Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

Spännande spaning – några intressanta seminarier

Går Sverige som en nyproducerad Tesla?

Den frågan ställer sig Entreprenörskapsforum på ett seminarium tisdagen den 8 maj. Frågan har ställts av finansminister Magdalena Andersson, men den kan ifrågasättas. BNP per capita ger en mer pessimistisk bild, ökningen inte alls varit lika stor som BNP. Därför är det viktigt att stärka den svenska konkurrenskraften och stimulera entreprenörskap. På seminariet  lanseras av en policy-sammanfattning av Svensk konkurrenskraft. Ur flera perspektiv, såväl utbildning och forskning, regioner samt ett entreprenörskaps- och innovationsperspektiv. Ett ”konkurrenskrafts-scorecard” redovisas också:

  • Hur står sig svensk konkurrenskraft i ett internationellt perspektiv?
  • Hur påverkar det svenska utbildningssystemet den långsiktiga konkurrenskraften?
  • Vilka är det entreprenöriella ekosystemets påverkan på svensk konkurrenskraft?
  • Vilka regioner i Sverige är konkurrenskraftiga?

Bland de medverkande märks professor Johan Eklund, EBG:s chefsekonom Christian Ketels och Tillväxtverkets generaldirektör Gunilla Nordlöf.

Den 14 maj delas ut Global Award for Entrepreneurship Research 2018Det sker i Spegelsalen på Grand Hotel. Pristagare är professor Olav Sorenson, Yale School of Management. Prisutdelare är  Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning. Den som står för priset är Entreprenörskapsforum. Priset är  världsledande inom entreprenörskapsforskning med en prissumma på 100 000 euro.

Olav Sorensons forskning lyfter fram betydelsen av sociala nätverk. Pengar, idéer, information, influenser och kunskap är inte fritt tillgängliga för alla, utan förmedlas av sociala nätverk. Nätverk. Framgångsrikt entreprenörskap sker därför ofta sker i geografiska kluster där det lokala sociala nätverk mellan entreprenörer, riskkapitalister och andra aktörer är viktiga.

Det tredje seminariet hålls i Karlskrona torsdagen den 24 maj. ”Tillväxt genom specialisering” är titeln. Underrubriken är Kunskap och försvar i en osäker värld.

Entreprenörskapsforum, BTH och Tillväxtverket, bjuder in till denna konferens för att diskutera Tillväxt genom specialisering med utgångspunkt i Blekinges starka band till försvar, säkerhetsföretag och teknologiforskningen. På konferensen behandlas:

  • Vad är smart specialisering och vilka är Blekinges möjligheter?
  • Kan Blekinge möta en osäker värld med kunskap och entreprenörskap?
  • Vilken roll har de stora kunskapsintensiva företagen för regionen och hur ser kompetensförsörjnings-behovet ut?
  • Vilken betydelse har entreprenörskap, och kluster för den regionala utvecklingen?

 

 

 

Vem känner till detta om digitaliseringen i Kina?

Det är ingen tvekan om att digitaliseringen är framtiden. Något som kommer in i alla aktiviteter och mänsklig verksamhet. För att Sverige – och för delen också andra länder – ska bli framgångsrika måste en samordning ske. Det går inte, som regeringen i Sverige idag arbetar, med fem olika stuprör. Nu har regeringen tagit ett viktigt steg mot en samordning genom en Chief Digital Officer, som lyder både under statsministern och digitalisrings-ministern, Peter Eriksson. Det uppdraget har Åsa Zetterberg fått.

Men här tänkte jag framför allt höja blicken, och beskriva hur läget är på digitaliseringens område i Kina. Landet är världens största digitala marknad. Idag sker 40 procent av all världens  e-handel i Kina. Detta var år 2016, då samtidigt hela 70 procent av ökningen av detaljhandeln i Kina skedde genom e-handel. Kina är här det mest utvecklade landet, långt före USA och Sverige samt alla andra länder. Vet vet detta? inte många.

Siffrorna här kommer från Business Swedens rapport Digital China, som är alldeles färsk, kom ut i februari. Den presenterades igår av Tobias Glitterstam, chef för organisationens verksamhet i Asien.

