Hur vågar regeringen?

Det började tidigt i våras: Magdalena Andersson ger besked om en resolutionsavgift för bankerna i Sverige på 3 procent av det sk garantiunderlaget. som skulle vara evig. Det skulle för Nordea betyda 5-6 miljarder per år, utan slut. Och en avgift som inte fonderas, utan i själva verket är en skatt. Detta när Sverige tidigare arbetat för Finansplats Stockholm, som skulle bli en attraktiv finansplats i Europa. Som jag nyligen bloggade om har Sverige bara på två år fallit ordentligt bakåt, är nummer 44 i världen, med hela 9 tappade platser.

Finansplats Stockholm har utvecklats av Finansmarknadsrådet, som  är tillsatt av regeringen, med uppdraget att främja utvecklingen av den finansiella sektorn och stärka Stockholms roll som finansiellt centrum. Detta regeringens organ har i en rapport visat vad som behöver göras. Den första presentationen skedde för 10 år sedan, och uppdaterades av den nuvarande regeringen 2015. En ny rapport kom i april det året, som på sina 50 sidor fokuserade på hur börsen som marknadsplats borde utvecklas.

Undrar hur många som förstått varför Nordea överväger att flytta? De flesta säger resolutionsavgiften. Men så är det inte. I flera intervjuer och uttalanden har framkommit att det avgörande är osäkerheten om Sverige som stabilt land för en bank att verka i. Eller med andra ord: Företagsklimatet är för instabilt.

Nu gjorde regeringen, Magdalena Andersson, en dubbel pudel, minskade avgiften kraftigt och gjorde den ändlig. Men skadan är redan skedd. Läs utländsk press, eller tala med folk i finansbranschen. Stockholm har nu ett minst sagt dåligt rykte som finansplats.

Till detta kan läggas att om Nordea skulle gå dekis i ett av våra grannländer, så drabbar det ändå Sverige, där 60 procent av utlåningen idag befinner sig.

Men regeringen gör annat som upplevs som ett hot av näringslivet, företagen:

Allt detta är negativt, även om det mesta kanske inte går igenom i riksdagen. Men hotet och osäkerheten finns där och påverkar i sig. Och den nu sittande regeringen riskerar att näringslivet börjar reagerar på allvar, något som man inte tycks ana. Industrisamtalen ger inte alls regeringen de rätta indikationerna. Men de kan komma, om regeringen fortsätter.

Tänk vilken potential Sverige har om politikerna lyssnade på de som är verksamma i näringslivet!

 

 

Det här inlägget postades i Innovation av Håkan Gergils. Bokmärk permalänken.

Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

En reaktion på “Hur vågar regeringen?

  1. Hiya Håkan!
    Du kan lägga till att den onödigt höga kostnadsnivån i den offentliga sektorn – den kostar ca 40 % mer än jämförbara länder – är en slags korruption eftersom regeringen låter detta fortsätta utan att bry sig vad det kostar skattebetalare. Eftersom den inte konkurrensutsätts kan den i praktiken få kosta hur mycket som helst. Med tanke på att högsta marginalskatt ligger på 50 – 75 % så återstår inte mycket skatteutrymme förrän den offentliga sektorn inte längre kan finansieras.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *