En kriskommission måste arbeta snabbt och förutsättningslöst.

Det är ganska otroligt att statsminister Stefan Löfven tycker att Corona-kommissionen bör få två och ett halvt år på sig. Han verkar inte ens nu – i Pandemins tidevarv – förstå att man inte alltid kan ställa fram och använda den omhuldade Långbänken! Det är inte minst bristen på krismedvetenhet och snabbhet som kommissionen bör tita på.

  • Varför har man ännu inte – efter 4 månader – kommit igång med masstester och smittspårning?
  • Varför ligger Sverige månader efter andra länder när det gäller stöd till våra företag?
  • Det finns en sjukdom, performativ, som innebär att man tror att man löser en fråga när man talar om den. (Man hoppas/tror att saker och ting ordnar sig själv)

Ovanstående lista kan göras mycket längre, med uteblivna åtgärder på äldreboendena – förrän det var för sent, oförmågan att ta in sakkunskap från näringslivet i regeringskansliet etc. Men allt detta får Kriskommissionen ta upp. Risken är bara att direktiven sätter begränsningar som gör arbetet svårt eller omöjligt. Sedan har vi risken av vänskapskorruption, folk med goda relationer till makten kommer i första hand. Vi får se, vill bara resa den frågan.

När jag skrivit om politikens oförmåga sedan 2009 i mer än 1000 bloggar har jag ibland stannat upp och frågat mig själv: Är det någon mening att gå vidare? Sverige har världens bästa förutsättningar, men politikerna utnyttjar dem inte. Men, när jag frågat mina många tusen följare så har ingen enda tyckt att jag skulle sluta – utom min egen hustru som kanske vill se lite mer av mig.

lDet ska till en Pandemin för att andra – framträdande samhällsmedborgare – får upp ögonen på hur illa det svenska politiska systemet fungerar. Nu kom igår två uttryck i den utmärkta nättidskriften Kvartal igår. Vill återge dem här i korthet:

Först har vi Statsvetare-professorn i Stockholm Tommy Möller, med rubriken “En regering ska styra, inte samordna”:

  • “oklarhet om i vilken utsträckning som regeringen verkligen förmår att styra riket.”

  • “Vem höll egentligen i rodret, Stefan Löfven eller Anders Tegnell?”

  • “Således råder en total förvirring om ansvarsförhållandena. Vem ska göra vad, hur och när?”

Sedan har vi Inga-Britt Ahlenius med rubriken “Regeringen har abdikerat”:

  • “att upprätta en organisation för avvägning av olika intressen och för fortlöpande styrning under krisen? Eller? Någon sådan organisation har vi i varje fall inte hört talas om”.

  • “Regeringens svaghet kan bland annat ha sin förklaring i en generell avsaknad av strategisk förmåga i regeringskansliet.”

  • “helt nödvändigt också med en grundlig översyn av hur regeringskansliet fungerar,”

  • “Självklart måste det bli räfst och rättarting, och ansvar måste utkrävas”

Vem tror att Tommy Möller och Inga-Britt Ahlenius inbjuds deltaga i kommissionen?

Det här inlägget postades i Innovation av Håkan Gergils. Bokmärk permalänken.

Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.