Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

Kommer Stefan Löfven äntligen till sin rätt?

Under två dagar har vår Statsminister Stefan Löfven varit i Hanover på industrimässan, som är världens största. Sverige är dessutom Partner-land i år, vilket man finner på Hannover Mässans hemsida så här:

My name is Sweden. Join me in the Swedish Pavilion!

Nu äntligen verkar Stefan Löfven kroka arm med näringslivet enligt sitt löfte från den 24 september 2012. Läs hans DN-debattartikel, som utlovade en Affärsplan Sverige.tillsammans med näringslivet. Kolla ordentligt på denna länk om Sverige, på mässan. Möjligheternas Sverige och de svenska företagen. Alldeles utmärkt vill jag säga.

Så här beskriver sig Sverige i jag-form på hemsidan. Väldigt bra, det också:

I might be a small country, but I am a leader in smart industry. Manufacturing clusters within industries as complex and diverse as automotive, aerospace and defense, life science, chemistry, and machinery and equipment have rooted themselves and grown here.

Du som vill följa upp mässan och dess möjligheter har fortfarande tid, för den pågår till och med fredag denna vecka. Här finns 6.500 utställare från 75 länder. Arrangörerna räknar med drygt 200.000 besökare och antalet affärskontakter tror man bli hela 6,5 miljoner. Dagens Nyheter hade en bra artikel om Sverige i Hannover i lördags.

Tilläggas kan att vår statsminister inte är ensam att deltaga i Hannover-mässan. Prins Carl Philip har varit där, och idag och i morgon är näringsminister Ibrahim Baylan väldigt aktiv på mässan. Bland andra som verkar på mässan finner vi Ann Linde, Matilda Ernkrans, och Anders Ygeman. Deltar gör också    Svenskt Näringslivs ordförande Fredrik Persson och Teknikföretagens VD Klas Wåhlberg, samt Business Swedens Ylva Berg. För att nämna några namnkunniga personer.

Nu hoppas vi, åtminstone jag, på en fortsättning på Affärsplan Sverige.

Det ska tilläggas att statsminister Stefan Löfven och Tysklands Angela Merkel i helgen kom överens om ett utvecklat samarbete mellan länderna, inom ramen för det sk innovations-partnerskapet, som ingicks i januari 2017. Tillägget nu gäller artificiell intelligens och batterier. Tillsammans ska Tyskland och Sverige driva på den digitala och tekniska utvecklingen i EU. Min reflektion: Det finns en del att göra på hemmaplan, för Stefan Löfven, om digitaliseringen ska nå världsklass.

Singapore skulle kunna vara ett föredöme för Sverige

Efter att ha vara en deprimerad dysterkvist i min blogg igår ”Varför är vi så undfallande i Sverige, eller rent av mesiga?” så har jag nu nöjet att komma med föredömet Singapore. Landet visar hur digitaliseringen kan tas på allvar och utvecklas. Enligt kvalitativa bedömningar har landet gått från en 20e plats, till en 10e i världen på ett decennium. Sverige har gått den motsatta vägen från en topp-position till sämre än 10e platsen. (Det räcker inte med att mäta kvantitativa data som antal mobiler eller internetanvändare, utan innehåller måste med också)

En delegation svenskar har just varit i Singapore och hämtat hem landets erfarenheter. Det är generaldirektörerna för Vinnova Darja Isaksson, för GIGG Anna Eriksson samt SKL:s VD Vesna Jovic tillsammans med en handfull medarbetare som varit på resa. Tillsammans presenterade de igår en Reserapport, som det finns all anledning att ta del av. Populärversionen av rapporten, på ett par sidor, kallar man ”Singapore i täten för digitalisering”. 

Singapore är en ö med hälften så stor befolkning som Sverige på en yta motsvarande halva Öland. Likheten med Sverige är exportberoendet och innovationsbehovet. Man har i likhet med vårt land också problemet med en åldrande befolkning. Singapore har tagit ett samlat grepp på digitaliseringen. Sverige är fragmenterat, det är minst fem departement som har digitaliserings-ansvar, ett mindre än i förra regeringen. Stuprörspolitik kallas detta. ,

Ansvarig myndighet i Singapore är Government Technology Agency, som lyder direkt under Premiärministern. Denna myndighet samordnar all digitalisering i Singapore där det offentliga är inblandad. Utgångspunkten för all digitalisering i Singapore är medborgarna och dess behov.