Några intressanta digitala siffror om Kina som förtjänar att lyftas fram:

  • 600 miljoner smart-phone användare
  • Hela 80 procent av kineserna föredrar digitala betalningsmetoder
  • On-line handeln i Kina är 16 procent av hela detaljhandeln (dubbelt mot USA)
  • Varje minut görs 4 miljoner sökningar på nätet (vad vi kallar googla)
  • Varje minut skickas i Kina 11 miljoner e-mails

Sverige har en stor potential i Kina. Framgången heter en affärsmoder kallad B2C, Business to consumer, Skriften ”Digital China” ger en mycket bra insyn och förståelse av denna affärsmodell. Så ladda ner skriften på nätet, och läs, om Du vill göra affärer i Kina. Eller bara förstår utvecklingen.

Vilka varor är populärast på nätet? Dessa varor står för en största delen av e-handeln:

  • Kläder
  • Elektronik
  • Baby-produkter och leksaker
  • Skönhetsartiklar
  • Mat och dryck
  • Husdjurs-produkter
  • Möbler och inredningsdekorationer

För den intresserade finns en annan site av intresse, med siffror och framtidsspaning: ShopifyPlus.

 

Donationer viktiga för forskningen – men regler hindrar

Totalt står stiftelser och andra för donationer på hela 10 miljarder årligen till förmån för svensk forskning. Det skulle betyda att donationer står för mer än 20 procent av den fristående högskoleforskningen i Sverige.. Men regeringen har angivit att donationer står för 12 procent av högskolans forskning. Således är uppgifterna osäkra. Men allt talar för att 10 miljarder är den riktiga siffran. De siffrorna kommer från SCB och UKÄ. Samtal med Utbildningsdepartementet leder bara fram till en forskningsfinansiering baserad på donationer på 4 miljarder, men det beror nog tyvärr på dålig kunskap.

Det är onekligen intressant att den donations-baserade forskningen står för kanske 20 procent, eller mer, av den svenska högskoleforskningen. Inte minst då ökningen varit betydande, trots att det finns hinder. Dessa hinder har Entreprenörskapsforum pekat på i en färsk rapport ”Donationsförordningen och forskningsfinansieringen”. Med den lite frågande underrubriken: I samklang med nutiden?

Donationsförordningen (Svensk författningssamling 1998:140) reglerar hur donationer får tagas emot och användas i Sverige. Enligt denna förordning får inte motprestation krävas, och tolkningen av vad som är en olämplig motprestation regleras av föreskrifter och råd som Ekonomistyrningsverket utfärdar.

Vad är då problemet? Jo, Donationsförordningen och tolkningen är antik. förhindrar donationer som har väldigt rimliga krav på motprestation. Den enda motprestation som borde finnas är om donatorn begär exklusiv tillgång till den forskning som kommer att bedrivas eller har extrema krav på hur forskningen ska utföras.

I anslutning till E-forums rapport har fem högskolerektorer skrivit en artikel. Bland undertecknarna finner vi rektorerna för KTH och Örebro Universitet. Det måste bli lättare att ta emot donationer, rubriceras rektorernas artikel. För två år sedan skrev bl a professorerna Pontus Braunerhjelm och Dan Brändström debattartikel i DN i ärendet: ”Gör som Finland och underlätta privata donationer till universitet”.

Varför händer inget som gör donationer lättare? Varför reagerar ingen på artiklar, eller ställer upp på seminarium om ovanstående rapport? Det försökte jag igår och idag utröna. Först ett  antal kontakter med utbildningsdepartementet. Resultat: De vet knappast vad det rör sig om, och inte heller hur omfattande donationsfinansieringen är.

Sedan Finansdepartementet. Ett dussin samtal. Till slut vet budgetavdelningens chef vem som är handläggare. Denne verkar ganska ointresserad, har ingen aning om de krav som ställts på en förändring, enligt ovan. ”Inte uppe på dagordningen”. ”Inga ambitioner” är svaren. Detta är det svenska regeringskansliet. Gäller 10 miljarder årligen i forskning.

