21 sakfrågor som varmt överlåtes till Annie Lööf

Nu ska Annie Lööf få i uppdrag att sondera i regeringsbildningen, med fokus på sakfrågorna, enligt henne själv. Här vill jag tipsa Annie Lööf om 21 sakfrågor som jag bloggat om tidigare i år, och som behöver hanteras:

Rubrikerna ovan är bloggens – med aktiv länk.. Kan vara en stimulans och underlag inför Annie Lööfs kommande samtal. Bloggarna talar tydligt för sig.
 

En uppmaning till regeringen: Tänk efter före!

Det är inte vilken uppmaning som helst. Den kommer från en studie som Finansdepartementets egen expertgrupp, ESO, låtit göra.  Studien heter ”Tänk efter före! En ESO-rapport om samhällsekonomiska konsekvensanalyser”Den är genomförd av Sara Forsstedt, ekonomie doktor.

De konsekvensanalyser som görs idag är för smala, görs för sent, har inte fokus på de samhällsekonomiska effekterna. Fokus idag är på företagseffekterna och belyser oftast bara regelfrågor, och i efterhand. Bra att ESO uppmärksammat dessa brister, och låtit utreda dem, för regeringen har struntat i frågan.

Varför det är så bristfälliga analyser av effekterna av olika åtgärder, på det tidiga stadiet när något kan göras, beror på att arbetet med metodutveckling kommit på avvägar. Den svenska regeringen har inte deltagit i det arbete som bland andra EU och OECD bedriver. I andra länder har man aktivt arbetet med detta, men:

I Sverige har arbetet emellertid avstannat och efterfrågan på samhällsekonomiska analyser är i stort sett frånvarande.

Utredaren på sidan 10, som fortsätter:

Min främsta slutsats är därför att det finns starka skäl för regeringen att skapa förutsättningar för att arbetet med konsekvensanalyser förstärks i alla delar av statsförvaltningen. Detta kan kräva insatser när det gäller metodutveckling och tillgång till särskild kompetens, men viktigast är att ympa in samhällsekonomisk konsekvensanalys i den svenska statsförvaltningskulturens DNA.

Det räcker nästan att läsa ovanstående. Och så fråga sig när regeringen tar fatt i frågan om konsekvenserna av reformer och andra åtgärder. Men, invänder vän av ordning, vi måste ha en regering först. 

Låt oss översätta den här 148-sidiga studien till ren svenska:

  • Det görs inga samhällsekonomiska  konsekvensutredningar i Sverige
  • I andra länder görs sådana studier
  • Regeringen har helt backat ur och inte följt upp utvärderingar med EU eller OECD
  • Om regeringen inte klarar av detta skulle Ekonomistyrningsverket kunna ta över
  • Att inte göra samhällsekonomiska konsekvensanalyser kostar Sverige stora pengar

En ”Pilotstudie” om samhällsanalyser gjordes av Transportstyrelsen förra året. Läs!

Ekonomisk Debatt publicerade en artikel i om samhällskonsevensstudier förra året

Har 8 år av reformstopp kostat Sverige 250 miljarder?

Frågan om vad 8 år med reformstopp har kostat vårt land var uppe på seminarium på Entreprenörskapsforum på tisdags-morgonen. Annika Winsth tog inte ställning till rapportens beräkning, men konstaterade att Sverige inte haft reformer på 8 år. Och att risken är stor att vi spär på den perioden med 4 år till. Samtidigt som våra konkurrentländer hänger med i utvecklingen.

Rapporten, ”250 miljarder fattigare!” har Johan Eklund och Per Thulin, Entreprenörskapsforum, skrivit. De har gjort en värdefull genomgång av produktivitetsutvecklingen ända sedan 1950-talet. Sedan har de gjort två kalkyler. En om vi varit lika produktiva som från finanskrisen 1993 fram t o m 2006. Då skulle BNP legat på en nivå på hela 27 procent över dagens. I pengar räknat ungefär en hel triljard högre än idag för Sverige. Vi säger väl snarare 1000 miljarder, eftersom begreppet triljard inte används i dagligt tal. För ett normalhushåll hade det blivit en halv miljon extra årligen. Inte så dumt.

Den andra, kanske mer realistiska kalkylen, utgår ifrån att arbetsmarknaden fungerat bättre och att de strukturella matchningsproblemen varit lägre. Alltså en mycket försiktigare beräkning. Då hamnar vi på rubrikens 250 miljarder i årligt extra BNP. Inte alls orealistiskt, menar författarna. Paneldeltagarna på seminariet, Annika Winsth, Nordea och Johan Hassler, Stockholms Universitet, ville inte bejaka denna uppskattning, men påpekade just att reformer saknas. Vilket också är en av författarnas utgångspunkter.

För den ekonom-intresserade kan jag rekommendera en nedladdning och läsning av rapportenFör att förstå kalkylerna underlättar det om man tar ett betyg i statistik först. (Det var nog en del på seminariet som hade svårt att hänga med, tror jag)

Så åter till det som alla vid seminariet var överens om: Vi är behov av ekonomiska reformer för bostadsmarknaden, utbildningen, arbetsmarknaden och infrastrukturen. Får vi inte detta nu, så kommer Sverige fortsätta att gå bakåt.

Ekonomiprofessorn, fd ordföranden i Finanspolitiska rådet, John Hassler sa allvarstyngd: ”Vi har gått från ett utbildningssystem i världsklass till ett mediokert.”

En deltagare i seminariet, fd läns-arbetsmarknadsdirektören Lars Sjöström efterlyste ”mer kul på jobbet”. Kanske är det den mulna höstdagen som gör sig gällande?

Bostadsutredningar en masse – utan resultat

Vad är den avgående regeringens arv på bostadskrisens område? Utredningar, utredningar och nya utredningar, men inga resultat. Här är ett urval bostadsutredningar som Peter Eriksson, bostadsministern, genomfört det senaste året. Som dock inte resulterat i någonting:

Sedan har man i höst bland annat givit till följande utredningsuppdrag:

Ovanstående redovisning är inte komplett, men den räcker för att förstå at det bara är utredningar, remisser och skrivarbete. Till ingen nytta – för bostadseländet.

Därtill kommer att alla ovanstående utredningar – på sammanlagt minst 2.000 sidor – gått ut på remiss till hundratals remissinstanser. Som i sin tur lägger 10.000-tals timmar på att läsa, samråda, fundera och skriva remissvar. Tror de ansvariga politikerna att vi imponeras av alla dessa utredningar? Snarare: Medan politikerna utreder dör bostadsmarknaden.

Till vilken nytta?

Blir bostadsbristen mindre? Får unga en chans att skaffa sig bostad? Kan våra företag hitta bostäder till sin personal? Kan invandrarna få tag på bostäder?

Svaret är tyvärr genomgående nej

Bostadsrättsutredningen förslag ”Ett snabbare bostadsbyggande” får helt underkänt av Sveriges Byggindustrier. Totalsågas, enligt Dagens Industri. Organisationen säger att utredningen bör skrotas helt. Peter Eriksson lämnade dessutom utredningsuppdraget till vice ordföranden i Vänsterpartiet, Nooshi Dadgostar, vilket är som att sätta bocken som trädgårdsmästare.  Åtminstone om man läser Vänsterpartiets program. Men se också i utredningen, som föreslår rätt till konfiskation utan ersättning,

Man kan undra vad Peter Eriksson tycker om utredningen, för han inställde med kort framförhållning sin presskonferens den 23 augusti, som han kallat till för att kommentera utredningen. Och när Dagens Industri för några dagar sedan frågade Peter Eriksson, så vägrar han att svara. Underligt.

Men man kan konstatera att den Röd-Gröna regeringen helt har misslyckats med bostadsfrågan. Ansvaret ligger på Peter Eriksson, Miljöpartiet och hela regeringen i den ordningen.

