Är det någon idé att fortsätta blogga?

Frågan om jag ska fortsätta blogga har jag ställt i ett par år nu. När jag gjorde det senast, vid den här tiden förra året, fick jag ett massivt svar från Dig och övriga läsare – Fortsätt! Ingen ville jag att jag skulle sluta. Åtminstone inte någon av de många som hörde av sig.

‘Frågan om att sluta blogga har jag gått och tuggat på nu senast i ett par månader. Inte för att jag nu tillhör 80+, utan för att det verkar nästan meningslöst. De allra flesta som hör av sig delar min analys och mina slutsatser. Det gäller även beslutsfattare och politiker, från olika partier. Men, och det är där som problemet kommer, de gör inte som jag säger.

Sedan 2009 har jag bloggat och mina följare är nu  cirka 15.000.. Till detta kommer 1.700 som får mitt nyhetsbrev, var annan vecka, baserat på mina bloggar. Samtidigt ska jag vara ärlig och medge att bloggen har ett inflytande – en påverkan, som dock borde varit betydligt större.

Det är så mycket som skulle varit bättre om vi hade en annan regim i Sverige. Med regim menar jag inte partipolitik, utan det fungerande politiska systemet – oavsett vem som sedan utnyttjar det och styr Sverige. Det har vi inte minst sett under Corona-pandemin. Handlingsförlamningen har varit ofattbar. Det gäller allt från testning och smittspårning till skyddsutrustning. Hade detta fungerat skulle covid.19-utvecklingen sett helt annorlunda ut. Med samma strategi i botten, men med snabbhet och beslutskraft. Långbänk, som jag kallar det.

Eller för att uttrycka det annorlunda: Sverige utnyttjar inte sin potential.

Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: Sverige är världens bästa land att leva i. Men, tänkt så bra  Sverige skulle kunnat vara.  Detta utvecklade PM Nilsson i Dagens Industri för ett drygt år sedan.

Dagens Nyheter har tagit upp systemfrågan i en ledare nyligen. Det kanske inte är Pandemin som är orsaken, utan bristerna ligger idet befintliga politiska systemet..

Om jag skulle fortsätta blogga idag – nu tar jag som vanligt sommarsemester i en dryg månad – så skulle jag tagit upp detta:

Situationen gör mig missmodig och lite trött. Mentalt trött. Frågan är därför, som jag ska fundera på under sommaruppehållet: Ska jag ska fortsätta mitt bloggande till hösten? En fråga jag riktar både till Dig och till mig själv.

Till sist:Ha en skön och Glad sommar, hälsar jag!

PS I dagens DN avslöjas fusk med assistansersättning på miljarder. En lucka i lagen påtalade Försäkringskassan i februari 2019. Regeringen har inget gjort på 16 månader. Och den avslöjande journalisten Ossi Carp vågar inte fråga Lena Hallengren varför. Hovjournalistik.

 

Ska Corona-kommissionen förbereda en ny Pandemi?

Frågan för Corona-kommissionen är om man ska bädda för en ny Pandemi? Eller ska man ta bristerna i konstitutionen och i förvaltningen till intäkt för att föreslå ett handlingskraftigt Sverige? Inte ett handlingsförlamat Sverige som fortsätter gömma sig bakom långa offentliga utredningar, brist på ledarskap och som ständigt hänvisar till myndigheterna?

Ska man bara ha Pandemin för ögonen är det stora beredskapslager som måste byggas upp, nya resurser för intensivvården, förbättring av äldreboendet mm. som ska till.

Det är politikerna som får välja – inte bara regeringen utan också oppositionen. Vill man utnyttja krisen och bygga ett starkt Sverige? Då gör man det. Nu har man chansen. Det kräver dock en avsiktsförklaring från de ansvariga politikerna sida. Och den tror jag inte kommer. Därför är vi om ett par år tillbaka där vi började. Så när som Sverige vidtagit angelägna förberedelser för nästa Pandemi. Men ramverket, som är handlingsförlamat, finns kvar.

