Pandemi-lag skulle ha införts redan 2008 – men stoppades då

Sverige som är Långbänkens förlovade land upptäckte i våras att det fanns behov av en Pandemi-lag. En skärpning av gällande smittskydds-lagstiftningen blev regeringens nödväg i våras. Den började gälla den 18 april, men upphörde automatiskt den siste juni, utan att ha använts. I Konstitutionsutskottets utlåtande påpekas avslutningsvis:

Slutligen vill utskottet framhålla att det aktuella lagförslaget ger anledning att överväga en översyn av förutsättningarna för legalt handlande vid fredstida kriser. Även Riksdagens ombudsmän (JO) har i sitt remissvar till regeringen pekat på ett sådant behov.

 

Men för regeringen var det ingen brådska. Först den 19 oktober, ett halvt år efter utskottets påpekande vaknade regeringen. Det är så här man odlar den omhuldade svenska Långbänken.

Grundlagsutredningen, lade fram  en ny reglering i 15 kap. regeringsformen. Året var 2008, för 12 år sedan. Förslaget gällde att regeringens normgivningsmakt skulle utvidgas i civila nödsituationer. En Pandemi-lag. Förslaget fick kritik och togs inte med i den efterföljande propositionen. Och regeringen brydde sig inte om att utveckla ett nytt förslag till Pandemi-lagstiftning, som redan då ansågs var angelägen.

Ett annat alternativ, som pekats på, är att ytterligare utveckla den s.k. författnings­beredskapen utan att ändra på den grundlags-reglerade lagstiftningen. Att regeringen vid civil kris får en stor del av Riksdagens befogenheter.

Hade regeringen tagit fatt i Pandemi-lagen i våras, direkt, så hade en lagstiftning redan nu varit på plats. Om man hade skyndat på. När socialminister Lena Hallengren får frågan om varför regeringen inte redan i våras satte igång med lagstiftningen, säger hon att den är så komplicerad. Men det är väl ytterligare ett skäl till att börja direkt. Men, den möjligheten är nu överspelad. Det var i våras.

Regeringens valspråk borde bli: Gör inget i morgon som du kan skjuta upp till i övermorgon. Tänk på Långbänken – den ska hyllas!

Amatörernas julafton fortsätter, nu med nedstängningen av restaurangerna

Hur kan regeringen fortsätta och arbeta fram åtgärder – stöd eller regler – utan att fråga de som kan? Utan egna kunskaper? Den frågan har jag ställt otaliga gånger. De svenska journalisterna har aldrig ställt den frågan till den svenska regeringen.

Det finns skäl att stänga restaurangerna tidigare, det tror jag också, men hur detta ska ske? Nu klurar regeringen ut på egen hand, kanske med hjälp av FHM, att all spritutskänkning ska upphöra klockan 22.00. Vilket betyder att restaurangerna måste stänga 22.30.

Varför hemlighålla dessa tankar? Varför inte sitta ned med branschen, och folk som kan näringen, och se vad som skulle ge effekt? Jag hade förstått hemlighetsmakeriet om Ryssland då kunde ta över alla våra restauranger. Men, nu är det ingen sådan risk, och funderingar kring restaurangernas öppettider kan knappast anser vara statshemligheter.

I stället så slår regeringen ett nytt slag för Amatörernas Julafton. Så härligt för regeringen att- utan sakkunskap – kunna besluta om restaurangernas verksamhet. Precis som man gjort med alla stödåtgärder för landets företag, utan att veta hur dessa företag fungerar.

Här kan Du se den dåliga effekten av regeringens stödåtgärder.

Att göra restriktioner för restaurangernas verksamhet, särskilt de sena kvällarna och den åtföljande trängseln, är säkert riktig. Men, hur en sådan åtgärd ska genomföras, vilka tider som bör gälla, borde ha diskuterats med branschen. De påpekar t ex nu att 23.00 kunde varit en lämpligare tid för stängning. Och det finns säkert flera andra frågor att överväga. Varför fortsätter regeringen i stället med Amatörernas Julafton? Låter regeringskansliets medarbetare försöka utforma något som ska passa landets restaurangnäring, utan att ha n aning om hur denna fungerar.

Därför har de stödprogram som genomförts inte alls varit tillräckligt effektiva. Det har näringslivets företrädare sagt på olika sätt, men alldeles för tyst och diplomatiskt. 

Förseningen av 5G beror på regeringen

Nu verkar det som om PTS beslut om att förbjuda Huawei är skälet till 5G-förseningen. Detta är inte korrekt. Skälet till förseningen är att auktionerna ha fördröjts i två år, då Stefan Löfven lovade att Sverige skulle gå före ut utrullningen av 5G. Löftes gavs i maj 2018.

Exakt när utlysningen av 5G -näten skulle ha skett kan inte sägas, men löftet var att Sverige skulle ligga i framkant på den nya tekniken. Då fanns inte mer än några månaders utrymme efter statsministerns löfte. Sedan har alltså Stefan Löfven brutit sitt löfte trots en mängd försök från telebolag, Ericsson och andra att få till beslutet så snabbt som statsministern indikerade. Utan effekt.

Vi har två frågor som kolliderar. Det ena är 5G-nätet. Det andra är strategiska utländska investeringar av känslig karaktär. Genom att nu blanda ihop dessa två frågor blir situationen ännu svårare än den redan var. Med Sverige på 5G:s efterkälke, trots löfte om motsatsen.

Den otroliga Långbänken kring  med utländsk lagstiftning om strategiska eller känsliga investeringar ser ut så här:

Tilläggas kan att de utredningar som gjorts uppenbarligen har varit bristfälliga. Därför gjordes 2017-18 ett försök att genom en kompletterande utredning, som just hette “Kompletteringar till den nya säkerhetsskyddslagen”. Ändå räckte lagstiftningen inte till när Huawei skulle stoppas. Och nu pågår också en ytterligare utredning Utredningen om Säkerhetsskyddslagen”

Regeringen kan aldrig komma till skott, utredningarna är otillräckliga, kompletteringar behöver ske, och så behöver ytterligare en utredning – i samma ärende – tillsättas. Så fortsätter det när Långbänken tycks vara målet. Sverige borde kunna bättre.

Tilläggas kan att om 5G-banden utlämnats 2018, enligt Löfvens löfte, så skulle ett ingripande mot Huawei sett annorlunda ut. Den hade då skett som en krav på teleoperatörerna och inte ett utpekande och ett stopp för Huawei.

 

 

Bidens Agenda för teknologi och innovation

Tänk så skönt det ska bli att ha en balanserad president i Vita Huset!

Hur kommer Joe Bidens teknologi- och innovationspolitik bli? En utmärkt rapport om detta har Information Technology & Innovation Foundation. ITIF, kommit med, daterad den 7 november.

Det kanske enklaste sättet att beskriva Biden-administrationens program för teknik,
innovation och relaterad handelspolitik är: Större resurser, mer regleringar och mer
multilateralt arbete.

Detta finns i pipelinen:
▪ Biden kommer arbeta för betydande ökningar av offentliga investeringar i områden som FoU (särskilt ren energi), landsbygdens bredband och stängning av den digitala klyftan och utbildning) – alla områden med stora behov efter årtionden av underinvesteringar.

Den nya administrationen kommer att utsättas för betydande tryck från radikala grupper att höja skatterna på företag och införa strängare regler för teknik och IT-sektor.

Risken är att dessa bördor uppväger fördelarna med större offentliga investeringar i
innovation

Sannolikt kommer republikanerna i Senaten, om de där bibehåller majoriteten, framför allt stoppa ökade bördor – skatter och regleringar – på företag. Något motstånd mot ökade offentliga investeringar i FoU är inte troligt.

