Satsa på Europas framtid – innovation och forskning!

Nu har 93 olika forsknings- och industri-organisationer gått samman i ett Upprop till EU:s institutioner och medlemsländer Satsa på framtiden genom en EU-budget som sätter forskning och innovation i fokus.

För de kommande sju åren, 2021 – 2027 ska ett nytt ramprogram antagas. ”Horizon Europe Programme” Totalt bör FoU-programmet för de sju åren uppgå till 120 miljarder euro, dvs en drygt 50 procentig ökning jämfört med nuvarande Ramprogram Horizon 2020. 

Av de 120 miljarder euro bör 60 procent gå till Pelare 2, som omfattar Global Utmaning och Europas konkurrenskraft, enligt Uppropet.

Varför är detta så viktigt? Svaret är inte bara att innovation och forskning är framtiden. Vi konkurrerar också med övriga världen, inte minst med USA och Kina. Och EU har inte legat i framkant när det gäller att gå från forskning till innovation. Inget enda av de sk Plattforms-företagen är allokerade till Europa. Dessa finns i USA och i Kina.

Vilka står då bakom detta upprop? Alla de 93 Europeiska organisationerna finns här. På sidan 2 – 4. Många företag och organisationer i Sverige är medlemmar i dessa EU-organisationer.. Dit hör Svenskt Näringsliv, RISE (industriforskningsinstituten), Ericsson, Volvo och Scania. Ja det finns inte ett enda stort svenskt företag som inte är med i någon av dessa sammanslutningar som nu vänder sig till EU:s statsministrar och institutioner.

Den svenska regeringen borde aktivt verka för att forskning och innovation blir i fokus, får en större budget än eljest, så att EU och Sverige blir konkurrenskraftigt. Men jag tror inte att den svenska regeringen bryr sig. Det har den inte gjort tidigare i motsvarande sammanhang. Den har t o m velat dubbelbeskatta det enda företag som kan bli ett plattformsföretag i Europa, Spotify.

Det finns dock en möjlighet att få regeringen att agera. Om ledarna för de svenska företag som ligger bakom uppropet vänder sig till Statsminister Stefan Löfven, och redovisar hur viktigt en rejäl ökning av EU-forskningen är, och ställer krav, så borde regeringen agera. till Sveriges och Europas fördel.

För två år sedan kom en högnivå-rapport på EU:s bord Investing in the European future we want. På ett 30-tal sidor beskriver denna rapport varför Europa behöver investera i forskning och innovation. Också mycket läsbar, det har jag tidigare redovisat.

Hur digitalt mogna är de svenska företagen?

Tillväxtanalys har gjort en ordentlig analys av de svenska företagen digitala mognad. Den visar i sammandrag följande, enligt rapporten:

  • Den svenska IKT-sektorn sticker ut genom att ha lägre digital kompetens än genomsnittet i andra OECD-länder.
  • Wood, paper and printing, Metal products, Textiles och Other manufacturing (det vill säga delar av tillverkningsindustrin) hamnar över OECD-genomsnittet. En annan sektor som ligger över genomsnittet är Retail trade.
  • Samtliga svenska sektorer, aggregerat, har en större andel företag med hög digital kompetens än OECD-genomsnittet samtidigt som vi också har en större andel företag som inte har någon intern digital kompetens alls.

Sammanfattningsvis kan sägas att Sverige ligger högt eller runt genomsnittet jämfört med andra länder.Sverige är dock inte varken bäst i världen eller bäst i EU, oavsett hur man än mäter digital mognad.

Sverige Digitalisringsstrategi som är från 2017 säger:

Det övergripande målet är att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter

Det finns således mycket att göra. Anders Ygeman tog över detta ansvar från Peter Eriksson i den nuvarande regeringen.  Vad säger han nu om att Sverige inte alls är i topp? Vad saknas? Vad behöver vi göra för att bli bäst i Världen? Det finns nog inget svar, bara lite surr, att förvänta sig.

På seminariet, som Tillväxtanalys anordnade igår framträdde först Irene Ek, som initierat rapporten. Det ska hon ha all heder av, för annars hade vi inte vetat, utan bara trott, att Sverige hade en läxa att göra när det gäller digitalisering. Men, vad vi ska göra nu diskuterades av en panel och där finns en del att hämta.

