Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

Assar Lindbeck: Sverige dåligt rustat för en stor invandring

Den 5 januari publicerade Dagens Nyheter en debattartikel skriven av landets ekonom-nestor Assar Lindbeck och ekonomiprofessorn Mats Persson. Det är en varningsklocka som heter duga. Och Assar Lindbeck har den rätta bakgrunden med Lindbeck-kommissionen 1993 och ett socialdemokratiskt förflutet. Så han vet vad han talar om. ”Sverige illa rustat för fortsatt stor invandring” lyder rubriken på artikeln.

Dagens eko uppmärksammade artikeln i ett kort inslag inslag samma dag.

I övrigt verkar det ha varit tyst i media. Men allvarligare är att ansvariga politiker också tigit. Det verkar som om de ansvariga inte vill beröra frågan. Den är för känslig. För några månader sedan konstaterade statsminister Stefan Löfven att invandringen måste minska. Men då fick han smisk av miljöpartisterna i regeringen. Och sedan dess har statsministern helt sonika hållit tyst.

Möjlighet till integration beror på tre faktorer, påpekar Lindbeck och Persson:

  • Immigrationens storlek
  • Invandrargruppens sammansättning
  • Sveriges förmåga att ta emot invandrare

Sedan 2012 ligger uppehållstillstånden på över 100.00 årligen. De senaste åren på över 120.000. Det gör att dagens svenska befolkning till 13 procent är född utomlands. Den högsta siffran i något EU-land.

Våra nya medborgare har en utbildningsnivå som är lägre än i de flesta andra EU-länder.

Hur är det då med arbetslösheten? Den är bland de utlandsfödda hög, cirka 15 procent. Den är ännu högre i i Grekland och Spanien, men där är andelen utlandsfödda dock mindre än i vårt land.

Sverige är illa rustat för att hantera nya stora invandrarströmmar, konstaterar Lindbeck och Persson. Sverige måste reformera:

  • Bostadsmarknaden
  • Arbetsmarknaden
  • Rättsväsendet
  • Skolan

De åtgärder som vidtagits förefaller helt otillräckliga, säger ekonomiprofessorerna. De avslutar med följande hemska slutsats:

”Invandring utan ekonomisk och social integration leder visserligen till ökad bnp, men det sociala priset blir högt. Vi får ett turbulent, segregerat och riskfyllt samhälle.”

Dessa mycket sansade och respekterade ekonomer konstaterar alltså att ”Vi får ett turbulent, segregerat och riskfyllt samhälle.”

Nätverket 5G: Sverige skadas av regeringens oförmåga

Först lovar den svenska regeringen heligt och dyrt, tillsammans med de andra Nordiska Statsministrarna: Vi ska ligga främst på den nya tekniken 5G. Detta skedde för snart två år sedan. Hemma hos Stefan Löfven, Örnsköldsvik.

Detta har inte skett. Sverige ligger idag efter ett dussin länder, och de blir allt fler under det kommande året, för PTS, som ska dela ut licenserna, vill inte göra detta förrän i slutet på året. Varför? Och hur kan vår statsminister utlova att Sverige ska ligga i täten och sedan inte bry sig om detta viktiga löfte?

Återigen: Hur fungerar det politiska systemet och hur fungerar våra medier som inte ställer de ansvariga politikerna till svars?

I tisdags varnade Telias nye VD Christian Luiga: ”Försenad 5g skadar landet”. Det skedde i form av en artikel i Dagens Industri. Läs den, länk finns här. Den uppmaningen riktar jag också till Stefan Löfven, som borde förstå hur allvarligt hans löftesbrott är för landet.

Sverige har inte skaffat en generell lagstiftning, som många andra länder, utan knyter nu säkerhetsfrågan (Kina-risken) till auktioneringen av det nya 5G-systemet. Helt vansinnigt.

5G-nätet är inte i första hand en fråga om att kunna prata ii telefon, utan är nödvändigt för Sveriges nästa steg i digitaliseringen, Här kommer även klimatet in. Men också kommunerna som nu skriker efter mer pengar, när en digitalisering skulle kunna lösa en del av problemet (enligt en statlig utredning)

Ironiskt nog drar Telia nu igång ett 5g-bygge i Norge. Samtidigt som Finland är på god väg med sitt 5G. Våra granländer har fördelen att inte vara Sverige.

