Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

Elförsörjningen borde varit en icke-fråga i Sverige.

Med våra älvar och kärnkraftverk borde elförsörjningen vara tryggad i vårt land. Men så verkar inte var fallet. I måndags kom en utredning av Elisabet Falemo, som utrett tillstånd för elnät.- Utredningen heter ”Moderna tillståndsprocesser för elnät” SOU 2019:30 Det är en 400 sidor lång utredning, som inte är lättuggad.

Läs i i stället utredarens artikel i Dagens Industri  ”Så ska elledningar få byggas utan tillstånd”. Där tar utredaren verkligen bladet från munnen och avslutar med:

Det är dags att reformera ellagens regler som har drygt 60 år på nacken.

Inte undra på att det är problem idag. Vad har politikerna gjort? Har de inte varit medvetna om att nätdragning och koncessioner är något som måste anpassar till vår tid? 60 är av passivitet.

I utredningen framgår att ledtiderna för att få tillstånd kan kortas – enligt förslaget – med hela två år. Om det är möjligt att ta bort hela två år av prövotiden undrar man hur lång tid det tar idag. Men en annan anmärkningsvärd företeelse är att kommuner kan kräva ombyggnad av befintliga ledningar till miljonbelopp enligt miljöbalken. Fråga mig inte hur det kan vara så, men utredningens 400 sidor ger svaret.

Här har vi alltså återigen Långbänkens fula tryne. Det finns många som under årens lopp förslagit förändringar, men politikerna vill tydligen helst sitta på den  berömda Bänken och vänta.

För två veckor sedan slog Pågens Bröd i Malmö larm. De kan inte bygga ut sin verksamhet, för de kan inte få garantier för el, och det kunde de inte få. Och ett annat företag, Lindab, har redan investerat utomlands (100 milj) i brist på garantier för el. Och energiminister Anders Ygeman tycks inte förstå. Då framträder energiministern i SvD och säger: Så är det inte, när man har konkreta uppgifter från två företag. Och det finns säkert fler, för de flesta tyger still.

Dagens Industri har sagt ifrån i en ledare ”Ygeman på väg att släcka ned Sverige” Där tar man upp andra frågor, som stängningen av kärnkraftverk, och elförsörjningen generellt. DI lyfter fram Svenskt Näringslivs passivitet. VD, Jan-olof Jacke hade sagt sig inte vilja ta ställning till ”det ena eller andra energislaget”. Lite mer kraft krävs väl från näringslivets sida?. Mesigheten sprider sig väl inte från politikerna till näringslivets organisationer?

 

 

 

,

Idag tar vi temperaturen på entreprenörskapet

Idag redovisar Entreprenörskapsforum året GEM-studie. Det står för Global Entrepreneurship Monitor. Den största studien i världen med 164.000 intervjuer i 49 länder. Rapporten på cirka 70 sidor kan laddas ned här, ”Entreprenörskap i Sverige Nationell GEM-rapport 2019”. 

Det är en dramatisk nedgång av entreprenörskapet, men hela förändringen beror på nedgången i kvinnors företagande. Den är hela 30 procent, från ses till fyra procent. Minskningen sammanfaller med en uppskruvad politisk diskussion inför valet 2018 om en vinstbegränsning i de branscher där kvinnor är överrepresenterade.

Det är dock en stor skillnad mellan intensiteten i entreprenörskapet mellan könen. Av männen är 9 procent entreprenörer, medan kvinnorna är detta till bara 4 procent. Sverige ligger under genomsnittet för entreprenörskap i höginkomst-länderna, vi ligger på 6.8 procent, de andra länderna i snitt på 10,1 procent.

Det är häpnadsväckande många svenska som ser möjligheter att starta företag, hela 80 procent! Men det är inte så många som går från ord till handling. Kan det möjligen bero på att klimatet – det politiska – inte direkt uppammar till företagande?

Några intressanta noteringar från GEM-undersökningen:

  • Svenskarna ligger i framkant inom gig-ekonomin och delningsekonomin
  • Gig-ekonomin blir en plattform för framtidens entreprenörer
  • Under kommande år avser entreprenörerna att anställa fler
  • Fler informella investerare – sk affärsänglar – investerar i entreprenörskap
  • Allt fler entreprenörer skitar mot omvärlden för att finna fler kunder
  • Intraprenörskapet (inom befintliga bolag) är lika vanliga som entreprenörskapet

Den som vill få tillgång till en skriftlig rapport kan vända sig till Entreprenörskapsforum.

