Klimatfrågan måste få en bred lösning, inte en svensk

Idag kan Du på DN Debatt läsa en synnerligen intressant artikel om klimatet. Det är ekonomiprofessorn John Hassler som skriver tillsammans med Robert Boije, SBAB. Huvudbudskapet är där att vi måste ha allmänna överenskommelser och åtgärder, inte nationella. Det hjälper inte att lilla Sverige gör något separat, utan vi bör se till att EU agerar, både för egen del och genom att påverka omvärlden. “Klimatet viktigare än politiska vinster på svenska särlösningar” (Tyvärr har DN en betalvägg framför sina Debatt-artiklar, som är olycklig, och som de borde justera – om de vill vara med i samhällsdebatten)

Inledningsvis påpekar artikeln att klimatdebatten präglas av myter och missuppfattningar:

  1. Att det skulle finnas ett föredatum för klimatåtgärder
  2. Att omställning till klimatneutralitet skulle kräva mycket stora uppoffringar
  3. Att individuella utsläppsmål är viktiga för att stoppa klimatförändringarna.

John Hassler kan i sin analys och sina förslag luta sig tillbaka på den stora SNS-studie som han ledde för två år sedan. Den skrev jag om då: “Det går att lösa klimatproblemet”

Artikeln redovisar man att IMF i en rapport påvisat att global koldioxid-neutralitet 2050 är förenlig med en god ekonomisk utveckling. En fortutsättning är dock att utsläppen av koldioxid prissätts. För att stoppa klimatförändringarna krävs dock att  de stora spelarna som USA, Kina, Indien och EU som helhet blir klimatneutrala.

Vill Sverige bidra till en verklig klimatnytta bör vi verka för att en överenskommelse internationellt träffas med ett prisgolv för utsläpp av koldioxid. Sedan kan utsläpps-rättigheterna köpas och säljas på en gemensam marknad. EU är på god väg, påpekar artikelförfattarna. Så här konstaterar man:

En klimatpolitik som tar EU till klimatneutralitet har det radikalt större demonstrationsvärde än om Sverige gör det. Beslut på EU-nivå kan också kraftfullt driva på den globala tekniska utvecklingen. Det kan knappast svenska särlösningar. 

De sammantagna utsläppen driver klimatförändringarna, inte var de sker. Nationella och individuella utsläppsmål blir irrelevanta för klimatet och bör därför avskaffas, påpekar man.

När man läser en sådan här balanserad artikel, så undrar man – åtminstone jag- varför inte alla invändningar och reflektioner som sker i klimatdebatten tillåts komma till tals. Det är märkligt att vetenskapsmän, som Lennart Bengtsson, inte får komma fram i media.

Klimatforskarens råd till generation Greta

Detta inlägg är publicerat under Innovation av Håkan Gergils. Bokmärk permalänken.

Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

2 svar på ”Klimatfrågan måste få en bred lösning, inte en svensk

  1. Jag har sedan länge efterfrågat att icke klimatalarmistiska forskare ska få komma till tals i MSM och inte bara i alternativmedia. Glädjande var i alla fall Lena Anderssons krönikor i SvD.
    Elsa Widding har dock blivit kontaktad av Erika Bjerström SVT om intervju, men Elsa sa nej då intervjun inte skulle direktsändas. Jag tror att jag förstår varför.

  2. Enkel sammanfattning av hela klimatfrågan:

    Den marknära atmosfärens (där vi lever) temperatur beror på hur mycket solvärme som når mark och vatten. Växlande hinder är moln och stoft i atmosfären, mörka dygns- och årstider samt mindre solvinkel närmare polerna.

    I atmosfären kan koldioxid fånga en aning energi ur utgående strålning från mark och vatten. Men verkan av mer koldioxid är minimal och logaritmiskt avtagande.

    Detta kallas missvisande växthuseffekten. Men atmosfären är inget växthus, för den saknar tak och väggar. I atmosfären rör sig luftmassor fritt. Omöjligt att beräkna i datormodeller, som SMHI och även Lennart Bengtsson ägnar sig åt.

    Därtill komprimerar Jordens gravitation atmosfären med värmande verkan, men värmd luft stiger och kyls igen i ett fortgående samspel som skapar vindar.

    Punkt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.