Hur man lyckas med den viktiga skolan

Den svenska skolan har inte lyckats, och flumskolan har jag bloggat om många gånger. Här har de ansvariga politikerna i decennier stoppat huvudet i sanden. De har inte förstått hur viktig ordning och reda är. Istället verkar man fuska med Pisa-testerna– Professor Magnus Henreksson har gått i bräschen för att påvisa hur flummig skolan är, och vad som borde komma i stället. En bra illustration finns i Kvartal från hösten 2019.

I lördags kom en synnerligen intressant kolumn i Svenska Dagbladet skriven av professor Inger Enkvist “När elevernas utbildning inte är det viktiga. Läs den! Hon redovisar där en studie som ekonomiprofessorn Thomas Sowell, Stanford University, genomfört. Han har redovisat studien i sin nya bok “Charter schools and their enemies“. En otroligt häftig recension finns i National Review. En intervju som Peter Robinson gjorde finns här, både länk till video och en textversion.

Så över till huvudresultatet av Sowells studie, som Inger Enkvist redovisat. Det är inte fattigdom och diskriminering som ger dåliga skolresultat. Det är felaktig läroplan, olämpliga uppföranderegler och låga förväntningar. Sowell har gjort en stor studie i New York  i både offentliga skolor och i friskolor. Eleverna är övervägande afroamerikaner och spanskspråkiga. Jämförelsen sker mellan 23.000 friskole-elever som studerar i samma byggnader som elever i offentliga skolor (de går alltså i samma byggnader).

Dessa två elevgrupper, de offentliga och de som går i friskolorna, har exakt samma bakgrund och gör exakt samma test i mattematik och engelska. Detta är resultatet: I friskolorna når 70 procent av eleverna den högsta eller näst högsta nivån i mattematik. I den offentliga skolan är det 10 procent.

Resultatet i engelska får 65 procent av eleverna i friskolorna något av de två toppresultaten. För de offentliga eleverna når endast 15 procent upp till de två bästa testbetygen.

Inte underligt att det står 50.000 elever i kö i New York till friskorna.

Framgångsmodellen är inlärning, ansträngning och ordning. Detta bör nu svenska skolpolitiker och administratörer studera och ta till sig. Men först: Läs Inger Enkvist artikel!

Resultatet är alldeles fantastiskt. Det är 7 gånger fler i friskorna som får goda resultat i matte jämfört med i de offentliga skolorna i New York. I engelska är det drygt 4 gånger fler elever i friskolorna som får bra betyg i engelska än i de offentliga skolorna. Och det är samma sorts elever i samma områden och i samma skolbyggnader, med lika dana förutsättningar.

Skillnaden är alltså fokus på ordning, lärande och ambition. Detta gäller säkert i Sverige också. Se på Engelska Skolan, det sa vår nuvarande utbildningsminister Anna Ekström var ett föredöme. När hon var generaldirektör för Skolverket. Den förebilden gäller fortfarande, även om ministern svängt 180 grader. Det är talande nog. Men knappast imponerande.

 

Regeringens stödpaket är krångliga och inte anpassade till verkligheten

Visst är det fantastiskt, regeringen vill hjälpa landets företag (företagare och anställda) när Pandemin slår till. Utmärkt! Men, regeringen tar inte reda på hur dessa stödåtgärder bör utformas. Och inte tar man in expertis heller, utan det blir i första hand finansdepartementet som killgissar, för att använda John Hasslers språkbruk i en krönika i Expressen i april.

Detta har jag skrivit om i min blogg otaliga gånger och undrat varför.inte den svenska regeringen gör som alla andra länders regeringar. Skaffar in kompetens utifrån. Men, som vanligt, inte nog med att regeringen missar, utan i vårt land har, vad jag vet, journalisterna inte ställt en enda fråga till Magdalena Andersson eller andra företrädare för regeringen om kompetensen.

Nu har vi svart på vitt. Organisationen Företagarna, som har drygt 60.000 medlemmar, mest mindre och medelstora företag har undersökt hur företagen reagerat och vilka behov de har och har haft. Undersökningen gjordes i juni månad och resultaten redovisas i en alldeles färsk rapport från igår:

 Coronakrisen Företagarna om regeringens krisåtgärder och behovet av återstart på företagens villkor

Här är resultatet i korthet:

  • 39 procent av landets företagare uppger att de haft behov av stöd
  • Företagarna beskriver regeringens krisåtgärder som både otillräckliga och krångliga
  • Nästan häften av företagarna, hela 47 procent, säger att stöden inte är anpassade efter deras företag – Går alltså inte att använda.
  • Regeringens otydlighet och ständiga förändringar i krisåtgärderna har skrämt företagarna, då var tredje har trott sig kunna bli återbetalningsskyldig

Undersökningen är genomförd under juni månad i en panel på 3000 medlemmar i Företagarna, med en svar av 24 procent, eller 773 svarande. Med en modell som SCB använder har resultaten sedan korrigerats så att de avspelar företags-Sverige.

 

 

 

Finns verkligen Gängbrottslighetens Vänner?

Detta är en fråga som nog Du, och i vart fall jag, brottats med. Inte minst sedan jag skrev en blogg på temat “Gängbrottslighetens vänner ställer upp” i måndags.

Svaret på frågan är nog att ingen direkt villl främja de gäng och klaner som idag begår allvarlig brottslighet och t o m dödar – även oskyldiga i stridens hetta. Alla vill säkert att de gäng-kriminella reduceras, att deras grepp över utsatta områden minskar, och så småningom upphör helt.

Men, det finns grupper som är “Nyttiga Idioter” och därför blir Gängbrottslighetens Vänner. Vilka är då dessa?

  • De godtrogna som alltid tror att människan i grunden är god bara den får ett bra boende, mat för dagen och god utbildning
  • Integritets-aktivisterna som tror att alla ingrepp i form av övervakning, avlyssning, visitering, tillträdesförbud etc innebär en inskränkningen i individens frihet.
  • Gäng-advokaterna, ett 50-60-tal som blir förbindelselänken till övriga delar av de kriminella gängen.
  • Advokatsamfundet, som regelmässigt invänder mot kameraövervakning, avlyssning, hävande av sekretess mellan socialtjänsten och polisen och andra åtgärder som kan vara integritetskränkande (enligt Samfundet) Inte heller stoppar man gängadvokaternas framfart.
  • Domstolarna som idag kräver starkare bevisning än tidigare och inte heller idag ser till helheten, som man gjorde tidigare, utan ifrågasätter varje bevis för sig.
  • De journalister som alltid vill ifrågasätta hårdare straff eller integritetskränkande insatser mot de kriminella gängen och gärna vill få fram uppgifter att sådana uppfattningar är svart-bruna. (Genom intervjuer)

Nu kan vi notera, kors i taket, att en person som står för mycket av all kriminolog-flum genom tiderna, Jerzy Sarnecki, nu vill ha klart strängare straff, även för de yngre grova brottslingarna.

Som jag skrev i ett nyhetsbrev nyligen, så är jag lite optimistisk, ser ljuset komma, inte från ett annalkande tåg utan som en upplysning. Ett skäl är den reaktion som sker gentemot de kriminella gängen och klanerna både bland vanligt folk och bland politikerna, även om det går för långsamt. Men det går åt rätt håll och för att citera SVT:s Mats Knutson: Utan en klar förändring av gängkriminaliteten före nästa val är Stefan Löfven “körd”.

Politiken lamslås av utredningshysteriet och oförmågan att fatta beslut

Nyligen bloggade jag om alla utredningar som satts igång för att utreda vad Sverige bör göra för att komma tillrätta med gängkriminaliteten. Den stora utredningen med 11 ledamöter och 26 experter har fått dryga fyra år på sig. Den kallas för Trygghetsberedningen. Men det kan väl inte vara tryggt att bara utreda, utan att göra något. Vi får vänta till 31 oktober 2024.

Ingen tror att detta är sant, men det är det.

Har har vi alltså Långbänken av svensk modell i sin prydno.

Och Långbänken är ännu värre än detta. Själva ursprungliga utredningen, Beredningen för rättsväsendets utveckling (BRU) , tillsattes 2000, för exakt 20 år sedan. Den var klar i maj 2005 och hade lagt fram sex delbetänkanden och kom då med sitt slutbetänkande på mäkta imponerande 490 sidor. En del av förslagen genomfördes med många år av dröjsmål, men långt ifrån alla. Nu ska frågorna utredas igen. Ny Beredning alltså, klar i oktober 2024

Dessutom pågår parallelt ett 10-tal andra utredningar som berör gängbrottsligheten

Idag presenterades en annan långbänk, Migrationskommitténs förslag “En Långsiktigt hållbar migrationspolitik, SOU 2020:54. Den är på hela 684 sidor.. Nu ska den ut på remiss till otaliga instanser. Både Stefan Löfven och Morgan Johansson har lovat att hela utredningen ska gå ut, samtidigt som MP säger nej. Vi får utgå ifrån att statsministerns ord håller, men osvuret är bäst. Han har backat många gånger förr, inte minst när det gäller migration.

Tänk vilken tid det tar i förmodligen 100 remissinstanser (minst) som ska yttra sig. Varje beredningsgrupp ska läsa igenom hela betänkandet. Sedan skriva sina yttranden. Utredningen har inte kunnat komma överens, trots att detta var uppdraget, så det blir en svår och delikat behandling i remissinstanserna.  Återkommer till detta framöver.

Andra långbänkar, några axplock:

Det hjälper inte med en ny regering om inte regeringskansliet fungerar. Där regerar Långbänken

Gängbrottslighetens vänner ställer upp

Dagen det hände. Då polisen tog bladet från munnen och började tala om utländska klaner. Lördagen den 5 september intervjuades biträdande rikspolischefen Mats Löving i Ekots Lördagsintervju.

Därefter har Gängbrottslighetens vänner gjort vad de kunnat för att misskreditera både uppgifterna om klaner, men också uppgiftslämnaren Mats Löving. Det började med Eko-redaktionen.

I går kom Agenda med en tuff utfrågning av Mats Löving. Där ställde programledaren Camilla Kvartoft de svåra frågorna. Rätt. Han klarade detta galant, och bilden av klanerna framstod tydligt

Sedan frågades vice riksåklagaren Marie Lind Thomsen ut, som också klarade den tuffa utfrågningen med den äran.

Därefter var det dags för den nu sittande regeringen att ställas till ansvar för läget idag, efter sex år då gängkriminaliteten bara blivit värre och värre. Ansvaret för för dagens kriminella situation var i studion Regeringens företrädare Mikael Damberg, som frågades ut, men alla bortförklaringar accepterades.

Du som inte tror mig, lyssna själv.

Tilläggas kan att Camilla Kvartoft säkert gjorde vad hon trodde räckte genom att fråga “Hur är det då möjligt att de kriminella nätverken och klanerna har kunnat växa sig så starka?” Men sedan accepterades bortförklaringarna. Ingenting om de 10-tal utredningar om gängen som pågår och som har mer än fyra år på sig, allt medan gängen växer sig allt starkare.

Här ytterligare axplock från de försök som görs för att störa verkligheten och som skyddar både kriminella gäng och klaner:

Varför vill man inte tala om klaner, inte ens när man inser att det är klaner. Skälet torde heta Rom-registret från 2013 som spökar. Det beskriver Expressens Anna Dahlberg utomordentligt väl i en ledare.