Det amerikanska FoU-systemet lider idag av en lång tid av försummelser, inte bara under Donald Trumps tid. Så här kan man sammanfatta situationen och behoven, enligt en ny rapport från ITIF;

  • Det amerikanska nationella innovationssystemet är i kris och behöver grundlig föryngring, särskilt genom betydande ökningar av federal finansiering.
  • Ett starkt nationellt innovationssystem kräver att alla tre sidor av “framgångstriangeln för innovation” struktureras korrekt – företagsklimatet, lagstiftningen och innovationspolitiken.
  • USA fortfarande ett gott näringslivsklimat och ett rimligt regelverk, men de har samtidigt en svag innovationspolitisk miljö.
  • Jämfört med andra länder har USA en allt svagare finansiering av universitet, federala forskningsinstitut och andra innovationsinsatser som politikerna varit ovilliga att prioritera i den federala budgeten.
  • Utmaningen för USA framöver är att göra de förändringar som behövs för att möta den globala konkurrensen, särskilt gentemot Kina.

Dessa två studier som jag redovisar här borde läsas av alla som är engagerade i det svenska FoU- och innovationssystemet:

Understanding the U.S. National Innovation System, 2020

President-Elect Biden’s Agenda on Technology and Innovation Policy

 

Till S i Riksdagen: Det räcker inte med självkritik

I lördags, den 7 november, överraskade Annelie Karlsson, S-gruppledare i Riskdagen och Fredrik Lundh Sammeli, S, ordförande i Justitieutskottet, med att be om ursäkt. Visserligen lite försynt, genom att  tala om socialdemokratisk självkritik. Skälet är att partiet inte tagit “otryggheten i det allmänna rummet” på allvar. “Vi har inte prioriterat vanligt folks trygghet i vardagen”

Vi har tappat bort brottsofferperspektivet, säger de socialdemokratiska riksdagsmännen i artikeln. Underförstått har man i stället – indirekt – tagit de kriminella gängens parti. Nu uppmanar de två ledande socialdemokraterna till:

  • Nolltolerans mot gängkriminaliteten och den grova brottsligheten
  • Uppmanar alla kommunpolitiker att garantera alla invånares frihet
  • En stärkt samverkan mellan skola och socialtjänst

Problemet är att medlen för att gripa in mot gängen och den grova brottsligheten ligger i riksdagens hand. Det är riksdagen som fattar beslut om lagar. För ett år sedan sa regeringen att man nu ingripit med kraft mot de grova brottsligheten med 34-punkts-programmet. Det är bara två av dessa 34 punkterna som nu är genomförda.

Inte heller får skola och socialtjänsten tala med varandra fullt ut för det hindrar lagstiftningen – det heter visst integritet. För att inte tala om polisen, som S-riksdagsmännen inte nämner, som inte heller får tala med kommunens olika dela fullt ut. Även här är det lagar i vägen. Och lagarna sitter Riksdagen på .

Att Socialdemokraterna medger att de svikit det svenska folket när det gäller statens viktigaste uppgift – ordning och säkerhet i landet – tycks ha gått media och övriga politiker förbi. Men, vi får väl skylla på det amerikanska presidentvalet som tagit all uppmärksamhet.

Dagens Nyheter tar idag på ledarplats upp den socialdemokratiska självkritiken, men spelar bort både allvar och ansvar genom att tala om “Brottsligheten har varit vänsterns blinda fläck”. Då är det en blind fläck, som är diffus, som ska jagas. trots att ansvaret ligger på den nuvarande och tidigare regeringar som i två decennier har struntat i gängkriminaliteten och den allt grövre brottsligheten.

Dagens Nyheter idag ger uppgifter om hur många skolelever som blivit rånade. I södra Stockholm har var femte pojke i skolan blivit rånad senaste året. Hela 48 procent av landets Nionde-klassare har blivit utsatta för våld det senaste året. Hej på er Karlsson och Sammeli, vad gör ni åt detta? Beklagar bara? Observera att det heter “Oacceptabelt”, inget annat. Och göra är något annat än att be om ursäkt.

Tala högre – annars förstår inte politikerna att det är allvar

Det går inte att tala lågmält i dagens medialandskap. Och tro att fakta sparkar. Näringslivets organisationer har inte förstått detta. De måste i stället anpassa sig till dagens mediaklimat, även om de inte behöver använda Trump-metoder för att få ut sitt budskap. Näringslivets organisationer behöver agera betydligt tuffare än de gör idag.

