Bryssel tar upp entreprenörskapet

Vid ett seminarium på Sveriges EU-Representation i Bryssel i tisdags presenterades och diskuterades ”The Entrepreneurial Challenge”. Ambassadör Åsa Webber inledde med att betona vikten av åtgärder för jobb och tillväxt, där entreprenörskapet är viktigt. Under moderatorn, professor Johan Eklunds ledning, presenterade professor Pontus Braunerhjelm rapporten.

De anglosaxiska länderna är mycket mer framgångsrika  än alla andra länder när det gäller allt kring entreprenörskap; antal entreprenörer, nyföretagande, kvinnors entreprenörskap och entreprenörskap i vardande, enligt rapporten “The Entrepreneurial Challenge – A comparative study of entrepreneurial dynamics in China, Europe and the US” som lanserades av Entreprenörskapsforum. 

För att öka tillväxten och minska entreprenörskaps-klyftan, framförallt till USA, måste risk och tillväxt uppmuntras mycket mer än idag i EU. Rapporten baseras på data från Global Entrepreneurship Monitor, världens största entreprenörskaps-studie, som täcker in 62 länder och 90 procent av världens BNP

Vad är avgörande för ett framgångsrikt entreprenörskap i EU? Här är policy-åtgärderna som den internationella rapporten kommer fram till:

  • Kompetensförsörjningen är helt avgörande för entreprenören. Både kunskap och kompetenta medarbetare behövs.  Entreprenören måste få tillgång till forskningen på universiteten, som i sin tur måste premieras för att de ”delar med sig”. Man kan tala om ett samhällskontrakt där akademin ska samverka med näringslivet
  • Tillgång till kapital är en annan avgörande komponent för entreprenören. Både i form av riskkapital och vanliga lån.
  • Regleringar är ofta ett hinder för entreprenören, som EU bör fokusera på.
  • Risken för misslyckande skrämmer många entreprenörer. Det beror bland annat på inställningen till företagande och misslyckande i EU
  • Skatter är ett femte område där insatser måste göras för att entreprenörerna ska kunna starta och låta sina bolag växa.

EU-kommissionen redovisade unionens ambitioner på entreprenörskaps-området. Direktören Slawomir Tokarski, chef för Innovation and Advanced manufacturing, DG Grow, målade upp bilden. Den baseras på EU:s ”Entrepreneurship 2020 Action Plan”. Utbildning i entreprenörskap, borttagandet av hinder – krångliga regler – och skapandet av en entreprenöriell kultur ingår i Aktionsplanen.

Entrepreneurship 2020 Action Plan” är från 2012 och i behov av revidering, vill jag påstå. Det medgav Tokarski vid samtal efter presentationen. Det kommer att ske våren 2017, kunde Tokarski berätta. Det finns anledning att lägga detta på minnet, och för den svenska regeringen borde det vara möjligt att agera lite mer proaktivt än hittills.

Kabinettschefen Antonio Vicente, hos Forsknings- och Innovationskommissionären Carlos Moedas, beskrev den utveckling som nu sker på innovationsområdet. Sedan ett år tillbaka pågår ett intensivt arbete med att utveckla ”European Innovation Council”. Vi måste göra mer, sa Vicente med eftertryck, för att få upp entreprenörskap, företagande och få fram betydligt mer innovation i EU och dess medlemsländer. Detta kommer jag åter till i en kommande blogg. Här bör Sverige också bli proaktiv, vilket vi inte kan beskylla oss för att vara idag, även om Vinnovas GD nyligen deltagit i en dialog med kommissionären, så det kanske håller på att ändra sig.

Sedan tog Matthew King, enhetschef på DG Forsknings och Innovation. över och beskrev hur nyföretagandet utvecklas i EU. Antalet Start Ups är fem gånger så många i USA som i EU. China är här dubbelt så bra. EU borde kunna göra mycket bättre ifrån sig, konstaterade King. Här finns också mycket att göra, som kräver en egen blogg.

Seminariet avslutades med en paneldiskussion, där Muriel Attané, Generalsekreterare  för EARTO, Europas 500 industriforskningsinstitut, betonade vikten av att dessa kommer in i innovationsbilden. Science Business CEO, Richard Hudson instämde, men betonade särskilt att EU:s nya företag måste bli bättre på Scale Up. Alltså växa. (Science Business kommer på tisdag i nästa vecka ha ett reportage från seminariet)

 

De föreslagna bestämmelserna är ägnade att missförstås, enligt Lagrådet

”De föreslagna bestämmelserna är ägnade att missförstås”, så skulle man kunna sammanfatta Lagrådets utlåtande över regeringens senaste remiss från 19 maj. Med Lagrådets egna ord. När jag läser detta, undrar jag om regeringen verkligen vill genomföra det man föreslår.

Efter tre veckor presterar lagrådet ett utlåtande över de 179 sidor som regeringen skickade över den 19 maj i år. Redan den 12 februari i år svarade Lagrådet på Regeringens ursprungliga remiss, som var på 1400 sidor och som Lagrådet underkände.Den nya remissen bygger på det förslaget som Lagrådet inte kunde godkänna. Så här säger Lagrådet: ”Den nya remissen bygger på förslagen i den första remissen och Lagrådets yttrande över den har inte beaktats.” 

Läs vad Lagrådet skrev den 12 februari. Ord och inga visor, 1000 paragrafer är alldeles för mycket, man har inte tagit hänsyn till kritik på detta område som framfördes redan 1992. Man blir matt.

Lagrådet fäller bland annat dess omdömen om Upphandlingslagstiftningen byggd på EU:s direktiv::

    • Obegripliga
    • Oförnuftiga
    • Bestämmelserna strider mot varandra
    • Det kan inte komma i fråga att lagstifta på detta sätt i Sverige

Men vad har hittills hänt? Ingenting. I stället har regeringen, med utgångspunkt från det som inte accepterats, kommit med en ny remiss, som innehåller ytterligare mycket tveksamma förslag. Som inte heller Lagrådet tycks kunna tillstyrka.

Är det någon som sett att media uppmärksammat Lagrådets yttrande? Jo, det senaste gjorde TT en notis om, men i övrigt tycks svenska media inte hängt med.

Näringslivet är starkt kritiskt till upphandlingslagstiftningen. Svenskt Näringslivs Carola Lemne skriver i SvD: ”Hur näringsminister Mikael Damberg stillatigande kan åse hur en sådan lagstiftning läggs fram är en gåta”, skriver Svenskt Näringslivs VD.

Den offentliga upphandlingen uppgick 2015 till hela 844 miljarder, inte den många år gamla siffran om 600, som både Damberg och Shekarabi, och även Lemne, använder. Dags att ta till sig det som nu gäller, eller? Siffrorna kommer från DoubleCheck, som anses göra den mest noggranna statistiken på området.

Expertskatten – det 15-åriga fiaskot – stoppar utländska experter

Varför kan inte Sverige göra rätt? I hela 15 år har vi haft expertskatten, lika länge som Danmark. Men skillnaden är enorm. Danmark har ett antal kriterier, som kan läggas in  i en matris. Svar garanterad i inom 14 dagar. I Sverige har vi ett skönsmässigt förfarande, som gör att utfallet blir dåligt och osäkert. Nu hindrar det de framstående anläggningarna Max iV och ESS att få de experter de vill ha. Experter hoppas av.

Liberalen Mats Persson ställde en fråga i maj till finansministern. Hennes svar visar att hon antingen inte vet problemen, eller inte brys sig. Underligt. Så här svarar finansministern:

Expertskatten fyller i huvudsak sitt syfte. Jag har för närvarande inte för avsikt att ta något initiativ för att förändra den.

Allt är bra, enligt finansministern, trots att det är i huvudsak skönsmässig prövning som gör att få kommer ifråga. Sverige borde enligt finansminister Anders Borg   (2011) få 3000 experter årligen. Det har blivit 500. Danmark, med sitt enklare och förutsägbara system, får man årligen 10 gånger fler utländska experter, cirka 5.000 årligen.

