Är Transportstyrelsens kaos ett tecken i skyn?

Tänk om kaoset på Transportstyrelsen vore likadant i hela den offentliga sektorn?

Vad gör vi då?

Något att tänka på, för den både den politiska och offentliga sektorn på riksplanet fungerar ungefär så som Transportstyrelse-debaclet indikerar. (Men den säkerhetspolitiska delen får tas bort) Hur det är på regional och lokal nivå i Sverige har jag för lite på fötterna för att uttala mig om. Den politiska offentliga sektorn fungerar inte som det ska. Det gäller inte minst regeringskansliet.

Du som läst min blogg under årens lopp vet att jag ofta beskrivit hur tröstlös och långsam som den politiska offentliga sektorn är i vårt land. Här vill jag illustrera med bloggar från tidigare händelser:

Först Alliansregeringen i januari 20013, som misslyckades med Life Science-sektorn. Statsministern ville inte ens träffa AstraZenecas koncernchef. Företaget flyttade.

Sedan blev tillsynsmyndigheten Konkurrensverket främjare av innovationsupphandling. I september 2013. Emot utredaren. Bocken blev trädgårdsmästare.

Den långsamma politikens Sverige, från januari 2014 som visar: Nästan allt dras i långbänk.

Direktiven för personaloptioner tog 10 månader att författa. Färdiga i mars 2014. Och det har inte gått fortare sedan, trots en snabbutredning, mitt i all långbänk. Icke acceptabelt förslag.

Sedan den nuvarande regeringen, där Stefan Löfven i november 2014 önskades åter till Götaplatsen. Tänk vad mycket som skulle in i Affärsplan Sverige

Regeringen bad flyktingarna vänta i två år i november 2015. Effekterna av långbänken är minst lika påtaglig idag. Se på Migrationsverket, konkurrerar med Transportstyrelsen.

OECD i februari 2016: Det krävs en total översyn av Sveriges innovationssystem. På uppdrag av regeringen, som betalade stort. Fanns sedan inte ens medtagen eller behandlad  i ForskningspropostionenSverige att tappa internationellt.

Tillväxtanalys slaktas, sker den siste december 2016. Den svenska omvärldsbevakningen upphör. Näringsdepartementet har inte kunnat kompensera.

Den gamle Luther placerades för långt bort. Ingen regering tog tag i disciplinproblemen i skolan. Som gjort att Sverige tidigare låg sämst till i ordning i Västvärlden. Hur är det idag? Vi får se i nästa PISA.

Sverige ska digitaliseras genom stuprör. Stuprör precis som i Transportstyrelse-processen. Alla håller på sitt eget lilla stuprör. Helheten saknas.

Frågan är om den högsta politiska ledningen orkar göra något åt grundproblemet? Det finns en medvetenhet, men från ord internt, till handling externt är steget långt.

Ett intressant inlägg gjordes i en DN.Debatt-artikel den 27 juli av Torbjörn Larsson och Marja Lemne. ”Dags för politikerna att komma närmare verkligheten”. Men det krävs ännu mycket mer, och trappor städas uppifrån,

 

 

 

Det här inlägget postades i Innovation av Håkan Gergils. Bokmärk permalänken.

Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.