Ett konkret exempel är tjänsten Moments of Life, som nyligen lanserades, och som ger användbara tjänster och information som medborgarna behöver under olika skeden i livet. Den som vill kolla mer på Singapore kan go in på myndigheten, som förkortad kallas GOVTECH

Sedan har man också i Singapore satt tänderna i det livslånga lärandet. Den web-sidan heter SkillsFuture. Detta är en plattform där medborgarna ges möjligheter att utvecklas genom hela livet. Varje individ får ett konto för sitt livslånga lärande. Där erbjuds kurser och där kan man samla sina betyg och intyg.

SkillsFuture-plattformen finns utbildningar tillgängliga från universitet och privata företag, men också kurser som Plattformen själv tagit fram.

För tre år sedan antog Singapore en 5-årsplan kallad ”Research, Innovation and Enterprise 2020 Plan” Den ger många perspektiv på den strategiska utvecklingen i Singapore. En bild av hur världen såg ut på innovations-området för två år sedan visar den här bloggen.

 

Varför är vi så undfallande i Sverige, eller rent av mesiga?

Nu när jag har bloggat i 10 år, och publicerat en bra bit över ett tusen bloggar, så undrar jag vad det är för fel på Sverige och oss svenskar. På område efter område så säger vi eller de ansvariga: Detta borde vi ha upptäckt eller förstått tidigare. Men, därtill kommer att när vi väl insett att vi inte gjort vad borde, så händer inte särskilt mycket då heller. Inte ens när insikten finns, så tar vi ordentligt i tu med problemen, utan drar på beslut och åtgärder. Därtill kommer att vi inte handlar snabbt, utan lagstiftning och regler eller mer resurser dröjer.

Varför är vi ett så mesigt folk? Tänk om vi hade handlat och åtgärdat när problem var uppenbara, och därtill gjort det snabbt? Då skulle läget på en stor mängd områden sett annorlunda ut än idag. Låt mig ta ett antal konkreta exempel:

Den stora  gängkriminaliteten. Skjutningarna började redan i slutet på 1990-talet. Det är bara ett år sedan man blev släppt direkt om man hade sju kalaschnikovs i bilen. Vi har mer än 50 utanförskaps-områden, och dryga 20-talet områden där blåljus-personal inte går in utan extra förstärkning.

Vi har en invandring som vi inte har kunnat hantera. Vi har en statsminister som inte insåg problemet volymen invandrare. En annan statsminister som ville öppna våra hjärtan, och som avsatte den ansvarige ministern som i tid vågade tala om volymer. Själva hanteringen av invandrarna har minst sagt varit undermålig. Integrationen är i Sverige sämre än i andra EU-länder.

Vi har en skola, där flum och oordning fått råda i minst 30 år. Något som givit oss sämre utbildade unga och problem vid studier på högskolan samt kompetensbrist, som drabbar hela Sverige. Nu börjar man tala om studiero och även kunskap, men vem gör något åt det. Se på Anna Ekström, hon beklagar och säger att något måste göras – men inte mycket händer.

Bostadsbristen har funnits sedan 2a Världskriget. Man bara utreder och utreder, utan resultat. Nu ska man putsa lite på nybyggnationen, men det stora problemen är hyresregleringen och skatt vid försäljning. Sedan tar det tre gånger så lång tid att få bygglov i Sverige som i Danmark eller Tyskland. Sätt till en arbetsgrupp med experter, som får 6 månader på sig, föreslog Assar Lindbeck.

Tågen går inte alltid som de borde. Självklart borde stambanan från 1854 underhållas och kompletteras, så att alla förseningar som drabbar tågresenärerna kunde undvikas. Vad gör man? När gör man det? Och kommer det någonsin att bli bra? Sedan borde dessutom höghastighetståget byggas, på ny stambana och med hög hastighet, som Alliansen gick till val på 2014, och som nu finns i regeringsprogrammet, de 73 punkterna.

