Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

Svensk forskning klarar inte den internationella konkurrensen

I dagarna har Strategiska Forskningsstiftelsen kommit ut med en strategisk PM. SSF påpekar att svensk forskning inte hållet måttet. Detta har jag själv skrivit om många gånger, och inte minst hänvisat till OECD, men regeringen har inte brytt sig om. Regeringen har inte respekterat riksdagens tillkännagivande 2017 att tillsätta en utredning med målet att få upp Sverige på internationell toppnivå. Däremot har man lite snällt medgivit i propositionen att vi inte hänger med internationellt. Så här skriver regeringen:

För att internationellt konkurrenskraftig forskning ska kunna bedrivas behöver svensk forskningsinfrastruktur förstärkas. Det kräver både mer medel och en ändamålsenlig organisation och styrning.

Den PM som SSF:s VD professor Lars Hultman skrivit anger vad svensk forskning behöver mer av om vi ska klara oss internationellt :

  1. Strategisk Inriktning
  2. Rörlighet
  3. Samverkan med näringslivet
  4. Satsningar på infrastruktur 
  5. Internationalisering
  6. Innovation/nyttiggörande

Lars Hultmans viktiga skrivelse är på bara 7 sidor, men ger väldigt tydliga anvisningar om vad som måste ske med svensk forskning. Alla riksdagsledamöter, som är intresserade av eller ansvariga för forskningen bör läsa den. Och ta till sig budskapet. Det är inte bara VDn för SFF Lars Hultman som står för detta. Bakom står också hela SSF:s styrelsen med ordföranden Björn O Nilsson i spetsen.

Denna blogg är inte så djup att den kan vara ett underlag för riksdagens behandling av forskningspropositionen. Bloggen är ett seriöst försök att få upp riksdagens ögon för att vi behöver en mycket starkare forskningspolitik än vi har idag. Detta är något som Utbildningsutskottet måste ta till sig och föreslå kraftfulla åtgärder. Men, det måste göras före den 15 april, då utskottets betänkande ska justeras. Varför inte återkomma till riksdagens uppdrag till regeringen från 2017, där man begärde en utredning för att kartlägga vad som behövs för en mer excellent svensk forskningspolitik.

Vad som saknas i punktform, utan att vara heltäckande

  • Digitaliseringen när inte upp till proppens beskrivning av områdets vikt
  • Statliga satsningar är för små på AI, kvantdatorer, cybersäkerhet och Big Data
  • Åter-kapitalisering av statens forskningsstiftelser som SSF. KKS Mistra och STINT behövs.
  • Principer saknas för en kvalitetssäkrad fördelning av basanslag
  • Sverige tappar tempo i Horisont Europa, där vi inte ligger framme i programsättningen
  • Regeringen har ingen plan vilka krav Sverige har på EU:s återstarts-fond

Till sist: SSF:s förslag till en alternativ (läs kvalitativ) svensk forskningspolitik:

  1. Renodla uppgifterna för högskolor och universitet. Minska antalet lärosäten
  2. Ge lärosätena institutionell frihet
  3. Premiera kvalitet och prestation.

Till detta vill jag lägga lite av det jag själv bloggat om när det gäller svensk forskningspolitik. Mina synpunkter bygger på vad först Alliansregeringen bad OECD 2012 att utreda och förslå. Och den nuvarande regeringen som bad OECD om ett underlag 2016. Ingen av dessa två omfattande och kvalificerade analyser har regeringen brytt sig om.

Forskningspropositionen utvecklar tyvärr den akademiska lanthandeln. Det är min blogg från december 2020 när FoU-proppen presenterats.

Men nu finns det också anledning att fråga regeringen:

  • Varför har man givit uppdrag till OECD att analysera och förslå när man sedan inte bryr sig om resultaten?
  • Varför finns inte ens OECD-utredningarna angivna i forskningspropositionen?

Slut för idag. Nu är det Utbildningsutskottets ledamöter som ska gör jobbet. Förhoppningsvis.

