Varför jagar Dagens Nyheter och Aftonbladet Ulf Kristersson?

För min del levde jag tidigare i tron att de stora tidningarna skulle vara hyggligt neutrala – åtminstone på nyhetsplats, men också på opinionssidorna. Men så är det inte. DN och AB har förfallit till att nedvärdera Ulf Kristersson. Expressens Anna Dahlberg har i ledare beskrivit förfallet “Gnället på Moderaterna har gått helt överstyr.”

Precis när jag skriver detta så låter Nordegren och Epstein en retorik-forskare från Stockholms Universitet, Gunilla Almström Persson kommentera inför debatten mellan Magdalena Andersson och Ulf Kristersson i kväll. Hon talade väl om Andersson men rackade ordentligt ned på Kristersson. Statsministern höjde sig över Ankdammen och kunde hänvisa till sina kollegor i Europa. Kristersson däremot dänger fram siffror, även om de inte är korrekta, enligt retoriker-forskaren. Anmärkningsvärt. Fick stå oemotsagt.

Vill på denna blogg notera: Ulf Kristersson är trovärdig, och den vuxne i rummet, det säger jag efter att ha känt Ulf i dryga 30 år. Men viktigast tycker jag är att Ulf Kristersson vill gå från ord till handling. Inte fortsätta med Långbänken. Det har Ulf klargjort vid många tillfällen.

En bolagsrevision av den nuvarande regeringens fögderi skulle säkert inte fått förslag till ansvarsfrihet. En beskrivning finns här.

Jag är kommunist, för vi har en stolt historia” säger Ali Esbati, vänsterpartiets ekonomisk-politisk talesperson.

Vad har då Magdalena Andersson lovat Vänsterpartiet vid en regeringsbildning? Svaret gav Dagens Nyheter i fredags, den 2 september. I ett avtal så utlovar Socialdemokraterna att regeringen ska bedriva en politik som “alla parter kan acceptera”, dvs även Vänsterpartiet. Regeringen ska budget-förhandla med Vänsterpartiet. Så här står det i avtalet:

”För en stabil regeringsbildning behöver de partier som ingår i regeringsunderlaget som tolererar en statsminister ges möjlighet att förhandla med regeringen så att man når en helhet som alla parter kan acceptera. Ingången är att regeringen genom förhandlingar även behöver säkra stödet för budgetpropositionen i riksdagen.”

Ryssland försöker skrämma genom att bomba – stärker i stället motståndet

Rysk missil-attack mot centrala Kharkiv igår morse 

Ilskan hos ukrainarna bara ökar

 

Den oberoende nyhetsbyrån Al Jazeera, som faktiskt är riktigt bra, redovisade igår tre avgörande inslag i Ukrainas motoffensiv, inklusive det som sker på Krim. I nära samarbete mellan den ukrainska armén och partisaner:

  • Vapendepåer och logistik-centra  för förnödenheter oskadliggörs
  • Lokalbefolkningen informerar den ukrainska militären
  • En medveten och aktiv demoralisering av de ryska trupperna pågår.

Ukrainas motoffensiv beskrivs här i en artikel i Kyiv Independent idag. Den visar ukrainska framgångar, men är försiktig med detaljerade uppgifter. Sådana ska komma om några dagar. Man vill inte ge ryssarna information, för det skulle underlätta för Ryssland, då dess trupper är dåligt informerade.

Vladimir Putin ljuger och visar sig spattig, utan kontroll av sina ben

När Vladimir Putin i förra veckan besökte Kaliningrad och talade inför skolelever där påstod han att Ukraina höll på att etablera en antirysk enklav, som hotade Ryssland. Därför var Ryssland tvungen att militärt stoppa Ukraina och därigenom även försvara Donbas, östra Ukraina.

I det första korta YouTube-klippet från besöket visade Vladimir Putin att han inte kunde kontrollera sina ben. De sprätte hit och dit, samtidigt som han satt på en stol och talade i en mikrofon till skoleleverna. Jag var förvånad att den ryska statstelevisionen visade detta, för Putins spattighet tyder på att han har inte är frisk. Nu visar det sig att videon är ändrad. Dock kan man i början se hans spattighet, men merparten är bortklippt. In kommer i stället intervjuer med befolkningen.