Sveriges Radio rapporterade nyligen om att forskaranläggningen ESS i Lund stött på problem i rekryteringen av forskare och experter sedan dessa nekats utlovade skattelättnader. – Det är anmärkningsvärt att finansministern nu stänger dörren för att göra expertskatten mer attraktiv, säger Mats Persson .

Forskningsanläggningen ESS i Lund har förlorat flera forskare och experter med unika kunskaper till följd av att de nekats de utlovade skattelättnaderna. Att ersätta dem kan bli svårt då det handlar om kunskaper som bara en eller väldigt få personer i världen besitter.

I våras kom Vetenskapsrådets med ett förslag till strategi för svensk medverkan i och värdskap för ESS. Där står bland annat:

”För att de högkompetenta personer och deras anhöriga som söker sig till Sverige, eller som redan finns här, ska välja att stanna kvar bör områden som migrations-, skatte- och arbetsmarknadspolitik ses över. Potentialen i miljön kring ESS och Max IV ligger i att skapa rätt förutsättningar, en kritisk massa och rätt aktörer för att målen ska nås. ESS och Max IV bör ses som en testmiljö för utveckling av Sveriges möjligheter att erbjuda en internationellt attraktiv kunskaps- och innovationsmiljö. Med tanke på att forskare och näringslivsaktörer som vill använda Max IV redan ligger i startgroparna inför invigningen av anläggningen sommaren 2016, behöver de mest basala funktionerna etableras i stort sett omedelbart – och med helheten och den långsiktiga användningen i åtanke. ”

Läs detta Magdalena Andersson. Där säger Vetenskapsrådet, om än i diplomatiska ordalag, att skattefrågan (läs expertskatt) måste hanteras ”omedelbart”.

Märta Stenevi, miljöpartist i Skåne noterar i en debattartikel att förutom att experter stoppas till Sveriges största forskningsanläggningar, så är förslaget till personaloptioner ett hinder för att kunna rekrytera kvalificerade medarbetare. Max IV-labbets betydelse belyses idag i Sydsvenska av Lunds rektor.

Så är det, tyvärr

PS Idag, tisdagen den 21 juni, inviger statsminister Stefan Löfven och kung Carl XVI Gustaf Max IV-laboratoriet i Lund, enligt ett pressmeddelande, som nyligen kom. Kanske kan kungen säga några kloka ord om behovet av utländska toppforskare?

PS SSF beslöt igår anslå 120 miljoner till en forskarskola som stöd för de två forskningsanläggningarna i Lund.

Svag förbättring av det svenska entreprenörskapet kan noteras

Det har skett en viss återgång i det svenska entreprenörskapet. Det visar det svenska resultatet i världens största undersökning på området, som omfattar 62 länder, drygt 70 procent av världens befolkning och hela 90 procent av jordens BNP. Studien är GEM, ”Global Entrepreneurship Monitor”

Det svenska entreprenörskapet till 7,2 procent 2015 jämfört med 6,7 procent året innan och 8,2 procent 2013. Det framkommer i den nationella rapporten av GEM  Entreprenörskap i Sverige –, som publicerades i förra veckan av Entreprenörskapsforum. Hela uppgången beror på att kvinnorna återtagit hälften av sin nedgång under 2014. Männens entreprenörskap minskar fortfarande och det riktigt unga – upp till 3 månader gamla företag – minskar också.

Den intressantaste mätningen i undersökningen gäller vad som kallas TEA, Total Entrepreneurial Activity, som visar hur många i åldrarna 16 – 64 år som aktivt är engagerade i att driva eller starta företag. Det är den siffran som nu är 7,2 procent av den svenska befolkningen. Detta placerar Sverige i mitten bland jämförbara länder.

Några huvudspår i rapporten

  • Hela 70 procent av Sveriges vuxna befolkning anser att de har en idé som kan kommersialiseras
  • Hälften av dessa tror sig ha förmåga att utveckla dessa entreprenörs-tankar
  • Andelen affärsänglar är stort i Sverige relativt andra länder (undantag USA)
  • Risken att misslyckas som entreprenör avhåller många från att starta företag
  • Med det rätta regelverket skulle många fler vilja och kunna starta företag i Sverige

GEM-rapporten är otroligt intressant, och väl värd att läsa. Den finns att ladda ned eller så kan Du maila till Entreprenörskapsforum och få ett tryckt exemplar. En redovisning av seminariet finns här. 

