Ska Sverige förstöra för vårt eget företag, Spotify?

Den nya regeringens första uppgift: Slå vakt om det svenska företaget Spotify.

Den förra S-regeringen tvingade Spotify att flytta en stor del av sin verksamhet från Sverige. Trots att bolaget ville utvecklas i Stockholm. Genom att inte kunna hitta bostäder och inte heller nyttja vettiga personaloptioner. så fick Spotify bygga ut New York verksamheten.. Så i stället för att anställa 1000 nya i Stockholm, så blev det 66 här och resten i i New York.

Nu har många av Sveriges EU-parlamentariker arbetat för att Spotify ska dubbelbeskattas. Det är Socialdemokraternas, Liberalernas och Centerns företrädare som nu sviker ett viktigt svenskt företag. Det som nu sker är ett beslut om förändring av EU:s Upphovsdirektiv. Visserligen har Sverige som land velat stoppa den här dubbelbeskattningen, men regeringen har agerat sent, och har inte fått med sig sina egna i EU-parlamentet.

Det är Dagens Industri som slår larm, och det är tydligen bråttom. För redan nu på måndag, den 21 januari lär det fattas ett beslut (inte avgörande). Bakom EU-planerna att beskatta Spotify en extra gång ligger att EU vill komma åt de amerikanska plattforms-företagen, som Twitter och Facebook, som inte skattar tillräckligt, enligt EU-kommissionen. Då hamnar Spotify i en fälla, trots att de redan betalar royalty på 70 procent av musikintäkterna.

Sverige borde bevaka der svenska intressena i EU mycket bättre än vad som nu sker. När det gäller det kommande Ramprogrammet, Horizon Europe, för perioden 2021-2027 så borde det få ordentligt lyft jämfört med dagens. EU-parlamentet är inne på att öka insatserna under den perioden från dagens 80 till 120 miljarder. Under en sjuårs-period

Är det något som Sverige borde stödja så är det forskning och innovation. Och ett starkt samarbete över gränserna i hela EU är mycket bättre än att varje land gör det för sig. Men den svenska regeringen har gjort precis tvärtom. För att hindra en stor EU-budget så vill man vara Dumsnål. Håller igen på budgeten, och driver inte FoU-frågorna särskilt kraftfullt.

Nu får vi gilla läget

Först får vi konstatera att tre parter säger sig ha vunnit:

  • Stefan Löfven (Sverige )
  • Annie Lööf (Liberal Centerpolitik)
  • Jonas Sjöstedt (Avtal om V-inflytande)

Stefans Löfvens förhandlingar med Jonas Sjöstedt, med gillande av Annie Lööf och Jan Björklund, visar vem som nu styr. Hur det blir framöver får vi se. Den som lever får se, som det brukar heta. Grattis nu Stefan Löfven, Du kan nu, efter skickligt spel, fortsätta regera, men nu med en Liberal Centerpolitik. Det blir intressant. Glöm inte bort målet, att utveckla Sveriges potential, och inte stoppa den. Affärsplan Sverige, som Du utlovade i Dagens Nyheter 2012, borde nu förverkligas.

Kan utlova att denna blogg kommer att följa den framtida utvecklingen noga, med fokus på frågor av betydelse för entreprenörskap, ekonomisk tillväxt och marknadsekonomi. Redan här vill jag komma med konkreta förslag, som måste till, om den tänkta politiken ska kunna bli verklighet.

Regeringskansliet måste reformas i grunden, med start nu på måndag. Detta vet Stefan Löfven, men han har inte tidigare orkat genomföra detta. Men, nu är det ett måste, särskilt när alla 50 – 60 utredningarna, både ska kunna bedrivas och sedan genomföras. Sverige borde, som omvärlden byta utredningssystem. I andra länder kallar man in en grupp experter, som får 4-6 månader på sig, och som ofta sköter remiss- och förankringsarbete under resans gång. De har inte Statens Offentliga Utredningar, med all den byråkrati och tidsutdräkt som därav följer. Därför går lagstiftningsprocessen fortare i omvärlden.

