Varför har politikerna låtit de gängkriminella ta över?

Det måste vara ett absolut krav på de ansvariga politikerna att de tar sitt ansvar. Alla frågor kring gängkriminaliteten, och mycket mer, utreddes av Beredningen för rättsväsendets utveckling, BRU, som tillsattes 2000. Det avgav ett halvt dussin utredningar, och var klar med sitt arbete 2005.

Varför har inte Beredningens analys och förslag blivit lagstiftning? Här har tre regeringar ansvar: Först Göran Perssons regering som inte gjorde något. Sedan Alliansregeringen som gjorde lite 2010-11. Och så den nuvarande regeringen som först nu vill göra en del, men inte allt.

Som medborgare har vi rätt kräva att politikerna stoppar gängkriminaliteten.

Idag hör vi att en person är skjuten död i Malmö. I Linköping har det varit flera skjutningar. Både i centrala Malmö och i Växjö har det varit sprängningar i natt. Förstår inte de ansvariga politikerna att det är dags att ingripa med alla de resurser som finns? Och inte nu tillsätta nya utredningar, det som redan är utrett!

I en tidningen Jakt och Jägare har polisministern Mikael Damberg nu framfört att licenskrav ska införas för vapenmagasin. För alla som har vapen lagligt. Då tycker jag det borde vara ett absolut krav att samma krav ska ställas på de gängkriminella. De ska också skaffa licens för sina magasin. Annars ska de inte få använda sina vapen.

För två år sedan uttalade statsminister Stefan Löfven att man kanske måste kalla in militären mot de gängkriminella. Nu har Leif Östling talat om att det kan bli krig i utanförskapsområdena. När man ser vad som händer under en enda natt i form av skjutningar och sprängningar så är det säkert många som talar om en krigsliknande situation.

Men vad händer då, när Löfven respektive Östling uttalar sig? Jo, Löfvens tal om att kalla in militären låter man passera, han förstår ju inte bättre. När Östling talar om ”krig” så fördöms han. för han borde veta bättre.

Tala om olika måttstockar.

Till och med september i år rånades 1 798 barn och ungdomar, jämfört med 711 under samma tid 2015, enligt Brottsförebyggande rådets statistik. I en enkätundersökning framkom att cirka 11.000 ungdomar rånades förra året, men de flesta väljer att inte anmäla. De kan ju drabbas ytterligare då. Och de ansvariga politikerna gör vad?

Näringslivets kostnader för dagens brottslighet är enligt Svensk Handels uppskattning 55 miljarder per år, lågt räknat.

PS När vi talar om Långbänk kan jag inte låta bli att nämna vad som händer i Kina på 5G-området. 5G introduceras i Peking och Shanghai idag, efter intensivt arbete. Vid årsskiftet ska 50 städer ha fått 5G. Stefan Löfven lovade våren 2018 att Sverige skulle leda 5G-utrullningen i världen. Sverige kommer inte utlysa näten förrän någon gång nästa år. Det är som med de gängkriminella, man säger en sak men gör ingenting.

PPS Att få Lärarlegitimation från Skolverket, som har 600 anställda, tar upp emot ett halvt år. Långbänk.

Krisen i det svenska politiska ledarskapet

Idag hade jag tänkt blogga om något positivt, även om jag efter bloggen igår, då jag bad om positiva politiska händelser eller frågor som berör Sverige, inte har fått en enda positivt svar. Men många negativa. Ingen av mina flera tusen läsare har haft en enda positiv politisk fråga att delge mig, och då är det många i alla politiska partier som läser. Idag har jag frågat några fd framstående socialdemokratiska politiker. Inget namn här. Men, heller inget positivt gensvar där. De är lika bekymrade som SvD:s artikel idag ger uttryck för.

Det positiva jag hade tänkt skriva om idag är Jernkontorets Klimatfärdplan, som dess VD Bo-Erik Pers presenterade på Stockholms Rotaryklubb härförleden. Den återkommer jag dock till. Här är länken dit, för Dig som inte kan hålla Dig och invänta min blogg.

SvD:s artikel idag ”S-krisen: Hovet runt Löfven ett demokratiskt bekymmer ger en riktig bild av hur landet styrs. Det är dock märkligt är att det tagit 5 år innan någonjournalist förstått – och skrivit –  om problemen i ledningen av den svenska regeringen. Det nästan så att man tycker synd om Löfven, som Margit Silberstein skrev i DN i måndags. Att en hyvens person som Stefan Löfven på ”gamla dar” skall råka ut för detta. Men så är det, och landets väl och ve går före personliga hänsyn.

Hur det står till i regeringskansliet har jag skrivit om många gånger i mina bloggar. Jag har också konstruktivt redovisat analyser och lösningar för den som har huvudansvaret. Nu ska sägas att den politiska ledningskulturen i Sverige har varit dålig även i tidigare regeringar. Du som är minnesgod kommer ihåg att jag många gånger lagt ansvaret för missförhållanden även på Alliansregeringen.

När det gäller brottsbekämpningen klan vi gå tillbaka till Göran Perssons regering 2005, då Beredningen för rättsväsendet utveckling, BRU kom med sitt sjätte betänkande. Beredningen tillsattes redan 2000.  Att endast lite av det som föreslogs har genomförts beror på regeringar från 2005 och framåt älskat Långbänken,  eller inte förstått. Beredningens 6:e betänkande är det som gäller hemlig avlyssning, och som nu diskuteras. Men, hade politikerna tagit Beredningen på allvar från början så hade vi inte haft vår nuvarande gängkriminalitet. Så det är bara att räkna ut var ansvaret ligger….

En person i statsministerns entourage är statssekreteraren Nils Vikmång, ja han är Löfvens närmaste medarbetare. En person i hans team sa om Vikmång: Han har inte fattat ett enda beslut i sitt liv, så vitt jag vet. Så, det blir inga strategisk beslut, som regeringen kan hålla sig till och driva långsiktigt. För taktiken är att ducka eller gå till angrepp med hjälp av rasistvapnet och SD.

Eftersom denna blogg inte får vara för lång, så vill jag avsluta med SvD:s avslutning där man säger att för Stefan Löfven är ”det allra viktigaste” att hålla 73-punktavtalet. Detta ska nog omformuleras: Det viktigaste är att behålla makten till varje pris. Och det sker genom ett ”Muddling Through”. Vända den andra kinden till, ryta till ibland, för att visa sig stark, men aldrig sätta regeringsmakten på spel. Det är därför många frågor blir liggande, som Arlanda, och mycket annat (även brottsbekämpning som inte gillas av MP). Det yttersta skälet vill jag påstå är ganska privat, men det kan jag inte avslöja än. Först efter Stefan Löfvens avgång våren 2021.

Vad säger omvärlden? Finns det något som är bra i Sverige?

Nordiska Rådet har möte i Stockholm just nu. Det har säkert ingen missat. De 87 parlamentarikerna bjöds på lunch i måndags av Sveriges talman Andreas Norlén. Han sa i sitt välkomsttal att ”vi svenskar tycker att vi är bäst”. Men, lade han till. Det har vi tidigare sagt i de nordiska grannländerna, men gör det kanske inte nu längre. För frågan är om inte ni är bättre än oss. (En kort sammanfattning).

Detta fick igång Expressen som intervjuade ett 10-tal nordiska parlamentariker. Vad är bäst med Sverige och vad fungerar sämre här, enligt de nordiska företrädarna i våra grannländer? Artikeln publiceras idag, så läs Expressen eller nyttja den länk jag ger. Svaren är intressanta. Den ger delvis svar på den fråga jag ställde i gårdagens blogg: ”Finns det ingenting som är bra?”

Expressens rubrik är ”Grannländernas dom: Sverige har varit rädda.” Dåligt är:

  • Migrationspolitiken
  • Skolsystemet
  • Blockpolitiken
  • Regeringsbildningen

Vad har då varit bra i svensk politik enligt de nordiska parlamentarikerna?:

  • Jämlikhet
  • Hälsovård
  • Klimatpolitiken

Men det är inte många som lyfter några positiva frågor. Genomgående är uppfattningen, oavsett partitillhörighet, att Sverige inte hanterat invandringen rätt. Vi har varit för rädda och skapat segregation och ökad kriminalitet. Finländarna tycker att vi borde lärt av deras skolsystem. Danskar tycker inte att vi uppfyller kraven på en demokrati, när inte alla i riksdagen tillåts ha inflytande.

Genomgående i uttalandena från de andra Nordiska länderna ligger att det går långsamt i Sverige med de politiska besluten. Vi vågar helt enkelt inte.

Finns det ingenting som är bra?

En god vän ställde sent igår kväll frågan: ”Finns det ingenting som är bra?”, som en reflektion på mitt nyhetsbrev i måndags. Jag ställer mig själv samma fråga, gång efter gång, och jag jagar förtvivlat positiva händelser i politiken. Men, det är inte lätt att hitta dem. För alltid så ligger privat sektor långt före, och till det kommer att offentliga/politiska sektorn är så långsam, hyllar Långbänken framför snabb och omedelbar handling. Och när man gör något bra, så är det nästan alltid ofullständigt, bara en bit på vägen.

Nu vill jag utmana Dig, som läser min blogg: Visa mig politiska händelser eller beslut som är positiva! Som helst inte dras med att de är halvdana eller att genomförandet dröjer. Tack på förhand!

Kort lite om Nyhetsbrevet igår och det positiva och negativa med varje fråga. Ett försök:

  1. 5G i SverigeDet var positivt att våren 2018 utlova att Sverige skulle ligga främst. Negativt att så inte skett, utan att vi nu ligger ett – två år efter andra länder.
  2. Kommunernas digitalisering. Positivt att Kommunutredningen visade att en digitalisering skulle kunna spara 25-30 procent av kommunernas kostnader. Negativt att kommunerna är förbjudna att göra detta. Och att politiken inte bryr sig om möjligheten.
  3. Artificiell intelligens i Sverige. Positivt att Wallenbergarna insett betydelsen och satsat stenhårt i såväl forskning och i företag. Negativt att offentliga sektorn inte alls hänger med.
  4. Validerad kunskap för politiska beslutPositivt att Ekonomipristagarna kartlagt hur fattiga länder ska fatta beslut för ökat välstånd. Negativt att Sverige inte tar tillvara den forskning som finns för att lösa våra samhällsproblem, och att det tar för lång tid.
  5. Migrationsverkets funktion. Positivt att regeringen kan ingripa och styra alla myndigheter som den inrättat (nästan alla) enligt Sten Heckschers utredning 2007. Negativt att regeringen inte använder sina möjligheter att styra rätt, trots ett dysfunktionellt Migrationsverk.
  6. Ledarskapet i Sverige. Positivt att företagsledare i privat sektor står sig väl i internationell konkurrens. Negativt att de politiska ledarna är kortsiktiga och inte ger företagen den långsiktighet som de behöver.
  7. De Globala Målen 2030. Positivt att de globala målen troligen kommer att kunna nås. Negativt att Sverige som nation präglas av Långbänk och Stuprörspolitik

Detta är en genomgång av gårdagens Nyhetsbrev. Ett försök att ge en bild – min – av vad varje punkt innehåller som är positivt respektive negativt.

Nu väntar jag bara på Dina positiva politiska händelser som jag kan skriva om. Välkommen!