Telias VD avslutar sin artikel i DI med följande fråga: Från politiskt håll efterlyser vi en tydlig färdplan för 5G Men, redan i april 2018 angav ju Stefan Löfven att Sverige skulle ligga främst, men det visade sig bara vara ord. Nya ord nu? Släpp taget i Långbänken och handla i stället!

Vi bygger Sverige – med Sverigebygget

Hur kan ett parti år 2014 gå till val på att investera i höghastighetståg. Med argumentet att det är väldigt lönsamt. För att sedan idag helt gå emot en sådan investering och påstå att den är väldigt olönsam? Var kalkylerna inte korrekta tidigare? Hur ser kalkylerna ut idag?  Från Moderaterna och KD har inga förklaringar kommit. Och landets journalister har inte ställt partierna till ansvar.

Ett sådant här beteende är inte acceptabelt. Gäller både partierna och de passiva journalisterna.

Vi bygger Sverige – med Sverigebygget

Detta gick Alliansen till val på 2014. Så här beskrev Alliansen Sverigebygget, detta var det viktigaste:

Sverigebygget innebär:

  • Över 400 miljarder kronor i investeringar fram till 2035.
  • 150 000 nya bostäder
  • Att det blir lättare att bygga bostäder genom enklare regler och ökad tillgång till mark.
  • 13 000 nya jobb per år bara inom byggsektorn fram till 2035.
  • Stambanor för höghastighetståg som binder ihop Stockholm med Göteborg och Malmö samt regionerna däremellan.

Nu har det gått några år och Moderaterna tar heder och ära av sitt tidigare förslag. Så här sa Elisabeth Svantesson, ekonomiskpolitisk talesperson den 19 juni 2019 i AB:

”Vi kan inte säga ja till en investering som är så olönsam och tränger undan andra viktiga investeringar, säger Elisabeth Svantesson (M).” 

Men hur kan man göra så här, utan att ordentligt redovisa på vilka grunder man kommit till rakt motsats uppfattning? Det borde vara självklart att man inte bara kan gå ut och påstå att det man gick till val på 2014, som skulle Bygga Sverige, nu inte alls duger. Sverigeförhandlingen hette utredningen, som var noggrant gjord. Se de offentliga utredningarna.Vilka beräkningar som HG Wessberg och hans team gjorde var i grunden felaktiga? Och hur kunde man då gå till val på detta?

Tre ordentliga beräkningar har gjorts i Sverige av en investering i höghastighetståg. Dessa visar alla tre att Höghastighetståg är lönsamma i Sverige också.

Stambanan var 40 gånger dyrare än Höghastighetståget

Höghastighetstågets nya generation – med ännu högre fart – utvecklas nu i Japan.

SJ:s VD Crister gjorde i DI en analys av investeringen i höghastighetståg, som borde kunna bli både billigare och genomföras snabbare är vad som hittills sagts. Läs själv.

Den svenska politikens misslyckande

Varför har det blivit som det blivit? Varför går inte Sverige att styra politiskt? Svaret finner Du i Dagens Industris ledare från den 27 december, skriven av Tobias Wikström:

Kortslutningens 10-tal

Här är bakgrunden, från sent 1990-tal: Citat ur ledaren:

”Miljöpartiet behövdes när S gick tillbaka i valet 1998 och blev därmed ett vänsterparti. Ny Demokrati blev omedelbart ett borgerligt parti 1991. När nya partier har kommit in har de absorberats in i riksdagsarbetet. 2010 tillät andra partier inte att detta skedde med Sverigedemokraterna. Och då började tricksandet.”

Det har nu under 2010-talet varit tre mandatperioder med regeringar som saknar majoritetsunderlag, konstaterar Wikström, som avslutar sin excellenta ledare så här:

”Tre perioder med regering som saknade majoritetsunderlag. Detta är viktigt att påminna om eftersom de aktuella regeringarna (och deras stödpartier) har velat ge sken av att de har makt trots sin minoritetsställning. Stabiliteten är en chimär. Väljarna vilseleds. Parlamentet kortsluts.”