 

Ekoredaktionen gör vad den kan för att ifrågasätta klanerna

Det är fredag morgon och Eko-redaktionen gör vad den kan för att ifrågasätta vice rikspolischefen Mats Löfvings uppgifter om klanerna. Ekot påstår att det finns intern kritik mot uttalandet om klanerna. Redaktionen hänvisar till kontakter med de sju polisregionernas underrättelseenheter. Sedan intervjuar man två underrättelsepoliser, en i Syd och en i Väst.Den bilden Ekot försöker förmedla är att Mats Löfvings uttalande kan ifrågasättas. Klanproblematiken är nog inte så stor.

Förvisso framkommer en nyanserad bild av klanerna, det finns medlemmar i en släkt-klan som inte är kriminella. Löfvings uttalande kan vara för generaliserande, säger en polis. Men sammantaget så stödjer dessa två intervjuer Löfvings uttalande, och innebar inte någon egentlig kritik. Snarare tvärtom. En av talespersonerna säger att även de som inte är kriminella har “en oerhört stark lojalitet” med klanen.

Redan tidigare, den 7 september, har Ekot gjort försök för att få fram kritik mot Mats Löfvings uttalande om klanerna. Man intervjuade underrättelseavdelningens chef Linda H. Staaf. Hon skulle ge en annan bild av klanerna, sades det. Men, där gick Ekot på en mina för Lind H Staaf förstärkte i stället Löfvings uttalande med att tala om infiltrationen i samhället från just dessa klan-släkter.

En artikel i Dagens Nyheter idag hjälper till att förringa klan-problematiken i en nyhetsartikel. “Delar av polisen vill inte prata om begreppet klaner”. Artikeln i sig ger dock ingen enhetlig uppfattning hur kritiken i poliskåren egentligen är, om den finns överhuvud taget. Och DN:s kriminalreporter, Lasse Wierup, skriver på samma tidnings-uppslag en betraktelse under rubriken “Man har inget val – man föds in i klanen.” *Den artikeln ger en kristallklar bild av hur klanerna fungerar.

Det ska sägas till sist att Morgonekot avslutade sitt första inlägg – och det längsta – med att Mats Löfvings uttalande grundade sig på en underrättelserapport från i januari i år. Det talar ju för att uppgiften som Löving redovisat är baserat på en kartläggning som Rikspolisen gjort internt. Och som är en korrekt bild av det kriminella klan-läget i vårt land. Men senare under nyhetsmorgonen nämndes inget om källan, rapporten från i januari månad.

Så här enkelt är det för en stor nyhetsredaktion som Eko.redaktionen att ifrågasätta en viktig uppgift  om de kriminella gängen. Vi kommer många gånger framöver höra de som försvarar gängen och brottslingarna (V, MP och delar av S) att säga “Påståendet om de kriminella klanerna har ifrågasatts av polisen själv. Det har Dagens Eko redovisat”.

PS TT har redan gjort en stor artikel om att det finns intern poliskritik mot uppgifterna om kanerna. Det “rapporterar Sveriges Radio Ekot”, säger TT. (Den riktiga bilden hade varit: Mats Löfving får stöd, det finns en rapport om klanerna som visar detta, men det finns undantag)

Långbänken och utredningsraseriet om brotten värre än man tror

Den stora utredningen om brottsbekämpningen blir inte klar förrän om dryga fyra år. Sug på den karamellen! Fyra år drygt. Den 31 oktober 2024 ska Trygghetsberedningen lämna sitt slutbetänkande. Denna beredning ska enligt direktiven göra följande:

  • Kartlägga de viktigaste kriminalpolitiska utmaningarna för samhället
  • Analysera rättsväsendets förmåga – och andra aktörers – att möta utmaningarna på det förebyggande och brottsbekämpande området
  • Bedöma förmågan att ge stöd och skydd för de brottsutsatta
  • Överväga hur forskning och innovation kan användas för att förebygga och utreda brott
  • Visa hur ett modernt straffsystem ska utformas så att de kriminalpolitiska målen kan uppnås.