Vi når FN:s Globala Mål 2030 – enligt Entreprenörskapsforum

Låt detta vara en optimistisk avslutning på veckan. Entreprenörskapsforum hade igår ett seminarium ”Filantropi, företagande och forskning – så nås FN:s globala mål”. Med ett intressant ”startfält”. Denna länk ger en kort redovisning av vad de medverkande framförde.

Intresset för seminariet var stort, övertecknat. Kanske det berodde på att vi igår firande FN-dagen. Eller så var det ämnet eller de medverkande. Oavsett vilket, så var det ett synnerligen intressant tillställning, under professionell ledning av Pernilla Norlin, vVD på Entreprenörskapsforum.

Fd v Generalsekreterare i FN Jan Eliasson sa om de Globala Målen: ”Jag är en bekymrad optimist”

Här ska jag göra några nedslag som är särskilt intressanta:

  • Kristina Persson, fd framtidsminister: ”Sverige är ett Stuprörspräglat land” Här finns ingen långsiktighet och ledarskapet saknas.
  • Professor Lars Niklasson: De 17 Globala målen borde vändas upp och ned. Det sista målet är en förutsättning för alla de andra. Utan en god statsapparat, regelverk och rule of law kan inget annat uppnås.

Lars Niklasson har nyligen skrivit boken ”Improving the Sustainable Development Goals”. Den borde många ta till sig. Dettg gäller särskilt de mindre utvecklade länderna. För med korrupta regimer så blir utvecklingen inte bra. Så här uttalar sig Niklasson i Veckans Affärer:

”Korruption borde stå först och inte sist. De har underskattat problemen med att göra affärer med afrikanska länder. Ländernas regeringar kommer inte att ge upp frivilligt men korruptionen är det viktigaste att ta tag i om de vill vara attraktiva för handel och komma in i den globala ekonomiska produktionen.”

Så sammanfattningen ”Bekymrad Optimist”, enligt Jan Eliasson är slående. Regelverk, äganderätt och rule av law är fundamentet för alla samhällen. Tyvärr finns inte kravet på demokrati med i de 17 målen, och det är onekligen en svaghet.

PS Prinsessan Sofia gav en givande och engagerad redovisning av sina filantropiska insatser.

PPS Här finns en länk till hela programmet. 

 

Håller de svenska företagsledarna måttet? IVA ger svaret!

I går hade jag nöjet att gå på IVA:s seminarium om ”Svensk företagsledning – I takt med tiden? Det korta svaret är Ja. IVA:s preses gav en bra bild av företagsledare, som kommer längre ned. Svaret ja till det svenska företagsledarskapet ackompanjerades – outtalat – att politiken och offentlig sektor är ”Way Behind”, klarar inte sitt uppdrag. Kortsiktigheten i politiken är kanske företagens svåraste motståndare.

Tre svenska professorer presenterade det svenska företagslandskapet i förändring. Det för alldeles för långt att i min blogg redovisa detta. IVA skulle publicera bilderna som illustrerade detta, och då är det bara att om någon dag eller två gå in på IVA:s hemsida och leta. Professorerna Du ska leta efter är:

Håll utkik efter detta, om du vill få en god bild av vad som skett i företagsvärlden de senaste 50 åren.

Några nya starka drag kan man se i företagsledningarna i dag. De har – liksom bolagen i sig – ett större fokus än tidigare. Stakeholders är inte i första hand aktieägarvärde och vinst, utan också kunder (först) och sedan kommer också medarbetare och samhället. (Här finns Finincial Times nya policy, som dock inte tog plats i detta seminarium)

Ett samtal följde sedan mellan Marianne Dicander Alexandersson och IVA:s preses Carl-Henric Svanberg. I punktform vill jag ge Carl-Henric Svanbergs illustrativa svar om hur (det svenska) företagsledarskapet är:

  • Culture beats strategy, var det övergripande svaret
  • Idag är kulturen utåtriktad, med samarbete
  • Ledare är inte vad man gör själv utan vad man får andra att göra
  • Viktigt få ut folk (i omvärlden) men också att få tillbaka dem
  • Digitalisering och AI kommer ändra vårt samhälle radikalt
  • Vi måste visa hur man dansar i vår by, men också se hur de dansar i grannbyn
  • Vår (svenska) ödmjukhet gör att vi klarar oss

Sedan kom Marianne Dicander med invändningen: Är vi inte lite för konflikträdda i Sverige? Jo, det höll Carl-Henric Svanberg med om. Och så går det så fort nu.

