Hur ska vi få högskolan att gå i takt med arbetsmarknaden?

I den allmänna debatten verkar det som om mer utbildning är lösningen på det mesta. Men vare sig inrikting eller kvaliteten tycks vara med i den bilden. Och inte heller incitament. Detta innebär att matchningen på svensk arbetsmarknad inte fungerar. Och för näringslivet är det största tillväxthindret svårigheten att hitta rätt arbetskraft. Denna viktiga frågeställning tar rapporten ”Högskola i otakt” upp. Genomförd av Entreprenörskaps-forum.

Den mycket intressanta rapporten är skriven av professor Johan Eklund, VD för Entreprenörskapsforum och ekonomie doktor Lars Pettersson, Internationella Handelshögskolan, Jönköping. En presentation av rapporten sker på ett frukost- seminarium onsdagen den 13 september, Med både fri frukostfralla och bok, har jag förstått.

I seminariet medverkar, förutom författarna också Agneta Bladh, ordförande Vetenskapsrådet, Magnus Henrekson, professor och vd IFN, Malin Påhls Hansson, ordförande Saco studentråd. Moderator är Pernilla Norlin, vVD Entreprenörskapsforum. Med möjlighet för alla deltagare att ställa frågor och deltaga i debatten.

Boken ger en intressant inblick i hur den högre utbildningen fungerar och dess resultat:

  • Det sker en systematisk felutbildning i den svenska högskolan
  • Matchningen på arbetsmarknaden har inte blivit bättre trots fördubblad högre utbildning de senaste dryga 20 åren
  • Andelen högutbildade i Sverige är 40 procent, men i näringslivet bara 22 procent
  • Den offentliga sektorns andel högutbildade blir då ungefär 60 procent
  • Sverige har lägst utbildningspremie i OECD-länderna
  • Rätt matchning för jobbet har sedan 1970-talet minskat från 70 till 40 procent enligt Socialförsäkringsutredningen, SOU 2010:4
  • Samma utredning visade att andelen ”överutbildade” gått från 10 till 50 procent

Vad göra? Hur få en högskola i takt med arbetslivet? Rapporten ger flera förslag, för det finns inte en ”one quick fix”. Incitament och utbildningspremie är bara två delar. Fler finns i rapporten och diskuteras vid seminariet. Dock inte en planekonomisk lösning, som före högskolereformen 1993.

I rapporten hänvisar författarna till behovet av en universitetsreform, som framfördes av OECD i sin rapport 2016. Problemet med matchningen, som innebär hinder för kompetensförsörjningen påvisas i Braunerhjelm-Eklund ”En fungerande arbetsmarknad – nyckeln till innovation och kunskapsdriven tillväxt”. Utgiven 2014.

Det bör tilläggas att Alliansens studentförbund i DN efterlyste en politik för högskolan. Vi ”förtjänar en högre utbildning i världsklass”, skrev de fyra ordförandena, och manade sina partier att enas om ett program. S-studenterna hakade på, vill också ha internationell topp, men verkar inte förstå vad som då krävs.

 

Ska man flytta ut statlig verksamhet bara för utflyttningens skull?

Det är möjligt att man kan flytta ut statlig verksamhet från Stockholm, för att den kan skötas lika väl från en annan del av landet. Men, tycker jag också: Det måste vara myndighetens verksamhet som står i fokus, inte utflyttningen i sig. Eller omflyttning, som ofta sägs. Detta för att hela Sverige ska leva enligt Landsbygdskommittén, som kom i januari, med 75 förslag. Totalt bör 10.000 jobb flytta ut.

Det har skett ett antal utflyttningar som verkar vara direkt skadlig för verksamheten. Skräckexemplet är Riksutställningar, som utlokaliserades 2007 till Visby. Inte så central placering för alla museer som skulle nyttja myndigheten. Av 60 anställda flyttade 4 med. Och så gick det som det gick, en bristfällig verksamhet och den 31 maj i år lades Riksutställningar ned.

Så har vi ITPS, idag Tillväxtanalys, som delvis utlokaliserades sitt huvudkontor till Östersund. Med en pendlande generaldirektör, som bodde kvar i Stockholm. Och en utåtriktad  verksamhet, i form av seminarier bland annat, som skedde i Stockholm, där det viktiga kontoret låg och ligger kvar. Ingen åker till Östersund för ett tvåtimmars seminarium. Folk från hela landet berörs, och där finns inga direktflyg annat än från Stockholm och Umeå.

Nu ska ytterligare  sju myndigheter flytta. Hoppas att man kollar upp ordentligt hur verksamheten berörs, för annars blir flytten negativ. Inte bara för myndigheterna , utan för verksamheten, vilket är det problematiska.

Så här summerar Riksrevisionen problemen av utflyttning  av myndigheter år 2009:

  • Det utreddes aldrig om det fanns andra sätt att kompensera regionerna som varit bättre anpassade till mottagarna och mindre resurskrävande.
  •  Det kan ifrågasättas om det är rimligt att reducera en myndighets verksamhet under flera års tid.
  •  Kostnaderna för flytten har blivit väsentligt högre – 1,1 miljon kronor per flyttat arbetstillfälle i stället för de 0,7 miljoner kronor som Lokaliseringsutredningen räknade med.
  •  Det är mindre troligt att de merkostnader som uppstod hos myndigheterna går att återvinna under den förväntade amorteringstiden på 20 år.
  •  Regeringen har inte följt upp effekterna, varken hur höga de faktiska kostnaderna blev eller om kompensationen blev som det var tänkt.

Hur ska vi få en skola som fungerar?

Vad är viktigast för ett lands utveckling? För att Bygga Framtiden? Svaret:Människorna och det systemet vi arbetar inom, skulle jag vilja påstå. Det betyder att utbildningsväsendet och regelverket – lagar och regler – avgör.

Nu kommer en synnerligen intressant studie ”Kunskapssynen och pedagogiken”, som på ett väldigt klart sett belyser varför den svenska skolan misslyckats, och vad vi måste göra för att lyckas. Det är inte bara våra elevers framtid det gäller, utan vår, Sveriges gemensamma framtid. Boken kom ut förra måndagen, så den har ännu inte hunnit göra något medialt avtryck. Förutom en presentation på debattsidan i Svenska Dagbladet.

Redaktör är professor Magnus Henrekson och medförfattare är Inger Enkvist, Martin Ingvar och Ingrid Wållgren. Det är Institutet för Näringslivsforskning som står bakom med stöd från tre finansiärer och bokförlaget Dialogos.

Dagens dåliga skola bottnar i enhetsskolan, grundskolan i nio år, lika för alla. Det initiativet kom på 1950-talet och drivande var socialisten Stellan Arvidsson, som också stod i spetsen för DDR:s Vänner. Moderaterna var emot från början, eller som det hette Högerpartiet, men sedan accepterade alla partier den skola som skulle förstöra för Sverige. (Se fotnot)

Rapporten påpekar att den kunskapssyn som i dag dominerar i den svenska skolan har en avgörande betydelse för de sjunkande skolresultaten. Den säger att kunskapen inte kan läras ut av en lärare, utan att eleven därför själv måste tillägna sig kunskapen genom eget sökande. Skribenterna visar med all önskvärd tydlighet detta; Så här är det idag. Även i lärarutbildningen. Läs och förfäras.

För att lösa den svenska skolans problem krävs därför insikten att skolan lider av systemfel som endast kan lösas med nya infallsvinklar och genom ett helhetsgrepp. Baserat på vetenskapens ställning idag. Något som den svenska skolan inte gör.

Dagens kunskapssyn innebär att det i läroplanen inte slås fast att ett visst ämne har en kärna, kunskaper, som eleverna förväntas lära sig. Annars kan man inte gå vidare i inlärningen och utveckla den kreativitet som alla säger sig eftersträva. Vi vet dessutom att elev-centrerat kunskapssökande, utan att eleven har tillägnat sig grundläggande färdigheter, blir ineffektivt för att nå förmåga till analys.

Vad förslår de fyra författarna? Jo, att vi måste acceptera att ett effektivt lärande förutsätter en instruerande lärare med klart uttalade förväntningar på eleven.Detta inom ramen för traditionella ämnen där varje inlärningssteg bygger på vad eleverna redan lärt sig. Detta utvecklar elevernas kreativitet och innebär att resultaten i skolan i form av betyg blir meningsfulla. Detta är också en förutsättning för att konkurrens och skolval ska ge positiva effekter. Denna typ av undervisning är dessutom till hjälp för elever från socialt utsatta miljöer. Något som forskningen visar.

Detta är en kort sammanfattning, så Du som vill tränga in i detta viktiga ämne: Läs boken och Du kan kan också gå på ett seminarium, som hålls den 19 september. Det lär komma politiker med inflytande

FOTNOT Med Stellan Arvidsson såg ser man de ideologiska rötterna. Det var högerriksdagsmannen Eric Arrhén som aktivt försökte sökte stoppa enhetsskole-eländet. Bland annat med boken Enhetsskolan, vardagen och atomtidsåldern (som jag har kvar). Men förgäves, och han gick sedan bort i förtid (1958). Och hans efterföljare förstod inte frågan. Men avgörande för enhetsskolans genomförande blev Visby-kompromissen 1960 mellan S och Fp. Som sedan 1962 antogs av riksdagen, i full partipolitisk enighet. (Rätt ska vara rätt)

 

 

Det är lätt att inte se skogen för bara träd

Ordspråket ”Att inte se skogen för bara träd” är slående, nu i det politiska kaos, som Sverige befinner sig i. Det skymmer det viktigaste idag som är de frågor som är viktigast for svensk ekonomisk utveckling. Tyvärr är debatten idag antingen om det politiska spelet, vilket är viktigt, men inte avgörande. Eller så är det ambitioner att skapa rättvisa, också det viktigt, men inte avgörande. Viktigast i politiken är att göra de insatser som behövs för en god ekonomisk tillväxt. Givetvis en uthållig sådan

I ett modernt samhälle måste den validerade kunskapen bli avgörande. Inte ideologier, som oftast blir trosbekännelser. För min del kommer jag fortsätta, att utan ideologiska bindningar, se vad som behöver göras i vårt land. För den ekonomiska utvecklingen. Med internationell utblick, som jag gjort tidigare i mina bloggar.

Men samtidigt är det viktigt att söka spana in framtiden, vilket Inte är lätt. Men ska inte vara det heller. Till detta kommer kommentarer till händelser som uppmärksammas i media, eller döljs av ett ouppmärksamt medialandskap.

Vad är viktigast idag, för den svenska utvecklingen? Innovation, är svaret. Det krävs innovation både i privat och offentlig sektor. För nya metoder, system, varor, tjänster och processer är framtiden. Både den tidigare Alliansregeringen och dagens regering lyfter fram innovation som avgörande. Inte minst statsminister Stefan Löfven.

Vi kan gå tillbaka till 2012, då både Annie Lööf som Stefan Löfven hyllade och ville satsa på innovation. Det vari Almedalen.

Sedan kom OECD samma år, med en rapport som den dåvarande regeringen beställt. Året var 2012, och OECD gav Sverige konkreta råd, på beställning och betalning. Vad tror Du regeringen tog till sig? Reinfeldt, Borg, Lööf och gänget? Ingenting. Något som de senare beklagat.

Så kom det en ny regering och en ny beställning till OECD. Inför forskningspropositionen 2016. Svaret kom i februari 2016. OECD uttalar sig återigen, nu till den Röd-Gröna regeringen, på dess uppdrag. Svaret var inte roande för regeringen. För OECD, världens mest respekterade institution, säger: ”Hela det svenska forsknings- och innovationssystemet behöver förändras”

Så över till världen i sin helhet. Satsa på innovation, det säger OECD och alla dess 34 medlemsländer i ett gemensamt uttalande för ett år sedan 2016.