Det tror jag att högste chefen inser också, men inte vill erkänna.

Nästa regering har en stor uppgift. Bostadskrisen är en fråga som måste lösas. Här krävs dock en bred uppgörelse, något som den avgångna regeringen inte lyckats med, knappast ens försökt på allvar.

Alliansens Reformagenda på 22 sidor från den 21 augusti 2018

Det är lite intressant att se vad Alliansen gått till val på.

Det är en Reformagenda på 22 sidor från den 21 augusti 2018. Där ber man om väljarnas stöd för att genomföra reformprogrammet.. Det finns inget annat alternativ enligt de fyra allianspartierna.

Alliansens reformagenda för Sverige

Detta är rubriken och där står följande om de andra partierna och regeringsalternativen inledningsvis på sidan två:

Socialdemokraterna har varken presenterat vad de vill, hur de vill göra det eller med vem de vill göra det. Sverigedemokraterna pekar finger utan konkreta förslag till lösningar och vill driva Sverige in på en okänd och farlig kurs. Vänsterpartiet driver en oansvarig och skadlig ekonomisk politik som skulle hota vårt välstånd. Inget av dessa alternativ har svar på Sveriges utmaningar. Det behövs en alliansregering för att få Sverige på rätt köl.

I övrigt finns inte de andra partierna nämna i Reformagendan. Däremot nämns Alliansen 33 gånger. nästan alltid på följande sätt: Alliansen vill och så följer en rad konkreta åtgärder.. Läs själv!

Detta måste vara Alliansens kontrakt med väljarna med angivande av den politik som Alliansen lovar förverkliga.

Den fråga som nu diskuteras intensivt är om vissa partiers löften (det gäller väll alla partier utom SD) att inte ta stöd av eller bli beroende av Sverigedemokraterna. Men, att inte acceptera att  partier röstar på ett visst sätt i Riksdagen strider väl emot demokratins principer, oavsett om det är till stöd eller för att stoppa något (t.ex. sittande regering) . Det torde väl också strida mot demokratins principer att rösta emot sitt eget valprogram.

Så tycker en väljare, som gör sin röst hörd genom sin blogg.

Brasklapp: Bloggaren står upp för alla människors lika rätt och värde. Har absolut inget till övers för de som kränker dessa värden, oavsett om det kommer från politiskt, religiöst eller annat håll.

Sveriges största forskningsanläggning Max IV i fara

Här kan vi se effekterna av dålig ledning av landets universitet. Max VI vid Lunds Universitet, med en investering på hela 6 miljarder skulle bli världsledande. Anläggningen invigdes i juni 2016 av Konungen och Statsministern. Men, det hjälper inte när ledningen sedan inte fungerar.

Så här beskriver IVA-aktuellt läget idag:

  • Projektledningen fungerar inte
  • Tre av sju experimentstationer fungerar idag
  • Otydligheter i beslutskedjan
  • Kommunikationen till finansiärer och intressenter fungerar inte

Risken är nu stor att andra synkronljus-anläggningar kommer i kapp Lund. I Brasilien byggs en anläggning med samma teknik. I Grenoble uppdateras delar av deras anläggning med teknik från Lund. I Berkley och Chicago i USA är det samma sak. Det är dubbelt trist för Lund, som bjudit på tekniken, men inte själva kunnat utveckla och leda utvecklingen.

Den som ligger bakom den fantastiska röntgentekniken är professor Mikael Eriksson, som hållit på i 50 år med detta. Han har dessutom gratis och franko hjälpt de andra konkurrenterna, säkert i tron att ”hans eget” Max VI skulle bli Storebror, och därigenom vara ledande.

Men när Per Eriksson försvann från Lund som rektor 2015 så försvann också ledarskapet.