Läs Dagens Industris ledare, den ger verkligen bilden av Det kortslutna 10-talet

Då kommer nästa fråga: Vem bär ansvaret? Svaret är: De etablerade partierna. De har svikit det svenska folket under detta decennium, från 2010 års val och fram till nu. På samma sätt som de svikit Sverige under hela 20 år genom att inte ta itu med immigrationen, utanförskapet eller gängbrottsligheten.

Samma analys av det politiska läget gör socialdemokraten och chefredaktören Widar Andersson i sin ledare den 28 december. ”Förtroendet som försvann in i skuggans dal”. Han gör det utifrån det bristande förtroende som politiken och partiledarna fått. En halvering på fem år. Och det hemska är att detta katastrofala läge inte diskuteras av de som berörs. Så här avslutar Widar Andersson:

”Förtroendekrisen är hemmalagad. Partierna till höger och vänster och i mitten har i åratal varit helt fokuserade på att försöka misskreditera Sverigedemokraterna och de partier som från tid till annan har anklagats för att närma sig ”de bruna”. Dessutom har invandringspolitiken misskötts åt det grövsta vilket i sin tur har förnekats å det grövsta. 

Där står vi nu.”

Nu räcker det inte med att de etablerade partierna tar sig i kragen, inser vilka misstag de gjort och ber svenska folket om förlåtelse. Men, det är en början. Sedan måste dock den politiska hanteringen och regeringsadministrationen renoveras i grunden. Allting tar idag för lång tid, Långbänken är politikens mantra. Allt ska utredas i åratal. Och genomförandet fungerar inte heller. Sveriges farliga Lallande. Därför måste regeringskansliet förändras i grunden.

Motbilden vill jag inte undanhålla mina bloggläsare. Den fanns i Dagens Nyheter samma dag som DI skrev sin ledare : ”Decenniet som delade Sverige” Dock ska tilläggas att Ewa Stenberg inte alls verkar lika säker på att det är populism och Sverigedemokraterna som står för allt elände. Det går inte att blunda för verkligheten i längden, även om man gärna vill det.

I söndags kunde vi se i Agenda att endast 11 procent av svenska folket tycker att Januariavtalet är bra eller ganska bra. Detta är inget mindre än ett haveri, men politikens oförmåga har blivit så accepterad att ingen tycks reagera.

Gott Nytt År – och God Fortsättning!

Nu återtar jag mitt bloggande efter helgerna – med en förhoppning om att vi framöver får en utveckling som Sverige förtjänar. Inte fler sprängningar, som vi fick i morse igen.  Vi – landet – kan så mycket bättre än vi presterat under det förlorade 10-talet. Det säger jag, eftersom vår möjlighet – potentialen – är att ligga i topp. Inte på Europas Gängkriminalitets-lista, utan som välståndsnation. Med en bra skola, världsledande forskning och en sjukvård som fungerar.

Vi måste inställa det som Tove Lifvendahl SvD:s politiske  chefredaktör, kallar Sverige som en plågsam nyårsrevy. eller låta det vara historia. Det borde inte bara vara några få självständiga S-röster, som Widar Andersson och Lotta Gröning, som säger ifrån. Nu har en ny S-röst gjort sig gällande, som tilltalar. Det är S-opinionsråd i Region Stockholm Aida Hadzialic som i en intervju i Dagens Nyheter den 30 december tar bladet från munnen. Mycket välkommet:

S har anledning att blicka mot Danmark

Läs intervjun med Aida Hadzialic, länken är här ovan. Den är så innehållsrik att jag tänkte återkomma till den i en separat blogg.

Aftonbladet spyr galla över Hadzialic, och menar att hon står för ”En socialdemokrati utan lösningar”. Ledarredaktionens Lotta Ilona Häyrynen hävdar detta, med kritik för att Hadzialic vill bjuda in Ulf Kristersson till samarbete. Ledarredaktionens chef Anders Lindberg påstår att M-ledaren framöver måste stå till svars för bruna och svarta inlägg på Facebook. Varför denna hatkampanj?

