Varför är Sverige så saktfärdigt med 5G?

Ska vi behålla vår konkurrenskraft måste ny teknik kunna användas. Alla talar om artificiell intelligence men den kan inte användas om inte de digitala plattformarna finns. En sådan är infrastrukturen för internet och vårt mobilsystem. Enligt Ericssons VD Börje Ekholm halkar Sverige och även Europa efter. USA och Kina leder. Varför är de svenska och europeiska politikerna så långsamma? Vill de hylla Långbänken? Nej, det har nog med obeslutsamhet att göra, och då sitter de på bänken.

DI tog upp detta den 27 maj med en intervju med bl a Börje Ekholm som anser att en snabb utveckling av 5G är lika viktigt som tåg och vägar. ”5G är helt avgörande för att Europa ska kunna konkurrera i den nya digitala ekonomin – vi ser redan att Europa halkar efter både USA och Kina”

Ny Teknik utvecklat detta med en intervju för två veckor sedan, där Börje Ekholm ”röt till”. Några dagar senare kom en intervju med Ekholm i Elektronik Tidningen,  Idag kommer i denna tidning en djupintervju med Ericssons teknikchef Erik Ekudden. 

Detta att Sverige släpar efter borde både media och politikerna reagera på. Inte bara facktidningar som Ny Teknik och Elektronik Tidningen. Men, så är det i Sverige.

Vad har Ericsson lyckats med? Jo, av nio 5G-nät som hittills rullats ut är Ericsson med i åtta. I hela fem 5G-nät är Ericsson ensam leverantör. Bara ett av dessa nät ligger i Europa, de andra i USA. Sverige har givetvis inget. Vi är långsamma.

I Sverige har PTS nyligen auktionerat ut frekvenser för 700-bandet. Men det behövs högre frekvensband, något som Ericsson påpekat länge. En sådan ny aktion kommer först till hösten.

Ett 5G-nät finns i Europa, Swisscom i Schweiz. Men inte ett enda i EU.

 

 

 

Det tog tid, men nu är NIR igång igen

Den Nationella Innovationsrådet under statsministerns ledning har äntligen kommit igång igen. Det var väl ganska naturligt att expeditionsregeringen under hösten inte fortsatte, men det har dröjt hela första halvåret innan den nya regeringen kommit igång. Det är typiskt för det svenska regeringskansliet. Nu är den dock igång, med ett första möte idag.

Vad som är bra med ett Innovationsråd där statsministern sitter ordförande är att han tvingas ägna tid åt innovation varje gång man har möte, vilket är en gång i kvartalet. Den gångna regeringsperioden visade tyvärr på ett avtagande intresse från statsminister Stefan Löfvens sida. I början ägnade han betydligt mer tid än på slutet, då NIR snarast upplevdes som en belastning. Och NIR:s sekretariat levde länge i ovisshet om vad som skulle ske, och då ”flydde” en del av personalen.

Det är helt nya ledamöter i NIR. Här är uppsättningen:

Till ovanstående kommer också fyra statsråd: Isabella Lövin, Magdalena Andersson och Magdalena Ernkrans.

Det verkar som om det nya Nationella Innovationsrådet har en hel del att ordna till. Här är deras hemsida, som inte är uppdaterad. Ingen information har heller publicerats om vad NIR ska syssla med på sitt möte idag.

PS Nu har NIR hållit sitt möte och redovisar i ett pressmeddelande detta (vid 17-tiden). Men inte ett ord om vad man behandlat.

Tänk att enkelheten kan var så bra!

Det är ofta som jag i denna blogg hänvisar till Dagens Industri. Tidningen är värd den uppmärksamheten och lite till, vill jag påstå. Nu är det dags igen. PM Nilsson skrev en ledare igår på temat ”Välj en enkel lösning”. Den fångar upp mycket av det jag bloggat om.

