Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

I vilken bubbla lever vår finansminister Magdalena Andersson?

För en månad sedan skrev jag en blogg som endast fick läsas av Magdalena Andersson. Med tillägget att Stefan Löfven fick “kika”, som man gör i “Smartare än en femteklassare”.

Det är uppenbart att finansministern inte förstod vad jag skrev. Därför vill jag ge henne och hennes chef ett nytt tips. Läs den utmärkta analysen som Dagens Nyheters Carl Johan von Seth skrev i måndags: “Magdalena Anderssons svångremsretorik skapar onödig osäkerhet”:

“I stället för att muttra om pengar till barnbidraget borde regeringen säga som det här: Det finns i dagsläget inget som talar för att pandemis effekter kommer att svälta svensk välfärd. Oron har inget fog.

Dessutom kan den förstärka den ekonomiska nedgången.”

På ledarsidan i Dagens Nyheter tog Gunnar Jonsson upp tråden igår: Att rädda Sverige från den ekonomiska katastrofen skriver han om, för den hotar, och här måste insatser till:

En person håller emot tills hon tvingas backa: finansminister Magdalena Andersson (S). Hon har bromsat och förhalat. Hon målar i mörka färger och varnar för att barnbidragen kan frysa inne,

Hur ska man beskriva regeringens åtgärder? Jo, med en statsminister som sitter i karantän på Statsrådsberedningen, är det finansministern som agerar. Det gör hon, Matilda Andersson, efter följande principer:

  • Skräm upp landets företagare så att de inte vet vad som händer – om de klarar sig
  • Låt alla förstå att hjälp till landets företag kan riskera barnbidragen i december

Är detta regeringens uppgift? Ska den inte i stället ingjuta mod i företagarna? Och låta barnfamiljerna få klart för sig att stödet till barnen kommer även i december.. Detta borde vara regeringens, och särskilt finansministerns uppgift, att ingjuta mod och visa ledarskap. Vad säger den Osynlige?

För två månader bad Stefan Löfven Sydkorea om råd – vad har hänt?

Fredagen den 20 mars ringde Stefan Löfven upp Sydkoreas president, kanske inspirerad av min blogg eller Dagens Nyheters artikel om hur Sydkorea hanterat Pandemin. Med stor framgång. Dagen efter telefonsamtalet kunde man läsa därom i Svenska Dagbladet.

Vilka åtgärder har gjort framgång i Sydkorea?

  • Snabbhet, snabbhet och åter snabbhet
  • En effektiv smittspårning med hjälp av tester och en app.
  • En samarbete med fyra sydkoreanska företag som kunde producera testutrustning.
  • Hela 140.000 tester i veckan i mitten på mars. Och fler nu.
  • Hela 500 mobila teststationer som var igång i landet inom ett par veckor (mitten mars)

Hur det har gått i Sydkorea kan läsas här, men också i andra media. Totalt smittade 11.018 med 260 avlidna. Nu är det dock en viss backlash, som blir intressant att följa.

Vad kan Sverige lära av Sydkorea? En blogg den 13 mars.

Idag kan vi läsa i Dagens Nyheter att den svenska test-appen blivit stoppad på grund av bristande samarbete mellan MSB och Folkhälsomyndigheten. Skälet till stoppet verkar vara att FHM tycker att integriteten hotas av app-spårning. Den måste vara anonym. Men, vitsen med ett smittspårning måste väl vara att man vet vem som är smittad och vilka som varit i vederbörandes närhet? Detta strul har pågått sedan i slutet på mars. Utan att regeringen visar ledarskap.

Min fråga då, den 13 mars i år, och fortfarande idag: Hur länge ska vi i Sverige acceptera att det politiska och administrativa systemet inte fungerar?

Inte bara när det gäller Corona-bekämpningen är Sydkorea ett land att ta lärdom av. Stefan Löfven besökte därför Sydkorea redan i oktober 2013. Ett år innan han blev statsminister. Men dessa erfarenheter verkar han inte ha omsatt till svensk politik. Läs min blogg “Sydkorea – ett land att ta lärdom av?”, efter att jag gjort ett besök där för tre år sedan..

PS Finns det någon journalist som frågat statsminister Stefan Löfven vad han lärt sig av erfarenheterna i Sydkorea?