Politikerna som beslutar om de stöd som företagen behöver kan givetvis inte själva utforma insatserna och dess detaljer. Inte heller vet folket på finansdepartementet hur företagen fungerar. Då får man, som i andra länder, ta till sig expertis som kan. Företagare, advokater, revisorer och andra experter som dagligdags arbetar med företag. Men så har inte skett i Sverige. Min blogg har tagit upp detta ett par dussin gånger, men det verkar inte som om någon lyssnar.

Regeringen har killgissat om stöden till företagen.

Att de svenska industriföretagen går bra, som Volvo, Sandvik, SKF och Ericsson m fl gör att ekonomin går bättre här än i EU generellt. Vi drabbas hälften så hårt, hittills, jämför med EU. Men det finns kraftiga avvikelser. De branscher som har det svårt idag är

  • detaljhandeln
  • besöksnäringen
  • resebranschen
  • kulturen

Dessa har i princip fått näringsförbud när uppmaningen är att inte handla, inte resa och inte möjligt att gå på tillställningar.

Läs om problemen i Dagens Industri “Företagen: Vi går mot stupet” Här ett citat ur intervjun idag med Günther Mårder, som kommenterar det stöd som givits:

”Implementeringen var misslyckad, bland annat på grund av tröskelnivåerna och revisorskravet. Stödet måste förenklas och göras mer tillgängligt så att också mindre företag, utan samma kapacitet som storbolag, enkelt kan ansöka.”

Svenskt Näringsliv säger i ett uttalande idag “Låt inte livskraftiga företag gå omkull” Men det hörs inte, högre!, så att även de ansvariga politikerna förstår att det är allvar.

PS Landets stora städer skriver till regeringen att åtgärder måste till för att inte stadskärnorna ska dö ut nu när handelsföretagen får näringsförbud.

PPS Som lök på laxen för detaljhandeln påkallar nu Handels en strejk. Hur tondöv får man vara?

Tragedin Estonia – ett övertydligt exempel på Långbänk

I början på oktober kom den nya dokumentären om Estonia. Den visar att det finns ett stort hål på sidan av fartyget. Detta är vad dokumentären säger:

1. Det finns ett tidigare okänt, 4 x 1,2 meter stort hål i Estonias skrov.

2. Överlevande berättar att det strömmade in vatten under bildäck – tvärtemot tidigare uppgifter om att vatten kom uppifrån.

3. Brittiska dykare, som undersökte Estonia 1994, på regeringens uppdrag, berättar  de med lätthet hade kunnat bärga minst 150 kroppar.

Estlands regering var vid offentliggörandet klar över att de ville ha en ny undersökning av Estonia. Men, Sverige bromsar, vill ha en ny skrivbordsutredning av den Svenska Haverikommissionen först. Estlands premiärminister Jüri Rata var i Stockholm i slutet på september, för att få Sverige med på en ny utredning med nya dykningar. Stefan Löfven som tog emot premiärministern sa nej, vi måste utreda först.

Statens Haverikommission sa först när dokumentären visades att de skulle ta del. Men, sedan visade det sig att Haverikommissionen helt struntat i att se på filmen.

Det är så här svenska politiska systemet fungerar. Långbänk och flera utredningar, och sedan gör man inte vad man lovat.

Redan samma dag som Estonia förliste lovade den svenska regeringen att Estonia skulle bärgas. Ingvar Carlsson var väldigt tydlig med detta. “Alla ansträngningar måste göras för att bärga Estonia”, sa Ingvar Carlsson redan första dagen. Sedan började Långbänken i stället för att omedelbart påbörja bärgningen. I stället började två och en halv månaders utredande. Sedan bröt Ingvar Carlsson löftet och oppositionen invände inte.

Låt mig sammanfatta Sveriges oförmåga att fatta beslut och genomföra dem:

  • Regeringen lovar att Estonia ska bärjas – löftet bryts efter två och en halv månad.
  • Estlands regering tar del av ny Estonia-dokumentär – när tillgänglig
  • Estlands regering fattar direkt beslut att vilja ha en ny utredning om Estonia
  • Sveriges regering säger nej, och vill ha utredning av Haverikommissionen
  • Haverikommissionen struntar i den nya dokumentären – skandal i sig.
  • Sverige är sig lik – Långbänken regerar

En talande beskrivning av Sveriges oförmåga att hantera Estonia-katastrofen finns i Dagens Nyheter idag, Johan Croneman: “Vi måste få reda på hela sanningen om hur Estonia sjönk”.

