Ekologisk mat sämre för klimatet

Nu har vi äntligen fått en studie som många tvingas ta på allvar. Det är den framstående forskningstidskriften Nature som publicerat en forsknings-rapport om Eko-maten. Den är sämre för klimatet än traditionell mat. Äntligen, säger jag. Tidigare studier har visat samma sak, men Eko-aktivister, som tycks befolka mediaredaktionerna, har verkar ha vägrat publicera uppgifterna. Ett abstract finns här, Assessing the efficiency of changes in land use for mitigating climate change

TT redovisar denna nya studie under rubriken: Studie: Ekologisk mat sämre för klimatet. Ekologiska ärtor i Sverige släpper ut 50 procent mer koldioxid än konventionellt odlade. Ekologiskt odlat vete kräver dubbelt så stor markyta för samma skörd som vid vanligt odling, och dess utsläpp hela 70 procent större.  Det är en forskare vid Chalmers som medverkat i studien, som påpekar att marken för matodling är en väldigt begränsad resurs. Samtidigt sägs att det just är klimatpåverkan av eko-odlingen som kartlagts, och ingenting annat.

Andra miljö-effekter har tidigare Livsmedelsverket studerat och redovisat i en annan rapport 2016. Den visar att eko-odling miljömässigt är bättre på 14 områden av 54 som kartlagts, konventionell odling på 18. Resten, på 22 områden är ekologisk och konventionell produktion likvärdig.

Expressen har i en ledare lyft denna fråga ”Var inte ett ego – sluta upp att äta eko”

”Om vi ska glassa med ekologisk mat måste det skövlas mer skog i resten av världen, inleder Expressen sin ledare. Obrukad natur, som skog, binder kol och motverkar därmed klimatförändringarna. … Det är således av största vikt för klimatet att jordbruk bedrivs yteffektivt. Det gör ekologisk mat till ett stort problem.

Miljöpartiet vill att 100 procent av jordbruket i EU ska vara ekologiskt. 
Då vill det till att de fäller ordentligt med djungel borta i Brasilien. För ska vi slösa med mark kommer det att behöva skövlas enormt med skog någon annanstans för att ge plats för jordbruk.”

Skulle Sverige göra som Miljöpartiet vill, så skulle inte bara marken i Sverige bli en bristvara, vi skulle också påverka klimatet med minst 50 procent extra på grund av eko-odlingen. Det tar resurser från annat, och gör oss verkligen till miljöbovar. Vill Miljöpartiet det? 

Expressen avslutar sin ledare: ”Det är hög tid att både svenska politiker och vanliga konsumenter slutar att lyssna till ekolobbyisternas sirensång”.

De kreativa och kulturella näringarna är viktigare än vi tror

Den kulturella och kreativa sektorn lyfts ofta i samband med högtidligheter, men faktum är att sektorn är stor och viktig. I våras antog EU-kommissionen en New European Agenda for Culture. Idag kom information i mängd från det svenska Tillväxtverket om denna sektor i Sverige. ”Kulturella och kreativa näringar” 

I Europa har de kulturella och kreativa företagen totalt 5,3 procent av EU:s BNP. Volymen räknat i EU är hela 509 miljarder euro. Antalet som arbetar ihop denna sektor är 12 miljoner. Dessa näringar är dock inte lika produktiva som många andra branscher, vilket andel sysselsatta indikerar. De utgör 7,5 procent av EU:s sysselsatta. Detta finns angivet i en inbjudan från Public Policy Exchange, en framstående tankesmedja i Bryssel. ”Modernising Cultural and Creative Industries within the EU” 

I den inbjudan till seminarium, som finns i ovanstående redovisning (länken), så anges på ett kortfattat och bra sätt vilken betydelse de kulturella och kreativa näringarna har för Europa. (Liksom i motsvarande regioner på andra håll i Världen). Denna sektor stärker den Europeiska identiteten, tar fram kulturella värden och värderingar samtidigt som den stimulerar kritiskt tänkande. Vidare bygger dessa näringar en bro mellan konst, kultur, industriell verksamhet och teknologi. Men också mellan människor.

