DN anger tonen: Framtidens tåg i Sverige

Idag har DN i en stor artikel redovisat behovet och möjligheterna av höghastighetståg i Sverige. Du som är motståndare till att Sverige skaffar sig tåg som går i mer än 300 km i timmen – läs artikeln. ”230 miljarder notan för skapa framtidens tåg”. Detta säger jag därför att de som reagerat emot moderna tåg säger antingen bara ”det är för dyrt” eller kalkylerna visar att det är olönsamt. Det duger inte att säga nej bara för att det är mycket pengar. Och kalkyler som visar att det är olönsamt redovisas inte, för de tar inte med helheten. Se de tre kalkyler som finns, som just ger hela perspektivet. 

Vår nuvarande stambana började byggas 1854, med upplåning som motsvarade två BNP när beslutet togs. Dagens höghastighetståg, med snabb utbyggnaden och och 320 km/tim som maxhastighet, kostar 230 miljarder. Det blir 5 procent av vår nuvarande BNP. Tror någon att det gjordes en cost-benefit-analys år1854? Och om så skedde kunde säkert inte investeringen räknas hem. Men idag är den mer än hemma.

Den tåginvestering vi talar om nu är således 40 gånger mindre än den på 1800-talet, om man ser till ekonomins storlek och bärkraft. Även vi måste våga. Men inte nog med det, det finns samhällskalkyler som ger klart positiva besked. KTH:s tåggrupp, regeringens Sverigedelegation med HG Wessberg i spetsen och så Handelshögskolan i Jönköping. Till detta kan vi lägga SJ, som borde veta vad de talar om. Nu har man dessutom fått lönsamhet i Bottniabanan.

I går kom borgmästarna i Köpenhamn och Hamburg tillsammans med kommunstyrelsens ordförande i Malmö med en bön: Bygg höghastighetståg så att människor snabbt kan komma ned till kontinenten. ”Knyt ihop Malmö, Köpenhamn och Hamburg med bra järnväg”.

I förrgår kom företrädare för Västsverige med samma bön: ”Långsam utbyggnad av järnväg hämmar tillväxten”. Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, kom med samma synpunkter tidigare i en artikel med många kommunala undertecknare. Samtidigt som man ställde frågan: ”Är Du beredd att anslå extra resurser, Eneroth?”

Det ska sägas till sist att Stockholm svajar. Varför vet jag inte, men kanske för att huvudstaden vill behålla alla människor där?

PS. I Dagens Nyheters artikel sägs att Europeiska Investeringsbanken erbjudit svenska regeringen en kalkyl över höghastighets-projektet, de har en modell för detta. Gratis och franko dessutom. Men regeringen har sagt nej tack. Kan detta vara möjligt?

 

Årets Opinionsbildare misslyckades kapitalt

Nog är det underligt att Daniel Suhonen blev utsedd till ”Årets Opinionsbildare” när han helt misslyckats med detta. Både enligt honom själv och det objektiva utfallet. Så här motiverar juryn att den mest misslyckade får priset som Årets Opinionsbildare:

”Vinnaren i årets opinionsbildare ledde under 2018 arbetet med en professionell, genomarbetad och förankrad opinionsbildning av sällan skådat slag för att göra valrörelsen till en klasskamp”, lyder motiveringen.”

Valrörelsen blev ingen klasskamp, tack och lov. Trots att Suhonen och Katalys publicerade otaliga klasskampsrapporter, framträdde i media var och var annan dag, men ändå gick valet i motsatt riktning. Det blev inte en förflyttning mot marxismen, som är det som Suhonen och Katalys står för (med stöd av fem LO-förbund)

Om det hade funnits ett pris för Årets Linslus”, så hade David Suhonen varit en värdig vinnare. Svängdörrar i media hade Suhonen under senare år, efter Håkan Juholt-boken.

Att Daniel Suhonen själv medger att han inte lyckats få opinionen med sig framgår av hans kommentar:

Det här är långsiktig opinionsbildning. I 40 år har Sverige svängt högerut. Om 40 år ska det vara socialism igen, sade Daniel Suhonen, på galan där priset delades ut. 

Att Daniel Suhonen är glad själv framgår av hans twittrande nu på morgonen. Och, vill jag tillägga själv: Det är en sympatisk person, en ”fiende” som man kan utbyta åsikter och även äta lunch med.

Den som verkligen förtjänade sin utnämningen i går är ”Årets Ledarskribent” är PM Nilsson, politisk redaktör på Dagens Industri.

 

Politikerna la den våta filten över nyföretagandet

Nyföretagandet har lidit skada under de senaste åren. Värst var det förra året, 2018. Det konstaterar Nyföretagarcentrum i en alldeles färsk barometer. Dess VD Harry Goldman konstaterar i Dagens Industri:

”2018 blev tyvärr ett riktigt uselt år och som på flera sätt gick tvärtemot traditionella mönster. Det är väldigt negativt för Sverige med tanke på att de flesta av alla nya jobb skapas i nya företag. Nyföretagandet är därför centralt för tillväxten, ökade skatteintäkter och stärkt välfärd för landet”, säger Harry Goldman.

”Oväntat ras för nyföretagandet” rubricerar Dagens Industri nyheten. År 2018 registrerades totalt 63.620 nya företag. En minskning med 6,6 procent. Studien har gjorts tillsammans med Bolagsverket, som också publicerar dessa barometrar.

Utvecklingen är förvånande, för normalt ökar antalet nystartade företag under en högkonjuktur. Allra värst är det i Stockholm, där minskningen hela 10 procent. Enligt Goldman bär sannolikt politikerna ett stort ansvar för utvecklingen.

Det fanns tecken på den här trista utvecklingen redan tidigare. i Global Entrepreneurship Monitor kunde den noteras, och då särskilt för kvinnligt företagande. Kvinnor är känsligare för det allmänna företagsklimatet, vilket visat sig i dessa studier.

Vad beror den allmänna nedgången i företagandet på? Här spelar lagar och regler samt skatter en viktig roll. För ett par år sedan frågade jag i en blogg: Varför har företags-klimatet i Sverige blivit instabilt?

Det kan vara intressant att se hur nyföretagandet utvecklats i landets kommuner. En mycket god utveckling har Vellinge uppvisat. Den redovisas i Dagens Industri.

Vilket Europa vill vi ha i framtiden?

Med tanke på EU-valet den 26 maj är det väldigt angeläget att få ett Europeisk Union som överensstämmer med medborgarnas vilja. För EU är ju till för oss medborgare som bor i medlemsländerna. EU kan ju inte vara till för att politiker vill ha en andra plattform, förutom det egna hemma-parlamentet.

Frågan är Vad EU ska syssla med?. Ska EU utvecklas till en federativ statsbildning, där i stort ett allt regleras. Eller ska EU vara en union mellan 28 länder som gör det som är rätt för att få en stark kontinent. Då behöver vi en union som utgår från de fyra friheterna: Rörlighet för människor, varor , tjänster och kapital. Det beskriver Kommerskollegium utmärkt på en A4-sida.

För 10 dagar sedan gick Frankrikes president ut i alla medlemsländer med en appell ”För en förnyelse av Europa” Publicerad i Dagens Nyheter. Där påstår Macron att Europa aldrig varit i så stor fara som nu. Hans förslagslista är dock inte imponerande, utan verkar snarare bottna i det trängda läge som han själv har hemmavid med de gula västarna.

I söndags kom Tysklands efterträdare till Angela Merkel, CDU-ordföranden Annegret Kramp-Karrenbauer med ett svar i Welt am Sontag. Den artikeln, ”Europa richtig machen” finns nu på CDU:s hemsida där den är tillgänglig på 6 språk (dock inte svenska).

CDU:s nya ordförande är inte alls så räddhågsen som Macron verkar vara. Hon slår först fast att EU måste stärkas. Men fokus är inte en superstat, utan en union som står i samklang med de europeiska medborgarna, och som gör Europa starkt ekonomiskt. Hon slår tydligt och kraftfullt fast att nationalstaten är grunden för välståndet. Samarbetet i Unionen är sedan ett medel. Läs eller lyssna på CDU-ledarens klarspråk, som är uppfriskande

Nu upplever vi mycket av Brexitprocessen i Storbritannien, som beror på att EU utvecklas på ett sätt som inte överensstämmer med vad landets medborgare vill ha. Det nationella oberoendet har satts ur spel menar många britter. Sedan är det en annan sak att det inte blir något Brexit, som jag bloggade om ett flertal gånger. Britterna kommer ta sitt förnuft till fånga.

