Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

Att blogga meningsfullt – se potentialen i framtiden

Hur ska man blogga för att det ska vara meningsfullt, när huvuduppgiften är att medverka till at landets potential kommer till användning? Själv har jag bloggat ungefär 1.500 gånger, med början 2009. Bloggen har fritextsökning, så Du kan enkelt gå in och söka efter områden eller personer.

Vad har karaktäriserat bloggen?

  • Nästan alla viktiga sakfrågor som berör Sverige och landets potential att för att förbli ett bra land
  • Att varje område behandlats många gånger
  • Att det är brister på nästan alla områden, och bristerna åtgärdas sällan
  • Det finns ett utredningsraseri, som gör att allt måste utredas mer än en gång.
  • Utredningarna tar lång tid och processen, med remisser, är ytterst långdragen.
  • Långbänken, kallar jag den svenska politiska beslutsprocessen, som aldrig blir mätt på tid

Nu kommer ett nytt – och mycket välkommet inslag – i den politiska debatten när Dagens Industris politiske redaktör PM Nilsson möter makthavarna. “Uppstart Sverige” kallar Dagens Industri den nya intervjuserien.

Den serien tänker jag bevaka och följa upp ganska noggrant. För om intervjuserien blir intressant och viktig, så tycker jag det är angeläget att den får en stor spridning. Dessutom blir det en opinionsserie, så att det blir möjligt för alla – även icke abonnenter – att läsa intervjuerna. 

Förr var DI:s ledare och debatt-artiklar skyddade bakom en “prenumerationsmur”, men den tog tidningen bort för några år sedan. DI förstod fördelen av att alla fritt kunde läsa opinionsmaterialet, för att på så sett få en större påverkan av det offentliga samtalet. Sak samma gäller förhoppningsvis nu.

På måndag, den 12 april, börjar PM Nilsson sin intervjuartikel. Det ser vi fram emot.

Det går att lösa klimatproblemet – enligt en framträdande svensk nationalekonom

Sedan länge har ekonomen och professorn John Hassler påpekat att det går att klara klimatproblemen, men ingen tycks reagera eller bry sig. Det säger han nu senast i en intervju i Dagens Nyheter. “Klimatfrågan går att lösa med en prislapp”. Det är alltså priset för utsläppen som avgör.

Sätter vi rätt pris på utsläppen så får vi en balans som gör att utsläppen begränsas. Men, är det gratis att släppa ut, t ex koldioxid, så blir det en nedskräpning som påverkar klimatet. Så säger Johan Hassler i DN-intervjun. Men, Han redovisar också resultat. Ett sådant:

“Inom Europa har han (John Hassler) redan fått rätt. 2019 minskade kolkraften med en femtedel på bara ett halvår, vilket delvis förklarades med att handeln med utsläppsrätter gjort energikällan betydligt dyrare. Samtidigt låg förklaringen också i de teknologiska framstegen som gjort förnybar energi både mer tillgänglig och billig.”

Sedan vill jag hänvisa till den studie för SNS som professor John Hassler ledde för ett drygt år sedan. SNS:s Konjunkturråds-rapport “Svensk politik för globalt klimat” Kanske det snart är dags för en saklig diskussion?

Det skadar inte också att redovisa andra aspekter på klimatfrågan också. FN:s panel IPCC lyfter fram behovet av kärnkraft. Det förtjänar definitivt att påpekas.

Sverige behöver kompetens – en sakfråga av vikt

Att Sverige behöver mer kompetens är tyvärr inte ett aprilskämt

Sverige har backat från den tätposition vi hade tidigare. Det är inte bara forskningspropositionen ett bevis för, som själv säger det, utan också företagens efterfrågan. Den viktigaste frågan för många företag är inte finansiering, utan just kompetensförsörjning, bra och kompetenta medarbetare.

Viktigast för vår kompetensförsörjning är givetvis utbildningen och forskningen hemmavid, i Sverige. Den håller inte riktigt måttet, som många känner till. En överblick visar en obalans, något som professor Johan Eklund, Entreprenörskapsforum visade för tre år sedan.