Det som nu hänt i Lund med Max VI talar för att vi måste få till professionella ledningar av våra universitet och högskolor. Den som sabbat detta är statssekreteraren  Peter Honeth, men formellt ansvarig är den svenska Alliansregeringen – med utbildningsminister Jan Björklund vid det formella rodret. Under hela alliansregeringen stöttes och blöttes frågan om universitetens självständighet och ledarskap. Som rann ut i sanden.

Och den Röd-Gröna regeringen hade inget intresse av att få kvalitet till universitetssektorn genom självständighet och professionellt ledarskap. Där var det bara kvantiteten som gällde. Trist.

Detta är en viktig fråga för den kommande nya regeringen: Självständiga kvalitetsuniversitet med professionellt ledarskap, som dessutom går ifrån inavel till internationalisering.

Vem har ansvar för alla skjutningar – med mord på öppen gata?

Nu väntar väl alla spänt på om Allianspartierna vill stödja sina egna förslag. Som man lovade i valrörelsen. Här är reformagendan som Alliansen stolt presenterade den 21 augusti i år! Men, Alliansen  har ju inte röstat på sina egna förslag under fyra år, så alla fyra partierna har ju vanan inne att inte tro på sin egen politik. Om så skett hade riksdagen inte tvingats rösta bort minoritetsregeringen Löfven för en tid sedan.

Är det verkligen så, frågar säkert en och annan av mina läsare. Ja, vi har December-överenskommelsen, som visserligen formellt skrotades under mandatperioden, men som informellt fortsatte. (Innebörd: Rösta inte emot regeringen så att den faller) Något som kraftigt gynnat Sverige-demokraternas utveckling. (Det borde Alliansen inse) Omvärlden förstår inte hur det kan vara så här i Sverige, det hörde vi i Agenda igår.

Men, åter till skjutningarna i helgen. Dessa är ett skäl till varför Sverige måste ha en ny regering, som kan ta itu med gängkriminaliteten, enligt Ulf Kristersson vid presskonferensen idag. Moderaternas rättspolitiska talesperson uttalade redan igår att det som nu skett är helt oacceptabelt, de skyldiga, och fler därtill, måste buras in. Och straffen bli strängare.

Men, stopp! Redan i slutet på 1990-talet började gängskjutningarna, och det har tagit 20 år för politikerna att skärpa straffen för vapeninnehav, så att de som begår sådana kan häktas och sedan lagföras. Så sent som för ett år sedan kunde polisen visserligen gripa personer som gick omkring med vapen, men måste sedan släppa ut dem direkt. Dock utan vapen. Att våra politiker låtit det vara så här slappt i 20 år är deras ansvar. Det inkluderar Alliansens åtta år.

Sverige måste bevaka omvärlden, säger utredning

Äntligen! För ett par år sedan inledde regeringen, läs Mikael Damberg, nedmonteringen av Sveriges omvärldsbevakning. Den hade startats på 1970-talet av IVA och sedan haft ITPS och Tillväxtanalys som ansvariga myndigheter. Men för tre år sedan inleddes en nedmontering, som nu är helt genomförd. Genom att Näringsdepartementet tagit över och nollat bevakningen för alla utom sig själv. Och även den torde vara kvalitetsmässigt dålig.

Förslag till hur framtiden bör utvecklas har nu kommit i Agneta Bladhs utredning ”Ökad attraktionskraft för kunskapsnationen Sverige”Den utredningen har utgångspunkten att göra Sverige attraktivare men också att internationalisera universitetssektorn. I början på året kom en strategi för universitetens internationalisering (delrapport), som nu varit på remiss. Den ska jag återkomma till.

Här tar jag upp den del som gäller omvärlden, och återkommer i framtida bloggar om de andra perspektiven i utredningen. Att utredningen tar denna fråga på allvar visar man genom följande markering:

En viktig åtgärd gäller omvärldsbevakningen och omvärldsanalysen som i dag är alltför outvecklad och disparat.