 

Regeringen får tummen upp av DN:s Hans Olsson, inte av verkligheten

Vill man vara en megafon för makten, och särskilt den nuvarande regeringen, då gör man som DN:s hovreporter Hans Olsson gjorde igår. Skriver en artikel om hur fantastiskt det svenska stödet varit för företagen. Artikeln läste Du kanske igår  “Rekordstora stödpaket får godkänt av fack och näringsliv”

Men, riktigt sant är inte detta . Långt därifrån. Det visar ett brev till Stefan Löfven: “Många står på ruinens brant”:

Men läser man intervjun ordentligt, i DN-artikeln, så står det att Svenskt Näringsliv välkomnade de stora stödinsatserna i form av korttidspermitteringar, omställningsstöd och skattekrediter. Men läs fortsättningen:

Däremot finns det en hel del i detaljerna som kunde ha varit bättre. Företag har hamnat mellan stolarna, reglerna har bitvis varit otydliga och det har varit för stor skillnad mellan hur snabbt olika myndigheter hanterat ansökningarna.

Detta uttalande av Jonas Frycklund på Svenskt Näringsliv visar snarare att det finns mycket i övrigt att önska. Det hjälper inte med stora stöd i pengar om de sedan inte kan användas. Hälften av det utlovade stödet har inte kommit ut till företagen. Och mycket har inte kommit fram och har felaktigt utformade regler.

Sedan som lök på laxen skriver Dagens Nyheter en ledare “Först stödpaket och stimulanser – sedan reformer” som utgår ifrån den falska bild som DN:s Hans Olsson redovisar för sina läsare. Vad ledaren skulle ha rätt i är att det öppna samhället spelat Sverige i händerna. Därför klarar vi ekonomin för 2020 med en nedgång av BNP på endast drygt 3 procent.

Sedan var det en hyllningsintervju med finansminister Magdalena Andersson, som saknade  de svåra frågorna – som alltid. Med första frågan: Vad anser Du har fungerat bäst med stödpaketen? Vad gäller besöksnäringen, så blir frågan snällt: “Hade ni inte kunnat göra lite mer för dem?” Sedan kommer frågan om varför inte de anslagna stöden blivit använda. Där hade det varit lämpligt att fråga varför inte finansdepartementet skaffat sig sakkunskap, så att man förstår hur företag fungerar.

Det ska bli intressant att se Coronakommissionens genomgång av företagsstöden. Den kan visa sig bli lika besvärande som hanteringen av äldreboenden och det bristande ledarskapet.

Skatteverkets gräddfil borde avskaffas omedelbart – företrädaransvaret

Det strikta företrädaransvaret finns kvar, som ger Skatteverket en gräddfil i vårt land, som inte finns i något annat land. Om detta skriver idag fem framstående  entreprenörer med anknytning till Entreprenörskapsforum på Dagens Industri: Avskaffa Företrädaransvaret. Det är Rune Andersson, Lars Backsell, Saeid Esmaeilzadeh, Lovisa Hamrin och Dan Olofsson,

Företrädaransvaret betyder att styrelseledamöter eller andra företrädare för bolaget ska betala med beskattade medel om ett företag inte klarar sina skatter. Därför sätts ett onödigt stort antal företag i konkurs, för då slipper man detta företrädaransvar.

Under 2019 gick 6 687 företag i konkurs i Sverige. I Tyskland (som inte har regler om företrädaransvar) var motsvarande siffra 6 718. Att svensk företagsamhet, som motsvarar ca 10 procent av den tyska, har lika många konkurser borde få var och en att inse att ”det är något ruttet i staten Sverige”, konstaterar debattörerna.

Anledningen till artikeln är att det sent i höstas kommit en statlig utredning på området “företrädaransvar”, som inte alls tacklar och löser problemen. “Det skatterättsliga företrädaransvaret – en översyn”

Därför avslutar entreprenörerna sin artikel med följande drakoniska omdöme:

Hundratals entreprenörer drabbas av dessa absurda regler och dess drakoniska tillämpning varje år. Företrädaransvaret är i grunden orättvist, djupt stötande och borde avskaffas helt.

