Hur går det för våra svenska universitet?

För de svenska universiteten går det så där. Enligt den kanske främsta mätningen, The Times World University Ranking så ligger vårt främsta universitet på plats 40. Det är Karolinska institutet. Sedan är det ett stort hopp ned till Uppsala på plats 87 och Lund på 98:e plats. De andra universiteten som kommer med i rankingen finner du längre ned. Länkarna ger oerhört intressant och bra information om läroställena.

Men världsrankingen då? Jo så här ser den ut:

  1. Oxford, UK
  2. Cambridge, UK
  3. Stanford, USA
  4. MIT, USA
  5. California Institute of Technology
  6. Harvard, USA
  7. Princeton, USA
  8. Yale, USA
  9. Imperial college, UK
  10. Chicago, USA

Sedan följer USA i långa banor och två från Canada och ett från Schweiz. Kinas Tsinghua kommer på plats 22 och Singapore på 23e plats. (Bertil Andersson har hjälpt Singapore, och skulle kunna göra samma här hemma)

De andra svenska universiteten som är rankade:

  • Stockholms Universitet, plats 153
  • KTH, nummer 187
  • Chalmers och Göteborgs Universitet 201 – 250 (inte preciserat)
  • SLU och Umeå ligger båda på på platsen 251 – 300 (inte heller preciserat)
  • Linköping på platsen 351 – 400
  • Örebro plats 401 – 500 (Mest överraskande och glädjande)

Inga andra svenska universitet finns bland de 1.258 bästa. Faktum är att svenska universitet är på väg mot något som skulle kunna kallas för en Akademisk Lanthandel. Vi måste tala klartext, för det är inget självändamål att fler och fler ska gå igenom svenska universitet med dåliga kunskaper.

2012 kom OECD med en studie om (bland annat) universiteten – hur dessa skulle kunna utvecklas och förbättras. Beställd av regeringen. Ingen åtgärd. Undersökningen, som kostade miljoner, och var av stort värde, nämndes inte ens i forskningsproppen.

Fyra år senare får regeringen – på egen beställning – en ny OECD-rapport, 2016. Som också kostar miljoner, och som skulle varit ett underlag inför nästa forskningspropp. Men, inte, OECD-rapporten nämndes inte i propositionen, inte ens i en fotnot. Än mindre tog man hänsyn till analysen och de välgrundade förslagen. Det som skulle kunna göra de svenska universiteten till excellenta, på lång sikt.

Till sist ett Påsk-tips till den nya forskningsministern Matilda Ernkrans: Läs en av OECD-rapporterna under Påsken, helst kanske den senaste, som Din egen regering beställde. När Du sedan kommer tillbaka till departementet på tisdag då kallar Du samman Dina medarbetare och ge order: Läs OECD och arbeta därefter fram en plan ”Hur vi för upp de svenska universiteten till världsklass”

Varför inte lyfta Sverige?

Du som läser min blogg måste väl, i likhet med mig, förundras över hur Sverige misslyckas, tappar och ligger efter. Det kan gälla skolan, gängen, sjukvården eller infrastrukturen (tåg t ex), för att inte tala om integrationen. Men ändå tycker vi att Sverige är världens bästa land att leva i. Men det beror nog delvis på vanans makt, ingenting är som ”vårt hem på jorden”.

Men varför inte lyfta Sverige?

Det gjorde Dagens Industri en ledare i måndags, skriven av PM Nilsson. Den rubriceras lite torftigt med ”Sluta amortera”. Den borde fått en mer rättvisande rubriksättning. För det är en viktig och högst angelägen ledare. Den beskriver vad Sverige måste göra, om vi ska kunna möta framtiden på rätt sätt.

På nätet har Dagens Industri en bättre rubrik: ”

”Sluta snåla – det är inte vad Sverige behöver”

Några citat från ledare talar sitt tydliga språk:

 Sverige har mycket stora investeringsbehov i infrastruktur, utbildning, vård och försvar. Och Sverige har lysande statsfinansiella utsikter.

Vi behöver inte amortera mer på statsskulden, det visar också vårändrings-budgeten, påpekar PM Nilsson. Vi behöver en investeringsvåg, argumenterar han och fortsätter:

Urbaniseringen är urstark. Stor- och universitetsstäder växer så det knakar. Landet behöver nya vägar, järnvägar, broar, vatten och avlopp, samt renovera de gamla. Sverige behöver också återinvestera i ett fungerande försvar…………

antalet barn och äldre växer snabbt, vilket ökar behovet av att investera i skola och äldreomsorg.

Därtill kommer de uppenbara behoven inom polis och det övriga rättsväsendet.

Detta måste Sverige göra något åt, och inte snåla. PM Nilsson igen:

Marknaderna tror på Sverige. Svenska staten kan låna på 50 år till 1 procents ränta. Och på fem år till minusränta. Anbuden haglar i auktionerna om de svenska statsobligationerna.

PM Nilsson avslutar sin ledare:

En regering som tror på sin politik och på landet ska göra tvärtom. Lägg ny och rak räls. Rusta flyg och flotta. Se till att skolan inte saknar ett öre för att klara de nya generationerna. Sluta amortera.

Det är verkligen dags att diskutera hur vi ska utveckla och förbättra vårt land. Vi får inte göra allt för sent, utan ligga i framkant. När får vi denna debatt? Eller vågar vi inte ta den, för tänk om SD har samma uppfattning som vi i någon fråga? (Då måste vi fråga DN först)

 

Liberalernas kommande ledarval är viktigt

Även om jag själv inte är partipolitiskt engagerad, utan betraktar mig som liberal och borgerlig, så är det intressant att se när ett parti som Liberalerna väljer ny partiledare. Det verkar som om striden om ledarskapet kommer att vara för eller emot en kandidat, Nyamko Sabuni. Inte för eller emot hur ett liberalt samhälle kan och bör utvecklas. Detta syntes tydligt i DN:s ledare i lördags i ämnet.

Men först vill jag redovisa vad Nyamko Sabuni själv säger sig stå för. Det gör hon i en intressant och personlig artikel skriven av henne själv i Liberalernas magasin NU. Under rubriken ”Ett parti för hela landet”.  Att komma hit som 12-åring från Afrika och utvecklas som en politiker av god klass, som nu kan vara på gång att bli vard till partiledare, är både glädjande och imponerande.

Som invandrare var Sabuni särskilt väl lämpad att förstå vilken politik som borde utvecklas på integrationsområdet. Men som integrationsminister var hon klart före sin tid, och fick därför avvakta. Nu är mycket av det hon inte fick gehör för förverkligat. De politiker som nu ändrat sig och genomfört Nyamko Sabunis politik borde vara ärliga och säga att de inte förstod frågorna tidigare, men nu gör det. Och erkänna att de handlat fel. Men är det någon som tror att de gör detta?

I den debatt jag sett har de frågor som Nyamko Sabuni tagit upp i sin sex sidor långa artikel oftast inte diskuterats. I stället är det frågan om Sverigedemokraterna som spökar. Överallt, nästan, utom från en del som stödjer henne. Du kan se själv i SvD som har samlat sina artiklar, 36 stycken.(igår)

Tydligast emot Nyamko Sabuni är Dagens Nyheter. I lördags publicerade tidningen en ledare rubricerad ”Liberalerna står vid ett ideologiskt vägval”. Men den enda ideologi som DN tar upp är för eller emot Sverigedemokraterna, men ingenting om liberala idéer eller liberala sakfrågor. Tidningen skriver att den viktigaste frågan är ”hur man skapar ett liberalt samhälle”. Men sedan finns inte en rad om hur detta samhälle ska se ut. En hel ledare utan att ta upp liberala idéer eller sakfrågor.

I stället för att designa den liberala politiken lyckas Dagens Nyheter utveckla sin ledare som ett angrepp på Nyamko Sabuni genom Sverigedemokraterna:

  • ”Den populistiska nationalismens framfart (är) liberalismens svåraste utmaning”
  • ”Inte ge SD något inflytande”
  • ”hur L ska förhålla sig till SD”
  • ”De liberalt sinnade väljare som säger tvärt nej till SD….”
  • ”nyval”….(baserat på) ”att borgerligheten visst ska kunna ta stöd av SD”
  • (SD) ”som just nu är liberalismens huvudmotståndare”
  • ”den populistiska nationalismen är ett allvarligare hot” (än S)

Hur DN lyckas skriva en ledare om hur man skapar ett liberalt samhälle utan att ta upp en enda liberal fråga eller idé övergår mitt förstånd.

 

Fredrik Reinfeldt återigen katalysator för arbete till 75

Utan att själv förbrukas blev förre statsministern Fredrik Reinfeldt katalysatorn för en intensiv debatt om längre arbete, kanske ända till 75 år. Förra gången det begav sig var 2013 då Fredrik Reinfeldts Framtidskommission aktualiserade ämnet. Även då var Reinfeldt fanbäraren.

Så här gick det till när frågan om vår pensionsålder blev het igen. Först ut var. Delegationen för senior arbetskraft. Regeringen tillsatte denna i augusti 2018 för att främja  äldre arbetskraft och motverka åldersdiskriminering samt hitta möjligheter för att bättre ta tillvara äldres erfarenhet och kompetens. Delegationen ska slutredovisa uppdraget senast den 1 oktober 2020.

Delegationen gick ut i debatten med denna artikel i Dagens Nyheter: ”Stora möjligheter att få fler över 65 år att jobba vidare”. Det hände inte så mycket, delegationen fick ingen större uppmärksamhet. Men, så två dagar senare gick Fredrik Reinfeldt in i debatten med en rapport: Att arbeta till 75 – en bra början. Då tog debatten ordentlig fart

Framtidskommissionen skrev en slutrapport med ett avsnitt ”Den demografiska utvecklingens utmaningar”. Den ger en bra bild över både problem och möjligheter. Tyvärr har regeringskansliet raderat allt från Framtidskommissionen, så det går inte att söka där. Skämmigt. Borde vara olagligt, strider mot offentlighetsprincipen och försämrar möjligheten att använda regeringens utredningsresultat. Att jag ovan kan ge en länk till Framtidskommissionen är att dess sekreterare Jesper Strömbäck på sin egen hemsida låtit spara och länka det som Framtidskommissionen gjorde. Tack Jesper Strömbäck! Fy Regeringskansliet!.

Eftersom Framtidskommissionen var en så viktig utredning, som syftade till att säkra Alliansens framtid, så behöver jag redovisa lite om den. Den är helt glömd nu. Trots att det var Reinfeldts II:s viktigaste initiativ, så har inte han själv i memoarerna med ett ord berört den stora utredningen. Det kanske beror på att Alliansen förlorade 2014 års val på att inte driva framtidsfrågorna. Därför hoppade Reinfeldts strateg Per Schlingman av, något som fortfarande inte en enda journalist förstått. Så här såg Framtidskommissionen ut:

  • Fredrik Reinfeldt, ordförande. Koordinerade Sveriges demografiska utveckling.
  • Jan Björklund, koordinerade integration, jämställdhet, demokrati och delaktighet.
  • Annie Lööf, koordinerade  en hållbar tillväxt i globaliseringens tid.
  • Göran Hägglund, koordinerade rättvisa och sammanhållning.

Därutöver ingick 11 framträdande svenskar i Framtidskommissionen

Reaktionerna mot Fredrik Reinfeldts senaste inlägg blev kraftig. Den gick efter två mönster. En emot förslaget och en annan mot själva rapporten. Några exempel:

Dina Pengar reagerar ”Pensionsilskan mot Reinfeldt: ”Fantasier”

LO-ekonomerna reagerar i Expressen: LO-kritiken mot Reinfeldt: ”Fria fantasier”

Men det finns en annan reaktion och den riktar sig emot själva rapporten som undermålig. Här finner vi både Aftonbladet och Expressen. Exempel: ”Jobba hårdare, säger lata Fredrik” 

Faktum är att själva rapporten är riktigt dålig, det är bara slutsatsen som är rätt. Något som Maria Ludvigsson i SvD skrivit i all snällhet. Att låta publicera rapporten är snudd på lyteskomik, men det ansvaret åvilar utgivaren, Delegationen för senior arbetskraft och dess ordförande Anna Hedborg, som skrivit förordet.

Det blir ingen Brexit

Det blir ingen Brexit. Som trogna läsare kommer ihåg, sedan snart 3 år tillbaka, så har jag hävdat detta. Visserligen kommer man i framtiden kanske lämna EU formellt, men bli kvar i form av en tullunion. Den inre marknaden är alldeles för viktig. Underligt att några få pajsare, med Boris Johnson och Nigel Farage i spetsen, kunnat dupera stora delar av det engelska folket. Vem vill inte ha kontroll, men i dagens moderna samhälle är det snarare samarbete som är ledstjärnan.

En väldigt bra och insiktsfull artikel om vad som nu förestår skrev Financial Times Martin Wolf för en vecka sedan. När många högljutt talade om en hård Brexit. ”A long Brexit extension offers a chance to think again”, heter artikeln. Storbritannien har så mycket att förlora på att lämna, att de måste stanna. En andra folkomröstning är en utväg, eller en tullunion. Vi får se vad det blir. Någon hård Brexit blir det inte, det har landet inte råd med.

För den som följt med i omröstningarna i Underhuset så var det ett förslag som höll på att gå igenom. Det var förslag till en tullunion, som Ken Clarke, fd finansminister och nu ålderspresident i Underhuset, förslog. Tre röster saknades. Det förslaget kommer säkert upp igen och efter förhandlingar med Labour tror jag det kan vara lösningen. (Det ska bli intressant att  i sommar höra, när jag träffar gode vännen Ken Clarke, hur det politiska spelet pågått bakom kulisserna.)

Min favorit, McKinsey, publicerade nyligen en analys av Storbritanniens framtida möjligheter Brexit: The bigger picture—Revitalizing UK exports in the new world of trade.  Det är dags att börja agera och inte vänta på Brexit, är huvudbudskapet. Det är vissa megatrender som UK måste hantera här och nu. Landet måste skärpa sin internationella konkurrenskraft, med särskild fokus på tjänster och inte minst digitala sådana. Man kan förvisso tolka detta budskap som att Brexit har hindrat utvecklingen, men det får inte ske framöver. Oavsett utgång.

Den här studien från McKinsey är både nedstämmande och upplyftande för Storbritannien. Den visar att landet sabbat sina möjligheter hittills. Säkert delvis p g a Brexit. Men, det positiva är att potentialen är enorm för England. För Dig som har affärer kopplade till UK kan med fördel läsa den stimulerande rapporten. Fler sådana analyser från McKinsey om UK är i pipelinen. Min tro är att dessa rapporter kan spela en stor roll bakom kulisserna när framtiden för UK ska bestämmas.

Väldigt mycket har blivit väldigt mycket bättre

Världens nyheter kommer oss väldigt nära. Inte minst katastrofer och våld. Därför tror många att Världen blivit sämre, att vi människor fått det sämre.

Steven Pinker är en forskare som visat på den otroligt positiva utvecklingen i världen. Läs hans bok från förra året ”Enlightenment Now”, med underrubriken The case för Reason, Science, Humanism and Progress”. Denna bok finns på svenska också ”Upplysning nu”

Hans Rosling, vår egen röst i världen, skrev  boken FACTFULNESS innan han gick bort alldeles för tidigt. Hoppas att Du läst den, för den ger oss ytterligare en korrekt och samtidigt positiv bild av världen runt omkring oss. Eller som Rosling själv skrev till de kommande läsarna, när han visste att han skulle vara borta när boken kom ut:

”Denna bok är min sista strid i min livslånga kamp mot den förödande globala okunskapen. Den är mitt sista försök att förändra människors sätt att tänka.” –

Tänk så underligt vissa extrema personer reagerar. Vi har Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman, som inte kan skriva om något annat än klimatet. Han skrev i höstas ”Tänk om Hans Rosling fått leva – och tagit klimatkrisen på allvar”. En sak kan man vara säker på, Hans Rosling hade studerat fakta och tillåtit att alla fakta presenterades. Även de som talar emot att jorden går under på grund av klimatet, som Wiman tycks tro.

Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg kritiserade Roslings bok som ”en smått livsfarlig bok”. Kulturchefen i AB, med Benny Fredriksson på sitt samvete, kritiserar boken för att statistiken saknar ”orsakssammanhang och maktanalys”. Fakta sparkar, säger man, men det gillar uppenbart inte Linderborg.

Vilka hyllar Hans Rosling? Jo, Bill Gates som skrev ”En av de viktigaste böcker jag någonsin läst” och som skänkte boken till alla som tog studenten i USA förra året. Och Barack Obama som ansåg att Factfulness var en av 2018 års bästa böcker. Här hemma har familjen Wallenberg låtit alla gymnasieelever få ta del av boken gratis. Så har du inte läst den här boken så….

 

Vad har dessa myndigheter gemensamt?

Första frågan är vad dessa myndigheter har gemensamt?

Jo, det vet alla: De har problem med sin verksamhet. Stora problem dessutom.

Låt oss börja med Arbetsförmedlingen, som ska omformas för att den inte har presterat. Den nuvarande regeringen har mycket på sitt samvete i frågan. För hösten 2014, när Stefan Löfven trädde till, så sparkade man den utredning som skulle få fason på Arbetsförmedlingen. Agneta Dreber, som  hade utredningsuppdraget, hade kommit långt, när regeringen bara la ned.  Istället gav regeringen Statskontoret i uppdrag att följa Arbetsförmedlingen. Det har Statskontoret gjort sedan dess, bara för att konstatera att verksamheten inte fungerar.

Försäkringskassan har haft och har problem. Generaldirektören Ann-Marie Begler skötte verksamheten för bra, uppfyllde regeringens önskan, och fick därför sparken. Och verksamheten har problem, t ex med LSS. Och ingen ny generaldirektör har man fått på ett helt år.

Den tredje myndigheten. Polisen, har så stora problem att det knappt behöver anges här. Utanförskaps-områden har utvecklats över hela Sverige, där de kriminella och inte samhället har överhöghet. Sexualbrott utreds inte, eller tar för lång tid. Rikspolischefen fick bytas ut efter år av kritik. I Hedemora lade man ner polisstationen, så att de kriminella kan härja fritt.

För dessa tre myndigheter borde allt göras för att de ska fungera. Men, inte, nu ska de utlokaliseras. Statskontoret har fått i uppdrag att kartlägga hur detta kan ske senast 2022. Från polishuset i Stockholm kan då 1000-tals poliser komma att flyttas ut någonstans i landet, oklart vart, om hela polisledningen i Sverige ska flytta. Vill de kompetenta polischeferna göra detta? Eller, kommer många sökar andra arbeten, så att bemanningsproblematiken ökar?

Se på utflyttade Strålsäkerhetsmyndighten, som ska utlokaliseras till Katrineholm. Katrineholms Kuriren har avslöjat problemen

”Strålsäkerhetsmyndigheten flyttar sin verksamhet till Katrineholm med anledning av ett regeringsbeslut . Mellan 30 och 40 personer har hittills sagt upp sig. Det är svårt för myndigheten att rekrytera ny personal, speciellt lokalt från Katrineholm.

På grund av arbetet med flytten kommer myndighetens tillsynsverksamhet för bland annat kärnkraftverk och sjukhus tillfälligt att minska.– Vi måste skjuta på vissa tillsynsinsatser till senare år, säger Mats Persson. (Generaldirektören)”

 

Är det dags att tillsätta en Mesighets-Kommission?

Frågan är om det inte är dags att tillsätta en Mesighets-Kommission i Sverige. Det verkar som om vårt land alltid ligger efter,.men vi klarar oss genom att ha sluppit två världskrig och är ett välutbildat homogent folk. Och de stora svårigheter som vi upplever redovisas inte i media. Se på Hedemora t ex, som Aftonbladet i lördags redovisade utförligt. De kriminella har  tagit över.

 Vad det är för fel på Sverige? Världens bästa land. Jo: På område efter område så säger de ansvariga: Detta borde vi ha förstått. Och, när man väl inser bristerna, så händer inte mycket. Politikerna väntar med åtgärder så länge som möjligt. Och sedan handlar de långsamt, vilket gör att erforderlig  lagstiftning, regler och resurser dröjer.

Vi fortsätter att vara mesiga eller blunda med båda ögonen. Eller välj vilken synonym Du vill: feg, rädd, ängslig, klemig, ynklig, försiktig, mjäkig, pjoskig, sjåpig, räddhågad, harhjärtad, mesaktig. Välj det som passar Dig.

Mesighets-Kommissionens uppgift är att gå igenom de viktiga problemområden som Sverige står inför. Kommissionen borde för varje område kartlägga följande:

  1. När problemet identifierades allmänt, vilket betyder att media skriver om det. Och vilka problem som där anges, och hur allvarliga  problemen är
  2. Hur lång tid det tar innan politikerna säger sig vilja agera och ingripa eller ändra
  3. Hur lång tid det sedan tar för politikerna att utreda, bereda och sedermera genomföra åtgärderna/lagstiftningen.
  4. Vilka områden som man ”glömde” bort
  5. Var åtgärderna tillräckliga, hur ser läget ut idag?
  6. Vad behöver nu göras, enligt allmän uppfattning?

De områden som borde ingå i Mesighets-Kommissionens uppgifter är

  • Gängkriminaliteten
  • Terrorismen
  • Skolan
  • Bostadsbristen
  • Tågen
  • Försvaret
  • Sjukvården

Sedan finns det flera andra områden som skulle kunna läggas till, men jag stoppar här. Sedan bör Mesighets-Kommissionen få en avslutande uppgift: Att föreslå hur vi ska åtgärda mesigheten, få politikerna att identifiera problemen i tid och vidtaga åtgärder direkt. Samt hur vi ska få ett regeringskansli som fungerar och kan genomföra alla åtgärder snabbt och effektivt. (Se Riksrevisionen som underkänner regeringens och 12 myndigheters samordning kring organiserad brottslighet ända sedan 2008, så här är det över hela linjen)

Det är ingen lätt uppgift Mesighets-Kommissionen får, men den är viktig.

Många tycker väl att jag borde publicerat denna blogg den 1 april , men då i stället under rubriken: Regeringen har tillsatt en Mesighets-Kommission. Men. det gjorde jag inte. Och frågan är dessutom, för att vara allvarlig, om inte problemen är alltför viktiga för att skämta om. Lika fel som när SOS Alarm skojade om ett nytt larmnummer för vänsterhänta.

Stoppa Fake-akademikerna på universiteten

Det låter otroligt, och borde vara omöjligt, men utvecklas nu inte minst i USA (men även i Sverige). På universitet i USA vill aktivistgrupper stoppa en allsidig belysning av olika akademiska ämnen. Det rör sig om vänsteraktivister, som vill hävda sin ideologi, och stoppa vetenskapliga synpunkter som stör deras förutfattade meningar. Dessa människor kan kallas för Fake-akademiker, för de styrs av ideologi, och inte av allsidighet och vetenskaplighet.

Central-personen i USA för att stå emot Fake-akademikerna är professorn i socialpsykologi Jonathan Haidt. Han har gått till angrepp på de Social Justice Warriors, SJW, som dessa Fake-akademiker också kallas. Trots att den här gruppen ibland är ganska liten, så försöker den med skrämsel och hot få andra akademiker att samtycka eller i vart fall vara tysta.

Denna företeelse har uppmärksammats i SvD av professorn i spanska, Inger Enkvist, som skrivit därom. Artikeln heter ”Sätt upp en Heterodox Academy”, som hänvisar till det som skett i USA. Där finns sedan en tid tillbaka ”Heterodox Academy”, bildades 2015. Det är en partipolitiskt oberoende samarbetsorganisation bestående av 2.500 professorer, administratörer och forskare som alla vill verka för excellens i forskning och utbildning. De vill  att alla synpunkter ska få göra sig hörda, och att konstruktiv oenighet ska få råda i den akademiska världen.

Inger Enkvist beskriver vad som i stor utsträckning sker i USA. Personer hindras från att hålla föredrag på campus och aktivisterna säger sig kräva ”trygga zoner” (vill inte ha oliktänkande på universitetet) och ger ”trigger-varningar”. Det tar sig också uttryck genom att man helt enkelt vägrar att läsa böcker skrivna av ”vita, döda, heterosexuella män”. Vi måste vara vaksamma för samma fenomen finns i Sverige. Det är dock inte alls tillräckligt  uppmärksammat än.

Även i svenska universitet är också yttrandefriheten och den akademiska friheten i fara. Det visade Ivar Arpi i en granskning i SvD hösten 2017. ”Så blev genusvetenskap överkyrka i Lund” var första artikeln av fem.

Denna blogg kanske mot slutet blev lite genus-tung. Men, det är onekligen slående att läsa Ivar Arpis klara, logiska resonemang och avslöjande betraktelser. Det ska noteras att den Jämställdhetsmyndighet, som Alliansen först ville lägga ned, men som nu överlevt, har stora problem med sin egen jämställdhet.(Ridå)

Nu våras det för både kärnkraften och miljön

Ibland är det vårt att se skogen för bara träd, som det heter.

När IPCC kom med sin FN-rapport i början på hösten förra året kom det inte fram att panelen i sina scenarier förde fram kärnkraften som viktig för klimatet. Varför? Det undrar nog många. Skälet är att de som gjorde politik av IPOCC-rapporten var kraftiga kärnkraftsmotståndare, och ville därför inte lyfta den frågan. De blundade.

Sedan vaknade andarna och en del journalister läste själva IPCC-rapporterna, som är på många tusen sidor. Och då kom det fram, t ex i Dagens Industri och i Financial Times att det just våras för kärnkraften. Att IPCC lyft fram kärnkraften. Sedan gick jag själv noggrant igenom IPCC-rapporterna, sedan gode vännen Anders Wijkman i samtal med mig påstått att jag hade helt fel om rapporterna. Det visade sig att det var han, inte jag som hade fel.

I går kom en debattartikel i Sydsvenska Dagbladet från tre politiker,  vars partier räknas som kärnkraftsmotståndare – Vänstern, Miljöpartiet och Centern – och välkomnade kärnkraften. De hade läst IPCC-panelens rapporter och rubriken löd: ”Kärnkraften är en av de bästa energikällor vi har för klimatet”. Läs den artikeln, som Mikael von Knorring, V, Take Aanstoot, Mp och Dan Tilert, C skrivit.Tidigare har en framträdande miljömotståndare, Per Kågesson, också hyllat kärnkraften. Tänk att man tar intryck, bra! Det borde fler göra.

Nu lyfter också Moderaterna kärnkraften i en artikel i Dagens Industri idag av Ulf Kristersson ””Utan kärnkraftmål lämnar vi energiöverenskommelsen”. I en artikel igår tog Expressen upp kärnkraftsfrågan. Fyra partier som bildar majoritet i riksdagen, L, M, KD och CD är för kärnkraft.

Vad tycker då svenska folket? Jo, även där våras det för kärnkraften. Trots att merparten av medborgarna knappast läst IPCC-rapporterna. Hela 66 procent av svenska folket är positiva, enligt en färsk Sifomätning, som SVT låtit göra. Men eftersom resultatet är positivt, så verkar det som om journalisterna försöker dölja detta. Endast 19 procent vill avveckla kärnkraften.

I Expressen-artikeln ovan får energiministern Anders Ygeman frågan om han tror att kärnkraften kommer växa i framtiden. Han svarar nej, och hänvisar till att ingen svensk vill detta. Vad säger detta om den ansvarige politikern? Att han förstår hur folk tänker och att han följer med i nyhetsrapporteringen?

När två av landets ledande Nationalekonomer som professorerna Johan Hassler (fd ordf Finanspolitiska Rådet) och Per Krusell tar bladet från munnen och säger ”Klimatpaniken kan vara det största klimathotet” så är det en snygg passning till Ordförande Publicistklubben, PK, Anna Hedenmo . Nu får nog PK ta till sig andras åsikter än den korridor som Hedenmo hänvisar till. Journalister som hänvisar till en åsiktskorridor, det är inte klokt, Du tror mig väl inte. Men läs Hedenmos brev.

Kina investerar nu 12 miljarder dollar i ny kärnkraft

För tre år sedan öppnade LO:s ordförande Karl-Petter Thorvaldsson för kärnkraft. Nu har han fått mycket vatten på sin kvarn. Det ska bli intressant att se hans utspel om mer kärnkraft härnäst. För det är kanske inte är så många som kommer utspelet 2016. för då hade väl journalister intervjuat honom. Nu när det våras för just kärnkraften.

I dagarna fick jag från en ekonomiprofessor i Australien ett mail med intressant information om små kärnkraftverk, på 30MW. En omfattande studie visar att dessa Micro Nuclear Reactors, MNR, är säkra och dessutom billiga, om man får till en serietillverkning..

Fotnot: Den 5 april skriver DI på ledarsidan, med hälsning till Isabella Lövin:

Miljörörelsen bör ta bort skygglapparna och diskutera kärnkraften på allvar med medborgarna. Och då måste man erkänna att IPCC har med ökad andel kärnkraft i alla sina fyra framtidsscenarier.

Varför fortsätter Isabella Lövin att ge felaktig information? Har hon inte läst, eller tror hon bara att det är så som hon tror? Den typen av flummighet håller inte.