Trygghetsberedningen tillsattes i mars i år, 2020. Den ska slutredovisa sitt arbete den 31 oktober 2024. Under tiden ska den ge årliga delredovisningar.

Trygghetsberedningen består av

  • 11 ledamöter
  • 2 sekreterare (idag)
  • 5 sakkunniga
  • 26 experter

Själva Trygghetsberedningen består av följande ledamöter:

  • Johan Forssell, riksdagsledamot
  • Johan Hedin, riksdagsledamot
  • Ingemar Kihlström, riksdagsledamot
  • Fredrik  Lundh Sammelin riksdagsledamot
  • Adam Marttinen, riksdagsledamot
  • Louise Meijer, riksdagsledamot
  • Kristina Nilsson, riksdagsledamot
  • Katja Nyberg, riksdagsledamot
  • Johan Pehrson, riksdagsledamot
  • Linda  Westerlund Snecker, riksdagsledamot
  • Johanna Öfverbeck, ersättare i riksdagen

Vad händer efter drygt 4 år som beredningen nu har på sig? Jo, först ett betänkande som säkert blir på 1000 sidor eller mer med bilagor och delbetänkanden. Sedan följer en remiss till domstolar, myndigheter, organisationer och andra instanser med intresse av brottsbekämpning och brottsprevention. Sedan behandling i regeringskansliet där man går igenom utredningen och remissvaren. Sedan skickar regeringen ett förslag till lagrådet och så småningom lägger regeringen en proposition på Riksdagens bord. Där vidtar sedan behandling i olika riksdagsutskott. Sedan fattar Riksdagen beslut.

Trygghetsberedningens slutförslag kan vara genomförd under perioden 2026-27, om inte nya utredningar ska tillsättas och behandlas.

Sedan finns det 9 andra pågående utredningar som berör gängkriminaliteten och de nyanländas möjligheter att lyckas i skolan och i arbetslivet. Som jag har hittat. Det finns säkert fler, och dessutom några utredningar som ännu inte tillsatts. Det blir för tungt att redovisa dessa här, så jag ber att få återkomma.

Sedan finns det en regeringsstrategi från mars 2017: Tillsammans mot brott – ett nationellt brottsförebyggande program: 

Allt detta är ingenting annat än en enda stor Långbänk – eller om man så vill: En enda soppa av utredningar som verkar skapad för att undvika att göra något. Gängbrottsligheten får fortsätta utvecklas och de nyanlända<s integration i samhället ligger också fortfarande i utredningsmaskineriet.

Dagen då Sverige vände

Lördagen den 5 september klockan 13 vände Sverige. Aldrig har väl ett samhälles vändning kunnat tidsbestämmas som i lördags. Då sade vice rikspolischefen Mats Löfving att Sverige har minst 40 utländska klaner som kommit till Sverige för att tjäna pengar på kriminell verksamhet. Det finns andra händelser som kunnat tidsbestämmas: Andra världskriget startade den 1 september klockan 04.45 när Tyskland invaderade Polen. och Andra Världskriget startade den 28 juni 1914 startade Första Världskriget med skotten i Sarajevo.

Vad hände sedan?

Jo, måndagen den 7 september kallade Stefan Löfven till presskonferens för att berätta om satsning på välfärden. Vilken blev reaktionen? Jo, journalisterna frågade om de kriminella klanerna och gängen. Stefan Löfven sade sig då inte vara medveten om att vi hade så många utländska klaner med fokus på kriminalitet. Han hörde detta först när Mats Löfving berättade därom i lördags. Ja, så svarade statsministern. Och Annie Lööf, som medverkade på presskonferensen, ändrade inte intrycket, hon framstod som ett stödben åt Löfven.

Tisdagen den 8 september öppnades Riksdagen och statsminister Stefan Löfven höll sin regeringsförklaring. Där sa han efter 20 minuter om Corona och välfärd sa:

“Samhällets uppgift är att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten.”