För ett år sedan beslöt också G20-gruppen att lyfta innovation som den viktigaste frågan för de utmaningar världen står inför. Det sker med hjälp av OECD, som har ett särskilt G20-sekretariat för detta arbete. I november 2016 publicerade man en analys och program, som på sina 64 sidor ger en förnämlig bild av vad alla länder, och världssamfundet gemensamt, behöver göra.

En organisation, som fått uppdraget att se in i framtiden är Entreprenörskapsforum. Marianne och Wallenbergs Stiftelse har givet E-forum i uppdrag att studera fem mega-trender:

  • Globaliseringen med rörlighet av kunskap, företag och människor
  • Urbaniseringen med sitt straka entreprenörskap
  • Migrationen med sina ekonomiska motiv, konflikter och klimatförändringar
  • Demografin med åldrande befolkning och minskad ekonomisk aktivitet
  • Teknologisk utveckling med digitalisering, automatisering och”big data”

Detta oerhört viktiga arbete ska leda till ekonomisk-politiska slutsatser med stor policyrelevans. Detta kommer påverka skatter, arbetsmarknad, utbildning och forskning och många andra områden.

 

 

Det är entreprenören som ska få stödet, inte företaget.

I en stort uppslagen artikel i Dagens Industri den14 juli i somras anklagades Vinnova för att ge stöd till ett företag där ordföranden dömdes till fängelse och näringsförbud.

Vi ger bara bidrag till juridiska personer, säger Vinnovas jurist som försvar. Och fortsätter att det inte är Vinnovas sak att bedöma om en person är lämplig eller inte. Vad då?

Ingen affärsängel eller VC-bolag skulle göra så. De satsar alltid på individen, entreprenören. Inte på företaget, som dock måste vara ekonomiskt sunt givetvis.

Riksrevisionen har tidigare kritiserat Vinnova för detta, men jag tror inte att myndigheten tagit till sig den kritiken.

Detta att individen, företagaren, ska komma i fokus gäller något för andra aktörer att ta till sig, som Tillväxtverket och statliga forskningsfinansiärer.

Detta finns anledning återkomma till, inte minst när det nya statliga riskbolaget Saminvest kommer igång.

Dynamiken rasar i USA, och det beror inte på Donald Trump

På 20 år har den amerikanska dynamiken halverats, dvs näringslivets innovativa dynamik. Det visar en ny studie av Economic Innovation Group, EIG, i USA. Vad detta betyder för den ekonomiska tillväxten förklarar inte studien, men positivt är det givetvis inte.

Studien ”Index of State Dynamism” mäter dynamiken i USA sedan 1992 och framåt. Hela rapporten hittar du här.

Vad visar denna rapport? I korhet följande:

  • En kraftig och stadig nedgång i den amerikanska dynamiken sedan 1992
  • Att västra USA är mest dynamisk med Nevada i topp av USA:s stater
  • Att sämst dynamik är kring de stora sjöarna, Chicago och Detroit
  • West Virginia  är minst dynamisk
  • Dynamiken står i direkt relation till andelen utlandsfödda

I de 10 mest dynamiska staterna var i genomsnitt 13 procent av befolkningen född utomlands. Jämfört med 6,7 procent bara bland den fjärdedel som är minst dynamisk. I West Virginia är bara 1,4 procent utlandsfödda.

Denna kartläggning stöds också av Kauffman Foundation som funnit att den är dubbel sannolikhet att immigranter blir entreprenörer jämfört med infödda amerikanare. Beror det möjligen på att just immigranterna har mer av ”Djävlar Anoda” än de som ganska lätt kan växa upp i ett familjär och känd miljö? Samtidigt kanske just utsattheten ställer krav och stimulerar kreativiteten. Något som Kauffman kommit fram till Kanske kan vi framgent se en motsvarande utveckling med de immigranter som vi i stor skala nu ska involvera i det svenska samhället.