Så över till kriget i Ukraina. Så här skrev Washington-baserade ISW, Institut for the Study of War, i sin dagliga översikt av krigets utveckling, igår:

“Ansvariga ukrainska företrädare uttalade den 3 september att den pågående ukrainska motoffensiven i södra Ukraina är en avsiktligt metodisk operation för att försämra ryska styrkor och logistik. Den  syftar inte till att omedelbart återta stora delar av territoriet. Den ukrainske presidentens rådgivare Oleksiy Arestovych sa till Wall Street Journal den 3 september att det nuvarande målet för de ukrainska styrkorna i söder är “systemisk ned-malning av Putins armé och att ukrainska trupper långsamt och systematiskt avslöjar och förstör Rysslands operativa logistiska försörjningssystem med artilleri och precisionsvapenslag”. Arestovychs uttalande återspeglar ISW:s bedömning att den pågående motoffensiven sannolikt inte kommer att resultera i omedelbara stora geografiska vinster, men att de ukrainska styrkorna försöker förstöra avgörande logistiknoder som stöder ryska operationer i söder och samtidigt  eliminera den ryska militära kapaciteten.”

Det ska dock tilläggas att Ukraina återtagit inte helt obetydliga områden och byar som tidigare ockuperades av ryska styrkor.

De ryska förlusterna ökar. Enligt Ukrainas ÖB har följande förluster noterats, t o m den 5 september:
  • 50.150 soldater har stupat (350 senaste dygnet)
  • 2.077 stridsvagnar
  • 4.484 bepansrade fordon
  • 1.179 luftvärnssystem
  • 238 flygplan (mest jaktplan)
  • 207 helikoptrar
  • Samt mycket mer, inklusive otaliga vapendepåer

 

En revisionsbyrå hade inte föreslagit ansvarsfrihet för den avgående regeringen

En revisionsberättelse skall innehålla ett uttalande om huruvida styrelseledamöterna och den verkställande direktören bör beviljas ansvarsfrihet. Hade vi haft samma procedur i det politiska systemet hade den nu sittande regeringen knappast fått ansvarsfrihet.

Så här skulle en revisionsberättelse kunna se ut efter att revisorerna har granskat den nu avgående regeringens fögderi, dvs de 8 år som nuvarande regering haft makten:

Efter att ha granskat regeringens verksamhet under de gångna 8 åren har vi revisorer kommit fram till följande:

  • Regeringen har genom sin beskattning gjort det olönsamt att fortsätta bedriva verksamheten vid två kärnkraftverk vid Ringhals. Därigenom har Vattenfall av lönsamhetsskäl stängt ned Ringhals 1 och Ringhals 2. Detta har orsakat Sverige brist på energieffekt och dessutom medverkat till betydligt högre elpriser än eljest.
  • Vidare har under den nuvarande regeringen både Oskarshamn 1 och 2 stängts 2016 och 2017, något som regeringen kunde ha stoppat.
  • För 10 år sedan bad Vattenfall att Ringhals skulle få bygga Ringhals 5 och 6, som skulle kunna vara klara 2024 – 25. Detta har regeringen inte behandlat ännu, trots att 10 år gått sedan bolaget framställde denna önskan. Det måste vara en regerings uppgift att utan dröjsmål ge besked till sökande bolag.
  • Det måste vara regeringens uppgift att först se till att energiproduktionen och effekten samt transmissionen är tillfredsställande innan befintlig produktion reduceras. Så har inte skett och detta är en underlåtenhet som innebär att regeringens har ansvar.
  • Regeringen har alltsedan den tillträdde 2014 angivit att gängvåldet ska stoppas. Man har till och med använt kraftuttryck som att “gängkriminaliteten ska krossas”. I stället har den frodats och gängskjutningarna och dödsskjutningarna har ökat kraftigt, tre gånger under perioden. Det måste bero på att de åtgärder som beslutats varit felaktiga eller otillräckliga. För detta bär regeringen ansvaret.
  • Integrationen har inte heller genomförts på ett tillfredsställande sätt. Detta ansvar måste också åvila regeringen, både den nuvarande och tidigare.

Om revisorn funnit att ett statsråd eller statsministern orsakat vårt land ekonomisk skada kan detta leda till ersättningsskyldighet. Om nu en normal revision skulle genomföras, enligt Aktiebolagslagen.

