Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

Anna Ekström till Engelska skolans rektor: Snälla lär oss!

Hur kan en journalist, som intervjuar Engelska skolans grundare Barbara Bergström, glömma att dåvarande skolkommissionens ordförande, nuvarande utbildningsministern, Anna Ekström bett Rektorn vid Engelska Skolan om goda råd. Anna Ekström ringde till Gubbäng-skolans rektor Robert Clark våren 2016 med frågan: ”Vad ska vi göra för att alla skolor i hela landet ska bli lika bra som Internationella engelska skolan?”

Journalisten som “glömmer” detta heter  Björn af Kleen i Dagens Nyheter i artikeln ”Kritiken mot vår skola har inget med verkligheten att göra”.

Vi talar om våren 2016, då Skolkommissionen skulle lämna sin rapport till regeringen. Anna Ekström var ordförande i kommissionen. Hon måste fått en väldigt positiv uppfattning om just Engelska Skolan, för hon hade skickat en grupp från Skolkommissionens sekretariat till Gubbäng-skolan, den skola som Barbara Bergström nu besökte för en vecka sedan.

Engelska skolan i Gubbängen hade våren 2016 besökts av Skolkommissionens sekretariat, som imponerades av skolan – dess ordning, de ambitioner den främjade hos eleverna, dess akademiska resultat och dess tydliga kvalitetsriktning. Nu ville Anna Ekström veta mer, som bidrag till arbetet i Skolkommissionen. Därför ringde den den nuvarande utbildningsministern till rektorn för skolan med ett rop om hjälp, eller i varje fall goda råd.

Borde inte Björn af Kleen och alla andra som nu skriver om Engelska Skolan redovisa det som har med skolverksamheten att göra, inte bara ägandet? Och de goda resultat som Engelska Skolan uppenbarligen kunnat nå, inte bara ekonomiskt, utan även kunskapsmässigt.

Avslutningsvis kan jag nämna att Anna Ekström inte gillande mina bloggar om skolkommissionen. Hon skällde på mig. För jag påvisade att Skolkommissionen kom 10 år för sent. Vidare att man glömde bort vad ordning och reda betydde i skolan, något som säkert rektor Clark berättade för Anna Ekström våren 2016. Och som både hon, och alla journalister som nu skriver om Engelska Skolan, antingen inte vill redovisa, glömt bort eller än värre: Låtit bli erforderlig research. Trist.

Ska Europa bli en Silo? EU-kommissionen lever sitt eget liv.

EU-kommissionen tycks leva sitt eget liv. I stället för att se hur Europa kan få konkurrenskraft, få ekonomin att växa och göra Europa intressant för investeringar gör man precis tvärtom. Tycks vilja tala om för omvärlden hur man ska göra, vilka regler som bör gälla och skapar därigenom en Silo.

EU-kommissionen borde fundera på hur det kan komma sig att av världens 10-talet plattformsföretag är inget europeiskt. De är alla antingen amerikanska eller kinesiska. Kanske beror det på att regelverk och andra förutsättningar inte är lika bra i Europa som i USA och Kina? Nu verkar det dessutom som om EU ska ta hämnd på omvärlden genom att reglera och därigenom stänga ute  just plattformsföretagen. Men även på andra områden är EU en Besservisser. Det visar sig i Taxonomin, som ska avgöra vad som är hållbart att investera i, men också i integritets-regler som GDPS, som omvärlden använder som en utgångspunkt för vad man inte bör göra.

EU har kommit med ett förslag som ska reglera just plattformsföretagen: Digital Market Act, DMA. Denna länk går till EU-parlamentet, men där finns länkar vidare till dokument av intresse. Notera att man utgår ifrån att plattformsföretagen gör illa, trots att det i dokumenten och i EU-kommissionens förslag saknas en utvärdering av de negativa effekterna. Man bara påstår detta, för att plattformsföretagen är så stora och dominerande.

Men det är just storleken som många gånger gör företagen intressanta. Hade Google varit uppdelat på olika områden, så skulle kundnyttan drastiskt reduceras. Det är genomgående för EU-kommissionens DMA att man visar inte på konsekvenser, vare sig idag eller efter att en reglering har skett. Påståenden finns i legio, men inte verkliga analyser med konsevensanalyser.