Avslutande notering: Bemötande i Finansdepartementet lämnar mycket i övrigt att önska. Något att tala med Magdalena Andersson om när hon är åter från Washington.

Kan trögheten i det svenska politiska systemet illustreras bättre?

I går hade SNS ett intressant seminarium om svensk asylmottagning och integreringen i det svenska samhället. Nu har det kommit en utredning, Mottagande-utredningen, som föreslår ett heltäckande system, som bör fungera både i normala och abnorma tider. Utredare har varit Martin Olauzon (Från Skredsvik i Bohuslän, min barndoms somrar) En bra utredning, som jag inte ska kommentera närmare.

Äntligen, säger jag precis som Gert Fylking på sin tid. Lagstiftningen för asylmottagandet är från 1994. Utredaren var utomordentligt kritisk och påpekade att det inte funnits ett helhetssystem. Migrationsverkets Mikael Ribbenvik sa att man bara lagat och lappat under årens lopp. Men han tyckte inte att Migrationsverket hade något ansvar för att försöka få fram ett fungerande helhetssystem. Lite underligt kan man verkligen tycka, när Migrationsverket under många år såg att systemet inte fungerade. Och de ansvariga politikerna borde gjort något under två decennier…

Olauzon: ”Ska vi låta folk komma in, så ska vi ta emot dem också”. Läs det uttalnadet några gånger, det uttalar egentligen en otroligt stark kritik.

Sverige behöver en Masterplan för asylmottagandet, sa utredaren vidare.

Migrationsverket  chef Mikael Ribbenvik sa: ”Vi är väldigt stolta över att vi hanterat asylmottagandet på 3 år”. Vad han menar är att när det kom in 1/4 miljon flyktingar på bara två år, mot bara 30.000 per år tidigare, så var det väl hanterat att klara detta på tre år. . Något som jag tycker att man starkt kan ifrågasätta. För det som skett är att flyktingarna fått vänta två år i genomsnitt. Enligt Ribbenvik ska man se hanteringen ur ett ”systemperspektiv,” men för 250.000  individer har det varit förödande. Det tycker jag verkligen inte man kan vara stolt över. Det är en kvarts miljon individer som som alla fått lida i två år. Det är individperspektivet, som verkligen bör avgöra.

Om några år ska vi vara tillbaka i ett normalläge enligt Ribbenvik; Då hanterar vi årets 30.000 asylsökande på 30 dagar.

Det jag skrivit ovan visar hur det svenska politiska systemet fungerar. Det fungerar inte.

Hur passivt kan Sverige vara gentemot Kina?

Kinas president Xi Jinping chockerade världen i Davos förra året när han proklamerade sitt land som frihandelns försvarare. Nu har Xi Jinping befäst och utvecklat detta på Boao Forum på ön Hainan. Detta årliga möte, Boao Forum, kallas för Kinas Davos, men det är inte WEF som arrangerar, det gör staten Kina. World Economic Forum har däremot ett årligt möte i Kina, ”Annual meeting of the  New Champions”, som hålls i Tianjin. I år den 18 – 20 september.

Xi Jinping lovade vid Boao Forum att Kina ska öppna upp sin ekonomi. Underlätta både för utländska finansiella bolag och bilföretag, men också för andra. Den nyheten läser Du bäst på Dagens Industri eller Financial Times. Det är ingen idé att jag försöker utveckla dessa nyheter, när finns bevakning på plats, och som har mycket större utrymme i sin beskrivning.

Däremot ska jag redovisa vad Sverige borde göra visavi Kina. Här återkommer jag till min blogg alldeles före jul ”Varför har Sverige negligerat Kina?” Direkt efter den bloggen blev jag inbjuden till UD av de som är ansvariga för Kina-främjandet. Mötet i mellandagarna visade en självkritik på UD, vilket jag tacksamt registrerade.

Men, sedan har det inte hänt något, vad jag vet. För min del  kommer jag  fortsätta  blogga om Sveriges brister i Kina-arbetet och vad man borde göra. Ska ta upp frågan på ett seminarium nu på  torsdag, arrangerat av Agneta Jacobsson, TEYI.