Ett lägligt seminarium ordnas i Bryssel den 6 februari. Och jag kan rekommenderas Public Policy -Exchange aktiviteter, som håller hög klass. Här finns heldagsseminariet som hålls på Thon Hotel i Bryssel, också en bra plats – även att bo och äta. I broschyren om seminariet finns också hela programmet, för den intresserade.

I Sverige är den kulturella och kreativa sektorn väsentligt mindre än i EU i genomsnitt. Här svarar den för runt 3 procent av BNP och omsätter 120 miljarder kronor. Nu kan det bero på definitionen, även om den borde vara densamma (EU). Och för den som vill botanisera på djupet så har Tillväxtverket kommit med en uppsjö av detaljerad statistik (metod och statistik). Enbart avsedd för den nördige (Analysrapport). Men även icke-nördiga har glädje av seminariet i Bryssel, vill jag påstå.

Det är roligare att skriva om de kreativa och kulturella näringarna i stället för alla problem, inklusive Regeringsbildningen, som vi har i vårt land, men jag återkommer snart om kompetensutvisningarna. De drabbar även den här sektorn, med sina 400 utvisningar varje månad, enligt Migrationsverket.

A New European Agenda for Culture – Background Information, en som vanligt utomordentligt arbetspapper från EU-kommissionen. Den som arbetar med, eller har intresse av, kulturella och kreativa frågor, har stor glädje av detta dokument på 65 sidor.

Rikspolisen är minst lika kritisk som SÄPO

Den 26 november skickade rikspolischefen en 5-sidig skrivelse till regeringen, med Justitiedepartement som mottagare. Den var offentlig och innehåller en svidande kritik mot regeringens sätt att sköta de frågor berör kriminaliteten i utsatta områdena. Först i måndags fick jag reda på denna skrivelse när Dagens Industri hänvisade till den i en ledare. Men, var har alla redaktioner runt om i landet gjort? Tyckt att frågan var ointressant eller bara sovit?

Inledningsvis säger Rikspolischefen att polisen inte kan bryta utvecklingen på de utsatta områdena. Så underförstått har utvecklingen blivit sämre, den har blivit ”djupt oroväckande”, enligt skrivelsen. Därför ber man nu regeringen, i diplomatiska ordalag, att åtgärda ett stort antal frågor. Den 5 sidor långa framställningen är fylld med frågor som regeringen inte åtgärdat. Och, jag ska här bara ge en kortare redovisning. Skrivelsen kan beställas på Justitiedepartementet. Skriv: Rikspolischefens skrivelse till justitiedepartementet

Först ska tilläggas att Rikspolisen påpekar att ”Bakom varje person som dödas eller grips och döms till fängelse finns ett tiotal/femtontal som vill ta dennes plats”. Läs och begrunda. Potentialen är 10-falt. Det betyder att läget är väsentligt sämre än man kan ana. Och politikerna har suttit med armarna i kors i drygt 20 år. Inte undra på att folk blir rasande och SD växer.

Sedan påpekar rikspolischefen att ”Även polisen i sig utgör en måltavla”. Bostäder, polisbilar och polishus utsätts för attentat. Min fråga är: Hur har politikerna kunnat detta bara löpa vidare, så att polisen återigen måste skriva och begära åtgärder. Sedan säger Rikspolischefen: Denna utveckling måste bryta. 

Trots att polisen gör mycket idag, så är läget så här, enligt Rikspolischefen (läs ordentligt): ”Även om fler grips, häktas och döms, så minskar inte den grova brottsligheten. Tillväxt och återväxt i de kriminella miljöerna är ett av de grundläggande problemen”.

Polisen får lägga så stora resurser på skjutvapenvåldet att  den har ”svårt att hinna med att utreda annan brottslighet”, enligt skrivelsen.

