Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

Vi måste höja blicken, trots Corona-pandemin

Allt snurrar helt självklart runt Corona. Synd bara att det bara snurrar. Inget ledarskap, utan snarare förvirring. Något som DN:s ledare utmärkt fångat upp idag.  Nu kommer också professor Lars Calmfors med en bredsida mot hanteringen av Pandemin. Ändå måste Sverige ha en förmåga att ta fatt i och hantera andra viktiga framtidsfrågor. Därför en liten lista här nedan på några område som vi inte får glömma bort. Dessa ska jag skriva om i kommande bloggar, lite utförligare.

Men först ett stycke om Pandemin. SvD tar i sin ledare idag upp frågan. Skriver att “regeringen är förfallen”. Där hänvisar man bland annat till en artikel iSvensk Juristtidning, skriven av fd presidenten i Svea Hovrätt Johan Hirschfeldt. Den visar att Alliansregeringen 2008, med instämmande av dåvarande oppositionen, tog bort Grundlagsutredningens förslag att regeringen skulle kunna att ingripa i “nödsituationer”. Den frågan skulle utredas ytterligare, något som inte skett på de följande 12 åren. Och den nödlösning som regeringen fann i våras, med en skärpning av smittskyddslagen, underlät man att förlänga när den gick ut den 30 juni.

Ansvar! säger jag som bloggar. Men noterar att kritiken mot dagens situation är väldigt hovsam. Det verkar som om kritikerna vill visa att de känner till bristerna, men ändå tycks gilla läget, eftersom de inte utkräva ett ansvar av dem som så fundamentalt misslyckats med att ha regler för hur Sverige ska styras i en kristid, som inte är krig.

Så ett antal viktiga framtidsfrågor som Pandemin inte får skymma, utan rangordning:

  • Hur ska EU:s framtida roll utvecklas, så att Europa kan hävda sig mot Kina och USA. Hur får vi en verkligt fungerande “single market”? Hur tillvaratar vi Europas (och Sveriges) intresse gentemot Kina? Vilken strategi ska Sverige ha gentemot EU? Ska vi bara vara bromsklossen och snåljåpen eller driva på i strategiska frågor?
  • Hur ska Sverige utveckla 5G-nätet? Utvecklingen av 5G-näten går snabbare runt om i Världen än Ericsson och många andra bedömare anat. Men Sverige ligger sist, trots statsministerns löfte att vårt land skulle ligga främst. Något som landets journalister inte redovisar.
  • Framtidens utveckling är beroende av ny teknik, där artificiell intelligens, AI, är avgörande. Sverige ligger här på efterkälken, det erkänner regeringen. EU släpar också efter. Vi får vara tacksamma för att Wallenbergarna satsar hårt på AI. Men nog faller det ett tungt ansvar på de ansvarig politikerna för att Sverige inte hänger med?
  • En tillfredsställande elförsörjning är viktig för Sveriges framtid. Här brister det också. Det finns företag som inte kan få garantier för el-försörjning. Samtidigt som EU hävdar att vattenkraften inte är fossilfri. (Vad gör regeringen?) Holmens VD Henrik Sjölund påvisade igår i DI att vårt land drabbas av en elkris.
  • Hur klarar Sverige den långsiktiga konkurrenskraften? Vi har haft sämst BNP-utveckling i EU under senare år – par capita. Utöver det som nämns ovan finns det mycket  som måste till för att säkra Sverige framtid. Det redovisar Entreprenörskaps-forum i en alldeles ny rapport, under ledning av VD-n Johan Eklund. 

Mycket att fundera på i vintermörkret.

Nu står gruvindustrins hopp till Stefan Löfvens löfte

I veckan som gick kom en skarp reprimand från Konstitutionsutskottet, efter granskning av regeringen, för att tillståndsärendena har tar alldeles för lång tid. Det gäller inte minst tillstånd för gruvindustrin.