På tisdag kommande vecka, den 21 juni, presenterar Entreprenörskapsforum en internationell GEM-rapport. ”The Entrepreneurial Challenge” är namnet och den innehåller något som skulle kunna bli ”The Entrepreneurial Code” i EU. Seminariet hålls i Bryssel Rapporten presenteras av professor Pontus Braunerhjelm, som varit huvudansvarig. Platsen är Den Svenska Representationen vid EU och seminariet startar klockan 13.00

Innehållet i den kommande Världsrapporten kan jag inte avslöja här. Annat än att EU har mycket att lära av USA. Ansvariga i EU-komissionen medverkar i seminariet, där det fortfarande kan finnas några platser kvar för den intresserade. Länk finns här.

Självfallet kommer jag blogga om denna rapport, som har nu har premiär i Bryssel, och vad som kommer fram vid seminariet. Två dagar före Brexit-omröstningen är nog mediaintresset begränsat, men entreprenörskap är en viktig del av framtiden. Så den frågan måste få stort utrymme framöver.

 

Så får vi en mycket bättre skola

Fantastiskt att vi har omvärlden, som vi kan benchmarka mot och ta intryck från. Under lång tid har de svenska skolresultaten rasat, och vi har inte gjort något åt detta. Vi har förvisso den svenska Skolkommissionen och Skolforsknings-institutet, efter lång politisk tvekan (normalt svenskt)

OECD har hjälpt oss på traven också, men den oroliga skolmiljön och mobilernas gissel i en del skolor har vi inte åtgärdat. Här var skolkommissionen i sitt förslag nyligen alldeles för mjuk. Kommissionens ordförande Anna Ekström får säga vad hon vill, men även jag kan läsa, och en del andra också, och därtill: Det händer inget. Vi ska väl inte vänta ut nästa generation smartphones innan vi får ett nationellt förbud för mobiler i skolan?

Men huvudbudskapet är:

En revolution förestår i lärarutbildningen.

 Den som nu kommer med denna välkomna nyhet är The Economist. I veckotidningen av den 11 juni har man gjort en stor sammanställning av vad forskningen kommit fram till

Jag säger bara: Läs! Teaching the teachers”, heter huvudartikeln. Tidningens egen reaktion är i form av en huvudledare ”How to make a good teacher”

Genom forskning har nu både myter slaktats och en verklig utbildning av lärare som gör revolution tycks var på väg. Då är det ”bara” en fråga hur många decennier det ska ta för Sverige att ta till sig den nyvunna kunskapen och göra rätt. (När kom mobilerna in i klassrummen?)

Två av myterna som slaktas är: Man är född lärare och inget kan ändra detta. Små klasser ger bättre undervisningsresultat. Det finns mer, bland annat att skoluniform skulle förbättra lärandet, det stämmer inte heller.

En återkoppling till eleverna är däremot viktigt och främjande för inlärningen, dvs dialogen mellan lärare och elev. Allra viktigast för lärandet är dock läraren. Tänk vilken insikt. De bästa lärarna, topp 10%, lär ut 3 gånger så mycket som de 10 procenten sämsta lärarna.

Fick de 25 procent bästa lärarna fått lära den svarta skolbarnen i USA så skulle gapet mellan vita och svarta eleverna slutas på bara 8 år.

Vad man får lära sig av The Economist är att den forskning som ligger till grund för de resultat som nu kan komma att revolutionera lärandet har pågått länge, men nu fått ett riktigt genombrott. Nu påbörjas utbildning i USA av  2000 lärare och 400 huvudlärare årligen, enligt det nya konceptet. Allt är inte på plats ännu, men utvecklingen går åt rätt håll och snabbt.

En av skolorna i täten för att lära lärarna är Relay. som det är intressant att kolla på. En annan ledande utbildningsanstalt (vilket ord), och det är Sposato, med intressant utbildningskoncept.