Den som analyserat Digital Market Act och allt där omkring är Joakim Wernberg, forskningschef på Entreprenörskapsforum. Här finns en länk till honom och några publiceringar som Joakim har gjort.

En annan publikation av Joakim Wernberg har FRIVÄRLD publicerat. Denna 19-sidiga analys ger en väldigt god bild av vad DMA är: En lag i EU för de stora plattformsföretagen. Det bör sägas att det är en ganska svår materia, men Joakim gör det begripligt, så detta PM kan verkligen rekommenderas.

Ännu enklare och väldigt pedagogisk är Ledar-podden på Svenska Dagbladet, som publicerades i går eftermiddag. Där intervjuas Joakim Wennberg:

EU:s försök att värna konkurrensen på techområdet riskerar att göra mer skada än nytta

Lyssna, det tar en halvtimme, men är samtidigt väldigt upplysande. Själv kommer jag framöver bevaka DMA, som nu ska behandlas av EU-parlamentet. Det blir således fler bloggar i ämnet framöver.

Hur går man från ord till handling?

Hur går man från ord till handling när det gäller Ett Bättre Näringslivsklimat? “Jag vet att Sverige kan bättre.” säger Magdalena Andersson, vår statsminister. Man kan bara hålla med. Att inte kunna dämpa gängkriminaliteten på sju år, att inte kunna hantera elbristen under samma tidsperiod och inte heller komma till rätta med alla dessa långsamma tillståndsprövningarna – det är inte bra. Bättre kan Sverige, men då skadar det inte att tala med varandra och samverka.

“Näringslivet förväntar sig en bra politik för jobben” så rubriceras idag en debattartikel från näringslivet med Jan-Olof Jacke, Svenskt Näringslivs VD och fem andra VD-ar i näringslivsorganisationer. En verkligt tung artikel. (Länken fungerar) Där sägs bland annat:

 “Ska näringslivet fortsätta att vara dragloket för att bryta utanförskapet och leda Sveriges klimatomställning krävs en uthållig politik som sätter företagens konkurrenskraft och utveckling i centrum. “

I avslutningen på näringslivets debattartikel sägs följande, sug på det – ta det på allvar:

Som statsministern redan konstaterat är näringslivet avgörande för att lösa många stora samhällsproblem. Och om Magdalena Andersson på allvar avser att gå från ord till handling så finns vi här. Vi är mer än redo.

Det måste väl betyda att näringslivets företrädare gärna vill träffa statsminister Magdalena Andersson? Då kanske man kan slå en signal eller skriva ett brev? Som statsministern redan konstaterat är näringslivet avgörande för att lösa många stora samhällsproblem. Och om Magdalena Andersson på allvar avser att gå från ord till handling så finns vi här, säger man. Varför inte inbjuda sig till statsministern och regeringen för att tala om de frågor som behöver åtgärdas för att näringsklimatet ska bli så bra som möjligt?

Alternativet är att statsminister Magdalena Andersson går från ord till handling och inbjuder näringslivet. Då skulle Magdalena kunna vara så fräck att hon lånar sin företrädare löfte från den 24 september 2012 och utvecklar “Affärsplan Sverige”. Det lovade Stefan Löfven göra i en stor artikel i Dagens Nyheter. Och så lägga till en del som hänt sedan dess, efter 2012, och det är ganska mycket.

Varför vill Miljöpartiet bara stoppa?

Nyamko Sabuni frågade, enligt, Expressen idag, om regeringen kan ge klartecken till slutförvaret av kärnbränsle som ska byggas i Östhammar. Så här svarade miljöministern Annika Strandhäll:

– Ja, det är min ambition att vi ska göra det. Jag ser fram emot att komma tillbaks de närmsta dagarna. Departementet är också väl medvetet om att jag gärna ser att vi får en progress i den frågan, sade Annika Strandhäll till Sveriges Radio på onsdagen, och tillägger att ”frågan är processad på alla sätt och vis och redo för beslut”.

Notera att regeringskansliets tjänstemän tydligen säger att frågan “är redo för beslut”. Och Strandhäll har utlovat ett beslut före Lucia.