Fem myndigheter får i uppdrag att bygga upp verksamheten utomlands:

  • Universitets- och högskolerådet,
  • Universitetskanslersämbetet,
  • Svenska institutet,
  • Vinnova och
  • Vetenskapsrådet

Universitet och högskolor ska vara delaktiga i detta arbete, avsätta resurser och utnyttja omvärldsbevakning och om världsanalysen. Utredningen säger följande, välformulerat, vad denna verksamhet syftar till

Internationell omvärldsbevakning och omvärldsanalys kan delas upp i dels en mer generell omvärldsanalys som avser större förändringar och skeenden på global nivå eller i regioner, dels en djupare analys som avser skeenden och förändringar i specifika länder och vid olika lärosäten. Eftersom förändringar i omvärlden sker kontinuerligt måste analysen vara aktuell.

Hur ska detta gå till? Jo, totalt bör Sveriges omvärldsbevakning ske på 10 olika platser i världen, dels vid de sex som idag har detta, dels fyra nytillkommande. Kontoren ska ligga på de svenska ambassaderna. För att få tillräcklig styrka bör två vara utsända för uppdraget och två kvalificerade anställas lokalt.

Idag finns den utländska representationen på dessa orter: Brasilia, New Delhi, Peking, Tokyo, Seoul och Washington DC. Men som utredningen säger är den i behov av att utvecklas och stärkas, vilket är en underdrift. Men Agneta Bladh är snäll i sin framställning, och det kan man ha förståelse för. Det är inte PC att hårt kritisera den förändring som skett av den nuvarande regeringen, även om det fanns dubier inom den samma.

Det ska också sägas att utredningen förstår vilket problem det är med en styrning av omvärldsbevakningen från regeringskansliet. till och med med regeringskansliet som delaktigt. Då kan inte en självständighet upprätthållas i utlandsbevakningen, och rapporter kan inte offentliggöras fristående, vill jag tillägga. En pilotverksamhet föreslår utredningen i form av två utlandskontor med ett annat upplägg än med placering på en ambassad.

För mig som följt omvärldsbevakningen tidigare är det nödvändigt med följande

  • En utvärdering av den utredning som skedde 2016-17, när Tillväxtanalys fråntogs ansvaret för utlandskontoren.
  • Även en utvärdering av hur den förändringen genomfördes, vad den ledde till och vilka lärdomar som kan dras därav.
  • Men denna utvärdering ska göras av opartisk utredare, inte minst med tanke på de stora problem som både utvärdering och genomförandet medförde.
  • Det är fara i dröjsmål att vänta, varför en snäv tidsagenda borde ställas upp.

 

 

Dansutredningens konsekvenser är inte godtagbara

I avvaktan på en regering så kan det finnas anledning ta upp viktiga frågor som behandlas ändå. En sådan är dansutredningen, som nu varit på remiss, ”Tillstånd till offentlig danstillställning”, Ds 2018:20. Utredare har varit kammarrättsrådet Pia Cedermark med förvaltningsrättsfiskalen Madeleine Galloni som sekreterare. Den har inte haft någon expert- eller referensgrupp till sitt förfogande.

Bakgrunden till utredningen  är att Justitieutskottet föreslagit att riksdagen ska besluta att kravet på tillstånd för offentliga danstillställningar ska tas bort. Riksdagen har den 14 april 2016 beslutat att bifalla utskottets förslag. Riksdagen begärde att regeringen skulle göra som riksdagen beslutat. Regeringen vägrade detta och tillsatte efter 17 månaders betänketid en utredning, som alltså är den ovanstående.

Utredningen, som är på 100-talet sidor,  inleds med en nordisk utblick, där dock Island saknas. Men det finns mycket att läsa om dansens tillståndsfrågor i  Finland, Norge och Danmark

Dansutredningen fortsätter i sin utredning och där hittar man bland annat följande intressanta rubriker

  • ”Det är inte fult att dansa”
  • ”Danstillställningar medför ofta risker”
  • ”Om spontandans”
  • ”Anmälningsplikt är inte tillräckligt för de riskfyllda danstillställningarna”

I somras gick Dansutredningen på remiss till 46 instanser. Därav 22 kommuner, men inte Stockholm, Däremot till Folkhälsomyndigheten, Arbetsgivarverket, Domstolsverket, Brandskyddsföreningen, Justitiekanslern, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, Åklagarmyndigheten och några landsting och en del domstolar. Svaren i denna viktiga utredning finns här. Det vore intressant att få reda på hur många tusentals timmar som remissinstanserna lagt på denna utredning.