Ofta är en enkel lösning något som av olika skäl motarbetas, påpekar PM Nilsson. Det är den svenska rädslan för konflikt som spelar roll här. Mesighet kallar jag den för. Det är inte att lösningen, som är enkel, är dålig, utan att man måste kunna ta en konflikt. Alla tycker inte lika.

Så ger PM Nilsson några talande exempel.

  • Svenska skolan led under många år av dålig ordning. Detta ledde till dåliga skolresultat. Det enkla hette bättre disciplin. Den andra enkla lösningen heter att ta bort mobiler från klassrummet.
  • Gängkriminaliteten har tagit makten i bostadsområden och skaffar sig ett våldskapital. Då heter den enkla lösningen är att staten återtar det legitima våldsmonopolet. Bevakningskameror ät en lika enkel som nödvändig lösning.
  • Hur ska vi bli av med tiggeriet. Den enkla lösningen heter tiggeriförbud.

PM Nilsson skriver i avslutningen:

En underskattad förklaring till den nationella rörelsens framgång är att den sedan en tid tillbaka är bäst på enkla lösningar, eller på sunt förnuft, bland annat för att andra partier i sin iver att ta avstånd också tar avstånd från det enkla. Tills de själva genomför förslagen.

Den svenska Långbänken är förödande för vårt fina land.

 

Tar AI över alla våra jobb? Och i så fall när?

Rubriken är provocerande. Och med avsikt. För under senare tid har fokus på den nya tekniken varit: Tar den jobben ifrån oss? Blir jag arbetslös? Och när händer det? Oxford-rapporten 2013 talade om att 47 procent skulle förlora sina jobb. (gällde USA, men är överförbart)

Detta dystra scenario var utgångspunkten när rapporten ”Människor, maskiner och framtidens arbete” presenterades på Entreprenörskapsforum i tisdags. Den 100-sidiga rapporten är väl värd en läsning, varför inte under Midsommar? Författare är Joakim Wernberg, forskningsledare på E-forum. I boken finns också fem essäer som sätter människan och digitaliseringen i perspektiv.

Vid seminariet på tisdagen på E-forum kunde Joakim Wernberg synnerligen pedagogiskt redovisa hur vi bör förhålla oss till digitaliseringen och AI,. Och hur denna nya teknik, som fortsätter att utvecklas, är ett komplement för oss människor och inte tar över. Människan och den nya tekniken, AI, kommer att leva en symbiotisk arbetsprocess. Som dessutom är sympatisk och givande, för båda parter. Så bort med rädslan!

Rapportens viktigaste budskap, med många detaljer och intressanta utvidgningar, är att beskriva hur förändringen går till. Inte hur det blir. På så sätt blir vi beväpnade med en insikt och en förståelse som gör att vi kan leva ett positivt och utvecklande liv med den nya tekniken. Den tar inte över, vi har i stället stor glädje av den

Joakim Wernberg sammanfattade väl det som nu gäller:

– Vi går från en kunskapsekonomi till en lärandeekonomi där det handlar om att kontinuerligt utveckla de kognitiva förmågor som är unika för oss som människor”

Det är bra att en rapport, som denna om framtidens teknik, beskriver hur det nya växer fram. Men, hur ska politikerna förhålla sig, de sätter ju spelreglerna? Rapporten påpekar att det krävs ett politiskt helhetsgrepp. Frågor om turordningsregler, kompetensomställning, utbildning eller vidareutbildning kan inte separeras och utredas isolerade från varandra – det räcker inte att justera en detalj i taget.

– Regeringen behöver tillsätta en utredning av framtidens arbete, utbildning och lärande arbetsliv på både Utbildnings- och Arbetsmarknadsdepartementets område. Inspiration finns att hämta i Tysklands motsvarigheter Work 4.0 och Industrie 4.0, enligt Joakim Wernberg.

Detta är viktigt, och förslag har framförts, men regeringen drar fötterna efter sig. Statsminister Stefan Löfven har i mer än tre år haft förslag liggande om en samordning på högsta nivå av digitaliseringen. Men inte orkat ända fram, ingen åtgärd – ännu.