Precis samma sak har Stefan Löfven sagt i Regeringsförklaringarna åren 2014, 2015, 2016, 2017, 2018, 2019.

Hur kommenterar SVT:s kommentator Mats Knutsson läget? Jo: Regeringen “Måste vända utvecklingen annars lär Löfven vara rökt i nästa val.

Dagen efter Riskdagens öppnande med Regeringsdeklarationen är detta rubrikerna på tidningarna ledare:

Dagens Nyheter: “Klanerna behöver få veta vem som bestämmer”

Svenska Dagbladet:  “Löfvens prat knäcker inte klanerna”

Dagens Industri: “Regeringen måste ta systemhoten på allvar”

Aftonbladet: “Riksdagen öppnade i gängvåldets skugga”

Idag höll Riksdagen sin partiledardebatt. Den dominerades fullständigt av gängkriminaliteten och de kriminella klanerna. (V och MP berörde inte frågan)

Vad händer nu?

Inom kort kommer regeringen med ett utspel om de kriminella klanerna och gängen, där man kommer att bygga vidare på 34-punkts-programmet. Kanske finns det en strateg på statsrådsberedningen som inser att bara man säger 34-punkts-programmet, så verkar man belåten med det som skett och nu sker “more of the same”.

Ska man ta kommentatorn Mats Knutsson på allvar, så tar regeringen ett krafttag och bjuder in alla partierna för att vidtaga åtgärder mot de gängkriminella som gör skillnad. Både i form av straff och förebyggande åtgärder.

PS Förhoppningsvis kan debaclet med gängkriminaliteten få de ansvariga politikerna att förstå att misslyckandet med de kriminella gängen bara är toppen på ett isberg. Lika dåligt fungerar en stor del av det politiska offentliga systemet. Långbänken är dess signum.

Life science – en svensk framtidsbransch

Så härligt att skriva något positivt för en gångs skull. Nu gäller det life science-branschen, som jag hade tänkt skriva om i går, men så kom Stefan Löfvens presskonferens i vägen. Nu seglar life science upp och ligger på exportens andra plats, efter fordonsindustrin. Igår uppmärksammas denna utvecklingen i Dagens Nyheter under rubriken “Slarva inte bort framtiden”. (Tyvärr finns ingen länk till denna artikel. I papperstidningen igår, men artikeln finns på sidan 24, för Dig som har den kvar)

Läkemedelsexporten gick från 82 miljarder 2018 till 105 miljarder förra året. Första halvåret i år är exporten redan uppe 73 miljarder, en ökning med hela 35 procent. Det ska dock sägas att en stor del av ökningen under senare står den stora läkemedelsanläggning för, som AstraZeneca byggt upp i Södertälje. Av förra årets export från Sverige av life science-produkter stod AstraZeneca för hela 64 procent. I är blir nog andelen mindre.

Skälet är att många nya företag är aktiva och på väg att utvecklas, alltså inte bara AstraZeneca. De 148 svenska läkemedelsföretagen, som har sitt säte i Sverige, har idag hela 420 projekt på gång. En ökning med 15 procent på ett år. Allt fler är dessutom på väg in i klinisk prövning, fas 3. Det är Sweden Bio som redovisar denna positiva utveckling.

Men det finns svåra hinder, därför rubricerar DN artikeln “Slarva inte bort framtiden. Vilka är då svårigheter? Bättre tillgång till de akademiska infrastrukturerna, utrustning, databaser och biobanker. Samarbetet med vården måste stärkas, inte minst måste det bli mycket lättare än  idag att bedriva kliniska prövningar i Sverige.

Under årens lopp har jag skrivit många bloggar om life science-branschen. Under åren fram till 2015 kunde vi notera en nedgång. Sedan kom uppgången, där regeringens nationella samordnare, Anders Lönnberg, gjorde en formidabel insats. Han är en av få nationella samordnare som fått något gjort. (Totalt torde de vara mer än 30) Han jobbade dynamiskt och hands on. Skrev en lägesrapport till regeringen som talade klarspråk.