I mars 2011 ansökte Svenskt Kärnbränslehantering AB, SKB, hos Strålsäkerhetsmyndigheten och Mark- och miljödomstolen om tillstånd att få bygga Kärnbränsleförvaret i Forsmark. Efter att Östhammars kommunfullmäktige i oktober 2020 sagt ja till ett slutförvar för använt kärnbränsle i Forsmark, ligger nu avgörandet hos regeringen.

Den 4 oktober i år konstaterar SKB att regeringen skickat en remiss till Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, och Kärnavfallsrådet för att låta dem bedöma två vetenskapliga arbeten om dels kopparkorrosion och dels kapselinsatsen av gjutjärn. En månad senare har regeringen nu skickat iväg remissen.

Om remissen säger SKB:

 Vi ställer oss frågande till den här hanteringen. Vi har gång på gång frågat om regeringen saknar något underlag för att fatta beslut om slutförvaret och fått nej som svar. Nu remitteras en artikel man haft i diariet i ett halvår samt en masteruppsats. Det är anmärkningsvärt, säger Jessica Palmqvist, chef för SKB:s avdelning för forskning och utveckling.

Den 22 oktober säger SKB följande: “Det finns inga hinder för regeringen att ge tillstånd för slutförvaret. Det står klart efter en remissrunda där Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, och Kärnavfallsrådet svarat på regeringens frågor om två studier och SKB:s forskningsexperiment LOT.”

Nu fortsätter Miljöpartiet samma destruktiva arbete, som i regeringen, för att stoppa slutförvaret av använt kärnbränsle. MP:s talesperson Lorentz Tovatt säger om sättet att förvara avfallet, i kopparkapslar:

“Metodens tillförlitlighet har skapat en vetenskaplig kontrovers där det råder stor oenighet bland forskarna. Dessutom anklagas kärnkraftsbolagens företag SKB, Svensk Kärnbränslehantering, för att undanhålla testresultat.”

Detta är inte sant. Se ovan. SKB säger att de offentliggjort allt. De två artiklarna som skulle varit kritiska har granskats, efter ett halvt års fördröjning på miljödepartementet, och befunnits OK. Dvs resultaten utgör inget hinder för slutförvaringen.

Miljöpartiets företrädare ljuger alltså. Detta gör även andra företrädare för olika aktivistföreningar på miljösidan. Detta borde få konsekvenser för de oärliga. Tänk om de i stället uppriktigt sa: Vi vill stoppa allt som rör kärnkraften, oavsett om det finns vetenskaplig evidens bakom eller inte. Det är stopp som gäller. Då kunde alla förstå att det är obstruktion som gäller, käppar i alla tänkbara hjul.

Allt detta får mig att tänka på Miljöpartiets motto: “Tillbaka till grottorna”. Vi andra vill inte detta, ni får söka er till grottorna själva, men be inte om hjälp från vanliga sunda människor som vill ha en bättre framtid än så. Vill vi uppleva detta läser vi Barna Hedenhös för att se hur stenåldern begav sig.

Ytterligare positiva inslag i regeringen

Som jag skrev i tisdags, sedan den nya regeringen tillträtt, så är det mest positiva att vi nu fått en statsminister, Magdalena Andersson, som både kan tala och argumentera samt förhoppningsvis också leda både regeringen och landet (Styra landet heter det i Regeringsformen).

Samtidigt som man inte kan bortse ifrån att “Sverige kan bättre” drabbar den förda regeringspolitiken, och det borde statsministern erkänna. Annars blir frågan: Bättre än vad? Någon som våra journalister skarpt borde ha frågat om och om igen –  ända till dess man får svar. Men, ack, det hör tydligen inte till journalistyrket att ta upp svåra frågor.

I går lyfte jag den nye digitaliseringsministern, Khashayar Farmanbar, som väl förtrogen med digitalisering, vilket inte är fel för en sådan minister. Att veta hur det egna sakområdet är beskaffat måste underlätta arbetet. Det gäller nu att Farmanbar får mandat och även kan övertyga sina ministerkollegor att digitaliseringen är en avgörande fråga för Sveriges framtid – även för klimatet. Farmanbar har även området energi, som vi hoppas att han också kan lösa, även om han knappast här kan beskyllas för att vara insatt i sakområdet. Hans insatser har varit att stoppa vindkraftverk i Nacka kommun.