Vare sig UD eller N-dep medverkar i detta seminarium, de har sagt nej tack. En passivitet som är förfärande. Inte undra på att Tyskland är 4 gånger bättre på att exportera till Kina, per capita,  än vad Sverige är. Varför vi inte ska negligera Kina framgår av en tidigare blogg, med många fina länkar, som fungerar perfekt idag också. .

Ordföranden i Sweden-China Trade Council, Thomas Lagerqvist, har skrivet en artikel i Kina-Nytt: ”Sweden must develop a relevant China strategi.. Läs och förfäras. Vi har ingen strategi, den nuvarande är 20 år gammal. Och det gäller Världens snart största ekonomi,. som inte heller är så lått att ha att göra med. Och den svenska regeringen missköter också det praktiska arbetet, främjande-insatserna är väldigt små och saknar samordning..

För ett drygt år sedan, den 1 januari 2017, inställde Sverige sin omvärldsbevakning av Kina. Du tror inte det är sant, men då har Du inte läst min blogg. Har Du sett någon omvärldsrapport sedan dess om Kina? Nej, för alla värdefulla rapporter saknas. Låt oss se hur det såg ut förr, när omvärldsbevakningen fungerade. Tillväxtanalys skötte den med viktiga rapporter: En slagning visar totalt 764 träffar på Kina i omvärldsbevakningen. Bland annat detta:

Hur många har Näringsdepartementets omvärldsbevakning skapat på ett drygt år? Inga. Och det var avsikten, omvärldsbevakning är inte viktig. Kortsiktigt matchningsarbete vill departementet syssla med nu, till förfång för hela Sverige. Detta gäller därtill inte bara Kina, utan hela världen. Alltså: Sverige har ingen omvärldsbevakning. Annat än den interna som UD sköter via ambassaderna, men som är hemlig. (Inte ens Riksdagen får ta del av den, som bekant)

Om Du inte gjort det, läs Ulf Kristerssons artikel i Dagens Industri i fredags ”En ny strategi för kinesiska företag”. Rubriken är lite missvisande. Men det är en artikel som visar prov på insikt och resonemang, som borde bli ett föredöme för andra politiker när de skriver artiklar..

Doldisen i den svenska fiansieringsvärlden

Det är roligt att skriva om sådant som går bra. Och är uppskattat av de allra flesta som berörs. Men som samtidigt är missförstådd av ett antal ledande personer i svenskt näringsliv. Jag tänker på almi, som jag här skriver med små bokstäver enligt dess nya logga.

Det är faktiskt ett år sedan jag förra gången skrev om Almis hela verksamhet, ”Den dolda aktören i det svenska innovationssystemet”. Framgångarna fortsätter, och jag vill uppmärksamma dem här, så att beslutsfattare i såväl politik som näringsliv kan bilda sig en uppfattning själva. Hemsidan kan rekommenderas för Dig som vill bilda Dig en uppfattning, och länken är här.

Almi kan hjälpa små och medelstor företag idag på följande område:

  • Råd
  • Lån
  • Riskkapital

Almis verksamhet på finansieringssidan ska var ”marknads-kompletterande”. Men vad är det? Almi ska inte konkurrera med andra finansieringsinstitut, och särskilt inte banker. Med lån som andra kan ge. För min del tycker jag om konkurrens, och det behövs på detta område. . Bankutlåning för mindre och medelstora företag fungerar inte särskild väl. Jag vet att bankerna bestrider detta. Men alla studier visar detta. Därför är det bra att ALMI finns, och därigenom konkurrerar. Almis VD Göran Lundwall, som är en försiktig general, vill hellre tala om ”driva på”, säger han när vi träffades nyligen.

Några siffror om Almi 2017:

  • 4.200 lån beviljades på sammanlagt 2,6 miljarder
  • 83 procent av SME-företagen känner till Almi.
  • Kundnöjdheten var 95 procent

Utvecklingen under de senaste 4 åren för ”Almi-företagen”:

  • 78 procent av företagen har överlevt (kontrollgrupp 82 %)
  • Förädlingsvärdet ökade med 48 procent (kontrollgrupp 30%)
  • 47 procents omsättningsökning (kontrollgruppen 27%)
  • Antalet anställda ökat med 30 procent (kontrollgruppen 15%)

Detta alltså under de fyra åren 2013 – 2016. Inte så illa.(Sid 14 i Årsred..)