En obligatorisk läsning för dagens politiker, både till höger och vänster

Det är inte ofta jag vill lyfta en tidningsartikeln så här, men De Tre Musketörerna inlägg i Dagens Nyheter idag, hör hit. Förlåt, det var de Tre Wallenbergarnas artikel. Den framhåller vikten av bra ”mylla”, som de uttrycker det. Ett företagsklimat som både attraherar utlandet, men också tillåter de svenska entreprenörerna att stanna.

Men jag vill gå ett steg längre: För en dialog i enskildhet med dessa tre företrädare för svensk företagsamhet, som bevisligen varit framgångsrik. Och addera personer som Rune Andersson, Gustaf Douglas och Melcher Schörling. Gärna också Pontus Braunerhjelms Referensgrupp i Entreprenörskapsutredningen med 13 entreprenörer av bäst klass, som leds av Lars Backsell.

Andre Oscar wallenberg, familjegruppens grundare, fyller 200 år i år. Han satsade som entreprenör på att med sitt nätverk bygga upp en bank, SEB, som kom till för entreprenörernas skull.

Idag kan Wallenbergs-stiftelserna dela ut 2 miljarder årligen till angelägen forskning och utbildning. Det är viktigt i ett litet land som Sverige med våra 10 miljoner invånare, 0,14 procent av värdens befolkning.

Entreprenörerna spelar en stor roll i att utveckla Sverige, påpekar Wallenbergarna i sin artikel. Det är viktigt att dessa utvecklar i Sverige, och inte tvingas sälja och ”casha in”. Som illustration tar de upp personaloptionerna.

När ett företag är i tillväxtfas finns inget utrymme att betala höga löner. Här spelar möjligheten till personaloptioner en viktig roll. Tyvärr, noterar författarna, saknar vi en tillräckligt utvecklad svensk strategi för våra entreprenörer, det visar debatten om personaloptioner.

Wallenbergarna har också en uppmaning till de folkvalda: Stick ut hakan, ”precis som de entreprenörer är beredda att pantsätta hem och hus för sina visioner”. Våga genomföra personaloptioner och skapa ett bra företagsklimat som gör att framgångsrika entreprenörer inte som på 70- och 80-talet flyttar både sin verksamhet och sin framtid utanför Sverige.

Satsa mer på innovation och bredda satsningen, säger OECD

Det utvecklade världens ekonomiska samarbetsorganisation OECD har utvecklat innovationspolitiken under decennier. För två veckor sedan, den 31 maj – 2 juni, hade OECD sin årliga ministerkonferens i Paris. Alla OECD:s 34 länder deltog.

Här är ministrarnas gemensamma uttalande.

Det borde läsas av alla som är berörda av svensk ekonomisk utveckling.

Här ska jag ge några intressanta reflektioner från OECD-mötet.

  • Produktiviteten i Västländerna har gått ned
  • De innovativa företagen, de 5% toppföretagen har ökat sin produktivitet med 50 procent sedan 2001.”Vanliga företag” bara med 5 procent.
  • Mindre företag – upp till 250 anställda – står för 75 procent av alla nyanställda sedan 2001
  • Innovationspolitiken måste breddas radikalt:
  • Involveras bör ekonomisk politik, entreprenörskap, digitaliseringen, hälsa, energi och offentliga sektorn samt produktivitet och hållbarhet
  • En inkluderande utveckling tillsammans med nya utvärderings-metoder måste till

Finns det något som anger utvecklingen i Sverige jämfört med de andra 33 OECD-länderna? Ja en hel del. Sverige ligger inte dåligt till, men vi släpar efter. Du kanske kommer ihåg att Sverige år 2000 var det mest uppkopplade IT-landet, ett föregångsland. Nu ligger vi på 18e plats. som digitalt uppkopplat land, som jag tidigare bloggat om. (Fritextsökning)

Hushållens tillgång till internet har förbättrats i Sverige med 3 procentenheter sedan 2008, enligt nya OECD-siffror. De flesta OECD_länder har ökat hushålls-uppkopplingen med 20 procentenheter. Vi har halkat med från 3e plats till en 10e.