Alla de många utredningarna måste bevakas. För i varje givet läge finns ursäkter varför ett förslag tar så lång tid att genomföra. Här en provkarta på dessa:

  • Direktiven är inte klara, delning i regeringskansliet tar tid
  • Vi måste förankra direktiven hos berörda parter
  • Vi har svårt att hitta utredare – det är så många utredningar på gång
  • Utredningen anser att tiden är för knapp, och vill ah utsträckt tid
  • Utredningen måste ut på remiss, men vi måste först bearbeta den i departementet
  • Remissinstanserna vill ha minst fyra månader på sig
  • Remissvaren måste sammanställas och det tar tid
  • Ett förslag till proposition måste överlämnas till Lagrådet
  • Lagrådet har nu så många regeringsförslag att behandla att tiden räcker inte till för dem
  • Lagrådets yttrande måste nu bearbetas i regeringskansliet innan vi kan lägga en proposition

Men det blir väl Martin Ådahls uppgift att under ledning av Annie Lööf bevaka den här gigantiska utredningsapparaten. Nu får vi också gilla läget, nu när vi är medvetna om problemen med utredningarna i vårt land. Och utredningarna bör punktmarkeras. Vilket Helena Dyrssen (tidigare på SB:s samordningskansli) m fl ger uttryck för i Dagens Industri idag. Här är en del redan på gång, vet jag, och det kommer jag redovisa i framtida bloggar.

PS Vän av ordning måste väl kräva att komplementet till Januariöverenskommelsen offentliggörs innan Riksdagen fattar sitt beslut? För Löfven och Sjöstedts överenskommelse, det ”hemliga pappret som ingen får se”, är ju avgörande för Vänsterns röstning, enligt dem själva.

Det privata ägandet är grunden för vårt välstånd

I gårdagens DI skrev Torun Nilsson en ledare ”Acceptera ägandet”, som ger ett viktigt perspektiv på vår utveckling, privat-ägandets betydelse. Och vi behöver höja blicken. Över dansen kring regeringsmakten.

Utan privat ägande hade Världen varit mycket sämre och fattigare än idag. Detta konstaterande är inte en åsikt, utan ett faktum. .Och jag tror få ekonomer eller forskare i andra discipliner, som berörs, har någon annan uppgift. Professor Daniel Waldenström är en god referens, och han sammanfattar med konstaterandet: ”en väldefinierad privat äganderätt utgör en starkt positiv faktor för långsiktig ekonomisk
tillväxt.”

Sedan är det klart att ägandet inte får skada andra, och regler måste gälla för miljön, byggandet etc, men i grunden är vi beroende av den privata äganderätten. Och den måste värnas. En viktig fråga att lyfta, når allt i Sverige idag tycks cirkla kring ”dansen kring regeringsmakten”. Då måste vi återgå till att lyfta sakfrågorna. Där spelar Svarte Petter en undanskymd roll.

I ledaren i DI går torun Nilsson igenom den svenska moderna historien kring det privata ägandet. Hur Wigfors sökte få storföretag utan ägande, och lyckades. De stora företagen, särskilt Wallenbergarnas, blev genom stiftelser ointagliga, Bara två nya storföretag såg dagens ljus under decennierna efter kriget, H&M och IKEA.

Vi får inte glömma bort socialdemokraternas funktionssocialism, där nya välfärdstjänster skulle skötas av staten. Och så kom hotet om banksocialisering och så småningom löntagarfonderna . Idag 25 år senare präglas näringslivet av entreprenörskap, globaliseringen och anglosaxiska ägarvärderingar.