 

Krispolitiken måste förstärkas enligt de som borde veta

I går kom Finanspolitiska Rådets utvärdering av den svenska ekonomiska politiken.“Svensk Finanspolitik 2020” Inte oväntat är denna fokuserad på Corona-krisen, både vad som gjorts och vad som bör göras framöver. Rapportens arbete är avslutat per 5 maj, vilket betyder att åtgärder fram till den dagen är med, men där är det stopp. Det är ändå väldigt snabbt som analysen skrivits och nu publicerats.

Läs gärna rapporten, den ger en helt annan bild än den artighetsjournalistik som vi kan se i media. Vad är huvudslutsatserna?

  • De vidtagna åtgärderna har varit “ändamålsenliga och snabbt genomförda” Men…
  • Vissal åtgärder har tagit “lång tid att bereda och besluta eller att implementera”

Finanspolitiska rådet säger dock att de administrativa systemen måste bli ändamålsenliga, effektiva och snabba. De föreslår en utredning så att Sverige i framtiden kan agera utan dagens långsamhet. Detta är, tycker jag, en ganska skarp kritik mot de förhållanden som nu rått.

Vad säger Rådet om framtiden i krisbekämpningen? Utrymme finns att öka det finanspolitiska insatserna högst väsentligt. Ordföranden Harry Fram gick längre än så både i en intervju igår och vid ett seminarium idag. På seminariet sa han:

“Finanspolitikens buffert kan och bör användas”

I en intervju med TT säger Harry Flam att

“Det finns hundratals miljarder kvar att använda till fler krisåtgärder”

Detta invänder Magdalena Andersson emot och påstår att det inte står i Finanspolitiska Rådets rapport. Nu vet hon nog att så är fallet. Du som vill kolla kan slå upp sidan 37, men det står på fler ställen. Det framkommer att om Sverige ska utnyttja hela utrymmet för krisåtgärder, inom ramen för EU:s 60-procentiga skuldsättning så talar vi om hela 1.200 miljarder. Detta enligt Finanspolitiska rådet och dess ordförande Harry Flam

Anders Borg är inne på samma tankegångar. Det framgick igår på Stockholms Handelskammares seminarium med Omstarts-kommissionen, som organisationen förtjänstfullt tillsatt. Detta seminarium kan Du se när som helst, för det ligger på YouTube. Där kan jag verkligen rekommendera just Anders Borgs utvärdering, som börjar 25 minuter in i seminariet. Seminariet leds av Klas Eklund, som också är kommissionens ordförande, och han utmålas nu som en ny “Assar Lindbeck”.

Klas Eklund har en helt rätt attityd till Omstartskommissionen. Den ska inte bara ta upp och söka rätta till det som gått fel under Corona-pandemin, utan utgå ifrån de strukturella förändringar som Sverige behöver göra för att ekonomin i framtiden ska fungera bättre. Det är precis samma attityd som Assar Lindbeck-kommissionen hade 1993.

Fotnötter från Finanspolitiska Rådet. Du vet vill jag aldrig göra bloggarna för långa. Det är därför två ting att uppmärksamma:

På sidan 84 konstaterar Finanspolitiska Rådet att “Myndigheternas administrativa system för hanteringen av krisåtgärderna förefaller – åtminstone delvis – sakna den flexibilitet som situationen kräver.”

På sidan 71 konstaterar Finanspolitiska Rådet att “Det finns dock adekvata åtgärder vars utformning skapar en osäkerhet av ett slag som riskerar att motverka deras syfte.” Det gäller bland annat hyresstödet.

Detta är kritiska synpunkter, men Finanspolitiska Rådet gör rätt i att avvakta med den skarpa kritiken tills längre fram (för det ror jag kommer). Rapporten ger dock underlag för en riktig värdering av det som nu sker. Bristen på nuläges-bedömningar är uppenbar bland annat.

Omstarten av Sverige är viktig – Vad krävs?

Nu har Stockholms Handelskammare startat en Omstarts-kommission. Det är alldeles utmärkt. En lista på ledamöterna i kommissionen finner Du här. Ska följa denna, särskilt efter de intervjuer jag hörde i Ekot i morse. Där intervjuades ordförande i kommissionen Klas Eklund och ledamoten i denna grupp professor Oskar Nordström Skans. 

Avsikten är att ha ett förslag på politikernas bord när Riksdagen arbete tar sin början i höst. Det ska vara konkreta och skarpa förslag. Det ska vara en kickstart som samtidigt  är långsiktigt hållbar. Här finns flera strukturproblem, som fanns i svensk ekonomi redan tidigare, men som nu måste åtgärdas med kraft. Detta är en helt riktig inställning, skulle jag vilja tillägga. Det gör intresset för mig och många andra stort att följa kommissionens arbete.

