En av Europas mest erkända ekonomiska tankesmedjor, Bruegel i Bryssel, har i dagarna publicerat en rapport om världens är förändring, och om trenden står sig, blir den ännu mer förändrad. Rapporten är lämplig som helgläsning, “Changing trade patterns, unchanging European and global governance“. Titeln kanske inte låter så upphetsande, men på svenska skulle man kunna skriva “Utvecklingsländerna rubbar i grunden både Europa och den globala maktstrukturen”, men jag vet att det är en fri översättning. Författarna vill vara mer sofistikerade, men slutsatsen av studien är den jag anger.

I början på 60-talet stod Västvärlden för 67 procent av världens BNP. Idag har den minskat till lite drygt 40 procent. Nu har enbart Kina 10 procent av världens BNP. Av världshandeln stod Väst då för ungefär 60 procent.  Nu är vi nere i 40 procent. Så här kan man fortsätta sifferexcersisen, men samtidigt skall vi notera att trenden fortsätter och att de därav följande förändringarna kan bli drastiska.

En utveckling, som få är medvetna om, är att Kinas bytesbalans-underskott reducerats kraftigt. Från att ha legat så högst som 10 procent av BNP 2008 är det nu nere i 2 procent. Idag har vi i Sverige ett betydligt större överskott som andel av BNP, och har därigenom en kapitalexport i storleken 7 procent av den svenska BNP:n. Det betyder för Kinas del att man konsumerar allt mer, och framöver säkert kommer att öka importen. Av varor och tjänster som vi kan sälja.

Prognosen idag talar för att Kina, Europa och USA redan år 2020 kommer att ligga på ungefär samma BNP, räknat i PPP, dvs i köpkraft. Knappa 20 procent vardera av världens BNP. År 2020 kommer så BRIC-länderna att stå för 34 procent av världshandeln, samtidigt som EU kommer att ligga lite över 20 procent. Kina kommer då att svara för 16 procent av handeln i världen, vilket blir dubbelt upp mot USA.

Min reflektion är att vi inte alls skall oroa oss för att andra länder, särskilt Kina, blir rikare. Det betyder i stället oanade möjligheter för Sverige. Vi kan då sälja både varor, tjänster och systemlösningar, som andra har råd att köpa. Så i vart fall jag välkomnar starkt denna utveckling. EU blir då en viktig hemmamarknad, men exportökningen sker till andra delar av världen. Det minskar inte EU:s betydelse, för utan styrka hemmavid är man svag i andra delar.