Vad händer med Forskningspropostionen?

Den kommande forskningspolitiska propositionen var igår föremål för ett seminarium på IVA med paneler och forskningsministern själv, Matilda Ernkrans. Det var inget nytt som kom fram, men ändå upplysande. Vad är de viktigaste frågorna?

  • Högklassig forskning som krokar arm med utbildningen
  • En ökad och god samverkan med det omgivande samhället
  • Talangjakt och fler svenska elitforskare (färre disputerar idag)
  • Innovation ska in i forskningsproppen
  • Ta intryck av andra länder, särkilt Holland
  • Näringslivet står för mer än 75 procent av alla svensk forskning, och är viktig

Lars Hultman, SSF, markerade att den nya FoU-proppen måste leda till en kraftsamling och högre kvalitet på forskningen. Teknikforskningen har minskat i volym i Sverige, och den utvecklingen måste vändas. Styrningen av universiteten måste förbättras, och givetvis måste STRUTEN förpassas till papperskorgen.

Vad svarade då forskningsminister Matilda Ernkrans på panelernas förslag? Det skedde med alla de fina orden om Sverige som en ledande forskningsnation, en god utbildning och en god samverkan. Det är viktigt att utveckla dessa olika delar som ett väl fungerande Eko-system. Om innehållet och ambitionen i den kommande proppen sades ingenting. Däremot betonade forskningsministern att i arbetet med FoU-proppen så är ett demokratiskt och tryggt samhälle viktigt. Hot och hat emot forskare är oacceptabla.

Ernkrans betonade hur dyrt det blir att bibehålla den nuvarande statliga forskningen som motsvarar 0,76% av BNP, hela 2,6 miljarder. Ska vi upp till 1 procent av BNP. vilket framfördes på seminariet, så kostar det mellan 12 och 14 miljarder. (Underförstått: Det kan ni glömma)

IVA:s VD Tuula Teeri gav organisationens synpunkter på FoU-proppen. Det var lågmälda krav, IVA:s remisskrivelse är betydligt kraftfullare i sin framställning. Men, kanske för den goda stämningens skull så avslutade Tuula Teeri med att betona att vi i Sverige är överens i stort sett. Vi kan inte få allt, men en färdplan inför framtiden vore önskvärd.

Ska man göra intryck på FoU-proppen måste IVA tala klartext, för annars införstår inte  forskningsminister Matilda Ernkrans att det är allvar.

Själv ställde jag frågan till Matilda Ernkrans om man i arbetet med FoU-proppen skulle ta intryck av OECD:s stora analyser av svensk forsknings- och innovationspolitik som gjordes 2012 och 2016. I sitt svar lovade Ernkrans att överväga detta. Här kan tilläggas att de två tidigare propparna inte över huvud taget brytt sig om OECD:s rapporter. Trots att regeringarna beställt och betalat för dessa specialutredningar. som är de bästa studierna av svensk FoU-politik

i bloggen Forskning och innovation avgör Sveriges framtid redovisade jag i höstas viktiga remissvar.

I en annan blogg redovisade jag Svenskt Näringslivs krav på FoU-poppen: En ny färdriktning mot forskning i världsklass (Svenskt Näringsliv deltog inte i IVA-seminariet)

Jag upprepar: Ska man göra intryck på den svenska politiken måste man framföra sina synpunkter både tydligt och med kraft.

PS. Klarspråk idag Det klarspråk som man saknade igår på IVA kom idag i Dagens Nyheter ”Acceptera inte att svensk forskning blir allt sämre”. Notera att en av undertecknarna, Bertil Svensson, ligger bakom Singapores fantastisk utveckling.

Problemen i Sverige beror på Långbänken

De svenska politikerna tycks vara uppvuxna på en nappflaska med fötrollnings-medlet ”Statens Offentliga Utredningar”. Vid vuxen ålder tycks sedan politikerna här i vårt land säga sig: Uppskjut inte till morgondagen vad Du kan skjuta upp redan idag. Detta har sedan landat i Långbänken. Som betyder dra ut på tiden, förhala, uppskjuta eller låta falla i glömska.

