Dagens Nyheters ledare talar klartext: Polisen blir bara sämre.

Alla som klankar på polisens förmåga och verksamhet kan känna sig trygga. Nu, när till och med Dagens Nyheter i en huvudledare säger att polisen bara blir sämre. Då har vi bevis på att det är helt OK att säga som det är. Därtill kommer att Statskontoret kommit med en rapport om polisen, som ger underlag till den utvärdering som DN:s ledare gör.

Här vill jag bara plocka citat direkt ur DN:s ledare, som illustrerar läget. Detta är svensk polis idag enligt Dagens Nyheter i en ledare (16/10):

  • ”situationen blir bara värre och värre för varje år”
  • ”delar av Polisens nationella utredningsdirektiv fortfarande inte nått ut i hela landet”
  • ”polisens rekryteringsavdelning är så underbemannad att den inte hinner nyanställa folk”
  • ”hela utredningar går om intet” pga det forensiska arbetets långsamhet
  • ”Blanketterna som poliserna ska fylla i är så krångliga att de knappt går att använda”
  • ”Vad är detta för ett tjänstemannahelvete?” När blanketter behöver fyllas i manuellt fyra gånger.
  • ”Så länge huvudkontoret inte fungerar ordentligt kommer kommer lagens långa arm att förbli stukad”

Detta skriver Dagens Nyheter i en ledare. Läget är inte klokt. Vad gör de ansvariga? Det är politikerna. De sitter och spelar ”Politikerspelet”, vill jag och många med mig påstå.

Men, så här är det på många andra ställen i den offentliga sektorn. Allra sämst är det nog i Regeringskansliet, men det får jag återkomma till, när det finns någon som kan vidta behövliga åtgärder.

Talmannen: Sondering ska ske med samtliga riksdagspartier

Så äntligen har Talmannen agerat och låst upp spänningar och kontaktförbud. Genom att ge Sonderings-mannen i uppdrag att tala med samtliga partier i riksdagen, så släpper förtrollningen. Den som får uppdraget att sondera måste tala med alla partier. Och Talmannen ger samtidigt med-skicket: Vilka är respektive partiers viktiga sakfrågor för den kommande riksdagsperioden?

På så sätt släpper inte bara spänningen mellan partierna, och det normala umgänget mellan folk och folk återställs. (Och vi kan meddela omvärlden som undrar. Här i Sverige tar vi varandra inte bara i hand vi samtalar också) Samtidigt kan man får en redovisning av vad som är aktuella frågor. Extremer från V och SD, som båda vill svenskt utträde ur EU, kanske inte är en fråga för de kommande fyra åren. Bort alltså.

Inte heller V:s krav på förstatligandet av de svenska företagen torde vara aktuell. NATO-frågan är väl en annan fråga, där extrempartierna V och SD har starka åsikter, som ändå inte verkar vara aktuella under den kommande perioden, eller?

Och hur är det med ”Vinster i Välfärden”? Kan man helt begrava Ilmar Reepalus förslag, eller tänker Vänstern och S ta upp den frågan igen? Riskerar de privata välfärdsföretagen än en gång att bli stoppade? Den frågan är viktig för överenskommelser över blockgränserna. Och hur är det med vinst, är det fortfarande stöld?

På detta sätt klarläggs de viktiga sakfrågorna, något som partierna varit duktiga på att dölja i såväl valrörelse som i regeringsförhandlingarna. Talmannen och partierna, samt vi vanliga dödliga, får en lista på den kommande periodens sakfrågor som behöver lösas.

Detta har jag kanske drömt, men det vore bra om det skedde. Ett tips till Talmannen!

Svenska universitet backar

Nu backar de svenska universiteten, enligt brittiska Times Higher Education World University Ranking 2019. Det är ingen rolig läsning, för alla stora svenska universitet och högskolor backar. Detta i avvaktan på att vi gör något åt universiteten, något som har varit på gång länge, men som politikerna – de som bestämmer – inte fått till det.

