migrationsverket om en analys av vad en automatisk förlängning skulle innebära. Antalet berörda, om det är någon grupp som borde undantagas och hur verket tidigare resonerat när man övervägde en automatisk förlängning.

Sedan skulle regeringen kunna lägga fram de lagar som man anser sig behöva för att lagstiftningen ska sätta stopp för utvisningar av utländska medborgare som Sverige behöver.

Redan idag kan regeringen ingripa, vilket jag redovisat i tidigare bloggar, men regeringen vill tydligen inte utnyttja den befogenhet den redan har. Enligt Sten Heckschers SOU 2007:75 ”Styra Landet” och andra fristående juristers bedömning.

Lite faktauppgifter kan tilläggas. Antalet som sökte förlängt arbetstillstånd sista halvåret 2017 var 15.775. Därav utvisades 3.513 personer, där merparten enligt vanligt sunt förnuft borde ha fått stanna.

Hur ser läget ut för de som ´vill komma till Sverige idag, och inte har ett arbetstillstånd? För 15 år sedan tog det några veckor att behandla de sökande. Idag tar det, enligt Migrationsverkets egna uppgifter mellan 6 och 13 månader. Är ansökan gjord på blankett, och inte via internet, är väntetiden ytterligare någon månad. Om uppgifterna i ansökan behöver kompletteras ökar väntetiden till 11 – 20 månader. Vem vill vänta mellan ett halvt år upp till ett och ett halvt år för att få arbetstillstånd? Jag skulle tro ingen, så det är otroligt att så många söker.

För 15 år sedan klarade en handläggare att hantera 150 arbetssökare per år. Idag klarar en tjänsteman bara av 50. Vad är detta om inte en total kollaps?

Om Migrationsverket slipper hantera cirka 30.000 förlängda arbetstillstånd det kommande året, så kan man i stället beta av den otroliga obalans man har med de nya som söker arbetstillstånd. .Kanske få ned till till de tider på ett par – tre veckor, som man hade för 15 år sedan.

Intervjun idag i Dagens Industri med Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer, visar på en ovilja att åtgärda kompetensutvisningarna. När denne jurist vet att det politiska systemet omedelbart vill stoppa kompetensutvisningarna, så stretar han emot. I stället för att säga: Så här kan vi göra. Nu ska det enligt Beijer i DI idag i stället ta flera år innan Migrationsverket anpassar sig efter politikernas önskan och Migrationsöverdomstolens beslut. Får det vara så här i en myndighet, statsminister Stefan Löfven?

Idag: Ytterligare tecken på dekis: Advokater och jurister som gör allvarliga fel får fortsätta att jobba på uppdrag av Migrationsverket, rapporterar Sveriges Radios program Kaliber.

Regeringen kan stoppa kompetensutvisningarna idag – om den bara vill

Idag kräver 30-talet näringslivsföreträdare i DI att kompetensutvisningarna ska stoppas. Det kan regeringen göra direkt, om den bara vill. Lagstiftning härom är klart redovisade här. Men den ansvarige ministern Morgan Johansson har svarat att det har man inte gjort förut. Men när lagstiftningen ger regeringen den makten, så är det väl dags att börja använda den.

Det finns en solklar rätt, helt legalt, för regeringen att stoppa dessa utvisningar. Men det sker inte. Varför?

Påståendet som justitieminister Morgan Johansson anförde i Svenska Dagbladets artikel den 17 juli om varför regeringen inte ger direktiv till Migrationsverket stämmer inte.  Morgan Johansson:

”Regeringen har ingen möjlighet att pröva sådana ärenden och kan inte lägga sig i myndighetens prövning”, meddelar Morgan Johansson i ett mailsvar till SvD.

Enligt gällande grundlag – Regeringsformen – finns inte bara utrymme för regeringen att styra myndigheterna, utan också en skyldighet. Det framgår i Regeringsformen enligt Kungörelse (1974:152)

Förenklat säger Regeringsformen att Regeringens uppgift är att styra Sverige.

För att styra regeringens förvaltning kan och ska regeringen utfärda föreskrifter. 

