Vad säger omvärlden? Finns det något som är bra i Sverige?

Nordiska Rådet har möte i Stockholm just nu. Det har säkert ingen missat. De 87 parlamentarikerna bjöds på lunch i måndags av Sveriges talman Andreas Norlén. Han sa i sitt välkomsttal att ”vi svenskar tycker att vi är bäst”. Men, lade han till. Det har vi tidigare sagt i de nordiska grannländerna, men gör det kanske inte nu längre. För frågan är om inte ni är bättre än oss. (En kort sammanfattning).

Detta fick igång Expressen som intervjuade ett 10-tal nordiska parlamentariker. Vad är bäst med Sverige och vad fungerar sämre här, enligt de nordiska företrädarna i våra grannländer? Artikeln publiceras idag, så läs Expressen eller nyttja den länk jag ger. Svaren är intressanta. Den ger delvis svar på den fråga jag ställde i gårdagens blogg: ”Finns det ingenting som är bra?”

Expressens rubrik är ”Grannländernas dom: Sverige har varit rädda.” Dåligt är:

  • Migrationspolitiken
  • Skolsystemet
  • Blockpolitiken
  • Regeringsbildningen

Vad har då varit bra i svensk politik enligt de nordiska parlamentarikerna?:

  • Jämlikhet
  • Hälsovård
  • Klimatpolitiken

Men det är inte många som lyfter några positiva frågor. Genomgående är uppfattningen, oavsett partitillhörighet, att Sverige inte hanterat invandringen rätt. Vi har varit för rädda och skapat segregation och ökad kriminalitet. Finländarna tycker att vi borde lärt av deras skolsystem. Danskar tycker inte att vi uppfyller kraven på en demokrati, när inte alla i riksdagen tillåts ha inflytande.

Genomgående i uttalandena från de andra Nordiska länderna ligger att det går långsamt i Sverige med de politiska besluten. Vi vågar helt enkelt inte.

Finns det ingenting som är bra?

En god vän ställde sent igår kväll frågan: ”Finns det ingenting som är bra?”, som en reflektion på mitt nyhetsbrev i måndags. Jag ställer mig själv samma fråga, gång efter gång, och jag jagar förtvivlat positiva händelser i politiken. Men, det är inte lätt att hitta dem. För alltid så ligger privat sektor långt före, och till det kommer att offentliga/politiska sektorn är så långsam, hyllar Långbänken framför snabb och omedelbar handling. Och när man gör något bra, så är det nästan alltid ofullständigt, bara en bit på vägen.

Nu vill jag utmana Dig, som läser min blogg: Visa mig politiska händelser eller beslut som är positiva! Som helst inte dras med att de är halvdana eller att genomförandet dröjer. Tack på förhand!

Kort lite om Nyhetsbrevet igår och det positiva och negativa med varje fråga. Ett försök:

  1. 5G i SverigeDet var positivt att våren 2018 utlova att Sverige skulle ligga främst. Negativt att så inte skett, utan att vi nu ligger ett – två år efter andra länder.
  2. Kommunernas digitalisering. Positivt att Kommunutredningen visade att en digitalisering skulle kunna spara 25-30 procent av kommunernas kostnader. Negativt att kommunerna är förbjudna att göra detta. Och att politiken inte bryr sig om möjligheten.
  3. Artificiell intelligens i Sverige. Positivt att Wallenbergarna insett betydelsen och satsat stenhårt i såväl forskning och i företag. Negativt att offentliga sektorn inte alls hänger med.
  4. Validerad kunskap för politiska beslutPositivt att Ekonomipristagarna kartlagt hur fattiga länder ska fatta beslut för ökat välstånd. Negativt att Sverige inte tar tillvara den forskning som finns för att lösa våra samhällsproblem, och att det tar för lång tid.
  5. Migrationsverkets funktion. Positivt att regeringen kan ingripa och styra alla myndigheter som den inrättat (nästan alla) enligt Sten Heckschers utredning 2007. Negativt att regeringen inte använder sina möjligheter att styra rätt, trots ett dysfunktionellt Migrationsverk.
  6. Ledarskapet i Sverige. Positivt att företagsledare i privat sektor står sig väl i internationell konkurrens. Negativt att de politiska ledarna är kortsiktiga och inte ger företagen den långsiktighet som de behöver.
  7. De Globala Målen 2030. Positivt att de globala målen troligen kommer att kunna nås. Negativt att Sverige som nation präglas av Långbänk och Stuprörspolitik

Detta är en genomgång av gårdagens Nyhetsbrev. Ett försök att ge en bild – min – av vad varje punkt innehåller som är positivt respektive negativt.

Nu väntar jag bara på Dina positiva politiska händelser som jag kan skriva om. Välkommen!

Vi når FN:s Globala Mål 2030 – enligt Entreprenörskapsforum

Låt detta vara en optimistisk avslutning på veckan. Entreprenörskapsforum hade igår ett seminarium ”Filantropi, företagande och forskning – så nås FN:s globala mål”. Med ett intressant ”startfält”. Denna länk ger en kort redovisning av vad de medverkande framförde.

Intresset för seminariet var stort, övertecknat. Kanske det berodde på att vi igår firande FN-dagen. Eller så var det ämnet eller de medverkande. Oavsett vilket, så var det ett synnerligen intressant tillställning, under professionell ledning av Pernilla Norlin, vVD på Entreprenörskapsforum.

Fd v Generalsekreterare i FN Jan Eliasson sa om de Globala Målen: ”Jag är en bekymrad optimist”

Här ska jag göra några nedslag som är särskilt intressanta:

  • Kristina Persson, fd framtidsminister: ”Sverige är ett Stuprörspräglat land” Här finns ingen långsiktighet och ledarskapet saknas.
  • Professor Lars Niklasson: De 17 Globala målen borde vändas upp och ned. Det sista målet är en förutsättning för alla de andra. Utan en god statsapparat, regelverk och rule of law kan inget annat uppnås.

Lars Niklasson har nyligen skrivit boken ”Improving the Sustainable Development Goals”. Den borde många ta till sig. Dettg gäller särskilt de mindre utvecklade länderna. För med korrupta regimer så blir utvecklingen inte bra. Så här uttalar sig Niklasson i Veckans Affärer:

”Korruption borde stå först och inte sist. De har underskattat problemen med att göra affärer med afrikanska länder. Ländernas regeringar kommer inte att ge upp frivilligt men korruptionen är det viktigaste att ta tag i om de vill vara attraktiva för handel och komma in i den globala ekonomiska produktionen.”

Så sammanfattningen ”Bekymrad Optimist”, enligt Jan Eliasson är slående. Regelverk, äganderätt och rule av law är fundamentet för alla samhällen. Tyvärr finns inte kravet på demokrati med i de 17 målen, och det är onekligen en svaghet.

PS Prinsessan Sofia gav en givande och engagerad redovisning av sina filantropiska insatser.

PPS Här finns en länk till hela programmet. 

 

Håller de svenska företagsledarna måttet? IVA ger svaret!

I går hade jag nöjet att gå på IVA:s seminarium om ”Svensk företagsledning – I takt med tiden? Det korta svaret är Ja. IVA:s preses gav en bra bild av företagsledare, som kommer längre ned. Svaret ja till det svenska företagsledarskapet ackompanjerades – outtalat – att politiken och offentlig sektor är ”Way Behind”, klarar inte sitt uppdrag. Kortsiktigheten i politiken är kanske företagens svåraste motståndare.

Tre svenska professorer presenterade det svenska företagslandskapet i förändring. Det för alldeles för långt att i min blogg redovisa detta. IVA skulle publicera bilderna som illustrerade detta, och då är det bara att om någon dag eller två gå in på IVA:s hemsida och leta. Professorerna Du ska leta efter är:

Håll utkik efter detta, om du vill få en god bild av vad som skett i företagsvärlden de senaste 50 åren.

Några nya starka drag kan man se i företagsledningarna i dag. De har – liksom bolagen i sig – ett större fokus än tidigare. Stakeholders är inte i första hand aktieägarvärde och vinst, utan också kunder (först) och sedan kommer också medarbetare och samhället. (Här finns Finincial Times nya policy, som dock inte tog plats i detta seminarium)

Ett samtal följde sedan mellan Marianne Dicander Alexandersson och IVA:s preses Carl-Henric Svanberg. I punktform vill jag ge Carl-Henric Svanbergs illustrativa svar om hur (det svenska) företagsledarskapet är:

  • Culture beats strategy, var det övergripande svaret
  • Idag är kulturen utåtriktad, med samarbete
  • Ledare är inte vad man gör själv utan vad man får andra att göra
  • Viktigt få ut folk (i omvärlden) men också att få tillbaka dem
  • Digitalisering och AI kommer ändra vårt samhälle radikalt
  • Vi måste visa hur man dansar i vår by, men också se hur de dansar i grannbyn
  • Vår (svenska) ödmjukhet gör att vi klarar oss

Sedan kom Marianne Dicander med invändningen: Är vi inte lite för konflikträdda i Sverige? Jo, det höll Carl-Henric Svanberg med om. Och så går det så fort nu.

Detta var utmärkt. Men, inte inte bra, utan samtidigt underhållande, var fyra företagsledare, som hade nya sätt att utveckla och leda bolag. Dessa vore:

Även om dessa företagsledare kanske inte har en verksamhet som är skalbar, dvs kan lyftas in i andra företag direkt, så ger de inspiration. Av stora mått. Så tack IVA för att vi fick lyssna till dem!

Varför stoppar regeringen Ericsson?

Sverige och Norden skulle leda 5G-utvecklingen, det lovade Statsminister Stefan Löfven. Det var den 23 maj 2018 som Nordens statsministrar möttes i hemma hos Stefan Löfven i Örnsköldsvik. En härlig tillställning med inte mindre än 8 fototillfällen. Men, det var också allvar. Vid mötet lovade man dyrt och heligt följande:

”Genomförandet av 5G kräver stora investeringar och erforderligt regelverk. På det politiska planet lovar vi att skapa erforderliga offentliga ramverk så att digitaliseringen och 5G kan blomstra. I egenskap av Nordens statsministrar har vi gemensamt visionen att bli den första och mest integrerade 5G-regionen i världen.”

Detta löfte har den svenska regeringen inte alls infriat. Idag finns ett stort antal 5G-nätverk utrullade i USA, Kanada och Sydkorea. I Europa finns ett nät som byggs ut snabbt i Schweiz och Finland har man påbörjat ett 5G-nätverk. Sverige ligger långt efter, har en auktion på licenser i början på nästa år, och saknar fortfarande en del regelverk.  Är det Långbänken igen, Stefan Löfven?

Varför ställer inte landets journalister regeringen till svars? Framtidens teknik lovar regeringen att vi ska bli främst i världen på, men ingenting händer. Och när det händer är det två år för sent. Börje Ekholm har vid flera tillfällen framfört sin kritiska syn i media, men det har har inte gått fram. Och i vilken utsträckning Ekholm direkt har framfört sin oro till regeringen och EU-kommissionen är för mig okänt. (Tyst diplomati funkar inte alltid)

I lördags, den 19 oktober, tog Mobiloperatören Tre:s VD Havel van Drumpt bladet från munnen i en artikel på DN Debatt. Där konstaterar han

”att det inte längre handlar om att bli ledande, utan om att begränsa skadan av att redan ha hamnat på efterkälken”.

Dessutom fruktar Tre:s Vd att PTS förslag till spektrumauktioner kan leda fram till att bara två mobilnät etableras i Sverige. Det betyder att en aktör kan komma att uteslutas och att sårbarheten ökar i samhället.

Så sorgligt att Sverige, med världens ledande 5G-leverantör, ligger på efterkälken. För att förhindra ett sådant bakslag var jag med och initierade ett projekt, tillsammans med Ericsson, för Statsministern. För fyra år sedan; Något som troligen hade placerat Sverige och EU främst i världen. Men Stefan Löfven kunde inte sätta ned foten, inte bestämma sig. Och nu är vi där vi är. På Efterkälken (Långbänken)

Tänk om Sverige inte hade haft Wallenbergarna!

Den framtida tekniken heter Artificiell Intelligens. Det är tur för Sverige att Wallenbergarna uppmärksammat detta och redan 2017 satsat på AI genom sitt program WASP. Politikerna har inte hängt med i utvecklingen (som vanligt). Mikael Damberg har berättat detta, när han var digital-ansvarig minister.

På SNS:s Tylösandskonferens i augusti i år berättade Marcus Wallenberg om alla de initiativ man tagit för att främja artificiell intelligence i Sverige och för ”sina” bolag.. Och det är imponerande. Kolla på hemsidan!

Vad är WASP?, Wallenberg AI, Autonomous Systems and Software Program. Här måste jag referera till hemsidan, som ger god information. Kort kan programmet beskrivas så här (min översättning):

 WASP är Sveriges största enskilda forskningsprogram någonsin, ett stort nationellt initiativ för strategiskt motiverad grundforskning, utbildning och elit-rekrytering till fakulteterna. Programmet fokuserar på forskning om konstgjord intelligens och autonoma system som fungerar mellan människor, vilka anpassar sig till omgivningen genom sensorer, information och kunskap och  som därigenom bildar intelligenta interaktiva system. Mjukvaran är den avgörande möjliggöraren i dessa system och är ett integrerat forskningstema i programmet.

Visionen för WASP är excellent forskning och kompetens inom artificiell intelligens, autonoma system och mjukvara till gagn för svensk industri.

Men Wallenbergarnas satsning stannar inte här. Det framkom på ett utmärkt seminarium som INSEAD Alumni, genom Eskil Lundberg, ordnade i samarbete med PwC i förra veckan. Där inledde professor Peter Zemsky från INSEAD på temat: Vilken läxa kan AI ge den svenska konkurrenskraften?

Där framträdde också Mats Agervi, CEO för Wallenbergsbolaget Combient, som arbetar med att utveckla AI för ett 30-tal svenska bolag. Vidare Luka Crnovic-Friis, CEO för Peltarion Ledande AI Automation Startup. Kolla på deras hemsidor om Du har AI-intresse eller bara vill se vad framtidens möjliggörare för svensk industri sysslar med.

Min tolkning av seminariet är

  • Sverige ligger inte ännu i AI:s front, men snart
  • Offentliga sektorn ligger efter (Government)
  • Lagstiftning och regelverk är allvarliga hinder i Sverige och EU
  • Robotisering och AI har hittills inte skapat arbetslöshet, tvärtom.
  • Samarbete mellan företag viktig – den svenska företagskulturen viktig.
  • Snabb beslutskraft viktig, för att inte säga avgörande
  • Digitala tänkandet måste ända ned i förskolan

I fredags åkte näringsminister Ibrahim Baylan ned till Paris för att besöka den franske digitaliseringsministern. Syftet var att öka samarbetet kring hållbar digital utveckling och artificiell intelligence. Med på resan var RISE:s VD Pia Sandvik. RISE kraftsamlar kring tillämpad AI. Man får förmoda att näringsministern vill hänga med på AI. Det vore inte dumt om regeringen i sin helhet förstod nödvändigheten av satsning på den digitala utvecklingen och artificiell intelligence.

Hur det är i EU? Jo: EU backar in i framtiden på AI-området.

 

Stöd till korttidsarbete slår rekord i Långbänk

När finanskrisen slog till hårt 2008-09 så ville både företag och fackliga organisationer att staten skulle kunna stöda korttidsarbete i avvaktan på att verksamheten kunde komma igång igen. Då fanns inte något system för detta, och neddragningar gjordes som inte långsiktigt var motiverade. Hur ett stöd skulle utformas blev en fråga för framtiden. Staten skulle ta fram och besluta om ett sådant system.

Först 10 år senare hade regeringen tänkt färdigt och tillsatte en utredning. Det skedde formellt i form av kommittédirektiv den 18 februari 2018. Särskild utredare blev fd Metallordföranden Anders Ferbe. Han skulle leverera sitt förslag till statligt stöd för korttidsarbete senast den 15 juni 2018. Snabbt skulle det utredas som legat och väntat i 10 år.

Dagen innan utredningen skulle läggas fram, den 14 juni, fick utredaren respit. Han kunde inte leverera sitt förslag den 15 juni. Nytt datum blev den 10 augusti. Det hann utredaren inte häller med, utan lämnade utredningen fem dagar för sent, den 15 augusti 2018. Egentligen är detta inte så mycket att orda om, när två regeringar efter varandra väntat i hela 10 år med att starta utredningen.

Sedan gick utredningen ut på remiss – från finansdepartementet – och de svarande fick två månader på sig. I stort sett alla 56 remissinstanser tillstyrkte förslaget, och det är precis ett år sedan dessa kom in till Finansen. I oktober 2018.

Idag uppmärksammar Dagens Eko att regeringen inte gjort något åt förslaget om stöd till korttidsarbete. Det uppmärksammas när konjunkturen dalar och behov av insatser kanske kommer. Finansministern Magdalena Andersson får frågan, varför förslag inte lagts fram, borde ha funnits i budgeten. Löftet var ju att systemet skulle träda i kraft den 1 januari 2020. Svaret: ”Det arbetet har inte hunnits med än. Det tar lite tid att få alla förslag på plats”. På 12 månader klarar inte finansen av det som remissinstanserna klarade av på två månader. (Och journalisten nöjer sig med denna bortförklaring)

Så behovet om korttidsarbete som stod klart 2008 kan inte vara klart ens 12 år senare…..

Regeringskansliet fungerar inte. Och vi kan se att det svenska politiska systemet inte fungerar. Långbänken ska hyllas till varje pris, även till priset av en större arbetslöshet. Länge leve Långbänken

PS Vem klarade korttidsarbetet, en fyradagarsvecka 2009, trots avsaknad av statligt stöd? Jo, Scania under ledning av Leif Östling.

Migrationsverkets verksamhet måste vara helt dysfunktionell

I går kunde den som lyssnade på Morgon Ekot höra att antalet överklagningar från kommunerna mot Migrationsverket under senaste året uppgick till 3000. Tre tusen! Det betyder mer än 10 överklaganden varje vardag. Skälet är att kommunerna inte får den ersättning som de anser sig ha rätt till. Det måste betyda att regelverket är helt under isen. Annars borde det väl i de allra flesta fall vara solklart vad Migrationsverket respektive kommunen ska betala. Men, det är det inte. För det finns inte lagstiftning på området, utan bara förordningar som regeringen utformat. Och dessa håller inte.

De allra flesta hade nog reagerat om det var några hundra överklaganden. Det hade varit alldeles för många. Men 3000. Varför har inte media slagit larm om detta tidigare? Varför har inte Migrationsverket berättat? Den myndigheten måste ju ha en armé av jurister som arbetar med detta. Men, framför allt: Har regeringen ingen koll alls på hur Migrationsverket arbetar? Det har man inte haft när Migrationsverket kompetens-utvisat personer i en takt på 400 per månad. Med regeringens goda minne.

Vad betyder det att 80 procent av alla kommuner överklagat till migrationsdomstolarna? Jo, att alla andra mål blir kraftigt fördröjda. De rör dessutom ofta enskilda människor, och inte offentliga sektorn. Den enskilde hamnar i kläm.

I förra veckan gick statsminister Stefan Löfven ut och förordade halverad migration. Det vi ser nu, med ett mottagande som inte fungerar, utan där 3000 kommuner går till domstol under ett år, så måste volymen rimligen anpassas till förmågan att ta om hand. Det räcker att säga Filipstad, så förstår alla. Det är bara Miljöpartiet som inte verkar förstå. Så här säger Bah Kuhnke:

”Så vad gör vi miljöpartister? Vi gör motstånd med allt vi har. Vi gör det svårare för socialdemokraterna att genomföra den politik de egentligen vill driva.”

Kanske det är dags att säga upp bekantskapen?

Kommunerna förbjuds att digitalisera

Det är ganska fantastiskt. Hela det politiska etablissemanget säger att det är kris i kommunerna. Pengarna räcker inte till, staten måste göra mer och skatterna behöver höjas. Men: Om kommunerna tilläts att digitalisera skulle det se helt annorlunda ut. För ett knappt år sedan kom en studie som Kommunutredningen beställt för att se vad digitaliseringen kunde göra. Och det är mycket.

Kan det vara så svårt för landets kommuner att läsa innantill 96 sidor? Rapporten heter ”Förbjuden framtid? Den digitala kommunen” Det är inte något politiskt rackarspel, utan en seriös studie på Kommunutredningens uppdrag. Den konstaterar att på 10 år skulle digitaliseringen kunna åstadkomma en kostnadsbesparing i kommunerna på 25-30 procent. Du som inte tror detta, läs själv. Här några aptitretare:

I sammanfattningen, på sidan 7 står det följande:

”I rapporten gör vi ett grovt försök att skatta potentialen av att automatisera administrationen. Om vi kan halvera den tid som inte tillbringas med avnämarna skulle detta innebära en besparing på mellan 25 och 30 procent”

Detta skulle ta cirka 10 år att förverkliga. Varför sker inte detta? Svaret är enligt utredningen, sidan 7: Staten fördröjer idag digitaliseringen genom att inte:

1. (inte) tillåta informationsöverföring för koordinering och förebyggande arbete

2. (inte) ta sitt ansvar för att förenkla regler så att behovet av manuella bedömningar försvinner

3.(inte) ta ansvar för den digitala infrastrukturen mellan statliga myndigheter och kommuner/regioner.

Utredningen har avslutningsvis en Exempelkatalog, med början på sidan 80. Den uppvisar 47 mycket konkreta exempel på digitalisering som skulle kunna genomföras, om kommunerna fick.

Det är dock inte bara politikerna som inte läst ”Förbjuden framtid”, som är – jag upprepar – en studie som Kommunutredningen låtit genomföra. Inte heller våra journalister tycks ha snappat upp den här studien. Eller hur ska man tolka att ingen journalist har skrivit om den, tagit upp frågan om inte en digitalisering i kommunerna skulle kunna vara en god idé? En utveckling som dock kräver att staten ger kommunerna instrumenten i form av ändrade regler.

Fotnot: Kommunutredningen är en parlamentarisk utredning, där partiernas representater sitter som ledamöter. Fler sådan utredningar önskar sig nu Annie Lööf. Fakta är att Kommunutredningen utsågs i februari 2017. Ska efter att ha fått förlängd utredningstid lämna sitt slutbetänkande den siste februari 2020. Tre års utredning. Sedan tar remissförfarande, regeringsbehandling, lagråd, ny regeringsbehandling, proposition till riksdagen, riksdagsbehandling med motioner och utskottsutlåtande, samt sedan genomförande minst två år. Detta är en normal svensk utredning. Totalt fem år. En härlig Långbänk! Sverige måste anpassas till modern utveckling, den nya tiden.

Gör som Professor Assar Lindbeck: Genomförde  Ekonomikommissionen 1992-93 på fyra månader. I år föreslog  Assar Lindbeck: Inkalla en grupp sakkunniga och ge dem kort tid med ett konkret uppdrag.

PS Igår kom SKL:s ”Ekonomirapporten, oktober 2019” Är det någon som tror att SKL tar upp Kommunutredningens rapport om kommunernas digitalisering, ”Förbjuden framtid”? Möjligheten, som rapporten säger, att spara 25-30 procent av kommunernas kostnader? Nej, inte ett ord. Den 76 sidor långa rapporten nämner inte ens att Kommunutredningens rapport existerar. Ridå!

Kunskap krävs i fattiga länder, men också i Sverige

Ekonomipriset till Nobels ära gick till kunskapen i fattigdomsbekämpningen. Utmärkt, men det bör användas kunskap när Sverige utvecklas också. Och handlingskraft. Det belyser SvD:s ledare av Maria Ludvigsson idag ”Kan någon modernisera Stefan Löfven?

Problemet är att vår statsminister inte vet vad han ska göra, och inte heller har förmågan att sätta ned foten och peka med hela handen och säga: ”Så här gör vi!”. Ett underlag om han borde fått från sitt entourage, men det funkar inte heller. I stället hyllas långbänken, en ny utredning eller blocköverskridande samtal, bara för att dämpa osäkerheten.

I kommande bloggar ska jag ta upp den Nobel-lärdom som fattigdoms-bekämparna i SIDA behöver veta och göra. Men här i Sverige behöver vi också utgå från vetenskap och beprövad erfarenhet. Och inte bara hylla Långbänken.

Det finns ett antal frågor som Sverige måste tackla och lösa. Vill nämna några i punktform, som jag kommer att blogga om igen. Det sägs att ”Nöden är uppfinningarnas moder”, och jag vill travestera: ”Repetition är handlingens moder”. Detta behöver Sverige:

  • En integration som fungerar
  • Åtgärder som sätter stopp för gängkriminaliteten
  • En grundläggande skola som med studiero ger eleverna kunskaper
  • Internationellt ledande universitet med spetsforskning
  • En infrastruktur som fungerar – med tåginvesteringar för framtiden
  • En fungerande bostadsmarknad
  • En digitalisering som återför Sverige till ett ledande land

Detta är bara ett axplock, om än viktiga sådana. Återkommer till detta – område för område. Potential Aktivisten är på G. Vi kan så mycket bättre, och då måste vi gå fram ord till handling. Inte hylla Långbänken i allt vi gör.