Nu går ledningen – delar därav – i Västerpartiet och meddelar att de är kommunister och att vårt nuvarande ekonomiska system ska avskaffas. Se och lyssna. Sprid gärna detta budskap. Västerpartiet är ett kommunistiskt parti, säger deras ekonomisk politiske talesperson. Detta är partiet som Magdalena Andersson kan acceptera som stödparti och kanske tvingas ta med i regeringen.

PS. Idag publicerar Jacob Wallenberg och Jan-Olof Jacke, ordförande och VD för Svenskt näringsliv en synnerligen angelägen artikel om vår energiförsörjning. “Sverige kan ha ny kärnkraft i drift omkring 2030” Den publiceras på DN DEBATT och länken dit fungerar. Ingen betalvägg. Det ska bli intressant att se hur den nuvarande regeringen reagerar. Den är ansvarig, som Svenskt Näringsliv påpekar.

Vladimir Putin är oanständig både i det lilla och det stora

I går meddelade den ryske diktatorn Vladimir Putin att han inte hinner deltaga i begravningen av förre presidenten Mikhail Gorbachev på lördag. Inte heller får den forne presidenten en statsbegravning. Att ett lands president inte deltar i begravningen av en tidigare statschef torde vara helt unikt. Det visar vilken sorts människa den nuvarande ryske presidenten är. Vidrig, både i det “lilla” – sorgen – och i det stora – anfallskriget mot Ukraina.

Däremot hade Vladimir Putin tid igår att besöka en skolklass i Kaliningrad. Under mötet med skolbarnen upprepade han sina lögnaktiga påståenden om kriget mot Ukraina.  Syftet med den “särskilda militära operationen” är att eliminera ” anti-rysk enklav” som håller på att bildas i Ukraina och som är ett existentiellt hot mot den ryska staten. 

Ukrainas motoffensiv har under tiden haft stora framgångar. Dock är den ukrainska militären återhållsam med information om vad man åstadkommit. Säkert för att inte ge fienden information som den kan nyttja.  Ett inslag vill jag redovisa, det gäller effekten av HIMARS artillerisystem som Ukraina fått av USA. Hittills 16 enheter, och man väntar på fyra till. De går med precisionen att kunna träffa en fingerborg på 80 kilometers håll. Projektilen tar 94 sekunder att färdas den sträckan, så ryssen hinner inte skjuta ned den. Mer än 100-talet ammunitionsförråd lär Ukraina ha slagit ut.

Däremot försöker de ryska trupperna skjuta tillbaka på HIMARS-anläggningen. Den är dock mobil, så inom loppet av någon minut så har den flyttat sig. Trots detta påstår Ryssland att man skjutit ned 20-talet HIMARS, något fler än Ukraina fått hittills. Men detta stämmer inte, för det är ukrainska träattrapper som på håll inte kan särskiljas från de riktiga artilleripjäserna. Enligt Ukraina har man inte förlorat en enda HIMARS-anläggning, men den uppgiften går inte att vidimera.

Så till den svenska insatsen att hjälpa Ukraina. Den är ganska god, men nu tvekar regeringen igen.

Hur kan den svenska regeringen vara så cynisk att man inte skyndsamt och självklart hjälper Ukraina med det artillerisystem som landet säger sig behöva? Det rör sig om ett komplement  till HIMARS. Vårt Archersystem. Det går inte lika långt som HIMARS och inte lika snabbt, men är ett stöd som Ukraina skulle vilja ha.

Sverige har 48 Archersystem, varav hälften är tillgängliga för strid idag. KD har föreslagit att vi skulle skicka 12 system. Moderaterna har instämt. Troligen kommer regeringen att tvingas till detta. Men varför dröja och tveka? Gör rätt men snabbt och inte efter många om och men.

 

Varför förnekar regeringen att näringslivet drabbas av kriminaliteten?

Under lång tid har näringslivet – inte minst butiker – drabbats hårt av kriminaliteten. Den drabbar alltså inte bara i form av gäng, skjutningar och parellellsamhällen. I början på året redovisade Svenskt Näringsliv problemet för näringslivet. Var annan företagare drabbas av kriminalitet, påpekade SN:s vice VD Karin Johansson.

Brottslighetens kostnader 2022 heter rapporten som Svenskt Näringsliv presenterade. Det är den tredje rapporten om hur näringslivet drabbas av brottsligheten. De andra är gjorde 2018 och 2020. Kostnaden i år för landets företagare är ungefär 100 miljarder kronor.

