I Sverige ska man hälsa – men inte samtala

”I Sverige hälsar man på varandra. Man tar både kvinnor och män i handen”, Stefan Löfven den 21 2016. Idag kan tilläggas: Men man samtalar inte. Det har dock idag upphävts av Stefan Löfven själv. Dock inte med SD.(Men det kommer snart ske också där)

Detta att inte samtala reagerar omvärlden emot, det fick jag förstärkt i helgen, vid en utlandsresa med kontakter från flera länder. Utländska tidningar har också uttryckt förvåning, så också näringslivet i Sverige. Oberoende respekterade debattörer regerar också här hemma

  • Leif G W Persson i Expressen i igår. En central del i analysen: ”Den enda politiska enighet som för tillfället råder är att inget av de båda blocken vill ha med Sverigedemokraterna att göra vilket förvånar mig av två skäl.Dels med tanke på den snabbhet med vilken man anpassade sig till såväl SD:s flyktingpolitik som goda delar av deras kriminalpolitik under det år som föregick valet. Dels vilka som faktiskt röstade på SD. Nio av tio torde vara gamla sossar och borgare och att beskriva dem och därmed var sjätte av landets medborgare som både politiskt brunfärgad och mindre vetande är naturligtvis inte sant.”
  • Alice Teodoresco i Göteborgs-Posten i söndags. Hennes centrala budskap i kortform:
    • ”Men till syvende och sist måste man ändå fråga sig vad politikens syfte ska vara. Är det att till vilket pris som helst isolera SD eller att driva den politik som man tror på? Räcker avståndstagandet gentemot SD som enda bärande idé för en regering?”

Sverigedemokraterna har nazistiska rötter sägs det, och det torde var korrekt. Dock tycks man i SD idag ha en nolltolerans både mot fascism och nazism.

Vänsterpartiet har onekligen starka rötter med kommunismen och Stalin, något som många tycks ha överseende med. Jonas Sjöstedt blev medlem i Vänsterpartiet Kommunisterna på 1970-talet, då Vänsterpartiet forfarande tog emot pengar från Sovjetunionen. Affischer på Lenin har funnits på Vänsterns partikansli på 2000-talet. Och senast den 1 maj i år fanns Lenin-plakat i Vänsterns demonstrationståg i Stockholm. Vänsterpartiet har försvarat den nuvarande ledningen i Venezuela.

Det finns dock en enda regering som haft en fd nazist som statsråd,. Tage Erlanders socialdemokratiska regering. Det var åren 1957 –

Detta kunde man läsa i Dagens Nyheter den. 23 augusti 2001:

Ragnar Edenmans rötter i fascismen förblev okänd under hela hans levnad. Sin politiska karriär inledde han som studieledare hos fascistledaren Per Engdahl. Tillsammans med Engdahl och fem andra studenter var Edenman med att bilda Förbundet Det Nya Sverige hösten 1930 i Uppsala.

Det fanns en mängd politiker som under 1930-talet var fascister eller nazister, i stort sett i alla partier, men de blev sedan förlåtna. Frågan är om detta går att överföra på ett parti i dagens Sverige, som Sverigedemokraterna? De partier som hade starkast rötter från nazismens 30-tal är Moderaterna och Centerpartiet. Liberalerna är nog det enda parti som går helt fria. Och KD fanns inte då. Vänsterpartiet hade sin Stalin och sedermera Mao. Och än värre, Vänstern har sitt partiprogram, som vill rasera det svenska samhället, om än nu med ”demokratiska” metoder. För jämförelsens skull finns Sverigedemokraternas partiprogram här också

Kommunisterna har inte gjort upp med sitt förflutna, det har framgått av boken ”Partiet på kant med verkligheten” skriven av Magnus Utvik, en fd partimedlem. Trots att den var dagsaktuell tycktes både journalister och Vänsterpartiet förtiga boken. Och Vänsterpartiet blev inte ställt till svars för detta. Den historiker, Sven-Eric Liedman, som för 25 år sedan engagerades av Vänsterpartiet för att rensa ut den gamla kommunismen, säger att så inte skett. Lidman, var mycket kritisk mot Vänsterpartiet, som inte alls gjort vad man kunde begära. Slutsatsen är att Vänsterpartiet inte gjort upp med sin kommunistiska svarta historia.