Det finns en Svensk Life Science Strategi som regeringen antog i december förra året. Den ska genomföras av en nationell samordnare som är Jenni Nordborg. det ska bli intressant att se vilka resultat som kan uppnås. Man kommer jämföra henne med Anders Lönnborg, vilket inte blir lätt. Frågan är om man inte borde ha en minister med paragraf 5 förordnande för att få tillräcklig styrka i strategiarbetet.

Till sist vill jag notera att beröringsskräcken varit stor för tidigare statsministrar. Både Göran Persson och Fredrik Reinfeldt avspisade AstraZenicas dåvarande koncernchefer som vill diskutera framtid och investeringar i Sverige. De hänvisade till en underhuggare i regeringen, något som regeringscheferna i andra länder inte gjorde. Detta var negativt för Sverige. Idag har dock bolagets styrelseordförande Leif Johansson god direktkontakt med Stefan Löfven.

 

Stefan Löfven såg inte heller de utländska klanerna komma

Idag skulle jag bloggat om något positivt, om Life Science-industrin 2020, men det kommer senare i veckan. Kan inte låta bli att “rapportera” från den presskonferens som Stefan Löfven och Annie Lööf höll tillsammans idag om satsningar på välfärden. Det blev i stället ett strålkastarsken på Stefan Löfvens oförmåga att hantera gängkriminaliteten. Det verkade tom som om den pressansvarige gick in och stoppade presskonferensen i förtid, när allt började handla om gängen och klanerna. Stefan Löfven var inte beredd på att frågorna skulle komma.

Inte heller såg Stefan Löfven de utländska klanerna komma, för det var först i lördags, när Mats Löfving intervjuades , som Löfven fick reda på detta, sa han själv. Vår statsminister är inte informerad om att ett 40-tal utländska klaner har kommit till Sverige enbart för att begå brott. De vill inte låta sig integreras. Deras barn undervisas att bli kriminella.

Annie Lööf däremot sa sig ha känt till detta – de utländska kriminella klanerna – sedan några år. Hon har även gjort ett besök på ett ställe där en klan regerar. Och jag fick uppfattningen att hon syftade på Angered i Göteborg. Då frågar jag mig vilka slutsatser Annie Lööf drog efter det besöket. Allt tyder ju på att klanen Ali Kahn i Angered växt till sig och mår väl med sin stora kriminalitet. Helt ostörd verkar det som, om man får tro “Familjen”. Frågan är varför ingenting händer. Och det finns 40 sådana här klaner, och de är identifierade.

Stefan Löfven verkade belåten med det som sker och är på gång. “Gängen ska knäckas” sa han vid presskonferensen. Det ör ett gift som ska ut ur samhället, sa Löfven vidare.  Men hur, framgick inte. Och då händer ingenting.

Idag uppmärksammar PM Nilsson gängkriminaliteten i en ledare: “Polisen behöver hjälp”

Stefan Löfven borde läsa sitt eget husorgan, Aftonbladet, som igår skrev en ledare med rubriken “Sluta svär & börja lyssna, Stefan Löfven” Så kan vi bekämpa gängvåldet.

Andra åtgärder mot gängkriminaliteten, bland annat stopp för advokater som blir en del i de kriminella nätverken, finns en blogg. blogg här.

PS Oj, oj oj, nu har journalisterna vaknat. Det räcker inte att alla vet hur bedrövligt det är med gängkriminaliteten, och att polisen inte kommer åt dem. Och inte politiken heller. Det ska tydligen till att först Rikspolischefen uttalar sig med viss skärpa. Sedan att vice rikspolischefen påpekar hur kriminella klaner kommer hit för att tjäna pengar på brottslighet, utan att låta sig integreras. Nu kanske hovjournalisten Hans Olsson, DN, vågar fråga Stefan Löfven om gängen nästa gång han får en möjlighet.