Åsa Zetterberg, direktör för IT-företagen, påpekade att vi saknar 70.000 IT-specialister. Här måste till både utbildning och incitament. Individen själv har ett stort ansvar. Klarar vi inte detta kan näringslivet inte förses med kompetenta medarbetare och välfärden klarar sig inte.

Patricia Kempf, näringspolitisk chef Teknikföretagen, lovade informera medlemsföretagen, men efterlyste också större insatser från högskolans sida. Panelens tredje deltagare, Susanna Jansson från Näringsdepartementet. poängterade behovet av livslångt lärande.

Moderatorn, Joakim Wernberg, lyckades lyfta frågan om digitalisering till något som alla har ett ansvar för.

Till sist: Läs gärna Rapporten, som finns på nätet: Företagens digitala mognad 2018. Det är 69 högintressanta sidor.

Har de ansvariga politikerna svårt att förstå?

Det Dagens Nyheter publicerade i helgen chockade säkert många. Visserligen har nog många anat att förtroendet för politikerna är litet. Men att bara 4 procent är mycket trygga med det politiska ledarskapet är skrämmande, mer än skrämmande. Inte minst eftersom politikerna själva inte fattar att det är så illa. (DN dolde dock nyheten väl genom att bara lägga ut den digitalt. Varför?)

Expressen tog upp det bristande ledarskapet i sin ledare i går, söndag. Med frågan:

”Är statsminister Stefan Löfven medveten om  stämningsläget i Sverige?”

Expressen kunde inte bara referera till Dagens Nyheters Novus-mätning, utan också till en egen. Gjord av Demoskop. Den visade att 62 procent av det svenska folket anser att utvecklingen i vårt land går åt fel håll. Tidningen avslutar sin ledare med följande:

Löfvens ständiga predikningar om att vi ska hålla ihop hjälper inte

Det enda som skulle ha effekt är ett politiskt ledarskap som kan övertyga om att såväl tryggheten som välfärden kommer att ombesörjas – att samhällskontraktet kommer att hålla även om fem-tio år och även när barnen har vuxit upp.

I väntan på det kommer väljarna fortsätta att misströsta.

En annan kritisk röst är Janne Josefsson (Uppdrag Granskning) som i DN under rubriken ”Det osar krutrök i världens bästa land” skriver följande:

Vart jag än reser i Sverige ser jag samma sak. Sverige är inte ett land längre. Det är skilda världar. Det kan ju inte vara avsiktligt. Tvärtom är det ett politiskt fulländat misslyckande (min markering). Oavsett vilken regering vi haft, som alla har lovat att ta i tu med utanförskapsområdena eller de särskilt utsatta områdena som de kallas, så har segregationen tilltagit.

I Svenska Dagbladet har professor Wilhelm Agrell i lördags skrivit i klartext under rubriken Vi måste agera för att rädda landet” Han sammanfattar:

Det riktigt allvarliga handlar alltså inte om läget här och nu, som är illa nog, utan om vart vi är på väg. Det är den inre väpnade konfliktens destruktiva dynamik som vi måste uppmärksamma och bekämpa om landet, det land som vi vill leva i, skall kunna räddas.

Björn Ranelid inledde en krönika igår i kvällsposten med följande mening:

Stefan Löfven fäller sitt visir för ansiktet och vägrar att se verkligheten i Sverige, men svetslopporna hoppar omkring överallt i riket. Ibland bränner de små glödkulorna rakt genom lögnen.

Notera först att kritiken mot de ansvariga politikerna gäller både nuvarande politiker, som har störst ansvar, men också de tidigare som verkligen inte gjorde tillräckligt.

.Om jag vore Stefan Löfven skulle jag säga: Vårt politiska ledarskap är ett totalt misslyckande. Nu måste jag erkänna detta, och inte bara säga att vi varit naiva. Nu vill jag göra om och göra rätt. Tillsammans med alla partier som vill ställa upp. Det gäller inte bara gängkriminaliteten, utan sjukvården, skolan, försvaret, infrastrukturen och allt annat som inte fungerar som det ska. I Världens bästa land.