Den tredje minister som jag tänkte lyfta fram är näringsministern, Kålle (Karl-Petter) Thorwaldsson, som nu yttrat en del avsikter, som verkar intressanta. Han vill ha en bättre dialog mellan politiken och näringslivet. När Stefan Löfven hade blivit vald till partiledare lovade han i en stor artikel i Dagens Nyheter (september 2012) att genomföra “Affärsplan Sverige” tillsammans med näringslivet. Därav blev ingenting, och inte heller här brydde sig landets journalister att ta upp den frågan. Obegripligt.

Kanske tänker Thorwaldsson gå fram den vägen nu? Han säger sig se arga debattartiklar i alla tidningar han öppnar. Det saknas personal, kompetensutvecklingen fungerar inte, tillgången till el är för dålig och tillståndsgivningen tar för lång tid. Thorwaldsson vill att näringslivet ska prioritera och sedan vill han vara med och lösa problemen.

Thorwaldsson vill öppna nya gruvor. Vi älskar gruvor i Socialdemokraterna, säger han. I talkshowen Nordegren och Epstein igår trodde han t o m på en ny gruva redan före valet. Glad över att Miljöpartiet försvunnit, som de allra flesta är.

Sedan vill Thorwaldsson också se en långsiktig lösning på Cementa. Det låter också trösterikt.

Detta är positiva nyheter, som därför bör lyftas. Samtidigt som de sätts in i sitt sammanhang.

 

Nu kan digitaliseringen kanske återigen bli en svensk paradgren?

Det är inte dumt att ha statsråd som kan sina ämnen. Nu har vi fått en digitaliserings-minister vid namn Khashayar Farmanbar, som är utbildad högskoleingenjör i datateknik vid Luleå Tekniska Universitet. Vidare har han startat bolaget Agency9, som sysslar med 3D-visualisering. Nu sålt till Bentley. En bakgrund som säger att Farmanbar förstår digitalisering.

Det ska bli mycket spännande att se om han kan vända nedgången i såväl digitalisering som artificiell intelligens. Teknikbranschen har direkt “hoppat på” den nye ministern. I en artikel i Ny Teknik påpekar Åsa Zetterberg, VD för Tech Sverige, idag att satsningar på digitaliseringen är avgörande för Sveriges konkurrenskraft. Regeringen och nya digitaliseringsministern behöver betydligt öka ambitionerna.

Åsa Zetterberg menar att Farmanbars bakgrund är lovande, men att det nu är angeläget att våra nya statsråd får det mandat som behövs för att ge digitaliseringen de förutsättningar som krävs. Det måste Sverige få, påpekar hon, och säger att det är dags nu. Samtidigt som hon är kritisk mot att regeringsförklaringen inte tog upp de viktiga digitaliserings-frågorna.

Tech-branschen står idag för runt 300 miljarder kronor av vår BNP, motsvarande cirka sex procent av totalen. Men, branschen är också nödvändig för andra branschers utveckling och för att möta olika samhällsutmaningar. Man kan väl säga att digitaliseringen är en generisk del av all industriell verksamhet idag. Åsa Zetterberg framför därför följande:

“Vår förhoppning är att regeringen – med Farmanbar som ansvarig minister – tydligt ökar ambitionerna och tar ett helhetsgrepp om digitaliseringen och med kraft tar sig an de möjligheter och utmaningar som samhället och techbranschen står inför. Vi står beredda att hjälpa till på alla sätt som vi kan och förmår.”

I artikeln i Ny Teknik tar Åsa Zetterberg upp flera avgörande skäl till att Sverige nu måste satsa på digitaliseringen. Kritiken i artikeln är påtaglig, men andas samtidigt en förhoppning om att den nya regeringen under Magdalena Andersson ledning ska ta krafttag.Läs gärna artikeln i sin helhet “Digitaliserings-frågorna du måste ta tag i, Khashayar Farmanbar”

Låt oss hoppas att den nya regeringen går till botten med digitaliseringen, vänder på stenarna, och satsar så att Sverige kan återta positionen vi hade för 20 år sedan. Då var vi bäst i världen. Idag säger OECD att vi är sämst i OECD, på den offentliga sidan. Tur att det inte gäller näringslivet. Men, företagen påverkas ändå, inte minst när 70.000 dataexperter behövs fram till 2024.