Dagens Industri publicerar idag en debatt-artikel om GEM-rapporten. Rubriken är dock missvisande

 

Framtiden måste säkras – med livslångt lärande

I går kunde man läsa en intressant debattartikel i Dagens Industri. Titeln var inte så eggande: ”Dags att införa avdrag för investeringar i kompetens” Men innehållet var desto viktigare. Vad vi talar om är livslångt lärande. Alla är klara över att en grundutbildning är viktig men den håller inte så länge. Den nya tekniken, digitalisering och AI samt kunskapssprång kräver att lärandet underhålls, blir livslångt.

Det livslånga lärandet är ett måste redan idag” konstaterades på ett seminarium på IVA den 19 november förra året. Och i den diskussionen som följde erkände den dåvarande forskningsministern Helene Hellmark Knutsson att ingenting hade skett. Det har inte hänt något senare heller kan jag avslöja, om Du lovar att inte berätta det för någon.

Debatt-artikeln i Dagens Industri är skriven av företrädare för sju lärosäten, sex arbetsgivarorganisationer och 150.000 ingenjörer. De vädjar till regeringen och den nya forskningsministern Matilda Ernkrans, att göra slag i saken. Att de tillsammans ska sitta ned och hitta konstruktiva lösningar, gå från ord till handling. Det ska bli intressant att se vad som händer, det tänker jag följa upp.

Study Friday är namnet på den den modell som organisationerna bakom debattartikeln vill se förverkligad. Både arbetsgivare och de enskilda individerna måste kunna initiera en adekvat fortbildning, det livslånga lärandet. Hur ska detta kunna ske?

Det krävs bland annat, enligt artikeln:

  • Ett förenklat antagningssystem, där alla högskolor ingår, inte bara där man är alumni
  • Finansieringssystemet för högskolorna får inte baseras på poängjakt
  • Det krävs moduler som kan utnyttjas, men kort lärotid och distansutbildning
  • Det livslånga lärandet, med moduler och distansarbete måste anpassas till arbetet
  • Arbetsgivarna måste få göra avdrag för fortbildningen, vilket borde vara självklart.
  • De möten som i det livslånga lärande kan ske mellan den unga och den mogna generationen kan i sig var mycket fruktbärande.

Vid sidan om läroanstalterna bör också forskningsinstituten med RISE i spetsen vara naturliga partners i det livslånga lärandet. Inte minst när det gäller att anpassa och inkorporera ny forskning i existerande tekniker.

Det livslånga lärandet har också sin Långbänk, det kan vi konstatera när vi tar del av Helene Hellmark Knutssons artikel i januari 2016 i Svenska Dagbladet: ”Det livslånga lärandet ska stärkas”. Så går det tre år och skribenten, tillika ansvarig minister, medger att ingenting skett. Skämmigt, kan man säga. Men det hjälper inte det livslånga lärandet som borde varit igång redan.

Den globala migrationen – drabbar den oss?

I går publicerade SNS sin nya studie om migrationen. Joakim Ruist, ekonom från Göteborg, har skrivit rapporten. ”Den globala migrationens orsaker och konsekvenser”. Den kan laddar ned med den här länken.

Boken diskuterades på ett seminarium igår. Författaren har hållit på med migrations-frågorna i många år, och det verkar som om hans forskning hela tiden leder till samma resultat. De ekonomiska konsekvenserna är inte stora eller negativa. Det låter kanske tråkigt, för samtidigt finns en uppsjö av intressant läsning i den 200-sidor långa rapporten. I det långa loppet blir dock effekterna positiva för ”mottagande” land, påpekar Ruist.. Och alla utvecklade länder har råd med att ta emot immigranter, menar han.

Joakim Ruists utgångspunkt är den samma som Angela Merkels när det begav sig hösten 2015; Das Schaffen Wir, Det klarar vi. Underförstått: Om viljan finns. Men de direkta kostanden ligger på årsplanet i samma nivå som det svenska försvaret, så det är inte någon liten kostnad. Länk till Ruists presentation finns här.

