Migrationsverkets verksamhet måste vara helt dysfunktionell

I går kunde den som lyssnade på Morgon Ekot höra att antalet överklagningar från kommunerna mot Migrationsverket under senaste året uppgick till 3000. Tre tusen! Det betyder mer än 10 överklaganden varje vardag. Skälet är att kommunerna inte får den ersättning som de anser sig ha rätt till. Det måste betyda att regelverket är helt under isen. Annars borde det väl i de allra flesta fall vara solklart vad Migrationsverket respektive kommunen ska betala. Men, det är det inte. För det finns inte lagstiftning på området, utan bara förordningar som regeringen utformat. Och dessa håller inte.

De allra flesta hade nog reagerat om det var några hundra överklaganden. Det hade varit alldeles för många. Men 3000. Varför har inte media slagit larm om detta tidigare? Varför har inte Migrationsverket berättat? Den myndigheten måste ju ha en armé av jurister som arbetar med detta. Men, framför allt: Har regeringen ingen koll alls på hur Migrationsverket arbetar? Det har man inte haft när Migrationsverket kompetens-utvisat personer i en takt på 400 per månad. Med regeringens goda minne.

Vad betyder det att 80 procent av alla kommuner överklagat till migrationsdomstolarna? Jo, att alla andra mål blir kraftigt fördröjda. De rör dessutom ofta enskilda människor, och inte offentliga sektorn. Den enskilde hamnar i kläm.

I förra veckan gick statsminister Stefan Löfven ut och förordade halverad migration. Det vi ser nu, med ett mottagande som inte fungerar, utan där 3000 kommuner går till domstol under ett år, så måste volymen rimligen anpassas till förmågan att ta om hand. Det räcker att säga Filipstad, så förstår alla. Det är bara Miljöpartiet som inte verkar förstå. Så här säger Bah Kuhnke:

”Så vad gör vi miljöpartister? Vi gör motstånd med allt vi har. Vi gör det svårare för socialdemokraterna att genomföra den politik de egentligen vill driva.”

Kanske det är dags att säga upp bekantskapen?

Kommunerna förbjuds att digitalisera

Det är ganska fantastiskt. Hela det politiska etablissemanget säger att det är kris i kommunerna. Pengarna räcker inte till, staten måste göra mer och skatterna behöver höjas. Men: Om kommunerna tilläts att digitalisera skulle det se helt annorlunda ut. För ett knappt år sedan kom en studie som Kommunutredningen beställt för att se vad digitaliseringen kunde göra. Och det är mycket.

Kan det vara så svårt för landets kommuner att läsa innantill 96 sidor? Rapporten heter ”Förbjuden framtid? Den digitala kommunen” Det är inte något politiskt rackarspel, utan en seriös studie på Kommunutredningens uppdrag. Den konstaterar att på 10 år skulle digitaliseringen kunna åstadkomma en kostnadsbesparing i kommunerna på 25-30 procent. Du som inte tror detta, läs själv. Här några aptitretare:

I sammanfattningen, på sidan 7 står det följande:

”I rapporten gör vi ett grovt försök att skatta potentialen av att automatisera administrationen. Om vi kan halvera den tid som inte tillbringas med avnämarna skulle detta innebära en besparing på mellan 25 och 30 procent”

Detta skulle ta cirka 10 år att förverkliga. Varför sker inte detta? Svaret är enligt utredningen, sidan 7: Staten fördröjer idag digitaliseringen genom att inte:

1. (inte) tillåta informationsöverföring för koordinering och förebyggande arbete

2. (inte) ta sitt ansvar för att förenkla regler så att behovet av manuella bedömningar försvinner

3.(inte) ta ansvar för den digitala infrastrukturen mellan statliga myndigheter och kommuner/regioner.

Utredningen har avslutningsvis en Exempelkatalog, med början på sidan 80. Den uppvisar 47 mycket konkreta exempel på digitalisering som skulle kunna genomföras, om kommunerna fick.

Det är dock inte bara politikerna som inte läst ”Förbjuden framtid”, som är – jag upprepar – en studie som Kommunutredningen låtit genomföra. Inte heller våra journalister tycks ha snappat upp den här studien. Eller hur ska man tolka att ingen journalist har skrivit om den, tagit upp frågan om inte en digitalisering i kommunerna skulle kunna vara en god idé? En utveckling som dock kräver att staten ger kommunerna instrumenten i form av ändrade regler.

Fotnot: Kommunutredningen är en parlamentarisk utredning, där partiernas representater sitter som ledamöter. Fler sådan utredningar önskar sig nu Annie Lööf. Fakta är att Kommunutredningen utsågs i februari 2017. Ska efter att ha fått förlängd utredningstid lämna sitt slutbetänkande den siste februari 2020. Tre års utredning. Sedan tar remissförfarande, regeringsbehandling, lagråd, ny regeringsbehandling, proposition till riksdagen, riksdagsbehandling med motioner och utskottsutlåtande, samt sedan genomförande minst två år. Detta är en normal svensk utredning. Totalt fem år. En härlig Långbänk! Sverige måste anpassa till modern utveckling, den nya tiden.

Gör som Professor Assar Lindbeck: Genomförde  Ekonomikommissionen 1992-93 på fyra månader. I år föreslog  Assar Lindbeck: Inkalla en grupp sakkunniga och ge dem kort tid med ett konkret uppdrag.

PS Igår kom SKL:s ”Ekonomirapporten, oktober 2019” Är det någon som tror att SKL tar upp Kommunutredningens rapport om kommunernas digitalisering, ”Förbjuden framtid”? Möjligheten, som rapporten säger, att spara 25-30 procent av kommunernas kostnader? Nej, inte ett ord. Den 76 sidor långa rapporten nämner inte ens att Kommunutredningens rapport existerar. Ridå!

Kunskap krävs i fattiga länder, men också i Sverige

Ekonomipriset till Nobels ära gick till kunskapen i fattigdomsbekämpningen. Utmärkt, men det bör användas kunskap när Sverige utvecklas också. Och handlingskraft. Det belyser SvD:s ledare av Maria Ludvigsson idag ”Kan någon modernisera Stefan Löfven?

Problemet är att vår statsminister inte vet vad han ska göra, och inte heller har förmågan att sätta ned foten och peka med hela handen och säga: ”Så här gör vi!”. Ett underlag om han borde fått från sitt entourage, men det funkar inte heller. I stället hyllas långbänken, en ny utredning eller blocköverskridande samtal, bara för att dämpa osäkerheten.

I kommande bloggar ska jag ta upp den Nobel-lärdom som fattigdoms-bekämparna i SIDA behöver veta och göra. Men här i Sverige behöver vi också utgå från vetenskap och beprövad erfarenhet. Och inte bara hylla Långbänken.

Det finns ett antal frågor som Sverige måste tackla och lösa. Vill nämna några i punktform, som jag kommer att blogga om igen. Det sägs att ”Nöden är uppfinningarnas moder”, och jag vill travestera: ”Repetition är handlingens moder”. Detta behöver Sverige:

  • En integration som fungerar
  • Åtgärder som sätter stopp för gängkriminaliteten
  • En grundläggande skola som med studiero ger eleverna kunskaper
  • Internationellt ledande universitet med spetsforskning
  • En infrastruktur som fungerar – med tåginvesteringar för framtiden
  • En fungerande bostadsmarknad
  • En digitalisering som återför Sverige till ett ledande land

Detta är bara ett axplock, om än viktiga sådana. Återkommer till detta – område för område. Potential Aktivisten är på G. Vi kan så mycket bättre, och då måste vi gå fram ord till handling. Inte hylla Långbänken i allt vi gör.

Sverige får värsta underbetyget

Kan man tänka sig ett större underbetyg av Sveriges förmåga att lösa gängkriminaliteten än när Danmark nu inför gränskontroller mot Sverige? Detta är ett underbetyg åt alla ”gamla” partier, inklusive Allianspartierna. SD har haft en annan inställning och fått stor hjälp av de andra partierna att ta opinon och väljare. Nu är det Vänstern och Miljöpartiet som går brottslingarnas intressen, med stöd av Socialdemokraterna (som inte vågar gå från ord – kraftfulla – till handling)

Men dessutom följer Danmark med den tekniska utvecklingen, vilket Sverige inte gör. Sverige har fortfarande en rad analyser och förslag från brottskommissionen 2005 som inte är genomförda. Heja Långbänken! Danmark har nu 1.5 miljoner övervakningskameror. Svenska polisen hade för en tid sedan bara tillstånd till några hundra kameror. Några hundra! Jag upprepar: Långbänk. Och en enorm oförmåga.

Men, jag återkommer till min blogg i tisdags, där jag tog upp bilbränderna, och den långsamma lagföringen. Detta är bara toppen på isberget. Så här ser det ut på alla politikerområden. Och det har blivit klart sämre under den nuvarande regeringen, men det var inte bra tidigare heller. Detta har jag skrivit om i många hundra bloggar de senaste åren, Gergils Innovationsblogg.

Alla de negativa sidorna i svensk politisk hantering skulle kunna vändas till något positivt. Vi kan, men vill inte. Gäller givetvis inte Dig och mig, utan de ansvariga politikerna, som är belåtna med att sitta i sitt Eiffeltorn. Potentialen i Sverige utnyttjas inte, men ända mår vi ganska gott. Kortlista på det som inte fungerar som det borde:

Ja, det räcker. Alla som läser minn blogg undrar: Vad gör vi? Svaret är: Jag vet inte. Vi har väl de politiker vi förtjänar.

 

Varför motarbetar S-regeringen landets företagare?

Nu är det åter dags att reagera mot att den svenska regeringen inte förstår sitt eget bästa. Hur ska man annars förstå att regeringen, och särskilt finansministern, vill öka beskattningen av företagen? För några dagar sedan reagerade landets företagare genom VD Günther Mårder.

För två år sedan stoppades 3:12-skärpningarna av riksdagen. Företagarna och Günther Mårder drev på då också.

Under den förra regeringsperioden så påverkades det kvinnliga företagandet negativt, när S hotade med förbud mot vinster i välfärden. Det visade GEM-undersökningen redan 2015.

Förra året, 2018, minskade nyföretagandet generellt.

Idag uppmärksammar Dagens Industri i en ledare att inte bara nyföretagandet drabbas utan också de viktiga Gasellerna lider av regeringens jakt på landets företagare….. Varför? Lever inte hela landet på att vi har fler, växande och lönsamma företag? Eller tror regeringen att det räcker att tillsätta en Välfärdskommission, utan näringslivet (så är det) som ska hitta manna i himlen? Underligt nog reagerar inte näringslivet, genom Svenskt Näringsliv på detta, utan knyter bara nävarna i fickan. Men hjälper det?

Varför kan inte Stefan Löfven göra verklighet av sitt löfte från den 24 september 2012 om att utarbeta en ”Affärsplan Sverige” tillsammans med landets företagare? Nu har statsministern haft 7 år på sig att förverkliga detta löfte. Även om Långbänken alltid ska komma i högsättet, så borde väl ett löfte infrias någon gång? Så här avslutades löftet från september 2012:

Det här är vår affärsplan för Sverige. Vi prioriterar jobb, kunskap och stärkt konkurrenskraft. Så skapas förutsättningar för framgång, välstånd och en hållbar frihet för var och en av oss.

Efter 7 år borde det vara dags. I samarbete med näringslivet, enligt löfte.

 

Rättegången om bilbränderna i Frölunda ett år för sent

Allt tar längre tid i Sverige än i de flesta andra länder. I augusti förra året chockades vi alla av att 80-90 bilar brändes i Frölunda under en enda natt. (Totalt förra året cirka 1.300) Ulf Kristoffersson åkte till platsen. Det gjorde också statsminister Stefan Löfven, som sa ”Jag blir förbannad” och utlovade att samhället skulle reagera starkt. Kraftigare straff också. Vad har hänt?

Jo, utredningen har tagit 14 månader. Är det rimligt? Har det blivit strängare straff för denna typ av skadegörelse? Svar nej. Rättegången som börjar igår pågår ända fram till den 15 november.

Brottsförebyggande Rådet, har i dagarna kommit med förslag om effektivare rättsprocess, med möjlighet att spela in vittnesmål direkt och låta dessa gälla vid rättegången. Något som skulle minska brottslingarnas möjligheter till övergrepp i rättssak. Tystnadskulturen heter den. Den utredningen överaskar  den ansvarige ministern, Morgan Johansson. Man upphör aldrig att förvånas.

Men Morgon Johansson har en annan försening på sitt bord. Kriminellas skadestånd kan inte utmätas, så brottsoffren får inget. För 2,5 år sedan utlovade Johansson att se över denna lagstiftning. Ingenting har hänt.

För drygt två år sedan, 2017, var prognosen att fler skulle hämna i fängelse när insatserna mot de gängkriminella ökade. Vad har hänt? Dubbelsängar har införskaffats, och kriminalvårdens generaldirektör säger att man inte gjort några utbyggnader.

Tänk när domstolarna börjar döma, straffrabatten är borta och de längre straffen slår igenom, då behöver fängelseplatser finnas för åtminstone en tredjedel av de gängkriminella. Hur många är dessa? Enligt polisens uppskattning cirka 15.000. Hur många platser finns på fängelserna idag? 5.000. En fördubbling av fängelsernas kapacitet krävs, och frågan om det räcker med dubbelsängar i alla celler.

Det är gängkriminaliteten som lyser i ögonen. Nu med nya bränder i Märsta och en helt söndersprängd frisersalong. Men så här ser det ut på alla andra politikområden, jag har i min blogg lyft fram ett antal hundra. Vad händer? Långbänken fram, nya årslånga utredningar. Tack!

Sverige hänger inte med på framtidens digitalisering

Företagen gör sina insatser, men regeringen förstår inte hur digitaliseringen måste genomföras. Vad Sverige som nation måste göra. Både intentioner och pengar saknas. Något som är avgörande för hur vårt land klarar framtiden. Ska vi vara i ledningen, eller ska Sverige bli ett akterseglat land?

Så skulle man kunna beskriva de fem krav som Almega och IT-Telekomföretagen framför i en artikel i Computer Sweden. Det är organisationernas VD-ar Åsa Zetterberg och Thomas Erséus som skriver. Nu ska sägas att de inte är så raka i sitt skrivsätt som jag, men innebörden är densamma:

”Regeringen måste prioritera digitaliseringen – här är fem krav”

Så är artikeln rubricerad. De fem områdena där inget eller mycket lite sker är följande:

  • Framtidens infrastruktur (6 av 10 hushåll och arbetsplatser på landsbygden saknar höghastighets-bredband (650 miljoner av 10 miljarder på 3 år anslås)
  • Livslångt lärande (inget sker)
  • Digital omställning i offentlig sektor (inte mycket sker)
  • Globalt ledarskap för digitalisering (föråldrat regelverk)
  • Stärkt tillit till en uppkopplad värld (en liten insats med cyber-säkerhets-centrum sker)

Det är mycket allvarligt att Sverige inte alls satsar på det som behövs för en digital utveckling i vårt land. Regeringen har fått en studie från OECD, för ett år sedan, som man beställt och betalat. Men inte brytt sig om.

Här en lägesbild från i början på året. Läget nu är sämre än då.  Där finns också en länk till OECD:s utvärdering som inte regeringen har tagit till sig.

Sveriges statsminister har för ett och ett halv år sedan utlovat att Sverige ska ligga i framkant när det gäller 5G. Det löftet har han inte hållit alls. Regelverk saknas och utlysningar har inte skett, trots löften. Sverige har abdikerat.

IT-Telekomföretagens näringspolitiske expert Fredrik von Essen konstaterar om budgeten som lagts fram för nästa år:

  • Att regeringen i budgeten säger sig observera att skolan måste utveckla det strategiska ledarskapet kring digitalisering. Den digitala kompetensen behöver utvecklas bland annat inom programmering. Anslag 0 kronor. Satsningar i övrigt på området: Inga.
  • Att regeringen också observerat att SKL överlämnat en handlingsplan för skolväsendets digitalisering, med 18 olika centrala initiativ. Avsatta medel: 0 kronor. Satsningar i övrigt: Inga.

Är det någon som tror att Sverige kan hävda sig på digitaliseringens och AI:s område genom att inte göra något? Jag har svårt att tro det.

Antiken är inte skolans akilleshäl

Det allvarliga idag är inte att Antiken ska bort i skolan. Det stoppar vi genom den kraftiga kritik som framförs. Se bara Handelshögskolans rektor, Lars Strannegård, i DN igår. Det allvarliga är att det finns medarbetare på Skolverket som föreslår Antikens slopande. Varför är det allvarligt? Jo, för att deras dåliga omdöme i denna fråga är toppen på ett isberg.

Det dåliga omdömet, eller brist på professionalism, på Skolverket har funnits i åtminstone 30 år. Därför har vi dagens flumskola. Läs om detta, klicka på länken. Du blir chockad.

Skolverket och Skolinspektionen har i alla år – senaste decennierna – direkt eller indirekt försvarat dålig studiero i klassrummen och dålig disciplin. För det första har det inte varit så dåligt, har man sagt, och därtill kommer att lite studieoro gör inget. Det har inte hjälpt att OECD har påpekat hur illa det är ställt.

För tre år sedan utgav Skolinspektionen en studie ”Skolans arbete för att säkerställa studiero”  Men underrubriken ”det räcker inte att det är lugnt, eleverna måste lära sig något också”. Det borde rimligen stå att studiero är en förutsättning för lärande. Och denna skrift redovisar att 30 procent av eleverna upplever bristande studiero. Hela 37 procent tyckte att andra elever störde lektionerna. Därtill kommer att 24 procent kommer för sent till lektionerna. Skriftens förslag för att säkra en studiero är mer än tandlös.

Sedan har skolan haft fel pedagogik, vilket avslöjades för flera år sedan. Detta är chockartat också. Hur kan det vara så här? Ett otroligt ansvar, inte minst för Allians-regeringen som ingenting gjorde.

Läs här om förskolans läroplan, en byråkrati av ofattbart slag! Chock igen!

I modern tid har den nuvarande utbildningsministern, Anna Ekström, ansvaret för flumskolan. Den senaste kursplanen är från 2011. Då tillträdde Ekström som generaldirektör. Hon kritiserade häftigt denna blogg som pekade på missförhållandena i skolan. Nu har hon i viss mån ändrat sig. Framsteg kallas detta på skolsvenska. Men det mesta är tyvärr inte up to date. När går Sverige från Flumskola till Kunskapsskola? Anna Ekström får återigen fråga Engelska Skolan hur man gör.

I år har det kommit ut en bok om skolan ”Glädjeparadoxen”. Skriven av Gabriel Heller-Sahlgren och Nima Sanandaji. Den bör läsas av alla som sysslar med den svenska skolan. Här beskrivs hur kunskapsskolan blev flumskolan med elev-ledd undervisning i glädjens tecken. Magnus Henrekson, chef för IFN, skriver förordet, och sätter in boken i sitt sammanhang.

 

Tänk om Xi Jinping hade varit mer eftertänksam

Självklart är det svårt att tänka efter, och förstå demokratins dynamik ,om man är diktator. Men, ser man (läs Xi Jinping) att demokratin ger en bättre samhällsutveckling, så kanske även en ledare för det stora kinesiska folket kan komma på andra tankar.

När Kina nu firar sitt 70-årsjubileum av Folkrepubliken Kina så kan det inte vara bra för Kinas självbild att två bilder förmedlas: Kinas firande och Hong Kongs protester, där det sistnämnda ofta tar över. Och har Xi Jinping tänkt på:

  • Att Taiwan – efter HK och XI:s uttalande säger: Aldrig Kina
  • Att Xinjangs koncentrationsläger skrämmer omvärlden
  • Att Övervakningssamhället är en framtida krutdurk
  • Att konflikterna med grannländernas ökar
  • Att utländska företag tvekar att verka och investera i Kina
  • Att Kinas störta telebolag, Huawei, stoppas

Utvecklingen i Kina är givetvis i första hand en fråga för medborgarna där, men världens största land betyder mycket för alla som bor på vår planet, och Europa och Sverige är inget undantag. Europa tar tillbaka jobb från Kina, Sverige också. Och ERT, the European Round Table of Industrialist, har lanserat en plan för kontinentens 50 största företag. Det kräver insatser, särskilt i EU, men också här hemma. (Har Du hört om denna plan, utom i min blogg?)

Hur passivt kan Sverige vara gentemot Kina? Den frågan ställde jag för snart två år sedan. Ingenting verkligt har hänt. Sverige saknar fortfarande omvärldsbevakning av Kina. Även om regeringen har en duktig svensk-kines utsänd, Nannan Lundin. Men inga rapporter, och det försök jag gjorde för mer än ett och ett halvt år sedan gentemot UD har inte givit resultat. (Detta är tyvärr Sverige)

Det finns ett direkt samband mellan ökad ekonomisk frihet och en ökande ekonomisk tillväxt. Det visar Heritage Foundations rapport ”Ekonomisk Frihet”, som i år kom för 25 året i rad. Den borde Xi Jinping läsa, och ta sig en funderare.

PS. Efter att ovanstående skrivits kom regeringen med en ny Kina-strategi i form av en skrivelse till Riksdagen med det spännande titeln ”Arbetet i frågor som rör Kina” Någon analys har jag inte gjort av den, men återkommer.

Lägg STRUTEN i papperskorgen! Gör om och rätt!

Redan tidigare har jag skrivit om STRUTEN, eller Dumstruten, som jag tycker är en bättre betäckning. Varför ska vi förstöra vårt högskolesystem än mer? Vi har behov av att få bättre forskning på internationell toppnivå. Utan den inavel som sker idag (Finns studie om detta men regeringen har inte brytt sig).

Jag säger det igen: Läs Strategiska Forskningsstiftelsens remissvar. Den fångar på åtta sidor upp den berättigade kritiken av Pam Fredmans helt otillräckliga och missriktade utredning. Förslaget tar pengar från högnivå-forskning som Vetenskapsrådet står för, låter bli att utreda samverkan, trots i direktiven. Så här säger Vetenskapsrådet, som instämmer i utredningens mål, men anser att medlen:

är dåligt underbyggda och de riskerar att minska svensk forsknings konkurrenskraft och möjligheten att möta samhällets behov av kompetensförsörjning.

Det är ord och inga visor. Läs Riksrevisonens övergripande omdöme, som är ett under av ironi:

Samtidigt ska styrningen också vara anpassad till regeringens mål enligt vilket utbildning och forskning vid universitet och högskolor ska hålla en internationellt sett hög kvalitet och bedrivas effektivt. Riksrevisionen bedömer att många av de förslag som utredningen presenterar är effektivitetsperspektivet tämligen svagt.”

Statskontoret går vidare och ger sin syn sammanfattande så här:

”Vi bedömer att ett antal av förslagen inte är tillräckligt underbyggda, motiverade och utredda för att det ska vara möjligt för regeringen att gå vidare med förslagen i stor skala”.

Svenskt Näringsliv är ännu kraftfullare i sitt underkännande av utredningen:

”Utredningens förslag är otillräckliga och ofullständiga. Dessutom saknas konsekvensanalys vilket försvårar möjligheterna att ta ställning till förslagen.”

Till detta kan läggas att utredningen inte tagit del av den analys och de förslag som regeringen beställt av OECD. Tänk, regeringen beställer en utredning av OECD för att analysera det svenska innovationssystemet och forskningen. Sedan tillsätter regeringen en utredning för att ändra det svenska högskolesystemet. Denna utredning väljer att inte ta del av OECD:s två studier, gjorda på regeringens uppdrag 2012 och 2016. Utredare kan inte skylla på att hon inte känner till studierna, för personer i hennes referensgrupp har påmint och förslagit. Men Pam Fredman har sagt nej.

Efter de 104 remissinstansernas svar borde regeringen ge besked: Vi gör om, vi gör rätt. Kallar in en grupp experter som får några månader på sig att lägga fram ett vettigt förslag. (Så gör andra länder, och Assar Lindbeck har förslagit det i Sverige också) Det ska var ett förslag som ger universiteten autonomi.