Men, vi måste hela tiden vara på vår vakt, påpekar Torun Nilsson. Förslaget Vinster i välfärden, eller förbud för privata välfärdsföretag, är exempel som skrämmer. Till det ska läggas att ett statsråd har fått stanna kvar i den förra regeringen trots att han hävdade att ”vinst är stöld”. Ledaren avslutas med följande konstaterande:

”om inte socialdemokraterna till sist lyckas göra upp med arvet efter Wigforss, Palme och de andra och står upp för ägandet blir de lika irrelevanta som vänsterpartiet i den värld vi lever i. ”

r

Vänsterpartiet stödjer diktaturens Venezuela

”Venezuela är inget hot. Venezuela är ett hopp”, så hyllades det socialistiska diktaturen av Vänsterpartiet i 1:a Majtåget 2018, här i Stockholm. Vänsterledaren Jonas Sjöstedt hyllade diktatorn Nicolas Maduro, när denne kom till makten: ”Den här gången blev det en knapp seger, men en seger. Grattis till Maduro och Venezuela.” Det är inte underligt att C och L inte vill ha med dem att göra

 Så här står det i Vänsterpartiets aktuella partiprogram: ”I samma utsträckning som socialismen förverkligar människans rätt att bestämma över sitt arbete upphävs ägandet av produktionsmedlen överhuvudtaget, såväl det samhälleliga som det privata” Programmet är inte ens ett år gammalt, antogs i mars 2018

Tyvärr är det många som glömt bort att  Vänsterpartiet är ett parti som för inte så länge sedan hyllade Stalin och kommunistländerna i Östeuropa. och som fortfarande vill avskaffa den privata äganderätten, upplösa Nato, och gå ur EU, vilket också framgår av partiprogrammet.

Accepterar nu Centern och Liberalerna att detta Vänsterparti inte bara ska stödja deras nya S-MP-regering, utan också få rätt till inflytande? Det var ju klart utsagt att Vänstern inte skulle ha något inflytande, lika lite som Sverigedemokraterna. Men nu pågår förhandlingar med det parti, Vänstern, som skulle stå utanför, och som man inte skulle förhandla med. (Kan man lita på en sådan uppgörelse?)

När jag skriver om Vänsterns hyllning till diktaturens Venezuela kan jag inte låta bli att lyfta en rapport som Näringslivets Mediainstitut gjorde sent i höstas. Den visar att Sveriges Radio och Sveriges Television givit en felaktig bild av Venezuela i sin rapportering. Man lyfter symptomen som orsaker, oljepriset och inflationen, i stället för att tala om orsakerna till Venezuelas sammanbrott. Den socialistiska diktaturen.

Minst par miljoner invånare har nu flytt Venezuela, och nöden är stor i landet. Och orsaken är den socialism som fortfarande ett parti som Vänstern står för. Och hyllar. Och som leder till diktatur. För Dig som vill läsa själv, så finns här länk till Vänsterpartiets partiprogram antaget i mars 2018. Hela 80 sidor av politik som vill socialisera vårt land.

En Center-regering med Stefan Löfven som statsminister?

Det är onekligen en stor politisk innovation som Annie Lööf nu presenterat. Vi kan få

  • En Centerpartiregering, som sköts av Socialdemokraterna.
  • På ett program signerat Annie Lööf, som den blivande statsministerns tvingas genomföra

Här är utkastet till sakpolitisk överenskommelse mellan de fyra regeringspartierna partierna C, L, MP och S, som nu accepterats av de fyra partierna. (16 kompakta sidor med 73 punkter) Men inte av Vänsterpartiet.

Det ska sägas att det är otroligt starkt av Annie Lööf att få igenom detta regeringsprogram med sina 73 punkter. Sedan är nästa fråga hur det ska realiseras. Totalt är det ett 50-tal utredningar som ska genomföras, vilket tar mellan 1 och tre år vardera. Och ytterligare 15 utredningar, som troligen måste genomföras. För alla dessa utredningar har vi remissbehandling, regeringskansliets bearbetning, lagrådsremiss, propositionsskrivande, riksdagsbehandling, förordnings-arbete och sist själva genomförandet. Varje utredning ska dessutom föregås av direktiv, som i normalläget tar 4 – 6 månader. Normalt tar ett förslag med alla dessa steg 5 år att genomföra. Och hur angelägna är socialdemokratiska statsråd att driva alla dessa frågor snabbt och effektivt, när de oftast strider mot deras egen uppfattning?