 

 

Ladda upp med för näringslivet viktiga förslag

Nu när det råder kontaktförbud åt olika håll kan det var läge för samtliga block, det lär finnas tre, att ladda med sakförslag, som kan genomföras ganska omgående. Däribland finns arbetskraftsinvandring, ordning och reda i skolan och ett samlat grepp för digitaliseringen  samt delar av företagsbeskattningen. Låt mig här redovisa den start som Företagarna föreslår i Dagens Industri idag:

”Rivstart för skattereform” av Günther Mårder och Patrick Krassén.

Förslagen berör områden där båda mittenblocken. Och när det gäller näringslivsfrågor finns det ytterligare ett block – vänsterblocket som vill avskaffa det fria företagandet. (Vänsterns partiprogrammet om Du tvekar):

  • Personaloptioner. De personaloptioner som infördes vid årsskiftet kan inte Skatteverket tillämpa som Damberg utgått ifrån (bristande lagstiftning). Därför måste en förändring ske. Alliansen vill göra systemet betydligt mer omfattande, och här finns en positiv inställning från EU-kommissionens sida (UK har fått fem gånger Sverige)
  • Generationsskiften. Försäljning till ”utomstående” borde behandlas som närstående, inte med dubbel beskattning. Här finns ett utredningsförslag som remissbehandlats och lagrådsbehandlats av den förra regeringen.
  • Rättssäkerheten. Beskattningsprocessen för enskilda måste rättssäkras. Vid vinst mot Skatteverket måste ersättning utgå.
  • Företrädaransvaret. Det strikta företrädaransvaret, som innebär att en styrelseledamot får personligt betalningsansvar för företagets skatteskulder. Det innebär idag många avstår från att sitta i mindre och medelstora företags styrelser (kanske 1000-tals). Liknande finns ingen annan stans.
  • Expertskatten. (Vill jag tillägga) Den är idag krånglig, oförutsägbar och träder in vid för hög lönenivå. Och målet 3000 experter årligen har aldrig uppnåtts. Högst 900 personer.

När jag återigen läste Vänsterpartiets partiprogram idag, så blev jag rädd. Det finns alltså ett parti i Sverige som vill rasera det samhälle vi lever i. Vänstern om företagen:

Kapitalets makt måste brytas för att demokratin ska kunna fördjupas och breddas. De rättigheter som springer ur ägandet måste begränsas och ägandet i sig övergå till gemensamma former.

Fria företag ska alltså inte få finnas. Inte undra på att Vänsterpartiet varit drivande för att stoppa välfärdsföretagen. Som en första etapp. Inför fortsättningen har Vänstern fått god hjälp av ett statsråd, civilminister Ardalan Shekarabi, som påstår att ”Vinst är stöld”. Jag vet att Socialdemokraterna inte har socialiseringen i sitt program. Men ändå tillåts en företrädare, ett statsråd, att hävda att Vinst är stöld.

Det har spekulerats i om S skulle kunna ta in företrädare för V i regeringen. Här framgår tydligt – i Vänsterpartiets partiprogram – varför detta är helt omöjligt. En del av Vänsterpartiets socialistiska program rensade SAP ut för länge sedan. Just Vänstern och den hotade äganderätten behöver jag återkomma till – en mycket viktig fråga för framtiden.

Områden där Sverige kunde ha varit så mycket bättre

Sverige har en potential som vi långt ifrån utnyttjat. Vi skulle ha kunnat ha det mycket bättre än idag. En del andra länder ligger före, en del långt före. Trots att vi sluppit två världskrig, har flest storföretag per capita, en ganska homogen befolkning, har de prestige-rika Nobelpriset, så går det trögt.