Låt oss först se hur läget är idag med rankingen:

  • Karolinska Institutet, den klart lysande svenska stjärnan, har gått från 28e platsen 2016 till idag 40e
  • Uppsala från plats 86 till 87
  • Lund från 93 till 98
  • KTH från 173 till 187
  • Stockholms Universitet plats 153, (men opålitligt enligt dem själva)
  • Sedan kommer Chalmers, Göteborgs Universitet, SLU, Umeå, Linköping och Örebro i fallande skala från 200 till 500. (Kolla själv rankingen)

Vilka universitet är bäst i världen? Här är början på listan:

  1. Oxford, UK
  2. Cambridge, UK
  3. Stanford, US
  4. MIT, US
  5. California Inst of Technology, US
  6. Harvard, US
  7. Princeton, US
  8. Harvard, US
  9. Imperial College, US
  10. Chicago, US
  11. ETH, Schweiz

Under tiden håller vi på med universitet och högskolor, som väntar på att de ska få en modern styrning och bli självständiga. Har dragits i långbänk i mer än 10 år. Därtill kommer universitetens internationalisering, som också håller på att utredas. Till dessa två områden återkommer jag.

Tänk om regeringen, oavsett vilken den blir, kunde läsa de två OECD-analyser, som man beställ och betalat många miljoner för, men inte brytt sig om.

En Festskrift till en 65-åring, kan det vara något?

Svaret är JA 

Festskriften är förärad ekonomiprofessorn Pontus Braunerhjelm som i helgen fyllde 65 år. Pontus Braunerhjelm är något av entreprenörskapets egen professor i Sverige. Här kan Du ladda ner ”Festskrift till Pontus Braunerhjelm”

Bakom festskriften står inte oväntat Entreprenörskapsforum, där Pontus varit VD och nu är forskningsledare.

En festskrift är oftast historisk och tillbakablickande med nostalgiska tankar. Så inte här. Denna betraktelse är oerhört aktuell och framåtblickande. I kortform har Pontus Braunerhjelm medverkat till

  • Att utveckla den i år Nobel-belönade Paul Romers endogena tillväxtmodell genom att föra in entreprenörskapet i modellen. (År 2009)
  • Globaliseringsrådet, vars förslag redan för 10 år sedan gav såväl Alliansen som S ett idéinnehåll för framtidens samhälle, som nu rimligen måste utvecklas, oberoende av regering. (Beskrivet av Rådets dåvarande ordförande Lars Leijonborg)
  • En Entreprenörskaps-utredning från 2016, där Pontus Braunerhjelm var utredare, vars resultat nu måste genomföras oavsett färg på regeringen.

Festskriften visar vilken produktivitet och bredd Pontus Braunerhjelm har i sin verksamhet. E-forums VD professor Johan Eklund redovisar detta i sitt bidrag till skriften ”Entreprenörens återtåg i ekonomi och politik”. Braunerhjelm har hittills publicerat ca 300 vetenskapliga artiklar, debattartiklar, rapporter och böcker, som dock inte låter sig begränsas till entreprenörskap allena. Eklund påpekar också att antalet citeringar av Braunerhjelms utveckling av Paul Romers endogena tillväxtteori, som skedde 2009, uppgår till betydande 1.300, vilket indikerar att genomslaget är stort.

I Lars Leijonborgs bidrag lyfter han fram Braunerhjelms insats i regeringens Globaliseringsråd 2006 – 2009. Med 36 underlagsrapporter och två slutrapporter kan man tala om ”en guldgruva för en kommande reformsinnad regering”. Det betyder samtidigt att förslagen var många och bra, men också att en stor del inte är genomförd ännu. Det är kansliets slutrapport, som finns på länk här, som sammanfattar helheten och i lägger fram lösningar också på dagens problem (350 sidor).

Det finns ett inslag i denna festskrift som bör förstärkas, och det är Braunerhjelms  eminenta Entreprenörskaps-utredning, som publicerades i mitten av oktober 2016. Den finns i några av mina blogginlägg, bl a i ”Entreprenörskapsutredningens ordförande talar ut”.

Till sist vill jag understryka att Festskriften till Pontus Braunerhjelms 65 årsdag är väl värd att läsa. Den är mycket relevant och bitvis mycket lättläst (130 sidor). Slutsatsen av allt detta är att om den tillträdande regeringen vill ha en ny Assar Lindbeck-kommission så vore Pontus Braunerhjelm en god kandidat.

Till sist mitt eget Grattis till Pontus! Och tack för dryga 20 år av gott och framgångsrikt samarbete!!

 

En viktig sakfråga för regeringen: Kampen mot reglerkrånglet

Nyligen kom OECD:s andra utgåva av regelutvärderingen av medlemsländerna ”Regulatory Policy Outlook 2018”. Den första kom för tre år sedan. Den visar tydligt att Sverige verkligen inte ligger särskilt väl till.

Redovisningen på de 255 sidorna är ganska detaljerad, men illustrativ. Den visar två saker. Av OECD:s 36 medlemsländer så har nästan alla regelfrågorna direkt under statsministern eller centralt i regeringen. Sverige avviker.