Långbänken är orsaken till de svenska politiska problemen

Några exempel:

  • Efter flera års kamp – övervakningskameror har satts upp i Fittja.  Det har Dagens Nyheter skrivit om idag och fortsätter: ”Trots att kommunen och polisen var överens och trots att 20 kameror var inköpta av Noa, polisens operativa avdelning, så kom det att dröja drygt 2,5 år innan två av kamerorna till slut var på plats i december förra året” Det är politikernas fel som givit Datainspektionen i uppdrag att fördröja. Långbänk
  • Kommunerna förbjuds att digitalisera, men det finns en möjlighet att ändra på detta. Och spara 25-30 procent av kommunernas kostnader. Det konstaterade och föreslog en statlig utredning i december 2018. Inte åtgärdat, och inte ens nämnt nu när pengarna inte räcker till. Långbänk
  • Regeringen hindrar den svenska 5G-utbyggnaden. Detta trots att Stefan Löfven för två år sedan lovade att Sverige ska ligga i framkant. Nu dröjer det ett år till, troligen, innan 5G-bygget startar. Skälet? Brist på adekvat och generell lagstiftning. Långbänk
  • Redan 2005 var Brottskommissionen, BRU, klar med analys och förslag till åtgärder för att stoppa den brottslighet vi idag ser förpestar hela samhället. Men det som föreslogs har inte genomförts. Först nu diskuterar man om det ska ske. En del sker, men annat får vänta.  Först ska nya utredningar tillsättas, remissbehandlas, beredas i regeringskansliet och gå till Lagrådet samt sist beslutats i Riksdagen. Politikerna har har i stället låtit de kriminella gängen ta över. Långbänk
  • Terroristlagstiftningen fördröjdes i flera år av regeringen, Utredningen tog tre år och fick förlängd tid fyra gånger och var nästan ett år försenad. Det är därför Sverige som ensamt land inte ens har förbud mot deltagande i terrorverksamhet utomlands. Vilket gör att IS-krigarna inte kan åtalas för sin verksamhet och inte enskilda brott kan styrkas. Långbänk
  • Korttidsarbete är ett bra sätt att överbrygga en kraftig konjunkturförsämring. Det konstaterade politikerna redan 2008-09 i samband med finanskrisen. Det fanns inte lagliga utrymmen att agera för staten, och detta skulle utredas. Det tog till 2018 innan utredningen tillsattes och då skulle det ske snabbt. Utredningen blev försenad flera gånger, men var klar i augusti 2018. Sedan hände ingenting. Regeringskansliet fungerar inte. Långbänk

Detta är bara ett litet urval av Långbänkar. I min blogg finns flera hundra ytterligare exempel. Det gäller Skolan, Expertskatten, Utredningsväsendet, Hamnkonflikten i Göteborg, och Affärsplan Sverige som Stefan Löfven lovade 2012. Bara för att nämna några Långbänkar till.

Trump: De fattiga har blivit rikare

När Donald Trump skulle väljas till president varnade många: Med Trump blir det ekonomisk kaos, eller i vart fall en stor nedgång i ekonomin. Stämmer detta? Jag tog pulsen på den ekonomiska utvecklingen när jag besökte Silicon Valley och träffade en ledamot av Presidenten ekonomiska råd. Den visar en helt annan bild av utvecklingen än den prognostiserade.

Att jag redovisar den framgångsrika ekonomiska utvecklingen i USA betyder inte att jag gillar Donald Trumps som person. Däremot verkar den ekonomiska politiken ha fungerat väl. Nedan en del av resultatet. Här är Trumps tal igår i Davos. Talet är inte alls fokuserat på Greta Thunberg, som svenska media har påstått. Det är på slutet som ett par stycken kan passa in som en kritik mot klimataktivister generellt. Läs talet, det är verkligen intressant. När Trump åkte hem igen för en stund sedan tog han upp klimatfrågan och kritiserade Greta samtidigt som han beklagade att han inte träffat henne.  ’