Frågan om ett Observatorium, som är ytterligare ett nytt namn på samordningen, har utvecklats av OECD. Rapporten från E-forum föreslår ett sådant, men den bör ligga på högsta politiska nivå, enligt min uppfattning. Och inte på ett enskilt sakdepartement, för då kan den inte fungera.

Med tanke på siffran i inledningen, 47 procent som skulle förlora jobbet i USA, är skrämmande, så en annan bedömning en motvikt. OECD gjorde en motsvarande studie, men inte om jobben, utan om arbetsuppgifterna. Den visar på en effekt på jobben med bara 7 procent. Sedan finns det nu en ny OECD-studie ”Future of work”, som ger en stor bredd i sin analys.

 

Regeringens sätt att dupera näringslivet är avslöjat

Detta är anmärkningsvärt. I går besökte Företagarnas VD Günther Mårder näringsminister Ibrahim Baylan på Näringsdepartementet. Glad i hågen, efter ett bra samtal, så twittrar Mårder detta (Jag tar det i original, så att ingen kan ifrågasätta äktheten)

Günther Mårder (@gunthermarder)
Bra möte hos ⁦‪@IbrahimBaylan_‬⁩ idag. Enligt mina anteckningar kom vi överens om:
📈 Bättre företagarklimat
💸 Lägre skatt på företagande
⚖️ Rättvis konkurrens
🗂 Minskat regelkrångel
🇸🇪 Ett bättre Sverige
Har jag missat något Ibrahim? 😉 pic.twitter.com/pWSWKQnyEy

På detta svarar Ibrahim Baylan följande. (också original):

 

Ibrahim Baylan (@IbrahimBaylan_)

Vad menar Ibrahim Baylan?

  • Vill han inte arbeta för ett bättre företagsklimat?
  • Vill han inte arbeta för lägre skatt på företagande?
  • Vill han inte arbeta för en rättvis konkurrens?
  • Vill han inte arbeta för ett minskat regelkrångel?
  • Vill han inte arbeta för ett bättre Sverige?

Eftersom detta meningsutbyte skett offentligt, så har vi verkligen både anledning och rätt att ställa frågan till Ibrahim Baylan: Vad menar Du, vad står regeringen för?

Vill regeringen ha ett sämre företagsklimat med högre företagsskatter utan rättvis konkurrens och med mer regelkrångel?

Nej, säkert inte, men detta är ett övertydligt exempel på hur socialdemokratiska statsråd agerar i det fördolda. Ger ett klart intryck att man vill göra det som näringslivet vill. Det sker vid muntliga diskussioner och näringslivets företrädare tror på det som sägs. Går hem glad i hågen, men sedan gör regeringen tvärtom. Nu har Günther Mårder varit klok nog att ge offentlighet åt det som sades, och vips är ministern framme och säger: Så var det inte.

Men historien är inte slut där, för de reaktioner som kom på twitter mot Ibrahim Baylan ansåg han sig tvingad att lugna. I en Tweet sent på tisdagskvällen säger Baylan att det inte finns några överenskommelser nedtecknade. (Nej, det är just det som är finessen) men säger han, till intet förpliktigande: ”Jag ser fram emot att tillsammans jobba för ett växande näringsliv och ett starkare Sverige”

Goddag Yxskaft

Har vi hört det förut?

Välfärden behöver tryggas med minst 90 miljarder om året – stämmer det?

I förra veckan gick finansminister Magdalena Andersson ut med en tårdrypande vädjan: ”Den åldrande befolkningen gör att välfärden behöver 90 miljarder mer”. Men är det verkligen så? Regeringens egen myndighet, Konjunkturrådet, var modigt nog att gå ut och säga ”Pengarna finns”. Det är det överskott som uppstår i budgeten, om inte andra ändamål tar dem.