Dagens Nyheter är inne på detta idag i sin ledaren “Coronakrisen blottar svenska systemfel”

Nu över till de direktiv som Corona-kommissionen fått. Dessa är omfattande, och kommissionen kan i stort sett utreda och analysera allt och dra de slutsatser man önskar. Dessutom  säger regeringen hela 14 gånger i direktiven att kommissionen ska:

“lämna förslag på åtgärder som kommissionens iakttagelser ger anledning till”

Direktiven försöker motivera varför regeringen/politikerna vidtagit ett antal åtgärder för att begränsa “inverkan på samhällsviktig verksamhet” som man kallar det. Vad är då samhällsviktig verksamhet? Här för direktiven ett cirkelresonemang om att samhällsviktig verksamhet är det när verksamheten stödjer samhällsviktiga funktioner.. Detta Kalle Anka-resonemang kommer från MSB, som av Nordegren och Epstein dräpande kallats för en Kalle Anka-myndighet. Det är lockande att gå vidare och ironisera över denna Kalle Anka-skrivning, men jag avstår.

Det är fullt möjligt för kommissionen att kartlägga

  • Varför var Sverige så långsamt med att rädda de utsatta företagen?
  • Varför var grannländerna genomgående ett par månader snabbare?
  • Varför slutade Sverige med omsättningsstöd redan efter två månader?
  • Sommarens dominoeffekt på landets företag p g a statens bristande insatser
  • Vad staten bör göra om bristande insatser leder till konkurs för 1000-tals företag

Till sist vill jag avsluta med att anknyta till inledningen, vad ska resultatet bli av Corona-kommissionen? Sveriges hantering av Corona-pandemin beror inte på viruset, utan på den konstitution, de lagar och den förvaltning samt det ledarskap Sverige har – eller inte har.

Varför förstår inte Sverige sitt eget bästa?

Det gäller inte Corona-strategin. Nu gäller det EU. Eller snarare återuppbyggnaden av EU efter Corona-pandemin. Redan tidigare har jag bloggat om det viktiga att Sverige är med och tar sitt ansvar. Inte minst i EU, där vi har vår stora export till och import ifrån (60-70%). För vår egen skull.

Sverige har lierat sig med de Frugala – Snåla länderna Nederländerna, Österrike och Danmark. Vi vill inte låta stödet till EU:s mest utsatta länder bli i form av bidrag, utan bara som lån, säger de. De mest berörda länderna Italien, Spanien och Frankrike har redan hög statsskuld, och det blir inte bättre om de ska låna ytterligare. Visserligen kan jag hålla med de som talar om lån som mest önskvärt, men just nu är det allra viktigast att komma igång direkt och att visa solidaritet. Tyskland, som EU:s största land har just resonerat så.

Här hemma kommer starka yttringar för att Sverige ska avstå från att snåla och visa hjälpsamhet i stället. “Nationalstaten på egen hand har ingen framtid” skriver ett 10-tal bemärka svenskar idag, med bland andra Anna Maria Corazza Bildt, Cecilia Malmström och Per Westerberg i spetsen. Läs den artikeln i DI om Du inte redan gjort det.

Det är flera andra här hemma i Sverige som arbetar för att regeringen ska ta reson. En del gör det i det tysta, som European Round Table, Europas största industriföretag, som leds av Carl-Henric Svanberg. Han gör säkert vad han kan för att få Stefan Löfven att lyssna och förstå. Sak samma med Leif Johansson, Jacob Wallenberg, Martin Lundstedt och Börje Ekholm, som samtliga tillhör denna framträdande grupp av ett 50-talet ledande industriledare i EU.

Andra gör det väldigt öppet, som ekonomiprofessorn John Hassler, som skriver i Expressen: “Sverige kan inte starta om ekonomin utan EU”. Andra skriver också  i Dagens Industri under rubriken “Sveriges attityd till EU har chockat oss alla”. De chockade äro, bland andra: Ulf Dahlsten, Kristina Persson, Anders Wijkman och Olle Wästberg.

Allra kraftfullaste vädjan till regeringen att besinna sig kom i Dagens Nyheter den 16 juni. Sverige kan inte återstarta utan EU. Bland undertecknare finns Stefan Löfvens efterträdare som Metallordförande Marie Nilsson, tillsammans med ytterligare ett antal svenskar med viktiga positioner både i näringslivet och i facket.

Tyskland, som blir EU:s ordförandeland den 1 juli ger inte upp, Angela Merkel tror sig kunna driva igenom EU:s Återhämtnings-fond med bidrag i första hand. Hon har god hjälp av sin kompanjon, den franske presidenten Macon, som nyligen reste till Nederländerna och träffade premiärminister Mark Rutte där. Enligt rykten ska Macron ha lyckats övertyga. I går träffades Merkel och Macron, för första gången sedan i mitten på mars. Efteråt lät Angela Merkel förstå att hon räknade med ett positivt beslut den 17-18 juli när EU-ledarna möts fysiskt – också för första gången efter Pandemin.

Ska jag tippa utgången, så får Angela Merkel rätt och Stefan Löfven ger upp på målsnöret, om inte tidigare. Han kanske förstår att det inte nyttjar Sveriges intressen att reta upp alla andra EU-ledare.

Skolan är samhällets kanske viktigaste byggsten, efter människan

Här.mitt i Corona-tider, vill jag göra Dig uppmärksam på skolans betydelse. Ta en titt på den rapport som Friskornas Riksförbund just publicerat. “Skolans verkliga utmaningar”. Även Du som tycker att privat verksamhet är fel, och sämre än offentlig, ta en titt in i verkligheten! Notera rapportens underrubrik: “Låt alla goda krafter bidraga”.

Denna rapport, utarbetad av Gustav Blix, beskriver kunskapsutvecklingen i den svenska grundskolan med fokus på årskurs 9. För oss “vanliga” konsumenter av politik är kanske 85 sidor lite för mycket. Därför en läsanvisning: Läs först sammanfattningen, sedan sidan 18 om skillnaden mellan kommunala och fristående skolor och avsluta med “Avslutning” på sidan 68.

Innan jag går vidare i min egen text vill jag hänvisa till vad vår nuvarande utbildningsminister Anna Ekström gjorde för några år sedan

Som ordförande i skolkommissionen för ett par år sedan ringde  Anna Ekström upp en rektor i Engelska skolan, Robert Clark. Hon ville få reda på hur man skulle göra för att alla skolor ska bli lika bra som Engelska Skolan

Så över till rapporten. Vad säger den om den svenska skolan idag? Rapporten har tagit tempen på de 32 största skolhuvudmännen: 28 kommuner och fyra friskoleföretag.

Skillnad på huvudmän Vad gäller andelen behöriga vid 9-ans slut är friskoleföretagen på plats 1,2,4 och 6. Där i topp finns kommunerna Nacka, Sollentuna och Kungsbacka. I botten ligger Göteborg, Malmö, Eskilstuna och Norrköping.

Gemensamma drag hos de framgångsrika huvudmännen: Arbetar systematiskt med att sätta kunskapsmål och följa upp dessa.

Gemensamma drag hos huvudmännen med dåliga skolresultat: Dokumenterad oförmåga att ta itu med problemen, saknar mätbara mål och har inte strategier med konkreta åtgärder.

Det är framför allt de kommunala skolorna som har problem (Även när man tar höjd för de socioekonomiska faktorerna)

Studiero är viktig för resultatet (Är det någon som blir förvånad?)

Så kommer vi till avslutningen, sidan 68. Där framhålls vikten av att styra, leda, utvärdera och utveckla den svenska grundskolan. Det måste ske bortom ideologiska skygglappar. Vi får göra det vår utbildningsminister gjorde: Fråga de som lyckas – hur gör man?

Det måste till sist nämnas hur det är med behörigheten att läsa vidare. Där ligger friskolorna på 91 procent, medan de kommunala skolornas elever ligger på 82 procent. Stor skillnad alltså.

Till sist: Alla som har ett ansvar för skolan, som rektorer och lärare, men framför allt politikerna, borde inte komma tillbaka efter sommarlovet utan att ordentligt ha läst denna rapport. Det vore tjänstefel.

Coronakommissions första uppdrag blir att smittspåra

Hoppas informationen är felaktig som TV4-nyheterna kommit med: Corona-kommission ska arbeta i etapper. Först ska frågan om hur smittan kom in på äldreboendena kartläggas. Hur ska en kommission kunna spåra smittan på äldreboendena nu månader efter att smittan spridit sig? Det skulle skett när smittan spred sig.

Så den första frågan om äldreboendet  borde vara: Varför skedde inte testning och smittspårning direkt när Corona uppenbarade sig på äldreboenden?

En annan fråga är givetvis hur smittan så lätt kan komma in på äldreboendena, och det är ju en analys som redan påbörjats av ett stort antal äldreforskare. Här kan Äldreforskarrådet, som Socialministern var förutseende nog att tillsätta i december månad förra året, komma väl till pass. Men som Lena Hallengren under ett halvt år tid inte har haft tid att träffa. En viktig fråga blir då: Varför har regeringen inte tagit till sig och sökt efter råd från detta Äldreforskarråd som regeringen själv tillsatt?

I stället för att arbeta i etapper borde Coronakommissionen själv få bestämma hur deras arbete ska läggas upp. Det borde vara en självklarhet att kommissionen från allra första början tar del av så mycket som möjligt av det som hänt. Glöm inte bort att den ekonomiska sidan av Pandemin är lika viktig som sjukvårdsdelen. Att göra arbetet i etapper riskerar att varje del blir en form av att skriva historien i efterhand.

Man kan konstatera följande inför Corona-kommissionens arbete:

  • Allra viktigast är att gå igenom regeringens beslutsprocess, med de dokument som legat till grund för Corona-bekämpningen
  • Vilka lagar fanns på plats för att bekämpa pandemin? Vilka lagar saknades? Vilka institutioner saknades eller med bristande regelverk för myndigheter (MSB och Soc styr)
  • En kartläggning, direkt, av hur några andra länder gör- avseende hela Corona-bekämpningen – är angelägen. Ger underlag för kommissionens arbete, för vad man bör titta på.
  • Frågan om varför masstestning inte gjordes från början och inte heller smittspårning är viktig att följa upp. Minnesbilder och email förkommer lätt. (Rensar myndigheterna?)
  • Insatserna för att hindra en stor del av det svenska näringslivet att slås ut av Pandemin bör kartläggas direkt. Inte vänta, för nu kan fortsättningen studeras i realtid.
  • Stefan Löfvens uttalande att Corona-kommissions uppdrag behöver begränsas (TT24/6) borde inte accepteras. Kommissionen måste få ett fullständigt mandat. Ett och ett halvt år bör räcka för kommissionen, Lindbeck-kommissionen tog 4 månader på sig. Låt bli att sätta fram Långbänken, hur lockande den än är!
  • Smittspårning från Äldreboendena är inte möjlig – annat än i real tid, dvs den smitta som idag uppstår där. Men detta borde inte ligga på kommissionen utan på ansvariga politiker. Sker det nu eller inte? (Gällivare-utbrottet följdes inte upp genom smittspårning)

Socialministern hade inte tid med äldreforskningen under Corona-pandemin

Idag på Morgonekot hörde jag att det finns ett Äldreforskarråd, som Lena Hallengren hade tillsatt i december förra året. Det verkar så här i efterhand mycket förutseende. Socialministern skulle få ett råd som, enligt regeringsbeslutet den 17e december skulle hjälpa  socialministern. Hon gjorde då följande uttalande:

Sverige får en allt äldre befolkning. Det är positivt men innebär också stora utmaningar för välfärdssamhället. Det kan till exempel handla om hur framtidens äldreomsorg bör utformas och om hur äldre kan fortsätta vara friska och hur allvarliga sjukdomar kan förebyggas. Därför är jag glad att vi nu får ett äldreforskarråd som kan bidra i detta viktiga arbete. (min markering)

Tisdagen den 17e mars kallade Lena Hallengren till ett möte med Äldreforskarrådet. Det ställdes in, pga Corona-pandemin. 

Var det inte just den frågan, som var högaktuell då, som Rådet borde ha diskuterat?

Fyra dagar senare publicerade 14 äldreforskare, inklusive några från Äldreforskarrådet, en artikel i Aftonbladet: “Testa äldrevårdens personal – varje dag”

Ledamöter i rådet vädjade senare om ett nytt möte, vilket hölls en månad senare, den 17 april, via videolänk. Därvid lovade departementet att komma tillbaka, men detta har inte skett. Trots att allt talar för att de deltagande i mötet var mycket kritiska.

Idag intervjuades Lena Hallengren i Morgonekot i dag. Hon påstod att det inte funnits tid under våren att starta Äldreforskarrådet. Så här uttryckte sig socialministern:

“Att dra igång en sådan äldreforskargrupp hade inte varit möjligt”

För mig är hela detta hanterandet av “Äldreforskarrådet” mer än anmärkningsvärt. Man får lätt intrycket, men det måste vara fel, att regeringen ville inte lyssna till vad vetenskapen hade att säga för att rädda de äldre ifrån att drabbas av covid-19.

 

 

 

Förstår politikerna finliret? Fortsatt stöd behövs!

I morgon skriver Svenskt Näringslivs VD Jan-Olof Jacke på DN Debatt. Rubriken är “Företag kan behöva fortsatt stöd för att överleva krisen”. Faran är stor för en fortsatt svår utveckling. I artikeln sägs att Svenskt Näringslivs beräkningar visar att de månatliga konkurserna kommer att fördubblas jämfört med mars och april.

Artikeln har fokus på den återstart som återstår när den nuvarande pressade situationen är förstånden. Men, så är inte fallet ännu. Vi måste kunna “återstarta Sverige när den akuta krisen är över”, skriver Jan-Olof Jacke. Krisen är alltså inte övervunnen ännu. “Den värsta utslagningen kan alltså ligga framför oss.”, enligt Jacke.

Vad behöver politikerna göra? Jo följande enligt Svenskt Näringslivs VD:

  • Krishanteringen måste vara tillräcklig 
  • Krishanteringen måste vara uthållig
  • Krishanteringen måste gå att lita på

Sker detta, så att vi övervinner den idag pågående ekonomiska krisen så förslår Svenskt Näringsliv ett program Återstarta Sverige enligt följande fyra punkter:

  1. Incitamenten att investera och ta risk
  2. Viljan att anställa
  3. Incitamenten att arbeta
  4. Handeln med omvärlden

Förutsättningen för att Återstarta Sverige är att den nuvarande krishanteringen fungerar. Faktum är att den diplomatiska tonen delvis döljer att Svenskt Näringsliv egentligen tycker:

Nu verkar det på biträdande partiledaren i Centern, Anders W Jonsson, som om man just nu försöker förhandla fram ett nytt stödpaket. Kanske kan det ge stöd till företag som tappat en stor del av omsättningen även i maj och juni? Kan det nya stödpaketet då både bli tillräckligt och uthålligt? Kommer man också rätta till de beslutade stöden så att de går att lita på, bland annat så att semesterlön utgår till de anställda? Sker inte detta blir det enligt Svenskt Näringsliv ingen återstart. Då blir det en återuppbyggnad i stället.

Varför ska Sveriges företagare leva i ovisshet?

Idag vet inte landets företagare om det blir något omställnings- eller omsättningsstöd för maj månad. Inte heller hur det blir med innevarande månad – juni, som snart är slut. Är det rimligt att leka svälta räv med en stor del av Sveriges mindre och medelstora företagare?

Så här säger Magdalena Andersson i en intervju i SvD idag:

Finansminister Magdalena Andersson (S) säger till SvD att hon följer utvecklingen väldigt noga och att “hon inte utesluter någonting i dagsläget, inklusive en förlängning av omställningsstödet över sommaren.” (min markering)

Först fick landets företagare vänta ett par månader innan de på Valborgsmässoafton, den 30 april, fick reda på Omställningspaketet. Det skulle rädda företag som förlorat stora intäkter. Stödet var retroaktivt och gällde de två månader som gått – mars och april. (I Danmark och Norge var regeringarna en – två månader snabbare)

Nu ska alltså de berörda företagarna, som inte vet om de ska överleva eller inte, få vänta med besked från regeringen.

Inte nog med detta. Regeringen har glömt de allra minsta företagen, de enskilda näringsidkarna. De är 600.000 till antalet. De kan använda en del stöd, men det räcker uppenbarligen inte till. I en studie som fackförbundet Unionen genomfört tycker bara  9 procent av de enskilda näringsidkarna att stöden fungerar bra. Hela 6 av 10 säger att de riskerar att gå i konkurs om de inte får ett bättre stöd om samtidigt omsättningen fortsätter att falla.

Så här blir det när finansdepartementet, som saknar kunskap om hur ett företag fungerar, har ansvaret för arbetet med stödpaketen. Med tanke på denna okunskap är det förvånande att programmen ändå haltar sig fram. Tänk: Inte en enda journalist har frågat om kompetensen hos finansen i företagskunskap. Det kan tilläggas att endast var tredje aktiebolag som är berört av stöden ger dessa godkänt. Också undersökt av Unionen.

En som höjt rösten om regeringens oförmåga är ekonomiprofessorn John Hassler. Han säger sammanfattningsvis “Sverige har inte råd att killgissa om krisen (Expressen 25/4)

Låt mig spå om krisens fortsatta ekonomiska förlopp:

  • Regeringen tvingas ge stöd åt de enskilda näringsidkarna (600.000 små företag)
  • Regeringen tvingas av näringslivets organisationer och samarbetspartierna att fortsätta med omställningsstödet till mindre och medelstora företag
  • Inte en enda journalist vågar ifrågasätta finansdepartementets kompetens när det gäller företag
  • All bristande kunskap gör dock stöden mindre effektiva och dyrare.

En utmärkt genomgång av att krisstödet missar de minsta finns i dagens DI

Vill Sverige – med berått mod? – stoppa återuppbyggnaden av Europa?

Nu finns det ett Återställningsprogram för Europa, som EU-kommissionen förslagit. Det är på 750 miljarder euro. Sverige utgör tillsammans med Österrike, Nederländerna och Danmark  “De Fyra Snåla” – De “frugala”. Det verkar som om några av dessa nu backar och förstår att en viss generositet krävs i dessa utsatta tider. Inte minst från länder som har råd, som Sverige.

Frågan gäller om merparten ska vara lån eller direkt stöd till investeringar och strukturella förändringar. Det skulle inte förvåna mig om Stefan Löfven blir den ende som hårdnackat säger nej till Återställningsprogrammet. Hans insikter, smidighet och ledarskap verkar inte vara påfallande.

Det sägs att återställningsprogrammet är så gigantiskt. Hur mycket ör 750 miljarder euro? Jo, en och en halv årlig svensk BNP. Eller cirka 4 procent av EU:s årliga BNP. Nog har vi råd att låta merparten vara stöd, som går till i huvudsak långsiktiga investeringar? Med krav.

Det är EU:s och Sveriges industriella framtid som står på spel. Och vår välfärd. Vår export till EU-länderna är mer än 60 procent och vår import är ännu större, som andel av importen ungefär 70 procent.

Idag skrev industriledare och fackföreningsföreträdare på DN Debatt “Återstart av hela Europa krävs för återstart av Sverige”. Artikeln betonar vikten av att återställningsprogrammet för EU kan genomföras. Underförstått så får Sverige inte vara Snåljåpen. I artikeln sägs ingenting om att insatsen i första hand bör vara bidrag och inte lån, men det menar skribenterna.

Säkert gör företagsledare som Carl-Henric Svanberg, ordförande för Europas storföretagsledare, ERT, vad han kan för att övertyga Stefan Löfven. På fredag får vi reda på hur det går. Då har EU;s stats och regeringschefer möte, digitalt. Det skulle varit ett fysiskt möte, men bara för några dagar ändrades detta. Jag tror Löfven backar.

På fredag ska Snåljåpen uppträda igen i EU, det gäller dess långtidsbudget. Även där är Sverige en av de snålaste, trots att EU-budgeten bara ligger på cirka 1 procent av den Europeiska BNP-n. Sparsam rätt, men att hindra utvecklingen kan inte vara det. 

Lägre företags-skatter de senaste 30 åren ger oss dagens välfärd

Det finns en artikel i fredagens Dagens Industri, den 12 juni, som alla borde läsa. Det är ekonomiprofessorn Magnus Henrekson som skriver “Lägre skatter främjar sysselsättning”. Det är en otroligt upplysande och pedagogisk artikel som Du bör läsa, Och givetvis alla politiker, så att de inte gör om gamla misstag.

Här ett försök att redovisa innehållet i artikeln:

  • Mellan 1950 och 1990 skapades alla nya jobb i offentlig sektor
  • Hela 1,1 miljoner jobb skapades i den offentliga sektorn
  • Hela 40 procent av de anställda arbetade i offentlig sektor
  • Detta var ohållbart och ledde till 90-talskrisen

Vad var skälet till 90-talskrisen och att en halv miljon förlorade sina jobb på tre år? Svaret: Den allt högre beskattningen

I början av 2020 är läget ett helt annat.

  • Vi har blivit 1,5 miljoner fler i Sverige sedan 1993
  • Antalet jobb i offentlig sektor har minskat under perioden
  • Antalet jobb i privat sektor har ökat sedan 1993 med netto 1,2 miljoner 
  • Antalet nystartade företag har varit dubbelt så hög som i början på 90-talet
  • Sverige har EU:s högsta sysselsättning, 82,9 procent i åldern 20 – 64 år.

Hur har detta gått till? Tidigare överbeskattades företagen. Enskilda företagare hade en beskattning runt 100 procent under 70- och 80-talen. Bolagsskatten mer än halverades, från 55 till 30 procent och nu nere i 21.4 procent.

Även andra skatter har gjort sitt till. Och här är grunden till den välfärd Sverige har idag. Låt lära denna läxa, och avvisa de som idag talar om högre skatt på företag och kapitalägare.

Läs Magnus Henreksons artikel. Kopiera den och ge den till politiker, så att de förstår hur välfärdens Sverige skapats.