Däribland finns möjligheten att ge  ”föreskrifter om verkställighet av lag”, och det är inte bara ifråga om nåd, som Morgan Johansson påstod i ett mail till Svenska Dagbladet.  

Däremot är regeringen inför alla beslut tvungna att bereda ärendet och bland annat inhämta ”behövliga upplysningar” från berörda myndigheter. Men här det finns det inga formkrav, utan det kan ske muntligen eller på annat sätt. Och behöver inte ta mer än någon eller några dagar. 

En större studie, som visar det jag säger här, redovisade Styrutredningen ”Att styra staten – regeringens styrning av sin förvaltning”, som Sten Heckscher, då ordförande i Regeringsrätten, genomförde för 10 år sedan, SOU 2007:75 ”Att styra staten”

Där finns ett särskilt kapitel på sidan 45 med rubriken ”Regeringen väljer vad och hur mycket den vill styra”. Så eftersom regeringen nu genom sin passivitet inte vill stoppa kompetensutvisningar, så borde den tala om varför. Påståendet att regeringen inte kan stoppa kompetensutvisningarna är helt felaktigt.

Ska Sverige hindra EU:s satsning på forskning?

Sverige tillhör de sparsamma i EU. Budgeten på 1 procent av EU:s BNP ska helst minska. Och då har Sverige, tillsammans med bland andra UK, tidigare år alltid motverkat satsningar på forskning och innovation. Vilket i stället innebär att stora pengar går till jordbruket.

Här i Sverige har både den tidigare Alliansregeringen, och i mindre utsträckning S-regeringen, ökat finansieringen av forskningen i landet.  Men när det gäller EU har Sverige stretat emot. Nu borde det verkligen vara läge för vårt land att verka för att EU kraftigt ökar forskningsmedlen.

Nu finns dessutom möjlighet för Sverige att få ett positivt beslut, då EU-kommissionen är med på noterna, snarast drivande. Tidigare har bara EU-parlamentet varit för ökade forskningsansträngningar, medan kommissionen varit återhållande. Och då har Rådet, EU:s stats och regeringschefer, fallit in i trallen: Inget mer till forskningen!

I går uttalande sig EU:s budget-kommissionär Günther Oettinger. Han hade några viktiga budskap: Öka budgeten till 1,1 eller 1,2 procent av EU:s BNP, bland annat för att kompensera UK:s utträde. Brexit skadar dock budgeten netto bara med 10 miljarder euro, för UK har så stor rabatt. Den stora ökningen ska gå till forskning och innovation. Europa måste gemensamt hålla jämna steg med USA och Kina. Dessa två länder står idag för samtliga 8 plattformsföretag, som alla bygger på FoU och nya innovationer. (Google, Apple Alibaba m fl)

EU-kommissionen påpekar också att den nya budgeten, som nu börjar diskuteras, måste vara antagen nästa vår, om ett år, för att inte skada den viktiga forskningen. Dröjer det längre drabbas mer än 100.000 EU-finansierade forskningsprojekt. Och tiden är den stora bristvaran idag. Allt går idag mycket snabbare än tidigare, och EU har inte råd med att dra fötterna efter sig. Som vanligt.

Toppmötet nästa vecka, fredagen den 23 februari, diskuterar för första gången den nya budgeten., EU-kommissionen kommer med sitt formella förslag den 2 maj. Till och med Polen och Ungern är för en budgetökning, liksom Tyskland och Frankrike. Ska Sverige bromsa utveckling och forskning? 

Det svenska forskningssamhället, liksom näringslivet, bör sätta press på den svenska regeringen.

Dagens Industri är som vanligt på hugget. I går tog man upp EU-budgeten i en ledare: ”Dags att ge upp den svenska EU-rabatten”.

Större rörlighet och bättre kompetens avgörande för framtiden

Det låter inte så upphetsande att tala om kompetensförsörjning och ökad rörlighet, men det är oerhört viktigt. Det visar den konferens som pågår i detta nu på Örebro slott. Entreprenörskapsforum håller Swedish Entrepreurship summit” med ett flertal spännande och viktiga presentationer och dialoger.Mycket av detta kommer jag ta upp i framtida bloggar.