Övriga samhället måste också ställa upp. Så därför föreslår Polisen:

  • Kriminalvärden – hur hantera barn som begår brott
  • Migrationsverket – hur förhindra att nyanlända blir kriminalitet
  • Skatteverket – hur förhindra missbruk av folkbokföringen och flera identiteter
  • Tullverket – hur bekämpa internationella brottsnätverk
  • Brottsförebyggande rådet – hur förhindra tillväxt i de kriminella miljöerna
  • Kommunerna – åtgärda barn under 15 år som begår brott och dygnet runt verksamhet
  • Privata fastighetsägare – kameraövervakning och kontroll över sina hyresgäster

Författningsändringar, dvs ny och förstärkt lagstiftning behövs.  Den nuvarande är inte tillräcklig på följande områden enligt Polisen:

  • Kontroll av personer, fordon och lokaler
  • Kameraanvändning vid spaning
  • Vapenlagstiftningen
  • Biometriska uppgifter
  • Påföljdssystemet

Vad säger det ovanstående? Jo, att ännu har inte regeringen tillsammans med riksdagen beslutat om de åtgärder och de lagar som behövs för att effektivt bekämpa gängkriminaliteten. Under de många år (mer än 20 år) som kriminaliteten i utsatta områden, med narkotika, skjutningar, och mord blivit allt värre, så har politikerna – oavsett färg – inte fattat de beslut eller gjort de insatser som behövs. Så det är där ansvaret ligger..

Igår redovisade Sveriges Radio att polisen i Stockholm inte utreder bedrägeribrott, för man hinner inte. Bedrägerier utreds inte på grund av resursbrist hos polisen.

Idag skriver Dagens Nyheter på ledarplats om Rikspolischefens skrivelse till regeringen. Där påvisar man att gängkriminaliteten inte alls håller tredjeman utanför, det är tvärtom – alla berörs.

Svenska Dagbladet redovisar i en stor artikel idag att en passkontrollant gjort dataintrång i polisens spaningsregister, som kan ha medverkat till två mord. Men lagstiftningen är så svag att brottet betraktades som ringa och påföljden blev ett strafföreläggande. Hur många år ska det dröja till att minimistraffet för detta typ av brott blir minst två års fängelse, så att häktning kan ske?

Är modern lagskipning en anpassning till robotsamhället?

Ska robot-samhället komma in i rättsskipningen? Den frågan ställer man sig efter att ha läst Lena Anderssons artikel i Dagens Nyheter i lördags. ”Arnault-domen är en katastrofal triumf för robotsamhället” Den artikeln borde Du läsa, ja alla som är intresserade av vårt samhälles utveckling.

Enligt Lena Andersson, som är en modig kvinna, det vet vi sedan tidigare, avslutar sin artikel med att säga att domen mot Arnault är ”inte bara en politisering av av rättsstaten”, ”utan en robotisering av den. Och då har vi avskaffat den”. Det är hårda ord, men av vad jag kunnat förstå, tyvärr befogade. För att själv bilda mig en uppfattning har jag beställt domen  från Svea Hovrätt. Här är länken.

Nedan ordagranna citat ur Lena Anderssons artikel för den som vill få en komprimerad bild av hennes resonemang. Men bäst är att läsa den i sen helhet och få hela resonemanget:

”Tillvaron utgörs av skeenden, inte av upphackade fragment.”

”Om rättsprocesser inte handlade om tolkning och värdering behövdes inga domstolar. Lagen skulle räcka, plus automater som tillkännager påföljder. ”

Naturvetenskapens säkra data är vårt ideal, roboten vår förebild. Den resonerar inte och har aldrig fel i mätandet av den lösrivna enskildheten, men misstar sig oavbrutet på helheten. 

”Svenska staten har nu alltså satt en människa i fängelse i två och ett halvt år för sexualbrott som för offret vid tiden då de inträffade inte sågs som värre än att det var värt att sova med mannen på nytt och omsider resa till Paris med sitt barn för att även träffa honom där. ”

”När sedan också juristerna frånträder sitt uppdrag att tolka och dra slutsatser utifrån skeenden och beteenden, och i stället gör sig tidstypiskt stumma, i avsaknad av verklighetsförståelse, är det inte bara en politisering av rättsstaten vi ser, utan en robotisering av den. Och då har vi avskaffat den.”


