Karolinska går från klarhet till klarhet

Sällan har jag blivit så överraskad som när Björn Zoega, sjukhusdirektören för Karolinska Universitetssjukhuset, i tisdags redovisade hur fantastiskt man klarat covid-19. Att inte media uppmärksammat detta är mer än förvånande. Man vill väl inte skriva något positivt om ett sjukhus som man kritiserat så hårt tidigare.

Den snabbhet som Karolinska visade upp när Corona slog till är imponerande. Redan den 12 mars införde man besöksförbud, det skedde nationellt först den 26e. När covid-19 kom hade sjukhuset ett 20-tal intensivvårds-platser, men kunde på en månad öka till 180. Utrustning saknades men köptes upp direkt, utan byråkrati. När piken slog till, den 14 april var sjukhuset utrustat. Karolinska uppvisar en en dynamik och en handlingskraft som är enastående.

Av intensivvårds-patienterna överlevde 80 procent, vilket kan jämföras med New York, som hade 50 procent överlevande IVA-patienter. Av totala antalet intagna för covid-19 så avled 12 procent på Karolinska, mot slutet bara 5%. Man utvecklade behandlingen under resans gång. Och trots det intensiva Corona-arbetet har 500 administrativa tjänster tagits bort, därav 220 chefer.

I mitten på april tog covid-behandlingen mer än 50 procent av sjukhusets resurser. Idag svarar covid för bara 0,4 procent, med 4 patienter i tisdags. Karolinska hade dessutom en planering, för att öka kapaciteten, i form av fas 5 och 6, som aldrig behövde utnyttjas. Därför sa man också nej till militärsjukhuset på Älvsjömässan.

Hur många akademiska forskningsstudier har startats om covid-19? Totalt på Karolinska 98 kliniska studier. Vilket ska jämföras med övriga sjukhus i Sverige, som sammanlagt startat 8 kliniska studier. Det visar med vilken  lugn, och på vilket effektivt sätt, arbetet skett på Karolinska. Det var aldrig kaos, säger Björn Zoega. Och nu betar KS av den vårdskuld som uppstått, med samma dynamik som covid-arbetet planerades och utfördes. Hel 15 procent av vårdskulden är nu avbetad. Och cancervården samt hjärta och kärl har inga köer idag.

Svenska medier har inte förstått , eller vill inte förstå, vilket otroligt framgångsrikt arbete som skett påKarolinska Universitetssjukhuset. Sjukhuset visar sig kanske vara bland de världsledande.

Fotnot:Först ska sägas att Karolinska sjukhuset är stort. Det har en omsättning i år på cirka 20 miljarder och sysselsätter 15.200 medarbetare. Förra året hade man 1,35 miljoner patientbesök och hela 86.000 vårdtillfällen. I våras rankades Karolinska som världens 10e bästa sjukhus.

 

 

 

Sverige har tappat sin position gradvis under 50 år

I går skrev Richard Swartz den viktigaste artikeln om Sverige på mycket länge. Rubriksättaren fångade inte upp artikelns stora värde, utan rubricerade den “Sverige har blivit världens bästa land – för kvinnor”. Det konstaterandet gör förvisso författaren, och åsyftar självständigheten. Den viktiga artikeln kommer därigenom i bakvatten. (Författaren sätter inte rubriken, det gör redaktionen).

Richard Swartz:s artikel är verkligen läsvärd. Läs den med eftertanke, även om den är lättläst.

Här är vad Richard Swartz: artikel i ett sammandrag, men läs artikeln också, om inte förr så över helgen.

För nästan 50 år sedan lämnade Richard Swartz Sverige, där han är född, och har sedan dess levt i Wien. Han har gjort otaliga återbesök i hemlandet Sverige, men de har blivit ganska korta. I år blev det en helt annan vistelse i hemlandet Sverige, för Corona-pandemin stoppade återresan  i våras. Nu fick Swartz möjlighet att under en lång tid se hur Sverige utvecklats.

Sverige har blivit kvar i marginalen i förhållande till Europa. Vi säger “Nere på kontinenten”. Vi känner oss inte bekväma med begreppet “europé”. Vi bevakar våra nationella intressen i EU. Där deltar Sverige utan entusiasm och för att se till att inte andra ställer till dumheter. “Vi vet och kan bäst.”

Som avantgardistiskt samhälle är Sverige i absolut framkant. Inget land är så digitaliserat och uppkopplat. Vi är nästan kontantlösa. På gott och ont känns både Wien och Tyskland som rena stenåldern. Ändå är det märkligt att, trots vår diskreta men självklara känsla av överlägsenhet, så har vår plats i Världen stadigt minskat och Sverige har blivit relativt fattigare. De andra har blivit rikare och kommit i kapp.

“Idag är alla i kapp, på många områden förbi”. Ett faktum som Sverige knappt tagit notis om. Vi har byggt vårt samhälle på individer snarare än på kollektiv. Denna förändring är dramatisk, påpekar Richard Swartz, och den jävar tesen om Sverige som landet “lagom”. Frågan är om detta är stärkande för vårt land, eller en upplösning av samhället.