Men, noterar Ruist: Allra mest positivt är immigrationen för de immigranter som lyckas få en bra utkomst. Rapporten uppskattar att immigranterna i genomsnitt ökar sin inkomst med 10.000 dollar och med 90 miljoner sådana immigranter i hela världen så blir det 900 miljarder dollar. Det motsvarar en ökning av världens BNP med 1 procent, eller två gånger Sveriges BNP. Inte så dåligt.

Ivar Arpi i SvD skriver om rapporten och ger en god komplettering ”Migrationen förändrar hela Sverige i grunden”.

En positiv företeelse globalt är de transfereringar som immigranterna gör till sina ursprungsländer. Detta kallar rapporten för remitteringar, och de ger en klar positiv effekt.

Det finns ett annat perspektiv på invandringen, och det heter utanförskap. Denna fråga var inte uppe i diskussionen på SNS-seminariet. I rapporten finns lite av utanförskapet med. Den sociala sammanhållningen belyses liksom kriminaliteten. Men beskrivningen inrymmer knappast det stora problem som just utanförskapet innerbär.

Av Sveriges två miljoner utlandsfödda idag bor var tredje i hushåll med svag ekonomi. Vi har hela 700.000 invandrare som i huvudsak lever på försörjningsstöd i Sverige. Detta skapar ett utanförskap i form av främlingsskap och isolering med en stark grogrund för kriminalitet. Särskilt i den yngre delen av immigranterna. Denna fråga var inte alls uppe på seminariet. Denna fråga är den allvarligaste i kölvattnet av den stora invandringen, som vi inte hade under kontroll, och inte har än idag. (Sprängningar och gängkriminalitet)

Till sist vill jag upprepa att Joakim Ruists studie ger den som vill få ett balanserat perspektiv på immigrationen är detta en alldeles utmärkt bok, och mycket välkommen.

 

 

Ska Snällhet och Mesighet styra Sverige in i framtiden?

Hade inte tänkt ha synpunkter på Liberalernas ledarval, men när Erik Ullenhag avslöjar sin Snällism, är det något av en skyldighet att säga ifrån. I allt mitt bloggande sedan 2010 har jag sett och skrivit om den svenska snällheten, mesigheten och långbänken.

Allting tar för lång tid i Sverige; utredningar, politiska beslut, tillstånd för byggande, miljöprövning och mycket annat. När sedan beslut fattas gör vi inte tillräckligt, och i efterhand beklagar vi (politikerna) att inte mer har skett. Ett talande exempel är gängkriminaliteten med skjutningar, som började i slutet på 1990-talet. Och politikerna är inte ifatt den Långbänken ännu.

Idag får Erik Ullenhags snällism och mesighet stöd från Dagens Nyheter. Tidningen menar att vara snäll är något annat än snällhet, det är en förutsättning för att kunna ställa krav. För mig verkar tidningen har tagit till sig Orwellskt Nyspråk: ”Krig är fred. Slaveri är frihet. Okunnighet är styrka”

Niklas Orrenius utmärka reportage i Dagens Nyheter om IS-terrorismen ger snällheten ett ansikte, Sverige. Läs dessa oerhört intressanta artiklar! En journalistisk bragd. Detta konstaterar DN-journalisten i lördags, och hans skäms å vårt lands vägnar:

 ”Det offentliga Sverige har överhuvud taget inte varit tillräckligt intresserat av de maktkamper som utspelar sig i en del svenska muslimska miljöer, mellan demokratiska och antidemokratiska krafter. Ointresset har gett terrorns rekryterare möjlighet att operera ostört.”

I går redovisade Niklas Orrenius vad svenska läkaren Nemam Ghafouri, på plats sa:

”Sveriges regering är medskyldig till IS brott”

Jag trodde i min enfald att Miljöpartiet nu hade ensamrätt till snällhet och mesighet när det gäller IS och terror. Men nu avslöjar Erik Ullenhag sig själv, och då känner åtminstone jag en skyldighet att ta bladet från munnen.

Många som läser detta säger nog till sig själva: Med Erik Ullenhag i spetsen får inte Liberalerna vara med och styra Sverige in i framtiden. Alltså gör det inte så mycket att Snällismen regerar där.

 

 

 

Fusket avslöjat – åtgärder ska sättas in – men när?