Den instans som verkligen borde fått utredningen på remiss är Regelrådet, men som på eget bevåg yttrat sig. Rådet uppgift är nämligen:

Regelrådets uppgift är att granska och yttra sig över kvaliteten på konsekvensutredningar till författningsförslag som kan få effekter av betydelse för företag.

Regelrådet underkänner Dansutredningen, på den grund att ”Konsekvensutredningen är ej godtagbar”Men lika lite som regeringen var tvungen att skicka utredningen på remiss till sitt eget kontrollorgan, lika lite är regeringen tvungen att ta hänsyn till vad Regelrådet framför. Tala om brister i den statliga förvaltningen. Enligt OECD finna det inte något annat land som behandlar regelfrågorna så här nonchalant. (OECD för en månad sedan)

Även om man kan ta Dansutredningen med en klackspark, så visar ovanstående på den svenska förvaltningens svaghet. Även när Riksdagen begär att Regeringen ska förenkla för danstillställningar, så krånglar Regeringen till det, och tillsätter en utredning. Som går på remiss till en mängd myndigheter och kommuner, men inte till det Regelråd som Regeringen själv har inrättat.

Ridå! I kommande bloggar ska viktiga sakfrågor behandlas

 

Populismens och vår framtid – en analys

Återkommer till pålitliga och trovärdiga Martin Wolf i Financial Times. I går bloggade jag om hans artikel ”The price of populism”. Läs den gärna om Du kan. Det är en genomgång av tre forskares analys och slutsatser rörande populismen. Här en fortsättning på bloggen, med Wolfs fem frågeställningar:

  1. Hur långt driver de ekonomiska krafterna populismens motreaktion? Här är de lågutbildade en viktig faktor. En annan är stagnationen i real-inkomst för många. Mäns rädsla för sitt jobb spelar också in. Liksom immigrationen, som skrämmer. Och i detta ligger också känslan av hot mot den egna kulturen, när nationalist blir lika med rasist. Medborgarskapet spelar här en avgörande roll.
  2. Den andra frågan är vilka krafter som driver fram den ekonomiska utvecklingen? Är det globala kapitalismen? Frihandeln eller Kinas växande dominans som påverkar? Här spelar känslan av att det allmänna inte kan slå vakt om välfärdsstaten, eller det social skyddsnätet, in. Skattesänkningar och den fria företagsamheten kan påverka känslan av att vara utlämnad.
  3. Vad kan bli konsekvenserna av populismen? Fientlighet gentemot myndigheter, politiker och andra som upplevs som etablissemanget. Men här kommer också reaktioner mot media och domstolsväsendet som försvarare av just etablissemanget. Många populister kan se en despot som alternativ till den liberala dagordningen.
  4. Hur kan de populistiska krafterna kanaliseras till en positiv utveckling i stället för en destruktiv? Svaret är: Reformer som innefattar ett mer jämlikt skattesystem, bättre utbildning och en god infrastruktur samt bättre institutioner.
  5. Till sist: Är det för sent, kan vi uppnå en ny balans som befolkningen blir nöjd med? Det beror på politiken och politikerna, som måste bli klokare. En sådan utveckling upplevde vi efter andra världskriget.
  6. Detta är alltså min fria översättning av Martin Wolfs budskap, som jag tror är rättvisande.

Dessa Martin Wolfs analys och slutsatser innehåller en myckenhet av klokskap. Den kan även anpassas till svenska förhållanden. Vi kanske får gå från den vuxne i rummet till den kloke?