En kriskommission måste arbeta snabbt och förutsättningslöst.

Det är ganska otroligt att statsminister Stefan Löfven tycker att Corona-kommissionen bör få två och ett halvt år på sig. Han verkar inte ens nu – i Pandemins tidevarv – förstå att man inte alltid kan ställa fram och använda den omhuldade Långbänken! Det är inte minst bristen på krismedvetenhet och snabbhet som kommissionen bör tita på.

  • Varför har man ännu inte – efter 4 månader – kommit igång med masstester och smittspårning?
  • Varför ligger Sverige månader efter andra länder när det gäller stöd till våra företag?
  • Det finns en sjukdom, performativ, som innebär att man tror att man löser en fråga när man talar om den. (Man hoppas/tror att saker och ting ordnar sig själv)

Ovanstående lista kan göras mycket längre, med uteblivna åtgärder på äldreboendena – förrän det var för sent, oförmågan att ta in sakkunskap från näringslivet i regeringskansliet etc. Men allt detta får Kriskommissionen ta upp. Risken är bara att direktiven sätter begränsningar som gör arbetet svårt eller omöjligt. Sedan har vi risken av vänskapskorruption, folk med goda relationer till makten kommer i första hand. Vi får se, vill bara resa den frågan.

När jag skrivit om politikens oförmåga sedan 2009 i mer än 1000 bloggar har jag ibland stannat upp och frågat mig själv: Är det någon mening att gå vidare? Sverige har världens bästa förutsättningar, men politikerna utnyttjar dem inte. Men, när jag frågat mina många tusen följare så har ingen enda tyckt att jag skulle sluta – utom min egen hustru som kanske vill se lite mer av mig.

lDet ska till en Pandemin för att andra – framträdande samhällsmedborgare – får upp ögonen på hur illa det svenska politiska systemet fungerar. Nu kom igår två uttryck i den utmärkta nättidskriften Kvartal igår. Vill återge dem här i korthet:

Först har vi Statsvetare-professorn i Stockholm Tommy Möller, med rubriken “En regering ska styra, inte samordna”:

  • “oklarhet om i vilken utsträckning som regeringen verkligen förmår att styra riket.”

  • “Vem höll egentligen i rodret, Stefan Löfven eller Anders Tegnell?”

  • “Således råder en total förvirring om ansvarsförhållandena. Vem ska göra vad, hur och när?”

Sedan har vi Inga-Britt Ahlenius med rubriken “Regeringen har abdikerat”:

  • “att upprätta en organisation för avvägning av olika intressen och för fortlöpande styrning under krisen? Eller? Någon sådan organisation har vi i varje fall inte hört talas om”.

  • “Regeringens svaghet kan bland annat ha sin förklaring i en generell avsaknad av strategisk förmåga i regeringskansliet.”

  • “helt nödvändigt också med en grundlig översyn av hur regeringskansliet fungerar,”

  • “Självklart måste det bli räfst och rättarting, och ansvar måste utkrävas”

Vem tror att Tommy Möller och Inga-Britt Ahlenius inbjuds deltaga i kommissionen?

EU:s och Sveriges industriella framtid

Nu får vi höja blicken, bortom Pandemin. Vilken framtid kan den svenska industrin ha? Vilken roll spelar EU? Detta är frågor som jag kommer blogga om framöver. Här kommer även EU:s långtidsbudget in och Corona-stödpaketet i EU in.

När Corona-pandemin slog till som hårdast, i mitten på mars, då publicerade EU-kommissionen “En ny industristrategi för EU”.. Den som vill kan med fördel läsa originalet, den engelska versionen “A new Industrial Strategy for Europe“. Översättningen blir ofta lite missvisande. Originalet säger en strategi för Europa, medan den svenska översättning säger EU. I den svenska versionen har EU i århundranden varit industriell ledare, men i originalet är det Europa som varit detta. (Så kan det bli)

Kan vi förvänta oss att industristrategin blir mer än en skrivbordsprodukt? Svaret ligger i genomförandet. Det är ingen tvekan om två saker:

  • EU är avgörande för den svenska industrin
  • EU är till 70 procent mottagare av svensk export.

Som i alla sammanhang så är det viktiga inte strategierna eller planerna, utan genomförandet. Därför är det väldigt välkommet att kommissionären för den inre marknaden, som ansvarar för industristrategin, är en kraftfull person, Thierry Breton, franskman, som varit både finansminister och industriledare, bl a i telekomjätten Orange. Vidare har han varit professor vid Harvard.Han kan sitt jobb och är handlingskraftig, något som Dagens Industri uppmärksammar idag.

Att en väl genomförd strategi har stor betydelse visar uppgiften om hur mycket borttagna hinder i EU skulle betyda. Drygt 700 miljarder euro. På 10 år. Det är lite mer än hela den svenska BNP-n. Till detta ska så läggas allt som goda industriella förutsättningar i EU kan skapa.

Här ska jag inte gå igenom hela strategin för den europeiska industrin, (läs själv) men ange en del av de övergripande viktiga punkterna:

  • Stärka industrins globala konkurrenskraft
  • Uppnå en klimatneutral industri år 2050
  • Utveckla Europas digitala framtid

En särskild strategi för SME:s, de små och medelstora företagen, har också utarbetats. Parallellt. Så den mindre industrin har inte glömts bort. Originalet på engelska finns här.

Den europeiska industrin driver på i dessa frågor. Inte minst genom ERT, European Round Table for Industry. Den organisationen består av de 50 största industriföretagen i Europa. Där är svensken Carl-Henric Svanberg ordförande och ytterligare tre svenskar är medlemmar: Börje Ekholm, Martin Lundstedt och Jacob Wallenberg. Sedan finns ytterligare en svensk med, Leif Johansson, men han representerar Storbritannien.

ERT har spelat en stor roll för att driva på EU-kommissions arbete med den inre marknaden och industri-strategin. Igår skrev samtliga industriledare tillsammans och backade upp den stora Corona-stödplanen på 750 miljarder euro. Detta i en upprop till EU-kommissionen.

Där uppmanar ERT alla EU-stater att ansluta sig till förslaget. Det är en uppmaning till de frugala länderna Sverige, Nederländerna och Österrike. Därför finns det anledning tro att de svenska storföretagsledarna nu har kontakter med framför allt Stefan Löfven. Han ska ned till Bryssel nästa fredag på ett EU-toppmöte för att på plats ta ställning till stödpaketet. Det första fysiska mötet sedan Corona-pandemin slog till.

 

Fungerar de svenska stödsystemen för våra företag?

Nu har det varit tyst kring de svenska stödsystemen för företagen under flera veckor. Det var på Valborgsmässoafton, dvs för sex veckor sedan, som det senaste stora stödet presenterades, nämligen omställningsstödet. Sedan har man skrivit en en promemoria och låtit den gå på remiss varefter lagrådet har yttrat sig över en tänkt proposition. Nu läggs propositionen fram i riksdagen idag med en kort motionstid – två dagar. Den är på 297 sidor inklusive bilagor. Den andas byråkrati lång väg.

Frågan är om andra länder har så krångliga system som Sverige. Just nu har jag inte möjlighet att kontrollera detta, men det vore intressant att göra framöver. Kritiken har varit hård emot förslaget till omställningsstöd av följande skäl: för sent, för krångligt och pengarna kommer först i augusti.

Hur ser då stöden ut i andra länder? I tidigare bloggar har jag visat hur stöden ser ut i Danmark och Norge, och det finns också beskrivet i propositionen idag. Vad man inte talar om att det nu snart är två månader sedan de norska och danska företagen kunde få ut pengar från systemen. De svenska företagen ska vänta i ytterligare nästan två månader, till efter den 1 augusti.

Hur är stoleken på stöden i Frankrike och Tyskland jämfört med i Sverige? Stödet som andel av BNP:

    • Frankrike 12 procent
    • Tyskland 24,5 procent
    • Sverige 5 procent

Sedan undrar man hur regeringen tänker när man anger att alla företag kan få krav på revisorsintyg. Revisorerna togs bort för de mindre företagen för några år sedan. Därtill kommer att i företagen måste en revisor intyga bolagets uppgifter i samband med bokslutet för 2020, enligt propositionen. Så här står det

Uppgifterna måste för samtliga företag bekräftas av en revisor i samband med årsbokslutet 2020. 

En stor del av företagen behöver idag inte ha revisorer, något som togs bort för de mindre företagen med högst 3 miljoner i omsättning. Hur ska dessa företag göra? Det blir väl ett nytt undantag.

En riktig miss i regeringens stödpaket är att man glömt bort de enskilda näringsidkarna. Dessa är 400.000. Långt ifrån alla berörs av Pandemin men många, många tusen.De får inte:

  • korttidspermitteringar – gäller enbart aktiebolag
  • hjälp med sina höga personalkostnader – bara fasta kostnader
  • hyresrabatter – de är för små för att hävda sig mot hyresvärdarna

De får däremot skatteanstånd och kanske företagslån. Men, det är hjälp som måste betalas tillbaka.

Men den stora kritiken mot alla regeringens stödåtgärder är att de är utformade av finansdepartement vars sakkunskap om företag är minst sagt begränsad. Det märktes inte minst i remissrundan. Men, tro inte att finansen ändå vill knyta en grupp experter från företag och revisionsbyråer etc till sitt arbete. Som andra länder gör

Det är tragiskt att Sverige är ett så oförmöget land

Stefan Löfven kallar det för att peka finger. När man påpekar vad som inte fungerar i krisens Corona. Så är det inte, det är tragiskt. Sverige skulle kunna om vi gjorde det vi borde göra och inte alltid ropar efter en ny utredning. Och sedan inte vet om vi ska gå hela vägen fram, eller bara en liten bit. Som regel blir besluten ofullständiga och genomförandet likaså. Så har Sverige fungerat i decennier.

Corona-krisen har blottlagt hur det politiska systemet fungerar i Sverige. Trist att det ska till en Pandemi innan det står helt klart hur det politiska systemet brister.

Detta kallar jag för tragik. Och ansvaret ligger på det politiska systemet, inte på den senaste regeringen.

Samtidigt är Sverige landet vi nästan alla som bor här vill leva i, även om vi kunde välja ett annat land.

Möjligheternas Land

Det skulle jag vilja kalla Sverige. Vi har potentialen, men utnyttjar den inte.

De ansvariga politikerna idag lever i en Fantasivärld. De föreställer sig att regelverket är riktigt. De har skapat ett politiskt administrativt system som Richard Swartz beskrev i en krönika för några dagar sedan.

Regeringen pratar men inget händer” påpekar Jonas Sjöstedt i en intervju i Expressen  den 7 juni, som kallar Stefan Löfven för “handfallen” och “valhänt”

Det är inte alltid som jag delar Vänsterledarens uppfattning, men här stämmer det. Problemet är, vilket inte Jonas Sjöstedt inser, att Pandemin har blivit ett lackmustest för hela det politiska systemet i Sverige. 

Det är verkligen tur att näringslivet inte alls blivit smittat av den politiska sektors oförmåga. Det är därför vi lever ganska hyggligt i vårt land.

.Ett annat exempel, förre regeringsledamoten (S), Carl Tham i Aftonbladet samma dag, den 7 juni: “Ni bluffade – Sveriges beredskap var inte god”

I söndagens partiledardebatt i Agenda ägnades sista delen åt ekonomin och näringslivet. Det var en oklar diskussion, utan ens besked om företag med stora omsättningsförluster i maj månad ska få fortsatt stöd, Ingen tog upp det faktum att stöden till omställningen inte betalas ut förrän i augusti månad. Partiledarna borde har läst professor John Hasslers utmärkta krönika i Expressen dagen före debatten: “Finansministerns tystnad skadar Sveriges ekonomi”

PS Det är symptomatiskt att på Nationaldagen gör TV4 detta Hovreportage med Stefan Löfven på Harpsund, utan de svåra frågor som alla väntar svar på. Denna första gång som journalister får en möjlighet att intervjua Statsministern, som varit onåbar under hela våren för verkliga intervjuer. Visst reportaget är sympatiskt, men är det rätt att göra ett Gull i Gull-reportage idag, när hanteringen av krisen verkligen är i fokus?

 

Sverige saknar krisens DNA – något som alla bör ta del av

Sverige saknar helt möjligheten att hantera en kris. Det skriver DN:s fristående kolumnist Richard Swartz i en krönika idag. “Vårt samhälles dna saknar egenskaperna som blir avgörande i en kris” (DN har inte lagt ut denna krönika digitalt, men det kommer säkert. Länken går till tidningen). Så här skriver Richard Swartz:

“Att hantera – bekämpa (krisen) – kräver framför allt snabbhet, improvisationsförmåga, samordning och en klar hierarkisk befäls- och ansvarskedja.”

Så reagerade vi inte i Sverige, skriver Swartz och fortsätter:

I stället senfärdighet, otillräcklighet, ibland nästan hjälplöst.”

Jag nöjer mig med detta utdrag ur Richard Swartz utomordentligt upplysande krönika. Läs den i DN:s pappersupplaga, och när redaktionen fått ut den på nätet, där.

Tidigare i är skrev samme Richard Swartz en mycket relevant och läsvärd krönika “I Sverige talar, tänker och rör vi oss långsammare än andra – och det märks nu”. Den borde jag bloggat om tidigare, men den har inte tappat något i aktualitet eller träffsäkerhet. “Vårt land är långsamhetens hemvist på jorden” skriver Swartz. Jag skulle aldrig kunna uttrycka det lika dräpande.

“Vi är landet som aldrig haft en sprinter eller en stor filosof och som uppskjuter lösningen av problem genom att begrava dem i någon (ofta gedigen) utredning.”

 

Hur bör en Coronakommission utformas?

När statsminister Stefan Löfven reagerade på min blogg av den 5 maj “När är det dags för en kriskommission?” så han till TT: “Den slutliga utvärderingen bör ske långt efteråt”. Nu har pressen varit så stark att statsministern inte har kunnat hindra en kommission i närtid. Därför ändrade sig Stefan Löfven i månads, den 1 juni.

I ett uttalande på Facebook sa Stefan Löfven då “Det är viktigt med en ordentlig genomlysning av den svenska strategin och de åtgärder som vidtagits.” Han angav då vilka områden som behövde genomlysas:

  • Begränsa smittspridningen
  • Resurser till hälso- och sjukvård
  • Inverkan på samhällsviktig verksamhet
  • Lindra konsekvenserna för medborgare och företag
  • Dämpa oro

Kommissionens arbete bör “inledningsvis avgränsas till några utvalda områden och exempelvis “inte belasta kommuner och regioner nu”.

Nu har det gått tre dagar och nu ändrar Stefan Löfven helt uppfattning om vad kommissionens bör fokusera på. för nu ska kommissionen  “särskilt titta på”….”hur samverkan mellan äldreomsorg och hälso- och sjukvård fungerat” 

Läs dessa två stycken igen! Först ska kommuner och regioner inte belastas. Skälet var belastningen på hälso- och sjukvården idag är enormt stor i kommuner och regioner. Nu, tre dagar senare ska kommissionen ha särskilt fokus på den verksamheten som kommuner och regioner har ansvar för.

Det är underligt att framförhållningen är så kortsiktig, att kommuner och regioner ska undvikas på måndag, men stå i fokus på torsdagen. Arbetet med äldreomsorgen och smittspridningen ska till och med delredovisas innan hela utvärderingen är klar. Det verkar nästan som om man vill ha inspel ifrån kommissionen under det fortsatta arbetet med bland annat äldrevården.

Borde inte i stället de som har ansvaret för verksamheten idag, under ledning av Sveriges regering, peka med hela handen och tala om vad som måste göras? Inte invänta ett delbetänkande från en kommission. Det är väl inte Långbänken som spökar igen?

Det viktiga är att den kommande Corona-kommissionen kan

  • Arbeta snabbt under ledning av oväldig ordförande
  • Följa krishanteringen i realtid
  • Logga allt som skett sedan Corona-viruset var ett faktum (slutet januari)
  • Kartlägga beredskapen inför en Pandemi
  • Kartlägga, följa och utvärdera ledningen av arbetet med Pandemin
  • Identifiera lagar och regler som borde funnits för att hantera en pandemi
  • På vilket sätt landets ekonomi och företag fått understöd för att övervintra Pandemin

Kommissionens arbete bör var helt oberoende och både göra en analys av hur Pandemin bekämpats, men också hur den borde ha skötts, och vem som har ansvaret för bristerna i hanteringen. Det är angeläget att de som har ansvaret också får ta detta ansvar.

Kommissionen bör också komma med ett heltäckande förslag till hur framtida kriser ska hanteras. Det är dock möjligt att genomlysningen av Corona Pandemin – inklusive ansvaret – får ske i ett separat betänkande. Framtidens krishantering skulle då kunna bli ett särskilt förslag.

 

 

 

Regeringen visar att man inte förstår hur företagen fungerar

Det är bra att regeringen sent om sidor förstått att man måste försöka rädda en stor del av landets företag som annars går över styr. Omställningsstödet fyllde en månad igår (dock utan regelverk ännu). Det trista är att regeringen – finansdepartementet – inte har en aning om hur företagen fungerar. Det visar det remissförfarande som regeringen genomfört.Nedan några axplock.

Först vill jag notera att 50 remissinstanser ombetts yttra sig och ge sina synpunkter till känna den 25 maj. Men, bland remissinstanserna finns en total dominans för myndigheter och domstolar. De som verkligen berörs av Corona-krisen är inte hörda.

Det räcker alltså inte för regeringen att man utan sakkunskap utformat ett antal krispaket. När man sedan ska få synpunkter på regelverket för omställning så utesluter man de direkt drabbade. Här ett antal som inte blivit tillfrågade:

Dessa branschorganisationer ingå+r förvisso i Svenskt Näringsliv, som fått yttra sig, men dessa och ett 40-tal andra branschförbund är direkt påverkade, och skulle kunna säga hur ett stöd bör vara utformat.

Genomgående för de branschorganisationer, som inte fått yttra sig över omställningsstödet är följande:

  • Stödet räcker inte
  • Stödet är fel utformat
  • Utbetalningen kan inte vänta i månader

Företagarna säger i sin remisskrivelse till regeringen om omställningsstödet:

De begränsningar och villkor som föreslås för omställningsstöd riskerar att medföra att många företag som är i behov av stödet inte kommer kunna eller vilja ta del av det. Effekten av detta blir fler konkurser och högre arbetslöshet, sämre återhämtning och en svagare svensk ekonomi.

Svenskt Näringsliv är mycket mer diplomatiskt. De välkomnar förslaget och anser det vara utformat för att uppnå det som anges. Men, tillägger (något av en brasklapp):

. Det är viktigt att så snart som möjligt få systemet att fungera, för att i detta läge motverka konkurser och arbetslöshet. Ikraftträdandet bör därför tidigareläggas. Stödperioden bör förlängas så att den åtminstone omfattar maj månad, men sannolikt kommer ytterligare månader att behöva omfattas.

 

 FAR, Föreningen Auktoriserade revisorer är inte nådiga. De har två huvudinvändningar. Revisorsintygen skulle ta allt för lång tid, kosta för mycket och faktiskt inte vara genomförbart. Det föreslagna systemet skulle kräva 60.000 revisorsdagar om 30.000 företag skulle beröras. Får inte företagen lämna koncernbidrag blir effekten negativ. Det framgår dessutom av en utmärkt artikel i Dagens Industri idag “Koncernbidrag hjälper företag”.

Råd till regeringen, särskilt finansdepartementet, men Stefan Löfven borde också läsa:

  1. Ta in sakkunskap i regeringen när stöden till företagen utformas (även om det tar emot)

  2. Lyssna på branschorganisationerna som är mest utsatta, så att stödet blir tillräckligt och rätt utformat.

  3. Betala ut stödet i tid innan företagen tvingas i konkurs.

  4. Pensionera Långbänken under Corona-krisen och agera lika snabbt som våra nordiska grannar

Idag fyller det svenska omställningspaketet en månad

Omställningspaketet offentliggjordes på Valborgsmässoafton den 30 april. Vad har hänt sedan dess?

  • Inget regelverk finns på plats idag – ingen vet vad som kommer gälla
  • Regelverket är lovat till den 1 juli
  • Utbetalning kan ske i augusti månad

Jämför med Danamark och Norge

  • Stödpaket för företag redovisat i slutet på mars
  • Regelverket på plats 8 april
  • Utbetalning till företag började den 15 april

I Sverige var det lika dant med korttidspermitteringarna. De skulle inte kunna träda ikraft förrän 1 maj. Det blev stark kritik och i stället tog riksdagen ett beslut inom två veckor och korttidspermitteringarna gällde retroaktivt från den 16 mars.

Gör samma nu med omställningsstödet. Betala ut under maj månad.

Varför tar allting så lång tid i Sverige? Visst, vi har Långbänken, som ska hyllas, men kan inte politikerna få tummen ur i stället? Det är faktiskt kris och bråttom.

Regeringens förslag till omställningsstöd skickades på remiss den 15 maj, ett förslag som dock behövde justeras fyra dagar senare, den 19 maj. Remissvaren skulle vara regeringen tillhanda den 25 maj. Så var det säkert, men regeringen har inte offentliggjort svaren när de kommit in, som föreskrifterna bjuder.

Skatteverket säger sammanfattningsvis:

“Många oklara bedömningsgrunder komplicerar ett snabbt och effektivt förfarande Många bedömningsgrunder komplicerar ett snabbt och effektivt förfarande. Många bedömningsgrunder leder också till svårigheter för företagen att ansöka om stödet. Flera av bedömningsgrunderna är dessutom komplicerade och det finns utrymme för tolkningar. Detta leder till risk för stor manuell hantering.”

Skatteverket underkänner alltså omställningsstädets utformning, vill jag påstå. De säger det inte rakt ut, men innebörden är den. Inte underligt, för finansdepartementet saknar den sakkunskap som erfordras. Och tar inte in denna kunskap heller.

Många av remissinstanserna anser att stödet är för dåligt, maj och juni borde ingå. Vidare att utbetalning måste ske tidigare.

Min reflektion: Remissinstanserna förstår inte att Sverige inte är som andra länder. Vi kan inte hantera frågor snabbt, vi måste följa Långbänken. Att kunskapen inte finns i regeringskansliet är ytterligare en belastning.

Vem talar klartext? Tyvärr inte många. Näringslivets organisationer är fina i kanten och agerar bäst möjligt, bakom stängda dörrar. Nyligen hade Svenskt Näringsliv ett alldeles utmärkt seminarium om återstarten av det svenska näringslivet. Men om inte näringslivet överlever Corona-krisen, vad finns då att återstarta?

 

Varför inte jämföra med Schweiz?

Schweiz är ett land som man ofta jämför Sverige med. Landet är till ytan mycket mindre och befolkningen 8 miljoner mot Sveriges 10 miljoner. Antalet avlidna i Corona var den 26 maj 1655 i Schweiz. Då låg den svenska siffran på 4200 döda. När man läser dessa siffrror så ska man ta hänsyn till att Schweiz är ett väldigt decentraliserat land med sina kantoner, så central styrning finns inte a la Sverige. Här hemma säger regeringsformen att “Regeringen styr landet”. Och så borde det vara, särskilt i kristider. Kan man tycka. Men så har det inte varit..

Swissinfo.ch lämnar dagligen en god information om Corona-läget och viktiga pusselbitar i bekämpningen, något som saknas i Sverige. Se Coronavirus: the situation in Switzerland Där finner Du den information som borde vara en självklarhet även i Sverige.

Under Pandemin har decentraliserade Schweiz handlat snabbt, snabbt, snabbt. Precis som Sydkorea. Ta frågan om ansiktsmasker som saknades  också i Sverige, och kanske saknas fortfarande här hemma. Den Schweiziska regeringen gav order till försvaret: Handla upp 100 miljoner ansiktsmasker. Det gjorde man med början av mitten av mars. Ett inhemsk industriföretag startade, efter snabb omställning, att producera 70.00 masker första veckan och kom snart upp i 200.000. Resten hämtades hem från andra länder, bland annat Kina med hjälp av Swiss Air.

När det gäller stödet till ekonomin och företagen var Schweiz snabbare och betydligt kraftfullare än Sverige. Totalt uppgår Schweiz stöd till cirka 640 miljarder kronor, vilket är cirka 10 procent av BNP. Sverige ligger på 4 procent av vår bruttonationalprodukt och då är lån inräknade, som inte verkar kunna utnyttjas.

Även Schweiz stöder sitt flyg. Totalt med cirka 20 miljarder kronor. Det är väsentligt mer än Sverige stödjer SAS, men jämförelsen är svår att göra pga det delade statliga ägandet och ersättningen till Norwegian.

Testerna är en annan del av Corona-bekämpningen. Här har Sverige legat dåligt till, ligger dåligt till. Redan den 1 april hade Schweiz genomfört 130.000 tester. Sverige hade genomfört några tusen tester. 

Schweiz har vidare tagit sig an sina medborgare som råkat befinna sig i andra länder. Totalt har ett 30-tal plan evakuerat medborgare från olika delar av världen. Svenska regeringen stretade emot i det längsta. Hänvisade svenskarna till att ta sig hem på eget bevåg. Schweiz gjorde tvärtom, man tog hem 4000 medborgare och ytterligare 3000 personer som har sin hemvist i Schweiz..

Kan de många dödsfallen i Sverige bero på det politiska systemet?

Beror de många dödsfallen i Sverige på att vi valt en felaktig strategi? Borde vi i stället stängt ned hela samhället? Mitt svar är att det inte är strategin som det är fel på. .Problemet ligger i det politiska systemet. Det är alltså inte primärt den nuvarande regeringen som misslyckats, utan det är ett systemfel.  Sedan har vi dessutom ett ledarskapsproblem, som förstärker det politiska systemfelet.

Detta systemfel har jag  påpekat i min blogg i mer än tusen bloggar med början 2009. Min egen insikt om hur stort systemfel är fick jag gradvis, med ett “genombrott” i januari 2014. En blogg där detta systemfel beskrivs publicerade jag den 11 augusti 2014, “Sveriges farliga L-allande”

Låt mig ge en del exempel på hur det svenska politiska och administrativa systemet fungerat under Corona Pandemin. Eller snarare inte fungerat. Det är brottstycken, men mycket talande:

  • Den 20 mars ringer Stefan Löfven upp Sydkoreas president för att få råd. Landet hade på tre veckor ordnat med masstestning, smittspårning och skyddsutrustning. Vilken nytta fick Sverige av dessa råd?
  • Ett råd var säkert stor testning, som SMB fick i uppdrag ta fram, FHM sa nej.
  • Den 20 mars producerar företaget SEKAB 15.000 liter handsprit men får på 14 dagar inte besked om hur denna ska förpackas, levereras eller vilken volym som behövs.
  • Den ansvarige ministern, Ibrahim Baylan får frågan: Varför inget besked? Han hänvisar till en träff den 13 mars, men säger sedan: Vi får väl ha en ny träff.
  • Den 27 februari får Socialstyrelsen i uppdrag samordna skyddsutrustning till kommunerna för hemtjänst och äldrevärden. Det tar 4 veckor att få ett system.på plats.
  • Fortfarande verkar försörjningen av skyddsutrustning till kommunerna inte fungera
  • Regeringen utarbetar stödsystem för företagen utan egen kompetens
  • Ingen lagstiftning finns mot utländska (kinesiska) uppköp av strategiska företag
  • Omställningsstödet för mars-april utbetalas först i augusti månad
  • Beredskapen på läkemedel och skyddsutrustning avvecklad i politisk enighet
  • Alla försvarets beredskapssjukhus skrotade, så när som på två stycken

Alla tillkortakommanden ovan är mer eller mindre beroende på det politiska systemets dysfunktionalitet och oförmåga.

När regeringen tillsätter en Kriskommission så bl.ir det mycket historia att skriva. Att utkräva ansvar? Att förstå hur tokigt det svenska politiska systemet fungerar.

Så kommer invändningen: Myndigheterna är självständiga.  Visst, men regeringen kan styra landet, inklusive alla myndigheter de själva tillsatt (nästan alla), hur mycket den vill. Det konstaterade Sten Heckscher  som 2007 utredde frågan. Läs själv.

Sverige är fantastiskt! Sverige kan. Sverige har potentialen. Men vi utnyttjar den inte.