Många politiker förstår inte hur det är att driva företag

Det var avslöjande när den tidigare S-finansministern Erik Åsbrink i går intervjuades i Dagens Industri ”Sverige håller på att få ett nytt skattefrälse, som ökar klyftorna i samhället.” Detta nya skattefrälse är landets småföretagare och entreprenörer, enligt Åsbrink.

Detta omdöme visar dåligt omdöme, eller total brist på insikt hur en företagare har det. Det är verkligen ingen dans på rosor att vara företagare, Och särskilt inte att som entreprenör starta och utveckla ett nytt företag. Åsbrinks uttalande visar att han inte själv drivit något företag, för då hade han förstått. En företagare kan aldrig nöja sig med en 40-timmarsvecka, vederbörande brytar genomgående mot den arbetstidslagstiftning som gäller alla anställda. Timlönen är ofta extremt låg, särskilt för småföretagaren eller entreprenören.

Erik Åsbrink tror kanske att alla andra företagare får manna från himlen, som frun, Ylva Johansson, fick hinnes bolag höll på att gå i konkurs. Boklaget ”Att Veta” skulle bli ”landets största enskilda satsning på e-lärande för vuxna på gymnasienivå”. Målgruppen var vårdpersonal. Ylva Johansson var VD när hon blev minister igen i Göran Perssons regering 2005. Och bolaget hade under hennes fem år gått med förlust på sammanlagd 200 miljoner kronor. Pengar som ägarna Kommunförbundet och flera fackföreningar fick betala. Och resultatet av själva verksamheten lär inte tåla redovisning.

Jag hade inte tänkt skriva om Ylva Johanssons svårigheter att driva företag, men när hennes make går ut och dissar landets företagare kan jag inte låta blir.

Tilläggas kan att Ylva Johansson 1997 initierade som minister ”Kunskapslyftet”, som skulle lyfta långtidsarbetslösa till sysselsättning. Den satsningen pågick till 2002. Verksamheten utvärderades av Umeå Universitet 2004. Inget positivt resultat kunde noteras. Notan? 42 miljarder.  Ja, miljarder, inte miljoner.

Det är en stor brist att flertalet av landets ledande politiker inte vet hur det är att starta och driva ett företag. En kartläggning av vilka ministrar och ledande riksdagsledamöter som drivit företag vore av stort intresse.

Medskick till forskningsberedningen

God förmiddag!

I morgon ska Forskningsberedningen sammanträda för första gången under sin ordförande  forskningsminister Matilda Ernkrans. Själva sammansättningen av beredningen kan man ha synpunkter på, inte någon från industriforskningsinstituten, som står för den behovsmotiverade forskningen, finns med. Men det finns många ledamöter som verkligen gör skäl för sin plats, som Göran Sandberg från Wallenberg-gruppen. Så det kan säkert bli ett givande möte i morgon.

Främst på dagordningen står Vad som behövs för att göra Sverige till en ledande forskningsnation.? Då måste beredningen ta del av de två utredningar som den beställt av OECD. En som kom 2012, under Alliansregeringen. En annan som OECD lade fram 2016. Ingen av de två regeringarna har brytt sig om dessa utredningar, trots att man beställt och betalt mångmiljonbelopp för analys och de goda råden.

Varför undrar nog inte bara jag.

Här är 2012 års OECD-utredning, med som tar upp hela innovationssystemet. I länken finns OECD-utredningen, med specifika synpunkter på högskolesystemet.

Sedan kommer vi till 2016 års OECD-studie, som den nu sittande regeringen inte brydde sig om. Nämnde den inte ens i forskningspropostionen samma år, trots att den var beställd som underlag. Här är det ord, och inga visor, så jag förstår att dåvarande ministern Helene Hellmark Knutsson inte vill redovisa den. Bättre tydligen att låtsas som det regnar. Annars måste man ju motivera varför regeringen inte gör som OECD säger. Här finns länk till OECD-utredningen

Sedan borde beredningen tala om för Matilda Ernkrans att STRUTEN, styrningen av framtidens högskola, inte bör genomföras. SSF kan vara en förebild. Men jag upprepar igen: Läs och ta in OECD-utredningen från 2016. Den vägrade STRUTEN att ta del av trots att referensgruppen föreslog detta.