Detta var utmärkt. Men, inte inte bra, utan samtidigt underhållande, var fyra företagsledare, som hade nya sätt att utveckla och leda bolag. Dessa vore:

Även om dessa företagsledare kanske inte har en verksamhet som är skalbar, dvs kan lyftas in i andra företag direkt, så ger de inspiration. Av stora mått. Så tack IVA för att vi fick lyssna till dem!

Varför stoppar regeringen Ericsson?

Sverige och Norden skulle leda 5G-utvecklingen, det lovade Statsminister Stefan Löfven. Det var den 23 maj 2018 som Nordens statsministrar möttes i hemma hos Stefan Löfven i Örnsköldsvik. En härlig tillställning med inte mindre än 8 fototillfällen. Men, det var också allvar. Vid mötet lovade man dyrt och heligt följande:

”Genomförandet av 5G kräver stora investeringar och erforderligt regelverk. På det politiska planet lovar vi att skapa erforderliga offentliga ramverk så att digitaliseringen och 5G kan blomstra. I egenskap av Nordens statsministrar har vi gemensamt visionen att bli den första och mest integrerade 5G-regionen i världen.”

Detta löfte har den svenska regeringen inte alls infriat. Idag finns ett stort antal 5G-nätverk utrullade i USA, Kanada och Sydkorea. I Europa finns ett nät som byggs ut snabbt i Schweiz och Finland har man påbörjat ett 5G-nätverk. Sverige ligger långt efter, har en auktion på licenser i början på nästa år, och saknar fortfarande en del regelverk.  Är det Långbänken igen, Stefan Löfven?

Varför ställer inte landets journalister regeringen till svars? Framtidens teknik lovar regeringen att vi ska bli främst i världen på, men ingenting händer. Och när det händer är det två år för sent. Börje Ekholm har vid flera tillfällen framfört sin kritiska syn i media, men det har har inte gått fram. Och i vilken utsträckning Ekholm direkt har framfört sin oro till regeringen och EU-kommissionen är för mig okänt. (Tyst diplomati funkar inte alltid)

I lördags, den 19 oktober, tog Mobiloperatören Tre:s VD Havel van Drumpt bladet från munnen i en artikel på DN Debatt. Där konstaterar han

”att det inte längre handlar om att bli ledande, utan om att begränsa skadan av att redan ha hamnat på efterkälken”.

Dessutom fruktar Tre:s Vd att PTS förslag till spektrumauktioner kan leda fram till att bara två mobilnät etableras i Sverige. Det betyder att en aktör kan komma att uteslutas och att sårbarheten ökar i samhället.

Så sorgligt att Sverige, med världens ledande 5G-leverantör, ligger på efterkälken. För att förhindra ett sådant bakslag var jag med och initierade ett projekt, tillsammans med Ericsson, för Statsministern. För fyra år sedan; Något som troligen hade placerat Sverige och EU främst i världen. Men Stefan Löfven kunde inte sätta ned foten, inte bestämma sig. Och nu är vi där vi är. På Efterkälken (Långbänken)

Tänk om Sverige inte hade haft Wallenbergarna!

Den framtida tekniken heter Artificiell Intelligens. Det är tur för Sverige att Wallenbergarna uppmärksammat detta och redan 2017 satsat på AI genom sitt program WASP. Politikerna har inte hängt med i utvecklingen (som vanligt). Mikael Damberg har berättat detta, när han var digital-ansvarig minister.

