Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

Höj blicken -snabba effektiva järnvägsförbindelser är framtiden

I måndags skrev PM Nilsson ledaren i Dagens Industri.Kom upp på banan” var rubriken Och syftar väl på att hela Alliansen inför valet 2014 var uppe på banan, ville bygga den nya stambanan. Det var därför HG Wessberg fick uppdraget att utveckla Sverigebygget. Läs länken här som visar vilka fördelar en ny stambana skulle vara för Sverige. Hur kan delar av Alliansen nu förneka det man gick till val på 2014 är mer än underligt.

Tidigare har själva kostnaden för en höghastighetsbana på 320 km/tim. varit ett argument emot investeringen. Nu ser vi hur mycket pengar som kan frigöras i Pandemins namn. Då bleknar de stora talen för höghastighetståget. Dessutom får vi inte glömma att sätta investeringen i relation till ekonomin. Den stambana som byggdes med början 1854 kostade motsvarande två årliga BNP för vårt land. Den nu föreslagna investeringen, Sverigebygget, kostar motsvarande 5 procent av ett års BNP för Sverige. 1800-talets stambana var 40 gånger dyrare att bygga än dagens höghastighetståg.

Andra argument har varit att Sverige är mycket glesare befolkat och därför inte har tillräckligt med befolkningsunderlag, vilket kontinentala Europa har. Det stämmer inte. Södra Sverige är lika tätbefolkat som övriga Europa. 

Städerna i söndra Sverige kommer fortsätta växa. Men bilen är inget bra kommunikationsmedel om man ska pendla, vilket Pandemin visar att många gör, då och då, inte varje dag. Och det är ingen vits med att lägga städernas stationer långt utanför citykärnorna för att minska kostnaderna. För då kan inte pendling ske effektivt. Ska Sverige hämna utanför den internationella utvecklingen?

Till sist åter till finansieringen. Med dagens låga ränt kan Sverige låna, nästan utan någon kostnad alls. Så vad väntar vi på? Att politikerna ska höja blicken och förstå att efter Pandemin kommer transporter. Och Sverige är under-investerat i infrastruktur. 

.

EU:s klimatbyråkrati – stoppar hållbar svensk energi?

Faktum är att jag fick en chock för några veckor sedan när EU:s nya regelverk vill klassa vattenkraften som miljöfarlig. Sverige skulle inte längre kunna räkna med vattenkraften, kärnkraften och biobränslet som hållbara energislag. I förra vecka uppmärksammade Liberalerna frågan i en interpellation i riksdagen. Det är Joar Forssell som frågar Per Bolund.

Nu ska hållbara energislag uppfylla ett av följande miljömål, men inte heller negativt påverka något annat av de angivna områdena. De sex områdena är:

  1. Begränsning av klimatförändringarna
  2. Anpassning till klimatförändringarna
  3. Ett hållbart utnyttjande och skydd av våra marina miljöer,
  4. Övergång till en cirkulär ekonomi med förbättrad avfallshantering och återvinning
  5. Begränsning av föroreningar
  6. Skydd av biologisk mångfald

Detta är krångligt, så det blir en gigantisk uppgift för en ny byråkrati. Här finns en handlingsplan som beskriver aktiviteter för att begränsa klimatförändringar för 70 sektorer och dessutom anpassningsåtgärder för 68 av dessa. Sektorerna sägs representera 90 procent av EU:s totala utsläpp.

Detta kopplas sedan till taxonomin, som ska avgöra om det kan göras gröna investeringar, som är väsentligt billigare än sådana som inte håller de så  kallade klimatmålen. Detta leder sedan till att allt som inte är gröna investeringar blir dyrare. Dessutom är det underförstått att det som inte är hållbart ska avvecklas. Det betyder att både svensk vattenkraft och kärnkraft ska bort, enligt EU:s inriktning. Förutsatt att regelverket går igenom.