Så åter till The Council of Economic Advisors. De konstaterar bland annat följande. Jag tar det i punktform:

  • Hushållens tillgångar har ökat under Donald Trumps presidenttid med 12,1 procent, eller sammantaget med 12 trillioner USD. (Det motsvarar värdet av 24 svenska BNP)
  • Den fattigaste hälften av USA:s befolkning har sett sina realinkomster öka med 47 procent under Trumps treåriga presidentskap
  • Den rikaste 1 % av befolkningen har under Trumps era ökat sina inkomster med 1 procentenhet.
  • Arbetarnas inkomster har klart överträffat företagsledarnas
  • Genomsnittliga inkomstökningen för lågutbildade har ökat mer procentuellt än hos de högskoleutbildade
  • Inkomstökningen hos svarta amerikaner har varit större än hos den vita befolkningen.

Detta räcker för mig idag i denna blogg.

Till sist ett tack för alla de synpunkter jag fått på gårdagens blogg om vad jag borde blogga om. Detta var ett av ämnena. Mer kommer framöver. Synpunkter är alltid välkomna.

En bloggares dilemma

Vad ska jag skriva om idag? Den frågan ställer jag mig alltid, för att sedan – efter att ha valt en fråga, systematiskt gå in för att beskriva den. Idag står jag inför följande dilemma:

  • Ska jag skriva om USA?, som jag besökte under några dagar i förra veckan?
    • Arbetslösheten är rekordlåg, 3.5%, Att den fattigaste tiondel av befolkningen fått en årlig inkomstökning på 5,9% under Trumps 3 år vid makten, att de fattigaste hälften av befolkningen under Trump fått sina tillgångar ökade med 47%
    • Att Apple har ett börsvärde på 1,4 trillioner USD och Microsoft 1,3 trillioner och att Google just kommit upp till 1 trillion USD. Kinas bolag kommer långt efter.
    • Att detaljhandeln i USA ökade med 0,3 procent i december, men att varuhusens andel av försäljningen gått ned från 15% 1995 till 5% 2019.
    • Att andelen assistenter till företagsledare minskat med 40% sedan 2000, vilket betyder en minskning med 1,6 miljoner assistenter.
    • Att antalet individer som blivit internationellt bannlysta av USA ökat från i genomsitt 500 till 1000 årligen, i 10 år. (med frysta tillgångar som följd)
  • Ska jag skriva om Sverige? Där följande är hett:
    • Att Stefan Löfven var statsminister i 3-4 timmar med  uppfattningen att immigrationen ska minska rejält, men att efter MP-kritik så blev uttalandet partiordförandens
    • Att 28 utredare på BRÅ kritiserar Linköpings forskningsrapport som kritiserar myndigheten, men vad tycker de andra 122 anställda på BRÅ, där de som intervjuats för forskningsrapporten befinner sig?
    •  Nyhetsprogrammet Agenda visade hur Radions och TV:s kommentatorer har fått ett stort utrymme och ofta talar om för omvärlden vad de olika partierna och partiledarna tycker istället för att låta dessa svara själva.
    • Att en erfarne professorn i företagsekonomi i Uppsala Nils Brunsson kritiserar Trafikverket för deras underskattning av tågresandet framöver och att verket felaktigt under-kalkylerat de tilltänkta höghastighetstågens betydelse.
    • Att EU:s prognos för den ekonomiska utvecklingen per capita i Europa visar att Sverige är sämst, runt noll procent.
    • Att Lena Andersson i två intressanta artiklar i DN beskrivit och försvarat det existensiella och vår svenskhet, något som inte faller alla i smaken, men få reagerar.
    • Att allt fler krafter vill att ny kärnkraft blir ett viktigt inslag när elen ska ta en allt större del av energimixen.
  • Ska jag skriva om andra internationella händelser? Som jag fått en insikt i:
    • Det överlastade Davos-manifestet som Dagens Industri skrivit om och som skulle göra företagen för en ”Mädschen für alles”, utan fokus på lönsamhet och resultat.
    • Putins nya strategi som innebär evig egen makt, men troligen också att han återtar 2004 års ekonomiska program som innebär att Ryssland långsiktigt kan bli en teknologiskt utvecklad nation som lämnar råvarorna bakom sig.
    • Valet i Taiwan som visar att Kinas starke man Xi Jinping begick ett stort misstag när han i början på året hota landet militärt, och även Hong Kong protesterna påverkade, så att väldigt få taiwaneser vill till Kina.