På SNS:s Tylösandskonferens i augusti i år berättade Marcus Wallenberg om alla de initiativ man tagit för att främja artificiell intelligence i Sverige och för ”sina” bolag.. Och det är imponerande. Kolla på hemsidan!

Vad är WASP?, Wallenberg AI, Autonomous Systems and Software Program. Här måste jag referera till hemsidan, som ger god information. Kort kan programmet beskrivas så här (min översättning):

 WASP är Sveriges största enskilda forskningsprogram någonsin, ett stort nationellt initiativ för strategiskt motiverad grundforskning, utbildning och elit-rekrytering till fakulteterna. Programmet fokuserar på forskning om konstgjord intelligens och autonoma system som fungerar mellan människor, vilka anpassar sig till omgivningen genom sensorer, information och kunskap och  som därigenom bildar intelligenta interaktiva system. Mjukvaran är den avgörande möjliggöraren i dessa system och är ett integrerat forskningstema i programmet.

Visionen för WASP är excellent forskning och kompetens inom artificiell intelligens, autonoma system och mjukvara till gagn för svensk industri.

Men Wallenbergarnas satsning stannar inte här. Det framkom på ett utmärkt seminarium som INSEAD Alumni, genom Eskil Lundberg, ordnade i samarbete med PwC i förra veckan. Där inledde professor Peter Zemsky från INSEAD på temat: Vilken läxa kan AI ge den svenska konkurrenskraften?

Där framträdde också Mats Agervi, CEO för Wallenbergsbolaget Combient, som arbetar med att utveckla AI för ett 30-tal svenska bolag. Vidare Luka Crnovic-Friis, CEO för Peltarion Ledande AI Automation Startup. Kolla på deras hemsidor om Du har AI-intresse eller bara vill se vad framtidens möjliggörare för svensk industri sysslar med.

Min tolkning av seminariet är

  • Sverige ligger inte ännu i AI:s front, men snart
  • Offentliga sektorn ligger efter (Government)
  • Lagstiftning och regelverk är allvarliga hinder i Sverige och EU
  • Robotisering och AI har hittills inte skapat arbetslöshet, tvärtom.
  • Samarbete mellan företag viktig – den svenska företagskulturen viktig.
  • Snabb beslutskraft viktig, för att inte säga avgörande
  • Digitala tänkandet måste ända ned i förskolan

I fredags åkte näringsminister Ibrahim Baylan ned till Paris för att besöka den franske digitaliseringsministern. Syftet var att öka samarbetet kring hållbar digital utveckling och artificiell intelligence. Med på resan var RISE:s VD Pia Sandvik. RISE kraftsamlar kring tillämpad AI. Man får förmoda att näringsministern vill hänga med på AI. Det vore inte dumt om regeringen i sin helhet förstod nödvändigheten av satsning på den digitala utvecklingen och artificiell intelligence.

Hur det är i EU? Jo: EU backar in i framtiden på AI-området.

 

Stöd till korttidsarbete slår rekord i Långbänk

När finanskrisen slog till hårt 2008-09 så ville både företag och fackliga organisationer att staten skulle kunna stöda korttidsarbete i avvaktan på att verksamheten kunde komma igång igen. Då fanns inte något system för detta, och neddragningar gjordes som inte långsiktigt var motiverade. Hur ett stöd skulle utformas blev en fråga för framtiden. Staten skulle ta fram och besluta om ett sådant system.

Först 10 år senare hade regeringen tänkt färdigt och tillsatte en utredning. Det skedde formellt i form av kommittédirektiv den 18 februari 2018. Särskild utredare blev fd Metallordföranden Anders Ferbe. Han skulle leverera sitt förslag till statligt stöd för korttidsarbete senast den 15 juni 2018. Snabbt skulle det utredas som legat och väntat i 10 år.