När jag ser tillbaka på mitt bloggande upptäcker jag, med viss förvåning, att det mesta som inte varit så bra – inte fungerat – fortfarande ligger dåligt till. Trots att lösningarna funnits där, även i min blogg, men det har inte hjälpt. Nu, när framtiden planeras, kan det finns anledning att ge några goda råd, från det jag ser i backspegeln. Bara ett litet urval och inte i ordning:

Ett innovationssystem för framtidenOECD har gjort två analyser av det svenska innovationssystemet, både år 2012 och 2016. Båda gångerna på uppdrag av respektive regering. Innovationssystemet har underkänts. Ingenting har skett, OECD-rapporterna finns inte ens i de forskningspropositioner, där de skulle varit underlag.

Den svenska skolan har inte fungerat särskilt väl. Även här har OECD, på regeringens uppdrag, gjort analyser och kommit med förslag. De ansvariga politikerna har kämpat emot förändringarna, disciplin behövs inte, kunskaper är fel. Nu äntligen, med Skolverkets nye generaldirektör Peter Fredriksson, sker förändring – långsamt. Det ansvariga statsrådet Anna Ekström säger den 20 augusti i år ”Fler än vi bör rannsaka sin skolpolitik”. Vi hoppas på fortsättningen…

Expertskatt införde Sverige år 2001. Målet var att 3.000 utländska experter skulle kunna attraheras årligen till Sverige med reduktion av skatten. Danmark införde en liknande expertskatt samtidigt. Men i Danmark bygger den på en enkel schablon, med garanterat svar inom 14 dagar. I Sverige tar det 4-6 månader, och är inte förutsägbar. Måluppfyllelse: Danmark 3.000 drygt per år. Sverige nu har vi segat oss upp till 900. Hur många 10-tals miljarder har vi inte förlorat under tiden?

Arbetstillstånd för utländska arbetare får vänta i månader, ja år. År 2000 hanterade en handläggare på Migrationsverket 150 sökande per år. Nu klarar vederbörda av 50 årligen. Dessutom kompetens-utvisas drygt 600 personer varje månad trots att de har bostad och arbete i Sverige. Och regeringen ingriper inte, trots att den kan.

Det finns dussintals motsvarande exempel i min blogg som jag skrivit sedan 2012 med 962 blogginlägg.

 

 

Kompetensförsörjningen

Migrationen – med brist på allt, från svenska till regler för det nya landet etc.

 

Nyckelfrågor inför framtiden

När det politiska spelet fortsätter, så kan det finnas anledning att fundera på vilka frågor som är av vikt att ta fatt i för att vårt näringsliv och därigenom vår ekonomi ska kunna utvecklas väl. Här vill jag bara lista några viktiga frågor, som knappast berörts i valrörelsen:

  • Internationaliseringen av våra universitet och högskolor. Här kommer en viktig utredning den 30 oktober. Agneta Bladh. Redan nu ser vi att privata Handelshögskolan i Stockholm blivit bland de bästa. På två år upp från plats 28 till idag nummer 12 i världen.Andra svenska universitet måste också till världstoppen
  • Den svenska livsmedelsproduktionen behöver förstärkas. Den har på 25 år gått från självförsörjning till ett nolläge, enligt branschen. Europeisk växtforskning vill EU-domstolen sätta stopp för, vilket kommer drabba hela Europa.
  • Digitaliseringen behöver samordnas och stärkas i Sverige. Det har den nuvarande regeringen misslyckats med, sex stuprör har ansvaret idag. Men Moderaterna har en digitaliseringsprogram, ”Sverige ska vara ett digitalt föregångsland”, som lovar gott, och överglänser den strategi som nu finns.
  • Entreprenörskapet måste utvecklas, så att företag kan starta, växa och blomstra i Sverige. Här måste den utmärkta Entreprenörskapsutredningen plockas fram och genomföras. Det har inte den nuvarande regeringen lyckats med.
  • Infrastrukturen behöver utvecklas. Det duger inte att Sverige har en kapitalexport, för vi behöver investera här hemma, inte minst i järnvägen, men också i motorvägar som förbinder våra tre största städer.

Det skadar inte att lyssna till Assar Lindbeck en gång till.