Avslutningsvis: Jag har aldrig bloggat om #Metoo-rörelsen, Svenska Akademin eller Staffan Heimerson och AB (där den nya chefredaktören har tagit tillbaka honom). Men, nu verkar den politiska rättsskipning gått för långt. Jag skrev om Sveriges advokaters negativa uppfattning av våra förvaltningsdomstolar. Och frågan är om det allmänna domstolsväsendet är drabbat av samma utveckling. 

Det sägs i kommentarer efter Svea Hovrätts dom att den är modern, därför den bortser från sammanhanget, och bryr sig endast om varje kort enskilt tillfälle för sig. Jag har i min enfald alltid trott att det moderna samhället gick åt rakt motsatt håll. Sammanhanget är viktigt för att förstå en händelse. Och vad jag vet så är den moderna forskningen på samhällsområdena just inställda på att se helheten och förstå just sammanhanget.

Just detta förhållande, att det är ”en modern dom”, som avviker från tidigare praxis, så är det ett solklart fall för Högsta domstolen att pröva.

Widar Andersson i Folkbladet kommenterar:

”Författaren och kolumnisten Lena Andersson är en av få kulturpersonligheter i landet som inger förtroende och som väcker respekt hos mig. Där de flesta andra bara följer med normen och makten – som döda fiskar i ett strömmande vattendrag – tar Lena Andersson sin särställning och sina möjligheter i det offentliga samhället på allvar

Notera: Lena Andersson, hon menar att Svea Hovrätt har fel som ser en sexuell relation som ett antal enskilda sekvenser utan sammanhang, för då skulle en robot kunna stå för rättsprocessen.

SÄPO i klartext: Det svenska politiska systemet fungerar inte

Undrar hur många som läste den nye SÄPO-chefen Klas Fribergs artikel i DN igår. För min del så blev jag chockad. ”Säkerhetspolisen i akut behovs av ny lagstiftning” Där säger SÄPO-chefen:

”Varje dag och i hundratals ärenden märks de negativa effekterna av dagens bristande regleringar.”

Detta beror på att lagstiftningen släpar efter, enligt Friberg, trots att två färdiga utredningar sedan förra hösten, ett år tillbaka, kommit med förslag som borde varit genomförda. Situationen är så allvarlig att säkerhetspolisen inte längre har den förmåga som man tidigare hade.

Sverige får ett konkret terrorhot i genomsnitt var annan dag. De utredningsförslag som ligger på bordet gäller:

  • Uppgifter från signalspaning, som man inte får ta del av
  • Straffansvar för deltagande i terrororganisationer
  • Reglering av teleoperatörernas datalagring
  • Möjlighet att använda hemlig dataavläsning

”Sveriges behov av en modern och rättssäker reglering på dessa områden är akut och mycket påtaglig”, skriver SÄPO-chefen vidare. Det är också ett problem med en dom som EU-domstolen fällde 2016, och som tydligen den svenska regeringen inte har hanterat på rätt sätt. Det framgår inte av artikeln om det är brister i den svenska lagstiftningen som borde åtgärdas, men troligen är det så.

Svenska SÄPO har svårt att ha kontakt med sina utländska motsvarigheter, för vi kan inte bistå med att hitta svenska kopplingar till internationell terrorism och annan brottslighet. Skälet är bristande svensk lagstiftning. Detta innebär också att spioner får lättare att verka i vårt land Vi blir en säker hemvist. Detta för att politikerna, regeringen och riksdagen, inte tagit fatt i de lagstiftningsfrågor som behöver åtgärdas.

En av utredningarna kom i oktober 2017, SOU 2017:75, Datalagring – brottsbekämpning och integritet”  Den var visserligen inte tillräcklig, för den undantog kommunikations-lagring i fasta nätet, och den lagringstid som förslogs var för kort. Men, den var bättre än inget.