Det ska bli intressant att höra efteråt vad Forskningsberedningen kommit fram till. Det måste bli kvalitet i fokus för den framtida akademin, och inte bara mängd. Ta fatt i digitaliseringen och artificiell intelligens, som Wallenberggruppen satsar stort på nu. Det ser inte heller så bra ut för AI i Europa, något som senaste SNS-konferensen i Tylösand kunde konstatera.

Detta är inte bara en välment pekpinne, det är en allvarlig vädjan!

Nu ska Sverige få en rejäl avreglering (fan trot)

Nu ska en viktig del i 73-punktprogrammet förverkligas, en rejäl avreglering. Så detta är en positiv nyhet, vi får bara hoppas att inte Långbänken får tag i avregleringen också. Utgångspunkten är punkt 15 i 73-punktsprogrammet, tillsammans med flera andra skrivningar i programmet:

 ”Fler ska kunna bli företagare. Genomför en kraftig förenkling av beskattning och regelverk…”

För en vecka sedan uppmärksammade Dagens Industri vad som var på gång genom en stor intervju med Martin Ådahl i Centern. Han hade huvudansvaret för partiets arbete med regeringsprogrammet, och han har nu hand om ”avregleringsprogrammet”, som det kallas.

Avregleringen är redovisad i ett program som Centern redovisar inför sin stämma i slutet på september. ”Vi för Sverige framåt!”, är titeln. Med tillägget ”för ekonomi och arbetsmarknad”. Det finns nämligen flera program med samma huvudtitel. Programmet är verkligen läsvärt och kan det genomföras, så bådar det mycket gott för landets företagare. Och alla oss andra. Så här säger man:

”Vi måste därför förändra företagarpolitiken i grunden, med genomgripande regelförenklingar och reformer av skattesystemet.”

Några förslag i Centerprogrammet:

  • Skattebördan måste minska
  • Skattekrånglet minska
  • Gamla regler som inte gör någon nytta måste bort
  • Regelrådet måste få en bättre ställning
  • Snabba svar från myndigheter krävs
  • Inget svar på två månader – tillstånd automatiskt (restauranter)

Detta är bara smakprov, goda sådana. Och till detta kommer att den ansvarige i regeringen, näringsminister Ibrahim Baylan, fått upp ögonen för regelkrånglet. Det är Günther Mårders förtjänst (Företagarna). Obs, mötet hade effekt!

Nu påbörjar Baylan ”en förenklingsresa för fler och växande företag” enligt ett pressmedelande i fredags.

Låt inte Vänsterpartiet komma undan denna gång

Rubriken är inspirerad av den viktiga ledare som dagens Nyheter har idag, skriven av Amanda Sokolnicki. Rubriken ”Äntligen kan vi göra upp med myten om ett snällt Vänsterparti”. Läs den ledaren! Vi har att göra med ett kommunistiskt parti, som visserligen kallar sig Vänsterpartiet, men som inte gjort upp med sin historia. Som hyllat Stalin, DDR och i sen tid både Venezuela och Nordkorea. Detta borde deras sympatisörer få reda på.

Ett parti som har försvarat hedersförtryck och försöker stoppa åtgärder mot gängkriminaliteten. Ett parti som vill socialisera Sverige – ägandet till våra företag ska ”övergå till gemensamma former”, enligt partiprogrammet. 

En fd partimedlem, kulturarbetare och författare, Magnus Utvik, skrev en viktig bok för ett år sedan. ”På kant med (V)erkligheten”. Jonas Sjöstedt, som blev medlem när Sovjetunionen finansiellt stödde Vänsterpartiet, har inte invänt emot Utvik, inte överhuvud taget gått i polemik eller försvarat sig. Det kan jag se efter att ha googlat.

I början på 1990-talet inviterade Vänsterpartiet en forskare, Sven-Eric Liedman, för att rensa upp i partiets historia. Han fick dock inte fortsätta och markerade inför förra valet 2018 att Vänstern inte alls var frigjord från kommunismen. Inte heller detta ville partiets ledning bemöta eller kommentera. Det var väl som elefanten i en glasbutik: Stå stilla annars går det illa.