Bästa sättet att få ordentlig fart på populistiska partier är att låta EU få bestämma på områden som normalt folk inte tycker är vettigt. T ex minsta diameter på jordgubbar, hur böjda gurkor och bananer får vara samt om djur ska få vara ensamma . Den sociala pelaren och skatter är andra frågor där EU bör hålla sig borta och där medlemsstaterna bör bestämma.

Läs Jordgubbs-direktivet, det är på hela fem sidor. En underbar beskrivning hur en jordgubbe ska vara. Reglerna räcker för en nyårsrevy. Du kan printa ut direktivet, ta det med till torget i vår, när Du ska köpa jordgubbar. Fråga då om man följer direktiven om jordgubbar ska vara.

The size of strawberries for sale in shops is decided by the European Commission in a regulation”binding in its entirety and directly applicable in all Member states”. According to an EU-regulation (EC No 843/2002 May 21 2002) it is illegal to sell strawberries measuring less than 18 mm in diameter.

Direktivet mot böjda bananer och alltför svängda gurkor upphävdes 2008, efter majoritetsbeslut. Men reglerna för jordgubbar kvarstår. Och mycket annat. När börjar politikerna förstå både sitt eget bästa och medborgarnas?

Det är paradox att den svenske EU-politikern som vill gå i bräschen för ett starkare EU samtidigt sparkar den EU-parlamentsledamot som vill ge ett par börsbolag ett europeiskt perspektiv. Det viktigaste skälet för att sparka ut Cecilia Wikström verkar är att hon vill föra in ett europeiskt perspektiv till två bolag, mot ersättning. (Expressen-TV 9 mars) Borde inte Liberalerna i stället uppmana alla som kandiderar till EU-parlamentet att föra ut Europa-perspektivet till bolag, institutioner och föreningar?

Igår tog  en ledare i Dagens industri upp Tysklands reaktion på Macrons utspel. Samtidigt som KD väckte frågan i en debattartikel i Dagens Nyheter om EU ska reglera den svenska välfärden. Det finns många intressanta perspektiv i dessa artiklar.

Varför får man inte diskutera klimatets framtid?

Försök inte invända emot och diskutera klimathotet. Då begår Du ett brott mot mänskligheten. Åtminstone om man får tro Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman. För mig är denna inställning, där kritik inte tillåts, något som tillhör diktaturer. Men, den här inställningen är också negativ för klimatet. För ny teknik bygger på att idéer bryts mot varandra. Det blir svårt om man inte får diskutera klimathotet, hur det ser ut, vad man borde göra och var utvecklingen så småningom kan sluta.

För en tid sedan skrev Publicistklubbens ordförande Anna Hedenmo ett brev  en PK-medlem, Tege Tornvall, om varför klimathotet inte får ifrågasättas. . Så här motiverar hon varför klimatet inte får diskuteras i Publicistklubben (Håll i Dig!):

”Hej Tege,

Jag har förstått att du vill ha ett mer utförligt svar på ditt mail om klimatfrågan. Det ska du få.

 

Eftersom en absolut majoritet av ledande klimatforskare i dag är eniga om att klimatförändringarna är en följd av mänsklig påverkan, anser jag att en PK-debatt på det temat varken är seriös eller meningsfull. Samma inställning finner du i de flesta större medier, sen ett antal år. 

 

I andra frågor, som flyktingfrågan eller metoo, har jag som du kanske känner till tidigare efterlyst en mer tillåtande debatt, utan åsiktskorridor. Men när det gäller klimatfrågan ser jag ingen anledning att debattera det som i dag måste betraktas som ett faktum.

 

Vi i Publicistklubben får ständigt förslag på debattämnen. En del tar vi fasta på, andra väljer vi bort. Du är med andra ord inte den enda medlemmen som inte har fått gehör för sina förslag. 

 

……………..