Redan idag på morgonen fångade E-forums VD Johan Eklund upp frågeställningarna och lösningarna i Nerikes Allehanda i artikeln Arbetsmarknaden behöver århundradets regelreform” Några frågor av betydelse:

  • Andelen högutbildade  har gått från 20 procent i början på 1990-talet till 40 procent i dag. Kompetensförsörjnings-problemen är därför paradoxala.
  • Antalet vakanser i som inte tillsätts har fyrfaldigats mellan 1993 och 2016
  • Forskningen visar att högutbildade som börjar inom näringslivet är närmare tre gånger så produktiva som lågutbildade.
  • Man måste stärka studenters incitament att söka utbildningar som efterfrågas. Väsentligt är att utbildningspremien blir högre, och motsvarar utbildningens produktivitet.
  • En andra slutsats är att ökad rörlighet på arbetsmarknaden har positiv effekt inte bara på produktivitet utan också på innovationer och tillväxt.
  • Vidare att andra faktorer som bostadsmarknaden, bristande infrastruktur, flyttskatter mm  också medverkar till de redan befintliga friktioner på arbetsmarknaden.

Det inte räcker med utbildningssatsningar för att klara Sveriges framtida tillväxt. Kunskapen måste också matcha de behov som finns. Därför behöver vi  århundradets regelreform som löser problemen på arbetsmarknaden utifrån många olika policy-områden. Detta enligt Johan Eklund, och jag inte annat än instämma.

Heldagen i Örebro har dock innehållit ett antal andra viktiga och aktuella frågor, som jag bara punktvis vill redovisa, men återkommer i bloggar framöver.

Forskningsledaren Joakim Wernberg på E-forum beskrev på ett mycket intressant sett hur snabbt teknikutvecklingen gått. Att Sverige från början var i ledningen. Men nu övergår denna till att omvandla tekniken, och då är vi inte riktigt med.

Lena Hagman: Stoppa kompetensutvisningarna nu. Och attrahera fler medarbetare fån omvärlden.

Framtidens arbetsmarknadsmodeller – med plattforms-ekonomin

Familjeföretagen står för den största delen av Sverige ekonomi, vad gäller både anställda och BNP.

Stora och små företag lever i symbios redovisade Martin Andersson, forskningsledare på E-forum.

E-forum kommer snart me en fylligare redovisning, som kompletterar denna blogg.

 

 

 

Regeringen utlokaliseras till Sundsvall

Nu är det klart att regeringen utlokaliseras till Sundsvall. Det gäller att göra som man lär, sägs det. Så här står det i regeringens pressmeddelande:

 ”Sverige ska hålla ihop. Det är viktigt med statlig närvaro i olika områden, det handlar om legitimitet. Där staten är fysiskt närvarande ökar förtroendet och nöjdheten bland allmänheten….

Statens närvaro bidrar till det lokala samhällets dynamik och attraktivitet. Det kan också bidra till att den lokala arbetsmarknaden får ett tillskott.”

Rosenbad kan bli filialkontor för Regeringen i Stockholm.

Sagerska huset kan göras om till övernattningslägenheter för statsråden

Sundsvalls flygplats bör läggas ned för att inte statsråden ska lockas flyga.

Nej, det var inte regeringen, utan den nya Myndigheten för Digitalisering av offentlig sektor som utlokaliseras. Så här säger civilminister Ardalan Shekarabi om utlokaliseringen av myndigheten, som väl också bör gälla regeringen:

– Att placera den nya myndigheten i Sundsvall är en del i vårt arbete med att öka den statliga närvaron i hela landet. Oavsett om det handlar om statliga jobb eller medborgarnas tillgång till service är den statliga närvaron viktig i arbetet för ett Sverige som håller ihop.