Alla dessa frågor, och många andra, kommer jag att behandla i framtida bloggar. Detta oavsett hur det politiska spelet går. (Jag vet att jag inte tagit med skolan, arbetskraftsinvandringen, forskningen, svensk export, hela folkets behov av vidareutbildning och många andra frågar, men de kommer även framgent i bloggen)

Sveriges oförmåga att fatta och genomföra politiska beslut, och hela den bristande politiska administrationen återkommer jag också till

 

Nu är det dags för valets viktigaste fråga

Nu är partispelet inför valet borta. Nu gäller det i stället att bilda en regering,  och då borde sakfrågorna vara i fokus. Högst upp på dagordningen borde borde landets i särklass viktigaste fråga stå: Hur ska näringslivet utvecklas? Hur kan politikern sätta de rätta spelreglerna med förnuftiga skatter och minskad regelbörda? Så att vi får råd med all välfärd, både den gemensamma och den egna.

Kusinerna Wallenberg, Jacob, Marcus och Peter uttalar idag (DI 10/9):

”Vi anser att det är fundamentalt att tillträdande regering, oavsett färg, vidareutvecklar konkurrenskraftiga förutsättningar för svensk innovation och företagande samt att investeringarna i utbildning, entreprenörskap och forskning ökar”

Detta är en oerhört viktig signal, som säkert hela näringslivet ställer sig bakom.

Företagsledare, som tyvärr fegade ut inför valet, bör nu tala om att de gångna åren var en tvångströja för näringslivet. Säg då att näringslivets förhoppningar var stora när Stefan Löfven-regeringen deklarerade att näringslivet inte var ett särintresse. Men sedan verkar det som om den rödgröna regeringen uppfattat näringslivet som ett villebråd, som skulle beskattas hårdare, regleras mer, även vinsterna. ”Vinst är stöld” har en ansvarig minister sagt, utan att bli tillrättavisad.

Även de många utlänningar som arbetar i Sverige har reagerat, och Sverige upplevs av dessa som mycket sämre än tidigare.

Regeringen tror att det hjälper att ge Tillväxtverket och Vinnova och andra myndigheter en mängd uppdrag att hjälpa de svenska företagen med enskildheter. Det är inte där näringslivsklimatet ligger. Det är generella regelverk, en bra spelplan och rimliga skatter. Därefter kan insatser göras för att bistå med enskildheter. Men detta har inte den nuvarande regeringen förstått, och inte den tidigare Alliansregeringen heller.

Ett bra program för en kommande regering skissar en referensgrupp i den tidigare Entreprenörskapsutredningen (SOU 2016:72), med Pontus Braunerhjelm i spetsen:

”Åtta råd till nya regeringen – så stärker vi ekonomin”, i Svenska Dagbladet idag. Några förslag:

  • Sverige måste bli en Scale-Up-Nation (Det räcker inte att bara starta nya företag)
  • Enklare jobb, med lägre ingångslöner krävs för att få fler i arbete
  • Fokusera på funktion och kvalitet (Vinstbegränsningar för företag är fel väg)
  • Minska regelkrånglet
  • Åtgärda kompetensförsörjningen
  • Avveckla företrädaransvaret
  • Förenkla upphandlingsreglerna så att mindre och medelstora företag kan deltaga

Varför inte också köpa Stefan Löfvens ”Ny Affärsplan för Sverige”, som han skrev tillsammans med Magdalena Andersson och Mikael Damberg (24/9 2012)?

Dramatisk försämring av upplevelsen av Sverige

Sedan fem år tillbaka gör InterNations en studie, Expat Insider, för att belysa hur de utlänningar som arbetar i ett annat land upplever sin situation. I årets mätning har drygt 18.000 personer tillfrågats världen över. Totalt har 68 länder rankats. Resultatet för Sverige är katastrofalt. Vi upplever den största försämringen av något land. Förra året var vi nummer 22. I år hamnade vi på plats 46, en försämring med 24 placeringar.