Nu vill jag inte bli långrandig, utan bara ange ett antal ytterligare områden, som i likhet med ovanstående, inte politikerna kunnat hantera. (Med länkar).

Detta är inte roligt att skriva, men jag känner något av ett kall, särskilt nu när jag bloggat så många gånger och påpekat brister och lagt fram kreativa förslag. Men ganska lite händer. Sverige kan bättre, mycket bättre!

Sverige har Regelråd till namnet men inte till gagnet

Idag uppmärksammas den skenande regelbördan för landets företag. OECD medverkar vid ett seminarium som Näringslivets Regelnämnd, NRR, anordnar. Där medverkar också näringsminister Ibrahim Baylan.

OECD kom i höstas med årsrapport om regelutvecklingen i OECD-länderna. Sverige går bakåt, har sämre regelverk än genomsnittet i våra jämförbara länder. Och Sverige blir sämre, inte bättre över tid. Ligger under medel, enligt OECD. Nu ska näringsminister Ibrahim Baylan deltaga i eftermiddag också, och jag har stora förhoppningar på honom. Han borde förstå att Sverige måste ha ett Regelråd med uppgift att minska regelbördan för de svenska företagen.

Så till det svenska Regelrådet, som knappt existerar. Ligger i en byrålåda på Tillväxtverket. Gör sig inte hörd, och dess rapporter uppmärksammar inte media, om de ens får reda på dem. För min del har jag bloggat om detta sedan 2015, ”Regler är viktiga – men lagstiftaren bryr sig inte”.

”Regelkrånglet blir allt krångligare” kunde jag notera i bloggen i februari 2016.

”Det finns ett Regelråd i Sverige, som ingen känner till”, berättade bloggen om i mars 2017. Där finns en länk till en blogg om att regelverket drabbar de svenska företagen allt hårdare.

När regeringsbildningen pågick i höstas gjorde jag ett blogginlägg, ja flera, om sakfrågorna. ”En viktig sakfråga för regeringen: Kampen mot regelkrånglet” Där fångade bloggen upp vad OECD skrivit i sin årsrapport för 2018, som kom redan i höstas, men uppmärksammas idag.

I Dagens Industri skriver ett 20-tal företrädare för det svenska näringslivet ”Den ökande regelbördan är ett hot mot företagen”. Bara under de senaste fem åren har regelkostnaden för näringslivet ökat med sex miljarder. (Nivåhöjning) Konsekvensutredningar håller låg kvalitet. Nu har NRR arbetat fram 72 konkreta regelförbättringar, som ska minska regelbördan i företagen.

Nu får vi se om regeringen är på företagens sida eller byråkratins, som hela tiden vill ha mer och mer regler. De lever ju på reglerna. Helst många och krångliga. Vad säger Centerpartiet, som tidigare gått i bräschen för regelförändringar? (Även om de inte lyckats så väl)

 

DN anger tonen: Framtidens tåg i Sverige

Idag har DN i en stor artikel redovisat behovet och möjligheterna av höghastighetståg i Sverige. Du som är motståndare till att Sverige skaffar sig tåg som går i mer än 300 km i timmen – läs artikeln. ”230 miljarder notan för skapa framtidens tåg”. Detta säger jag därför att de som reagerat emot moderna tåg säger antingen bara ”det är för dyrt” eller kalkylerna visar att det är olönsamt. Det duger inte att säga nej bara för att det är mycket pengar. Och kalkyler som visar att det är olönsamt redovisas inte, för de tar inte med helheten. Se de tre kalkyler som finns, som just ger hela perspektivet. 

Vår nuvarande stambana började byggas 1854, med upplåning som motsvarade två BNP när beslutet togs. Dagens höghastighetståg, med snabb utbyggnaden och och 320 km/tim som maxhastighet, kostar 230 miljarder. Det blir 5 procent av vår nuvarande BNP. Tror någon att det gjordes en cost-benefit-analys år1854? Och om så skedde kunde säkert inte investeringen räknas hem. Men idag är den mer än hemma.