Två saker kan sägas:

  • Det torde inte finnas någon statlig verksamhet som i likhet med Digitaliseringsmyndigheten måste sitta mitt i Stockholm. Om den handfast och fysiskt ska kunna hjälpa att digitalisera landets myndigheter och regeringskansliet.
  • Att få de skarpaste experterna på digitaliseringens område att överväga en anställning så måste både ersättning och placering vara konkurrenskraftig.

Det första Digitaliserings-myndigheten behöver göra är att öppna en stor filial i Stockholm. Så att de 50 – 60 nyrekryterade medarbetarna kan sköta sin verksamhet när myndigheten öppnar den 1 september i år. En viktig uppgift för regeringens organisationskommitté som leds av Bengt Kjellson, generaldirektör för Lantmäteriet.

Här är flygtidtabellen för Sundsvalls flygplats. Normalt sju avgångar till Stockholm varje dag:

Allt detta är rena pannkakan –Vilse i Pannkakakan. Så därför publicerar jag detta idag, den 13 februari, som är den Internationella Pannkakedagen.

 

 

Migrationsverket – en myndighet på dekis

Migrationsverket har flera uppgifter, varav det viktigaste är att ta hand om och behandla asylsökande som vill komma till Sverige. En annan viktig uppgift är att handlägga ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd. Men Verket tycks inte fungera, vilket är synnerligen allvarligt.

Tidigare har jag uppmärksammat det faktum att arbetskraftsinvandringen på 15 år blivit 200 procent mindre effektiv. I början på 2000-talet kunde en handläggare behandla 150 ansökningar per år. Det senaste åren har antalet ärenden per handläggare gått ned till 50. Trots att rimligen internet och digitaliseringen gjort handläggningen enklare.

Kompetens-avvisningarna har uppmärksammats, och ifrågasatts. Här har regeringen inte ingripit, vilket man kan enligt gällande lag. Men inte nog med detta. När Migrationsöverdomstolen ger Migrationsverket bakläxa i mitten på december, så vägrar Verket att följa domstolens utslag. Rent domstols-trots således. Men ingen gör något åt detta heller. Vilket gör att även fortsättningsvis så utvisas kompetenta och i Sverige väl etablerade personer, vilket både drabbar enskilda, familjer och företag. Idag skriver Maria Rankka , Handelskammaren, i SvD om eländet. Läs och gråt!

Sedan utvisar man också studerande på högskolor och universitet, som varit här under lång tid, och som står i begrepp att avsluta sina studier och få sin examen. Tre dagar före julafton hade Migrationsverket en back-logg på hela 700 ansökningar som man inte hade behandlat, och som skulle vara klara till i god tid före terminsstarten i januari.

De som får sina asylskäl godkända och får permanenta uppehållstillstånd har rätt att ta hit sina närmaste – familjen. En rimlig möjlighet, kan man tycka, och en rätt som staten beslutat ska gälla. För att detta ska kunna ske måste dock familjemedlemmarna få inresetillstånd efter besök på en ambassad eller generalkonsulat.

Men för att kunna få en familjeåterförening måste rest-familjen ställa sig i kö på en ambassad och få sitt ärende prövat. Men för detta krävs att den som fått uppehållstillstånd i Sverige får sin ansökan registrerad. Något som ska ta högst en vecka. Nu tar detta mellan 6 och 12 månader. Det är Migrationsverkets oförmåga och skam. Men UD är inte mycket bättre, för en ansöka på en ambassad kan ta upp till två år. Och närmaste ambassaden för inte nyttjas. Ekot i Sveriges Radio har avslöjat dessa missförhållanden.

Läs också om Miranda Andersson från USA, som Carl Fredrik Sammeli skriver om i Dagens Industri, ”Jag skäms för Sverige”. Här är faktiskt Migrationsöverdomstolens domar av den 13 december vägledande. Där sägs att man ska göra en ”helhetsbedömning”, och mindre misstag i regelverket inte ska påverka denna bedömning. Men Migrationsverket har hittills trotsat domstolen, och sagt sig inte haft tid till att analysera den.

Tre dagar efter att detta publicerats erkänner Migrationsverkets generaldirektör problem i Dagens Nyheter.