Vad ska jag välja blogga om idag? Ge mig Din syn på detta, Du som läser min blogg regelbundet!

Assar Lindbeck: Sverige dåligt rustat för en stor invandring

Den 5 januari publicerade Dagens Nyheter en debattartikel skriven av landets ekonom-nestor Assar Lindbeck och ekonomiprofessorn Mats Persson. Det är en varningsklocka som heter duga. Och Assar Lindbeck har den rätta bakgrunden med Lindbeck-kommissionen 1993 och ett socialdemokratiskt förflutet. Så han vet vad han talar om. ”Sverige illa rustat för fortsatt stor invandring” lyder rubriken på artikeln.

Dagens eko uppmärksammade artikeln i ett kort inslag inslag samma dag.

I övrigt verkar det ha varit tyst i media. Men allvarligare är att ansvariga politiker också tigit. Det verkar som om de ansvariga inte vill beröra frågan. Den är för känslig. För några månader sedan konstaterade statsminister Stefan Löfven att invandringen måste minska. Men då fick han smisk av miljöpartisterna i regeringen. Och sedan dess har statsministern helt sonika hållit tyst.

Möjlighet till integration beror på tre faktorer, påpekar Lindbeck och Persson:

  • Immigrationens storlek
  • Invandrargruppens sammansättning
  • Sveriges förmåga att ta emot invandrare

Sedan 2012 ligger uppehållstillstånden på över 100.00 årligen. De senaste åren på över 120.000. Det gör att dagens svenska befolkning till 13 procent är född utomlands. Den högsta siffran i något EU-land.

Våra nya medborgare har en utbildningsnivå som är lägre än i de flesta andra EU-länder.

Hur är det då med arbetslösheten? Den är bland de utlandsfödda hög, cirka 15 procent. Den är ännu högre i i Grekland och Spanien, men där är andelen utlandsfödda dock mindre än i vårt land.

Sverige är illa rustat för att hantera nya stora invandrarströmmar, konstaterar Lindbeck och Persson. Sverige måste reformera:

  • Bostadsmarknaden
  • Arbetsmarknaden
  • Rättsväsendet
  • Skolan

De åtgärder som vidtagits förefaller helt otillräckliga, säger ekonomiprofessorerna. De avslutar med följande hemska slutsats:

”Invandring utan ekonomisk och social integration leder visserligen till ökad bnp, men det sociala priset blir högt. Vi får ett turbulent, segregerat och riskfyllt samhälle.”

Dessa mycket sansade och respekterade ekonomer konstaterar alltså att ”Vi får ett turbulent, segregerat och riskfyllt samhälle.”

Nätverket 5G: Sverige skadas av regeringens oförmåga

Först lovar den svenska regeringen heligt och dyrt, tillsammans med de andra Nordiska Statsministrarna: Vi ska ligga främst på den nya tekniken 5G. Detta skedde för snart två år sedan. Hemma hos Stefan Löfven, Örnsköldsvik.

Detta har inte skett. Sverige ligger idag efter ett dussin länder, och de blir allt fler under det kommande året, för PTS, som ska dela ut licenserna, vill inte göra detta förrän i slutet på året. Varför? Och hur kan vår statsminister utlova att Sverige ska ligga i täten och sedan inte bry sig om detta viktiga löfte?

Återigen: Hur fungerar det politiska systemet och hur fungerar våra medier som inte ställer de ansvariga politikerna till svars?