Den tåginvestering vi talar om nu är således 40 gånger mindre än den på 1800-talet, om man ser till ekonomins storlek och bärkraft. Även vi måste våga. Men inte nog med det, det finns samhällskalkyler som ger klart positiva besked. KTH:s tåggrupp, regeringens Sverigedelegation med HG Wessberg i spetsen och så Handelshögskolan i Jönköping. Till detta kan vi lägga SJ, som borde veta vad de talar om. Nu har man dessutom fått lönsamhet i Bottniabanan.

I går kom borgmästarna i Köpenhamn och Hamburg tillsammans med kommunstyrelsens ordförande i Malmö med en bön: Bygg höghastighetståg så att människor snabbt kan komma ned till kontinenten. ”Knyt ihop Malmö, Köpenhamn och Hamburg med bra järnväg”.

I förrgår kom företrädare för Västsverige med samma bön: ”Långsam utbyggnad av järnväg hämmar tillväxten”. Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, kom med samma synpunkter tidigare i en artikel med många kommunala undertecknare. Samtidigt som man ställde frågan: ”Är Du beredd att anslå extra resurser, Eneroth?”

Det ska sägas till sist att Stockholm svajar. Varför vet jag inte, men kanske för att huvudstaden vill behålla alla människor där?

PS. I Dagens Nyheters artikel sägs att Europeiska Investeringsbanken erbjudit svenska regeringen en kalkyl över höghastighets-projektet, de har en modell för detta. Gratis och franko dessutom. Men regeringen har sagt nej tack. Kan detta vara möjligt?

 

Årets Opinionsbildare misslyckades kapitalt

Nog är det underligt att Daniel Suhonen blev utsedd till ”Årets Opinionsbildare” när han helt misslyckats med detta. Både enligt honom själv och det objektiva utfallet. Så här motiverar juryn att den mest misslyckade får priset som Årets Opinionsbildare:

”Vinnaren i årets opinionsbildare ledde under 2018 arbetet med en professionell, genomarbetad och förankrad opinionsbildning av sällan skådat slag för att göra valrörelsen till en klasskamp”, lyder motiveringen.”

Valrörelsen blev ingen klasskamp, tack och lov. Trots att Suhonen och Katalys publicerade otaliga klasskampsrapporter, framträdde i media var och var annan dag, men ändå gick valet i motsatt riktning. Det blev inte en förflyttning mot marxismen, som är det som Suhonen och Katalys står för (med stöd av fem LO-förbund)

Om det hade funnits ett pris för Årets Linslus”, så hade David Suhonen varit en värdig vinnare. Svängdörrar i media hade Suhonen under senare år, efter Håkan Juholt-boken.

Att Daniel Suhonen själv medger att han inte lyckats få opinionen med sig framgår av hans kommentar:

Det här är långsiktig opinionsbildning. I 40 år har Sverige svängt högerut. Om 40 år ska det vara socialism igen, sade Daniel Suhonen, på galan där priset delades ut. 

Att Daniel Suhonen är glad själv framgår av hans twittrande nu på morgonen. Och, vill jag tillägga själv: Det är en sympatisk person, en ”fiende” som man kan utbyta åsikter och även äta lunch med.

Den som verkligen förtjänade sin utnämningen i går är ”Årets Ledarskribent” är PM Nilsson, politisk redaktör på Dagens Industri.

 

Politikerna la den våta filten över nyföretagandet

Nyföretagandet har lidit skada under de senaste åren. Värst var det förra året, 2018. Det konstaterar Nyföretagarcentrum i en alldeles färsk barometer. Dess VD Harry Goldman konstaterar i Dagens Industri:

”2018 blev tyvärr ett riktigt uselt år och som på flera sätt gick tvärtemot traditionella mönster. Det är väldigt negativt för Sverige med tanke på att de flesta av alla nya jobb skapas i nya företag. Nyföretagandet är därför centralt för tillväxten, ökade skatteintäkter och stärkt välfärd för landet”, säger Harry Goldman.