En annan utredning, SOU:2017:89 , Hemlig dataavläsning – ett viktigt verktyg i kampen mot allvarlig brottslighet Den är på hela 695 sidor, och hade förslag till hur säkerhetspolisen skulle kunna ta del av kriminell kommunikation före krypteringen. Men den har ännu inte heller lett lagstiftning. Och Friberg säger: Läget är akut”

Avslutningsvis säger SÄPO-chefen att man inte efterlyser nya befogenheter, men väl möjligheter att utföra sitt uppdrag. .

Jag är ledsen att komma med sådana här negativa nyheter dagen före en skön helg, men frågan är av så utomordentligt viktig karaktär att jag inte kan låta bli. Och frågan om hur långbänken ska avskaffas borde vara en fråga i regeringsförhandlingarna. För det hjälper inte med en regering, om den drar benen efter sig. Faktum är att om terrorlagstiftningen släpar efter, som är så i fokus, då förstår man lätt att det är lika dåligt på andra områden. Eller kanske ännu sämre. I Långbänkens hemland.

Är det tillåtet att diskutera klimatpolitiken?

Det verkar inte som om man överhuvud taget får diskutera klimatfrågan, om man inte helt köper IPCC:s analys och slutsatser. Då begår man en handling som kan jämföras med förintelsen. Det som var ett brott mot mänskligheten straffades med döden.  Den som gör den här jämförelsen är Kulturchef på en av Sveriges största dagstidningar. ”Dags att ställa klimatförbrytarna till ansvar för brott mot mänskligheten” är rubriken på artikeln.

Hemskt! Bara jämförelsen är vidrig.

Att inte vara Politisk Korrekt i klimatfrågan är liktydigt med  ett brott mot mänskligheten, ingen yttrandefrihet här.

För min del, och jag tror det gäller många människor, måste man både kritiskt kunna  analysera IPCC:s rapport, och samtidigt se vilka åtgärder som behövs, vilka vägar som finns.

Inför klimatmötet i Katowice skickade 50 av världens ledande företagsledare ett brev, organiserat av World Economic Forum. Det är en uppföljning av Paris-konferensen 2015. som fokuserade på vad företagen och tekniken kan åstadkomma och inte i första hand statliga åtaganden. Vi kan, är budskapet, med konkreta fakta.(Ingen svensk företagsledare finns med)

I USA har presidenten Donald Trump  ifrågasatt IPCC:s rapport. Samtidigt har de stora myndigheterna i hans administration kommit med en helt annan analys än vad presidenten gjort. En intressant beskrivning av olika attityder i USA till klimathotet finns i The New York Times den 27 november.

För den som vill höra ”andra sidan” i klimatfrågan, så kan jag rekommendera Klimatsans. Där finns bland annat följande om klimatfakta.

Dagens Nyheter gör en stor insats mot fake news med sina grundliga faktaöversikter. Bra. Men, när man nyligen kom med en bilaga ”Klimatet”, fredagen den 30 november, men där saknas två ting. Först hur FN-institutionen IPCC räknat fram klimateffekten, men det kanske inte är så underligt, för inga media har haft någon sådan redovisning. Man ska bara tro att alla beräkningar är korrekta. Underligt. Det andra är den kritik som finns av IPCC och dess beräkningar. Men man kan inte ens hitta en uppgift att det finns avvikande åsikter. Underligt.

Till sist en positiv artikel, av Johan Norberg i Aftonbladet ”Om Du vill se hoppet för miljön, se dig omkring!”

PS Nu vet vet att jag inom kort får en reaktion från Anders Wijkman, för han tycker säkert att det budskap framför är ”Att svära i kyrkan”. Vi får se. Och jag publicerar det gärna. Ska själv snart prata klimatmodeller med William Nordhaus.

Gäst hos verkligheten?