Det är allt detta krångel som nu säger – leder fram till – att vattenkraften i Sverige inte skulle vara hållbar. Finns det något som är hållbarare och mer förnybart än vattenkraften? Vad har då regeringen gjort för att stoppa EU:s tokerier? Tydligen ingenting. Och skälet till detta kan mycket väl vara att MP, och ansvarig minister Per Bolund, har ansvaret och tydligen inte förstår att försvara de svenska intressena. Men det yttersta ansvaret ligger på Stefan Löfven.

I går skrev liberalerna Mats Persson och Joar Forssell en upplysande debattartikel i Dagens Industri ““Taxonomin hotar klimatarbetet”

När återfår Sverige sina skjutjärnsjournalister?

Året var 1966, då Sverige fick sina skjutjärnsjournalister. Som vågade ställa de raka frågorna till politikerna. De kallades för de tre O.na och bestod av Lars Orup, Åke Ortmark och Gustaf Olivecrona. Till de nyskapande journalisterna räknades också Herbert Söderström. Den sistnämnde dock organiserad socialdemokrat, de andra oberoende.

Genombrottet för den moderna journalistiken, där man ställde de raka frågan var inför valet 1966, då Tage Erlander utfrågades i TV. Han fick frågan om vilket råd han hade till de ungdomar som inte hade bostad. Svaret var: “De får ju ställa sig i bostadskön givetvis”. (Det var uppenbart för alla att detta inte skapade någon stans att bo för de utan bostad).

Detta var den moderna journalistikens genombrott i Sverige, år 1966

Idag är denna journalistik borta, i vart fall när de ansvariga politikerna frågas ut. Det kompenseras inte av att medierna idag på såväl ledarsidor som i krönikeform – och även i nyhetsrapporteringen – ställer de svåra frågorna. För dessa ställs aldrig till de ansvariga direkt. Och när Statsminister Löfven eller hans ansvariga ministrar får de raka frågorna – någon gång.- så kan man möjligen upprepa frågan, men sedan alltid acceptera svaret till slut. Inget ifrågasättande och inget ansvar läggs på de ansvariga politikerna.

Ett strålande exempel på denna förstående journalistik hittar vi i Hans Olssons stora intervjuer med statsminister Stefan Löfven i Dagens Nyheter. Och när jag påpekat det till Hans Olsson är svaret att han inte hunnit ställa de svåra frågorna Ridå!

När får vi de riktiga journalisterna tillbaka här i ‘Sverige? De behövs. Det hjälper inte när en tidning – som Dagens Nyheter i lördags – i ledaren och i en stor krönika försöker nagla fast de ansvariga politikerna, och särskilt Statsminister Stefan Löfven, när deras egna journalister, som ska få svaren från de ansvariga, inte ställer frågorna. Det är likadant i hela den svenska journalistkåren. Tidigare kunde man skylla på att Stefan Löfven aldrig framträdde, men nu har han gjort det i parti och minut, men frågorna uteblir. Den hovsamma hovjournalistiken fortsätter.

PS Peter Wolodarski har tydligen inget att säga om DN:s journalistiska livsluft – ifrågasättandet. 

Till Peter Wolodarski: Var är journalistikens ifrågasättande i DN idag?

Bäste Peter!

När Du proklamerade Greta:s chefredaktörskap för en dag till förmån för klimathotet sa Du att “ifrågasättandet är livsluften” för journalistiken. Var finns ifrågasättandet i Dagens Nyheters 58 sidor om klimatet idag? Du får hela bloggen på Dig och resten av dagen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

“Det här är fakta, ingen åsikt”, Dagens Nyheter söndagen den 6 december 2020

Hur ska mediokra Sverige förstärka sin konkurrenskraft?

OECD har slagit fast att Sverige är mediokert i ett ekonomiskt perspektiv. Vad ska vårt land göra åt detta? Den frågan behandlas i Entreprenörskapsforums rapport “Svensk Konkurrenskraft”. Den omfattar 166 sidor värdefull analys och goda förslag inför framtiden, att ladda ned. (rapporten kan också beställas på info@entreprenorskapsforum.se)

Här finns seminariet kring rapporten, som är intressant och talande. Johan Eklund, VD E-forum inleder. Staffan Bohman ger näringslivets perspektiv, Karolina Ekholm och Pontus Braunerhjelm ger ekonomiska perspektiv. Så har vi de som ska göra det: Åsa Westlund, ordförande i Finansutskottet och Elisabeth Svantesson, Moderaterna. Seminariet modereras av Pernilla Norlin, E-forum.