Ge EU ett gott råd – de ber därom

För en kort tid sedan kom Estlands regering, i egenskap av ordförande i Europeiska Rådet, med en konsultation vänd till oss alla medborgare i EU.

Det estniska ordförandeskapet för Europeiska unionens råd uppmanar oss att svara på en undersökning om betydelsen av forskning och innovation i Europa. Estland avser komma med en uppmaning till handling för att öka den europeiska forskningsforskningens effekt och samhällsvärde. Och vill ha medborgarnas synpunkter och stöd.

Syftet är att samla synpunkter från forskare, finansiärer, journalister, företagsledare, akademiker och beslutsfattare. Jag skulle vilja uppmana Dig personligen att svara på undersökningen, om Du tycker att frågan är viktig. Undersökningen tar 5 minuter. Resultatet kommer att publiceras vid ordförandeskapets forskningskonferens i Tallinn den 12 oktober 2017. Resultaten är anonyma.

Här är länken: Public Consultation

Tipsa gärna en kollega eller god vän om denna viktiga möjlighet att påverka.

Tilläggas ska här att Estland inbjudit brittiska medborgare att bli digitala estländare. Det kostar 100 euro, och möjligt för britter att fortsätta affären i EU som om man vore med i unionen. Redan nu har 22.000 medborgare från 138 länder, världen över, blivit digitala estländare. Tala om att Estland går i täten, för den digitala utvecklingen i världen…

Nu finns institutens RISE på plats i Göteborg

Nu har Göteborg blivit institutsektorns huvudstad. I förra veckan invigdes RISE nya huvudkontor som nu flyttat från Stockholm till Göteborg

Den svenska institutssektorn har varit minimalistisk. Under större delen av efterkrigstiden har politiken trott att universiteten skulle kunna sköta industriforsknings-institutens uppgifter i Sverige. I andra länder har institutssektorn svarat för den mer industrinära forskningen, ofta kallad tillämpad forskning. Men under senare år har en förändring skett i Sverige. Den bygger på att universiteten i första hand ska utbilda och forska, och instituten ska utveckla industrinyttan.

Flera institut har nu ingått i en gemensam organisation, ett statligt bolag, vid namn RISE. Där ingår nu Swedish ICT med Acreo, Inventia och SP, dvs Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. Därtill kommer ett ägande till 43 procent i Sverea, med 5 institut. Helt utanför ligger IVL, Svenska Miljöinstitutet. Ambitionen har varit att få in alla institut, men Sverea har sagt nej tack och IVL trivs fortfarande bäst under ett eget departement, Lantbruk.  Är formellt ägt av en Stiftelse.

Det var en inspirerande tillställning på Lindholmen i Göteborg när RISE invigde sitt nya högkvarter. Näringsminister Mikael Damberg och Göteborgs kommunalråd Ann-Sofie Hermansson stod för öppningen. Tillsammans med RISE VD Pia Sandvik.

Göteborgs-Posten ger i ett referat en bra beskrivning av invigningen och händelserna därikring.

Det mest spektakulära som RISE håller på med nu är att utveckla en forskningsmiljö, ett institut? i Göteborg kring ”mobil elektronik”. Eller på vanlig svenska elbilen.

En annan spännande insats görs av RISE tillsammans med Teknikföretagen kallad ”Kickstart”. Ett nytt sätt att ge mindre företag ett konkret handtag i den digitalisering som idag är ett måste. Hela 1000 företag ska få hjälp. Läs och begrunda.

Ett annat huvudinslag i RISE arbete gäller att bygga upp och utnyttja demo- och testanläggningar.