Men, Almi har problem. Deras verksamhet är för populär. Utlåningen 2017 fick reduceras med en miljard, pga kapitalbrist. Sedan lång tid pågår en dialog med Näringsdepartementet, som är positiv, säger VDn, men som inte resulterat. Underligt säger jag. För det ligger miljarder i Näringsdepartementet portfölj-bolag som inte används. Ligger för fäfot.

De populära tillväxtlånen, har gått till 900 företag, sedan starten för ett par sedan. Den utlåningen har tagit1,5 miljarder av Almis kapital i anspråk. Men nu är det stopp för dessa tillväxtlån. Nog borde Mikael Damberg kunna sköta sitt fögderi så att den erkänt framgångsrika tillväxtlånen inte stoppas. Men ännu inte. Underligt.

 

 

 

Nu är det Japan som gäller

Äntligen, vill jag säga. Har länge funderat över varför Japan inte tidigare kommit upp på den svenska radarn. Men nu kommer en Kunga-resa till Japan den 22 – 25 april med en stor delegation från det svenska näringslivet. Därför känns det angeläget att ta upp Japan. Har haft fokus på Japan sedan Shinzō Abes första regering bildades, hösten 2006..Med en välgrundad ekonomisk plan. Måste säga:Vad var det jag sa i bloggen 2014, Japan kan bli en tillväxtmotor.

Finansminister då, Kōji Omi, fick i uppgift att genomföra planen. Han redovisade tillsammans med Abe tankarna flera gånger på STS forum, som Omi grundat och är ordförande i. Och jag hade nöjet deltaga i detta forum ett antal gånger, med flera givande samtal med Omi. Notera samtidigt att Japan inte har åldersnoja, Omi är född 1932.  I höstas deltog Abe i återigen STS forum igen. Något som markerade både Omis och STS betydelse (STS är ett innovationsmöte ii oktober varje år sedan 15 år)

Tyvärr har det tagit omvärlden 10 år att förstå att den ekonomiska politik som Shinzo Abe bedriver kommer att ge resultat. Han hade förvisso en del motgångar i början, men Abenomics fungerar. Det förstår omvärlden alltså nu, liksom de japanska väljarna. Valet i oktober förra året gav Abe en rejäl fullmakt.

Japanska Utrikesdepartementet har en intressant hemsida om relationerna mellan Japan och Sverige. Med länkar.

Här hemma har Sweden Japan Foundation firat att de två länderna har haft diplomatiska relationer i 150 år. Denna stiftelse har en intressant historiesida, som kan läsas även av de som inte följer med på Japan-resan.

Från Sverige deltar dryga 100 företagare, varav 25 tillhör gruppen ”Start Ups”. Handelsminister Ann Linde svarar för denna delegation, under ledning av den svenske Konungen. Så här ser det officiella programmet ut. Därutöver kommer en stor mängd möten där de svenska företagarna utvecklar sina affärsförbindelser i Japan.

Några andra artiklar av intresse om Japan:

Vill bara tillägga en viktig reflektion. Japan har beskrivits som landet som gått bakåt. Men man glömmer bort att den reala ekonomiska tillväxten varit 1 procent om året. Trots att BNP inte vuxit, och det beror på den minskande befolkningen. Så de som lever har fått det mycket bättre.

PS Dagen efter bloggen i Dagens Industri ”Robotarna lyfter Japans ekonomi”

Kan Sverige återta en ledande roll inom digitalisering?

Är 2000 utropade Time att Sverige var världens ledande digitaliserings-nation. Då kallades det för IT, men avsåg den digitala utvecklingen, både på forskningsområdet och i tillämpning. Sedan har det gått utför, men fortfarande år 2009 låg Sverige som nummer ett i den ranking som ITU, Internationella Teleunionen gör.

Idag ligger vi enligt detta index, ICT Development Index 2017 på 11 plats, ned från 8 plats 2016. På 8 år har Sverige gradvis gått från en första plats till en elfte plats.