Hälsningar

Anna Hedenmo”

 

Det är förfärande att Publicistklubben inte vill tillåta en fri debatt, utan här slår vakt om en ”åsiktskorridor”. Detta i den fråga som många anser vara vår tids viktigaste.
Jag alltid nyfiken på andras synpunkter. Kanske har IPCC helt rätt i sin bedömning, men jag vill absolut höra vilka invändningar som kan finnas.
.
Svaret från Anna Hedenmo andas också en stor svaghet. Vill man inte lyssna på andra måste den egna argumentationen vara svag. Eller snarare: Man vet tydligen inte om klimatforskarna har rätt, för är det så, då borde ju en debatt med andra synpunkter göra deras position än starkare.
Undrar om SVT, Agenda och Dagens Eko resonerar på samma sätt? Det säger Anna Hedenmo att de gör. Det är väl därför man aldrig får höra några klimatkritikers synpunkter. De media-personer som avgör publiceringar har ju normalt ingen vetenskaplig kunskap i klimatfrågan. De accepterar andras vetenskapliga slutsatser, utan att tillåta kritisk granskning. Något som media är till för.
Hoppas att PK och media i övrigt snart inser att den fråga som de själva anser vara viktigast i världen idag, klimatet, också behöver och tål att belysas från olika vetenskapliga håll.
Igår skrev PM Nilsson åter igen en utmärkt ledare i Dagens Industri, ”Världen blir grönare”, om klimatet. På 20 år har den gröna delen av jorden blivit väsentligt större, växt med 10 gånger Sveriges yta.

PS 2 procent av världens totala utsläpp av CO2 kommer från flyget. Samma andel, 2 procent, kommer från internet eller datavärlden. Allt flyg och internet står således tillsammans för 4 procent av världens utsläpp av koldioxid. Ska vi åstadkomma en rejäl nedgång av koldioxid-utsläppen måste vi i första hand fokusera på de återstående 96 procenter. Inte ens om vi förbjöd allt flygandet och stoppade alla datorer i hela världen skulle vi komma särskilt långt. Det tål att tänka när Du hör någon tala om flygskammen igen.

Liberalerna verkar inte värdesätta duglighet

Det finns ingen regel som säger att svenska riksdagsledamöter inte får sitta i bolagsstyrelser. Däremot finns det bestämmelser om att externa engagemang ska anmälas om de inte är tillfälliga. Inte heller finns det i EU-parlamentet någon sådan bestämmelse. Det Liberalerna nu gjort, när man slängt ut Cecilia Wikström, är en egen hemmasnickrad regel, som tydligen inte gällde när den ursprungliga nomineringen skedde.

Snarare borde det vara en merit att en ledamot i EU-parlamentet har externa uppdrag, som visar att vederbörande är uppskattad och duktig. Givetvis får det inte vara så stora och många uppdrag att de hindrar ledamoten att göra ett fullgott jobb i EU-parlamentet. Men, Cecilia Wikström har haft sina styrelseuppdrag i ett år, om jag är rätt underrättad, och hon verkar ha klarat sitt EU-arbete galant. Hon är en av der svenskar i Bryssel som har de största uppgifterna och förtroendet.

När Cecilia Wikström nu petas från EU-valet, efter att partiets etikkommitté sagt att bolagsuppdrag, av aktuell karaktär, inte är förenliga med EU-uppdraget så säger partisekreterare Maria Arnholm:

– Vi visste om hennes uppdrag, men vi gjorde en felbedömning när vi godkände dem. Jag tar på mig ansvaret för det, säger Maria Arnholm.

Men, då borde väl Maria Arnholm göra detta, och lämna sitt uppdrag som partisekreterare, i stället för att hennes misstag ska drabba Cecilia Malmström? Sedan skulle man kunna återkomma och säga: Framöver är det följande som gäller. Inte retroaktivt.

Alla kan råka ut för jävssituationer, men då avstår man från att deltaga i beslut eller annan verksamhet, som kan kollidera med huvuduppdraget. I EU-parlamentet sitter idag många ledamöter med styrelseuppdrag, vilket väl snarare gör dem bättre som ledamöter än eljest. Att ha uppdrag vid sidan om parlamentet är inte så dumt, det breddar erfarenheterna samtidigt som det visar livet utanför politiken. Därför borde kanske personer med en bredare uppdragsportfölj vara bättre för politiska uppdrag än de som är inavlade? Framtidens krav?

Vad är det som fått Liberalernas partistyrelse att peta Cecilia Wikström? Jo hon sitter styrelsen för Elekta och Beijer Alma. Tänk om alla EU-parlamentariker fick den utblicken som en sådan här styrelseplats ger!