Själv har jag under årens lopp bloggat om företrädaransvaret minst ett halvt dussin gånger. Vid ett tillfälle, då Entreprenörskapsutredningen med professor Pontus Braunerhjelm som utredare, redovisade sina resultat skrev jag följande blogg. i december 2016:

Det strikta företrädaransvaret är det få som vet var det är

Året därpå skrev jag en blogg, som ger många perspektiv på den dåliga lagstiftningen, som man tyvärr ännu inte vill justera: Sverige när det är som sämst

Använd Sund Förnuft och säg nej till Identitetspolitiken

Det pågår ett krypskytte från små grupper – oftast på västerkanten – som på alla sätt söker utnyttja begrepp som jämställdhet och rättvisa, som vi alla hyllar, för att tjäna sina egna smala syften. De lägger alltid till racism och kallar den ofta för strukturell racism. Dessa små krypskytte-grupperna vill med sin tolkning av vad de kallar missförhållanden ta över debatten och samhällsutvecklingen.

Dessa små rabiata grupper vill ha identitetspolitik

Detta måste vi kraftfullt sätta stopp för. Här gäller det att låta det sunda förnuftet styra och inte låta snäva radikala vänstergrupper styra, Som inte har stöd av mer än några procent av befolkningen, men som anser sig har tolkningsprivilegium.

I Svenska Dagbladet har den politiska chefredaktören Tove Lifvendahl skrivit “De som inte ser människorna för alla färger”. Läs den och handla i hennes anda. Hon är dessutom i denna yttring “rasifierad“”, så hon får enligt de små radikala grupperna yttra sig. Men, eftersom Tove Lifvendahl inte tycker som identitets-förespråkarna,. så har hon ingen rätt att yttra sig så här.

Så här beskriver Tove Lifvendahl identitetspolitikens förespråkare:

De köper ivrigt en andel i en av historiens sämsta affärskontrakt, det som säger att du vet det väsentliga om en människa genom att kartlägga dennes kön, ras, etnicitet, religion och sexualitet, och att dessa tillhörigheter också kan användas som en sköld eller ett vapen när det passar. De får förmodligen fortsätta göra affärer, men säljer ut respekten både för ett humanistiskt synsätt på människan liksom näringsfriheten.

Läs Tove Lifvendahls ledare, både en och två gånger.

För en månad sedan skrev Bijan Fahimi en debattartikel i Dagens Industri om just identitetspolitik “Identitetspolitik öppnar avgrund för företagen”. Läs den också, och använd den gärna som en vaccinering av de personer som vill framstå som radikala och med i samtiden.

Artikeln påpekar hur identitetspolitiken förvränger:

Rimliga krav på likabehandling på individuell nivå (t ex allas likhet inför lagen) omvandlas till en oändlig uppdelning av medborgarna i diverse grupper som påstås vara missgynnade och som ska kompenseras genom kvoter, särbehandling och andra förmåner, vilket ofta medför diskriminering av individer som tillhör de grupper som man hävdar måste stå tillbaka.

Detta är skrämmande och bygger på en föreställning om en djupt liggande rasism:

De identitetspolitiska ingreppen bygger på föreställningen att de västerländska samhällena är djupt präglade av rasism, kvinnoförtryck och diverse diskriminering. Sanningen är att vi lever i världshistoriens minst diskriminerande, mest jämställda och mest toleranta civilisation hittills.

Identitetspolitik är egentligen en form av rasism, där det goda ändamålet döljer diskrimineringen. En diskriminering som är hemsk både för alla som råkar ut för den och för vårt samhälle och våra företag.

Dagens Industri tar upp identitetsfrågan i sin ledare idag, skriven av PM Nilsson: “Låt meritokratin vinna”

Företag som har gått i fällan och blivit rasister inkluderar Black Rock och Nasdaq. 