Nu åter till DN:s ledare. Varför har Vänsterpartiet kommit undan sitt hyllande av diktaturer och hedersförtryck? Svaret är den sympatiska personen Jonas Sjöstedt, menar DN. Vänstern har kunnat framstå som det Snälla partiet. Men nu borde det vara slut, har man blod på händerna och inte ens tvättar av det, då borde kritiken bli hård.

Nu har partiet kastat ut Amineh Kakabaveh, som kritiserat Vänsterns gullande med hedersförtrycket och diktatorer. Hör i ”Min sanning” hur Kakabaveh mobbats av sina egna partikamrater.

Det som nu skett hoppas jag kan leda till att civiliserade partier inte låter sig duperas av Jonas Sjöstedt och ger Vänster legitimitet de aldrig borde få. Det har tyvärr skett.

 

Underligt: Två Trygghetsorganisationer strider om verksamheten

Det finns nu två konkurrerande Trygghetsorganisationer i Sverige:

  • Stiftelsen Tryggare Sverige en partipolitiskt och obunden NGO  som drivs utan vinstintresse. För att hjälpa brottsdrabbade och förebygga brott.
  • Centrum för AMP.  Affärs- och MedborgarPlats-modell, för att ”skapa säkra, trygga och attraktiva platser för människor att bo på och vistas i”.

Tryggare Sverige leds av Magnus Lindgren som generalsekreterare, Den bildades 1998 och finansieras genom bidrag från näringslivet och enskilda. Denna stiftelse medverkade i den Trygghetskommission som Svensk försäkring  initierade och som Fredrik Reinfeldt fick leda och som avslutade sin verksamhet den siste december 2018.

Centrum för AMP som leds av Fredrik Reinfeldt som ordförande bildades förra året. Den har fått stark kritik för att söka konkurrera med Stiftelsen Tryggare Sverige, som känner sig lurad. Beskrivs av Dagens Industri. Finansiera den nya och konkurrerande organisationen gör Svensk Försäkring och Svensk Handel och några fastighetsbolag.

Underligt att inte Svensk Försäkring inte lät Trygghetsfonden också sköta den verksamhet som nu Centrum för AMF ska göra.

I tidningarna nu kan man se en uppblossande strid om verkligheten. I går skrev Magnus Lindgren, generalsekreterare i Stiftelsen Tryggare Sverige, en debattartikel i Dagens Nyheter om brotten och otryggheten och påpekade att situationen är självförvållad. Underförstått är att Fredrik Reinfeldt har ett stort ansvar här, och det instämmer de flesta i. Men inget namn nämndes.

Vad tog då Magnus Lindgren upp? I en 8-punktslista nämnder han bland annat:

  • Utformningen av bostadsområdena så att de inte främjar anonymitet och brottslighet
  • Lokalt förankrad polis och inte fjärrpolis
  • Tystnadskulturen som gör att anonyma vittnen och kronvittnen behövs
  • En misslyckad narkotikapolitik
  • Brist på lokalt förankrad polis har gett de gäng-kriminella ett vakuum att verka i.
  • Migrationskrisen med praktiska och ekonomiska utmaningar som inte klaras av

Det ska bli intressant att se vad den som har huvudansvaret för att de borgliga regeringarna inte gjorde något för att stoppa gängkriminaliteten, Fredrik Reinfeldt har att säga. Att Reinfeldt, som är en av de som har huvudansvaret för läget idag, arbetar med trygghetskapande åtgärder är anmärkningsvärt. Han borde stå i ”skamvrån” i stället, eller i vart fall gå ut och erkänna: Jag har ett stort ansvar. Tillsammans med Göran Persson och Stefan Löfven.

Men så fungerar inte det svenska politiska systemet. De ansvariga erkänner aldrig, säger möjligen att de varit naiva, och får inte ta något ansvar. Trist, kan man säga.

Klimatet är för viktigt för att dribblas bort

I sommar kom boken ”Vad händer med klimatet?” Skriven av en av världens främsta experter på klimatforskning, som dessutom råkar vara svensk. Lennart Bengtsson. Boken bör alla läsa som sysslar med klimatfrågan eller uttrycker åsikter därom.