När det gäller offentlig innovations-upphandling ligger Sverige i botten av 15 OECD-länder där en mätning är möjlig. Vi delar sista platsen med Estland och Grekland.

Så här ser det ut för Sverige: Vi är inte dåliga, ligger i absoluta tal ganska bra till, men vi sladdar efter. Detta är inte de enda områdena, och det finns rapporter från andra institutioner, som visar samma sak.

Idag ska IVA ha ett seminarium om innovationspolitiken. Det finns anledning återkomma.

Notera att vid OECD:s årliga ministerrådsmöte var Sverige det enda landet som inte företräddes av en minister. Vi hade en statssekreterare på plats.

 

 

 

Stor innovationskonferens hålls i Lund

I Lund pågår sedan igår, med slut i morgon, en internationell innovationskonferens. Där sitter jag nu och vill ge livstecken ifrån mig. Här presenteras dryga 165 godkända  forskningsrapporter inför 250 deltagare från ett 43 länder. Det är ny forskning om innovation. Med huvudfokus är vad som sker i samhället. Vinnova är här med några företrädare för att fånga upp vad som händer. Men regeringskansliet verkar inte vara intresserat, de får väl lära av andra länder i framtiden. Arrangör är European Forum for Studies of Policies for Research and Innovation, Eu-SPRI Forum. Medlemmar är 16 av Europas viktigaste innovations-forsknings-institutioner. For Sverige Circle vid Lunds Universitet.

En studie av biotechnology i Europa jämfört med USA var slående. Vi är duktiga på forskning, men kommersialiseringen är usel i Europa. Kommer tillbaka till detta med en djupdykning i denna studie. Gjord av bl a Michael Hopkins, Sussex University.

Ett annat intressant papper, paper på engelska, presenterades av professor Charles Edquist, som också är den högste ansvarige för symposiet. En holistisk innovationspolitik var hans rapport kallad. Finns anledning återkomma till den också.

Nu talar OECD:s biträdande direktör för science, teknologi och innovation, Dirk Pilat, som tidigare varit chefsekonom för organisationen. Hans huvud-budskap är två:

  • Innovationspolitiken måste breddas mycket mer än som hittills skett. Även skatter måste med, men också många andra politikområden. Annars så driver ett land en innovationspolitik som inte ger resultat, för att inte alla komponenter av betydelse är med.
  • Utvärderingar av vad som fungerar måste ske i betydligt större utsträckning. Annars vet man inte vad som fungerar – och inte.

”The smiley curve” är ett intressant begrepp som Dirk Pilat just nu redovisar. Finns anledning utveckla detta också senare. Har fokus på värde-skapandet.

Konferensens namn säger lite om betydelsen av den ”Exploring new Avenues for Innovation and Research Policies”

 

Grekland slår Sverige, som hamnar allra sist bland 21 EU-länder

Det blev en chock för mig, när jag noterade att Sverige är sämst på att förbättra sin situation. Den studie som visar detta är gjord av The Lisbon Council, respekterad think tank, i Bryssel och Berenberg, en av Europas största privatbanker. Sedan 2011 gör dessa två organisationer tillsammans en uppföljning av den ekonomiska utvecklingen i 21 EU-länder. Utgångspunkten är att se hur de 21 EU-länderna utvecklas på ett antal viktiga ekonomiska områden efter finanskrisen. Rapporten finns här. (Kom 22 maj 2016)

Observera att denna studie inte mäter respektive lands totala nivå, utan förändringen. Utgångspunkten här är alltså finanskrisen 2008 och dess efterverkningar. Vad har därefter hänt, hur har länderna återhämtat sig, med början år 2011. De fyra områden som mäts är följande:

  • Externa adjustment
  • Fiscal Adjustment
  • Labour Cost Adjustment
  • Reform Drive

”EURO PLUS MONITOR kom nyligen med sin ”Spring 2016 update”. Den uppdateringen som jag redovisar gäller t o m år 2015, helåret.