Kriminaliteten i Sverige är samhällshotande, inte bara själva gängbrottsligheten, något som jag bloggade om förra hösten. Därför var det anmärkningsvärt att ta del av justitieminister Morgan Johansson förnekelse av allvaret i Dagens Industri idag. Han hänvisar till Brottsförebyggande Rådet och litar inte på näringslivets egen erfarenhet av läget. Underligt, minst sagt.

Det finns två skäl till att företagen inte anmäler lika många brott idag som för några år sedan:

  • Företagen tycker att det inte är lönt att anmäla – Polisen bryr sig inte
  • Antalet brott som uppklaras är lågt

I Dagens Industri påpekar Karin Johansson idag att “Brott mot näringslivet har hamnat i skymundan”. Hon kräver där att utredningarna av dödsskjutningarna inte ska drabba företagen.

I duellen i Di om kriminaliteten, mellan justitieministern och Moderaternas Johan Forsell. påpekar den sistnämnde att problemen för butiker som utsätts för brottslighet är att väldigt lite sker. Det tillträdesförbud som infördes för något år sedan kan användas bara i ett fall av tre. Forsell föreslår att företagarna själva ska kunna avgöra vem som ska få besöka deras butiker. Har man stulit eller hotat borde man direkt kunna utestängas. Det tycker nu helt plötsligt Morgan Johansson att detta skulle kunna övervägas, något som tidigare varit omöjligt.

 

 

Varför hjälper inte Naturvårdsverket de som vill starta nya gruvor?

Nu ska Naturvårdsverket tillsammans med Länsstyrelsen i Norrbotten försöka stoppa gruvan i Pajala som drivs av Kaunis Iron. Trots att Mark och Miljödomstolen i en dom i den 13 januari 2022 kommit fram till att Kaunis Iron bedriver en miljömässigt korrekt gruvverksamhet med god miljöprestanda. Det är domstolens eget omdöme.

Trots detta vill fortfarande Naturvårdsverket hindra Kaunis Irons verksamhet, vilket var skälet till domen, som dock begränsade brytningen till den volym som bryts idag. Men Naturvårdsverket ger sig inte. Borde inte Naturvårdsverket hjälpa svenska bolag att bedriva sin verksamhet? I stället försöker verket göra allt för att stoppa den för Sverige viktiga gruvbrytningen. Här måste politikerna snarast gå in och ändra på Naturvårdsverkets destruktiva verksamhet.

Är Naturvårdsverket till för att stoppa företag? Det frågade jag i en blogg i november förra året. Och den frågan återkommer jag således till. Nu rör det sig om att få bryta i två nya dagbrott. Och Naturvårdsverket är negativt, yrkar direkt avslag. Verkar inte bry sig om att bolaget gjort stora utredningar, som är på 8000 sidor med modelleringar. Dessa visar att vattenkvaliteten inte påverkas negativt av brytningarna.

Frågan belyses väl i Dagens Industri idag under rubriken “Mycket står på spel” Ödesprocess startar för Kaunis Irons omtvistade Pajalagruva. (För att läsa den artikeln måste Du dock ha en prenumeration på DI. Tidningen har ingen betalvägg för opinionsartiklar som ledare och debattartiklar, men däremot för det andra materialet.)

Vår näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson har sagt att han älskar gruvor. Låt honom få visa detta nu. Redan tidigare har nämligen Naturvårdsverket bett att regeringen ska ta över anstånds-givningen.

En annan gruva, den i Kallak, i Jokkmokks kommun, fick ju klartecken tidigare – av just regeringen.

Detta är viktiga frågor som jag inte hört om i valrörelsen. Kanske har Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som båda är emot gruvor och vill stoppa framtida satsningar, uttalat sig emot gruvorna. Men de andra partier? Partiet med den ansvarige ministern som älskar gruvor, vad säger han?

Ukraina på väg mot en klar seger – frågan är bara när

Redan i början på Rysslands anfallskrig mot Ukraina så misslyckades Vladimir Putin. Han hade tänkt sig ett 72-timmars-krig – en specialoperation på tre dygn. Redan på plats i Kiev fanns ett par hundra sabotörer och lejda mördare som skulle slå ut statsledningen och installera en ryssvänlig president. Genom fyra dags utegångsförbud kunde dessa infiltratörer identifieras och oskadliggöras.