För snart tre år sedan tillsatte regeringen en ”Delegation för korrekta utbetalningar från välfärdssystemet”. I söndags, den 2 juni, publicerade ordföranden i Delegationen, landshövding Sven-Eric Österberg, en del av resultaten i en debattartikel i Dagens Nyheter, ”Fusk för miljarder i de svenska välfärdssystemen”. Samma summa summarum: Ungefär 5 procent av utbetalningarna är felaktiga. 

Vad beror de felaktiga utbetalningarna av? Svaret i korthet:

  • Av de 185 miljarder utbetalningar, som 13 bidragssystem står för, är 8,7 miljarder felaktiga.
  • Ungefär 75 procent av felen är orsakade av de sökande
  • Två tredjedelar av de 75 procenten är avsiktliga fel och fusk – hälften alltså
  • Styrning och återrapportering av de felaktiga utbetalningarna är otydligt
  • Fusket är mindre accepterat idag än tidigare, utom bland yngre.

Delegationen ska gå vidare och kommer med ett slutbetänkande i december. Då ska man ange hur såväl regeringen och myndigheterna med digitaliseringens hjälp ska kunna motverka felaktiga utbetalningar. Då kommer Delegationen också med konkreta förslag till åtgärder.

Men, varför väntar man så här länge? Först kartlägger man de felaktiga utbetalningar som sker i välfärdssystemet och sedan kommer konkreta åtgärder (nu i december). Därefter ska väl detta gå ut på remiss, regeringen ska bereda och förslå, proposition till riksdagen och dessförinnan lagrådsremiss. Hur många år till? (För problemet är troligen att gällande lagstiftning gör att information inte får delas) och sedan sker kanske åtgärder. Då tar det från ord till handling långt mer än 3 år (förmodligen minst 5 år). Detta är långbänk, svensk Långbänk

I många andra länder gör man annorlunda. Där arbetar man med kartläggningar och åtgärder parallellt. Ett gott  exempel är Storbritannien, vilket jag ingående beskrev i en blogg från oktober 2014: ”Storbritannien är ett föredöme”. Där tillsatte regeringen en utredningsgrupp som fick ett knappt år på sig att utveckla en innovationsstrategi för Storbritannien.

Under våren 2014 förankrade man utredningen med alla berörda parter – ett fortlöpande remissarbete. Dessutom förankrades förslagen i regeringen, och det var inte dåliga belopp, hela 20 miljarder kronor. Så när året var slut fanns allt på plats, och man kunde köra. Det som skett redovisades dessutom på en konferens den 4-5 november 2014, för att ge omvärlden en insikt i hur man arbetat, och resultatet. (Som jag tipsade om i bloggen)

 

Den svenska kronkursen visar vårt lands svaghet

I lördags påvisade Dagens Industri i en ledare, skriven av Torun Nilsson, vilka brister i vårt land som ligger bakom den svaga svenska kronan. ”Kronraset del 1: Högmod går före fall”. I ledaren hittar vi följande konstaterande, som är förödande för Sverige:

Det vill säga att vår ekonomiska modell tydligen är så bra att vi till och med kan fortsätta med säregna regleringar av bostads- och arbetsmarknader och dra benen efter oss när det gäller integration av flyktingar, skolresultat och investeringar i infrastruktur.

Det är inte så många som inser att vad vi i Sverige gjort, när vi frammanat den låga kronkursen, är en devalvering. Omvärlden kan köpa våra varor och service billigt. Och vi har fått en valuta som inte är värd särskilt mycket. Det märker man inte minst vid utlandsresor.

Frågan är om Riksbankens låga räntesättning, för att få upp inflationen, är rimlig. Omvärlden tycker inte det, utan straffar oss i stället. Och därav följer att den låga kronkursen blir en de facto-devalvering.

Avslutningen på Torun Nilssons ledare om vårt lands svaghet är talande:

Kronraset understryker att det är hög tid för politikerna att göra upp med den svenska självbilden. Till sist återstår ändå inget annat än problem som är ännu värre. Framtiden attackeras bättre med realism än med högmod.

Det ska bli intressant att läsa ”Kronraset del 2, som säkert kommer i DI inom kort.

När tänker politikerna gå från ord till handling? Vår potential är stor, men om vi inte utnyttjar den, då bli vi inte bara omkörda utan också frånåkta.