Åsa Westlund, S, reagerade emot att framställa Sveriges ekonomiska utveckling som “medioker”. Men hon tillstod att de senaste årens utveckling inte varit bra. Vi måste satsa på kunskap, infrastruktur och klimat, menar Westlund.

Elisabeth Svantesson. M, lyfte den dåliga ekonomiska utvecklingen sedan 2014, vilken ingen kunde invända emot. Hon vill se Sverige med ett utbildningssystem i toppklass, bättre regelverk och ett nytt skattesystem.

Johan Eklund, E-forum, och redaktör för rapporten markerade både inledningsvis och i sammanfattningen att Sverige är mediokert och att utvecklingen går åt fel håll. Ska Sverige återigen bli ett land i framkant med en god välfärd måste vi bl a göra följande förbättringar:

  • Kompetensförsörjningen
  • Regelgivningen
  • Digitaliseringen
  • Infrastrukturen

Denna rapport “Svensk Konkurrenskraft” behöver få ordentlig uppmärksamhet och bli tagen på allvar. Som jag skrev i min blogg i tisdags, så måste vi höja blicken över Corona-pandemin. Vi har en framtid därefter. Att detta inte är självklart illustrerade Åsa Westlund, som i sitt inlägg sa att det var henne “främmande” att diskutera Sverige konkurrenskraft nu när all kraft går åt till att hantera Pandemin. Vi måste kunna ha flera bollar i luften samtidigt, inte minst gäller det de ekonomiska framtidsfrågorna, vill jag påstå.

Vi måste höja blicken, trots Corona-pandemin

Allt snurrar helt självklart runt Corona. Synd bara att det bara snurrar. Inget ledarskap, utan snarare förvirring. Något som DN:s ledare utmärkt fångat upp idag.  Nu kommer också professor Lars Calmfors med en bredsida mot hanteringen av Pandemin. Ändå måste Sverige ha en förmåga att ta fatt i och hantera andra viktiga framtidsfrågor. Därför en liten lista här nedan på några område som vi inte får glömma bort. Dessa ska jag skriva om i kommande bloggar, lite utförligare.

Men först ett stycke om Pandemin. SvD tar i sin ledare idag upp frågan. Skriver att “regeringen är förfallen”. Där hänvisar man bland annat till en artikel iSvensk Juristtidning, skriven av fd presidenten i Svea Hovrätt Johan Hirschfeldt. Den visar att Alliansregeringen 2008, med instämmande av dåvarande oppositionen, tog bort Grundlagsutredningens förslag att regeringen skulle kunna att ingripa i “nödsituationer”. Den frågan skulle utredas ytterligare, något som inte skett på de följande 12 åren. Och den nödlösning som regeringen fann i våras, med en skärpning av smittskyddslagen, underlät man att förlänga när den gick ut den 30 juni.

Ansvar! säger jag som bloggar. Men noterar att kritiken mot dagens situation är väldigt hovsam. Det verkar som om kritikerna vill visa att de känner till bristerna, men ändå tycks gilla läget, eftersom de inte utkräva ett ansvar av dem som så fundamentalt misslyckats med att ha regler för hur Sverige ska styras i en kristid, som inte är krig.

Så ett antal viktiga framtidsfrågor som Pandemin inte får skymma, utan rangordning:

  • Hur ska EU:s framtida roll utvecklas, så att Europa kan hävda sig mot Kina och USA. Hur får vi en verkligt fungerande “single market”? Hur tillvaratar vi Europas (och Sveriges) intresse gentemot Kina? Vilken strategi ska Sverige ha gentemot EU? Ska vi bara vara bromsklossen och snåljåpen eller driva på i strategiska frågor?
  • Hur ska Sverige utveckla 5G-nätet? Utvecklingen av 5G-näten går snabbare runt om i Världen än Ericsson och många andra bedömare anat. Men Sverige ligger sist, trots statsministerns löfte att vårt land skulle ligga främst. Något som landets journalister inte redovisar.
  • Framtidens utveckling är beroende av ny teknik, där artificiell intelligens, AI, är avgörande. Sverige ligger här på efterkälken, det erkänner regeringen. EU släpar också efter. Vi får vara tacksamma för att Wallenbergarna satsar hårt på AI. Men nog faller det ett tungt ansvar på de ansvarig politikerna för att Sverige inte hänger med?
  • En tillfredsställande elförsörjning är viktig för Sveriges framtid. Här brister det också. Det finns företag som inte kan få garantier för el-försörjning. Samtidigt som EU hävdar att vattenkraften inte är fossilfri. (Vad gör regeringen?) Holmens VD Henrik Sjölund påvisade igår i DI att vårt land drabbas av en elkris.
  • Hur klarar Sverige den långsiktiga konkurrenskraften? Vi har haft sämst BNP-utveckling i EU under senare år – par capita. Utöver det som nämns ovan finns det mycket  som måste till för att säkra Sverige framtid. Det redovisar Entreprenörskaps-forum i en alldeles ny rapport, under ledning av VD-n Johan Eklund. 

Mycket att fundera på i vintermörkret.

Nu står gruvindustrins hopp till Stefan Löfvens löfte

I veckan som gick kom en skarp reprimand från Konstitutionsutskottet, efter granskning av regeringen, för att tillståndsärendena har tar alldeles för lång tid. Det gäller inte minst tillstånd för gruvindustrin.

Så här är läget med Gruvärenden som ligger på regeringens bord, enligt DI:

  • Beowulf Minings järnmalmsprojekt Kallak. Sedan 2013 väntar Beowulf Mining på besked i tillståndsfrågan. 2017 lämnade Bergstaten över ärendet till regeringen en andra gång, men inget beslut är ännu fattat.
  • Bolidens kopparprojekt Laver
    I över sex år
    har Boliden väntat på besked om bolagets ansökan om bearbetningskoncession för kopparprojektet Laver utanför Älvsbyn
  • Tertiary Golds flusspatprojekt i Kyrkberget
    Tertiary Gold ansökte 2014 om bearbetningskoncession med avsikt att bryta mineralet flusspat vid Kyrkberget i Storumans kommun.
  • Återstart av Viscaria-gruvan i Kiruna
    Avalon Minerals Viscaria lämnade 2010 in en ansökan om bearbetningskoncession för en återstart av koppargruvan Viscaria i Kiruna.
  • Svenska Vanadins gruvprojekt i Bläckmyran 2015 lämnade Svenska Vanadin in en ansökan bearbetningskoncession med avsikten att bryta vanadin och titan i Bläckmyran i Bjuråker i Hudiksvalls kommun.

Löfven stämmer in i branschens kritik – mot egna ministrarnaför tre månader sedan.

Statsminister Stefan Löfven delar branschens kritik om att tillståndsprocesserna är för långsamma och komplicerade, enligt Dagens industri. Därmed ger han mellan raderna bakläxa till de S-ministrar som haft ansvaret för frågorna de senaste sex åren.

”Jag tycker att den (kritiken) är berättigad och det är därför vi måste korta ledtiderna.”, säger Stefan Löfven. Följdfrågan blev: Gäller det även gruvor? Ja, menar statsministern och fortsätter: ”Vi menar att alla tillståndsprocesser måste bli snabbare”

Ovanstående uttalanden skedde i slutet på augusti i år, vid besök i Luleå.

Trots att det bara gått tre månader sedan statsminister Stefan Löfven lovade betydligt snabbare tillståndsprövning, så verkar detta löfte vara helt bortglömt. Åtminstone av journalisterna som inte tagit upp detta löfte, som borde var giltigt fortfarande. Vad är bäst före-datum för ett statsministerlöfte?