I tisdags varnade Telias nye VD Christian Luiga: ”Försenad 5g skadar landet”. Det skedde i form av en artikel i Dagens Industri. Läs den, länk finns här. Den uppmaningen riktar jag också till Stefan Löfven, som borde förstå hur allvarligt hans löftesbrott är för landet.

Sverige har inte skaffat en generell lagstiftning, som många andra länder, utan knyter nu säkerhetsfrågan (Kina-risken) till auktioneringen av det nya 5G-systemet. Helt vansinnigt.

5G-nätet är inte i första hand en fråga om att kunna prata ii telefon, utan är nödvändigt för Sveriges nästa steg i digitaliseringen, Här kommer även klimatet in. Men också kommunerna som nu skriker efter mer pengar, när en digitalisering skulle kunna lösa en del av problemet (enligt en statlig utredning)

Ironiskt nog drar Telia nu igång ett 5g-bygge i Norge. Samtidigt som Finland är på god väg med sitt 5G. Våra granländer har fördelen att inte vara Sverige.

Telias VD avslutar sin artikel i DI med följande fråga: Från politiskt håll efterlyser vi en tydlig färdplan för 5G Men, redan i april 2018 angav ju Stefan Löfven att Sverige skulle ligga främst, men det visade sig bara vara ord. Nya ord nu? Släpp taget i Långbänken och handla i stället!

Vi bygger Sverige – med Sverigebygget

Hur kan ett parti år 2014 gå till val på att investera i höghastighetståg. Med argumentet att det är väldigt lönsamt. För att sedan idag helt gå emot en sådan investering och påstå att den är väldigt olönsam? Var kalkylerna inte korrekta tidigare? Hur ser kalkylerna ut idag?  Från Moderaterna och KD har inga förklaringar kommit. Och landets journalister har inte ställt partierna till ansvar.

Ett sådant här beteende är inte acceptabelt. Gäller både partierna och de passiva journalisterna.

Vi bygger Sverige – med Sverigebygget

Detta gick Alliansen till val på 2014. Så här beskrev Alliansen Sverigebygget, detta var det viktigaste:

Sverigebygget innebär:

  • Över 400 miljarder kronor i investeringar fram till 2035.
  • 150 000 nya bostäder
  • Att det blir lättare att bygga bostäder genom enklare regler och ökad tillgång till mark.
  • 13 000 nya jobb per år bara inom byggsektorn fram till 2035.
  • Stambanor för höghastighetståg som binder ihop Stockholm med Göteborg och Malmö samt regionerna däremellan.

Nu har det gått några år och Moderaterna tar heder och ära av sitt tidigare förslag. Så här sa Elisabeth Svantesson, ekonomiskpolitisk talesperson den 19 juni 2019 i AB:

”Vi kan inte säga ja till en investering som är så olönsam och tränger undan andra viktiga investeringar, säger Elisabeth Svantesson (M).” 

Men hur kan man göra så här, utan att ordentligt redovisa på vilka grunder man kommit till rakt motsats uppfattning? Det borde vara självklart att man inte bara kan gå ut och påstå att det man gick till val på 2014, som skulle Bygga Sverige, nu inte alls duger. Sverigeförhandlingen hette utredningen, som var noggrant gjord. Se de offentliga utredningarna.Vilka beräkningar som HG Wessberg och hans team gjorde var i grunden felaktiga? Och hur kunde man då gå till val på detta?

Tre ordentliga beräkningar har gjorts i Sverige av en investering i höghastighetståg. Dessa visar alla tre att Höghastighetståg är lönsamma i Sverige också.

Stambanan var 40 gånger dyrare än Höghastighetståget

Höghastighetstågets nya generation – med ännu högre fart – utvecklas nu i Japan.

SJ:s VD Crister gjorde i DI en analys av investeringen i höghastighetståg, som borde kunna bli både billigare och genomföras snabbare är vad som hittills sagts. Läs själv.