De bästa länderna att bo i för utlänningar som arbetar är, enligt under undersökningen följande:

  1. Bahrain
  2. Taiwan
  3. Ecuador
  4. Mexico
  5. Singapore
  6. Portugal
  7. Costa Rica
  8. Spanien
  9. Columbia
  10. Tjeckien

De andra Nordiska länderna kommer före Sverige. Så ser det ut: Finland nummer 23, Norge plats 25, Danmark 35 och sedan kommer Sverige på plats 46. (sid 130 – 133 i rapporten

Vad är det då för områden som avgör rankingen?

  • Livskvaliteten, som fritidsutbud, transporter och digitala tjänster
  • Etableringen, som hemkänsla, vänlighet, träffa vänner och språket
  • Arbetet, som karriär, ledighet och säkerhet
  • Familjelivet, som barnomsorg, utbildning och välbefinnande
  • Ekonomin, som inkomst och levnadsomkostnader

Det är en riktigt intressant läsning. Undersökningen borde de svenska politikerna ta del av, efter valet. Och få till stånd en diskussion om vad som gör landet attraktivt. Här är det för Sverige etableringen och ekonomin som ger riktigt dåliga betyg. Det är nog inte fel att tro att såväl bostadsbristen liksom skatterna spelar en stor negativ roll, men också bristen på integration och gängkriminaliteten. Till detta får vi nog lägga svenskens kylighet och ovilja för det främmande.

Sverige har tappat 7 år av internationalisering

Vad är det som hänt? Jo, Alliansregeringen ändrade 2011 systemet för utom-europeiska gäststudenter vid våra universitet och högskolor. Då slopades den fria tillgången för icke-EU-studenter (ESS) att läsa utan kostnad i Sverige. Detta skedde utan att en konsekvensanalys gjordes, och utvecklingen blev dramatisk. På ett år hade antalet gäststudenter från tredje land minskat med två tredjedelar. Antalet var nere i 1.500 sådana gäststudenter i hela Sverige på ett år (2012).

Nu har siffran stigit till drygt 4.000, dvs vi har kunnat få tillbaka de studenter vi bokstavligen sparkade ut för sju år sedan. (Dock givetvis inte de vi tidigare gått miste om) Detta är mycket mer framkom vid Etreprenörskapsforums seminarium idag. Detta byggde på en rapport,  ”Studiedestination Sverige”.

Trots att Sverige nu återställt antalet nya gäststudenter vi hade för sju – åtta år sedan, har övriga världen rört sig framåt. Och Sverige har ställt sig vid sidan om utvecklingen. Totalt i hela världen finns det idag drygt 4 miljoner utländska gäststudenter, kallade ”freemovers”. Därav har Sverige fått ta emot 0,7 procent. Detta är väldigt lite och länder som Tyskland och Nederländerna har betydligt fler.

Om Sverige inte ska isolera sig, så är det viktigt att vi har en stor andel utländska studenter. Av flera skäl:

  • Kompetensförsörjningen i vårt land
  • Exporten – kunniga utländska studenter kan där spela en viktig roll
  • Nätverk för Sverige utomlands. För högskolorna, näringslivet och landet.
  • Sverigebilden – både genom gäststudenterna, men också attraktionskraften

Det kan kanske låta som ett mindre problem om Sverige har få utländska studenter. Universiteten är väl till för oss själva?  Men så är det inte. Bortsett från dessa studenters inverkan på omvärlden, så blir studiemiljön i vårt land mycket mer internationell med de utländska deltagandet. Dessutom höjer de utländska studenterna kvaliteten.

Utredaren av Universitetens internationalisering, Agneta Bladh medverkade vid seminariet. Hon kommer föreslå fördubblade statliga stipendier för tredje-lands-studenter i den utredning hon ska redovisa den 31 oktober. Men räcker det, frågade huvudförfattaren till rapporten, Martin Wikström, med en kritisk underton. Den andre rapportförfattaren, E-forums VD Johan Eklund, påpekade hur brist på incitament, för studenter, lärosäten och företag lägger hinder i vägen.

Idag har Sverige inget bra anseende utomlands hos de som söker högre utbildning. Det räcker att säga Migrationsverket, som inte fungerar. Bostadsfrågan är en annan trång sektor. Därtill kommer att antagningsprocessen till högskolorna som inte är synkroniserad med tillstånd och stipendier. Det är till och med svårt för studenterna att få bankkonto. Därtill kommer att studenter blir hemskickad sex månader efter examen, och svårigheter att få arbetstillstånd. Vi verkar inte ha lärt oss hur vi ska sköta oss.