Min tro är att en Centerregeringen med Stefan Löfven som statsminister kommer att befästa Sveriges ställning som Långbänkens förlovade land.

Men det kommer bli kul. Politiken kommer aldrig bli vad den tidigare varit. Tänk att hela tiden jaga dessa utredningar och höra hur långt de kommit, vilka möten de haft och genom läckor försöka utröna om hur det kommande liberala förslagen ser ut. Och sedan jaga de olika departementen för att utröna hur hanteringen sker, vad som händer nu och när utredningen är klar att genomföra. Frågor till statsråden om hur de kan hantera lösningar som de inte själva tror på blir nog legio.

Vad händer nu om Vänsterpartiet säger nej till Löfvens Centerregering, vilket han hotar med? Jo, då blir det en fjärde omröstning, där Ulf Kristersson troligen får chansen. Och då kan C och L släppa fram honom, för annars får vi ett extraval, som skulle döda Liberalerna. Och då kan man använda uppgörelsen som Annie Lööf skickligt förhandlat fram, där S utlovas medverkan i utredningar och ett samråd på alla de 73 områden som överenskommelsen omfattar. (Språkbruket måste dock justeras.)

Tidigare har Stefan Löfven sagt att lagt kort ligger, dvs att de eftergifter man gjort i en överenskommelse med C och L ska stå kvar. Men redan nu har Löfven visat att det inte gäller, eftersom Vänstern nu ska få inflytande. Och C och L tycks tiga. Sjöstedt kräver av Löfven att ”det som står (i överenskommelsen) egentligen inte gäller.”

Vilka utredningar förstår? Ett urval:

  • Ny utredning om 3:12 reglerna (förenkling)
  • Utredning om bättre personaloptioner (fler och större belopp)
  • Utredning om generationsskifte (ta bort extraskatten)
  • Utredning om special-visum (för att aktivt locka kompetens utifrån)
  • Utredning om gårdsförsäljning av alkohol
  • Utredningar om förstärkt äganderätt för landets skogsägare
  • Utredningar om språkkrav för medborgarskap och krav på invandrare
  • Utredning om hedersrelaterade brott (utvidgas och skärpas)
  • Utredningar och en kommission om bostadsmarknadens liberalisering
  • Kvalitetskrav på skolor (lika för kommunala och privata skolor)
  • Utredning om primärvården ( för att få mer läkarresurser)
  • Utredningen om psykvården (ny vårdreform krävs)
  • Utredning av den framtida migrationspolitiken
  • Utredning om civilförsvaret ((för samordning och ledning)

Till detta kommer flera dussin ytterligare utredningar.

Kontrollfrågor till statsministerkandidaterna

Politikerna har ett stort problem, för de uttrycker sig så att många tror att de menar vad de säger. Därför Annie Lööf, nöj Dig inte med Kristerssons eller Löfvens reaktioner på Dina frågor. Kräv att de uttrycker med egna ord vad de vill göra. Och det bör ske offentligt, med en tidsaxel. För det är den proaktiva inställningen som är viktigast, inte den reaktiva, så att landets medborgare blir upplysta och därmed kan förstå.

På följande frågeområden borde Kristersson och Löfven uttrycka sitt program, vad de avser göra i regeringsställning:

  • Hur ska vi få en fungerande bostadsmarknad?
  • Hur ska vi skapa ett gott företagsklimat, inklusive arbetsmarknadsfrågor och företagens skatter?
  • Vilken betydelse har vinsten för de privata företagen? Är det rätt att kalla vinster för stöld?
  • Hur ska en bättre sjukvård kunna förverkligas, med god tillgänglighet?
  • Hur ska de de kriminella gängen stoppas och hur snabbt kan detta ske?
  • Hur ska Sveriges framtida försvar utformas och hur ska vi tillse att fattade beslut genomförs?
  • Hur ska kompetensförsörjningen för våra företag ska säkras, inklusive arbetskraftsinvandringen?
  • Hur ska vi få en fungerande skola byggd på kunskaper, som säkrar vår framtid?