Redan tidigare i våras gick Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, ut och larmade om behov av skattehöjningar. Och Moderaternas Elisabeth Svantesson tycks dela SKL:s uppfattning, även om det sker lite försiktigt. Får jag be dem att ta del av en studie som Kommunutredningen gjorde i höstas, genom Institutet för Framtidsstudier. Den visar på besparingar i kommunerna på 25 – 30 procent om kommunerna tillåts digitalisera. Studien kallades läget för ”Den förbjudna framtiden”. Mycket talande.

I fredags skrev Lotta Engzell-Larsson i en ledare i Dagens Industri ”Andersson vet inget om framtidens ålderdom”. Där påpekar hon att de gamla och orkeslösa inte alls växer så kraftigt, som man kan få intryck av. Andelen över 80 år går från 5,1 procent år 2015 till 6,2% 2025. Och de blir samtidigt friskare.

Andra frågor som måste belysas inför framtidens ålderdom är enligt DI:

  • Behovet av vård och omsorg, när de äldre blir friskare
  • Rekryteringsbehovet, när mycket kan automatiseras
  • Intäkterna kan öka när skatterna sänks

Sedan vill jag upprepa det jag skrev ovan: Digitaliseringen, som kan göra storverk. Inte så att människorna blir onödiga, men de kan göra helt andra – mänskliga insatser. För mig är det ofattbart att ett förslag till digitalisering, som sker inom ramen för en offentlig utredning, så mirakulöst glöms bort, eller vad det nu är.

 

Elförsörjningen borde varit en icke-fråga i Sverige.

Med våra älvar och kärnkraftverk borde elförsörjningen vara tryggad i vårt land. Men så verkar inte var fallet. I måndags kom en utredning av Elisabet Falemo, som utrett tillstånd för elnät.- Utredningen heter ”Moderna tillståndsprocesser för elnät” SOU 2019:30 Det är en 400 sidor lång utredning, som inte är lättuggad.

Läs i i stället utredarens artikel i Dagens Industri  ”Så ska elledningar få byggas utan tillstånd”. Där tar utredaren verkligen bladet från munnen och avslutar med:

Det är dags att reformera ellagens regler som har drygt 60 år på nacken.

Inte undra på att det är problem idag. Vad har politikerna gjort? Har de inte varit medvetna om att nätdragning och koncessioner är något som måste anpassar till vår tid? 60 är av passivitet.

I utredningen framgår att ledtiderna för att få tillstånd kan kortas – enligt förslaget – med hela två år. Om det är möjligt att ta bort hela två år av prövotiden undrar man hur lång tid det tar idag. Men en annan anmärkningsvärd företeelse är att kommuner kan kräva ombyggnad av befintliga ledningar till miljonbelopp enligt miljöbalken. Fråga mig inte hur det kan vara så, men utredningens 400 sidor ger svaret.

Här har vi alltså återigen Långbänkens fula tryne. Det finns många som under årens lopp förslagit förändringar, men politikerna vill tydligen helst sitta på den  berömda Bänken och vänta.

För två veckor sedan slog Pågens Bröd i Malmö larm. De kan inte bygga ut sin verksamhet, för de kan inte få garantier för el, och det kunde de inte få. Och ett annat företag, Lindab, har redan investerat utomlands (100 milj) i brist på garantier för el. Och energiminister Anders Ygeman tycks inte förstå. Då framträder energiministern i SvD och säger: Så är det inte, när man har konkreta uppgifter från två företag. Och det finns säkert fler, för de flesta tyger still.

Dagens Industri har sagt ifrån i en ledare ”Ygeman på väg att släcka ned Sverige” Där tar man upp andra frågor, som stängningen av kärnkraftverk, och elförsörjningen generellt. DI lyfter fram Svenskt Näringslivs passivitet. VD, Jan-olof Jacke hade sagt sig inte vilja ta ställning till ”det ena eller andra energislaget”. Lite mer kraft krävs väl från näringslivets sida?. Mesigheten sprider sig väl inte från politikerna till näringslivets organisationer?