Så här är läget med Gruvärenden som ligger på regeringens bord, enligt DI:

  • Beowulf Minings järnmalmsprojekt Kallak. Sedan 2013 väntar Beowulf Mining på besked i tillståndsfrågan. 2017 lämnade Bergstaten över ärendet till regeringen en andra gång, men inget beslut är ännu fattat.
  • Bolidens kopparprojekt Laver
    I över sex år
    har Boliden väntat på besked om bolagets ansökan om bearbetningskoncession för kopparprojektet Laver utanför Älvsbyn
  • Tertiary Golds flusspatprojekt i Kyrkberget
    Tertiary Gold ansökte 2014 om bearbetningskoncession med avsikt att bryta mineralet flusspat vid Kyrkberget i Storumans kommun.
  • Återstart av Viscaria-gruvan i Kiruna
    Avalon Minerals Viscaria lämnade 2010 in en ansökan om bearbetningskoncession för en återstart av koppargruvan Viscaria i Kiruna.
  • Svenska Vanadins gruvprojekt i Bläckmyran 2015 lämnade Svenska Vanadin in en ansökan bearbetningskoncession med avsikten att bryta vanadin och titan i Bläckmyran i Bjuråker i Hudiksvalls kommun.

Löfven stämmer in i branschens kritik – mot egna ministrarnaför tre månader sedan.

Statsminister Stefan Löfven delar branschens kritik om att tillståndsprocesserna är för långsamma och komplicerade, enligt Dagens industri. Därmed ger han mellan raderna bakläxa till de S-ministrar som haft ansvaret för frågorna de senaste sex åren.

”Jag tycker att den (kritiken) är berättigad och det är därför vi måste korta ledtiderna.”, säger Stefan Löfven. Följdfrågan blev: Gäller det även gruvor? Ja, menar statsministern och fortsätter: ”Vi menar att alla tillståndsprocesser måste bli snabbare”

Ovanstående uttalanden skedde i slutet på augusti i år, vid besök i Luleå.

Trots att det bara gått tre månader sedan statsminister Stefan Löfven lovade betydligt snabbare tillståndsprövning, så verkar detta löfte vara helt bortglömt. Åtminstone av journalisterna som inte tagit upp detta löfte, som borde var giltigt fortfarande. Vad är bäst före-datum för ett statsministerlöfte?

Stefan Löfven fick råd från Sydkorea den 20 mars om bekämpning av Pandemin

Vi kan uppleva fredagen den 20 mars igen. Stefan Löfven ringer Sydkoreas president Moon. Ber om landets erfarenheter av att bekämpa Corona-viruset. Råden var i korthet följande:

  • Snabbhet, snabbhet och åter snabbhet
  • Tester och smittspårning i stor omfattning – direkt
  • Mobilisera nationella företag för att få fram skyddsutrustning
  • Stort antal mobila teststationer som kan verka över hela landet

President Moon kunde också berätta att Sydkorea hade mobiliserat fyra företag som producerade tillräckligt med skyddsutrustning för hela landet. Vidare hade man satt upp 500 mobila teststationer som i mitten på mars kunde göra 140.000 tester i veckan, sedan fler.

Samtalet tog 20 minuter och Stefan Löfven uttryckte sig så här enligt Sydkoreanska nyhetsbyråer:

The prime minister expressed his gratitude to Moon for the plan and said it would be of much help to his country’s response to the virus.

Idag publicerade Svenska Dagbladet en lång artikel om “Landet som lyckats med Pandemihanteringen” Kan vara bra att läsa för den journalist som vågar ställa frågan till Stefan Löfven om varför han inte brydde sig om råden från Sydkorea. Där sägs bland annat:

– Myndigheterna var snabba med att mobilisera experter, offentliga tjänstemän och till och med militären för att få bukt med viruset. De började med att testa och spåra alla som var sjuka, säger Vladimir Tikhonov, som är professor i Korea-studier vid Oslo universitet.

Sedan är det krav i Sydkorea att bära munskydd och en effektiv smittspårnings-app finns.

 

Det är ledarskapet, stupid!

Att höra Sveriges statsminister åthuta det svenska folket när det är brist på ledarskap som försämrat landets läge i Pandemin är minst sagt svårsmält. Varför inte erkänna sina misslyckanden?

Nu sprider sig den stora förvirringen kring Corona-pandemin. Vad gäller? Vad gäller inte? Vad är rekommendationer? Hur effektiva är åtgärderna? Vilken laglig grund finns? Frågorna är många och svaren ännu fler, men svåra att tolka, även för Folkhälsomyndigheten.

Skälet är brist på ledarskap. Det räcker inte med grötmyndiga deklarationer.