Det räcker så, men listan kan göras mycket längre.

Idag påstår SvD i en ledare ”Sista chansen stoppa ny S-regering”. Det är inte riktigt sant. en Löfven-regering, om den bildas, kommer inte att sitta särskilt länge, om den inte bedriver en Allianspolitik. Och kommer den göra det? Då blir det starka reaktioner internt inom S. Gör den det inte kommer C och L att sätta stopp.

Hur förutsättningarna blir vid en Löfvenregering stödd av C och L har jag bloggat om tidigare. Det riskerar att bli en regering som blir Världsmästare i långbänk.

Men Annie Lööf är klok nog att inte stödja en S-regering om hon inte kan få ett enat Liberalt parti bakom sig. För en situation där en majoritet av Liberalernas riksdagsledamöter är emot en S-regering innebär väldiga svårigheter. (Och jag vet att flera som inte skrivit under de 8 liberala riksdagsledamöternas Expressen-artikel är av samma uppfattning, men vill inte strö salt i sår)

Vad händer om C och L tolererar eller accepterar en Kristerssonregering? Kanske t o m sätter sig i en sådan regering? Då kommer S att rösta nej, men lyckas stoppa den regeringen bara om Löfven tar stöd från SD. Vem får då Svarte Petter?

Kan IPCC ha fel om kärnkraften?

Många ”köper” reservationslöst allt som FN:s IPCC säger, vilket man väl inte borde göra. En oberoende kritik och utvärdering bör alltid välkomnas, eller? Men, varför är det samtidigt så tyst om IPCC:s rekommendation att satsa väsentligt mer på kärnkraft?

Det rör sig om en satsning på 4e genrerationens kärnkraftverk, som finns på ritbordet idag, men som ännu inte byggts. IPCC rekommenderar en sådan satsning och utbyggnad av kärnkraften, men klimat-aktivisterna vill inte veta av detta, tycks det. Kan det möjligen bero på att de är ideologiska motståndare till kärnkraft? Om man fullt ut köper vad IPCC säger borde det vara naturligt att man också accepterar de åtgärder som FN-organet föreslår.

Nu kommer det kanske bli annat liv i luckan när filantropen och miljardären Bill Gates engagerat sig för kärnkraften? Han har nyligen gått ut offentligen igen och rekommenderat kärnkraften. Faktum är att Bill Gates redan sommaren 2016 gick ut och slog ett slag för en renässans för kärnkraften. Faktum är att redan då startade Bill Gates och andra miljardärer bolaget Terra Power, som fram till 2025 ska bygga en modern kärnreaktor i Kina.

Kort om den 4e generationens kärnkraftreaktor: Den skulle utnyttja kärnbränslet 100 gånger effektivare än idag genom att återanvända det gång på gång. Även uttjänt kärnbränsle kan användas. Dess avfall blir oskadligt efter 1 000 års slutförvar. Kanske skulle små kärnkraftverk kunna serietillverkas och skickas ut, inte styck-byggas på plats i gigantiska kolosser.

Det har just kommit ut en bok om den nya kärnkraften, ”A Bright future: How Some Countries Have Solved Climate Change and the Rest Can Follow” Boken verkar väldigt intressant, det säger jag efter att ha tagit del av några recensioner. Den kommer ut på Amazon i UK först den 14 februari, men kan beställas från och med idag. Redan nu kan man dock beställa den från USA, t ex Amazon.com. Denna bok inleds av Steven Pinker, som skriver:

“Few books can credibly claim to offer a way to save the world, but this one does,”

Financial Times recenserade boken i måndags. Här innehållet i korthet:

  • Risken med dagens kärnkraftverk kraftigt överdriven
  • Fukushima-olyckan krävde några få liv, men ersättningen i form av koleldning har redan krävt mer än 10.000 liv
  • Morgondagens kärnkraft nästan riskfri
  • Hittills har kärnkraftens avfall inte förorsakat några olyckor, och kan nu användas för nästa generation
  • Den höga kostnaden idag för ett kärnkraftverk kan sänkas kraftigt vid storproduktion
  • Varje år fram till 2050 skulle 115 kärnkraftverk behöva byggas, för att klara klimatet

Man kan säga att dessa två författare ger svaret som IPCC efterfrågat; Så här kan man göra. Här finns alltså ett recept för att rädda klimatet. (Måste man blunda för att man är klimataktivist?)