Så några reflektioner. Nu när Staten har tagit hela ansvaret för RISE måste regeringen också ta det ekonomiska ansvaret. Det gäller två ting: Att ge RISE det basanslag som instituten behöver och att medverka till att en optimal struktur utvecklas Två stora institut står utanför RISE idag, Sverea och IVL.

Mikael Damberg talade om att näringslivet måste ställa upp på finansieringen för att staten ska gå in med tillräckliga medel. Men näringslivet ställer inte upp med grundfinansiering, bara projektpengar. Hör med Thomas Östros, som försökte den andra vägen 2001, och tvingades backa.

 

 

Varför är regeringen så långsam?

Regeringen har möjlighet att stoppa kompetensutvisningarna i avvaktan på ny lagstiftning, men gör det inte. Varför?

Finns det någon enda individ som tycker att utvisning av utländska experter är rätt? Inte den ansvariga ministern Helene Fritzon, inte den ansvariga myndighetens generaldirektör Mikael Ribbenvik. Och inga andra politiker, inte ens en Sverigedemokrat, har uttryckt den åsikten. Samtidigt finns en möjlighet, legal, för regeringen att stoppa dessa utvisningar. Men det sker inte. Varför?

Påståendet som justitieminister Morgan Johansson anför i Svenska Dagbladets artikel den 17 juli om varför regeringen inte ger direktiv till Migrationsverket stämmer inte,  Morgan Johansson:

”Regeringen har ingen möjlighet att pröva sådana ärenden och kan inte lägga sig i myndighetens prövning”, meddelar Morgan Johansson i ett mailsvar till SvD.

Enligt gällande grundlag – Regeringsformen – finns inte bara utrymme för regeringen att styra myndigheterna, utan också en skyldighet. Det framgår i Regeringsformen enligt Kungörelse (1974:152)

Förenklat säger Regeringsformen att Regeringens uppgift är att styra Sverige.

För att styra regeringens förvaltning kan och ska regeringen utfärda föreskrifter. 

Däribland finns möjligheten att ge  ”föreskrifter om verkställighet av lag”, och det är inte bara ifråga om nåd, som Morgan Johansson påstod i mail till Svenska Dagbladet.  

Däremot är regeringen inför alla beslut tvungna att bereda ärendet och bland annat inhämta ”behövliga upplysningar” från berörda myndigheter. Men här det finns det inga formkrav, utan det kan ske muntligen eller på annat sätt. Och behöver inte ta mer än någon eller några dagar. 

En större studie, som visar det jag säger här, redovisade Styrutredningen ”Att styra staten – regeringens styrning av sin förvaltning”, som Sten Heckscher, då ordförande i Regeringsrätten, genomförde för 10 år sedan, SOU 2007:75 ”Att styra staten”

Där finns ett särskilt kapitel på sidan 45 med rubriken ”Regeringen väljer vad och hur mycket den vill styra”. Så om regeringen inte vill borde den markera detta. Att påstå att den inte kan är helt fel.

Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik skulle själv kunna sätta stopp för det nitiska arbetet. Så här sa han i SvD den 3 augusti:

– Det läggs för mycket resurser och tid på denna form av kontrollverksamhet och nitiska koll. Det är ett skäl till de långa handläggningstiderna och väntetiderna för arbetstillstånd.

Migrationsverkets nitiska arbete, som generaldirektören inte tycker är rätt, skadar inte bara de som ska få sitt uppehållstillstånd förlängt. Det gör att den övriga verksamheten, prövning av nya arbetstillstånd, får väntetider som är helt orimliga. 

Enligt Migrationsverket självt tar det idag 18 – 20 månader att få ett nytt upphålls- och arbetstillstånd. Mot bara några veckor tidigare. Vem väntar så länge? Experterna eller företagen, som behöver dessa experter?

Vart är universiteten på väg – mot en akademisk lanthandel?

Utvecklingen i Universitetssektorn förundrar. Inför Forskningspropositionen, som kom förra hösten var förväntningarna stora. OECD hade fått i uppgift att se över hela innovationspolitiken, inklusive universitetssektorn. På regeringens uppdrag, och med ett uttalat syfte, att ge underlag för forskningspropositionen.