PS. Vad är det för skillnad på att göra Sverige snällare eller att göra Sverige mesigare? För min del tror jag att såväl Snällismen som Mesigheten är Sverige stora akilleshäl. Detta sagt utan att ta ställning till Liberalernas kandidaterna till ledarposten, men det låter inte bra. DS

EU:s viktiga frågor måste komma i fokus

Inför EU-valet var det inte många som förstod vad denna Union kan göra. Vad valet gällde. Abortfrågan är t ex inget för EU, annat än om man/EU:s institutioner vill göra moraliska uttalanden. Men, faktum är att EU:s huvuduppgift ”The Single Market” stärks inte av sådana uttalanden. Tvärtom, allt ovidkommande skymmer det avgörande arbetet för att göra vår ekonomiska utveckling bättre.

Gunnar Högmark har i DI markerat att ”Mitten håller fortsatt i Europaparlamantet” Det är inte populisterna som styr, och Vänsterblocket har minskat radikalt.

Svenskt Näringslivs VDF, Jan-olof Jacke, markerade i en intervju i Dagens Industri just vikten av Den Inre Marknaden. Ericsson Börje Ekholm säger följande i artikeln:

”5G är helt avgörande för att Europa ska kunna konkurrera i den nya digitala ekonomin – vi ser redan att Europa halkar efter både USA och Kina”, säger han i en skriftlig kommentar och pekar på att fler frekvenser för 5G måste bli tillgängliga, så kallade spektrum.

En utsökt och balanserad kommentar till EU-valet står att läsa i Wall Street Journal ”The Sic Man of Europe Is Europe”. Mr Joffe är bland annat fellow vid Stanfords Hoover Institute. Några intressanta uppgifter ur hans artikel, som kan rekommenderas::

  • EU skulle kunna var en Superpower, ledande i Världen, med 200 miljoner fler invånare än USA
  • EU:s ekonomin häller jämna steg med USA och Kina och är långt före Ryssland
  • Men EU saknar ledarskap
  • EU ”keeps punching below its weight”, som Margaret Thatcher uttryckte det.
  • EU skulle kunna stå på egna ben, och inte alltid snegla på Big Brother USA.
  • De länder som dominerar världs-scenen är USA och Kina, följt av Ryssland

I måndags bloggade jag om att ”Idag behandlas strategin för EU:s viktigaste fråga”. 

Hur mycket har Du kunnat läsa eller höra om detta viktiga möte? Vilken strategi EU nu tänker utveckla? För att den inre marknaden ska bli slagkraftig? Jag har inte hittat, hört eller sett någon nyhetsbevakning av detta viktiga möte i måndags. Allt media har intresserat sig för är spelet. Alla svenska partier deklarerade sig som vinnare, utom Fi. Alla fick Påse, som SvD:s Tove Lifvendahl skrev.

Här är en länk till protokoll från EU:s Konkurrens-kraftsråds strategi för The Single Market. Innehållet ska jag återkomma till. Men Du kan själv läsa de 10 sidorna själv. (Kanske kan var ett tips till en nyhets-törstande journalist?)

Världens snabbaste snabbtåg utvecklas i Japan

Shinkansen med sina 300 km i timmen går punktligt och är en väsentlig del av Japan. Den som har åkt detta tåg vet hur punktligt tågen går och hur effektivt resandet är i Japan. Det borde vara samma här i Sverige.

Nu går Japan ett steg vidare. Det nya Shinkansen-tåget heter Alfa-X och blir världens snabbaste som går på räls (med undantag för en kort sträcka i Shanghai på 40 km till flygplatsen) Under tre år testas det nya tåget i 400 km per timme, med passagerare. När verksamheten sedan går över i vanlig drift kommer dock hastigheten bli 360 km i timmen. Inte dåligt. Ny Teknik ger en intressant beskrivning av den nya tågtekniken.

Hur är det i Sverige med vårt eget höghastighetståg? Politikerna i regeringen tillsammans med L och C förhandlar i frågan nu. Inget har kommit ut från förhandlingarna, men troligen går det kärvt, p g a Liberalerna. SJ har gjort en god analys av behovet av snabbtåg som går i 320 km i timmen.