Att Sverige inte hävdar sig på grundplanet visar Pisa-undersökningarna. Nu är vi glada över att nedgången inte fortsätter.

Nyligen kom en intressant rapport 2021:s version av Fakta om friskolor. Den är bra att ha läst i den debatt om friskorna som följer – säkert ända fram till valet nästa år. För att förstå läget kan följande vara att notera:

Av förskolans barn går 21% i en fristående verksamhet. Motsvarande siffra för grundskolan är 15%, och för gymnasieskolan 28%.
Av eleverna i fristående grundskolor hade 27 procent utländsk bakgrund. I kommunala grundskolor var motsvarande siffra 26%.

Sverige behöver också kompetens utifrån, arbetskraftsinvandrare. En rapport nyligen från Timbro visar att hela 90 procent av de som kommit från utlandet till Sverige de senaste 14 åren för att arbeta har kommit till bristyrken. Det är ett dåligt tecken att Moderaterna nu vill strama åt arbetskraftsinvandringen. (Kriminella ska givetvis stoppas – assistans t ex) En utmärkt artikel av Benjamin Dousa och Caspian Rehbinder i SvD (26/3) beskriver nyttan med och behovet av invandringen.

Det finns ytterligare en aspekt på kompetensförsörjningen, och det är de sk kompetensutvisningarna. Det är Migrationsverket som står för den “bravaden”. Emot regeringens vilja och även delvis emot förvaltningsdomstolens utslag – helhet och inte detaljer ska styra.

Här finns mycket att läsa och fundera över under Påsken och även därefter

 

Migrationsverket kompetens-utvisar delar av regeringen

Migrationsverket har i samråd med Skolverket beslutat sig för att idag kompetens-utvisa de statsråd som inte kan sina respektive sakområden. En testning pågår under hela dagen för att kartlägga statsrådens kompetens. För att fusk inte ska kunna förekomma tillåts vare sig statssekreterare eller politiska sakkunniga närvara vid testerna.

Alla statsråd ska kartläggas, så statsministern är inte undantagen. Särskilt kommer Stefan Löfvens historiska kunskaper om Vänsterpartiet och deras företrädare som VPK att kartläggas. Även kunskapen om vilka kriterier som konstituerar demokrati och diktatur ska statsministern redovisa på ett godtagbart sätt.

Alla tester av statsråden och beslut om kompetens-utvisningar måste ske under dagen, torsdagen den 1 april. Någon rätt att överklaga till Högsta Förvaltningsdomstolen finns inte. De statsråd som kompetens-utvisas kommer att få tillstånd att stanna i Sverige.

 

Statsministerns egen Megafon lägger ut texten

Statsminister Stefan Löfven tar emot DN i sin tjänstebostad i Sagerska palatset och ger nu sin syn på Liberalernas vägval i regeringsfrågan.

Som den verkligen hovjournalisten, som kan hjälpa statsminister Stefan Löfven att få ut sitt budskap på rätt sätt, så inbjuds Hans Olsson, DN, till Sagerska Palatset. Där får Olsson möta sanningen och återberättar den i Dagens Nyheter. Artikeln finns på nätet nu. Kommer i morgon i den tryckta tidningen.

“Löfven: Begriper inte att L kan samarbeta med ett icke-demokratiskt parti”, är rubriken i Dagens Nyheter.

Som vanligt ställer inte Hans Olsson de svåra frågorna. Tidigare har han (Olsson) hänvisat till att han inte haft tidsutrymme. Bara 10 minuter skrev Hans Olsson i ett mail till mig. Men det var förra våren, och sedan dess har Olsson fortsatt på den inslagna vägen: “Ställ inga svåra frågor, om Du ska komma till Harpsund eller Sagerska Palatset”.

Värst är väl Stefan Löfvens påstående att Västerpartiet Kommunisterna, VKP, var demokrater. De hyllande Sovjetunionen och Stalin och försvarade Kina och många andra odemokratiska regimer. Att Stefan Löfven inte vet detta är mer än förvånande. Men, att inte journalisten Hans Olsson frågar vidare och ställer den svenske statsministern mot väggen – som en diktaturförsvarare – är verkligen anmärkningsvärt.