Kan inte styrelsen i Aftonbladet säga till sin redaktion att de inte ska så hata på detta sätt. Samma uppmaning skulle jag vilja rikta till Dagens Nyheters styrelse, som har en ledarredaktion som brun-svärtar på samma sätt.

Ring in Förnuftets År! Svenska Dagbladets ledare på Nyårsdagen

Välfärden ska stärkas utan näringslivets medverkan

I somras berättade regeringen att den skulle tillsätta en Välfärdskommission. Det har tagit sex månader att göra detta. Så lång tid har det tagit att beskriva vad kommissionen ska göra. En promemoria på 9 sidor. (Långbänken har företräde) Och nu har ledamöterna utsetts av regeringen.

Så här beskriver regeringen uppdraget:

Regeringen inrättar en välfärdskommission där staten, kommuner och regioner och fackföreningar ska hitta metoder för att stärka välfärden framöver.”

Den första frågan är var man hittar nya resurser? Eller rättare sagt hur man skapar nya resurser. Det är i första hand det svenska näringslivet som skapar de nya resurserna. Och de får inte vara med. Underligt. Och nog borde näringslivet dessutom kunna medverka till att välfärdssektorn både effektiviseras och förbättras?

Hur ser då denna välfärdskommission ut? Jo, Kommissonen ser ut så här:

  • Finansminister Magdalena Andersson, ordförande
    Finansminister Magdalena Andersson leder Välfärdskommissionens arbete.

 

  • Civilminister Lena Micko
  • Socialminister Lena Hallengren
  • Jämställdhetsminister Åsa Lindhagen
  • Utbildningsminister Anna Ekström
  • Veronica Magnusson, TCO
  • Heidi Stensmyren, Saco
  • Tobias Baudin, LO
  • Anders Knape, SKR
  • Anders Henriksson, SKR

Till Välfärdskommissionen knyts en Referensgrupp som ska bestå av representanter från regeringskansliet och de berörda organisationerna. Välfärdskommissionens arbete ska ske i ett Kansli som nu inrättas.

Välfärdskommissionens arbete ska slutredovisas den 31 december 2021.

”Välfärdskommissionen kommer inleda sitt arbete under hösten 2019” skriver regeringen. Då får man skynda sig. Kommissionen tillsattes igår och det är inte mycket kvar av hösten precis.

Varför inte förverkliga ”Affärsplan Sverige” som Stefan Löfven lovade det svenska folket den 24 september 2012? Det skulle ske i samarbete med näringslivet.

PS Den 17 september lovade Magdalena Andersson och Per Bolund i DN Debatt att arbetsgivarna skulle få vara med i Välfärdskommissionen. En förändring mot i somras, avsikten med denna kommission offentliggjordes. Så här skrev man i DN: En välfärdskommission inrättas för att tillsammans med fackförbund och arbetsgivare utveckla och stärka välfärden.” Nu är arbetsgivarna helt borta igen, om man inte avsåg enbart de offentliga. Förmodligen är det så, man ser inte de privata arbetsgivarna. De finns väl inte.

 

Kan Europa komma tillbaka?

Europa ligger efter såväl USA som Asien när det gäller den nya digitala  tekniken, det konstaterade Ursula van der Leyen, den nya ordföranden i EU-kommissionen när hon tillträdde. Samtidigt som hon lovade krafttag. De områden hon pekade ut var internet of things, big data, artificiell intelligens och 5G. Läs hennes korta och kärnfulla ”Min Agenda för Europa”

Samtidigt konstaterade hon att inget av de nya teknikföretagen, som utvecklats under de senaste två decennierna, är europeiskt. USA, Kina och Sykorea ligger före. Risken är nu, framhåller en av världens främsta ekonomiprofessorer på området, Reinhilde Veugelers, att EU också förlorar nästa våg av digitalisering.

EU ligger efter både USA och Japan när det gäller patent på “key enabling technology” på bland annat följande områden:

  • micro and nanoelectronics,
  • industrial biotechnology,
  • artificial intelligence
  • advanced manufacturing technologies.