Den svenska politikens misslyckande

Varför har det blivit som det blivit? Varför går inte Sverige att styra politiskt? Svaret finner Du i Dagens Industris ledare från den 27 december, skriven av Tobias Wikström:

Kortslutningens 10-tal

Här är bakgrunden, från sent 1990-tal: Citat ur ledaren:

”Miljöpartiet behövdes när S gick tillbaka i valet 1998 och blev därmed ett vänsterparti. Ny Demokrati blev omedelbart ett borgerligt parti 1991. När nya partier har kommit in har de absorberats in i riksdagsarbetet. 2010 tillät andra partier inte att detta skedde med Sverigedemokraterna. Och då började tricksandet.”

Det har nu under 2010-talet varit tre mandatperioder med regeringar som saknar majoritetsunderlag, konstaterar Wikström, som avslutar sin excellenta ledare så här:

”Tre perioder med regering som saknade majoritetsunderlag. Detta är viktigt att påminna om eftersom de aktuella regeringarna (och deras stödpartier) har velat ge sken av att de har makt trots sin minoritetsställning. Stabiliteten är en chimär. Väljarna vilseleds. Parlamentet kortsluts.”

Läs Dagens Industris ledare, den ger verkligen bilden av Det kortslutna 10-talet

Då kommer nästa fråga: Vem bär ansvaret? Svaret är: De etablerade partierna. De har svikit det svenska folket under detta decennium, från 2010 års val och fram till nu. På samma sätt som de svikit Sverige under hela 20 år genom att inte ta itu med immigrationen, utanförskapet eller gängbrottsligheten.

Samma analys av det politiska läget gör socialdemokraten och chefredaktören Widar Andersson i sin ledare den 28 december. ”Förtroendet som försvann in i skuggans dal”. Han gör det utifrån det bristande förtroende som politiken och partiledarna fått. En halvering på fem år. Och det hemska är att detta katastrofala läge inte diskuteras av de som berörs. Så här avslutar Widar Andersson:

”Förtroendekrisen är hemmalagad. Partierna till höger och vänster och i mitten har i åratal varit helt fokuserade på att försöka misskreditera Sverigedemokraterna och de partier som från tid till annan har anklagats för att närma sig ”de bruna”. Dessutom har invandringspolitiken misskötts åt det grövsta vilket i sin tur har förnekats å det grövsta. 

Där står vi nu.”

Nu räcker det inte med att de etablerade partierna tar sig i kragen, inser vilka misstag de gjort och ber svenska folket om förlåtelse. Men, det är en början. Sedan måste dock den politiska hanteringen och regeringsadministrationen renoveras i grunden. Allting tar idag för lång tid, Långbänken är politikens mantra. Allt ska utredas i åratal. Och genomförandet fungerar inte heller. Sveriges farliga Lallande. Därför måste regeringskansliet förändras i grunden.

Motbilden vill jag inte undanhålla mina bloggläsare. Den fanns i Dagens Nyheter samma dag som DI skrev sin ledare : ”Decenniet som delade Sverige” Dock ska tilläggas att Ewa Stenberg inte alls verkar lika säker på att det är populism och Sverigedemokraterna som står för allt elände. Det går inte att blunda för verkligheten i längden, även om man gärna vill det.

I söndags kunde vi se i Agenda att endast 11 procent av svenska folket tycker att Januariavtalet är bra eller ganska bra. Detta är inget mindre än ett haveri, men politikens oförmåga har blivit så accepterad att ingen tycks reagera.

Gott Nytt År – och God Fortsättning!

Nu återtar jag mitt bloggande efter helgerna – med en förhoppning om att vi framöver får en utveckling som Sverige förtjänar. Inte fler sprängningar, som vi fick i morse igen.  Vi – landet – kan så mycket bättre än vi presterat under det förlorade 10-talet. Det säger jag, eftersom vår möjlighet – potentialen – är att ligga i topp. Inte på Europas Gängkriminalitets-lista, utan som välståndsnation. Med en bra skola, världsledande forskning och en sjukvård som fungerar.