Infiltratörerna, som inte hade några hem, kunde tagas på gatan direkt. Sedan följde ett antal veckor där Ukraina visade Putin hur man kan oskadliggöra en stor krigsmaskin, som saknar motivation och logistik. Ryssarna gick mot Donbas i stället och är nu fast där.

Washington-institutet ISW, som insiktsfullt och kontinuerligt följer krigsutvecklingen i Ukraina noterar idag följande: I Donbas har Ryssland sedan i mitten av mars förlorat områden motsvarande en yta av Danmarks storlek. Ryssarna har vunnit ett område motsvarande Andorras storlek, eller en procent av den yta ukrainarna återtagit.

Ryssarna är nu illa ute. De hade inte förväntat sig att den ukrainska armen skulle kunna agera på Krimhalvön och inte heller i Donbas som nu sker. Totalt har uppskattningsvis 100-talet ryska vapenförråd sprängts i luften. Både med hjälp av artillerisystemet HIMARS (80 km på 94 sekunder med en otrolig precision) och specialförband och partisaner inne i ryskockuperade områden.

Ryssarna väntar nu på den ukrainska motoffensiven, som har dröjt. Ett skäl lär vara att Ukraina är mer rädd om sina soldater. Hittills har – enligt Zelensky – 9000 ukrainska soldater stupat. Under sommaren har antalet dagligen stupade minskat till 30 från 100-200. Ryssland å sin sida har totalt förlorat i storleksordningen 45.000 soldater plus minst lika många allvarligt skadade.

När Ukraina börjar sin motoffensiv tror jag att den ryska fronten snabbt drar sig tillbaka – på många ställen – de ryska soldaterna kommer kommer att fly i stora grupper, när de märker vad som händer. Motsvarande har skett på Krimhalvön dit många ryska turister tagit sig. Dessa försöker ta sig hem, men de ryska ockupanterna försöker övertala dem att stanna.

De ryska förlusterna är otroliga – minst lika mycket materiellt som i manskap – kan man tycka när man ser dessa siffror. De kom idag klockan 9 från Ukrainas ÖB. Ryssland har förlorat:

  • 45.850 stupade ryska soldater
  • 1.929 stridsvagnar
  • 4.245 bepansrade fordon
  • 1.037 artillerisystem
  • 148 luftförsvarssystem
  • 202 helikoptrar
  • 234 flygplan, mest jaktplan
  • 828 drönare
  • 272 missilsystem
  • 15 båtar

De ekonomiska förlusterna beräknar tidskriften Forbes till 16,6 billioner dollar, eller motsvarande 1700 miljarder svenska kronor, vilket är en fjärdedels svensk BNP. Inga små förluster.

 

“Vårt Sverige kan bättre” säger Magdalena Andersson

Om “Vårt Sverige kan bättre” så måste det vara i förhållande till något som inte gått så bra. Bättre än under de gångna 8 åren. Se själv, både S och Magdalena Andersson säger att “Vårt Sverige kan bättre”. 

I gårdagens utfrågning av Magdalena Andersson fick hon frågan av Anders Holmberg i SVT:s utfrågning. Vad är det som säger att de kommande 4 åren blir bättre än de 8 gångna åren? som inte gått så bra. Inget svar, vill jag påstå. Kolla själv! Höjdpunkterna finns här på tre minuter.

Faktum är att Magdalena Andersson erkände att man inte gjort tillräckligt under de gångna 8 åren för att sätta stopp för gängkriminaliteten. När frågan om effekterna av nedläggningen av Ringhals 1 och 2 ställdes kunde statsministern inte säga emot att priserna säkert blivit lägre om kärnkraftverken varit i bruk nu. När det gäller vårdgarantin var Magdalena Andersson svarslös.

Om det ska vara trovärdigt måste rimligen den nu sittande regeringen med statsminister Magdalena Andersson säga:

  • Vi har misslyckats med att bekämpa gängbrottsligheten
  • Vi har misslyckats med energiförsörjningen
  • Vi har misslyckats med att uppfylla vårdgarantin

För att sedan beskriva att under de kommande fyra åren, om S får regeringsansvaret, så kommer vi att göra följande för att komma tillrätta med:

  1. Gängkriminaliteten
  2. Energiförsörjningen
  3. Vårdgarantin.

Erkänner inte regeringen först att man misslyckats på dessa viktiga områden, så är man inte trovärdig. Alla vet att regeringen misslyckats. Nästa steg är också att regeringen talar om vad man tänker göra för att lösa dessa tre viktiga frågorna. I förklaringen och beskrivningen av vad man tänker göra måste regeringen också ange varför dessa förslag och åtgärder som regeringen vill genomföra får önskvärd effekt.