PS Det är inte gott om dugliga politiker. Men, när det dyker upp en som Cecilia Wikström, som är kompetent att sitta i bolagsstyrelser, då ska vederbörande näpsas.

 

Kontanter är legala betalningsmedel enligt gällande lag

”var och en är skyldig att ta emot sedlar och mynt som betalning”

Detta slog Högsta Förvaltningsdomstolen fast i en dom i september 2015. Det är mål nr 2793-14.  Frågan uppkom när en borgenär vägrade ta emot kontanter som betalning för utfört uppdrag, så här utvecklade man skälet för avgörandet i domen:

SKÄLEN FÖR AVGÖRANDET

Enligt 5 kap. 1 § andra stycket riksbankslagen är sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken lagliga betalningsmedel. I förarbetena anges att detta innebär att var och en är skyldig att ta emot sedlar och mynt som betalning (prop. 1986/87:143 s. 64).

Domen avsåg en kostnad för en medicinsk behandling i Kronobergs län, där vårdgivaren med stöd av Landstinget vägrat ta emot betalning i form av kontanter. Högsta Förvaltningsdomstolen dömde att landstingets vårdinrättningar är skyldiga att ta emot kontakter som betalning.

Det är underligt att så många försäljningsställen och kaféer nu vägrar ta emot kontant betalning, trots att lagstiftningen är mycket tydlig. I Riksbankslagen från 1988, i dess lydelse från februari 2016, 5 kap, 1§ står: ”Sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken är lagliga betalningsmedel”.

I propositionen 1986/87:143 om ny riksbankslag står ”Att sedlar och mynt är lagliga betalningsmedel innebär att var och en är skyldig att ta emot sedlar och mynt som betalning”. Det är detta som Högsta Förvaltningsdomstolen åberopar i sin dom ovan..

Skälet till att så många försäljningsställen nu bryter mot lagen torde vara att Riksbankens chefsjurist, Eric Frieberg, gått ut offentligt och sagt att butiker inte skulle ha någon skyldighet att ta emot kontanter. Han har hänvisat till ”Det kan avtalas bort”. Något som är korrekt, men det betyder att båda parter måste vara överens. Det räcker således inte att det står en skylt där affären säger nej till kontant betalning.Genom en ensidig skylt uppkommer inte ett avtal.

Det är underligt att Riksbanken har en chefjurist som inte kan läsa en mycket klar lagtext. I stället ger han näringsidkare en felaktig föreställning om att det räcker att sätta upp en skylt om Ej kontanter.

Nu har Riksdagen en process för att se hur lagliga betalningsmedel position ska kunna stärkas. Ett sätt vore att man uttryckligen lagstiftade om att det är olagligt att inte ta emot betalning i kontanter. (Med straff för de som bryter?) Flera motioner har väckts i ärendet, och just nu behandlas frågan i Finansutskottet efter att 6 socialdemokrater motionerat i ärendet.

Förra året kom Riksbankskommittén som föreslog åtgärder för att stärka hanteringen av kontanter i det svenska samhället. Bland annat ska de stora bankerna vara skyldig att se till at kontanthantering kan ske i hela Sverige. Riksdagens Finansutskott hade i förra veckan en hearing med Riksbanken i frågan om kontanthantering och betalning.

Fotnot: Riksbankens chefsjurist kan läsa hur Avtalslagen definierar ett avtal: ”En rättsligt bindande överenskommelse mellan två parter om deras rättigheter och skyldigheter gentemot varandra.”

Hur ska Sverige komma tillbaka?

Detta är allvar.

Sverige låg i topp på digitaliseringens område för 10 år sedan, men sedan har det gått utför. Mina kontakter med de som kan bedöma detta säger att Sverige gått från plats 1 till plats 10 i världen.(Ungefär, men fortsätter mot 20e plats). När jag frågar hur långt efter Sverige nu ligger, så är svaret 2 – 4 år. På min fråga om vi kan komma ikapp, så blir svaret ”kanske”.

De som gör denna bedömning är de absolut främsta på området – etablerade i Sverige, men med verksamhet över hela världen. Namn kan jag dock inte nämna, men dessa företag är världsledande. De säger samtidigt att den ranking som redovisas från lika håll inte är så tillförlitlig, för de har inte alltid de rätta parametrarna, och inte heller själva förmågan att avgöra, utan söker värderingarna eller mät-talen externt, som antal mobiler eller antal internet-uppkopplade.

