Näringspolitik, handels- och innovationsfrämjande i två rapporter, plus en annan

Det finns mycket matnyttigt för regeringen att ta del av, vid sidan om den mest betydelsefulla, OECD. Två sådan rapporter finns anledning redovisa här, plus en extra.

Först har vi “Näringspolitiska insatser för stärkt konkurrenskraft“. Den rapporten redovisar erfarenheter från Storbritannien, Nederländerna och Tyskland. Viktiga länder för Sverige att benchmarka på. Man kombinerar generella och selektiva åtgärder i dessa tre länder. Inför den kommande Forsknings- och Innovations-propositionen är det mycket nyttig och angelägen läsning.

De näringspolitiska insatser som beskrivits i rapporten är exempel på en politik där målet med insatserna har varit att utveckla en effektiv policy-mix, snarare än att subventionera utvecklingen i specifika sektorer eller företag. Vilka instrument som används varierar mellan olika sektorer och efter behov. Dock är det uppenbart att man satsat på sina styrkeområden. Alla tre länderna har gjort en prioritering av branschövergripande sektorer där man bedömer att gräns- överskridande samarbeten kan bidra till en förbättrad förmåga att konkurrera på den globala msrknaden.

Den andra rapporten ger ett bredare perspektiv, “Handelsfrämjande och innovationsfrämjande” är titeln och här är det sex länder, inklusive Sverige som jämförs program-mässigt, men även USA, Sydamerika och Asien kommer med i redovisningen.

Vad kan vi lära oss? frågar rapporten avslutningsvis. Svaret är . Det finns en risk att gamla modeller för främjande i hög grad fokuserar på det egna landets behov, missar vad kunderna faktiskt efterfrågar. Har saknar idag Exportstrategin med sina 27 prioriterade länder en handlingsplan, just på detta område.

De studerade länderna har olika sätt att samråda med näringslivet och beakta faktisk efterfrågan på främjar-tjänster, att identifiera prioriteringar. Nederländerna, Schweiz och Tyskland har gett näringslivet tydligt inflytande över tjänster och insatser. Det är viktigt att vi i Sverige funderar över statens roll och vad som faller på de privata aktörerna. Det är ingen tvekan att Sverige har ett behov av att utveckla samråds-förfarandet mer, men det är faktiskt på gång med Dambergs industrisamtal.  Tydliga strategiska prioriteringar bör göras därefter.

Det finns ytterligare en rapport, som Svenskt Näringsliv skrivit “Näringslivets inspel till regeringens proposition för högre utbildning, forskning och innovation“, som borde komma fram mer än som skett. Där tas också generella åtgärder med som personaloptioner och annan beskattning, liksom offentlig upphandling. Nu när det kommit förslag, som går stick i stäv med näringslivets behov och önskan, borde organisationen ta initiativ till en debatt i frågorna.

Detta inlägg är publicerat under Innovation av Håkan Gergils. Bokmärk permalänken.

Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.