Kina är den stora förloraren

Nu tänkte jag lyfta blicken och försöka se vad som verkligen händer i världen. Det finns ett ordspråk som heter “Man kan inte se skogen för bara träd“. Så är det nu när all uppmärksamhet går åt till smitta, intensivvård och döda samt instängda människor i karantän.

Utgår ifrån att regeringen tar sitt förnuft till fånga och räddar såväl våra företag som Sveriges ekonomi. Det som kan räddas. När hela näringslivet vädjar och både samarbetspartierna och oppositionen förstår vad som måste göras. Då kan väl inte regeringen säga nej. Och det är knappast läge för byte av regering heller.

Kina trodde nog att de skulle kunna avleda Corona-epidemins ursprung. Och i stället få uppskattning för snabba och resoluta åtgärder samt hjälp med skyddsutrustning till omvärlden. Det har blivit tvärtom. Se SVT:s program om hur Kinas matmarknader. 

Själv trodde jag att Kina skulle ta fördel av att man fick igång ekonomin tidigt, efter ned-stängningen av Wuhan och andra delar av Kina. Så har det dock inte utvecklat sig. Företag i Väst fortsätter köpa pga kontrakt eller därför att Kina erbjuder varor, men fokus är på att ändra.  Decoupling är i fokus, även om det inte pratas så mycket därom. “Just in Time” vill ingen ha längre, och definitivt inte vara beroende av Kina. Men, mycket  kortsiktigt kan Kina vinna något, ekonomiskt, dock inte på lång sikt.

Kinas relation med USA har inte varit så här dåligt sedan 1970-talet. Och WHO-chefens prisande av Kinas Corona-kamp har snarare satt fokus på Kinas skuld för epidemin.

Nu försöker Kina utnyttja möjligheten att billigt köpa strategiska utländska företag. Japan har satt upp en fond för att försvara sig, på hela 20 miljarder kronor för att ta hem japanska företag från Kina. Pengarna ska också användas för att motverka uppköp.

Även i Europa är många länder engagerade i att stoppa Kina från att köpa strategiska företag. EU-kommissionen har kritiserat Sverige och några få länder därtill, som inte lagstiftat om detta. Sverige sitter i Långbänken och kommer inte få lagstiftning förrän 2023, för Sten Heckscher ska utreda i två år först.

Kina själv upplevde en BNP-nedgång på hela 6,8 procent första kvartalet i år. Tidigare har landet sagt att under 6 procent tillväxt klarar man inte av att hålla lugn och ro i landet. Det är cirka 800 miljoner kineser i Centrala- och Västa Kina som är beroende av bidrag.

Financial Times kunde igår redovisa att Wisconsins lagstiftande församling fick ett förslag från Kina om att prisa Kinas bekämpning av Corona-viruset. Svaret är nu i stället att Staten Wisconsin i stället uppmanar omvärlden att se den nakna kommunismen som nu försöker dölja ansvaret för Corona-epidemin. Samtidigt som delstaten prisar det kinesiska folket.

Det här inlägget postades i Innovation av Håkan Gergils. Bokmärk permalänken.

Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

1 svar på ”Kina är den stora förloraren

  1. Bra att du bloggar om detta. Kommunistregimens försök att mörka och dess patetiska propagandakampanj bör visas upp i all dess brutala nakenhet. Journalisten Jojje Olsson är, i mitt tycke, utmärkt i sin granskning av regimen. Här hans hemsida: https://inbeijing.se/bulletin/joe-olsson/

    Ett annat försök av kommunistregimens försök att tysta kritiken kan ses här där Bilds chefredaktör läser lusen av regimen. https://twitter.com/i/status/1252440172735545346

    Att det av många omhuldade (jag har sett Leif Pagrotsky twittra berömmande) BRI-projektet, till stora delar är en skuldfälla för de länder som deltar, är bekant. Jag har själv skrivit om detta på min blogg. De källor som jag redovisar är belysande: https://gubbdjavel.com/2020/01/01/is-the-belt-and-road-initiative-a-blessing-or-a-trap/

Lämna ett svar till Mats Marcusson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.