En liknande ansats redovisar Ingenjörsvetenskapsakademin, IVA. Dess Preses, Carl-Henric Svanberg beskrev avsikterna i en intervju så här.

Den fråga som många ställer sig är varför det nu i kristider går så långsamt i Sverige. Dagen innan Sverige tog fram den riktiga krisstämpeln och avrådde från icke nödvändiga utlandsresor, som var den 14 mars, så hade Dagens Nyheter en intressant artikel om Sydkorea. Den bloggade jag om då. Långbänks-Sverige kan lära av Sydkorea och Kina.

Sydkorea kunde nå upp till 140.000 tester i veckan. Med bland annat 500 mobila enheter. Allt “Up and Running” på några veckor. Varför är det omöjligt att hantera detta snabbt. I stället har vi väntat i två månader och då tillsätts en Test-Coordinator.

När är det dags att följa upp detta, kolla Sveriges Långbänks-strategi? Kanske skulle det behövas en Kriskommission i realtid. Inte en Kriskommission a la Stefan Löfven, som tycker att man inte ska peka finger och alltså inte kolla upp bristerna förrän Corona-krisen är över.

När kommer pengarna?

Idag är det en stor frustration bland landets företagare som drabbats av Corona-krisen. Krispaketen har stått som spön i backen, men oklarheterna är många och beskeden saknas tyvärr på många områden. Det stora paketet på Valborgsmässoafton “Omställningsstöd” med ersättning för intäktsbortfall kom på Valborgsmässoafton, men utformningen är inte klar ännu. När kommer det träda ikraft? Regeringen säger:

  • Ikraftträdande är planerat till den 1 juli och pengarna ska betalas ut så snart som möjligt efter att ansökan är behandlad.
  • När kan då pengarna betalas ut? Svaret är. Under augusti månad.
  • Vad händer med företagen under maj, juni och juli månad? Detta vet ingen svaret på.
  • Inga besked finns om det blir något stöd för maj och juni. Många utgår ifrån att det kommer ett liknade stöd som det retroaktiva för mars-april. Men ingen vet. Osäkerheten är stor.

Låt oss ännu en gång jämföra med de andra nordiska länderna. Låt oss ta Danmark. De har ett liknande stöd som Sverige. Hur gick detta till? Jo, så här:

  1. Danska regeringen föreslog omsättningsstödet den 19 mars
  2. Det Danska Folketinget gav direkt klartecken i beslut
  3. Den 8 april godkände EU-kommissionen förfarandet
  4. Den 15 april började danska staten började betala ut stöd till företagen

Hur ser utvecklingen ut i de svenska företagen? Svenskt Näringsliv har i april tillfrågat drygt 3000 medlemsföretag. Svaren anger följande läge för de svenska företagen:

  • 62 procent av företagen har minskad produktion och försäljning
  • 37 procent av företagen har minskat antalet anställda
  • 47 procent av företagen har minskat sina investeringar

Antalet krispaket duggar tätt. Det är förståligt. Regeringen har gjort en bra sammanställning av alla insatser som hittills presenterats. Den ger en god vägledning. En annan vägledning ger www.verksamt.se 

Till sist idag: Hur mycket av de 190 miljarder stora stödet går till företagen? Svaret har Svenskt Näringsliv räknat ut.

  • Företagen får 96 miljarder
  • Hushållen får 64 miljarder
  • Offentliga aktörer 30 miljarder

Regeringens beskrivning är att hela 145 miljarder går till företagen, men då räknar man in permittering-stödet som egentligen går till hushållen.

Sverige har försummat sina egna medborgare

I mitten på mars började olika länder ta hem sina medborgare från länder där det var svårt att komma hem. Sverige gick ut med en deklaration – via UD – den 14  mars och avrådde från alla icke nödvändiga utlandsresor.

Vad gjorde Sverige då med sina medborgare? Jo, utrikesminister Ann Linde säger den 20 mars : Vi tar inte hem våra medborgare. Eller för att vara exakt i Aftonbladet den dagen:

Inga planer på att flyga hem svenskar

Tidigare i veckan uppgav Ann Linde till SVT Nyheter att någon evakuering likt situationen i Wuhan tidigare i år är inte aktuell i nuläget, en bedömning som UD vidhåller. UD planerar inte någon assisterad utresa för svenskar som blivit strandade utomlands.

Andra länder gör tvärtom. De hjälper sina medborgare. Sedan går det några veckor, samtidigt som det blir allt svårare att ta sig hem till Sverige. Regeringen avsätter 10 miljoner för att ta hem svenskar. Hade man gjort detta direkt, i stället för att peka finger till de som blivit strandsatta: Ni får klara er själva, så hade alt gått snabbare, smidigare och billigare. Och Sverige hade, som de flesta andra länder tagit hand om sina egna medborgare.

I lördags intervjuades utrikesminister Ann Linde om läget. Hon berättade om att många flugits  hem och så fortsatte hon:

 “Nu har vi bara Gambia kvar där vi inte har fått hem svenskar.”

Detta var inte sant. Det torde vara 1000 – 1500 svenska som vill hem till sitt land. Så därför undrar Dagens Nyheter idag i en intervju med Ann Lindes pressekreterare hur utrikesministern kan ge sådan felaktiga uppgifter, som att det bara återstår svenskar i Gambia. Då konstaterar DN att andra svenska reagerat och alltså påtalat att detta inte stämmer. Och pressekreteraren skyller på att Gambia var den sista svåra platsen att ordna en resa ifrån. Totalt har svenska kunnat komma hem med 17 plan som UD ordnat, men samtidigt har andra länder stått för hela 350 flygningar där svenskar ska ha kunnat “lifta”.

Inte får man något gott intryck av UD. Det antyder en nonchalans, för det kan väl inte vara en längtan efter att tillfredsställa långbänken? så här hjälpsamma var svenska UD när andra länder hjälpte sina medborgare. Läs och skratta över Långbänken som regerade i två månader.

PS Idag intervjuades MSB:s generaldirektör Dan Eliasson om Sverige varit tillräckligt snabb. Det är ingen rolig lyssning. Och som vanligt är Hov-reporten mycket förstående, och ställer inte de skarpa frågorna. Detta är den nya artighetsjournalistiken, för att citera PM Nilsson i Dagens Industri. detta har drabbat medborgarna i Sverige också. de på äldreboenden.

Nu vet vi att Stefan Löfven vill vänta med Kriskommissionen

Min blogg i tisdags “När är det dags för en kriskommission?” fick ett snabbt svar av statsminister  Stefan Löfven. I en intervju med TT säger han:

 Den slutliga utvärderingen bör ske långt efteråt, när vi ser resultat för vad som har hänt i olika länder och på vilka premisser man tog beslut. Då går det att göra en rättvis jämförelse, nu är det för tidigt att göra det.

Observera uttrycket som präglar inställningen: ““långt efteråt”.

Det bästa är om händelseförloppet kan följas i realtid. Det är därför nu en Kriskommission verkligen behövs.. Annars blir det som med Tsunami-kommissionen. Den skriver historia, utkräver inget ansvar och blir en snygg hyllvärmare.

Tsunami-kommissionen lade fram sin studie i december 2005, elva månader efter katastrofen.  och gav den svenska regeringen hård kritik. Den mest allvarliga ansågs vara att Regeringskansliet saknade en organisation för att hantera allvarliga kriser. En krisledning inrättades därför under statsministern ; Kansliet för krishantering , men den avvecklade Stefan Löfven 2014, och gav uppdraget till inrikesministern i justitiedepartementet. Därför fanns det inte heller i den nuvarande krisen någon ledning på högsta politiska nivån. (Och vad inrikesminister Damberg gjort för att leda krisen får väl bli en snackis)

Vad behöver en Kriskommission (i realtid) göra? Bland annat följande:

  • Se vilken krisledning som fanns i regeringskansliet och hur den utnyttjades
  • Identifiera den lagstiftning som saknades, som exempelvis korttidspermittering.
  • Hur genomförandet varit i olika delar av krisen
  • Vilka brister i beredskapen som krisen påvisat
  • De ekonomiska insatserna för att rädda ekonomin och landets företag.

Idag har Alltinget en debattartikel, som jag skrivit. “Regeringens åtta krispaket visar på bristande kompetens” Den påpekar inledningsvis att ingen förväntade sig att regeringskansliet skulle ta över vården av de Corona-smittade. Men åtgärderna för landets företag uppdras åt medarbetare i regeringskansliet som inte har någon sakkunskap på området. Alla andra länder har inte bara pratat med näringslivet, som i Sverige, utan låtit företagen medverka i utarbetandet av krisplanerna.

Nu verkar det dessutom som om det retroaktiva stödet för mars-april inte skulle kunna utbetalas förrän i augusti. Detta är otroligt. Hur ska krisande företag, som inte heller får något stöd i maj och juni, klara likviditeten? Förstår inte politikerna att detta inte är hållbart? Jämför med Danmark: Stödpaket den 19 mars, OK från EU-kommissionen den 8 april och pengar började betalas ut den 15 april.

När är det dags för en kriskommission?

” Jag vill inte peka finger” Lena Hallengren angående brist på beredskapslager i SVT den 6 april

“Just nu det är kanske inte dags att peka fingerStefan Löfven i uttalande den 17 april angående Corona-dödligheten på äldreboenden

För min del tycker jag att regeringen redan i början på februari borde tillsatt en kriskommission med uppdraget att ser vilka brister som finns. Och vad som under krisens utveckling visar sig vara bristfälligt eller inte fungera. Den skulle givetvis vara helt oberoende och inte “hålla fortlöpande kontakt med departementet” som gäller många utredningar. Det betyder: “Ni ska inte göra något som vi inte gillar. och inga förslag får kosta pengar.”

Den 1 februari proklamerade den svenska regeringen Corona-viruset som både samhälls- och allmänfarligt. Några dagar därefter måste regeringen ha förstått att vårt land saknar beredskap för den Pandemi som var förestående. Eller borde ha gjort sig underrättad om läget. Om man inte gjorde detta är det Kriskommissionens första notering: Regeringen analyserar inte det svenska beredskapsläget. (Har var det regeringen? Vad gjorde ni?)

Några exempel på den senfärdighet och brist på samordning som Corona-krisen visat – och detta är bara några få nedslag.

  • Korttidspermitteringen där regeringen dröjt mer än 12 år med att lösa denna fråga. Trots löfte.
  • Den 1 februari hade DN en debattartikel från 17 virusforskare med uppmaningen: Sätt fart på forskningen nu. Wallenbergarna gjorde det direkt. Regeringen gav ett uppdrag till Vetenskapsrådet att fördela 100 miljoner. Vad har hänt? Efter tre månader?
  • Sydkoreas testning- med 140.000 i veckan kunde man läsa om i Dagens Nyheter den 13 mars. Redan långt tidigare i februari fanns detta tillgängligt i media. Vi skriver i början på maj och Sverige talar nu om masstestning om ett par veckor. .
  • Ekonomiska stödåtgärder med effekt har Sverige varit nästan sist med av jämförbara länder. Och de sju krispaketen är inte vad som behövs för att klara företagen och ekonomin på ett rimligt sätt.
  • Bristen på skyddsutrustning som dröjde minst en månad innan det nådde ut till landets kommuner och äldreboende

Utöver de fåtal brister som redovisas ovan skulle 100-tals kunna läggas till. Men, det får bli en Kriskommittés uppgifter. Bara i min blogg finns många dussin brister och förseningar redovisade.

Fördelen med en Kriskommission nu är att allt som brister kan rapporteras in fortlöpande. Det skulle till och med kunna finnas en feedback från Kriskommissionen till regering och andra beslutsfattare.

Den stora förvirringen sprider sig

Först väntar regeringen i mer än en månad innan man ingriper med ett stöd som kan rädda många av de svenska företagen och därigenom också ekonomins framtid. Dessutom blir det ett retroaktivt stöd för de gångna två månaderna mars och april. Med pengar som inte betalas ut förrän till sommaren. Och landets företagare vet inte vad som händer i maj och juni.

Jämför med Danmark och Norge. Där började man redan i mars (den 19e respektive 27e mars) och pengarna har betalas redan ut löpande sedan i mitten på april..

Det nya svenska stödet ska vara ett omställningsstöd. Tanken är tydligen att de företag som får stödet ska ändra sin verksamhet. Detta är inte lätt att göra när man inte vet hur framtiden kan se ut. Inte vet om företaget kan överleva och inte heller om ytterligare stöd är att vänta. .

Den stora förvirringen är också att detta är det sjunde krisprogrammet. Och programmen är inte koordinerade. Stackars företagare, och det rör sig om 10.000-tals, som både ska försöka överleva som företagare och samtidigt jaga de olika stödinsatserna. Är det något man skulle önska sig är att systemet är enhetligt, och dessutom enkelt.

Det påstås också, men ingenting finns i pressreleasen eller OH-bilder – att företag under rekonstruktion eller i konkurs inte kan få ta del av stödet. Detta måste vara lagstridigt, för dessa företag har i fleratlet fall gått över styr p g a Corona-krisen. Hade Sverige, likt Danmark och Norge,. och många fler länder, givit besked i mars månad skulle de flesta fallissemang inte skett.

Alla de sju stödpaketen visar vilken brist på sakkunskap som finns i regeringskansliet. När stöden har arbetat fram borde man – som både i Danmark och Norge – involverat näringslivet och experter. Ett verkligt trist bevis på detta är den företagsakut som regeringen inrättade den 25 mars. Den fick 100 miljarder till sitt förfogande. Idag avslöjar Dagens Industri att den är ett totalt fiasko – endast 189 miljoner har utnyttjats. 

Alla dessa misstag och senfärdighet som regeringen uppvisar är det inga journalister som vill fråga om. Som PM Nilsson i DI påpekar så gäller artighetsjournalistik. För min del vill jag kalla det hovjournalistik. .Det finns några få undantag. Idag har Anna Dahlberg en ledare i Expressen “Löfven kan inte fortsätta ducka för kritiska frågor”

Dagens Nyheter i sin ledare idag – digitalt – är kritisk till det framlagda omställningsstödet “S backar för kritiken – ett steg i rätt riktning”

Dagens Industri har också kritiserat omställningsstödet i ledare – digitalt – idag “Till vad ska företagen ställa om?” 

Expressen uppmärksammar i sin ledare i morgon att “Företagen får betala för januarigängets splittring”

Den stora förvirringen kommer att sprida sig.- Det kan inte fortsätta så här. Men om landets journalister inte vågar ställa de ansvariga politikerna mot väggen med de svåra frågorna (se ovan) så invaggas det svenska folket in i en falsk trygghet.

Så är det tyvärr.

 

 

 

 

 

 

 

 

Nog är det alldeles fantastiskt

Sverige har en finansminister som motvilligt, efter mer än en månads betänketid, nu säger sig vilja rädda landets företag. Retroaktivt. Först efter att Centern och Liberalerna ställt kabinettsfråga.

Det ska sägas att det är oerhört bra att detta nya krispaket med omställningsstöd kommit. Det kan inte  nog understrykas hur viktigt omställningsstödet är..Detta kommer rädda många svenska företag. Men….

Danmark införde ett sådant här system med ersättning för förlorad omsättning den 19 mars. Norge införde ett liknande system den 27 mars. Detta är system som det tog våra nordiska grannar ett par veckor att utarbeta. Sverige regering försökte inte arbeta fram något motsvarande, inte ens när Norge och Danmark hade sina system på plats.

Det danska stödsystemet fick klartecken från EU-kommissionen den 8 april. Och företagen kunde därefter ansöka och få ersättning.

Det norska systemet trädde i kraft den 15 april. För en vecka sedan hade redan drygt 15.000 norska företag fått sitt stöd utbetalat.

Det svenska stödsystemet ska gälla för mars och april. Troligen träda i kraft – enligt Magdalena Andersson idag – den 1 juli.

Både den norska och danska regeringen tog ordentlig hjälp från näringslivet och andra sakkunnig när stödsystemen utarbetades. Det har inte den svenska regeringen gjort. Man har i ställer, som professor Johan Hassler påpekat, killgissat.

Notera att såväl danska som norska företag redan fått ut stödmedel. De svenska företagen får kanske detta stöd i juli månad. Dessutom har såväl Danmark som Norge sagt att man kan behöva fortsätta med sina stöd. Den svenska regeringen ger inget löfte om detta.

Och så har vi journalisterna:

  • Frågar inte varför regeringen inte tagit hjälp av sakkunniga
  • Frågar inte varför Sverige dröjt så länge med ett stödsystem
  • Frågar inte varför Norges och Danmarks företag redan fått direktstöd men de svenska företagen får vänta till i sommar.
  • Frågar inte varför Centern och Liberalerna varit tvungna att ställa kabinettsfråga för att få regeringen med på det nu liggande förslaget
  • Frågar inte hur landets företagare ska planera för framtiden när regeringen inte vill ge besked om fortsättningen.

Detta är en första reaktion från min sida på det stödpaketet som regeringen idag har presenterat. Ett stödpaket – jag vill upprepa detta – som är mycket välkommet!

Samtidigt har vi en opposition och samarbetspartier som inte vill “bråka” när landets framtid står på spel. Så ingen ser att den svenska Långbänken utnyttjas flitigt. Och några kritiska – eller vakna – journalister syns inte heller till.