Varför?

Det finns inget entydigt svar på den frågan. Det är flera faktorer som spelar en roll. Jag vill nämna några i punktform, utan inbördes ordning:

  • En stuprörs-hantering i regeringskansliet utan en övergripande samordning, inget ledarskap, ingen strategi och inte heller en ordentlig insikt.
  • Bristande satsningar på forskning och innovation i Sverige på universitet och institut – politiskt ansvar i stor utsträckning (mål och resurser)
  • Företaget Ericssons problem ända sedan 2001.
  • En dålig utveckling av de digitala tjänsterna i offentlig sektor (undantag Skatteverket och några få myndigheter till).
  • Brist på strategisk utveckling av Vinnova på digitaliseringens område och allt som hör dit (liksom på andra områden) enligt OECD:s analys (både 2012 och 2016), som regeringen inte brytt sig om. Och inte myndigheten heller.
  • Det politiska systemets oförmåga och brist på kunskap har smittat av sig på företag, kommuner och landsting.

Du som läser detta får hemskt gärna komplettera bilden.

Nu har regeringen tagit ett beslutat om att utse en digital samordnare, Chief Digital Officer. Den som fått denna uppgift är Åsa Zetterberg. En person som kan göra skillnad framöver, tror jag. Känner inte henne närmare, men mina kontakter nu, efter att hon fått uppdraget, har varit mycket positiva. Det bör sägas att jag i part i målet när det gäller positionen, men inte personen (men som jag dock tror mycket på).

Åsa Zetterberg har nyligen, den 27 mars, modererat en sammankomst som Peter Eriksson inbjudit till. Där redovisades vad som hänt efter att digitaliseringsstrategin antogs av regeringen för ett sedan. I hela två och ett halvt timmar föredrog ett 10-tal regeringsföreträdare vad som sker. Det mötet var givande, men underströk samtidigt det stora behovet av samordning. Så Åsa Zetterbergs viktiga position framstod klart. Så nu gäller det att få till den funktionen, något som jag återkommer till.

Du som vill läsa mer om Sveriges bristande digitaliserings-utveckling kan med fritextsökning hitta mer än ett par dussin bloggar i ämnet. En vill jag länka till direkt, från november förra året: Det gäller att hänga med i digitaliseringen Sverige, Sverige…

Upplösning av Sparbankernas säkerhetskassa och vissa andra frågor

Namnet på en proposition i riksdagen, som regeringen lagt fram den 6 mars. Det låter väl helt ofarligt,men innehåller förslag som ger Finansinspektionen rätt att ingripa på mikronivå och styra bankers utlåning till enskilda och företag. Det är Bankföreningen som avslöjat detta i en artikel i Dagens Industri för några dagar sedan

Regler är nästan det viktigaste vi har. De avgör om vi är en välfärdsland eller en bananrepublik. Det låter kanske överdrivet, men är inte desto mindre sant. Men reglerna ska vara goda, hanteringen snabb och ”rule of law” ska gälla samtidigt som beskattningen ska vara rimlig. Det bekräftades också av nobelpristagaren i ekonomi professor Douglass C. North, som fick priset 1993.

Men dåliga regler, och för stor regelbörda är förödande. Regeringen har i propositionen om Sparbankernas säkerhetskassa smugit in en befogenhet för Finansinspektionen som är orimlig: En rätt att detaljstyra såväl bostadslån som utlåning till företag. Det är en föreskriftsrätt för Finansinspektionen. Vill Du inte läsa proppens alla 102 sidor, så börja på sidan 34 och dryga 10 sidor framåt. Och förfäras.

Hade detta varit i USA skulle Presidentens Regelkontor, OIRA,  granskat och godkänt, eller underkänt förslaget. Med bindande verkan.Hela 45 personer arbetar bara med att granska effekterna av alla regelförändringar i Vitahuset.