Men låt oss vara positiva och tro att regeringen nu förstår vikten av digitaliseringen och låter den nya ministern rätta till de stora brister som finns. Hoppet och optimismen är det sista som överger oss.

Sverige kan bättre – än vad vi gjort hittills

Det är lätt att hålla med den nya statsministern, Magdalena Andersson, när hon säger att Sverige kan bättre (länk till regeringsförklaringen). För de senaste regeringarna har verkligen inte gjort mycket positivt. Man såg det inte komma, det gäller väldigt mycket:

Vad ska då göras? När det gäller brottsligheten ska man vända på varje sten. Regeringen Göran Persson hade 2000 – 2005 BRU, brottskommissionen, som avgav 6 betänkanden. Damma av dessa i stället, och genomför det som föreslagits, så är man på god väg.

Glöm inte bort att Allliansregeringarna också har en stor skuld till alla Långbänkar, även om ansvaret idag måste läggas på de som senast haft regeringsmakten – under hela sju är. Och nästan inte gjort någonting. Nu är det dags att ångra sig genom att säga: Sverige kan bättre. Och det kan väl alla hålla med om?

Det hela Sverige lever på – Näringslivet – verkar Magdalena Andersson inte bry sig särskilt mycket om. Detta säger statsministern om näringslivet:

  • “Sveriges företagare skapar jobb och bidrar till vårt lands välstånd.”
  • “Sverige har idag ett innovativt och konkurrenskraftigt näringsliv”

Helt korrekta och självklara konstaterande, men inget engagemang. Näringslivet finns och det är bra…..

Sveriges största problem är Långbänken.

Do it now

Tack Annie Lööf för att Du stoppade Miljöpartiet!

Förvisso är det hela regeringens fel att den inte åstadkommit något vettigt under sju år. Men, samtidigt är det så att den stora bromsklossen har varit Miljöpartiet. Det har kunnat ske genom att regeringen saknat ledarskap, inte bara under Pandemin. Det är otroligt bra att Miljöpartiet – som strävar efter en återgång till Grott-Samhället – äntligen har försvunnit från regeringsmakten.

Det är väldigt förvånande att MP lämnar regeringen på eget initiativ när den lyckats sätta käppar i så många hjul och stoppa så många beslut regeringen, så att Sverige nästan stannat: Cementa. Läget nu, att regeringen tvingas följa en annan budget än regeringens, har ju MP redan tidigare levt gott med.  Allt i regeringen som tagit lång tid, eller som inte blivit beslutat, bär Miljöpartiets signum. Och MP är väldigt stolt över detta, kallar det för “Grön Politik”, stolt över att ha stoppat Sveriges utveckling. Det är bara grottorna vi inte kommit fram till ännu.

Talmannens skarpa tillrättavisning av Miljöpartiet visar vilket omöjligt parti det är.

Det som borde ske nu är att alla som varit involverade i beslutsfattandet med regeringen kartlägger vad som stannat upp, blivit fördröjt eller inte beslutats alls. Här finns otaliga frågor om tillstånd, som regeringen förhalat. Detta borde komma fram i dagsljuset. Även de berörda socialdemokratiska statsråden, som varit otroligt störda av Miljöpartiets agerande, borde uttala sig. Gärna anonymt, om de inte vill framträda.

Här finns frågor som Långbänken älskat, fördröjda eller stoppade frågor:

Än en gång: Tack Annie Lööf för att Du stoppat Miljöpartiets deltagande i regeringen! Förmodar att du kanske förstått hur omöjligt Miljöpartiet är när Du förhandlat om Strandskyddet och Skogsägandet. Skulle inte förvåna mig om detta starkt påverkade Centerns nej till regeringens budget. I förhoppningen att MP då skulle dra sig ur regeringen.