Detta låter inte bra. EU har under många år arbetat med stora ekonomiska resurser för att kunna hävda sig på dessa avgörande områden, utan att lyckas. Själv trodde jag i en blogg 2013 att EU-kommissionen skulle lyckas, men tyvärr inte.

Här hemma lovade statsminister Stefan Löfven våren 2018 att Sverige skulle ligga i framkant när 5G skulle rullas ut. Men detta har inte heller lyckats. Nu har 5G i Sverige försenats ytterligare då PTS sagt att man måste utvärdera nya regelverk. Ericsson har funnits i startgroparna i åratal, men den svenska regeringen har vänt företaget ryggen. Nu gör mobiloperatören Tre ett desperat försök att starta, med en pilot för 100 hushåll runt Globen. Ligger Sverige i framkant, kan man fråga sig.

 

 

Långtidsutredningen fokuserar på jämlikheten, inte den ekonomiska utvecklingen

Idag lade Finansdepartementet fram den nya ”Långtidsutredningen 2019”. Det är en Långtidsutredning som avviker från det normala. Så här beskriver regeringen själv vad Långtidsutredningarna ska göra:

Långtidsutredningarnas syfte är att arbeta fram underlag för den ekonomiska politiken och bidra till den ekonomisk-politiska debatten. En central uppgift är att analysera utmaningar och möjligheter för den svenska ekonomin på lång sikt och studera vad de betyder för den ekonomiska politiken

Den här Långtidsutredningen med sina 8 bilagor på mer än 1.500 sidor ägnar bara bilaga 1 till att ta upp den ekonomiska utveckling. Och denna bilaga får inget genomslag i Huvudbetänkandet. Märkligt minst sagt.

Vilken är flaskhalsen för vår ekonomiska utveckling? Svaret från näringslivet är kompetensförsörjningen. Den övergripande nationella utmaningen är produktiviteten. Sveriges ekonomiska utvecklingen är sämst till i hela EU. Per capita ligger vi i botten. Detta är inget som regeringen talar särskilt högt om, tyvärr.

Kompetensförsörjningen nämns inte i huvudbetänkandet på sina 294 sidor. Det finns nämnt två gånger i en av de 8 bilagorna. Däremot finns det livslånga lärandet behandlat i en bilaga, men den tycks sakna en hel del perspektiv.

Vad behandlar då Långtidsutredningen med stort huvudbetänkande och 8 bilagor? Svaret är: Jämlikheten.

Så här säger Långtidsutredningen inledningsvis själv:

”Långtidsutredningen fokuserar denna gång på ojämlikhet. Sverige har under lång tid haft internationellt sett små inkomstskillnader men dessa har ökat sedan början av 1980-talet. Ökningen i Sverige har varit förhållandevis stor och Sverige har närmat sig nivån i många andra europeiska länder.” 

Det är givetvis inget fel att analysera jämlikheten i Sverige och se hur man kan främja den. Men jämlikheten är kanske inte den allra viktigaste faktorn för ekonomisk utveckling. Därtill kommer att Sverige är ett ganska jämlikt samhälle. Även om jämlikheten minskat ligger vårt land bra till jämfört med de flesta andra länder. Ginikoefficienten är ganska bra. Regeringen kommer väl att försvara sig med att en bilaga tar upp den ekonomiska utvecklingen, men som ovan påpekat, finns det inte något utrymme därom i Huvudbetänkandet.

Den nördige finner här länkar till Långtidsutredningens betänkande och de 8 bilagorna:

 

Det blir inte Brexit – jodå formellt

Efter att Boris Johnson vunnit en storseger på ”Get Brexit done”, så tror många att så blir det. Därför vill jag citera en av de främsta svenska kännarna av Storbritannien och Brexit-frågan, DN:s England-korrespondent Katrine Marcal i lördagens DN:

”Det kommer att heta ”brexit” men det kommer inte att vara någon brexit i praktiken.  Vad Storbritannien i stället måste ta itu med nästa år är att förhandla fram ett handelsavtal med EU.”