Här hemma har vi ett Regelråd, som inte alls håller måttet. Det ligger som ett beslutsorgan inom Tillväxtveket. Ingen vet att det finns. Vet Du? I andra länder finns det – helt naturligt – direkt under presidenten eller statsministern. Så inte i Sverige. Och här är det inte heller en skyldighet att få nya regler prövade, vilket det självklart också är i många andra länder. Detta är ingen kritik mot de som idag jobbar på Regelrådet, de gör säkert ett bra jobb.

Nu har dessutom Regelrådets årsrapport för 2017 kommit. Har Du läst eller hört tals om den? Nähä, men den finns här. Och resultatet? Förfärande.

Först ska sägas att Regelrådet inte är tvingande för vare sig departement, utredningar eller myndigheter, dvs de avgör själva om de vill bli granskade. Och det är bara en granskning av konsekvensutredningarna som sker.

Regeringens remisser uppfyllde inte kravet på konsekvensanalyser i 69 procent. Hela 7 av 10 konsekvensutredningar som regeringens departement gjorde förra året underkändes. Hur känns det? Det får vi aldrig reda på, för någon dialog eller återkoppling finns inte. Åtminstone inte så att den går utanför det enskilda samtalet eller telefonluren.

Statens offentliga utredningar, SOU, var något bättre. De underkändes till 61 procent.

Bäst ut kommer myndigheterna som låg på 80 procent godkända konsekvensanalyser.

Många och dåliga regler översvämmar Sverige. Liksom långsam och skadlig hantering av dessa regler. Det finns anledning att återkomma till detta framöver.

Otroligt: Nu ska vi få både disciplin och fakta i skolan ?

Nu helt plötsligt ska eleverna få ordning och reda i skolan tillsammans med riktiga fakta. Eleverna ska alltså få kunskaper och detta i en god studiemiljö. Vad beror detta på? Svaret:

Vi är alltså på rätt väg: Ordning och reda samt verkliga kunskaper ska in i skolan. Något som varit självklart i decennier…… Men låt det inte gå till en eller flera utredningar, för då tar det minst 5 år till innan vi får en kunskapsskola med studiero.

Vad är då pedagogiken Konstruktivismen, som förstört våra elever i decennier? Jo, Konstruktivism menar att människor själva skapar och konstruerar kunskap i interaktion med omvärlden, till skillnad från fakta-kunskap som en lärare eller en lärobok förmedlar till elven. Och konstruktivismen gäller idag, riktiga fakta ska alltså inte läras ut till elverna. Tack och lov finns det en del lärare som inte tror att det är rätt att ge eleverna uppgiften att bestämma över kunskaperna.

Själv har jag i 10 års tid skrivit om skolan i blogginlägg, totalt mer än 100 bloggar. Den första (i egen regi) kom den 20 februari 2012 ”Goda kunskaper är innovationens moder”.Några av bloggarna finns det anledning att referera till till:

Per Kedland skrev i SvD för två år sedan: ”Jag är läraren som gett upp”. Anna Ekström, gymnasieminister, instämde i kritiken. Men hon hade inte gjort något för att gripa in, trots att hon sedan 2011 var generaldirektör för Skolverket. Hon skällde i stället på mig för att jag kritiserade den bristande ordningen i skolan. Och inget har hänt heller under hennes tid som ansvarig minister. Kanske nu?

I höstas bloggade jag om Flumskolan, som lever vidare. Hemskt att notera, och frågan om faktakunskaper tog professor Magnus Henrekson upp i en bok, som alla borde läsa.

Läroplanen i skolan är helt otrolig. Läs detta inlägg, som verkligen andas Kafka. Tur att kritiken tagit, men det har suttit långt inne. Och nu ställer alla upp. Underligt. Men det gäller att göra något, nu och ordentligt.

Till sist: Vad säger dagens generaldirektör i Skolverket? Peter Fredriksson heter han, och i Ekot igår: Vi kan inte ha ”oklara och luddiga” läroplaner. Vi har stoppat ”huvudet i sanden”. Men vad har de 622 anställda på Skolverket gjort i alla år? Här borde tillsättas en kommission och utreda hur det blivit så här och vilka som bär ansvar för all uraktlåtenhet. Och förra utbildningsministern, Jan Björklund, går inte fri, han skyller på pedagogerna. Hemskt!