Stefan Löfven fick råd från Sydkorea den 20 mars om bekämpning av Pandemin

Vi kan uppleva fredagen den 20 mars igen. Stefan Löfven ringer Sydkoreas president Moon. Ber om landets erfarenheter av att bekämpa Corona-viruset. Råden var i korthet följande:

  • Snabbhet, snabbhet och åter snabbhet
  • Tester och smittspårning i stor omfattning – direkt
  • Mobilisera nationella företag för att få fram skyddsutrustning
  • Stort antal mobila teststationer som kan verka över hela landet

President Moon kunde också berätta att Sydkorea hade mobiliserat fyra företag som producerade tillräckligt med skyddsutrustning för hela landet. Vidare hade man satt upp 500 mobila teststationer som i mitten på mars kunde göra 140.000 tester i veckan, sedan fler.

Samtalet tog 20 minuter och Stefan Löfven uttryckte sig så här enligt Sydkoreanska nyhetsbyråer:

The prime minister expressed his gratitude to Moon for the plan and said it would be of much help to his country’s response to the virus.

Idag publicerade Svenska Dagbladet en lång artikel om “Landet som lyckats med Pandemihanteringen” Kan vara bra att läsa för den journalist som vågar ställa frågan till Stefan Löfven om varför han inte brydde sig om råden från Sydkorea. Där sägs bland annat:

– Myndigheterna var snabba med att mobilisera experter, offentliga tjänstemän och till och med militären för att få bukt med viruset. De började med att testa och spåra alla som var sjuka, säger Vladimir Tikhonov, som är professor i Korea-studier vid Oslo universitet.

Sedan är det krav i Sydkorea att bära munskydd och en effektiv smittspårnings-app finns.

 

Det är ledarskapet, stupid!

Att höra Sveriges statsminister åthuta det svenska folket när det är brist på ledarskap som försämrat landets läge i Pandemin är minst sagt svårsmält. Varför inte erkänna sina misslyckanden?

Nu sprider sig den stora förvirringen kring Corona-pandemin. Vad gäller? Vad gäller inte? Vad är rekommendationer? Hur effektiva är åtgärderna? Vilken laglig grund finns? Frågorna är många och svaren ännu fler, men svåra att tolka, även för Folkhälsomyndigheten.

Skälet är brist på ledarskap. Det räcker inte med grötmyndiga deklarationer.

De svenska bristerna kan indelas i tre områden:

  • Brist på lagstiftning
  • Senfärdighet
  • Brist på sakkunskap

Brist på lagstiftning, några exempel

  1. Pandemilag saknas – alla politiker sade nej till förslaget från Grundlagsutredningen 2008.
  2. När avsaknaden av Pandemilag blev uppenbar i våras påbörjade man inget lagstiftningsarbete
  3. Pandemi-lagen ersattes av en tillfällig skärpning av smittskyddslagen, som upphörde den siste juni – förlängdes inte
  4. Ny Pandemi-lagstiftning påbörjades i höstas och ska kunna vara genomförd den 1 juli 2021
  5. Lag om korttidsarbete saknades, trots löfte om detta allt sedan finanskrisen 2008.
  6. Lagstiftning om regler för utländska investeringar i strategiska företag och anläggningar saknas. Snabbutredning får ligga till grund för en dellösning

Senfärdigheten – jag kallar det Långbänken – är en svensk specialitet. Allting ska utredas – även när det är utrett både en och två och kanske tre gånger tidigare. Några exempel:

  1. Testning och smittspårning har inte kommit igång fullt ut ännu. Andra länder kan på några få veckor testa hela sin befolkning (Slovakien och Österrike)
  2. Sverige saknar smittspårnings-app, trots löfte tidigt i våras
  3. Munskydd för alla i befolkningen i trånga miljöer finns i drygt 100 länder, men Sverige dröjer trots uppmaningar från WHO och nu senast EU-kommissionen samt Kungliga Vetenskapsrådet i Sverige.
  4. Stödåtgärder i Sverige ligger efter, alltid minst två månader eller mer efter de flesta andra jämförbara länder, som de Nordiska
  5. Skyddsutrustning fick inte regeringen fram när det behövdes. Det tog Socialstyrelsen fyra veckor att kontakta de 290 kommunerna i Sverige (Ridå!)

Sammanfattningsvis: De många dödsfallen i Sverige beror på vårt politiska system. Och på våra politiker, särskilt den ansvarige statsministern, som helt saknar ledarskap. Det hjälper att att vara Grötmyndig och anklaga den svenska befolkningen, när man själv har ansvaret och därtill bevisligen misslyckats. Antal döda i Sverige är flera gånger övriga Norden tillsammans. Erkänn detta!

Kunskap saknas i regeringskansliet. I stället för att som i andra länder ta in sakkunskap, så föredrar den svenska regeringen åt att fira Amatörernas Julafton

  1. Finansdepartementet har låtit bli ta in sakkunskap. I stället har man haft en dialog med näringslivet, och man får kanske vara glad för det lilla. Men i alla andra sammanhang talar ju regeringen sig varm för utredningar och därmed kunskap.
  2. När regeringen deklarerade: Ingen sprit på restauranger efter 22.00 borde man haft samråd, om inte egen kunskap, men inte ens detta hade man.
  3. Regeringen tycks bortse från kunskap som finns i WHO, EU, OECD och våra nordiska grannländer

PS Sedan har vi den fråga som idag berör svenska folket allra mest tillsammans med Corona  – våld och lag och ordning. Där utlovade regeringen ett 34-punktsprogram mot gängkriminaliteten. Efter ett år är 2 av dessa 34 punkter åtgärdade. Det verkar inte tyda på något starkt ledarskap, det heller.

Varför tar inte regeringskansliet in sakkunniga?

Nu ska ny stödsystem utformas. Men, regeringen vägrar att ta in sakkunniga att hjälpa till i utformningen. Varför? I alla andra sammanhang vill man utreda med många sakkunniga och experter. Men när regeringen själv ska vidtaga åtgärder, och det är båttom, så utredningar hinner man inte med. Då gör regeringen inte som i omvärlden. När Långbänken inte är möjlig, så är det Amatörernas Julafton som gäller i stället.

“Vi för nu en nära dialog med näringslivet, Centern och Liberalerna”, säger Magdalena Andersson.. Det verkar inte sänkbart att låta några sakkunniga från näringslivet komma in i själva beredningsprocessen. För att ge uttryck – och eftertryck – åt de synpunkter som näringslivet har arrangerade Svenskt Näringsliv en presskonferens i morse klockan 10.00.

Detta har präglad stödåtgärderna hittills:

Så här såg utnyttjandet ut i mitten på september:

  • Anstånd med skatter arbetsgivareavgifter, 322 miljarder. Utnyttjat 13 procent
  • Företagsakuten, 100 miljarder. Utnyttjat drygt 1 procent
  • Omställningsstödet 39 miljarder. Utnyttjat knappt 3 procent.
  • Korttidspermittering 95 miljarder. Utnyttjat 29 procent
  • Hyresstödet 5 miljarder. Utnyttjat 9 procent

Idag hävdade Svenskt Näringslivs VD Jan-Olof Jacke att knappt hälften av de anvisade stödbeloppen är utnyttjande. Det visar något om problemen. Hälften utnyttjat. Det ska sägas att Jacke beklagar att regeringen inte har adekvat kompetens, vid samtal idag, men tycker ändå att man lyssnar. I stället får Svenskt Näringsliv arbeta utifrån, som idag med en presskonferens. Tänk så mycket bättre om regeringen haft kompetensen.

Företagarna, med Günther Mårder i spetsen försöker också arbeta utifrån för att påverka regeringen. Organisationens chefsekonom, Daniel Wiberg ger ett mycket bra perspektiv på läget och utvecklingen.

Ännu bättre information om vad som gått snett kommer i rapporten “Vägen tillbaka och framåt”, som Företagarna redovisat.

“Regeringen sa stöd men byggde hinder. Att så många enskilda företag och aktiebolag mitt under pågående kris inte tycker att stöden är till för dem måste ses som ett stort misslyckande”, säger Fredrik Östbom, ansvarig chef Samhälle på Företagarna