Till och med VPK förstod att de hade många Lik i garderoben Och utkom 1990 med en framställning på 100 sidor med hur många lik som helst. Varför inte låta Stefan Löfven räkna antalet lik som VPK själva säger sig ha. 

Det fanns många andra frågor som Hans Olsson borde ha ställt. Som hur många gånger S har tagit hjälp av Sverigedemokraterna? Om det finns jämförelser att göra med de andra nordiska länderna? Judarnas behandling i Malmö. Och mycket mera. Men icke.

Assistansersättningen fortsätter som en kriminell bankomat

Det är nu mer än två år sedan som socialminister Lena Hallengren fick en begäran från Försäkringskassan att man genom en enkel lagändring skulle stoppa utbetalningar till icke godkända assistansbolag. Ingenting har hänt. Utan de som fått sina tillstånd indragna har kunnat fortsätta få statens pengar. Med Lena Hallengrens goda minne har de bolag som IVO dragit in tillståndet för fortsatt att ta in assistansersättningar.

Det endast krävts var en justering av lagen om LSS, där det angivits att bolag som fått sina assistens-tillstånd indragna av IVA inte heller skulle få ta emot ersättning. Men denna enkla justering har inte socialminister Hallengren och hennes departement inte orkat åtgärda under de gångna två åren.

Två år har alltså gått sedan Försäkringskassan begärde en lagändring av socialminister Lena Hallengren. Men det räcker inte med detta. Redan 2010 upptäcktes och skrevs om missbruket av assistens-ersättningen. Därefter har fem SOU-utredningar sedan 2015 uppmärksammat fusk och problem.  Sedan görs ingenting.

Försäkringskassan har dessutom bett under flera år att få rätt att göra egna undersökningar, vilket man inte haft. Inte ens har Försäkringskassan fått utreda assistenterna och deras förehavanden. En längre genomgång av detta gjorde jag i min blogg den 4 februari i år.

Är det någon som kan tala om för mig om någon enda journalist har frågat Lena Hallengren om dröjsmålet med åtgärder under flera år?

Ska Västvärlden falla undan för Kinas brott mot mänskliga rättigheter?

Det var så skönt när den nye presidenten Joe Biden i samtal med Kinas president Xi Jinping markerade vad som inte är acceptabelt i Kina.

  • Behandlingen av Uigurerna i Xinjiang
  • Kränkningen av demokratin i Hong Kong
  • Det militära hotet att invadera Taiwan

Det låter också helt rätt att USA i dessa viktiga frågor gör gemensam sak med EU. Redan nu har USA byggt vidare på samverkan med fyrlingen Japan, Indien och Australien samt Sydkorea. USA kan agera mot Kina på egen hand, men samverkan med andra ger större styrka. Andra enskilda länder, som Sverige kan inte agera på egen hand, för då stryper Kina oss. EU kan dock samfällt agera, för EU är Kinas största handelspartner idag.

Väldigt välkommet för alla demokrater i världen var det när USA:s utrikesminister Anthony Blinken, kort men kärnfullt, markerade kritiken mot Kina i Alaska, när USA-Kina hade sitt första toppmöte i slutet på förra veckan. Samma budskap har Blinken när han idag och i morgon besöker Bryssel.

Säkerhetspolisens årsbok ger intressanta inblickar i hur omvärlden söker påverka Sverige. Särskilt pekar SÄPO ut Kina, Ryssland och Iran som “fientliga” länder som söker påverka samhällsutvecklingen i vårt land.

Det är med vedmod jag idag läser Dagens Industris ledare. Den försvarar Kina och är kritisk mot att USA reagerat mot när mänskliga rättigheter förtrycks och hotas. “Europas Kina-politik är bättre för världen”. Den rubriken syftar på EU:s investeringsavtal med Kina där man inte slagit fast behovet av ömsesidighet, utan accepterar att Kina gör nästan som man vill, medan Europa är en öppen marknad. Inte heller har något sagts om de hot mot mänskliga rättigheter som USA nu står upp för. Igår visade dock EU att man kan agera mot Kina för det som sker i Xinjiang.

Kritiken mot Kina för hotet mot mänskliga rättigheter bemöter Dagens Industris ledare med: “de kinesiska ledarna kommer inte längre låta sig tillrättavisas”.

Men det stoppar inte där. Dagens Industri tog Kinas parti genom att påstå att “Inför öppen ridå läxade Yang Jiechi upp sin amerikanske motsvarighet under 20 minuter”.

Sedan påstår Dagens Industri att det lär bli svårt att få med sig européerna på någon upptrappad uppfostrings- eller isoleringskampanj österut” dvs mot kina. Krav på att de mänskliga rättigheterna efterlevs kallas av DI för uppfostrings-kampanj.

 

Är det inte snart dags att se och åtgärda de viktiga sakfrågorna?

Sverige har sedan decennier blivit Långbänkens Förlovade Land. Nu har den nya dansen tillkommit “Vem tar vem?” Den ska väl utvecklas – och kommer säkert mutera flera gånger – innan det är val den 11 september 2022.

För min del tycker jag att sakfrågorna, det som är viktigt för Sverige, måste upp på bordet. Därigenom så tvingas dessutom alla partier att redovisa vad de vill åstadkomma. Programmen för framtiden blir tydligare. Men, det kräver en viktig sak: Partierna måste lova att leverera, inte bara ropa på Långbänken.

Kanske behövs en ny rörelse i Sverige, som går över alla partigränser. Med krav om handling och leverans, inte utredning och Långbänk.

Här är en del viktiga sakfrågor. Frågor som måste åtgärdas för att Sverige ska utnyttja sin potential och för att vårt land ska hävda sig gentemot omvärlden:

  • Forskning. Det håller inte att många andra länder går förbi oss.
  • Digitalisering av offentlig sektor. Det håller inte att Sverige är sämst i OECD.
  • Migration. Det håller inte att Sverige är bland de sämsta på integration.
  • Kriminalitet. Det håller inte att Sverige är sämst i Europa.
  • Utbildning. Det håller inte att Sverige stoppat upp åkningen utför enligt Pisa
  • Energiförsörjning. Det håller inte att Sverige har elbrist.
  • Kompetensförsörjning. Det håller inte att kompetensen inte räcker till i Sverige.
  • Infrastruktur. Det håller inte att vare sig järnvägar eller vägar utvecklas efter behov.
  • Gruvindustrin. Det håller inte att Sverige inte kan utnyttja sina naturrikedomar.
  • Bostadsbristen. Det håller inte att fortsätta planekonomin för bostader.

Det finns många fler områden, men dessa är verkligen viktiga.

Med åtgärder – utan Långbänk – skulle Sveriges potential kunna komma till nytta för alla oss som bor i eller är beroende av Sverige.

 

En S-regering har haft ett statsråd i 10 år med en tung fascistbakgrund

Under hela 10 år hade den socialdemokratiska regeringen under Tage Erlanders ledning en  statsråd med en tung fascistbakgrund. Det var Ragnar Edenman, som under 1957 – 67 var skolminister, eller som det då hette ecklesiastikminister. Edenman var en känd fascist från sina studier och arbete i Uppsala. Han skapade tillsammans med fascistledaren Per Endahl Förbundet Det Nya Sverige hösten 1930.

Ragnar Edenman hade dessförinnan varit studieledare hos just fascisten Per Engdahl. Han utbildade då med stor sannolikhet om fascistiska idéer. Allt detta måste ha varit allmänt känt. Det var ett antal tusen medlemmar i de organisationer som Ragnar Edenman var med om att starta.

Men den socialdemokratiska partiledningen följde uppenbarligen inte upp detta när Ragnar Edenman engagerades som statsråd för skolfrågor. Antingen brydde sig inte partiledningen om fascistbakgrunden, eftersom många hade detta före och under kriget, eller så gjorde man inte normala efterforskningar.

I modern tid, när uppgifterna om Edenmans arbete och hans engagemang under 1930-talet fick ny spridning vid sekelskiftet år 2000, noterades fascistengagemanget.  Därefter, har vad jag vet, socialdemokraterna inte velat kommentera Edenmans 10 år i en socialdemokratisk regering. Det betyder rimligen att man tyckte det var OK. Ingenting att bråka om.

Faktum är att på flera ställen har man utelämnat uppgiften om att Ragnar Edenman inte bara var fascist, utan också engagerade sig i att utveckla en organisation som skulle vara viktig för fascist-utvecklingen i Sverige, som tidskriften Vägen Framåt. Hur den Nysvenska rörelsen (nazismen i Sverige) växte fram beskrivs i flera PM

Rimligen borde en kommission tillsättas för att utreda vilka som var fascister/nazister på 30-40-talet och vad som sedan hände med dem. Det finns kända fd fascister i tre borgerliga partier: Moderaterna, Centern och Liberalerna. Deras existens och deras verksamhet borde analyseras och redovisas. Vilka fler fanns inom socialdemokratin vid Regnar Edenmans sida?

Att Ragnar Edenmans fascist-historia är särskilt angelägen beror på att han inte bara var statsråd i 10 år, utan sedermera landshövding i 13 år och även ordförande i Palmekommissionen. Historiebeskrivningen om Ragnar Edenman döljs i många redovisningar jag kollat. Det verkar som om man medvetet tagit bort fascist-uppgifterna om just Edenman. Men nu borde rimligen både Edenmans bedrifter på 30-talet och dess politiska effekter komma fram. Här finns säkert ett stort källmaterial att ösa ur.

 

Varför fortsätter Sverige att släpa efter på Artificiell Intelligens?

Sverige vill fortsätta att vara ett excellent forskarland, som skulle göra det självklart att vi är Nobelprisets hemvist. Tyvärr håller vi inte måttet. Det gäller svensk forskningspolitik totalt, något som nu även den senaste propositionen för de kommande fyra åren medgav. Det skrev jag om i förra veckan: Sverige klarar inte den internationella forskningskonkurrensen.

Ett för framtiden avgörande område är artificiell intelligens, AI. Vi ska vara tacksamma över att Wallenbergarna  engagerat sig så stort på området. Det framkom tydligt på ett seminarium som SNS hade för en tid sedan. “AI-forskningens värde för svenska företag”

Seminariet ska jag beskriva mer nedan, med länkar, men först det viktiga i denna blogg: Sverige måste stärka sitt AI-engagemang. Det räcker inte att våra ansvariga politiker i kraftfulla ordalag säger hur viktigt AI är, att AI är framtiden och att Sverige ska vara i framkant när Sverige samtidigt inte gör någonting för att hävda sig eller för att utveckla den förmåga som är ett måste inför framtiden.

För tre år sedan talade regeringens minister ansvarig för AI, Mikael Damberg klartext:

 “Sverige är inte ledande på ai”. Vem säger det? Jo, innovationsministern Mikael Damberg i en intervju i Ny Teknik.

Har det blivit bättre nu? Svar nej: Vid det seminarium som hölls på SNS fick Sara Mazur frågan om den offentliga satsningen på AI var tillräcklig. Svaret var nej. Det skulle behövas en fokuserad, stor och långsiktig satsning på AI, men det sker inte.

På SNS-seminariet framträdde Sara Mazur, styrelseordförande för Wallenberg Artificial Intelligence, Autonomous Systems and Software Program (WASP)

Staffan Truvé, medgrundare och forskningschef på Recorded Future och ledamot i Nationella innovationsrådet

Är Du intresserad av AI-utvecklingen i Sverige kan Du nyttja länken till seminariet och ta del av en timmes presentation och samtal. Du kan också se på OH-presentationerna från Mazur och Truvé, där det finns länkar alldeles ovan här.

Att Wallenbergarna betyder mycket för svensk spetsforskning, det kan Du läsa om här. Fram till 2030 satsar Wallenbergarna hela 10 miljarder på AI. Att Wallenbergarna tar ledningen konstaterade jag för tre år sedan.

Kontentan: Svenska företag ligger bra till på AI, särskilt under ledning av Wallenbergarna. Offentliga och politiska Sverige ligger långt efter på AI..