 

 

 

,

Idag tar vi temperaturen på entreprenörskapet

Idag redovisar Entreprenörskapsforum året GEM-studie. Det står för Global Entrepreneurship Monitor. Den största studien i världen med 164.000 intervjuer i 49 länder. Rapporten på cirka 70 sidor kan laddas ned här, ”Entreprenörskap i Sverige Nationell GEM-rapport 2019”. 

Det är en dramatisk nedgång av entreprenörskapet, men hela förändringen beror på nedgången i kvinnors företagande. Den är hela 30 procent, från ses till fyra procent. Minskningen sammanfaller med en uppskruvad politisk diskussion inför valet 2018 om en vinstbegränsning i de branscher där kvinnor är överrepresenterade.

Det är dock en stor skillnad mellan intensiteten i entreprenörskapet mellan könen. Av männen är 9 procent entreprenörer, medan kvinnorna är detta till bara 4 procent. Sverige ligger under genomsnittet för entreprenörskap i höginkomst-länderna, vi ligger på 6.8 procent, de andra länderna i snitt på 10,1 procent.

Det är häpnadsväckande många svenska som ser möjligheter att starta företag, hela 80 procent! Men det är inte så många som går från ord till handling. Kan det möjligen bero på att klimatet – det politiska – inte direkt uppammar till företagande?

Några intressanta noteringar från GEM-undersökningen:

  • Svenskarna ligger i framkant inom gig-ekonomin och delningsekonomin
  • Gig-ekonomin blir en plattform för framtidens entreprenörer
  • Under kommande år avser entreprenörerna att anställa fler
  • Fler informella investerare – sk affärsänglar – investerar i entreprenörskap
  • Allt fler entreprenörer skitar mot omvärlden för att finna fler kunder
  • Intraprenörskapet (inom befintliga bolag) är lika vanliga som entreprenörskapet

Den som vill få tillgång till en skriftlig rapport kan vända sig till Entreprenörskapsforum.

Dagens Industri publicerar idag en debatt-artikel om GEM-rapporten. Rubriken är dock missvisande

 

Framtiden måste säkras – med livslångt lärande

I går kunde man läsa en intressant debattartikel i Dagens Industri. Titeln var inte så eggande: ”Dags att införa avdrag för investeringar i kompetens” Men innehållet var desto viktigare. Vad vi talar om är livslångt lärande. Alla är klara över att en grundutbildning är viktig men den håller inte så länge. Den nya tekniken, digitalisering och AI samt kunskapssprång kräver att lärandet underhålls, blir livslångt.

Det livslånga lärandet är ett måste redan idag” konstaterades på ett seminarium på IVA den 19 november förra året. Och i den diskussionen som följde erkände den dåvarande forskningsministern Helene Hellmark Knutsson att ingenting hade skett. Det har inte hänt något senare heller kan jag avslöja, om Du lovar att inte berätta det för någon.

Debatt-artikeln i Dagens Industri är skriven av företrädare för sju lärosäten, sex arbetsgivarorganisationer och 150.000 ingenjörer. De vädjar till regeringen och den nya forskningsministern Matilda Ernkrans, att göra slag i saken. Att de tillsammans ska sitta ned och hitta konstruktiva lösningar, gå från ord till handling. Det ska bli intressant att se vad som händer, det tänker jag följa upp.

Study Friday är namnet på den den modell som organisationerna bakom debattartikeln vill se förverkligad. Både arbetsgivare och de enskilda individerna måste kunna initiera en adekvat fortbildning, det livslånga lärandet. Hur ska detta kunna ske?

Det krävs bland annat, enligt artikeln:

  • Ett förenklat antagningssystem, där alla högskolor ingår, inte bara där man är alumni
  • Finansieringssystemet för högskolorna får inte baseras på poängjakt
  • Det krävs moduler som kan utnyttjas, men kort lärotid och distansutbildning
  • Det livslånga lärandet, med moduler och distansarbete måste anpassas till arbetet
  • Arbetsgivarna måste få göra avdrag för fortbildningen, vilket borde vara självklart.
  • De möten som i det livslånga lärande kan ske mellan den unga och den mogna generationen kan i sig var mycket fruktbärande.