 

Mindre trevlig helgläsning för landets 6300 advokater

Advokatsamfundet är de gängkriminellas främsta bundsförvant. Tyvärr. Så här är det:

  • Advokatsamfundet har under lång tid försökt stoppa polis och åklagare att få fler skarpa medel i arbetet mot gängbrottsligheten
  • Advokatsamfundet har också försökt stoppa längre straff för de gängkriminella
  • Advokatsamfundet säger sig vara bekymrad över “kraven på hårdare tag mot kriminella”
  • Advokatsamfundet städar inte framför egen dörr utan gängadvokaterna försvaras i stället eller behandlas väldigt silkeslent

Du som är advokat har nog Dagens Industri, och då vill jag förslå intervjun med Advokatsamfundets Generalsekreterare Mia Engwall Insulander, som helgläsning. Hon har idag har givit en stor och avslöjande artikel i Di Weekend, Dagens Industris helgtidning. Där finns underlaget för de punkter som jag spetsat till ovan. Mer finns i Advokatsamfundets remissvar och i debattartiklar från särskilt den förra generalsekreteraren.

Det är en skam för Sverige att landets advokater tillhör Gängbrottslighetens Vänner (Det finns fler)

Advokaternas betydelse för de gängkriminella, och aktiva deltagande, rullades upp den 28 oktober 2019. Då skrev åklagare Lisa dos Santos i Aftonbladet “Gangsterromantik styr gängens advokater”. Läs själv, en gång till om Du gjort det tidigare. En vecka senare skrev 38 andra åklagare och stödde Lisa dos Santos, på DN Debatt den 5 november 2019. “Advokatsamfundet ignorerar” var rubriken på artikeln. (Den kan också läsas om)

Advokatsamfundets Generalsekreterare replikerade direkt i DN: “Policyn för advokaters agerande i rättssalen ska ses över” Men det är inte mycket som hänt. Utan det är silkesvantarna som fått råda. Så kommer det nog förbli om inte majoriteten i Advokatsamfundet agerar. De är inte särskilt roade av Advokatsamfundets inställning, och det gäller även samfundets kriminalpolitiska hållning, men den tysta majoriteten förblir nog tyst.

Nu ska ingen tro att ansvaret för de gängkriminalitetens framfart ligger hos advokaterna. Det är politikerna – alla “gamla partier” – som har ansvaret. Min fråga: “Varför har politikerna låtit de gängkriminella ta över?” Det rör sig om ett drygt två decennier av obeslutsamhet från politikens sida.

Hur kan statsministern låta bli tala sanning om vaccinerbjudande?

Statsminister -stefan Löfven borde vara vän av korrekta uppgifter, och inte fake news.

Sverige blev erbjudet ett par gånger i slutet på maj – början juni att köpa vaccin direkt. Att påstå motsatsen är att förneka sanningen. För det kan väl inte vara så tokigt att Statsministern inte vet vad regeringen blivit erbjuden i vaccinväg och tackat nej till?

Sedan kan det finnas skäl till att regeringen tackade nej. Kanske trodde regeringen att en upphandling genom EU skulle fungera bättre än att direktupphandla. Länder som Israel upphandlade direkt, men även Japan, vid sidan om UK och USA.

Om Sverige skulle direktupphandlat – vid sidan om det som EU-kommissionen lyckades avtala om, hade krävt att Sverige också utvärderade vaccinet i fråga och därefter godkände det. Detta hade dock varit möjligt, för svenska läkemedelsverket deltog i prövningen av vacciner tillsammans dess franska motsvarighet.

Nu ska Socialutskottet i Riksdagen samlas och diskutera ett förslag om direktupphandling av vaccin från svensk sida. Då borde regeringen tala om vad som verkligen skett och varför regeringen inte gick vidare med direkt-upphandlingen, utan tackade nej till erbjudanden. Ulf Kristersson kan säkert hjälpa Stefan Löfven på traven, påpeka vad som hänt. Detta skedde innan Richard Bergström engagerades som vaccinsamordnare den 16 juni 2020.

Noterar att DN:s Hans Olsson har en intervju med Stefan Löfven om vaccinet idag.“Krav på att köpa vaccin utanför EU avvisas” Hans Olsson, som får min blogg, vet att svenska regeringen tackat nej till erbjudanden att köpa vaccin. För Hans Olsson kunde läsa min blogg, där skrev jag om detta den12 februari. Men inte en fråga till Stefan Löfven. En sådan svår fråga, om varför Statsministern inte talar sanning, hade skapat dålig stämning, som Olssons kollega Johan Croneman skrivit om. Hoppas på en intern diskussion på Dagens Nyheter i detta ämne.

