Kontanter är legala betalningsmedel enligt gällande lag

”var och en är skyldig att ta emot sedlar och mynt som betalning”

Detta slog Högsta Förvaltningsdomstolen fast i en dom i september 2015. Det är mål nr 2793-14.  Frågan uppkom när en borgenär vägrade ta emot kontanter som betalning för utfört uppdrag, så här utvecklade man skälet för avgörandet i domen:

SKÄLEN FÖR AVGÖRANDET

Enligt 5 kap. 1 § andra stycket riksbankslagen är sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken lagliga betalningsmedel. I förarbetena anges att detta innebär att var och en är skyldig att ta emot sedlar och mynt som betalning (prop. 1986/87:143 s. 64).

Domen avsåg en kostnad för en medicinsk behandling i Kronobergs län, där vårdgivaren med stöd av Landstinget vägrat ta emot betalning i form av kontanter. Högsta Förvaltningsdomstolen dömde att landstingets vårdinrättningar är skyldiga att ta emot kontakter som betalning.

Det är underligt att så många försäljningsställen och kaféer nu vägrar ta emot kontant betalning, trots att lagstiftningen är mycket tydlig. I Riksbankslagen från 1988, i dess lydelse från februari 2016, 5 kap, 1§ står: ”Sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken är lagliga betalningsmedel”.

I propositionen 1986/87:143 om ny riksbankslag står ”Att sedlar och mynt är lagliga betalningsmedel innebär att var och en är skyldig att ta emot sedlar och mynt som betalning”. Det är detta som Högsta Förvaltningsdomstolen åberopar i sin dom ovan..

Skälet till att så många försäljningsställen nu bryter mot lagen torde vara att Riksbankens chefsjurist, Eric Frieberg, gått ut offentligt och sagt att butiker inte skulle ha någon skyldighet att ta emot kontanter. Han har hänvisat till ”Det kan avtalas bort”. Något som är korrekt, men det betyder att båda parter måste vara överens. Det räcker således inte att det står en skylt där affären säger nej till kontant betalning.Genom en ensidig skylt uppkommer inte ett avtal.

Det är underligt att Riksbanken har en chefjurist som inte kan läsa en mycket klar lagtext. I stället ger han näringsidkare en felaktig föreställning om att det räcker att sätta upp en skylt om Ej kontanter.

Nu har Riksdagen en process för att se hur lagliga betalningsmedel position ska kunna stärkas. Ett sätt vore att man uttryckligen lagstiftade om att det är olagligt att inte ta emot betalning i kontanter. (Med straff för de som bryter?) Flera motioner har väckts i ärendet, och just nu behandlas frågan i Finansutskottet efter att 6 socialdemokrater motionerat i ärendet.

Förra året kom Riksbankskommittén som föreslog åtgärder för att stärka hanteringen av kontanter i det svenska samhället. Bland annat ska de stora bankerna vara skyldig att se till at kontanthantering kan ske i hela Sverige. Riksdagens Finansutskott hade i förra veckan en hearing med Riksbanken i frågan om kontanthantering och betalning.

Fotnot: Riksbankens chefsjurist kan läsa hur Avtalslagen definierar ett avtal: ”En rättsligt bindande överenskommelse mellan två parter om deras rättigheter och skyldigheter gentemot varandra.”

Det här inlägget postades i Innovation av Håkan Gergils. Bokmärk permalänken.

Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

7 svar på ”Kontanter är legala betalningsmedel enligt gällande lag

  1. Ja drömmen om det kontantlösa samhället är en byråkratidröm…hur skall Sverige hantera ankommande turister som inte har betalkort som betalningsmedel. Här i CH har Nationalbanken nyss givit ut en ny 1000 CHF-sedel i ett behändigare och säkrare format. 1000-francarna motsvarar mer än 60% av värdet av utgivna sedlar och mynt. Man ser dem sällan i handeln. I vissa kantoner kan man inte göra affärer utan sedlar. T.e.x. köpa mark eller kreatur från lantbrukare. Den stora konsumenterna av 1000 francarna är privata ”madrasser” OCH för många förvånande – pensionsfonder – eftersom sedlar inte ger negativ ränta och alltid behåller sitt nominella värde. Nu när de är i mindre format så kan man kanske spara på bankfackskostnaderna. Det finns färre och färre bankfack på marknaden eftersom de lokala bankkontoren stängs ned i brist på lönsam kundgenomströmning.