Detta är min första blogg efter semestern. Mer följer.

 

Vem bryr sig? Inte de svenska journalisterna i vart fall. Varför?

Nu tänker jag ta semester snart. Trots att det finns mycket jag skulle vilja skriva om. De svenska journalisterna håller inte måttet, det spelar ibland ingen roll vad som händer, eller har hänt. (Finns det undantag?) Historien har man glömt och bryr sig inte om att ta reda på fakta eller historia. Varje fråga jag tar upp här skulle förtjäna en egen blogg, men det tänker jag inte offra nu, kanske till hösten. Dock kan jag inte låta bli att låta landets mindre kompetenta journalister att få något att tänka på, men det gör de väl inte ändå.

För några dagar påpekade jag hur två journalister i Dagens Nyheter misshandlade Annie Lööf. De två journalisterna heter Alexander Urisman Otto och Jörn Spolander. De argumenterade mot Annie Lööf i en stor intervju, på hennes plats. Läs själv om Du inte tror mig.

Några dagar senare, den 24 juni, på självaste Midsommarafton, fortsätter de här journalisterna – ja de heter Jörn Spolander och Alexandra Urisman Otto med att misshandla SD:s Martin Kinnunen. De går i duell med intervjupersonen på hans eget utrymme. Totalt rör det som om fem stycken där reportrarna duellerar med Kinnunen. Detta är inte bara dålig journalistik, det är skandal. Men ingen har tydligen brytt sig om detta och intervjupersonen vill väl inte gå i polemik. Eller så har han gjort det, men får inget utrymme.

Låt mig ta en nyhet som rimligen måste vara stor. Riksrevisionen har gått igenom underlagen för de stora politiska beslut som fattas i Sverige. “På skakig grund”. I hälften av fallen är bristerna stora i underlagen för besluten. Detta gäller under  de 18 åren från 2000 till 2017. Riksrevisionen släppte granskningsrapporten den 7 juni. Media tiger, ingen publicerar detta. Först 10 dagar senare redovisar nättidningen Alltinget nyheten. “Riksrevisionen sågar regeringars beslutsunderlag” Vad har hänt sedan? Ingen journalist har uppmärksammat detta.

Låt oss ta cyberattackerna mot svenska företag och svenska myndigheter. De är många och har kostat stora pengar (Coop och Kalix kommun t ex). Riksrevisionen har sedan 2007 bett regeringarna att upprätta en Cybersäkerhets-myndighet som kan hjälpa till. Ingenting hände förrän 2019 då regeringen utlovade en sådan myndighet. Vad har hänt sedan dess? En chef har anställts, Therese Naess, men inga lokaler och inga anställda. Det ska vara klart i slutet på 2023. Va??? Många inslag har gjorts de senaste månaderna om Cyberhotet, men ingen har frågat vad Sverige har missat och inte heller tagit reda på detta, och redovisat. (Historien igen, finns här)

Statsminister Stefan Löfven utlovade på våren 2018 att Sverige skulle ligga i framkant när det gäller utvecklingen av G5. Sverige ligger idag långt bak. Ingen journalist har uppmärksammat detta.

En annan Långbänk som journalisterna inte reagerat på: “Affärsplan Sverige” som den nyblivne partiledaren Stefan Löfven utlovade i september 2012. Den skulle utarbetas tillsammans med näringslivet. Vad har hänt? och varför har ingenting hänt? Ingen journalist har brytt sig.

Du kanske vill se hur en Hov-journalist fungerar. Det lysande exemplaret finns på Dagens Nyheter. Men långt ifrån bara där. Varför landets journalister inte hänger med kan man fråga sig, det kan inte bara vara att man vill ställa in sig vid Hovet, dvs det Politiska Hovet? Många dussin, för att inte säga 100-tals, exempel finns i min blogg sedan starten 2012. Där finns fritextsökning bland de 1500 bloggarna. För den som vill veta.

Kanske behöver vi en Långbänks-kommission? eller en ny Journalist-utbildning?