En utförlig redovisning kan man läsa snart på E-forums hemsida

Lyssna på Assar Lindbeck

Idag talar ekonomiprofessor Assar Lindbeck ut i Dagens Industri. Han redovisar där vad han tycker att Sverige måste göra. Läs och begrunda, det skulle jag särskilt vilja säga till mina läsare på den politiska kanten. Inklusive Stefan Löfven, om han nu hinner.

För Dig som inte har tillgång till Dagens Industri finns länken till intervjun med Assar Lindbeck här: ”Sverige slöt sina ögon” . Där pekar han på att Sveriges BNP inte hänger med, ett inlägg i debatten om hur starkt Sverige är ekonomiskt. Finansministerns överdrift sätts på plats.

Vad är Assar Lindbecks budskap idag? Svaret är :

  • Ökade offentliga infrastrukturinvesteringar genom upplåning
  • Bostadsmarknaden är skandalen i svensk politik – hyresregleringen måste avskaffas
  • Skattereform som återställer symmetrin i skattesystemet
  • En invandring av lågutbildade som vi har kapacitet att ta hand om
  • Ökade kapitalkrav på bankerna

När det krisade på 1990-talet, det är 25 år sedan, så kallades ekonomiprofessorn Assar Lindbeck in. Han fick leda en Ekonomikommission med uppgiften att föreslå ”den ekonomiska politikens utformning på medellång sikt”. De 113 förslagen, som kommissionen kom med, efter bra tre månaders arbete, tål att upprepa idag. En del är genomfört, men mycket ligger och väntar. En ny Lindbeck-kommission kanske är möjlig efter valet? Det öppnar Lindbeck själv för i intervjun i DI.

Ekonomikommissionens betänkande ”Nya villkor för ekonomi och politik” kan Du ladda ned här. Dokumentet är på 200 lättlästa sidor. Uppgiften för kommissionen då, enligt direktiven, var: Internationalisering av Sverige, att föra in oss i det europeiska samarbetet och ”återupprätta Sverige som en tillväxt- och företagarnation”. Med förbättrad välfärd och valfrihet samt god miljö.

Tilläggas kan att Assar Lindbeck, liksom nu förre statsministern Göran Persson, vill att de andra partierna både ska kunna samtala och samarbeta med Sverigedemokraterna.

Har Sverige blivit ”Världens ledande industrination”?

Hur har regeringen klarat näringspolitiken? Det kan vara rätt att ge en beskrivning hur man själv ser på utvecklingen, efter mina kritiska bloggar. Det underlättas av att Mikael Damberg nu i en intervju med Dagens Arbete, Industriarbetarnas Tidning, ger sin syn på utvecklingen. Först har dock Dagens Arbete i förra veckan gjort en egen utvärdering, under rubriken ”Så blev Löfvens industrisatsning”.  I övrigt har inte regeringen sagt särskilt mycket i valrörelsen, vare sig om sin förda industripolitik, eller dess framtid.

Först noterar Dagens Arbete att Socialdemokraterna inför förra valet lovade att Sverige skulle bli ”världens ledande industrination. Dit har vi inte nått, enligt ranking på Global Competitivness, för vi stannar på plats 7, dock upp tre platser under mandatperioden.

Tidningen Dagens Arbete redovisar resultatet på fem områden:

  • Produktiviteten – där ligger vi strax över genomsnittet, enligt OECD
  • Investeringarna – Industrins investeringar ligger på samma nivå som under Alliansregeringen
  • Kompetensförsörjning – bristen på arbetskraft har fördubblats under den röd-gröna regeringens tid, från 18 till 36 procent
  • Forskning och utveckling – den kraftiga nedgången under Alliansregeringen har inte vänt uppåt
  • Nyindustrialisering av Sverige – ett 70-tal åtgärder har vidtagits, men inga resultat redovisas
  • Industrikansler – blev ingen, utan ett Advisory Board för Damberg under ett år

Det är uppenbart att den röd-gröna regeringen inte lyckats föra fram Sverige till ”Världens ledande industrination”, vad jag kan förstå. Inte heller har man infriat Stefan Löfvens löfte i DN hösten 2012 att utveckla ”Affärsplan Sverige” genom en seriös dialog med näringslivet. Några sådana försök har inte skett, utom arbetet med det Nationella Innovationsrådet, NIR, som inte alls haft den rollen.