De svenska bristerna kan indelas i tre områden:

  • Brist på lagstiftning
  • Senfärdighet
  • Brist på sakkunskap

Brist på lagstiftning, några exempel

  1. Pandemilag saknas – alla politiker sade nej till förslaget från Grundlagsutredningen 2008.
  2. När avsaknaden av Pandemilag blev uppenbar i våras påbörjade man inget lagstiftningsarbete
  3. Pandemi-lagen ersattes av en tillfällig skärpning av smittskyddslagen, som upphörde den siste juni – förlängdes inte
  4. Ny Pandemi-lagstiftning påbörjades i höstas och ska kunna vara genomförd den 1 juli 2021
  5. Lag om korttidsarbete saknades, trots löfte om detta allt sedan finanskrisen 2008.
  6. Lagstiftning om regler för utländska investeringar i strategiska företag och anläggningar saknas. Snabbutredning får ligga till grund för en dellösning

Senfärdigheten – jag kallar det Långbänken – är en svensk specialitet. Allting ska utredas – även när det är utrett både en och två och kanske tre gånger tidigare. Några exempel:

  1. Testning och smittspårning har inte kommit igång fullt ut ännu. Andra länder kan på några få veckor testa hela sin befolkning (Slovakien och Österrike)
  2. Sverige saknar smittspårnings-app, trots löfte tidigt i våras
  3. Munskydd för alla i befolkningen i trånga miljöer finns i drygt 100 länder, men Sverige dröjer trots uppmaningar från WHO och nu senast EU-kommissionen samt Kungliga Vetenskapsrådet i Sverige.
  4. Stödåtgärder i Sverige ligger efter, alltid minst två månader eller mer efter de flesta andra jämförbara länder, som de Nordiska
  5. Skyddsutrustning fick inte regeringen fram när det behövdes. Det tog Socialstyrelsen fyra veckor att kontakta de 290 kommunerna i Sverige (Ridå!)

Sammanfattningsvis: De många dödsfallen i Sverige beror på vårt politiska system. Och på våra politiker, särskilt den ansvarige statsministern, som helt saknar ledarskap. Det hjälper att att vara Grötmyndig och anklaga den svenska befolkningen, när man själv har ansvaret och därtill bevisligen misslyckats. Antal döda i Sverige är flera gånger övriga Norden tillsammans. Erkänn detta!

Kunskap saknas i regeringskansliet. I stället för att som i andra länder ta in sakkunskap, så föredrar den svenska regeringen åt att fira Amatörernas Julafton

  1. Finansdepartementet har låtit bli ta in sakkunskap. I stället har man haft en dialog med näringslivet, och man får kanske vara glad för det lilla. Men i alla andra sammanhang talar ju regeringen sig varm för utredningar och därmed kunskap.
  2. När regeringen deklarerade: Ingen sprit på restauranger efter 22.00 borde man haft samråd, om inte egen kunskap, men inte ens detta hade man.
  3. Regeringen tycks bortse från kunskap som finns i WHO, EU, OECD och våra nordiska grannländer

PS Sedan har vi den fråga som idag berör svenska folket allra mest tillsammans med Corona  – våld och lag och ordning. Där utlovade regeringen ett 34-punktsprogram mot gängkriminaliteten. Efter ett år är 2 av dessa 34 punkter åtgärdade. Det verkar inte tyda på något starkt ledarskap, det heller.

Varför tar inte regeringskansliet in sakkunniga?

Nu ska ny stödsystem utformas. Men, regeringen vägrar att ta in sakkunniga att hjälpa till i utformningen. Varför? I alla andra sammanhang vill man utreda med många sakkunniga och experter. Men när regeringen själv ska vidtaga åtgärder, och det är båttom, så utredningar hinner man inte med. Då gör regeringen inte som i omvärlden. När Långbänken inte är möjlig, så är det Amatörernas Julafton som gäller i stället.

“Vi för nu en nära dialog med näringslivet, Centern och Liberalerna”, säger Magdalena Andersson.. Det verkar inte sänkbart att låta några sakkunniga från näringslivet komma in i själva beredningsprocessen. För att ge uttryck – och eftertryck – åt de synpunkter som näringslivet har arrangerade Svenskt Näringsliv en presskonferens i morse klockan 10.00.