Vid sidan om läroanstalterna bör också forskningsinstituten med RISE i spetsen vara naturliga partners i det livslånga lärandet. Inte minst när det gäller att anpassa och inkorporera ny forskning i existerande tekniker.

Det livslånga lärandet har också sin Långbänk, det kan vi konstatera när vi tar del av Helene Hellmark Knutssons artikel i januari 2016 i Svenska Dagbladet: ”Det livslånga lärandet ska stärkas”. Så går det tre år och skribenten, tillika ansvarig minister, medger att ingenting skett. Skämmigt, kan man säga. Men det hjälper inte det livslånga lärandet som borde varit igång redan.

Den globala migrationen – drabbar den oss?

I går publicerade SNS sin nya studie om migrationen. Joakim Ruist, ekonom från Göteborg, har skrivit rapporten. ”Den globala migrationens orsaker och konsekvenser”. Den kan laddar ned med den här länken.

Boken diskuterades på ett seminarium igår. Författaren har hållit på med migrations-frågorna i många år, och det verkar som om hans forskning hela tiden leder till samma resultat. De ekonomiska konsekvenserna är inte stora eller negativa. Det låter kanske tråkigt, för samtidigt finns en uppsjö av intressant läsning i den 200-sidor långa rapporten. I det långa loppet blir dock effekterna positiva för ”mottagande” land, påpekar Ruist.. Och alla utvecklade länder har råd med att ta emot immigranter, menar han.

Joakim Ruists utgångspunkt är den samma som Angela Merkels när det begav sig hösten 2015; Das Schaffen Wir, Det klarar vi. Underförstått: Om viljan finns. Men de direkta kostanden ligger på årsplanet i samma nivå som det svenska försvaret, så det är inte någon liten kostnad. Länk till Ruists presentation finns här.

Men, noterar Ruist: Allra mest positivt är immigrationen för de immigranter som lyckas få en bra utkomst. Rapporten uppskattar att immigranterna i genomsnitt ökar sin inkomst med 10.000 dollar och med 90 miljoner sådana immigranter i hela världen så blir det 900 miljarder dollar. Det motsvarar en ökning av världens BNP med 1 procent, eller två gånger Sveriges BNP. Inte så dåligt.

Ivar Arpi i SvD skriver om rapporten och ger en god komplettering ”Migrationen förändrar hela Sverige i grunden”.

En positiv företeelse globalt är de transfereringar som immigranterna gör till sina ursprungsländer. Detta kallar rapporten för remitteringar, och de ger en klar positiv effekt.

Det finns ett annat perspektiv på invandringen, och det heter utanförskap. Denna fråga var inte uppe i diskussionen på SNS-seminariet. I rapporten finns lite av utanförskapet med. Den sociala sammanhållningen belyses liksom kriminaliteten. Men beskrivningen inrymmer knappast det stora problem som just utanförskapet innerbär.

Av Sveriges två miljoner utlandsfödda idag bor var tredje i hushåll med svag ekonomi. Vi har hela 700.000 invandrare som i huvudsak lever på försörjningsstöd i Sverige. Detta skapar ett utanförskap i form av främlingsskap och isolering med en stark grogrund för kriminalitet. Särskilt i den yngre delen av immigranterna. Denna fråga var inte alls uppe på seminariet. Denna fråga är den allvarligaste i kölvattnet av den stora invandringen, som vi inte hade under kontroll, och inte har än idag. (Sprängningar och gängkriminalitet)

Till sist vill jag upprepa att Joakim Ruists studie ger den som vill få ett balanserat perspektiv på immigrationen är detta en alldeles utmärkt bok, och mycket välkommen.