Vi måste inställa det som Tove Lifvendahl SvD:s politiske  chefredaktör, kallar Sverige som en plågsam nyårsrevy. eller låta det vara historia. Det borde inte bara vara några få självständiga S-röster, som Widar Andersson och Lotta Gröning, som säger ifrån. Nu har en ny S-röst gjort sig gällande, som tilltalar. Det är S-opinionsråd i Region Stockholm Aida Hadzialic som i en intervju i Dagens Nyheter den 30 december tar bladet från munnen. Mycket välkommet:

S har anledning att blicka mot Danmark

Läs intervjun med Aida Hadzialic, länken är här ovan. Den är så innehållsrik att jag tänkte återkomma till den i en separat blogg.

Aftonbladet spyr galla över Hadzialic, och menar att hon står för ”En socialdemokrati utan lösningar”. Ledarredaktionens Lotta Ilona Häyrynen hävdar detta, med kritik för att Hadzialic vill bjuda in Ulf Kristersson till samarbete. Ledarredaktionens chef Anders Lindberg påstår att M-ledaren framöver måste stå till svars för bruna och svarta inlägg på Facebook. Varför denna hatkampanj?

Kan inte styrelsen i Aftonbladet säga till sin redaktion att de inte ska så hata på detta sätt. Samma uppmaning skulle jag vilja rikta till Dagens Nyheters styrelse, som har en ledarredaktion som brun-svärtar på samma sätt.

Ring in Förnuftets År! Svenska Dagbladets ledare på Nyårsdagen

Välfärden ska stärkas utan näringslivets medverkan

I somras berättade regeringen att den skulle tillsätta en Välfärdskommission. Det har tagit sex månader att göra detta. Så lång tid har det tagit att beskriva vad kommissionen ska göra. En promemoria på 9 sidor. (Långbänken har företräde) Och nu har ledamöterna utsetts av regeringen.

Så här beskriver regeringen uppdraget:

Regeringen inrättar en välfärdskommission där staten, kommuner och regioner och fackföreningar ska hitta metoder för att stärka välfärden framöver.”

Den första frågan är var man hittar nya resurser? Eller rättare sagt hur man skapar nya resurser. Det är i första hand det svenska näringslivet som skapar de nya resurserna. Och de får inte vara med. Underligt. Och nog borde näringslivet dessutom kunna medverka till att välfärdssektorn både effektiviseras och förbättras?

Hur ser då denna välfärdskommission ut? Jo, Kommissonen ser ut så här:

  • Finansminister Magdalena Andersson, ordförande
    Finansminister Magdalena Andersson leder Välfärdskommissionens arbete.

 

  • Civilminister Lena Micko
  • Socialminister Lena Hallengren
  • Jämställdhetsminister Åsa Lindhagen
  • Utbildningsminister Anna Ekström
  • Veronica Magnusson, TCO
  • Heidi Stensmyren, Saco
  • Tobias Baudin, LO
  • Anders Knape, SKR
  • Anders Henriksson, SKR

Till Välfärdskommissionen knyts en Referensgrupp som ska bestå av representanter från regeringskansliet och de berörda organisationerna. Välfärdskommissionens arbete ska ske i ett Kansli som nu inrättas.

Välfärdskommissionens arbete ska slutredovisas den 31 december 2021.

”Välfärdskommissionen kommer inleda sitt arbete under hösten 2019” skriver regeringen. Då får man skynda sig. Kommissionen tillsattes igår och det är inte mycket kvar av hösten precis.

Varför inte förverkliga ”Affärsplan Sverige” som Stefan Löfven lovade det svenska folket den 24 september 2012? Det skulle ske i samarbete med näringslivet.

PS Den 17 september lovade Magdalena Andersson och Per Bolund i DN Debatt att arbetsgivarna skulle få vara med i Välfärdskommissionen. En förändring mot i somras, avsikten med denna kommission offentliggjordes. Så här skrev man i DN: En välfärdskommission inrättas för att tillsammans med fackförbund och arbetsgivare utveckla och stärka välfärden.” Nu är arbetsgivarna helt borta igen, om man inte avsåg enbart de offentliga. Förmodligen är det så, man ser inte de privata arbetsgivarna. De finns väl inte.