Vad säger då Mikael Damberg själv? Det sker också i Dagens Arbete. Antalet anställda i privat sektor har ökat med 198.000 under regeringsperioden, säger han. Exportindustrin är den som utvecklats bäst. Investeringarna har hållit sig på en hög nivå och nedgången i FoU har slutat minska, också enligt Damberg.

Industriföretag flyttar hem produktion, påpekar Damberg vidare, Och lyfter fram en testbädds-anläggning för självkörande el-fordon i Göteborg som en framtidssatsning.

Vad har inte gått bra för regeringen enligt Damberg?

  • Robotiseringen– har inte gått tillräckligt snabbt
  • Kompetens-avvisningarna – där Migrationsverket gjort ”helt orimliga tolkningar”, enligt Damberg
  • Kompetensförsörjningen – där bristen fördubblats i företagen (Beror på högkonjukturen)
  • Fler Ingenjörer – ”Det går lite för långsamt”

Var och en får själv bedöma om löftet ”Världens ledande industrination” förverkligats. Och politiken för entreprenörer, företagare och hela näringslivet framöver är mycket oklart, utom för vissa skatter och andra ingrepp, som den nuvarande regeringen lovat.

Hur får man till en seriös dialog med företagen, Stefan Löfven?

Dagens Nyheter konstaterar i sin huvudledare idag att ”Ekonomin ät valets viktigaste ickefråga”. Jag skulle vilja påstå att det trots detta är valets viktigaste fråga. Vad skulle vi leva på, hur skulle välfärden kunna fungera, utan ett blomstrande näringsliv?

Här är några frågor som berör landets företagare och som poppat upp under valrörelsen. Utan rangordning:

  • Särskild skatt för utländska bärplockare. Skulle drabba 3-4000 thailändare, som svarar för 70 procent av den svenska bärråvaran. Industrin drabbas, liksom vi andra.
  • Minskat regelkrångel är företagarnas viktigaste fråga, enligt en Sifo-mätning (81% av företagarna). Regelverk borde i stället främja entreprenörskap och företagande.
  • Förmögenhetsskatt nämnde statsministern redan i mars, men backade då. Nyligen kom dock förslag till både kapitalskatt för rika och bankskatt.
  • Kompetensutvisningar av personer med anställning i företag sker i en takt av 600 i månaden
  • Personalliggare drabbar hotell och restaurangnäringen hårt.
  • Antalet kvinnor som startar företag – entreprenörer – har minskat. Fruktar förbud mot välfärdsföretag.
  • ROT- och RUT-företagande minskar markant
  • Många fler frågor

När Stefan Löfven var ny partiledare, då utlovade han en Affärsplan Sverige. Där ville han lyfta näringslivets frågar, enligt ett fempunkts-program, i samråd . En seriös dialog skulle ske med näringslivet. Två frågor om detta

  1. Hur har den seriösa dialogen med näringslivet skett?
  2. Är det någon journalist som tagit upp löftet om Affärsplan Sverige eller den seriösa dialogen med näringslivet under valrörelsen?

Jag väntar spänt på svaret från såväl läsare av bloggen, som Stefan Löfven själv och landets journalister. För jag kanske har missat något, och det vore inte roligt.

Sedan kan man fråga sig, som SvD:s Birgitta Forsberg gjorde: Näringslivet har lämnat walk over – feghet råder. Varför? Och det är klart om företagsledarna i landet bara tiger still, då är de medskyldiga. Men, så är det, typiskt svenskt idag. Curt Nicolin och hans generation vågade.  Det finns undantag; Dan Olofsson och Rune Andersson.