Den perfekta stormen kan få Kina på fall

Tro det eller ej, men Peng Shuai-affären är en perfekt storm kan få Kina på fall. Så här definierar Wikipedia fenomenet:

En rad väderfenomen som var för sig inte är så dramatiska råkar förstärka varandra till ett katastrofalt oväder (som man inte kommer undan)

Omskrivet till Kinas situation idag: Peng Shuais anklagelser för sexuellt utnyttjande gentemot den förre vice premiärministern Zhang Gaoli kan inte den kinesiska ledningen komma undan. Den innehåller frågor som inte Xi Jinping kan bemästra:

  • Anklagelserna mot Zhang  Gaoli om sexuellt utnyttjande och våldtäkt (demonstrations-risk i Me-Too-rörelsen i Kina och i världen)
  • Womens Tennis Associations hot om att inställa alla internationella tennisturneringar i Kina
  • Alla kidnappningar av både utlänningar och framstående kineser som skett i Kina, som Gui Minhai, Jack Ma, två affärsmän från Kanada m fl och bara under 2015 hela 34 kinesiska affärsmän som försvann
  • Att USA skrivit en rapport om den kinesiska kidnappningsdiplomatin som avskräcker många från att åka till Kina och nu också Hong Kong.
  • Den uppmärksamhet som Peng Shuai fått i världens medier, och som inte minskar.
  • Risken för att Peng Shuai-affären leder till en bojkott av Vinter-OS i Peking

Allra värst för Xi Jinping – och bäst för omvärlden – är att just en omvärldsreaktion kan bli så stark. Det gör att Xi Jinping förstår att Kina inte kan invadera Taiwan utan förödande konsekvenser. Även för hans egen säkerhet och framtid som kommunistpartiets ledare i Kina.

Du kan medverka till att få Kina på plats, genom att intressera Dig för Peng Shuai-affären och det som händer. På alla tänkbara sätt, bland annat genom att följa det som sker på Twitter och i media.

Om Du har access till Xi Jinping fråga honom då om han sovit dåligt i natt. Det har han säkert, vridit både kropp och tankar inför det han inte kan komma bort ifrån.

Hashtag WHEREISPENGSHUAI

 

Domstolarna lever sitt eget liv: Ser enskildheten – glömmer helheten

Varför blir inte de åtalade fällda för gängmorden? Den frågan ställde radioprogrammet “I lagens namn” för två år sedan. Svaret var inte ens “Goddag Yxskaft”. Svaret existerade inte, ingen kommenterade, ingen politiker brydde sig, inga jurister sökte förklara varför det som var brottsligt för 20 år sedan är ett frikännande idag. (Länken går till radioprogrammet)

Här är ett mord i Märsta, som Tingsrätten fann vara helt solklart bevisat, med DNA-spår på patronhylsorna och mycket annat. Där helheten gav en övertygande bevisning.  Svea Hovrätt friade i början på september i år. Såg till de enskilda bevisen var för sig, men inte helheten.

Riksåklagaren överklagar Svea Hovrätts friande mord-dom i hovrätten till Högsta Domstolen. Det är samma mål som ovanstående beskriver. I överklagandet säger Riksåklagaren att man dels bör pröva bevisen enskilt, men sedan lägga samman bevisen. Något som domstolarna ofta inte gör. Det borde vara en självklarhet att just göra en sammanvägning och inte se varje bevis enskilt för sig.

Här är ett annat mordfall, där Göta Hovrätt friar och säker straffen, just för att brevisen inte sägs hålla. Motiveringen låter inte särskilt övertygande, och nog är det underligt att de åtalade frias därför att även tre andra personer gärna hade sett att de tänkta brottsoffren dödades. Dom meddelades i oktober i år. (Länken går till mordfallet)

Här är två fall som  visar när Hovrätten – både Svea och Göta – väljer att se till enskildheterna och bortse från helheten. Detta är i sig en stor fråga. Men, större är kanske att tingsrätterna kan ha tagit efter hovrätterna och i många fall friat byggd på enskildheter och där man bortsett från att försöka se en helhet. För att få en annan ordning till stånd – där helheten borde vara avgörande – skulle en kartläggning behöva ske. Detta borde rimligen ligga på Riksåklagaren att göra.

Det finns tre perspektiv på det faktum att beviskraven skärpts betydligt i gängrelaterade mål:

  • Brottsoffren får inte den upprättelse som de borde få, och har rätt till
  • Polisen tycker att det blir meningslöst – eller tröstlöst – att jaga brottslingar, utreda och föra i bevis vad som skett samt gripa gärningspersonerna – för att sedan se att arbetet är meningslöst när domstolen friar trots att samma bevis höll igår.
  • För samhället är det ett misslyckande att brottslingar nu lättare kan gå fria därför att de bevis som räckte igår inte accepteras idag. (Borde gårdagens brottslingar i stället få resning och frias?)