Inser politikerna elbristens effekter? Vilket ansvar tar de?

Det verkar inte som om de ansvariga politikerna, den avgående regeringen i första hand, förstår elbristens otroliga effekter. Gabriel Urwitz  beskrev detta i en artikel “Elsituationen är inget annat än en skandal”. (Ingen betalvägg i Di) Till hösten kommer det visa sig att i vanliga hushåll, där det inte finns några större marginaler, kommer elräkningarna rusa med många tusentals kronor i månaden.

Regeringen borde ha bett om ursäkt för att man misskött elförsörjningen i Sverige. Den beror inte på några Putin-priser, utan på grund av nedläggning av fyra kärnkraftverk. Om bara de två kärnkraftverken i Ringhals, 1 och 2, varit kvar kvar hade priserna varit väsentligt lägre. I början på februari i år, före Ukraina-invasionen, publicerade Energiforsk en rapport om priserna med och utan de två nedlagda Ringhalsverken. Mellan 30 och 50 procent lägre hade energipriserna varit i södra Sverige hösten 2021 om kärnkraftverken varit i drift. Nu 2022 är effekterna väsentligt större än de hade varit för ett år sedan. Att tvingas betala tillbaka 10-tals miljarder visar väl bara hur illa det är ställt.

I en ledare i Dagens Industri den 14 september tar Henrik Westman upp elproblemen för företagen. “Elchockade företag behöver stödet nu”. Några citat är angelägna att redovisa ur denna viktiga ledare (Ej betalvägg):

“Sverige har inte råd med att fler företag stänger ned eller pausar produktionen. Två pappersbruk, i skånska Klippan och småländska Lessebo, meddelade i början av september att de avbryter produktionen de dagar elpriset är för högt.”….

 

“Det finns 910 000 privata företag i Sverige, enligt Ekonomifakta. Bara 936 stycken, eller 0,1 procent, klassas som storbolag. Resten är små eller medelstora. Av alla anställda i den privata sektorn jobbar 46 procent i ett företag med färre än 50 anställda. Fyra av fem nya jobb skapas i sådana företag. De mindre företagen står för nästan 60 procent av näringslivets bidrag till Sveriges BNP. “

Vi får hoppas på att den nya regeringen bildas snart och att ett effektivt stöd till landets företag kommer på plats i nutid. Det går inte att vänta.

Tidningen Näringslivet skriver i en artikel “Risk för tiofaldiga elnotor – nu slår industrikrisen brett”. 

Vladimir Putin mobiliserar inte bara i Ryssland utan också hela världen

Vladimir Putin kommer att misslyckas med att mobilisera 300.000 ryska soldater, men han kommer lyckas med att provocera det ryska folket. Därtill kommer att Putins ambitioner avslöjas, vilket enar världens demokratier och skrämmer alla andra länder.

Den normalisering som Ukrainakriget drabbats av, vilket sker med alla händelser, har nu avbrutits. Dessutom väldigt lägligt när Förenta Nationerna har sitt årliga stormöte. Vilket gör att många länder hårt kritiserar Ryssland och Putin, samtidigt som Ryssland får finna sig i att tala mot slutet. När utrikesminister Lavrov talar på fredag eller lördag kommer merparten av delegaterna att lämna salen, tror jag. Det är få som vill höra lögner, som är så uppenbara att alla genomskådar dem. Det blir en bra markering mot den ryska diktaturen.

Dessutom fick Ryssland en näsbränna av FN. När Zelensky skulle tala på videolänk så tvingades generalförsamlingen att rösta om detta skulle tillåtas. Regeln är nämligen den att endast personligen på plats framförda tal tillåts. En stor majoritet, 101 länder, godkände Zelenskys framträdande på video. Endast sju länder var emot, gick i Putins ledband: Förutom Ryssland också Belarus, Eritrea, Nordkorea, Nicaragua och Kuba samt Syrien. Resten lade ned sina röster. Vilken nesa för Vladimir Putin!

Till detta kommer hotet om kärnvapen, som Vladimir Putin framfört tidigare, men nu hoppas han att detta ska skrämma till återhållsamhet från Ukrainas sida och även från USA och andra västländer, som stödjer Ukraina. Effekten blir den motsatta. Ökat stöd till Ukraina samtidigt som Kina helt säkert redan har talat om för Putin att detta vapen inte kan tolereras. Putin själv är medveten om att han med kärnvapen skulle väcka vrede som i Väst även i Asien, Afrika och Latinamerika.

För att summera. Vladimir Putin lyckas nu – med mobilering och hot:

  • Få stora dela a det ryska folket emot sig
  • Få ett ännu större motstånd i Ukraina
  • Få USA och Västvärlden att stödja Ukraina än mer
  • Blir utskämd inför hela världen genom att nyttja FN:s generalförsamling som skådeplats
  • Få Kina, Indien och Turkiet att inse Vladimir Putins stora svaghet – och agera i det tysta

Sedan har Ukraina fortsatta framgångar på slagfältet i går och i natt. Partisaner och specialtrupper attackerade ryska mål både norr och öster om Kherson, för att underlätta den kommande storoffensiven, som inkluderar att den stora staden Kherson återtages. Sabotage sker även i övrigt i hela den ryska ockuperade delen av Donbas samt på Krimhalvön. Där har alla ryska turister lämnat sin sommarsemester. Det ska tilläggas att Ryssland har bombat och artilleri-beskjutit flera ukrainska byar och städer, som en kompensation för att striderna på marken går så dåligt.

Här är Rysslands förluster hittills (plustecknet står för sista dygnets förluster):

Uppgifterna ovan är uppskattningar – på dödssidan – för allt i övrigt baseras på rapporter från fältet, där det skett. Ryssland ljuger om sina förluster, som om allt annat. Igår påstod man att antalet dödade ryska soldater är 6.000 och att de ukrainska förlusterna skulle vara tio gånger större. Ukraina själva har angivit sina förluster till över 10.000. Till detta kommer 10.000-tals civila offer.

I en fångutväxling fick Ukraina tillbaka 215 soldater, mot ganska få ryska i utbyte. Men därtill kom Viktor Medvedchuk, en ukrainsk oligark, som är god vän till Putin. Att Ukraina fick tillbaka så många fler än Ryssland beror nog på att Putin var angelägen om att få “hem” Viktor Medvedchuk. Han var tydligen en av två ukrainare som skulle ha ersatt Zelensky om Ryssland hade lyckats med sin tredagars-operation. Ryssland ville säkert inte att Medvedchuk skulle börja tala. Rättegång förestod.

Genom fångutväxlingen fick vi en svensk tillbaka, som stred tillsammans med Azov-regimentet och försvarade Azovstålverket. Ledningen där blev också återbördade, inklusive Denys Prokopenko, som ledda styrkan. Båda hotades med dödsstraff.

Några eftervals-reflektioner – Vänstergruppen borde vunnit

Egentligen är det väldigt anmärkningsvärt att högeralliansen vann valet. Det borde inte skett av följande skäl:

  • Vi har den värsta krisen i världen – med invasionen i Ukraina – sedan 2:a världskriget
  • Vi har en galopperande inflation – som inte minst beror på Putins Ukraina-krig
  • Vi har en energikris – som till stor del beror på den nu avgående regeringen
  • Vi har en gängkriminalitet som slår alla Europeiska länder
  • Vid kriser brukar alltid sittande regering vinna ett val
  • Därtill har vi en statsminister – Magdalena Andersson – som fått stort förtroende
  • Och så har vi mobbningen av Ulf Kristersson, inte minst i DN och AB.

Vad försökte Vänstern driva, ofta med Annie Lööf i ledningen?

  • Jo, betona att Magdalena Andersson var en lämpligare statsminister än Ulf Kristersson.
  • Sedan försökte man brunsmeta hela oppositionen.
  • Annie Lööf gick främst genom att tala om SD som varande Nyss-nazister, dvs alldeles nyligen var nazister.
  • Märta Stenevi gick ännu längre genom att i en TV-debatt påstå att Jimmie Åkesson är nazist. även om hon snabbt ångrade sig. Vägrade dock ta Åkesson i hand på att så inte var fallet.

Detta är min analys. Nu till en artikel om kritiken mot SD som Jürgen Huitfeldt skrev i en krönika i DN den 16 december: “Hör ni inte de odemokratiska undertonerna i kritiken av SD?” Läs den, mycket balanserad och viktig. Och ska inte vara bakom en betalvägg. Några utdrag ur artikeln kan vara på plats:

“Många luftar nu sin oro över att demokratin är hotad när en så stor andel röstar på detta sätt. Få tycks reflektera över att ett sådant perspektiv i sig självt tangerar det odemokratiska. Själva idén med folkstyre är att medborgarna ska få lägga sin röst på det parti de tycker är bäst”

“partiet (SD har) sedan inträdet i riksdagen inte ens varit i närheten av att föreslå något som hotar själva folkstyret. “

Artikeln avslutas så här:

“Det är nu hög tid att uppdatera diskussionen kring partiet och dess mål till att handla om vad det (SD) faktiskt gör och säger snarare än mardrömsfantasier om vad det skulle kunna göra.”

För att balansera det jag skrivit vill jag länka till två artiklar i Dagens Nyheter, som visar att kampanjen mot SD och högersidan fortsätter, Först har vi i lördags Amanda Sokolnicki, som är politisk redaktör. “Killarna som ägde skolkorridorerna kommer nu att styra Sverige” Sedan kom en kolumn av Andrew Walden i måndags “Hur ska vi prata om SD med de rädda barnen?” För mig är det skrämmande att en stor och ansvarig tidning i Sverige som Dagens Nyheter kan skrämma och nästan uppvigla på detta sätt. För att travestera Walden vill jag säga: Kanske någon vuxen borde tala med Andrew Walden. Det gäller Amanda Sokolnicki också.

En sista reflektion: Det är djupt imponerande att högergruppen, och särskilt SD, inte ger igen när DN skriver så här, men det visar också vem som skriker högst och provocerar.

 

 

 

Snart är det dags för en ny offensiv i Ukraina – som krossar den ryska armen

Nu kommer nästa stora ukrainska offensiv.

President Zelensky talade i går kväll i sitt dagliga kvällstal till nationen och angav att runt i hela Kharkiv-regionen – på landsbygden – har hela 150.000 blivit befriade. Alla där utropar nu sin glädje över att ryssarna är bortdrivna, men berättar samtidigt  om all förstörelse och mänskligt lidande. Vi har själva kunna se hur mer än 400 blivit begravda i en massgrav efter tortyr och andra grymheter. Tänk att dö en sådan död!

I talet angav Zelensky att snart kommer medborgarna i Kherson och på Krim, samt i Luhansk och Donetsk (största regionen med 4 miljoner invånare) kunna sjunga samma segersång. En klar indikation på den offensiv som nu följer. Han går ett steg till och berättar att i de befriade områdena så uttrycker man sin glädje på ukrainska trots att de har ryska som modersmål. “Bara ukrainska hörs” säger Zelensky. Det är en otrolig markering från medborgarna – de vill inte till Ryssland, de hatar nu det landet (vilket de troligen inte gjorde förut). Vladimir Putin borde få reda på detta, men han hålls väl avskärmad, inte för att han skulle ändra sitt handlande , men för att han behöver förstå hur han skadat Ryssland och fått alla ukrainare emot sig.

Enligt Zelensky beror framgångarna på Ukrainas väpnade styrkor, deras specialstyrkor, underrättelsetjänsten, hemvärnet, gränsstyrkorna, men också enheterna som lyder under  inrikesministeriet med bl a rikspolisen och statens räddningstjänst.

Zelensky sa också att vi ska också tacka vår sjukvård och transportarbetarna, de som arbetar med energiförsörjningen och inte minst alla volontärer, men också IT-experterna, våra lärare och Ukrainas diplomater. Dessa och många, många andra som gör ett arbete som stärker oss alla, sa Zelensky i går kväll. Stärker vår förmåga att slåss och vinna.

Därtill kommer: Hela 91 procent av befolkningen har förtroende för krigsmakten. Denna undersökning är gjord nyligen. En tidigare undersökning i somras visade att endast 2 procent av ukrainarna är positivt inställda till Ryssland.

Att president Zelensky gjort ett otroligt uppskattat arbete visar att hans förtroendebalans ökat med hela 96 procent. Från en tilltro före Rysslands invasion på minus 19 procent till nu plus 77 procent.

Expressen manar Kristersson att skicka den långskjutande Archer till Ukraina. Det skulle väl övergångsregeringen göra, efter samtal med Kristersson. eftersom frågan redan är under beredning, enligt försvarsminister Peter Hultqvist. Det är bråttom.

Dagens Nyheters Svante Weyler skriver idag om “I väntan på det ryska nederlaget” måste vi också tänka på Belarus. Sverige måste dessutom använda sitt kommande ordförandeskap i EU till att ta upp både Ukraina och läget i Belarus.

PS När detta skrivs kommer nyheten att Ukraina oskadliggjort (sprängt) en rysk militärbas i Kadiivka, i Luhansk-regionen.

Tragiskt, men självförvållat, kan man säga om Annie Lööfs avgång

“Vi måste ha respekt för varandra” sa Annie Lööf när hon redovisade sin avgång för en stund sedan. Men, den respekten gäller tydligen inte Sverigedemokraterna. Det är ett ytterkantsparti, enligt Annie Lööf, vilket också Vänsterpartiet är (också enligt henne).

Vänsterpartiets ledare, Jonas Sjöström behandlade Annie Lööf med uppskattning i form av ett stort antal debatter dem emellan runt om i landet under flera år. Därigenom gav hon legitimitet åt det fd kommunistpartiet, som hon i andra sammanhang sade sig inte vilja veta av.

Varför reste Annie Lööf inte land och rike runt även med Jimmie Åkesson och debatterade? Man ska ju behandla alla lika, sa Lööf idag på sin presskonferens, och båda ytterkantspartierna borde väl fått samma behandling? Kommunismens rötter är väl inte så mycket bättre än nazismens? Och Jonas Sjöstedt gick med i dåvarande VPK redan 1983, fem år innan Sverigedemokraterna bildades, och hade då inte tagit avstånd från Stalins kommunism. Om det nu är rötterna man ska bekämpa.

När Annie Lööf tillträdde för 11 år sedan sade hon sig vilja föra fram Centerpartiet till ett 20-procents-parti och själv bli statsminister. Så hade det kanske blivit om hon inte förirrat sig in i återvändsgränden, som Ulf Kristoffersson på TV4 talade om idag.

Den Annie Lööf jag känner är kraftfull och skulle utan vidare försvarat sina värderingar även i en borgerlighet som hade stöd av Sverigedemokraterna. Då hade hon inte blivit den ensamma breda mitten, som också Ulf Kristoffersson beskrev i sin kommentar. Tyvärr verkar inte Annie Lööf ha haft den självkritik som erfordras när hon nu i flera år bedrivit den självisolering som blivit återvändsgränden. Det räcker inte att säga att man vill prata och samverka med alla, men sedan inte göra det.

Och Annie Lööfs tal om att hon medverkat till en framgångsrik liberal politik kan kanske stämma på vissa områden, men långt ifrån alla. Se vad som hände med skogsbruket och det strandnära byggandet.

Det stora problemet är nog att Annie Lööf accepterat den socialdemokratiska strategin att brun-smeta Sverigedemokraterna och även de andra borgerliga partierna, för att få behålla makten. Rädslan för denna brunsmetning är något som gjort att vare sig M, KD eller L vågat tala med SD tidigare.

På dagens presskonferens sa Annie Lööf att hon inte hade några synpunkter på om hennes efterträdare samarbetade med Ulf Kristersson, även om denne hade stöd av SD. Indikerar att hon inser att man förr eller senare måste man tala med alla.

Ukrainas framgångar börjar erkännas av Ryssland – ledare flyr

I avvaktan på sluträkningen av det svenska valets röster, onsdagsrösterna, som troligen kommer ge Kristersson-sidan minst ett mandat till, kan vi se hur utvecklingen är i Ukraina.

Låt oss ta Kharkiv-regionen först. Där har Ukraina tagit tillbaka cirka 4000 kvkm med 300 bosättningar och 150.000 invånare. Ytan är betydligt större än Gotland, så det är betydande. Och invånarna hälsar de ukrainska soldaterna som befriare, de vill inte leva under ryskt herravälde. Det betyder att Ukraina inte behöver “säkra” sina befriade områden, det gör medborgarna själva.

Nu har Moskva erkänt att Ukrainas framgång i Kharkiv är en rysk förlust. Tidigare har man inte erkänt bakslagen. Tillbakadragandet från Kiev var en omgruppering för att försvara Donbas. Att man lämnade Ormön i somras var en “gest av god vilja”. Moskva hänvisar till det ryska försvarsdepartementet, vilket talar för att detta ska fåt bära ansvaret för förlusten. Troligen ett sätt att fria Vladimir Putin, det framhåller ISW, The Institute for the Study of War i sin rapport i natt.

Allt talar för att den ytmässigt mindre framgång som Ukraina fått i Kherson-regionen nu kommer att öka. De ukrainska styrkorna har slagit till mot Kakhovska bron i Kherson igen, efter ryskt reparationsarbete. Detta hindrar förnödenheter till de ryska förbanden att komma fram och stoppar även nya trupp-transporter. Ukrainska special-förband och partisaner har sprängt ett 10-tal vapenförråd och tre ryska ledningscentraler i Kherson-området de senaste dygnen. Nu följer alltså – tror jag – en stor ukrainsk motoffensiv som leder till att storstaden Kherson befrias.

Även på Krimhalvön rör det på sig. Inte nog med att hundratusentals ryska turister har flytt Krim, nu börjar de ryska makthavarna att fly. Ryska befälhavare, ryska administratörer och ryskt säkerhetsfolk börjar nu förflytta sina familjer tillbaka till Ryssland. Samtidigt som de offentligen manar den fasta ukrainska befolkningen, som tvångsmässigt blivit ryska medborgare, att inte vara oroade. Ryssland har allt under kontroll. Samma skeende kan iakttagas i Södra Ukraina, i Kherson-regionen. Dessa uppgifter kommer från ukrainska säkerhetstjänsten.

Tänk om Annie Lööf använt sin styrka på rätt sätt

Expressens Linda Jerneck ger idag en intressant beskrivning av Annie Lööfs och Centerpartiets utveckling under hennes partiledartid. I stället för 20 procent av väljarstödet, som Lööf sade sig vilja uppnå när hon tillträdde 2011, har Centern idag 6,6 procent. I verkligheten har hon medverkat till att Sverigedemokraterna nått 20 procent. Och i den egna hemkommunen Värnamo lämnade Annie Lööf över stafettpinnen över till SD, som tog över efter C.

När Annie Lööf tillträdde, som en frisk fläkt, var det många företagsledare som satte sin tillit till henne. Idag finns det nästan ingen. Hade Annie Lööf använt sin styrka till att stoppa dåliga förslag från andra partier, som SD, så skulle landet sett annorlunda ut, och även Centerpartiet. Då hade vi inte fått en skenande gängbrottslighet och inte heller lagt ned kärnkraftverken Ringhals 1 och 2.

Det är djupt tragiskt att Annie Lööf använt sin utomordentliga förmåga till detta. Hennes företrädare Maud Olofsson hintade om detta i en intervju på valkvällen.

Att valet nu leder till regeringsskifte beror på Ulf Kristerssons utmärkta insatser i de två statsministerduellerna och partiledardebatterna. Där var han enligt Sifo, Demoskop och andra undersökningsinstitut bäst. Visade att han var den vuxne i rummet, som engagerade sig men ändå höll stilen.

Magdalena Andersson var inte till sin fördel, även om hon försökte rida på sin position som statsminister. Hade hon inte upparbetat ett personligt förtroende, skulle S ha förlorat stort. Anmärkningsvärt är dock att inte den sittande regeringen fick ett större förtroende i vår oroliga värld – i kris brukar befintliga regeringen få fortsätta ta ansvar. Så inte nu.

Till detta ska läggas skolvalet, där hela 78 procent röstade, blev Moderaterna störst med hela 27 procent. Sverigedemokraterna kom tvåa med 21 procent. Först på tredje plats, med 16 procent, kom Socialdemokraterna. Ytterkantspartierna V och C kom på delad femte plats med vardera 8 procent. (Ja, C har kvalat in som ett ytterkantsparti)

 

 

 

Bra i Ukraina – ryska styrkorna flyr, lämnar vapen och utrustning

När Ukraina pressade på både i öst och i syd, så drog sig ryssarna tillbaka. Ofta oordnat, flyende i bil, cykel eller gående. Vad som sker nu är att Ukraina tar över stora delar, hittills 3000 kvkm. Ukrainas försvarsminister Oleksii Reznikov har beskriv utvecklingen som oväntat snabb, som en snöboll som rullar utför en slänt. Detta sagt, ska tilläggas att en del ryska styrkor förorsakade ukrainarna förluster. En varning för en rysk motoffensiv har också utfärdats av just försvarsministern.

Enligt vissa uppgifter har ryssarna lämnat kvar otroliga mängder av både vapen och annan utrustning. Detta har jag inte sett bekräftat.

Så här ser det ut med förlusterna på den ryska sidan, per idag på morgonen. Plus-siffran visar senaste dygnets förluster:

Var hittar man bäst uppgifter om det som händer? Svaret är:

Så här skrev president Zelensky i natt på Telegram, riktat till ryssarna:

“Do you still think that we [Russians and Ukrainians] are ‘one people’? Do you still think that you can scare us, break us? . . . We will be with gas, light, water and food . . . and WITHOUT you!”

Ulf Kristersson var överlägsen i gårdagens TV-debatt, utan att vara överlägsen

Själv blev jag förvånad att Ulf Kristersson vann nästan alla dueller med Magdalena Andersson. Den eftervalsanalys som Johan Hakelius gör i Fokus, skriven före debatten, skulle kanske se annorlunda ut nu? “Inte den här gången heller”. Eller vad säger Johan Hakelius själv?

Du som inte tittade på debatten igår kan reparera detta. Här är en länk till Statsministermötet. Tala om för mig om du inte delar min uppfattning. Jag blev klart positivt överraskad. Det överraskade också att Magdalena Andersson var så slätstruken. Hon glimmade bara till när hon fick tala om sina kollegor i EU, dvs andra länders stats och regeringschefer. Även i skolfrågan – vinster i välfärden – var till statsministerns fördel.

Expressens undersökning via Sifo visar också att Ulf Kristersson var bäst, “Kristersson vann duellen” Moderatledaren fick hela 3,7 av 5 möjliga vilket är högt.

Fortsätter Ulf Kristersson så här i de kommande två partiledardebatterna, idag i TV4 och i morgon i SVT samt i TV4:s statsministerduell på lördag kväll, så talar mycket för ett regeringsskifte.

Hade statsminister Magdalena Andersson varit ärlig i valrörelsen och tillstått de allvarliga misstag som regeringen gjort, både när det gäller energin och gängkriminaliteten, skulle hon kunnat rida på sitt förtroende. Med en ny politik för att både få tillräckligt med energi – bygga Ringhals 5 och 6, och dansk kriminalpolitik, enligt Moderaternas förslag, skulle väljarna ha sagt ja tack. De allra flesta svenskar vet att både energipolitiken och bekämpandet av gängen har misslyckats. Erkänner regeringen då detta, och säger vad som måste komma i dess ställe, så skulle trovärdigheten ha ökat väsentligt.