Dagen innan utredningen skulle läggas fram, den 14 juni, fick utredaren respit. Han kunde inte leverera sitt förslag den 15 juni. Nytt datum blev den 10 augusti. Det hann utredaren inte häller med, utan lämnade utredningen fem dagar för sent, den 15 augusti 2018. Egentligen är detta inte så mycket att orda om, när två regeringar efter varandra väntat i hela 10 år med att starta utredningen.

Sedan gick utredningen ut på remiss – från finansdepartementet – och de svarande fick två månader på sig. I stort sett alla 56 remissinstanser tillstyrkte förslaget, och det är precis ett år sedan dessa kom in till Finansen. I oktober 2018.

Idag uppmärksammar Dagens Eko att regeringen inte gjort något åt förslaget om stöd till korttidsarbete. Det uppmärksammas när konjunkturen dalar och behov av insatser kanske kommer. Finansministern Magdalena Andersson får frågan, varför förslag inte lagts fram, borde ha funnits i budgeten. Löftet var ju att systemet skulle träda i kraft den 1 januari 2020. Svaret: ”Det arbetet har inte hunnits med än. Det tar lite tid att få alla förslag på plats”. På 12 månader klarar inte finansen av det som remissinstanserna klarade av på två månader. (Och journalisten nöjer sig med denna bortförklaring)

Så behovet om korttidsarbete som stod klart 2008 kan inte vara klart ens 12 år senare…..

Regeringskansliet fungerar inte. Och vi kan se att det svenska politiska systemet inte fungerar. Långbänken ska hyllas till varje pris, även till priset av en större arbetslöshet. Länge leve Långbänken

PS Vem klarade korttidsarbetet, en fyradagarsvecka 2009, trots avsaknad av statligt stöd? Jo, Scania under ledning av Leif Östling.

Migrationsverkets verksamhet måste vara helt dysfunktionell

I går kunde den som lyssnade på Morgon Ekot höra att antalet överklagningar från kommunerna mot Migrationsverket under senaste året uppgick till 3000. Tre tusen! Det betyder mer än 10 överklaganden varje vardag. Skälet är att kommunerna inte får den ersättning som de anser sig ha rätt till. Det måste betyda att regelverket är helt under isen. Annars borde det väl i de allra flesta fall vara solklart vad Migrationsverket respektive kommunen ska betala. Men, det är det inte. För det finns inte lagstiftning på området, utan bara förordningar som regeringen utformat. Och dessa håller inte.

De allra flesta hade nog reagerat om det var några hundra överklaganden. Det hade varit alldeles för många. Men 3000. Varför har inte media slagit larm om detta tidigare? Varför har inte Migrationsverket berättat? Den myndigheten måste ju ha en armé av jurister som arbetar med detta. Men, framför allt: Har regeringen ingen koll alls på hur Migrationsverket arbetar? Det har man inte haft när Migrationsverket kompetens-utvisat personer i en takt på 400 per månad. Med regeringens goda minne.

Vad betyder det att 80 procent av alla kommuner överklagat till migrationsdomstolarna? Jo, att alla andra mål blir kraftigt fördröjda. De rör dessutom ofta enskilda människor, och inte offentliga sektorn. Den enskilde hamnar i kläm.

I förra veckan gick statsminister Stefan Löfven ut och förordade halverad migration. Det vi ser nu, med ett mottagande som inte fungerar, utan där 3000 kommuner går till domstol under ett år, så måste volymen rimligen anpassas till förmågan att ta om hand. Det räcker att säga Filipstad, så förstår alla. Det är bara Miljöpartiet som inte verkar förstå. Så här säger Bah Kuhnke:

”Så vad gör vi miljöpartister? Vi gör motstånd med allt vi har. Vi gör det svårare för socialdemokraterna att genomföra den politik de egentligen vill driva.”

Kanske det är dags att säga upp bekantskapen?