  1. Grekland (Total score för 2015 7,7)
  2. Ireland
  3. Spanien
  4. Cypern
  5. Portugal
  6. Lettland

21. Sverige (Total score 2015 1,2)

Detta är rapportens omdöme om Sverige på två ställen:

Unfortunately, success can breed complacency. While still in good fundamental health for the time being, Germany, Te Netherlands and Sweden are showing even more signs of complacency than before. Over time, they will need to stop their slippage and implement more serious pro-growth structural reforms again. Otherwise, they will lose their competitive edge over time.

……….

Sweden (No. 21) stays at the bottom of the Adjustment Progress Indicator with a further drop in its score largely because it has fallen behind even further on pro-growth structural reforms.

Den 18-sidiga rapporten är väl värd att läsa, med många tabeller och intressant information om alla berörda sakområdena som påverkar ländernas utveckling.

I klartext betyder detta att Sverige utvecklats sämst efter finanskrisen av 21 EU-länder. Det betyder dock inte att vi i absoluta tal är dåliga, men Sverige sladdar

Nationella Samverkansprogram – hur ska man gå från ord till handling?

I onsdags hade Nationella Innovationsrådet ett möte, som jag tidigare aviserat. Dagen började med att statsministern tillsammans med 8 statsråd presenterade fem strategiska samverkansprogram. Presentationen inleddes med statsminister Stefan Löfven, och det var en entusiastisk redovisning som skedde, vilket gladde mycket. Så ska det vara och låta.

Utgångspunkten är tre samhällsutmaningar:

  • Digitalisering
  • Life science
  • Miljö och klimatteknik

Men dessa utmaningar anser sig inte regeringen kunna möta utan att formulera dem i ett antal strategiska samverkansprogram, som här blivit dessa. I de här fem programmen anser man att alla de samhällsutmaningarna går in:

  1. Nästa generations resor och transporter
  2. Smarta städer
  3. Cirkulär bio-baserad ekonomi
  4. Life science
  5. Uppkopplad industri och nya material

Presentationen var bara i ord, och det var svårt att uppfatta vad som verkligen ska ske. Därför gick moderatorena in efter varje presentation och sa: ”Och vad betyder detta konkret?”. Tyvärr måste jag konstatera att svaren uteblev.

Om dessa samverkansprogram ska bli verklighet måste det till utarbetade planer, som kan redovisas skriftligen. Detta menar också flera av Innovationsrådets 10 ledamöter, vid sidan om de fem statsråden. Men detta framfördes senare, om alls. Men detta är en stark uppfattning. Mikael Damberg, som ska ha överinseende över alla programmen, sa: ”Vi är långtifrån färdiga ännu”. Det ska tillsättas referensgrupper och projektplaner ska utarbetas. Men även om vi inte är helt klara, så vill vi inte vänta, betonade Damberg. (Det kan vara rimligt, tycker jag, men då ska det komma verkliga projektbeskrivningar inom kort, som är konkreta.)

För Statsminister Stefan Löfven vill jag berätta, om han inte redan vet eller förstått detta: Att flera ledamöter i Innovationsrådet verkligen vill se dessa skriftliga och konkreta projektplaner. Sedan finns det andra i rådet som nöjer sig med mer luftiga och muntliga deklarationer. En reaktion fångade jag upp, har talat med häften av ledamöterna efteråt, och det är begreppet referensgrupper från näringslivet. De ska ju göra jobbet, och borde ha en helt annan dignitet.

Diskussionen sedan på NIR, det Nationella Innovationsrådet, fördes på hög intellektuell nivå, och gällde bland annat entreprenörskap och den kommande forskningspolitiska propositionen. Innovation är i detta sammanhang inte något som merparten av Rådet tycks förstå, inte heller statsråden. Undantag: Statsministern och Mikael Damberg., men det hjälper inte. Näringsministern kommer få svårt att få in ett innovationsperspektiv i forskningsproppen.

Oskar Thorslund, ämnesråd på Finansen, blir ny chef för Innovationsrådet kansli. Lycka till, säger jag. Där finns mycket att göra.