Småföretagen skapar framtiden

I Sverige har sedan de senaste 30 åren 4 av 5 nya jobb skapats av småföretag, det visar statistiken. Ändå kan en fd generaldirektör och ordförande i Jämlikhetsdelegationen, Per Molander, påstå att småföretagen är en belastning.. Det skedde i en debattartikel i Dagens Nyheter “Att gynna småföretag är en missgynnad politik”.

Om inte annat borde Per Molander förstå att alla företag en gång måste vara små. Eller menar han att man kan starta ett storföretag från scratch? Det vore intressant att se. Hans missuppfattning om de mindre företagen ger en antydan vilken bristande insikt Molander har om företagandet.

Det är inget oviktigt konstaterande för i början på augusti i år kom Molander med Jämlikhetsdelegationens betänkande. “En gemensam angelägenhet” Utredningen är på dryga 1000 sidor. Där ställde han sig i spetsen för högre skatter på mindre företag, borttagandet av ROT och återinförande av arvs- och gåvoskatterna. Denna delegation frossar i socialistiska drömmar. (En vänstersocialdemokrat Pavlos Cavelier Bizas redovisade att han “får orgasm av Jämställdhetsdelegationens förslag)”. Ska vårt utredningsväsende syssla med en här sortens frågor?

Fem professorer, som kan entreprenörskap, kontrade i en replik: “Per Molander desinformerar alla storleksformer behövs”. Det är självklart att mindre företag har lägre produktivitet är större, etablerade. Men, kan man notera, de små blir förhoppningsvis större efterhand. Därför är det viktigt att nystartade företag inte missgynnas. Tvärtom bör de stimuleras att växa.

Unga företag bidrar med innovationer, ofta radikalare än de stora företagen, som är bundna vid “gamla” distributionsformer. Vad regeringen borde göra, i stället för att förledas av Jämlikhetsdelegationens förslag till nya skatter, är att ta upp och förverkliga vad Entreprenörskapsutredningen föreslog 2016. Den föreslog många viktiga åtgärder som regeringen ännu inte brytt sig om.

Här talar Entreprenörskapsutredningens ordförande, professor Pontus Braunerhjelm, ut om utredningen, Läs och ta till er, säger jag till de politiker som vill utveckla företagande i Sverige. Här finns både analysen och de goda förslagen.

Företagareförbundets VD Günther Mårder har också gjort ett inlägg i debatten med Molander. “Politiken måste fokusera på att få företag att växa”.

Det är bra att personer som Per Molander avslöjar sig, för det visar hur bristande insikterna är och att Jämlikhetsdelegationens plats är papperskorgen.

 

Wallenbergarna fortsätter satsa på svensk spetsforskning

Nu satsar Wallenberg-gruppen stort på datadriven livsvetenskap och artificiell intelligens. Jag säger det än en gång: “Tänk om Sverige inte hade haft Wallenbergarna!” (blogg för ett år sedan). För snart tre år sedan sa Mikael Damberg, då ansvarig för digitalisering, att;

Sverige är inte världsledande när det gäller AI. De satsningar som gjorts på området har uppfattats som små och splittrade (Ny Teknik  26/2 2018)

Redan 2002 gick Wallenbergarna in och säkrade kartläggningen av människans arvsmassa. Det skedde på KTH under ledning av professor Mathias Uhlén, Den forskningen hade annars hamnat i Storbritannien.

Den nya satsningen på den datadrivna livsvetenskapen hela 3,1 miljarder fram till och med 2032. Detta ska ge plats för 100-tals doktorander. Av dessa ska 39 vara i “absolut världsklass”, enligt Marcus Wallenberg. Målet är precisionsmedicin, som räddar liv. Till detta kommer 600 miljoner till forskningens infrastruktur som berörs.