Detta har präglad stödåtgärderna hittills:

Så här såg utnyttjandet ut i mitten på september:

  • Anstånd med skatter arbetsgivareavgifter, 322 miljarder. Utnyttjat 13 procent
  • Företagsakuten, 100 miljarder. Utnyttjat drygt 1 procent
  • Omställningsstödet 39 miljarder. Utnyttjat knappt 3 procent.
  • Korttidspermittering 95 miljarder. Utnyttjat 29 procent
  • Hyresstödet 5 miljarder. Utnyttjat 9 procent

Idag hävdade Svenskt Näringslivs VD Jan-Olof Jacke att knappt hälften av de anvisade stödbeloppen är utnyttjande. Det visar något om problemen. Hälften utnyttjat. Det ska sägas att Jacke beklagar att regeringen inte har adekvat kompetens, vid samtal idag, men tycker ändå att man lyssnar. I stället får Svenskt Näringsliv arbeta utifrån, som idag med en presskonferens. Tänk så mycket bättre om regeringen haft kompetensen.

Företagarna, med Günther Mårder i spetsen försöker också arbeta utifrån för att påverka regeringen. Organisationens chefsekonom, Daniel Wiberg ger ett mycket bra perspektiv på läget och utvecklingen.

Ännu bättre information om vad som gått snett kommer i rapporten “Vägen tillbaka och framåt”, som Företagarna redovisat.

“Regeringen sa stöd men byggde hinder. Att så många enskilda företag och aktiebolag mitt under pågående kris inte tycker att stöden är till för dem måste ses som ett stort misslyckande”, säger Fredrik Östbom, ansvarig chef Samhälle på Företagarna

 

Pandemi-lag skulle ha införts redan 2008 – men stoppades då

Sverige som är Långbänkens förlovade land upptäckte i våras att det fanns behov av en Pandemi-lag. En skärpning av gällande smittskydds-lagstiftningen blev regeringens nödväg i våras. Den började gälla den 18 april, men upphörde automatiskt den siste juni, utan att ha använts. I Konstitutionsutskottets utlåtande påpekas avslutningsvis:

Slutligen vill utskottet framhålla att det aktuella lagförslaget ger anledning att överväga en översyn av förutsättningarna för legalt handlande vid fredstida kriser. Även Riksdagens ombudsmän (JO) har i sitt remissvar till regeringen pekat på ett sådant behov.

 

Men för regeringen var det ingen brådska. Först den 19 oktober, ett halvt år efter utskottets påpekande vaknade regeringen. Det är så här man odlar den omhuldade svenska Långbänken.

Grundlagsutredningen, lade fram  en ny reglering i 15 kap. regeringsformen. Året var 2008, för 12 år sedan. Förslaget gällde att regeringens normgivningsmakt skulle utvidgas i civila nödsituationer. En Pandemi-lag. Förslaget fick kritik och togs inte med i den efterföljande propositionen. Och regeringen brydde sig inte om att utveckla ett nytt förslag till Pandemi-lagstiftning, som redan då ansågs var angelägen.

Ett annat alternativ, som pekats på, är att ytterligare utveckla den s.k. författnings­beredskapen utan att ändra på den grundlags-reglerade lagstiftningen. Att regeringen vid civil kris får en stor del av Riksdagens befogenheter.

Hade regeringen tagit fatt i Pandemi-lagen i våras, direkt, så hade en lagstiftning redan nu varit på plats. Om man hade skyndat på. När socialminister Lena Hallengren får frågan om varför regeringen inte redan i våras satte igång med lagstiftningen, säger hon att den är så komplicerad. Men det är väl ytterligare ett skäl till att börja direkt. Men, den möjligheten är nu överspelad. Det var i våras.

Regeringens valspråk borde bli: Gör inget i morgon som du kan skjuta upp till i övermorgon. Tänk på Långbänken – den ska hyllas!

Amatörernas julafton fortsätter, nu med nedstängningen av restaurangerna

Hur kan regeringen fortsätta och arbeta fram åtgärder – stöd eller regler – utan att fråga de som kan? Utan egna kunskaper? Den frågan har jag ställt otaliga gånger. De svenska journalisterna har aldrig ställt den frågan till den svenska regeringen.

Det finns skäl att stänga restaurangerna tidigare, det tror jag också, men hur detta ska ske? Nu klurar regeringen ut på egen hand, kanske med hjälp av FHM, att all spritutskänkning ska upphöra klockan 22.00. Vilket betyder att restaurangerna måste stänga 22.30.

Varför hemlighålla dessa tankar? Varför inte sitta ned med branschen, och folk som kan näringen, och se vad som skulle ge effekt? Jag hade förstått hemlighetsmakeriet om Ryssland då kunde ta över alla våra restauranger. Men, nu är det ingen sådan risk, och funderingar kring restaurangernas öppettider kan knappast anser vara statshemligheter.