Media, regeringen och oppositionen har hanterat Pandemin dåligt

Visst undrar man varför vissa uppgifter redovisas medan andra döljs. Dagens Nyheter har genom undersökningsföretaget  Ipsos kartlagt vad det svenska folket tycker och tror om pandemin. Intressant, men redovisningen är minst sagt underlig.

Det visar sig att en majoritet av svenska folket, senast 56 procent, är orolig för Pandemins ekonomiska effekter på vårt lands ekonomi. Ungefär lika stor andel, 59 procent är oroliga för de svenska företagen. Oron har legat stabilt över tid, bortsett ifrån i början, april – juni, då väsentligt fler var oroliga.

De stora förändringarna har skett när det gäller allmänheten uppfattning av hur regeringen sköter Pandemin, hur oppositionen gör detta och hur media sköter rapporteringen. Dagens Nyheter redovisar sådana siffror, men de är svårtillgängliga och utan den jämförelse i form av diagram över tid som redovisas vad gäller svenskens oron för ekonomin och företagen.

Svenska folkets uppfattning hur regeringen skött Pandemi-krisen är:

  • Endast 25 procent av svenskarna tycker att regeringen skött krisen bra
  • Sedan i maj månad är det en halvering. då var det 50 procent
  • Att oppositionen skött Pandemi-krisen bra tycker bara 11 procent

Hur har media bevakat Pandemi-krisen?

  • Endast 26 procent tycker att media skött rapporteringen bra.

Det är kanske för konspiratoriskt att tro att Dagens Nyheter låter bli att ge den fylligare bilden, med jämförelser bak i tiden vad gäller politiken och media för att man inte vill redovisa den. Man är ju snäll i alla intervjuer, liksom de flesta andra journalister, när de politiska beslutsfattarna konfronteras. Men, det kanske bara blir så. Jag har svårt att förstå varför. (Den svenska snällismen och förhoppningen om en fortsatt Långbänk?)

Nu kan Magdalena Andersson var stolt: 10.000 utrikes födda företagare utslagna

Var tionde företagare med utrikes bakgrund har slagits ut av Pandemin. Bland de inrikes födda är det färre än 2 procent som förlorat företaget. Det visar en studie som Svenskt Näringsliv gjort. Det är nationalekonomen Johan Kreicbergs där som svarar för kartläggningen.

Här kan vi se effekterna av att regeringen varit långsam, krånglig och sen med utbetalningarna. De utrikesfödda förstår givetvis inte alla krångligheter i Sverige. De ger därför upp lättare än infödda svenskar.

Svenskt Näringsliv pressleaseidag avslutas med följande konstaterande:

 För att undvika ytterligare utslagning av utrikes födda företagare måste tiden till utbetalning kortas och ansökningsprocessen göras så smidig som möjligt.

Så kan man uttala sig om man är diplomatisk. Jag skulle för min del säga: Regeringen har ansvar för att många företagare, inte minst de med utländsk bakgrund, inte fått det stöd som de blivit utlovade. Skälet:

  • Regeringen har varit långsam
  • Regeringen har saknat kompetens
  • Regeringen har låtit processen varit krånglig
  • Utbetalningarna har släpat efter – också regeringens ansvar
  • Varför har regeringen fortsatt med denna process under ett helt år – tycks inte lärt sig någonting (Nu kom en justering för några dagar sedan, men det räcker inte)

 

 

Regeringen har inte lyssnat på Rikspolischefen – gängen växer till sig ytterligare

Det var måndagen den 26 november 2018: Rikspolischefen Anders Thornberg skriver en fem sidors promemoria till regeringen. Ämnet: Hur få allmän ordning och säkerhet i utsatta områden. Med andra ord: Hur få bukt med gängkriminaliteten.