En sammanställning av olika artiklar i om höghastighetståg fanns nyligen i Svenska Dagbladet. Dagens Nyheter hade också en bra genomgång för en tid sedan. Vad man kan konstatera är att det finns tre kostnadsanalyser av höghastighetståg i Sverige som tar med helheten, inte bara hur mycket passagerarna vinner i tid. Den analysen visar på en klar lönsamhet, däribland KTH:s Tåggrupp, som dock Trafikverket inte ville ta del av (se DN-artikeln) I en blogg från 1 februari redovisar jag dessa kalkyler, vilket kanske kan vara ett bra underlag för förhandlarna (som väl redan har detta).

Hur såg kalkylen ut när stambanan i Sverige började byggas 1856, efter beslut i riksdagen 1854? Kunde man då räkna hem investeringen som motsvarade hela två års BNP i Sverige? Dagens höghastighetståg beräknas kosta 230 miljarder, vilket motsvarar 5 procent av ett års BNP idag. Så Stambanan, som byggdes 1856 – 92, var 40 gånger dyrare än dagens höghastighetståg skulle bli . Och glöm inte att på 1800-talet var räntan hög. Idag får man betalt för att låna, med minusränta.

Våra politiker bör ta sig en titt på nya Shinkansen. Men också på det nya höghastighetståg på magneter som Kina nu utvecklar, som kommer upp i 600 km i timmen.

PS De svenska snabbtågen idag kör långsammare än tidigare. Detta beror på trängseln på spåren. Som exempel är tar det normalt 20 minuter längre tid från Stockholm till Malmö jämfört med för 15 år sedan. (Om tåget går normalt) Antalet förseningar har under den tidsperioden mer än fördubblats. Framöver blir det allt trängre på spåren och därmed reduceras hastigheterna.

Idag behandlas strategin för EU:s viktigaste fråga

I går var det EU-val, där alla partier i Sverige tycktes vara vinnare, utom den lede Fi.

Idag behandlar EU sin viktigaste fråga – den inre marknaden. Strategin för framtiden. Frågan har verkligen inte kommit i fokus i valdebatten som den borde. Det är den fri rörligheten för varor, tjänster och kapital samt människor som är EU:s viktigaste uppgift. Här några fakta.

EU är idag världens största ekonomi (snäppet större än USA:s) med en BNP på drygt 14 trillioner euro.

Den inre marknaden har långtifrån ännu nått sin fulla potential. Enligt EU-kommissionen skulle EU:s bruttonationalprodukt kunna öka med 1,8 % enbart genom att man genomför det befintliga tjänstedirektivet på ett mer effektivt sätt.

Våra möjligheter begränsas när varor och tjänster inte kan handlas fritt, när bestämmelser  inte följs och när möjligheterna till gränsöverskridande offentlig upphandling inte används.. Tjänster svarar för mer än 65 % av EU:s bruttonationalprodukt (BNP) och 70 % av den totala sysselsättningen

De gränsöverskridande tjänsterna endast för 5 % av EU:s BNP, varorna för 17 % av EU:s ekonomi. Det är särskilt på tjänstesidan som utrymmet inte alls är utnyttjat. Detta innebär färre jobb, högre priser och en sämre ekonomisk utveckling i Europa.

EU-kommissionen visar tydligt och väldigt intressant hur EU:s möjligheter kan utvecklas. En 11-sidig PM ger bilden. Den finns dock bara på engelska än så länge: ”The deeper and fairer Single Market” Lämplig att läsa nu på måndagskvällen, efter valet.

Idag och i morgon, den 27-28 maj, då EU:s ministerråd för konkurrenskraft håller möte i Bryssel. Ann Linde deltar för Sveriges del. Hur många känner till detta? Hur mycket redovisar media detta viktiga möte? Det kan inte var så många svenskar som inte instämmer i betydelsen av denna inre marknad, så här finns ett gott stöd för en kraftfull fortsättning.

Dagens Industri ger idag en god bild av de svårigheter som förestår för EU. I den artikeln intervjuas Fredrik Erixon, tankesmedjan Ecipe i Bryssel, som jag tidigare redovisat en EU-analys ifrån.

PS Dagens ledare i DI av PM Nilsson ”Vill C och L ha det såhär?” måste läsas. Och leda till en rejäl uppstramning.