I stället så slår regeringen ett nytt slag för Amatörernas Julafton. Så härligt för regeringen att- utan sakkunskap – kunna besluta om restaurangernas verksamhet. Precis som man gjort med alla stödåtgärder för landets företag, utan att veta hur dessa företag fungerar.

Här kan Du se den dåliga effekten av regeringens stödåtgärder.

Att göra restriktioner för restaurangernas verksamhet, särskilt de sena kvällarna och den åtföljande trängseln, är säkert riktig. Men, hur en sådan åtgärd ska genomföras, vilka tider som bör gälla, borde ha diskuterats med branschen. De påpekar t ex nu att 23.00 kunde varit en lämpligare tid för stängning. Och det finns säkert flera andra frågor att överväga. Varför fortsätter regeringen i stället med Amatörernas Julafton? Låter regeringskansliets medarbetare försöka utforma något som ska passa landets restaurangnäring, utan att ha n aning om hur denna fungerar.

Därför har de stödprogram som genomförts inte alls varit tillräckligt effektiva. Det har näringslivets företrädare sagt på olika sätt, men alldeles för tyst och diplomatiskt. 

Förseningen av 5G beror på regeringen

Nu verkar det som om PTS beslut om att förbjuda Huawei är skälet till 5G-förseningen. Detta är inte korrekt. Skälet till förseningen är att auktionerna ha fördröjts i två år, då Stefan Löfven lovade att Sverige skulle gå före ut utrullningen av 5G. Löftes gavs i maj 2018.

Exakt när utlysningen av 5G -näten skulle ha skett kan inte sägas, men löftet var att Sverige skulle ligga i framkant på den nya tekniken. Då fanns inte mer än några månaders utrymme efter statsministerns löfte. Sedan har alltså Stefan Löfven brutit sitt löfte trots en mängd försök från telebolag, Ericsson och andra att få till beslutet så snabbt som statsministern indikerade. Utan effekt.

Vi har två frågor som kolliderar. Det ena är 5G-nätet. Det andra är strategiska utländska investeringar av känslig karaktär. Genom att nu blanda ihop dessa två frågor blir situationen ännu svårare än den redan var. Med Sverige på 5G:s efterkälke, trots löfte om motsatsen.

Den otroliga Långbänken kring  med utländsk lagstiftning om strategiska eller känsliga investeringar ser ut så här:

Tilläggas kan att de utredningar som gjorts uppenbarligen har varit bristfälliga. Därför gjordes 2017-18 ett försök att genom en kompletterande utredning, som just hette “Kompletteringar till den nya säkerhetsskyddslagen”. Ändå räckte lagstiftningen inte till när Huawei skulle stoppas. Och nu pågår också en ytterligare utredning Utredningen om Säkerhetsskyddslagen”

Regeringen kan aldrig komma till skott, utredningarna är otillräckliga, kompletteringar behöver ske, och så behöver ytterligare en utredning – i samma ärende – tillsättas. Så fortsätter det när Långbänken tycks vara målet. Sverige borde kunna bättre.

Tilläggas kan att om 5G-banden utlämnats 2018, enligt Löfvens löfte, så skulle ett ingripande mot Huawei sett annorlunda ut. Den hade då skett som en krav på teleoperatörerna och inte ett utpekande och ett stopp för Huawei.

 

 

Bidens Agenda för teknologi och innovation

Tänk så skönt det ska bli att ha en balanserad president i Vita Huset!

Hur kommer Joe Bidens teknologi- och innovationspolitik bli? En utmärkt rapport om detta har Information Technology & Innovation Foundation. ITIF, kommit med, daterad den 7 november.

Det kanske enklaste sättet att beskriva Biden-administrationens program för teknik,
innovation och relaterad handelspolitik är: Större resurser, mer regleringar och mer
multilateralt arbete.

Detta finns i pipelinen:
▪ Biden kommer arbeta för betydande ökningar av offentliga investeringar i områden som FoU (särskilt ren energi), landsbygdens bredband och stängning av den digitala klyftan och utbildning) – alla områden med stora behov efter årtionden av underinvesteringar.

Den nya administrationen kommer att utsättas för betydande tryck från radikala grupper att höja skatterna på företag och införa strängare regler för teknik och IT-sektor.