Både EU och Sverige ligger efter på området artificiell intelligens. Även om Wallenbergstiftelserna även här delvis har “räddat Sverige” genom sina satsningar på WASP Faktum är att svenska staten har satsat mycket mindre på AI än vad Wallenbergarna gjort. Att man inte skäms?

EU-parlamentarikern Jörgen Warborn, som sitter i det särskilda utskottet för AI, skrev en artikel i Dagens Industri för en vecka sedan om EU och AI. “Europa måste ändra sig om artificiell intelligens”. Värd att läsa. Hör och häpna: EU har ett regelverk som hindrar AI och digitaliseringen. Vad gör den svenska regeringen? Snålar, i stället för att arbeta positivt och få EU att fungera.(Men man puffar man för den sociala pelaren, och ångrar sig nu)

Endast 4 procent av de främsta AI-startupbolagen är europeiska. Och av dessa hör nog flera till Wallenberggruppen. Vad är det som präglar EU på AI-området:

  1. Skeptisk inställning till AI – förbud mot den Nobel-premierade gensaxen
  2. Vi utbildar för få AI-specialister i EU, och har för lite kunskap
  3. Vi har inte skapat ett single European Data Space

Warborn avslutar med: EU måste nu släppa handbromsen och göra allvar av ambitionen att bli bäst i den digitala eran.

 

Sverige sämst på digitalisering, enligt OECD

För första gången publicerar nu OECD ett “Digital Government Index”. Det är “2019 Digital Government Index, DGI”. Publiceringen skedde den 14 oktober, för exakt två veckor sedan. Har någon läst eller hört om detta i Sverige? Media har i vart fall inte uppmärksammat den anmärkningsvärda nyheten. Att Sverige, som brukar ligga i topp när det gäller digitalisering, nu är sämst i OECD, är inget mindre än en skandal. Det gäller digitaliseringen av offentlig sektor.

OECD har under 2019 utvecklat DGI, för att stödja medlemsländerna att utveckla sin förmåga att använda data och digital teknik. Detta index mäter “den digitala mognaden” i OECD-länderna. Det är sex olika dimensioner som mäts. Dessa har utvecklats under flera år, med deltagande av medlemsländerna, så även Sverige har medverkat, Detta är dimensionerna som mäts:

  • digital by design
  • government as a platform
  • data-driven public sector
  • open by default
  • user-driven
  • proactiveness

Dessa kortfattade beskrivningar kanske inte säger så mycket, utan man får gå in i OECD-rapporten, som är på 69 sidor, för att förstå begreppen bättre.

Det är en skrämmande läsning för oss. Sverige är sämst på nästan allting. Det finns fyra länder som är dåliga på det mesta, förutom Sverige är det Island, Argentina och Panama. (Notera att det är 29 OECD-länder och fyra andra länder med i indexet GDI 2019)

OECD konstaterar att det är särskilt några få länder som välutvecklat sin  digitalisering. Det är främst Korea, Storbritannien, Columbia, Danmark och Japan i nu nämnd ordning. Ganska många länder är dåligt digitalt utvecklade, men Sverige är alltså sämst. I förhållande till de bästa länderna är Sverige bara digitalisrad till 30 procent. Eller annorlunda uttryckt: De bästa länderna är tre gånger bättre än Sverige på att använda digitaliseringen i den offentliga sektorn. Detta är inte den svenska självbilden, men det är verkligheten.

Nu ska det bli intressant att se när svenska journalister upptäcker den här OECD-rapporten.

Historia: I maj 2019 gjorde OECD en genomlysning av den svenska digitaliseringen. “Digital Government Review Sweden” Den var inte nådig, även om den inte hade samma jämförelsematerial som idag. OECD konstaterade vänd till Sverige: “Ni måste ta digitaliseringen på allvar”

Det ska sägas att DIGG, den svenska Digitaliseringsmyndigheten har tagit rapporten “DGI 2019” på allvar. Men försöker spela ned resultatet. DIGG:s tillkomst skulle förändra bilden påstår man. Fan trot. Det blir ju inte bättre i offentliga sektorn för att det finns en myndighet som ingen egentligen vet vad den ska göra eller gör.