I går framträdde rikspolischefen igen. Denna gång i Ekot. Regering och Riksdag har inte följt de råd som Rikspolisen gav för drygt två år sedan. Så trots att polisen nu kunnat åtala många av gängledarna så minskar inte gängen:

Rikspolischef Anders Thornberg säger att det inte räcker att personer i nätverken åtalas och döms – så länge som det hela tiden fylls på med nya unga som går in i nätverken.

– Man måste se till att inte nya unga kommer in och direkt vid de första indikationerna måste man vara kraftfull. Samhället har inte riktigt klarat att sätta de gränserna och vidta rätt åtgärder, säger han.

Det betyder alltså att de kriminella gängen fortsätter att växa. Det spelar ingen roll vad Morgon Johansson eller Mikael Damberg säger. De kriminella gängen växer. 

Rikspolischefen vill också ha bättre kommunikationshjälpmedel för att kunna komma åt de gängkriminella. Så här uttrycker sig Rikspolischefen

Polisen i Sverige behöver fler verktyg för att kunna komma åt och lyssna på kommunikationen mellan grovt kriminella, det säger rikspolischef Anders Thornberg. Enligt honom handlar det både om hur kommunikationen lagras, och hur polisen kan läsa krypterad kommunikation.

Vad Rikspolischefen säger lite diplomatiskt – för att inte att störa relationen med ansvariga ministrar – är i klartext egentligen följande:

  • Regeringen har inte förverkligat det Rikspolisstyrelsen föreslog för dryga två år sedan
  • Trots att vi tagit många av gängledarna, så växer de kriminella gängen
  • Polisen behöver andra medel för att kunna följa de kriminellas kommunikationer än de som finns idag
  • Påföljderna – straffen – borde vara längre, så att de värsta gängkriminella blir borta – inkapaciterade – under lång tid.
  • De gängkriminella som är aktiva – och begår våldsbrott – trots att de inte är straffmyndiga – måste omhändertas. Inte av socialen, utan av kriminalväsendet.
  • Kraftfulla åtgärder måste till för att stoppa inflödet av minderåriga till de kriminella gängen.

Om en timme ska Rikspolischefen framträda inför Justitieuskottet och då finns möjlighet att höra i klartext det som jag ovan tolkat. Rätt utfrågad kommer säkert Rikspolischefen Thornberg tala klartext.

 

Städa först framför egen dörr, DN och Peter Wolodarski

I går försökte DN på ledarplats tillrättavisa oppositionen: “Ulf Kristersson måste sluta svara på låtsasfrågor”. 

När politikerna väljer att fokusera på något annat än det som debatten verkligen gäller lämnas viktiga frågor obesvarade.

Så här säger DN: Kärnkraften är inte hotad, friskolorna är inte hotade och inte heller den privata delen av vården. Då måste DN ha slagit dövörat till när Magdalena Andersson gick till angrepp mot privatiseringen. Den frågan var uppe i söndagens Agenda, där Anna Hedenmo otaliga gånger försökte få finansministern att svara på frågan om hon ville reducera den privata verksamheten.  Utan att lyckas. Lyssna Peter Wolodarski.

Viktiga frågor lämnas obesvarade, säger Dagens Nyheter, men hur är det framför egen dörr? Dagens Nyheter har gått i spetsen för alla de snälla hovjournalister som aldrig ställt de svåra frågorna till statsminister Stefan Löfven. Inte heller till finansministern, för den delen. DN:s Hans Olsson har gått i spetsen för landets snälla journalister, som aldrig ställer de svåra frågorna. Här några exempel nedan.

Nog borde det vara angeläget att landets största morgontidning – Dagens Nyheter– ställer de svåra frågorna till landets statsminister? Det har inte skett någon gång, åtminstone inte i modern tid.

Finansministern i ny hovintervju med DN:s Hans Olsson

Dagens Nyheter blir tqltratt till Stefan Löfven – igen

Är det rimligt att vår statsminister tillåts gå under radarn?

Stefan Löfven såg inte heller de utländska klanerna komma

För två månader sedan bad Stefan Löfven Sydkorea om råd – vad har hänt?

Varför är de svenska journalisterna så flata?