Dagens Industri alluderar på Pär Lagerkvists fantastiska bok ”Gäst hos verkligheten” när de rubricerar sin ledare idag ”Gäst hos borgerligheten”

Oavsett om man har vänster-. höger- eller centersympatier, så borde man läsa den ledaren. Jag länkar den därför en gång till:

”Gäst hos borgerligheten”

Jag kan inte låta bli att citera ur inledningen till ledaren:

”Man vet att något stort har hänt när Socialdemokraterna tystnar inför krav på radikala skattesänkningar, försvagad arbetsrätt och fritt fram för vinst i välfärden. I den epok som gällde fram till den 9 september 2018 bedrev varje socialdemokrat med självrespekt en hård kampanj mot högerns skattesänkningar för de rika och de giriga företagens vinstintressen.

Socialdemokraterna utnämnde till och med valet till en folkomröstning om välfärden. Högerns skattesänkningar mot vänsterns ökade offentliga utgifter.

S förlorade stort. I den riksdag som tillträdde efter valet finns en historiskt stor majoritet, 60 procent, som vill sänka skatten och avblåsa alla planer på vinstförbud för välfärdsföretag.”

Resten av den intressanta ledaren bör Du läsa själv. Ger perspektiv, vill jag säga. Inte minst för Stefan Löfven och hans motparter Annie Lööf och Jan Björklund.

Sedan vill jag ge några reflektioner med anledning av de krav som Annie Lööf och sedermera Jan björklund framfört till Stefan Löfven för att stödja en socialdemokratisk regering. Man får då utgå ifrån att kraven från C och L i huvudsak accepteras. Resultatet borde bli en bindande politiker överenskommelse , som ska styra politiken fram till nästa allmänna val. Då fortsätter sedan regeringens arbete på följande sätt

  1. Regeringsförklaring. Den måste skrivas tillsammans av S, C och L. Alternativt måste C och L godkänna den politiska linje som anges i regeringsförklaringen och de förslag som där redovisas.
  2. Statsråden. i den socialdemokratiska regeringen måste genomföra en politik som de inte tror på. Det kan vara svårt att genomföra det man tror på, men ännu svårare att med kraft och utan dröjsmål verka för det man inte tror på.
  3. Utredningar kommer att stå som spön i backen. Varje område och varje politiskt förslag kommer regeringen vilja utreda. Det blir därigenom fördröjningar, långbänk, för de flesta frågor. (Se vad regeringen gjorde i bostadsfrågan 2017-18; Lät 8 utredningar producera 2.000 sidor utredningar, utan något resultat. Ansvarigt statsråd Peter Eriksson.)
  4. Direktiv till utredningarna. Normalt tar det många månader, ibland år, för att få fram direktiv till utredningar. Nu måste alla direktiv i politiska frågor underställas Centern och Liberalerna, som måste godkänna.
  5. Utredningstiden brukar om det sker snabbt gå på två år. Några gånger har det gått på ett år, som hamnkonflikten i Göteborg och personaloptioner, men detta är undantag.
  6. Genomförandet börjar med behandling av utredningen i regeringen, sedan remiss, därefter återigen regeringen, varefter lagförslag skickas till Lagrådet, som yttrar sig till regeringen, för ny handläggning. Sedan kan regeringen lämna en proposition till Riksdagen. Där behandlas ärendet av ett eller flera utskott. Efter beslut i riksdagen är frågan återigen på regeringens bord, och sedan ska myndigheter och domstolar genomföra besluten.
  7. Hela ovanstående process tar i genomsnitt 5 år.
  8. Riksdagsdebatter och interpellationer på de områden som berörs av politikeröverenskommelsen måste också förberedas i samråd mellan berörda partier.
  9. Budgeten, som utarbetas under våren-sommaren, behöver utformas i samförstånd mellan de tre partierna

Låt oss tänka oss en omvänd situation efter 2022 års val. Där Centern och Liberalerna lovar att bilda regering och under fyra år bedriva en socialistisk politik, med en återställning av allt det som skett under den nu kommande fyraårs-perioden.