Nu kan därtill Boris Johnson se till att de förhandlingar som nu inleds, och som ska vara klara inom ett år, blir utan inslag av Brexitörernas krav på att Storbritannien ska lämna EU därhän. Det skulle inte förvåna om Boris Johnson förvånar med att förhandla fram en tullunion med EU, med de nuvarande reglerna men med några undantag. I stället för ett nytt handelsavtal som skulle ta åratal att förhandla fram .

Därtill har valet i Storbritannien med stor tydlighet visade att nya löntagarfonder och en socialisering är helt dödfött. Det är en utveckling som borde signalera till vänsterkrafterna i det svenska SAP att de är inne på fel väg.

Men det vägrar deras främste företrädare, Daniel Suhonen, att tro på. Det är Corbyn det är fel på, tror han. Suhonen förstår inte att det politiska innehållet varit viktigt. Hans partikollega, och tillika chefredaktör för Aftonbladet, Anders Lindberg, inser dock faktum. Nej vänstersväng gav ingen S-seger rubricerar hans ledare. Båda skribenternas valångest finns att läsa på samma sida idag i AB. Och här finns länkarna: Suhonen respektive Lindberg.

Till sist en fundering: Underligt att man inte vill vara med i klubben (läs EU) när man ändå på det ekonomiska planet kommer att tvingas följa dess regler – sannolikt även efter nästa års förhandlingar.

 

Den svenska digitaliseringen – sorg och glädje

Låt oss börja med det glädjande. Den svenska regeringen har nu förstått att en gemensam digital lösning behövs för offentlig sektor. Den nuvarande digitaliseringsministern Anders Ygeman exemplifierade i Dagens Eko med att påpeka att en jordbrukare kanske under ett år får får lämna företagsuppgifter ett 20-tal gånger till olika myndigheter. Detta ska i framtiden inte behövas, utan myndigheterna och kommuner ska gemensamt ha tillgång till dessa uppgifter, så att de automatiskt kan användas.

Detta borde ha funnits på plats för flera år sedan. Det har talats mycket om en gemensam ingång, som den digitala tekniken möjliggör, men regeringskansliet har inte agerat förrän nu. Det är Långbänken som varit styrande kan man tro.

När då detta ska genomföras, så börjar ytterligare krångel

Den som får detta uppdrag är DIGG. Myndigheten för digital förvaltning. Myndigheten ska påbörja arbetet nästa år, ge regeringen en handlingsplan den 30 mars 2020 och sedan leda arbetet med att inrätta ”en gemensam digital ingång”. som det heter i de formella dokumenten. Att göra detta ”kommer att ta tid”, enligt Ygeman. (lång tid troligen).

DIGG ska samråda med ett dussin myndigheter som står angivna samt relevanta organisationer, arbetsmarknadsparterna och kommuner och landsting (regioner). Ingen liten uppgift. Därtill kommer att DIGG ligger i Sundsvall, trots att de flesta andra myndigheterna ligger i Stockholm.

Vad får detta kosta? Jo DIGG har fått 2 miljoner i år och ska får två miljoner under 2020, enligt uppdragsbrevet, om ”riksdagen fattar de erforderliga besluten”. Till råga på allt så ska dessutom Ekonomistyrningsverket utreda hur utvecklingskostnaderna för dessa digitala tjänster, en gemensam digital tjänst, ska fördelas mellan berörda myndigheter.

Krångligt att en myndighet DIGG, får ett stort uppdrag, utan erforderlig finansiering. En finansiering, som sedan en annan myndighet, Ekonomistyrningsverket, ska utreda. Och allt detta, både former och innehåll, kommer att ta lång tid. Vad detta nu betyder. Långbänken i tjänst igen.

PS Det är dock inte regeringen själv tagit initiativet till den gemensamma digitala ingången, utan det är ett föreläggande från Bryssel, som är ett år gammal. Det framgår av det uppdrag som regeringen gav till DIGG den 31 oktober, men offentliggjorde först sex veckor senare. Långbänk.

PPS Ny Teknik rapporterar idag att den svenska introduktionen av 5G-nät försenas ytterligare. PTS har skjutit den förestående auktionen på obestämd tid. Redan tidigare var 5G i Sverige försenat med 2 år, trots Stefan Löfvens löfte att Sverige skulle ligga främst.