Det blir patetiskt när den ansvarige ministern utropar: ”Sverige ska vara bäst i världen”.

Nu har IVA, Kungliga  Ingenjörsvetenskapsakademin, kommit med en rapport från projektet ”Digitalisering för ökad konkurrenskraft”. Rapporten har samma namn som projektet. Det är ett alldeles utmärkt rapport som IVA presenterar. Den ger en bra, men långt ifrån fullständig, analys av vad som behöver göras i Sverige. Den landar i att föreslå en samordning av det statliga arbete, vilket är nödvändigt, men som tyvärr inte skett. Ska återkomma till detta i slutet på bloggen, men vill redan här säga att den måste ske under statsministerns ledning.

Först ett försök att kort redovisa huvuddragen i analys och förslag.

Rapporten finns att ladda ned här, men kan också beställas i tryckt skick. Ring Eva Lagerblad 08-791 29 10 eller maila eva.lagerblad@iva.se. Snigelpost IVA, Box 5073, 102 42 Stockholm.

Analysen från IVA  i korthet:

  • Det krävs bättre samordning mellan alla aktörer som arbetar med infrastrukturen
  • IT- och cyber-säkerheten måste stärkas
  • Kompetensförsörjningen måste åtgärdas, annars hjälper inget annat
  • Den personliga integriteten måste skyddas, men den får inte hindra digitaliseringen
  • Den svenska högskolesektorn behöver utveckla sin kunskap och internationaliseras.
  • Regeringen måste ta ansvar för standardisering och plattformar för system, applikationer och infrastruktur.
  • Livslångt lärandet är avgörande för att Sverige ska kunna utnyttja digitaliseringen
  • Digitaliserings-kunskapen är otillräcklig hos politiker och andra beslutsfattare

Sedan föreslår IVA ett samordningskansli i regeringen. Påpekar med rätta att den offentliga och privata digitaliseringen måste ligga tillsammans. Inte som i förra regeringen där Ardalan Shekarabi hade offentlig sektor och Peter Eriksson den privata.. Det har regeringen redan korrigerat, genom att infrastrukturministern Anders Ygeman har båda områdena.

Men, ska en samordning kunna ske mellan departementen måst denna ligga på Statsrådsberedningen, under statsministerns ledning. Sedan må Ygeman och hans statssekreterare Sebastian de Toro vara hur duktiga som helst. Sakdepartementen är som krigsmaskiner sinsemellan.

PS. Börje Ekholm har i en intervju i Dagens Industri i förra veckan beskrivit EU:s problem med digitaliseringen, och detta gäller då också Sverige. Både EU och Sverige hämmas av att spektrumtilldelningen för 5G-nätet dröjer.

Den förbjudna framtiden för våra kommuner

I två bloggar har jag beskrivit hur  framtidens teknologi, digitaliseringen och artificiell intelligence, utvecklas i Europa och i Sverige. De som kan bedöma detta ger en dyster bild av läget. Samtidigt som politikerna både i EU och här hemma inte tycks vara medvetna om sakerna tillstånd. Det är nog dags att inse detta, ta hjälp av de som kan, och förstå att det inte räcker att utropa ”Sverige ska vara bäst i världen”. Det är som om ”Sesam Öppna Dig!” skulle få framtidens teknik på plats. Det krävs i stället insikt, kunskap och ordentliga satsningar.

Gör som Assar Lindbeck föreslog nyligen; Ta de duktigaste personerna och låt dem få sex månader på sig. (Så gör omvärlden, som inte har Statens Offentliga Utredningar och ett 5-årsperspektiv för varje utredning) Framtiden kräver snabbhet och inte historieskrivning.

Nu kommer jag till dagens huvudtema i bloggen, Den förbjudna framtiden – digitaliseringen i våra kommuner. Min utgångspunkt är Institutet för Framtidsstudier rapport , som är underlag till Kommunutredningen, Fi 2017:2. Huvudansvarig har varit Anders Ekholm, Senior Advisor på Institutet för Framtidsstudier. Så här sammanfattar rapporten sina slutsatser:

Om kommunerna på allvar ska kunna dra nytta av den nya teknologin i mötet med framtidens stora problem, krävs dock framför allt en översyn av dagens regelverk som i stort sett förbjuder samarbete och förebyggande åtgärder som bygger på digitala arbetssätt över sekretessgränser.

Vi har alltså ett regelverk som förbjuder samverkan, vilket förhindrar en digitalisering i kommunerna.

I ett förord till rapporten ger Anders Ekholm en bild av läget och möjligheterna. Kommuner och landsting omsätter lite mer än vad statsbudgeten gör. Frågan om att denna förvaltnings utveckling behövde utredas framfördes 2010, men det tog 8 år innan regeringen agerade, vilket är Kommunutredningen idag. Sent, men välkommet skriver Ekholm. Tjänstefel eller politikerfel, skulle jag vilja kalla dröjsmålet. Ekholm konstaterar bara att Sverige ligger efter andra länder, även våra grannländer. (Det är väl så man ska säga, PC, om man ska följa snällismen i Sverige)

Vad skulle en digitalisering av den kommunala sektorn innebära, när man får lov att genomföra den? Och det tar tid och kostar pengar. Jo, enligt rapporten talar vi om en besparing på mellan 25 och 30 procent. Det är förmodligen här som lösningen på den framtida välfärdskrisen ligger. Får se om KOMET, Kommittén för teknologisk innovation och etik,  kan ge svaret, eller åtminstone en början. Tyvärr verkar direktiven sätta hinder i vägen, för man ska identifiera regelhinder, men inte få syssla med digitalisring, vilket verkar vara mer än underligt. Jag återkommer därtill.

Tillsätt en Naivitets-kommission

Detta menar jag på fullt allvar. Läs ”Blott Sverige svensk naivitet har” | Göteborgs-Posten – Ledare” skriven av Alice Teodorescu. Publicerad på söndagen.

En Naivitets-kommission skulle få i uppgift att gå igenom hur de ansvariga politikerna kommenterat svåra samhällsproblem under de senaste två decennierna, säg från år 2000. Och vilka beslut som fattats. Sedan kollar man faktaläget när uttalandet gjordes och hur utvecklingen varit därefter fram till idag.

Kommissionen borde vara parlamentarisk, så att de ansvariga politikerna själva fick gräva i gjorda uttalanden, jämföra med sakläget och hur man har agerat. Naturligtvis måste man hitta ett bättre namn än Naivitets-kommission. Egentligen skulle den kunna kallas Sannings-kommission.

Men, för att tillåta att politikerna inte tappar ansiktet, så kanske är detta namn mer tilltalande: ”Kommissionen för de viktiga samhällsfrågorna sedan år 2000 – vad man gjorde och inte gjorde samt läget idag”

Tyvärr kommer inte dagens politiker tillsätta en sådan här kommission, för de har ju ansvaret för läget idag. Genom naivitet har dagens politiker skapat:

Denna lista kan göras mycket längre.

Tilläggas bör också att alla dagens politiker givetvis inte har ansvar för det som skett tidigare. Vad man dock kan konstatera är att alla etablerade partier, dvs de partier som funnits under lång tid, både har ansvar för det som skett, och för det som inte har skett. Studier visar dessutom att samstämmigheten i riksdagen varit stor.

Situationen i Sverige hade varit en annan än den är idag om de ansvariga politikerna inte bara beklagat att man tidigare varit naiv, utan också snabbt vidtagit de åtgärder som behövs. Men så är det inte, man talar kraftfullt, men handlar fortfarande obeslutsamt och långsamt.

Så en Naivitets-kommission måste oberoende samhällsmedborgare tillsätta.

PS Ta hamnkonflikten som exempel. Den har drabbat Göteborg i 20 år, ja 20 år. Förra året kostade denna konflikt drygt 4 miljarder. Nu kommer Hamnarbetare-förbundet att lamslå alla Sveriges hamnar. Men regeringen vill inte lagstifta direkt, utan lagen ska börja gälla i augusti. Tala om långbänk. Inom ramen för gällande grundlag kan det ske mycket snabbare, om man vill. Men så har vi aldrig gjort, säger politikerna.

PPS Själv har i  otaliga blogginlägg under 10 års tid pekat på problemen i Sverige, men samtidigt också försökt ange konstruktiva åtgärder. Sverige är landet med Långbänken som ledstjärna. Trots detta är Sverige ett bra land att leva i. Men tänk på potentialen, om vi handlade snabbt utifrån den verklighet vi lever i.