Post scriptum: En kort ledare från SvD för några timmar sedan, finns inte i den tryckta upplagan, ger en del eftertankar: ”Planen är att mala ned Annie Lööf” Där sägs att Hyresgästföreningens motstånd mot marknadshyror är förödande. Vidare att LO motsätter sig alla förändringar på arbetsmarknaden som de inte har kontroll över. Det kan betyda att en Alliansregering får det tufft, kanske omöjligt, att vidtaga de förändringar som erfordras just på dessa två områden.

En ny bostads- och arbetsmarknadspolitik med S i förarsätet, som tvingas genomföra och ta ansvar, skulle kanske (jag säger: Kanske) vara enda vägen fram. Även om jag fortfarande håller på originalet, en Alliansregering som får stöd av S, för att Socialdemokraterna inte vill stoppa en regering med hjälp av Sverigedemokraterna.

 

När kungen skulle inviga vårt innovationskontor i Hong Kong

I onsdags skulle Kungen inviga vår nya nod/kontor mot Asien. Det är ett Nordic Innovation House. För Sverige är detta kontor viktigt, vilket väl demonstreras av att det var den svenske konungen som skulle inviga vår utpost mot Asien (för hela Norden). Tanken är att bygga upp samma framgångsrika koncept som i New York och Silicon Valley.

När det invigdes i onsdags, den 28e november, var intresset för media minimalt i Sverige, men stort i Hong Kong – Kina. (något som jag inte uppmärksammade i den första blog-versionen). På objektiva grunder kan detta ifrågasättas om det är rätt i Sverige.. Men ett viktigt skäl var givetvis att Sveriges Konung inställt sin medverkan. Nordiska Ministerrådet lade ut invigning på nätet, så där kan man läsa vad som skett.

Men, den stora effekten av Konungens inställda resa var att den fängslade Gui Minhai lyftes fram stort. Det såg jag samma dag i South China Morning Post, som jag abonnerar på. Evenemanget förlorade också den officiella lunch som Hong Kongs ledare, Guvenören Carrie Lam hade inviterat till. Hon deltog dock i själva invigningen, men den inställda officiella måltiden var en markering som noterades.

Nordic Innovation House i Hong Kong kan man se som ett sätt att försöka kompensera för den nedlagda omvärldsbevakning, som drabbat Sverige. Nu har Vinnova hjälpt till att inrätta ett bevakningskontor i Tel Aviv. Och snart öppnar ett kontor i Singapore också. till detta ska läggas Agneta Bladhs utredning om universitetens internationalisering. Den utredningen reagerar mot den nedlagda omvärldsbevakningen. Utredningen föreslog därför att hela 10 nya kontor ska upprättas runt om i världen, där fokus är på den svenska högskolans intresse. (Men vi borde få en samordnad svensk satsning mot omvärlden och inte en splittrad)

Fotnot: Själv noterade jag vid besök i Shanghai 2005, när skeppet Göteborg seglade in där med Kronprinsessan Victoria, så fanns ingen rapportering i svenska media. Men Kinas TV hade 5 timmar direktsändning. Oj, så arga de berörda svenskarna var, inklusive Göran Johansson, Göteborg färgstarke kommunalråd. En mångmiljon-satsning för att främja Kina-affärerna rann i Sverige helt ut i sanden. (Om det inte skrivs om, eller bevakas i TV och radio, så finns det inte)

Turordningsregler, kan det vara något?

Nu när den politiska debatten gäller regeringsbildning och stora frågor, som försvar och polis, kan det synas futtigt att komma med turordningsreglerna. Men, blicken måste både kunna höjas och sänkas, och att se på det ”lilla” är också viktigt, inte minst för majoriteten av svenska företag som är små. De stora företagen kan alltid klara den här typen av byråkrati, för de har t o m särskilda avdelningar som kan hantera personalproblem.