Enligt OECD:s beräkningar, som är detaljerade och relevanta, så kan ett land nå nivå fyra. Det är få som når så högt, men många ligger på 3 -3,5. Sverige ligger på 2. Det finns länder som är sämre än Sverige, men det finns många som hanterar regelfrågor bättre än vårt land.

Sammanfattningsvis vad gäller Sverige:

  • Sverige har nästan sämst nivå bland alla OECD-länder när det gäller övervakning av regelsättning och regelbörda.
  • Sverige ligger över genomsnittet i OECD när det gäller regelbörda

Läget i Sverige belyses väl av i en artikel där juristen Göran Green intervjuas. Han är styrelseledamot i Näringslivets Regelnämnd

I tidigare bloggar har jag redovisat hur regelarbetet styrs i Sverige. Och det är ingen upplyftande läsning, men jag vill länka till några:

Det finns ytterligare ett antal bloggar som belyser det svenska regelkrånglet, men också sådan som redovisar andra länder. Dessa bloggar hittar man enkelt genom fritextsökning.

 

Artificiell intelligens viktig – Wallenbergarna tar ledningen

I måndags var det dags för Smarta Samtal igen. Under Mia Odabas utmärkta ledning diskuterades artificiell intelligens. Ett intressant samtal utvecklade sig, som visar att Sverige har en god potential. Det betyder att vi inte alls är så duktiga som vi tror. Egentligen ligger vi efter, något som deltagande näringsminister Mikael Damberg tidigare uttalat, men nu låg han ganska lågt.

I Ny teknik sa Mikael Damberg den 26 februari i är:

 Sverige är inte världsledande när det gäller ai. De satsningar som gjorts på området har uppfattats som små och splittrade, säger näringsminister Mikael Damberg (S).

Wallenbergarna är de som driver på när det gäller Artificiell Intelligens. Det visas av öronmärkta satsningar på området: Wallenberg-stiftelsen satsar 1,6 miljard och regeringen en halv miljard, båda på tio år. Relationen borde vara den omvända. Då var det någon i panelen som påpekade att Sydkorea satsar 18 miljarder på robotar under några år. Och Kina 19 miljarder kronor på den nya tekniken bara i år.

Den 4 oktober i år hölls ett heldags-seminarium ”Work in the future 2018” på Handelshögskolan, på initiativ av Marcus Wallenberg. Programmet visar den höga nivån på seminariet. Flaggat för detta har också andra personer gjort en artikel i Dagens Industri på  temat ”Så klarar vi nästa strukturomvandling” 

Dagens Nyheters Johan Schück uppmärksammade seminariet i en artikel.

Att Sverige på offentlig och politisk sida är så senfärdig när det gäller digitaliseringen och artificiell intelligens beror på regeringens stuprörspolitik. Statsminister Stefan Löfven drog frågan i långbänk i två och ett halvt år, för att sluta med att inte göra något alls.

I Dagens Nyheter kunde vi för två månader sedan läsa , ”Digitalisering avgör Sveriges framtid som ledande nation”. Skriven av ekonomiprofessor Pontus Braunerhjelm. Läsvärd!

För ett år sedan utvecklade Storbritannien på ett välstrukturerat sätt framtidens arbete med den nya teknologin. Här finns många länkar till det arbetet i min blogg för snart ett år sedan. (Sent ska syndarn vakna – Sverige)

För den som vill läsa och höra om artificiell intelligens kan jag rekommendera World Economic Forum, WEF, som har en bra hemsida. Man måste registrera sig, men det är lätt. Och man riskerar inte att få en massa reklam eller tävlingar om man registrerar sig.

Eftervalsanalyserna borde göras av skarpa hjärnor

Alla partier har väl startat eftervalsanalyser, men frågan är om kvaliteten blir den rätta.

S har nu en grupp som leds av Gabriel Wikström, som har ett särskilt intresse. Av flera skäl. Det är första gången som det ledande partiet kommit under 30-procentgränsen.  Riksdagsvalet stannade för Socialdemokraterna på 28,3 procent. Det är den lägsta siffran för S i modern tid. Socialdemokratin ha svårt att anpassa sin politik till det som väljarna efterfrågar av ett modernt parti. Och de stora förändringar som skett, i migrationspolitik eller gängkriminalitet, erkänner partiet inte, trots att alla andra förstår. Det är lika dant med alla andra ”gamla” partier, dock, så man framhålla.