  2. Till och med Skatteverket bryter mot Lagen, då detta verk har avskaffat hanteringen av kontanta medel för, till exempel fyllnadsinbetalning av skatt…

    • Helt rätt. Det finns en lag som säger att kontanter i form av svenska sedlar och mynt är legala betalningsmedel. Det slog Högsta Förvaltningsdomstolen fast i en dom i september 2015. Det är mål nr 2793-14. Den som ska se till att detta efterlevs är Riksbanken, men den struntar i gällande lagstiftning. I stället säger den – riksbanken – att om det finns en annan möjlighet att handla kontant, så ska detta accepteras. Men, så står det inte i lagen och Högsta Förvaltningsdomstolen bryr man sig inte heller om. Detta är Sverige. Ska lagen om legala betalningsmedel upphöra så måste riksdagen besluta om detta, och det får vi då acceptera. Men, då får vi först en genomlysning av effekter och en öppen debatt om det lämpliga i att avskaffa kontanterna.

  3. Om det nu är så att jag stöter på denna skylt som informerar om att butiken inte accepterar kontanter, hur argumenterar jag mot butiken och var vänder jag mig då? Vilka möjligheter har jag att få rätt i sak?
    Butiken kan ju rent formellt säga att ”-Då får du väl handla någon annan stans.”
    Jag har väl inte så mycket val än att låta butiken få rätt – fast dom har fel…. och i och med det så har jag ju accepterat det och vi har ett avtal om att jag enbart kan handla med kort i butiken.
    Resonerer jag rätt? Vad gäller?

    • Du har rätt i Ditt resonemang. Men det finns en dom i Högsta Förvaltningsdomstolen, men ingen ser till att vare sig lag eller högsta ansvarig domstol efterföljs. Inga straffsanktioner finns. Den som har ansvaret är Riksbanken. Jag har varit i kontakt med dess chefsjurist, som bara rycker på axlarna. Nu har dock riksdagen fattat beslut att alla banker ska ha skyldighet att hantera kontanter. I förlängningen ligger att en straffsanktion införs i lagen om legala betalningsmedel, men med den långsamhet som det politiska systemet uppvisar, så är detta en lösning som låter dröja. Om inte en eller ett par envetna riksdagsmän driver på.

  4. Hej,
    Domen slår inte fast att var och en är skyldig att ta emot kontanter utan att kontant betalning vid fullgörandet av betalning för ett fullbordat avtal som rör offentligrättsligt reglerade avgifter inte kan avtalas bort.

    Att kontanter är lagliga betalningsmedel innebär inte heller att de är det enda lagliga betalningsmedlet. Det innebär endast att en gäldenär, om inte annat avtalats, har rätt att reglera en betalning med kontanter. Avseende skyldigheten att ta emot kontanter framgår det inte av lagen utan av förarbeten som inte är bindande utan endast ger en vägledning om lagstiftarens intentioner.

    För privata näringsidkare föreligger avtalsfrihet, varför kontantlösa butiker inte bryter mot lagen så länge de informerar om detta. Skylten avser således inte avtalets uppkomst utan dess villkor och kunden har möjlighet att välja att ingå avtal (köp) på dessa villkor eller att avstå.

    • Så tolkar jag inte Högsta förvaltningsdomstolens utslag, men riksdagens agerande framöver kanske kan skapa större klarhet i kontanthandeln. Nu har alla större banker en skyldighet att ta emot kontanter. Nästa steg borde vara att klargöra att det som lagstiftaren menar i sitt förarbete också kommer in i lagtexten på ett tydligt sätt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.