En utomordentlig svensk redovisning av kärnkraftens möjligheter ger PM Nilsson i DI, ledaren i måndags. ”Det våras för kärnkraften”.

Det är så här det fungerar

Nu när regeringsförhandlingarna går in på upploppet måste vi återigen höja blicken:

  • Varför verkställs inte utvisningar?
  • Varför fungerar inte bostadsmarknaden?
  • Varför genomförs inte beslut om försvaret som riksdagen fattat?
  • Varför stoppas inte gängkriminaliteten?
  • Varför lämnar Transportstyrelsen ut hemliga uppgifter?

Många fler liknande frågor kan ställas. Och svaret på varför är:

  1. Bristande lagstiftning och regelverk, ett enormt reformbehov
  2. Genomförandet brister, då den offentliga administrationen inte fungerar

Så slutsatsen är: Den nya regeringen måste snabbt – utan långa utredningsprocesser – reformera Sverige på otaliga sakområden. (Se mina 21 punkter till Annie Lööf)

Men, och det tål upprepas, om inte den politiska och offentliga administrationen inte fungerar, så hjälper det inte med goda beslut. Så den nya regeringens allra första uppgift blir att omedelbart genomföra en grundliga reformering av regeringskansliet, som är dysfunktionellt. Därefter bör den övriga offentliga förvaltningen också reformeras, med fokus på snabbhet och effektivitet.

Ord och inga visor, alltså. Tyvärr

PS Glöm inte att ansvaret för Sveriges problem idag åvilar samtliga regeringar under de senaste 20 åren. Så är det.

PPS Svårigheten att bilda en regering är toppen på ett isberg, ett Sverige som inte fungerar som det ska. Men, med en stor potential. Och fina ord hjälper inte längre, har för övrigt aldrig hjälpt.

Annie Lööf är skyldig svenska folket en redovisning

Det låter underligt, men bortsett från sonderings-uppdraget som Annie Lööf  fick, med just inriktning på sakpolitik, så är det bara relationer som varit i fokus i regeringsbildningen. Vem vill ta vem och inte? Men återrapporteringen från Annie Lööf väntar vi fortfarande på. Hon skulle ha fokus på sakfrågorna. Vad kom hon fram till i sin sondering om sakpolitiken? Hennes ursprungliga uppdrag har kommit i skugga av alla de möjligheter till konstellationer som Annie Lööf också kollade upp.

Så här sa Annie Lööf själv om sonderings-uppdraget, återgivet av SvD den 15 november:

Centerledaren Annie Lööf vill dyrka upp låsningarna med ett annat ingångssätt – att fokusera på det sakpolitiska innehållet. Hon trycker på det viktiga att inte låsa sig vid statsministerfrågan i det här skedet.
– Problemet under de här månaderna är att vi inte har diskuterat sakpolitik, säger hon på en pressträff.

Men när Annie Lööf redovisade sitt sonderings-uppdrag så glömde hon sakfrågorna, utan talade bara om vilka som ville, eller inte ville, bilda regering med varandra. Det verkar som om de flesta glömde bort att sakfrågorna skulle stå i fokus. Men nu, vid närmare eftertanke, så saknar nog många den grundläggande redovisningen. Åtminstone utifrån Annie Lööfs egen beskrivning av uppdraget, se ovan.