– Det är en historiskt nedåtgående trend och det behöver vi ta på allvar, säger partisekreterare Lena Rådström Baastad (S) i en intervju med DN. Därför drar Socialdemokraterna nu igång en eftervalsanalys som ska vara klar i redan början av nästa år. Avsikten är att S ska lära av sina misstag och framgångar inför EU-parlamentsvalet i maj nästa år. Och kanske ett Extraval.

Arbetet leds alltså av förre folkhälsoministern Gabriel Wikström som lämnade sitt uppdrag för drygt ett år sedan på grund av utmattning. Tilläggas kan att Wikström inte fick något uträttat som minister, alla viktiga ärenden blev liggande. Omvärlden märkte inte att Wikström egentligen inte avgick på egen begäran, utan som en del i en regerings-ombildning, där den verkliga orsaken, brist på beslut, inte angavs. Själv säger Wikström nu att han nu bättre kan bedöma S-partiets valförlust  efter ha suttit på läktarplats.  Man undrar.

Wikström  påpekar i DN-intervjun att koalitionsregeringen  inneburit prövningar som varit svåra att hantera för S som vant sig vid att sitta ensamma vid makten. – Helt plötsligt sitter vi i en regeringskoalition där vi behöver kompromissa och hela regeringen måste stå bakom det som kommer. Det är också ett skäl till varför förtroendet har naggats i kanten, säger Wikström till DN.

Partisekreterare Lena Rådström Braastad beskriver detta i samma DN-artikel. Hon  förstår farhågorna och menar att S  ”inte varit tillräckligt bra på att visa respekt i de här samarbetena. Men vi har lärt oss”, säger hon. Om detta är sant, så borde hon tala med sin partiledare, för varje gång han offentligt uttalar sig om blockpolitik och behovet av samarbetet, så skrämmer han slag på Allians-ledarna.

Men redan tidigare  startade en valanalys, av den marxistiska tankesmedjan Katalys. (Katalys vill driva fram en klasskamp i Sverige, finansieras av fem fackförbund och är en avläggare till Håkan Juholt) Ledaren (den store?) Daniel Suhonen berättade redan före valet att Katalys fått ett utvärderings-uppdrag, dvs att göra en eftervalsanalys. Faktum var att den redan pågick den 28 augusti, när Suhonen berättade detta för mig.

Det är viktigt att ha klart för sig vad Katalys står för och vill (göra Sverige marxistiskt), och här kan man inte skylla på rötterna, de kommunistiska, som Vänsterpartiet gör.  Katalys har publicerat 20-talet rapporter och en bok, för att blåsa under klasskampen. Har verklig Socialdemokraterna givit denna marxistiska tankesmedja i uppdrag att göra en valanalys? Troligen är det självpåtaget.

Eftervalsanalysen i S gjordes 2014 i S gjordes av gruppen  Kerstin Alnebratt, ordförande, samt Talla Alkurdi, Jesper Bengtsson, Tarjei Skirbekk och Katrin Stjernfeldt-Jammeh.

Moderaternas valanalys leds av Mats Green, riksdagsledamot från Jönköping och partiets bostadspolitiska talesperson. Här är hela gruppen.

De andra partierna gör likaledes, så för den intresserade hänvisar jag till respektive partiers hemsidor. (Här finns länkarna)

Business Book of the Year – spännande läsning

Varje höst utser Financial Times och McKinsey årets affärsbok, även om boken normalt är betydligt bredare än just ”affärer”, brukar fånga upp viktiga samhällsutmaningar. Och ger insikter av betydelse. För någon vecka sedan kom kortlistan (The Shortlist) på sex titlar som deltar i slut-utvärderingen. De listan nedan. Först ska sägas att en långlista på 15 böcker offentliggörs i augusti)

Priset är på 30.000 pund och offentliggörs i höst den 12 november i London. Listan:

 Capitalism in America, en genomgång av USA:s ekonomiska och affärsmässiga historie-utveckling skriven av Alan Greenspan,och Adrian Wooldridge,

Give People Money, en analys av frågan om medborgarlön, av Annie Lowrey.

The Billionaire Raj av James Crabtree om den Indiska överklassens gyllene tider.

Bad Blood,  av John Carreyrou om en Silicon Valley-firmas uppgång och fall

The Value of Everything, av Mariana Mazzucato, som utvecklar hur en mer uthållig kapitalism än dagens kan och bör utvecklas

New Power, avJeremy Heimans and Henry Timms’ är en betydelsefull genomgång av den nya kraften i samhällsutvecklingen.