Risken är att dessa bördor uppväger fördelarna med större offentliga investeringar i
innovation

Sannolikt kommer republikanerna i Senaten, om de där bibehåller majoriteten, framför allt stoppa ökade bördor – skatter och regleringar – på företag. Något motstånd mot ökade offentliga investeringar i FoU är inte troligt.

Det amerikanska FoU-systemet lider idag av en lång tid av försummelser, inte bara under Donald Trumps tid. Så här kan man sammanfatta situationen och behoven, enligt en ny rapport från ITIF;

  • Det amerikanska nationella innovationssystemet är i kris och behöver grundlig föryngring, särskilt genom betydande ökningar av federal finansiering.
  • Ett starkt nationellt innovationssystem kräver att alla tre sidor av “framgångstriangeln för innovation” struktureras korrekt – företagsklimatet, lagstiftningen och innovationspolitiken.
  • USA fortfarande ett gott näringslivsklimat och ett rimligt regelverk, men de har samtidigt en svag innovationspolitisk miljö.
  • Jämfört med andra länder har USA en allt svagare finansiering av universitet, federala forskningsinstitut och andra innovationsinsatser som politikerna varit ovilliga att prioritera i den federala budgeten.
  • Utmaningen för USA framöver är att göra de förändringar som behövs för att möta den globala konkurrensen, särskilt gentemot Kina.

Dessa två studier som jag redovisar här borde läsas av alla som är engagerade i det svenska FoU- och innovationssystemet:

Understanding the U.S. National Innovation System, 2020

President-Elect Biden’s Agenda on Technology and Innovation Policy

 

Till S i Riksdagen: Det räcker inte med självkritik

I lördags, den 7 november, överraskade Annelie Karlsson, S-gruppledare i Riskdagen och Fredrik Lundh Sammeli, S, ordförande i Justitieutskottet, med att be om ursäkt. Visserligen lite försynt, genom att  tala om socialdemokratisk självkritik. Skälet är att partiet inte tagit “otryggheten i det allmänna rummet” på allvar. “Vi har inte prioriterat vanligt folks trygghet i vardagen”

Vi har tappat bort brottsofferperspektivet, säger de socialdemokratiska riksdagsmännen i artikeln. Underförstått har man i stället – indirekt – tagit de kriminella gängens parti. Nu uppmanar de två ledande socialdemokraterna till:

  • Nolltolerans mot gängkriminaliteten och den grova brottsligheten
  • Uppmanar alla kommunpolitiker att garantera alla invånares frihet
  • En stärkt samverkan mellan skola och socialtjänst

Problemet är att medlen för att gripa in mot gängen och den grova brottsligheten ligger i riksdagens hand. Det är riksdagen som fattar beslut om lagar. För ett år sedan sa regeringen att man nu ingripit med kraft mot de grova brottsligheten med 34-punkts-programmet. Det är bara två av dessa 34 punkterna som nu är genomförda.

Inte heller får skola och socialtjänsten tala med varandra fullt ut för det hindrar lagstiftningen – det heter visst integritet. För att inte tala om polisen, som S-riksdagsmännen inte nämner, som inte heller får tala med kommunens olika dela fullt ut. Även här är det lagar i vägen. Och lagarna sitter Riksdagen på .

Att Socialdemokraterna medger att de svikit det svenska folket när det gäller statens viktigaste uppgift – ordning och säkerhet i landet – tycks ha gått media och övriga politiker förbi. Men, vi får väl skylla på det amerikanska presidentvalet som tagit all uppmärksamhet.

Dagens Nyheter tar idag på ledarplats upp den socialdemokratiska självkritiken, men spelar bort både allvar och ansvar genom att tala om “Brottsligheten har varit vänsterns blinda fläck”. Då är det en blind fläck, som är diffus, som ska jagas. trots att ansvaret ligger på den nuvarande och tidigare regeringar som i två decennier har struntat i gängkriminaliteten och den allt grövre brottsligheten.

Dagens Nyheter idag ger uppgifter om hur många skolelever som blivit rånade. I södra Stockholm har var femte pojke i skolan blivit rånad senaste året. Hela 48 procent av landets Nionde-klassare har blivit utsatta för våld det senaste året. Hej på er Karlsson och Sammeli, vad gör ni åt detta? Beklagar bara? Observera att det heter “Oacceptabelt”, inget annat. Och göra är något annat än att be om ursäkt.