I avvaktan på en regering så kan det finnas anledning ta upp viktiga frågor som behandlas ändå. En sådan är dansutredningen, som nu varit på remiss, “Tillstånd till offentlig danstillställning“, Ds 2018:20. Utredare har varit kammarrättsrådet Pia Cedermark med förvaltningsrättsfiskalen Madeleine Galloni som sekreterare. Den har inte haft någon expert- eller referensgrupp till sitt förfogande.

Bakgrunden till utredningen  är att Justitieutskottet föreslagit att riksdagen ska besluta att kravet på tillstånd för offentliga danstillställningar ska tas bort. Riksdagen har den 14 april 2016 beslutat att bifalla utskottets förslag. Riksdagen begärde att regeringen skulle göra som riksdagen beslutat. Regeringen vägrade detta och tillsatte efter 17 månaders betänketid en utredning, som alltså är den ovanstående.

Utredningen, som är på 100-talet sidor,  inleds med en nordisk utblick, där dock Island saknas. Men det finns mycket att läsa om dansens tillståndsfrågor i  Finland, Norge och Danmark

Dansutredningen fortsätter i sin utredning och där hittar man bland annat följande intressanta rubriker

• “Det är inte fult att dansa”
• “Danstillställningar medför ofta risker”
• “Om spontandans”
• “Anmälningsplikt är inte tillräckligt för de riskfyllda danstillställningarna”

I somras gick Dansutredningen på remiss till 46 instanser. Därav 22 kommuner, men inte Stockholm, Däremot till Folkhälsomyndigheten, Arbetsgivarverket, Domstolsverket, Brandskyddsföreningen, Justitiekanslern, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, Åklagarmyndigheten och några landsting och en del domstolar. Svaren i denna viktiga utredning finns här. Det vore intressant att få reda på hur många tusentals timmar som remissinstanserna lagt på denna utredning.

Den instans som verkligen borde fått utredningen på remiss är Regelrådet, men som på eget bevåg yttrat sig. Rådet uppgift är nämligen:

Regelrådets uppgift är att granska och yttra sig över kvaliteten på konsekvensutredningar till författningsförslag som kan få effekter av betydelse för företag.

Regelrådet underkänner Dansutredningen, på den grund att “Konsekvensutredningen är ej godtagbar”. Men lika lite som regeringen var tvungen att skicka utredningen på remiss till sitt eget kontrollorgan, lika lite är regeringen tvungen att ta hänsyn till vad Regelrådet framför. Tala om brister i den statliga förvaltningen. Enligt OECD finna det inte något annat land som behandlar regelfrågorna så här nonchalant. (OECD för en månad sedan)

Även om man kan ta Dansutredningen med en klackspark, så visar ovanstående på den svenska förvaltningens svaghet. Även när Riksdagen begär att Regeringen ska förenkla för danstillställningar, så krånglar Regeringen till det, och tillsätter en utredning. Som går på remiss till en mängd myndigheter och kommuner, men inte till det Regelråd som Regeringen själv har inrättat.

Ridå! I kommande bloggar ska viktiga sakfrågor behandlas