Länkarna är till Amazon UK, som levererar böcker till Sverige på några dagar till bra pris. Själv har jag bara hunnit läsa New Power, men jag har Mazzucatos bok liggande på nattduksbordet. Den sistnämnda återkommer jag till, här vill jag fokusera på vad New Power betyder. Och den betyder mycket, vill jag påstå.. Det är makten det gäller.

Hittills har makt varit något man uppnår och som sedan är ”evigt” och som bevakas. I det gamla samhället, med ”gammal makt” bestod världen av överhet och undersåtar. Inte så nu längre.Vi kan bara se på #Metoo, Weinstein, Corbyn och Trump. Utvecklingen av IS är också ett exempel på den förändring som skett. Ett hyper-snabbt samhälle där idéer och rörelser kan utvecklas och spridas med vindens hastighet.

New Power beskriver Jeremy Heimans och Henry Timms hur våra stora händelser påverkas av den Nya Makten. Och det viktigt att förstå vad som händer och varför. Boken ger exempel från näringslivet, politiken, populärkulturen och den sociala sektorn – vanliga människor.

I vår värld idag, där framtiden skapas av den nya makten, är det nödvändigt att förstå vad som händer och hur.

Beställ och läs om Du är intresserad av framtiden.

 

Varför har Allianspartierna givit legitimitet åt Vänsterpartiet?

Nu när ytterlighetspartierna rötter kommit i fokus är det viktigt att redovisa både Vänsterns och Sverigedemokraternas historia. Det bör göras ordentliga studier om hur Vänstern och SD har hanterat sina rötter och hur de förhåller sig till sin historia. Det finns redan en hel del gjort, så en sammanställning, med uppföljning och en del nya studier, är vad som borde göras.

Låt oss här börja med Vänsterpartiet, som nog bör betraktas som Sveriges verkliga kommunistparti, även om det inte har behållit namnet. Det togs bort 1990, men dagens företrädare kallade sig kommunister fram till 2005, enligt Wikipedia. Den redovisar också följande om vänsterpartiet:

 Även om vänsterpartiet 1990 till namnet upphörde vara kommunistiskt fortsatte flera medlemmarna i partiets ledning att kalla sig kommunister fram till 2005, och även därefter uttalade sig trogna de kommunistiska idéerna.

När Vänsterpartiet Kommunisterna 1990 bytte namn till Vänsterpartiet sade man sig vilja göra upp med sin historia. ”Lik i garderoben” skrevs bl a av historieprofessorn Sven-Eric Liedman. ”Vitboken skulle vara en början på uppgörelsen med öststatskommunismen men det kom ingen fortsättning.

Den grundläggande uppgörelsen har fortfarande inte skett.” påpekar Sven-Eric Liedman. Detta i en kommentar till en boken om Vänsterpartiet som den tidigare medlemmen Magnus Utvik publicerade i augusti ”Partiet på kant med (v)erkligheten)”. En tuff genomgång som visar att man fortfarande försvarar diktaturer och har Lenin som väggprydnad.

Så över till Sverigedemokraterna. De har rötter genom personer som tidigare varit verksamma i nationalistiska och rasistiska partier och organisationer. Den källa som här anges är Wikipedia, som verkligen tycks gå grundligt tillväga när det gäller SD:s historia.

För att ingen ska tro att jag vill undanhålla sanningen, så kommer här länken till EXPO:s analys av SDDet fina partiet.Och här kommer Timbros motsvarande granskning av Vänsterpartiet,

Läs nu gärna båda analyserna, Expos och Timbos, och ta gärna del av det andra jag redovisat ovan, så får vi se vad Du tycker. Vilket är det fina partiet? Inget eller båda?

Att Vänsterpartiet inte uppmärksammats beror på flera ting. Vänsterns försyndelser tar journalister och kommentatorer lättare på än de högerpopulistiska rörelserna står för. Men dessutom så krävde Alliansen i samband med DÖ-uppgörelseni december 2014 att den rödgröna regeringen skulle göra sig beroende av Vänstern, annars fick de inte stöd av Allianspartierna.

Därtill kommer att en Alliansledare aktivt medverkat till att legitimera Vänstern och Jonas Sjöstedt. Ingen tror väl att detta kan vara sant, men Annie Lööf ställt upp på turnéer med Sjöstedt under flera år. I en form av utmaning av varandras politik. De har gjort reklam för sina dueller på gemensamma bilder, liberalen och kommunisten sida vid sida.