Vad gäller turordningsreglerna, så säger dessa generellt att vid uppsägning är det sist in, först ut som gäller. Men med ett viktigt undantag för de små företagen, med högst 9 anställda där två får undantagas denna regel. Hur viktigt är detta undantag, och vilken är effekten? Det visar Entreprenörskapsforums rapport ”Det svenska anställningsskyddet”, skriven av Anders Bornhälll och Sven-Olof Daunfeldt. Byggd på deras forskning. Den här rapporten diskuterades igår på ett seminarium.

Studien visar att undantagen för de små företagen under en treårsperiod betytt ungefär 4.200 fler medarbetare än eljest. Gränsen 10 anställda gör att färre anställs i de lite större småföretagen. Vilka har då anställts? Jo, de som är upp till 24 år, där kanske risken för misstag kan bedömas som stor. Dock har ”riskgruppen” utlandsfödda inte fått fler jobb, utan dessa har tagits av de svenskfödda. Undantagsbestämmelsen har inte heller lett till att fler äldre sagts upp.

I studien finns också ett annat intressant resultat. För 20 år sedan gick det 1,8 arbetslösa utlandsfödda på en svenskfödd. Idag, i augusti 2018, var relationen 1- 4, dvs fyra arbetslösa utlandsfödda på varje svenskfödd arbetslös. De inrikesfödda har fått lättare att få anställning genom undantaget, medan de utlandsfödda fått det svårare.

Vad är kontentan av studien? Vad gör undantagsregeln, vilken är effekten? Professor Sven-Olov Daunfeldt sammanfattade:

  • Antalet anställda ökar
  • Det är yngre som får anställning
  • Det sker ingen förändring för den äldre arbetskraften
  •  inrikesfödda gynnas
  • Ingen effekt på utrikesfödda

Slutsatsen på seminariet, där flera deltog i en intressant paneldiskussion (länk finns snart tillgänglig) var entydig: En större reform av arbetsmarknadslagstiftningen måste komma. Men den behöver analyseras väl. Här kan Entreprenörskapsforum göra betydande insatser, enligt moderatorn, E-forums VD, professor Johan Eklund. 

Rapportförfattarnas artikel i SvD den 27 november sammanfattar väl deras förslag under rubriken ”Låt företagen välja vilka som ska sägas upp

 

Det hjälper inte med en ny regering, om regeringskansliet inte fungerar

Tyvärr fungerar regeringskansliet allt sämre. Det är något som även Stefan Löfven är medveten om, men sin vana trogen lät han Långbänken gälla. Men, oavsett regering, så måste åtgärder till. Och det är inte bara en enkel översyn, det är en total ommöblering som behövs. Jag har tidigare skrivit om detta, så jag ska inte upprepa mig allt för mycket. Läs om bedrövelsen:

Sveriges stora dilemma: Att aldrig kunna fatta beslut

Gunnar Wetterberg skrev i Expressen  den 22 maj 2016: Hela regeringskansliet behöver göras om i grunden. Han är noggrann, har skrivit om rikskanslern Axel Oxenstierna, arbetat i regeringskansliet och vet vad han talar om. Nog en av de mest insiktsfulla personer när det gäller offentlig administration. Så här beskriver Wetterberg regeringskansliet:

De 5 000 anställda i regeringskansliet arbetar i en organisation som motverkar samordning och överblick. Stuprören mellan departementen hämmar greppet om helheterna. Som organisation hör regeringskansliet till de mest dysfunktionella apparaterna i landet.

Att det har gått långt förstår man när inte ens SÄPO har förtroende för administrationen i Regeringskansliet

Lars Nicander, chef för Centrum för asymmetriska hot- och terrorismstudier vid Försvarshögskolan, säger, SvD 2018 11 25:

– Jag tolkar detta som indirekt kritik av regeringskansliets organisation, att Säpo inte tycker att det finns någon kvalificerad mottagningskapacitet inom regeringskansliet som kan bereda den här typen av känslig information på ett bra och brett sätt, säger han.

Att det råder Långbänk, man släpar fötterna efter sig, är tyvärr sant. Man behöver bara nämna: