Feg fransk president blir överkörd av Ukrainas styrka och vilja

Inte trodde jag att vi i Frankrike har en feg person som president, som vill vara Vladimir Putin till lags. I syfte att göra denne krigsförbrytare på gott humör. Därför ringt och peppat Putin, ofta. Men kriget i Ukraina ändras inte för detta, kanske tvärtom när Ukraina ser att de som borde vara deras bundsförvanter istället hjälper krigsförbrytaren och diktatorn Vladimir Putin. Sedan har Macron också sagt att Rysslands krig är helt omotiverat och klandervärt. Men, vilkn fot ska man stå på?

Det finns ynkliga ledare både i Tyskland och Italien som är inne på samma spår. Samtidigt skickar de vapen till Ukraina, men de säger inte att Ryssland ska förlora, utan bara att Ryssland inte ska vinna kriget. Statsmän efterlyses! Annat är det i östra Europa, (bortsett från Ungern), med Polen i ledningen.

I förrgår var Ukrainas president Zelensky både i Donetsk och i Luhansk, nära fronten. Där besökte han städerna Soledar och Lysychansk och försäkrade om sitt stöd emot den ryska militären. Han blev på plats informerad om de ukrainska styrkornas framgångar.

I nyckelstaden Sievierodonesk har Ukraina nu återtagit 30 procent av staden, och har halva staden i sin hand. Rysslands dåliga motståndskraft bedöms av Washington-institutet “Study of War”, IOW, som ett tecken på svikande stridsförmåga hos de ryska trupperna. I morse hörde jag att Ryssland använder artilleribeskjutning av centrala staden för att göra murbruk av allting, så det inte finns något att försvara.

Ukraina har vidare återtagit stora områden i Luhansk-regionen, säger institutet i sin dagliga rapport i förrgår. Detta har tvingat Ryssland att förflytta styrkor (som blivit slagna) till både Kharkiv-området i norr och även runt Odessa i söder. Något som gör offensiver från Ukraina än mer framgångsrika, kanske.

Den ukrainske presidenten fick också information om utvecklingen i Zaporizhzhia regionen, i söder, där Ryssland nu håller 60 procent, men tvingats på reträtt. Under sina anfall och annektering har ryssarna i denna regionen förstört 2.701 byggnader och infrastruktur-enheter. Efter att ha återtagit mark har Ukraina nu restaurerat hela 700 av dessa.

Till sist en uppsummering i Donbas (östra Ukraina) där Ukraina slagit tillbaka 56 ryska attacker den senaste veckan. Enligt Ukrainas ÖB. När de långskjutande artilleri-pjäserna kan användas – inom ett par veckor sannolikt – kommer troligen en stor ukrainsk motoffensiv. Ukraina sätter dock inte in sina soldater som kanonmat, vilket Ryssland gör. Säkert på order av Putin. Därför är dödstalen: ryska soldater 31.000, ukrainska 4-5.000, enligt ukrainska uppgifter. Ryssland – på TV – försade man sig för någon månad sedan, med samma tal som Ukraina har, men sedan har det varit tyst.

I 27 dagar i sträck har fler ukrainare kommit tillbaka till landet än lämnat detta. I siffror: 31.000 har lämnat under perioden. 184.000 ukrainare har återvänt de senaste 27 dagarna.

Ukraina ser framåt. Nu vill man attrahera utländska företag när landet ska byggas upp igen. Och utvecklas , får man väl tillägga. Därför har regeringen nu planer på att göra engelskan till ett officiellt språk i Ukraina. (Det borde vi redan ha gjort) Att man hinner och vill engagera sig framåt på detta sätt är ett synnerligen gott tecken.

 

Ulf Kristersson kan bli den vuxne i rummet

Nu har Magdalena Andersson gjort frågan om Morgan Johanssons framtid till en kabinettsfråga. Statsministern har nu visat det ilskna humör hon har när något går henne emot. Hon har i offentliga sammanhang lagt band på sig sedan statsministervalet, trots att det säkert var svårt när MP lämnade regeringen i höstas, utan varsel. Nu har statsministern deklarerat att hela regeringen avgår om Morgan Johansson inte får sitta kvar. Det gör knappast den vuxne i rummet tre månader före ett allmänt val.

Att Morgan Johanssons insatser mot gängkriminaliteten misslyckats kan väl ingen förneka. Det spelar ingen roll vad som gjorts, det är det faktiska resultatet som räknas. För fem år sedan, 2017, Morgan Johansson “vi är på väg att knäcka den organiserade brottsligheten”. Det sa Morgan Johansson till alla som ville höra på. I en intervju i DN den 5 september 2017 sa Johansson: “regeringen är på rätt väg för att minska gängbrottsligheten”.

Så har inte skett. Är det någon som vill påstå motsatsen, så skriv och motivera detta. Att den som har det politiska ansvaret för detta misslyckande ifrågasätts är väl inte underligt. Motsatsen hade däremot varit det. Även Magdalena Andersson måste förstå misslyckandet, för annars hade statsministern inte i höstas lova att regeringen skulle vända på alla stenar för att komma tillrätta med gängen. Hur har det gått med stenvändningen? Ingen ting har rapporterats, vad jag vet.

Nu borde Ulf Kristersson gå ut och deklarera: Eftersom statsministern vill försätta landet i politiskt kaos tre månader före valet, när vi bland annat ska in i NATO och även försöka komma fram med den inre säkerheten, så är jag beredd att vara den vuxne i rummet. Moderaternas riksdagsgrupp kommer därför lägga ned sina röster på tisdag. Inte för att vi har förtroende för justitieministern, men för att vi inte vill att Magdalena Andersson ska ställa till med ett politiskt kaos tre månader före valet.

Regeringsformen gör åtskillnad på misstroende mot ett enskilt statsråd och statsministern. Och bakgrunden till bestämmelserna är att man vill ge rätten till riksdagen att uttala sitt bristande förtroende för ett enskilt statsråd. Det betyder inte att hela regeringen behöver avgå, och så torde inte heller skett tidigare. Problemet med Transport-styrelsen då två statsråd prickades är ett exempel på detta. Stefan Löfven ersatte de två som riksdagen saknade förtroende för. Ingen kabinettsfråga, med andra ord.

Genom att vara den vuxne i rummet så desarmerar Ulf Kristersson också Kurd-frågan i samband med omröstningen.

Ett sådant här handlande från Ulf Kristersson sida skulle ge honom och Moderaterna stor uppskattning.

 

Dag 100 av Rysslands innovationskrig i Ukraina

Idag ockuperar Ryssland cirka 20 procent av Ukrainas område, cirka 120.000 kvadratkilometer, viket är betydligt större än Götaland. Totalt hade Ryssland kontroll över hela 3.620 samhällen (allt från byar till städer). Av dessa har Ukraina tagit tillbaka 1.017 samhällen, vilket betyder att 2.603 återstår. Detta redovisade president Zelensky igår i ett tal till Luxemburgs parlament.

Det Washington baserade Institute for the Study of War, ISW, redovisade igår att Ryssland inte lyckas kontrollera befolkningen i de ockuperade områdena genom att tvinga den att använda den ryska rubeln och att följa ryska byråkratiska regler. Ingen social kontroll, med andra ord. Den ryska ledningens försök att med hjälp av sina soldater tvinga invånarna till underkastelse får i stället demoraliserande effekter på den ryska militären. Det verkar inte heller som om Ryssland har tillräckligt med styrkor för att erövra mer av  områdena i Donetsk, enligt ISW.

Att livet till stor del går vidare visar det faktum att 48.000 barn har fötts i Ukraina sedan invasionen den 24 februari. Hälsoministeriet i landet redovisar detta och var barnafödandet skett, inte i de krigsdrabbade områdena, utom i Odessa.

Ett tecken på en viss återhämtning är att hela 50 utländska ambassader har flyttat tillbaka till Kiev. Varje ambassad som flyttar tillbaka är ett stöd för vår motståndskraft, sa Zelensky för någon dag sidan. Sverige tillhör inte de ambassader som genom sin återflytt givit Ukraina sitt stöd.

Hur ryska styrkor uppträder visar en redovisar en artikel i Washington Post. När dessa drog sig tillbaka från Chernobyl dödade de nio anställda. Vidare lade de beslag på utrustning till ett värde av 135 miljoner USD. Däribland 700 datorer, 344 fordon och 1.500 radiator-mätare samt en del brandutrustning. Den 31 mars lämnade de ryska styrkorna kärnkraftverket.

Enligt Ukrainas ÖB, som verkar ha god koll på vad som händer, så har Ryssland förlorat 30.850 soldater i strid, därav 12 generaler och 40 överstar. Vidare har ryssarna förlorat: 1.354 stridsvagnar, 3.354 bepansrade fordon, 2.325 lastbilar, 661 artilleri-enheter, 207 raketramper, 175 helikoptrar, 210 flygplan (mest jaktflyg), 521 drönare (de verkar vara på upphällningen) och 13 båtar. Den osäkraste siffran gäller dödade soldater, för det är uppskattningar. De andra enheterna kan man räkna lättare..

Detta kan vara av intresse inför helgen som kommer.

 

Det är verkligen Sting här – efter 20 år – något att fira

Det finns verkligen anledning att uppmärksamma Sting, accelerator för startups. Sting fyller 20 år och har verkligen lyckats. Det måste firas även i denna blogg. Innan jag redovisar vad Sting lyckats med vill jag lyfta fram initiativtagaren, som alltid ställer sig längst bak och inte träder fram. Utan Pär inget Sting.

Pär Hedberg, grundaren och initiativtagaren till Sting.

Den 5 maj i år firade Sting sitt 20-årsjubileum på Berns. där kunde man konstatera hur framgångsrika Sting, acceleratorn varit. Under de gångna 20 åren har man åstadkommit följande:

  • 370 bolag har sett dagens ljus
  • Omsättningen i bolagen är 356 milj euro, vilket motsvarar nästan 4 miljarder
  • Totala antalet anställda är 3.422 personer
  • Det satsade riskkapitalet i Stings bolag är 932 milj euro. Under hela tiden.
  • Av bolagen som nu startar, 33 stycken, har 61 procent en kvinnlig medgrundare. 

Stings Newsletter är värt att läsa, den visar vilken dynamik acceleratorn har.

Till sist vill bloggen gratulera till de framgångsrika 20 åren! Inte minst ett stort grattis till Pär Hedberg som genom åren gjort en fantastisk isats.

Fotnot: Min blogg heter förvisso www.gergilsinnovation.se men under senare är har ämnena blivet fler och mer övergripande. Nu är det en glädje att återigen visa vad innovation betyder. 

Varför inte politik baserad på forskning? frågar Lars Calmfors

Varför baseras inte politiska beslut på forskning? Det frågan ställer ekonomiprofessorn Lars Calmfors. Nu senast i en krönika i Dagens Nyheter “Politikerna borde oftare söka kunskap snarare än stöd för sina käpphästar”. Artikeln publicerades i lördags, den 28 maj.

Förra hösten skrev Lars Calmfors en hel bok i ärendet med titeln “Mellan forskning och politik” Både artikeln och än mer boken borde vara obligatorisk läsning för de politiker som är aktiva idag. För jag tror inte att jag är ensam om att förvåna mig över hur många politiska beslut som fattas utan att man bryr sig om vilken forskning som finns på området.

Lars Calmfors påpekar att en av nationalekonomernas uppgifter är bland annat att bistå med det kunskapsunderlag som krävs för att politikerna ska kunna fatta rationella beslut. Han påpekar vidare att forskare borde ta fram analysunderlag  som politikerna sedan kunde fatta bra beslut på. Så sker inte idag. Politikerna vill bara ha vetenskapens stöd för de beslut de redan fattat. De vill ha bekräftelse på redan intagna ståndpunkter.

I både sin bok och i artikeln i DN tar Lars Calmfors upp övertron på arbetsmarknadsprogram. Det var på 90-talet en hejdlös expansion av sådana program. Trots att forskningen kunde visa att de stora programmen både var ineffektiva och trängde undan vanliga reguljära jobb för andra.

Det fanns för länge sedan forskning som visade hur viktigt det var med en självständig riksbank – Ändå tog det 15 år innan Sverige fick en sådan 1999. Den blivande  riksbankschefen Lars Heikensten beskrev betydelsen av detta i ett anförande i Göteborg året annan reformen infördes.

Det är en besviken Lars Calmfors som menar att bästa sättet att få in validerad forskning i politiken är sannolikt att aktivt deltaga i den samhällspolitiska debatten. Som goda föregångare nämner han Knut Wicksell, Eli Heckscher och Assar Lindbeck. Dagens nationalekonomer är alltför inriktade på ren vetenskaplig produktion, säger Calmfors kritiskt. De borde hävda sina resultat i debatten för att på så sätt tvinga politikerna att ta intryck och ta hänsyn.

För egen del skulle jag vilja se att alla politiska förslag tvingades redovisa vad forskningen säger på området. När det gäller stora eller principiella politiska förslag borde det i lagstiftningen finnas ett krav på att externa fordskare – utan inflytande från politikerna – skulle yttra sig. Precis som Lagrådet nu gör när det gäller den formella lagstiftningen. Ett yttrande som skulle ingå i propositionen. Och nationalekonomerna och andra forskare skulle få uppdraget under tiden som proppositionen bereddes. Och inte i sista minuter under stor brådska, som sker med Lagrådet.

Här skulle jag vilja lägga till mycket från Lars Calmfors bok, men det får ske i kommande bloggar. Här nöjer jag mig med Pernilla Ströms recension i Sydsvenska Dagbladet, som säger vad jag vill ha sagt om Calmfors bok:

Det är en frustande intressant läsning, rappt och elegant skrivet. Med knivskarp och lågmäld retorik – stark i sak, ständigt relevant, egensinnig  – har hans analyser ofta varit dräpande.

PS Kan inte låta bli att nämna att justitieministern, han heter tydligen Morgan Johansson, idag påstår att de många dödsskjutningarna nu beror på landets kommuner, som inte gör tillräckligt. (Läs i Expressen – länk) För en tid sedan var det politikerna som för 20-25 år sedan borde fattat politiska beslut i form av lagar och förstärkning av poliskåren, enligt sagde Johansson.

 

 

 

Ukraina förstärks – Ryssland förlorar helt ukrainarnas tillit

I början på februari i år hade 34 procent av ukrainarna en positiv inställning till Ryssland. Nu genomfördes en ny, och vad jag kan bedöma vederhäftig, opinionsmätning. Antalet positiva till Ryssland är nu 2 procent. Hela 92 procent av ukrainarna är negativa till Ryssland. 

Opinionsinstitutet kommenterar den låga siffran positiva till Ryssland så här: Det är dock viktigt att förstå att 2 % är cirka 500 000 personer, dvs ett betydande antal i absoluta tal har fortfarande en positiv inställning till angriparen Ryssland, trots allt.

Min egen tolkning är att 2 procent – ned från 34 procent före kriget – innebär snarare att nästan ingen gillar Ryssland. Hela  83 procent vill inte att Ukraina släpper iväg någon del av landet (inklusive det Ryssland redan annekterat)  Av ukrainarna vill 10 procent ge land i utbyte mot fred. Allt detta förklarar varför motståndsviljan är så stark. Och varför Ukraina kommer att gå ut som vinnare, om än med stora mänskliga förluster.

Den ryska mediaplattformen Meduza, som flytt till Lettland, men som har många miljoner läsare i Ryssland, uppger att motståndet i Ryssland mot Ukrainakriget är både stort och växande. Sedan slutet på februari har statliga censurbyrån raderat hela 38.000 meddelanden i Ryssland som uppmanat till protester mot kriget. Vidare har denna byrå tagit bort 117.000 mail som redovisat de ryska truppernas förluster i kriget. Den ryska propagandaapparaten påstår att falska mail (som ovan) betalats av Väst för miljarder rubel.

Detta visar hur skärrad den ryska maktapparaten är

Här är en bild av Vladimir Putin och den ryska ledningen som skrämmer, men som säkert är på kornet “What is really going on in the Kremlin?” Skriven av Rysslandskännaren, svensken Anders Åslund

Träning och nya vapen

Nästan alla lång-skjutande haubitsar av modell M777, totalt 108, har nu nått Ukraina från USA och håller på att sättas in i strid.

Av totalt 209,000 155 millimeter projektiler, som varit utlovade till Ukraina, har nu 91 procent kommit fram.

På träningssidan har 419 ukrainska soldater fått operativ utbildning på M777. En mindre del därav har fått fullständig träning i underhåll av dessa vapen. Denna träning har skett utanför Ukraina. I raketfart ökar nu den ukrainska militären, både nummerärt och i kompetens.

Uppgifterna är från amerikanska militären, och visar bara en del av den förstärkning av utrustning som sker, tillsammans med militär träning. Den kommer inte bara från och i USA utan flera andra länder deltar, även vår granne Danmark.

Antalet ukrainska militärer totalt ska vara 1 miljon i slutet på året, enligt plan.

 

 

Ukraina låter inte Ryssland behålla några områden

I sin adress till det ukrainska folket i natt, natten som gick, markerade Zelensky att Ryssland måste bort från alla ukrainska områden. Både Donbas och Krimhalvön. Ryssland kommer framöver inte äga några ukrainska områden, och det inkluderar Donbas och Krim, sa Zelensky. Nu har Ryssland satt in “all den kraft de har kvar”, påpekade han. Och så hänvisade Zelensky till avlyssning av den ryska militärens telefontrafik. De ryska styrkorna är “väl medvetna om att detta krig inte är vettigt och att deras armé strategiskt inte har en chans”.

Med “strategiskt” menar Zelensky helheten, taktiska vinster kan ryssarna erhålla genom att ta vissa vissa mindre områden.

I en alldeles färsk opinionsmätning visar det sig att Ukrainas president har sitt folk bakom sig. Undersökningen genomfördes 13 -18 maj och var telefonintervjuer med ett representativt urval av 2000 ukrainare. Resultatet:

  • Hela 83 procent motsätter sig att områden i Ukraina överges för att uppnå fred och vill i stället bevara självständighet.
  • Endast 10 procent är av uppfattningen att Ukraina bör söka fred genom att ge upp delar av landet ör att få slut på kriget
  • I de östra delarna av Ukraina är det något fler som vill ha fred i utbyte mot land, 19 procent. Men hela 63 procent där, som bor där Ryssland bombar, säger nej, vill inte att Ryssland ska få någon del av Ukraina.
  • I södra Ukraina, där Odessa ligger, är motståndskraften lika stor som i landet i genomsnitt, bara 9 procent av befolkningen vill ge Ryssland land i utbyte mot fred.
  • De som för närvarande bor i de ockuperade områdena är 77 % emot alla territoriella eftergifter och endast 18 % är redo att göra eftergifter 

Det som är allra mest notabelt är att de som redan bor i ockuperade områden, som Putin utropat till självständiga delar, vill inte ha Ryssland som moders-land.

Undersökningens metodik har jag tittat igenom och den är väldigt god, bättre än i opinionsmätningar i världen generellt. Det är Kyiv International Institute of Sociology som genomfört undersökningen.

Hur utdraget blir kriget? Kan inte Ryssland vinna?

Ryssland kunde tidigare bedriva ett lågintensivt krig sedan 2014, där båda länderna behöll sina områden och försvarslinjer. Med totalt 14.000 dödade sammantaget. Idag är det helt annorlunda. De ryska styrkorna är kraftigt åtgångna (se noten nedan) – de kan inte stanna kvar så länge. Och Ukraina håller för sin del på att del förstärka sin armé med uppskattningsvis 300.000 man. Armén får dessutom nu under den kommande månaden kraftigare artilleri och missiler samt mer ammunition. Dessa faktorer kommer att avgöra – före årsskiftet har ryssarna åkt hem. (Krim kan bli ett undantag)

PS Detta har ryssarna förlorat t o m igår enligt Ukrainska ÖB: Antalet förlorade ryska soldater är 29.450. (Ukraina har förlorat cirka 4.000) Vidare har Ryssland förlorat 1.205 stridsvagnar, 3.213 bepansrade fordon, 2.218 lastbilar, 606 artillerienheter, 201 raketramper, 93 luftförsvars-enheter, 170 helikoptrar, 206 flygplan (flest jaktplan), 491 drönare och 13 båtar. Inte undra på om världens näst starkaste militärmakt darrar. (Uppgifterna ovan om antalet dödade ryska soldater är minst säkra, för det är uppskattningar, men stridsenheterna är nogsamt räknade och trovärdiga)

 

Nu måste politikerna sätta stopp för gängvåldet

Idag läser vi om att tre unga gängkriminella blivit skjutna de senaste dagarna. Hela 29 döda hittills i år. Det blir notiser i dagens tidningar, inte mer. Men det var huvudnyhet på Aktuellt i går. Totalt en fördubbling nästan jämfört med föregående fem år under fem månader..

Sedan läser vi att Ukrainas president på morgonen när han går upp får information om antalet  dödade senaste dygnet. I går morse, när Zelensky talade till Davos-mötet, var det 87 dödade soldater. Då framstår vårt gängvåld som obetydligt. Men, så är det inte. För gängens terror och skjutande påverkar hela det svenska samhället. Även om media ibland, som idag, bara nämner ett nytt gängmord på notisplats, som en normalitet.

Politikerna har uppenbarligen inte gjort tillräckligt. Det håller nu alla ansvariga med om. Den ansvarige justitieministern Morgan Johansson påstod att åtgärder borde skett för 20-25 år sedan. Men, ändå gör man ingenting nu. Jo, man tillsätter nya utredningar. Utredning efter utredning. Det är krafttag idag. Totalt pågår det 13 utredningar som berör gängkriminaliteten. Gängen måste jubla. Allt döljs i Statens Offentliga Utredningar. Här finns uppgifter om alla 13 utredningar som pågår, varav 11 inte ska vara klar förrän nästa år, eller senare. Alla utredningar finns här.

Polisen fungerar inte heller. Läs krönikan i Dagens Nyheter som Hanne Kjöller skrev i förra veckan, den 19 maj. “Polismyndigheten agerar som en notorisk återfallsförbrytare”. Hon påpekar det som nog upprör alla: Rikspolischefen Anders Thornberg påstod att det inte fanns några underrättelser inför Påskkravallerna. Man kunde inte se de våldsamma upploppen komma. Det visar sig vara falskt, en felaktig uppgift. Och Rikspolischefen valde då att krypa bakom ett pressmeddelande och vägrade bli intervjuad.

Polisens egen internrevision gjort åren 2016-17 en genomgång av hur bedrägeriärendena handlagts. Den utredningen visade rött: rättegångsbalkens regler följdes inte, anmälningarna togs emot på fel sätt, utredningsåtgärder vidtogs inte och dokumentationen var ofullständig. Tre år senare gör internrevisionen samma undersökning. Den visar att bristerna inte är åtgärdade. Ingenting fungerar fortfarande inte.

Läs artikeln. Man undrar hur sådant här får ske i Sverige. Men övriga media har inte heller följt upp Hanne Kjöllers artikel, vilket förvånar stort.

Det kan också vara intressant att se annat som hänt, eller snarare inte händer, på gängkriminalitetens område. Mycket snack men lite verkstad.

Ukraina dag 89 – på väg mot segern som blir blodig

Ukraina – Zelensky – går inte med på vapenstillestånd för fredsförhandlingar då ryssarna skulle använda tillfället att förstärka och ladda upp för en offensiv.
Samtidigt pågår en utbildning av ukrainska soldater, bland annat med hjälp från många Väst-länder. Idag sägs de ukrainska styrkorna vara 700.000 män och kvinnor. Den styrkan ska vara uppe i 1 miljon vid årets slut, enligt Zelensky och ukrainska ÖB. Under närmaste månaden kommer de kraftigare vapnen från Väst fram till soldater som är utbildade på dem. Då kommer det inte hjälpa att ryssarna nu grävt ned sig i två försvarslinjer i Donbas-området.
Här är en militär enhet som Ukraina nu får från Tyskland: Howitzer 2000, som har en eldkraft på 12 granater i minuten och med en räckvidd på 40 kilometer. Ukraina får sju sådana system denna månad
Här kan nämnas som exempel på utländsk träning av ukrainsk militär att 96 militärexperter från Nya Zealand  hjälper till. Många andra länder som USA, Canada och UK gör betydligt större insatser, men de vill inte skylta med detta. En obekräftad uppgift i veckan var att 1.700 utländska militärexperter är engagerade för att utbilda på de nya vapen som ukrainarna får.
Ukrainska ÖB redovisade Rysslands bombardemang under gårdagen fram till 21.00 den 22 MAJ:
Ryssland sköt mot 45 bosättningar i Donetsk och Luhansk oblaster, förstörde och skadade 116 civila byggnader däribland 106 bostadshus.
Under den senaste veckan har ukrainska soldater slagit tillbaka 84 fientliga attacker. Därvid har man förstört ett luftvärnsmissil-komplex, 43 stridsvagnar, 20 artillerisystem, 79 enheter bepansrade fordon och 41 andra lastfordon. Luftvärnet sköt ner 3 plan och 18 drönare
Utställning i Kiev av förstörda ryska stridsenheter. (Länk) Visar vad ryssarna anfaller med och vilken kraft Ukraina har i sitt försvar. Står nu på  Mykhailivska Square i Kiev.

Zelensky om de ukrainska förlusterna

“Ukraine may be losing up to 100 soldiers fighting in the east every day.”  Ukraina publicerar inte egna militära förluster, men väl ryska.  I ett tal den 16 april sa Zelensky att 2.500 – 3000 ukrainska soldater dött och upp emot 10.000 hade blivit skadade.

 

Ryssland har problem med sitt civila flyg. (Blombergs) Det lär finnas 500 flygplan som ryska bolag leasat, men serviceprotokoll tyder på att dessa inte underhållits på rätt sätt. Nu får Ryssland inte reservdelar till dessa flygplan pga sanktioner. Därtill kommer att Ryssland som tidigare flög på 56 länder idag bara flyger till 13, vilket också beror på sanktionerna. Tala om att vara berörda, säger jag.

“Putins militära bakslag i Ukraina” (Länk) Radiokorrespondenterna i Sveriges Radio igår, den 22 maj ger en mycket intressant inblick i händelseutvecklingen.

Jacob Wallenberg anger takten – framåt med kraft

Vad vore Sverige utan ett livskraftigt näringsliv? Den frågan kan man faktiskt ställa, trots att den verkar helt orimlig. Tyvärr är det inte så. Det finns

Så här kommer det inte att fortsätta. NU har Svenskt Näringsliv fått Jacob Wallenberg som ny ordförande, och jag är övertygad om att han inte låter politikerna ha lekstuga med Sverige, där de viktiga klossarna i näringslivet är bortkastade. Tänk efter: Ett land utan näringsliv. Vad blir det?

Sveriges tre morgontidningar redovisar Jacob Wallenbergs som ordförande i Svenskt Näringsliv så är

Det svenska näringslivet har förstått att nu gäller det att få en politik som främjar den svenska välfärden. Där är våra företag helt avgörande. Det är mot den bakgrunden man ska se valet av Jacob Wallenberg som ordförande i Svenskt Näringsliv. Nu ska de svenska företagens röst höras och politikerna förväntas ta med företagen när framtidens Sverige ska byggas.

Det kanske kan bli aktuellt för den nuvarande partiledaren och statsministern, Magdalena Andersson, att genomföra “Affärsplan Sverige”, som Stefan Löfven utlovade i Dagens Nyheter den 24 september 2012?

Några bloggar här som beskriver vad Jacob Wallenberg tycker är viktigt:

Till sist en passning till de som vill stoppa det svenska näringslivet i tron att staten eller partiet kan göra allting bättre. Inkluderar CH Hermansson, Västerpartiet och Miljöpartiet och en del andra debattörer som fortfarande lever i föreställningen att kollektivet-marxismen är framtidens melodi. “Tänk om Sverige inte hade haft Wallenbergarna!”