När det begav sig, som en hjälp på vägen, skrev jag en blogg den 16 november med rubriken 21 sakfrågor som varmt överlåtes till Annie Lööf”. Det är mycket relevanta frågor, en lista av konkreta och skarpa reformer som täcker in den politik som Centern drivit de senaste tio åren. Det vet jag att Annie Lööf själv tycker. Men det finns många fler frågor som behöver hanteras av en ny politik. Så min lista är långtifrån fullständig.

Det allra bästa är att Annie Lööf  redovisar en lista över de viktiga sakfrågorna som en regering måste hantera. Och vilka ståndpunkter de olika partierna har – de sex partier som Annie Lööf kartlade. Ju mer jag tänker på det, desto mer anmärkningsvärt blir det att ingen sådan redovisning gjordes, och att ingen efterfrågade detta. Media sover som vanligt, tydligen. (Det ska inte behövas en bloggare för att uppmärksamma självklarheter)

Idag uppmärksammade Dagens Industri regeringsbildningen igen, ”För marknadsliberaler borde valet vara givet”. Som vanligt en utomordentligt läsvärd ledare. Måttstocken för en ny politik måste vara den S-regeringen drivit under fyra år. Här måste man göra upp med den företagarfientliga politiken ”vinst är stöld”. ”De allra rikaste” måste inte straffbeskattas. Skogsägare och fastighetsägare måste få sin äganderätt. Man måste sluta förtala Rutavdraget. Banden till särintressena LO och Hyresgästföreningen måste klippas av. Allt enligt DI.

När jag läst detta, säger jag igen: Tänk om Stefan Löfven förverkligat sitt löfte från 2012  i Dagens Nyheter ”Affärsplan Sverige”. 

Kompetensavvisningarna fortsätter, trots domstolsbeslut

Nu är det precis ett år sedan Immigrationsöverdomstolen kom med sitt beslut, och underkände Migrationsverkets utvisningar av kompetenta arbetstagare. Det är helheten som ska bedömas, inte enskilda detaljer. Men, det hjälper inte. Verket fortsätter att trotsa domstolen och tågar vidare på samma sätt. (Även om det blivit bättre, men långt ifrån bra) Men ingen ingriper, inte ens regeringen som både har ansvar och möjlighet. 

Här finns en verklig kompetens, vid namn Farzad Ban, som Migrationsverket borde försöka anställa själv. I stället för att spraka ut honom. Liksom 400 varje månad. Trots att Sverige  behöver dessa människor. Och den ansvariga regeringen….Tilläggas kan att Farzad Ban hjälper ett EQT-bolag att bygga digitala lösningar för mer än ett 60-tal länder när det gäller visum- och passansökningar. (Det svenska Migrationsverket har inte digitaliserat sina system)

Eller den här kvinnan, Alexia McDonald, som också SvD redovisat. Hon anses inte ha svensk anknytning. Så här säger hon till SvD: – Jag känner så många männi­skor som flyttat till Tyskland i stället, där går migrationsprocessen snabbt och tech-scenen liknar den i Sverige, säger hon. – Sverige marknadsför sig som så välkomnande, men byråkratin är ett ”fucking hell”.
F

Nu måste sökljuset riktas mot myndigheten, Migrationsverket, skriver SvD i sin ledare. Men inget händer. Nu tycker jag att de anonyma domstolstrotsarna och kompetensutkastarna på Migrationsverket måste träda fram. Så att vi kan se vilka som dränerar Sverige på duktigt folk, som också skadar 1000-tals människor. De måste ta ett ansvar för vad de gör, det är hög tid nu.

Och jag talar inte om Generaldirektören, utan om handläggarna. Frågan är också varför de blivit så saktfärdiga. Förr klarade man av 150 ärenden per handläggare och år. Nu bara 50. Detta enligt Migrationsverkets egen statistik. Det måste vara något fel antingen  på handläggarna eller på systemet.

Dessa kompetensavvisningar drabbar inte bara de anställda och företagen, utan hela Sverige. De som drabbats i Sverige talar om ”Oerhörd panik”, och sju av tio avråder från en flytt till Sverige. Detta enligt en nyligen gjord enkät.