Vad som lades på bordet i november 2016 var ”De stora ambitionernas proposition”. Men det räcker dock inte att i ord uttrycka stora ambitioner, när dessa inte följs upp med de konkreta strukturgrepp, som erfordras. Mest förvånande var att det stora arbete som OECD på regeringens uppdrag lagt ned, inte alls påverkade propositionen. Här finns en sammanfattning av OECD framförde till den svenska regeringen. Som alltså regeringen inte med ett ord berörde i sitt förslag. Mer än märkligt.

I december förra året deltog jag i ett seminarium på Svenskt Näringsliv. Regeringens forskningsproposition diskuterades. Den fick underkänt av såväl Svenskt Näringsliv som IVA och den förre statssekreteraren Peter Honeth, men ingen vågade säga det rakt ut. Snällismen firade triumfer, men inte svensk forskning.

Nu fortsätter regeringen alltså att avvisa OECD igen. Sverige blev i somras inbjudet att deltaga i en intressant jämförande studie om den högre utbildningen. Studien heter ”Higher Education System Performance”. De jämförande länderna skulle bli Norge, Holland, Estland och Belgiska Flandern. Kostan för denna studie skulle för Sverige vara 4 miljoner, en liten kostnad i förhållande till högskolesektorns årliga budget på 70 miljarder.

I sommar har Utbildningsdepartementet den 18 juli skickat ut en promemoria till högskolorna: Satsa brett, få in fler i högre utbildning, men ingenting sägs om kvaliteten, Så intrycket bli kvantitet framför kvalitet. Du kan läsa Utbildningsdepartementets PM på 12 sidor här.  Alliansens ger sin syn på frågan i en DN-artikel från Liberalerna Den rödgröna kravlösheten hotar kvaliteten i högskolan”. Göran Rosenberg uttryckte sin stora oro för utvecklingen i God Morgon Världen den 5 augusti.

Den PM till högskolorna, som regeringen nu skickat ut, torde bottna i en statlig utredning, som presenterade i våras ”Tillträde för nybörjare – ett öppnare och enklare system för tillträde till högskoleutbildningen” SOU 2017:20. Den 472 sidor långa utredningen verkar inte sätta kvaliteten i den högre utbildningen i högsätet. Här är det också fokus på kvantitet, och att studenten med dåliga grundkunskaper nog ska klara av universitetet.

Att det är lite så och så med kvaliteten på den högre utbildningen visar de utvärderingar som gjordes 2011 – 2015. Hela 26 procent av de granskade utbildningarna underkändes. Men systemet, med externa granskare (1.300) hade en uppföljande komponent också, De underkända utbildningarna åtgärdades omgående, om de inte lades ned. Och efter ett år fick hela 85 procent av de underkända utbildningarna klartecken: Hög kvalitet. Systemet fungerade.

Nu har detta system skrotats, och ett nytt införts, som innebär själv-utvärdering i första hand och extern utvärdering av skolornas egna kvalitetssäkrings-arbetet. Det startade 2017. Allt om utvärderingar av högre utbildning, då och nu, finns på UKÄ:s ”Så granskas högre utbildning” Tror Du mig inte, titta själv.

Det är ingen tvekan att den utveckling som sker i högskolesektorn, med de stora universiteten, är illavarslande. Det finns goda bevekelsegrunder: Låt så många som få en högskoleutbildning, och låt hela landet få ta del av den högre utbildningen. Men är det rätt väg att gå?

Behöver vi inte internationalisera universiteten, få dem på topposition i världen? Det finns en SNS-studie från 2014 ”Utbildning, forskning, samverkan Vad kan svenska universitet lära av Stanford och Berkeley?” som visar vad Sverige behöver göra för att få våra universitet i internationell toppklass. För en Akademisk Lanthandel vill vi väl inte ha?