”Oväntat ras för nyföretagandet” rubricerar Dagens Industri nyheten. År 2018 registrerades totalt 63.620 nya företag. En minskning med 6,6 procent. Studien har gjorts tillsammans med Bolagsverket, som också publicerar dessa barometrar.

Utvecklingen är förvånande, för normalt ökar antalet nystartade företag under en högkonjuktur. Allra värst är det i Stockholm, där minskningen hela 10 procent. Enligt Goldman bär sannolikt politikerna ett stort ansvar för utvecklingen.

Det fanns tecken på den här trista utvecklingen redan tidigare. i Global Entrepreneurship Monitor kunde den noteras, och då särskilt för kvinnligt företagande. Kvinnor är känsligare för det allmänna företagsklimatet, vilket visat sig i dessa studier.

Vad beror den allmänna nedgången i företagandet på? Här spelar lagar och regler samt skatter en viktig roll. För ett par år sedan frågade jag i en blogg: Varför har företags-klimatet i Sverige blivit instabilt?

Det kan vara intressant att se hur nyföretagandet utvecklats i landets kommuner. En mycket god utveckling har Vellinge uppvisat. Den redovisas i Dagens Industri.

Vilket Europa vill vi ha i framtiden?

Med tanke på EU-valet den 26 maj är det väldigt angeläget att få ett Europeisk Union som överensstämmer med medborgarnas vilja. För EU är ju till för oss medborgare som bor i medlemsländerna. EU kan ju inte vara till för att politiker vill ha en andra plattform, förutom det egna hemma-parlamentet.

Frågan är Vad EU ska syssla med?. Ska EU utvecklas till en federativ statsbildning, där i stort ett allt regleras. Eller ska EU vara en union mellan 28 länder som gör det som är rätt för att få en stark kontinent. Då behöver vi en union som utgår från de fyra friheterna: Rörlighet för människor, varor , tjänster och kapital. Det beskriver Kommerskollegium utmärkt på en A4-sida.

För 10 dagar sedan gick Frankrikes president ut i alla medlemsländer med en appell ”För en förnyelse av Europa” Publicerad i Dagens Nyheter. Där påstår Macron att Europa aldrig varit i så stor fara som nu. Hans förslagslista är dock inte imponerande, utan verkar snarare bottna i det trängda läge som han själv har hemmavid med de gula västarna.

I söndags kom Tysklands efterträdare till Angela Merkel, CDU-ordföranden Annegret Kramp-Karrenbauer med ett svar i Welt am Sontag. Den artikeln, ”Europa richtig machen” finns nu på CDU:s hemsida där den är tillgänglig på 6 språk (dock inte svenska).

CDU:s nya ordförande är inte alls så räddhågsen som Macron verkar vara. Hon slår först fast att EU måste stärkas. Men fokus är inte en superstat, utan en union som står i samklang med de europeiska medborgarna, och som gör Europa starkt ekonomiskt. Hon slår tydligt och kraftfullt fast att nationalstaten är grunden för välståndet. Samarbetet i Unionen är sedan ett medel. Läs eller lyssna på CDU-ledarens klarspråk, som är uppfriskande

Nu upplever vi mycket av Brexitprocessen i Storbritannien, som beror på att EU utvecklas på ett sätt som inte överensstämmer med vad landets medborgare vill ha. Det nationella oberoendet har satts ur spel menar många britter. Sedan är det en annan sak att det inte blir något Brexit, som jag bloggade om ett flertal gånger. Britterna kommer ta sitt förnuft till fånga.

Bästa sättet att få ordentlig fart på populistiska partier är att låta EU få bestämma på områden som normalt folk inte tycker är vettigt. T ex minsta diameter på jordgubbar, hur böjda gurkor och bananer får vara samt om djur ska få vara ensamma . Den sociala pelaren och skatter är andra frågor där EU bör hålla sig borta och där medlemsstaterna bör bestämma.

Läs Jordgubbs-direktivet, det är på hela fem sidor. En underbar beskrivning hur en jordgubbe ska vara. Reglerna räcker för en nyårsrevy. Du kan printa ut direktivet, ta det med till torget i vår, när Du ska köpa jordgubbar. Fråga då om man följer direktiven om jordgubbar ska vara.

The size of strawberries for sale in shops is decided by the European Commission in a regulation”binding in its entirety and directly applicable in all Member states”. According to an EU-regulation (EC No 843/2002 May 21 2002) it is illegal to sell strawberries measuring less than 18 mm in diameter.

Direktivet mot böjda bananer och alltför svängda gurkor upphävdes 2008, efter majoritetsbeslut. Men reglerna för jordgubbar kvarstår. Och mycket annat. När börjar politikerna förstå både sitt eget bästa och medborgarnas?

Det är paradox att den svenske EU-politikern som vill gå i bräschen för ett starkare EU samtidigt sparkar den EU-parlamentsledamot som vill ge ett par börsbolag ett europeiskt perspektiv. Det viktigaste skälet för att sparka ut Cecilia Wikström verkar är att hon vill föra in ett europeiskt perspektiv till två bolag, mot ersättning. (Expressen-TV 9 mars) Borde inte Liberalerna i stället uppmana alla som kandiderar till EU-parlamentet att föra ut Europa-perspektivet till bolag, institutioner och föreningar?

Igår tog  en ledare i Dagens industri upp Tysklands reaktion på Macrons utspel. Samtidigt som KD väckte frågan i en debattartikel i Dagens Nyheter om EU ska reglera den svenska välfärden. Det finns många intressanta perspektiv i dessa artiklar.

Varför får man inte diskutera klimatets framtid?

Försök inte invända emot och diskutera klimathotet. Då begår Du ett brott mot mänskligheten. Åtminstone om man får tro Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman. För mig är denna inställning, där kritik inte tillåts, något som tillhör diktaturer. Men, den här inställningen är också negativ för klimatet. För ny teknik bygger på att idéer bryts mot varandra. Det blir svårt om man inte får diskutera klimathotet, hur det ser ut, vad man borde göra och var utvecklingen så småningom kan sluta.

För en tid sedan skrev Publicistklubbens ordförande Anna Hedenmo ett brev  en PK-medlem, Tege Tornvall, om varför klimathotet inte får ifrågasättas. . Så här motiverar hon varför klimatet inte får diskuteras i Publicistklubben (Håll i Dig!):

”Hej Tege,

Jag har förstått att du vill ha ett mer utförligt svar på ditt mail om klimatfrågan. Det ska du få.

 

Eftersom en absolut majoritet av ledande klimatforskare i dag är eniga om att klimatförändringarna är en följd av mänsklig påverkan, anser jag att en PK-debatt på det temat varken är seriös eller meningsfull. Samma inställning finner du i de flesta större medier, sen ett antal år. 

 

I andra frågor, som flyktingfrågan eller metoo, har jag som du kanske känner till tidigare efterlyst en mer tillåtande debatt, utan åsiktskorridor. Men när det gäller klimatfrågan ser jag ingen anledning att debattera det som i dag måste betraktas som ett faktum.

 

Vi i Publicistklubben får ständigt förslag på debattämnen. En del tar vi fasta på, andra väljer vi bort. Du är med andra ord inte den enda medlemmen som inte har fått gehör för sina förslag. 

 

……………..

Hälsningar

Anna Hedenmo”

 