Det är en synnerligen intressant och vetenskaplig bok (inte helt lättläst). En lättare och kortare version finns att läsa i Dagens Industri, av den 24 augusti: ”Hur klarar man en klimatändring?”

Lennart Bengtsson ger en inträngande redovisning av hur klimatet på jorden utvecklat sig under alla tider och vad som nu kan stå för dörren. Han är inte vad aktivisterna kallar ”Klimatförnekare”, utan registrerar den uppvärmning som sker. Och ger oss alla en insikt i hur vi borde bedöma såväl risker som framtid.

Först på sidan 186 kommer Lennart Bengtsson mer direkt in i den aktuella klimatdebatten. Han varnar, på vetenskapliga grunder, för ”dagens skräckberättelser”. I nästa kapitel påpekar Bengtsson att den svenska klimatdebatten ”knappast hör hemma i en kunskapsnation”.

Boken tar inte heller upp hysteriska utfall i klimatfrågan, som Greta Thunberg. Men en som tagit upp detta är en DN-journalist (att tidningen tillåter detta?) Hanne Kjöller: Vad Greta Thunberg vill vet vi – men hur ska det gå till? Hennes avslutning, om de svåra frågorna i sak, säger Kjöller:

Jag kräver inget svar av Greta Thunberg. Men jag tycker att det vore hederligt om alla som menar att det inte alls är något problem att låta ett barn hårdlansera en politisk idé kunde ställa de följdfrågor som jag inte mäktar ställa. Just för att hon är ett barn.

Två utmärkta recensioner  av Bengtssons bok finns i

Det åsiktsförbud som Publicists-klubbens ordförande Anna Hedenmo utfärdat i klimatfrågan verkar nu vara på väg att brytas. Och det vore välkommet om PK visade att fri debatt är tillåten, och bjöd in just Lennart Bengtsson. Han kommer säkert.

 

Det nya regelverket hindrar Europas utveckling

Låt oss höja blicken! Hur får vi en teknologisk utveckling i Europa som kan jämställas med den i USA och Kina? Frågan är befogad, för i USA säger man om ny teknik: Hur kan vi utveckla den? I Europa har frågan hela tiden varit: Hur kan vi reglera den?

Ett resultat är klart redan. Av de nio sk plattformsföretag, som Google, Apple och Alibaba, som finns i världen idag kommer inget ifrån Europa. Och den ansats som kan leda till ett sådant företag, Spotify som är svenskt, försöker nu EU att dubbelbeskatta, och Sverige hjälper till.

Nu kommer nya varnande signaler. Det europeiska regleringssystemet, som kostat hela 26 miljarder att genomföra i Sverige, kan hindra att självlärande algoritmer kan utvecklas i Europa.Tänk att vi biter oss så i svansen att vi inte förstår vårt eget bästa?

Ett exempel är ansiktsigenkänning i en skola i Skellefteå, där Datainspektionen utfärdat sanktionsavgift på 200.000 kronor för identifiering i klassrummet sker med hjälp av en maskin. Detta trots att de flesta föräldrar givit tillstånd, och maskinen avstått från att identifiera de fåtaliga elever vars föräldrar inte gjort det. Det betyder att när läraren i framtiden har med sig sin Assistent Roboten, så bötfälls denna om vederbörande identifierar elverna. Kan man tänka sig något dummare?

Detta är inget mindre än en spärr för framtida teknikutveckling. Gör om, gör rätt, och avskaffa GDPR är min slutsats. Och det finns andra som tycker lika.

Dessa reflektioner för över till identifiering av kriminella. Det sker genom ansiktsigenkänning i Storbritannien, som har en mycket högre uppklarningsprocent än Sverige. Men Datainspektionens nästa insats blir väl att förbjuda identifiering av kriminella med hjälp av ny teknologi. Det har dock inte gått så långt att Datainspektionen kan förbjuda poliserna att känna igen brottslingarna.

Datainspektionen har också tjänat de gängkriminella väl. De har gjort allt för att förbjuda kameraövervakning. De har stoppat polisen i åratal. Nu äntligen säger regeringen att man ska ändra på detta. Något som varit i Långbänk i flera år nu.