Tänk om Lööf också hade uppträtt på samma sätt med Åkesson! När man gör den jämförelsen förstår nog alla hur olämpligt ett sådant här Duell-par är. Om man vill hävda demokratin, även om jag förstår att Sjöstedt är alldeles till sig. Han har till och med erbjudit Annie Lööf att bli medlem i Vänstern, så familjära är förhållandet.

Så här beskriver tidningen ”Läget”, en webbtidning utgiven av IT-studenter i Stockholm, dessa turnéer:

Jonas Sjöstedt och Annie Lööf har tillsammans varit på flera debatturnéer i landet för att, enligt sig själva, väcka liv i debatten. Sjöstedt säger att – Det är väldigt kul att debattera med Annie, hon är marknadsliberal och jag är socialist. Annie Lööf kontrar med – Jonas är en skicklig och bra debattör, han brinner för något.

Undrar hur många väljare som tagit Annie Lööfs engagemang för Vänsterpartiet som en legitimering?

I gårdagens Folkbladet hade Widar Andersson en lång krönika, Widardirekt, om varför Sjöstedt och Lööf dras till varandra. Han tycker också att det är olyckligt och onödigt och noterar efter sommarens Almedalen följande:

Där Jonas Sjöstedt och Annie Lööf dras till extremerna så gör Magdalena Andersson, Ebba Busch Thor och Jan Björklund vad de kan för att hålla sig borta från ytterkanterna.

Ja nog är detta underligt.

 

Hur ska partierna komma tillbaka till framtiden?

Nu när talmannen givit uppdrag till Ulf Kristersson att sondera möjligheterna till en ny regering, vill jag återvända till sakfrågorna. En av Socialdemokraternas framtidsmän, Jan Larsson, nu VD för Yrkesakademin och tidigare statssekreterare hos Göran Persson, skriver i regelbundet en krönika i Affärsvärlden. Läs den. Nu om valet och framtiden; ”Tro på något och forma framtiden” 

Valet blev en käftsmäll mot etablissemanget. De båda regeringspartierna och det stora oppositionspartiet förlorade 10 procentenheter…..

Ändå kändes alla glada på valnatten….Men att glädjas över att det kunde ha varit ännu värre är granne med självbelåtenhet … Den självgode slutar att se sina skavanker, utmanar inte sig själv, vill inte förändra och orkar inte utveckla.

Detta är ett budskap till alla ”gamla” partier, således inte bara Jan Larssons eget, Socialdemokraterna. Val-undersökningar visar att 400.000 tidigare S-väljare, och lika många moderater, har röstat med SD. Men de gamla partierna vill inte erkänna detta, inte att de låtit bli att lyssna, inte att de tagit intryck av SD. Har man misslyckats, ska man erkänna detta. Väljarna förstår.

Jan Larsson redovisar ett möte med den tidigare Labour-ledaren Tony Blair för 21 år sedan, i Malmö. Blair ställde frågan ”Är jag nöjd med Europa?” och svarade:

– Frankly, no! Stay as we are and fail. We modernise or die!

Det är tre områden, enligt Larsson, som partierna måste behandla.

Först ut kommer politiken. Där finns frågor som utmanar och skrämmer, och här är kortlistan

  • Automatiseringen
  • Bostadsbristen
  • Klimatförändringarna
  • Välfärden
  • Klyftorna i samhället
  • Stressen i arbetslivet

Jag frågar: Finns det några av dessa frågor som politikerna har tagit fatt i på allvar? Så att de både är konkreta och berör?

Det andra området som Jan Larsson tar upp är partiernas organisation. Det går inte att få folk att komma på möten eller samkväm på samma sätt som förr. Det krävs i stället ett engagemang i konkreta frågor. Och så har vi möjligheten till aktiviter via sociala medier.

Larsson citerar Tage Erlander, som en gång sa till Olof Palme: Lyssna till rörelsen”. För egen del vill jag tillägga att denna uppmaning bör alla partiledare i de sk etablerade partierna ta till sig. Men man bör också ha en dialog med det nya partiet som tagit över stora delar av S- och M-väljarna. (Detta säger jag och inte Larsson direkt)

Det tredje området är ledarskapet. Detta måste utvecklas med en moralisk kompass, men också med ”kraften att få något gjort”, för att citera Jan Larsson ordagrant. Efter år av triangulering i politikens mittfåra är det nu det tydliga och kraftfulla som premieras. Och jag skulle vilja tillägga: Att man erkänner tidigare misslyckanden och tar ett ansvar för detta. Vilket de ”gamla” partierna inte gör.