Det är förfärande att Publicistklubben inte vill tillåta en fri debatt, utan här slår vakt om en ”åsiktskorridor”. Detta i den fråga som många anser vara vår tids viktigaste.
Jag alltid nyfiken på andras synpunkter. Kanske har IPCC helt rätt i sin bedömning, men jag vill absolut höra vilka invändningar som kan finnas.
.
Svaret från Anna Hedenmo andas också en stor svaghet. Vill man inte lyssna på andra måste den egna argumentationen vara svag. Eller snarare: Man vet tydligen inte om klimatforskarna har rätt, för är det så, då borde ju en debatt med andra synpunkter göra deras position än starkare.
Undrar om SVT, Agenda och Dagens Eko resonerar på samma sätt? Det säger Anna Hedenmo att de gör. Det är väl därför man aldrig får höra några klimatkritikers synpunkter. De media-personer som avgör publiceringar har ju normalt ingen vetenskaplig kunskap i klimatfrågan. De accepterar andras vetenskapliga slutsatser, utan att tillåta kritisk granskning. Något som media är till för.
Hoppas att PK och media i övrigt snart inser att den fråga som de själva anser vara viktigast i världen idag, klimatet, också behöver och tål att belysas från olika vetenskapliga håll.
Igår skrev PM Nilsson åter igen en utmärkt ledare i Dagens Industri, ”Världen blir grönare”, om klimatet. På 20 år har den gröna delen av jorden blivit väsentligt större, växt med 10 gånger Sveriges yta.

PS 2 procent av världens totala utsläpp av CO2 kommer från flyget. Samma andel, 2 procent, kommer från internet eller datavärlden. Allt flyg och internet står således tillsammans för 4 procent av världens utsläpp av koldioxid. Ska vi åstadkomma en rejäl nedgång av koldioxid-utsläppen måste vi i första hand fokusera på de återstående 96 procenter. Inte ens om vi förbjöd allt flygandet och stoppade alla datorer i hela världen skulle vi komma särskilt långt. Det tål att tänka när Du hör någon tala om flygskammen igen.

Liberalerna verkar inte värdesätta duglighet

Det finns ingen regel som säger att svenska riksdagsledamöter inte får sitta i bolagsstyrelser. Däremot finns det bestämmelser om att externa engagemang ska anmälas om de inte är tillfälliga. Inte heller finns det i EU-parlamentet någon sådan bestämmelse. Det Liberalerna nu gjort, när man slängt ut Cecilia Wikström, är en egen hemmasnickrad regel, som tydligen inte gällde när den ursprungliga nomineringen skedde.

Snarare borde det vara en merit att en ledamot i EU-parlamentet har externa uppdrag, som visar att vederbörande är uppskattad och duktig. Givetvis får det inte vara så stora och många uppdrag att de hindrar ledamoten att göra ett fullgott jobb i EU-parlamentet. Men, Cecilia Wikström har haft sina styrelseuppdrag i ett år, om jag är rätt underrättad, och hon verkar ha klarat sitt EU-arbete galant. Hon är en av der svenskar i Bryssel som har de största uppgifterna och förtroendet.

När Cecilia Wikström nu petas från EU-valet, efter att partiets etikkommitté sagt att bolagsuppdrag, av aktuell karaktär, inte är förenliga med EU-uppdraget så säger partisekreterare Maria Arnholm:

– Vi visste om hennes uppdrag, men vi gjorde en felbedömning när vi godkände dem. Jag tar på mig ansvaret för det, säger Maria Arnholm.

Men, då borde väl Maria Arnholm göra detta, och lämna sitt uppdrag som partisekreterare, i stället för att hennes misstag ska drabba Cecilia Malmström? Sedan skulle man kunna återkomma och säga: Framöver är det följande som gäller. Inte retroaktivt.

Alla kan råka ut för jävssituationer, men då avstår man från att deltaga i beslut eller annan verksamhet, som kan kollidera med huvuduppdraget. I EU-parlamentet sitter idag många ledamöter med styrelseuppdrag, vilket väl snarare gör dem bättre som ledamöter än eljest. Att ha uppdrag vid sidan om parlamentet är inte så dumt, det breddar erfarenheterna samtidigt som det visar livet utanför politiken. Därför borde kanske personer med en bredare uppdragsportfölj vara bättre för politiska uppdrag än de som är inavlade? Framtidens krav?

Vad är det som fått Liberalernas partistyrelse att peta Cecilia Wikström? Jo hon sitter styrelsen för Elekta och Beijer Alma. Tänk om alla EU-parlamentariker fick den utblicken som en sådan här styrelseplats ger!

PS Det är inte gott om dugliga politiker. Men, när det dyker upp en som Cecilia Wikström, som är kompetent att sitta i bolagsstyrelser, då ska vederbörande näpsas.