Kvinnans frigörelse gör att Sverige kanske är världens bästa land för kvinnor. Den kombineras med en föryngring av samhället. Den leder till en “fräschör som består av frånvaron av rynkor och erfarenheter”. Troligen utan motsvarighet i Europa.

Sverige är inte längre “ett etiskt, kulturellt och religiöst enhetligt land”. Det har skett med de bästa avsikter, men med en “stor portion naivitet och okunnighet om vad det innebär att ha med minoriteter och invandrare att göra”.

Sveriges problem idag möts med en uppgivenhet. Vi har på 50 år blivit kraftlöst och mindre handlingskraftigt. Sverige fungerar dock fortfarande – fortfarande bättre än de flesta andra samhällen i Europa”. Frågan är om det räcker, för på stora områden går det åt fel håll.

Detta är ett sammandrag av Richard Swartz artikel i Dagens Nyheter i går. Sammanfattningen sker i huvudsak med hans eget språk. För att rättfärdiga artikeln bör den läsas. Ett måste, vill jag säga. Upprepar: Detta är den kanske viktigaste artikeln om Sverige som har skrivits på mycket länge.

 

 

Morgan Johansson: Vi är på väg att knäcka organiserade brottsligheten DN 2017-09-05

Dagens Nyheters artikel “Morgan Johansson: Vi är på väg att knäcka den organiserade brottsligheten” publicerades för tre år sedan, den 5 september 2017. Den vägen verkar vara lång. 

Nog tycker man att de svenska journalisterna borde följa upp detta löfte från regeringen. Som nu är tre år gammalt. Nu när gängskjutningarna och morden är fler än någonsin.

Det kanske vore en god idé att både ansvariga politiker och de politiska reportrarna i Sverige läser de tre anmärkningsvärda böcker som nyligen publicerats om gängkriminaliteten:

Familjen av Johanna Bäckström Lerneby

Gangstervåld av Fredrik Kärrholm

Gangsterparadiset av Lasse Wierup

I stället för att nu göra något kraftfullt som kan ha effekt på gängkriminaliteten så låter regeringen nu utreda frågan i ytterligare drygt fyra år. Ja, jag skämtar inte. Utredningen, en parlamentarisk sådan, tillsattes i mars i år och ska leverera sitt slutbetänkande den 31 oktober 2024. Den kallas för Trygghetsberedningen och har 11 ledamöter, 5 sakkunniga och 26 experter. De ska nu utreda i drygt fyra år nedanstående.

Vad är då Trygghetsberedningens uppgift? Jo, direktiven kan vi läsa här. Ned uppgiften att ge

 “underlag till utformningen av en kunskapsbaserad och brett förankrad kriminalpolitik som ska bidra till att uppfylla de kriminalpolitiska målen att minska brottsligheten och öka människors trygghet. “

Kan vi verkligen vänta så här länge? Utredningen, som har drygt fyra år på sig (plus beredning remiss, Lagråd samt riksdagens behandling och beslut) har till uppgift, enligt direktiven:

  • identifiera de viktigaste kriminalpolitiska utmaningarna som samhället står inför nu och under de närmaste åren,
  • analysera och bedöma vilken förmåga som finns hos rättsväsendet och andra berörda aktörer för att möta dessa utmaningar på såväl det brottsförebyggande som brottsbekämpande området,
  • bedöma i vilken grad det finns förmåga hos berörda aktörer i samhället att ge relevant stöd och skydd för brottsutsatta,
  • överväga på vilket sätt forskning och innovation i högre grad kan knytas till det praktiska arbetet med att förebygga och utreda brott, och
  • genomföra en genomlysning av hur ett modernt straffsystem bör vara utformat för att kunna bidra till de kriminalpolitiska målen.

Är jag ensam att bli skrämt över att vi ska behöva vänta i minst sex-sju är innan något rejält görs för att stoppa den svenska gängkriminaliteten? Visserligen finns det nu ett 34-punktsprogram, sedan ett år tillbaka, men där är bara två punkter genomförda. Två!

Det ska också sägas att det nu pågår ett 10-tal utredningar som ska behandla olika aspekter av gängkriminaliteten. Kanske kommer det något bra ut av dessa, men den stora Beredningen måste väl ändå inväntas, eller? Varför har man annars tillsatt den? Visst är det härligt med alla utredningar! Långbänken måste älska det svenska politiska systemet. Den får en funktion, blir hedrad.

PS Och nu kommer invändningarna från olika håll mot att polisen kan läsa av mobiler. Man blir matt. Gängbrottslighetens Vänner måste stoppas.

Inför USA-valet: Läs Janerik Larsson i Dagens Industri idag

Det är svårt att förstå politiken i USA, det gäller sedan lång tid tillbaka. Bor man inte där så är det nästan omöjligt att föreställa sig de folkliga reaktionerna och medias sätt att förhålla sig/rapportera om den politiska utvecklingen.

En av dem som länge följt USA:s politiska och ekonomiska utveckling är Janerik Larsson, som bott i landet, utan att tappa kontakten med Sverige. Hans bedömningar är mycket värda, särskilt i ett konfliktladdat läge som idag. Därför råder jag Dig att läsa DI idag “Olyckligt när medierna deltar i det politiska spelet”. Ska Du läsa något som ökar förståelsen av den amerikanska valrörelsen, så är det denna artikel.

Lite utdrag ur artikeln platsar här i bloggen:

Kan man lita på ledande amerikanska mediers bevakning av president Donald Trump? Det enkla svaret på den frågan är nej…

 

… det inte handlar om att avsätta en diktator utan att det faktiskt handlar om ett demokratiskt val.

 

Trumps aggressiva språkbruk skrämmer även dem som i huvudsak står på den konservativa sidan i amerikansk politik.

 

Förtroendet för amerikanska medier har försämrats under Trump och det är svårt att tolka det som att det bara är presidentens fel.

 

vilken är mediernas uppgift – kamporgan eller sanningssökare?

Detta är exakta utdrag ur Janerik Larssons artikel, som kan ge en uppfattning om vad han skriver om – men också ger den bild av den amerikanska politiken som är angelägen att ha med sig inför framtiden när det gäller USA:s politiska utveckling.

PS Janerik Larsson läser är ett nyhetsbrev väl värt att följa. Här är länken.

Trump övertrumfar Biden i teknologi och innovation – på vissa områden

Även om jag hoppas att Joe Biden vinner, så måste jag erkänna att Donald Trump har en bättre politik på många områden när det gäller ekonomi, skatter och regelverk. Särskilt intressant är det att se vilket program de två presidentkandidaterna har på området teknologi och innovation. ITIF, Information Technology & Innovation har just publicerat en genomgång av presidentkandidaternas position, som är synnerligen intressant.

Trump vs. Biden: Comparing the Candidates’ Positions on Technology and Innovation är titeln på denna rapport som jag här vill redovisa kort. Den 40 sidor långa analysen är väl värd att läsa.

Presidentkandidaterna har väldigt skilda program för teknologi och innovation. Trump vill reducera hinder som skatter och regelverk. Dessutom ska man satsa på en viss typ av framtida teknologi som artificiell intelligens och autonoma transportsystem. Här har Trump ökat forskningssatsningarna, samtidigt som han dragit ned på det federala stödet till annan forskning.

Programmet för Joe Biden är mycket mer traditionellt med ökad federal satsning på hälsovård, fysisk infrastruktur och även större forskningssatsning på andra områden.

När det gäller handel är programmen för Trump och Biden ganska lika, men Biden har mer fokus på multinationellt engagemang.

Sammanfattningsvis vill Donald Trump

  • Stimulera genom sänkta skatter och minskat regelverk
  • Ökat stöd till utvalda teknologier som AI, men minskning av det allmänna FoU-stödet.
  • Tuff behandling av Kina, men med en nationell ansats
  • Dra ned på invandringen
  • Stöd till lärlingsprogram, men mindre federalt stöd till utbildning
  • Ökat stöd till fiber-bredband i glest befolkade områden
  • Reglering av plattformsföretagen

Sammanfattningsvis vill Joe Biden:

  • Öka statens engagemang i industrin genom att sätta upp en teknologisk agenda
  • Eftersträva sociala mål med hjälp av hårdare regelverk för fler teknologiska industrier
  • Väsentligt större federalt stöd till FoU och högteknologiska industrier
  • Tuff behandling av Kina, men med en multinationell ansats
  • Massiv satsning på grön teknologi
  • Signifikant ökning av stödet till utbildning
  • Starkt stöd för investering i bredbands-infrastruktur i glesbygd
  • Högre skatter för näringslivet, mer reglering och skärpt lagstiftning på antitrust-området

 

Arbetsrätten behöver ändras i grunden

Ett inlägg idag i Dagens Industri är värt att läsa och fundera över. Det är personalchefen (HR-chef) i Volvo Cars, Hanna fager som skriver en debattartikel. Med rubriken “Industrin hjälps inte av las-utredningen”

Den arbetsrätt och de avtal som gäller mellan arbetsgivare och anställda håller inte i dagens moderna samhälle. Las är från 1970-talet, dvs nästan 50 är gammal. Då hade vi i stor utsträckning ett 9 – 5-samhälle. Med den moderna tekniken idag har vi ett 24-timmars-samhälle. Idag pågår samhället dygnet runt. Det är självklart att detta måste sätta sina spår i både arbetsrätt och de regler som gäller mellan arbetsmarknadens parter. Därtill kommer globaliseringen.

Hanna Fager anger att det som måste hanteras är (Där jag lagt till lite som hon inte tagit upp):

  • Anställningsregler, skydd och rättigheter, på båda sidor
  • Omställningsskydd och turordningsregler
  • Kompetensutveckling och livslångt lärande
  • Arbetslöshetskassa
  • Flexibilitet som gör att anpassning till den globala marknaden är möjlig

Detta är bara smakprov. I grunden ligger att anställnings- och de arbetsrättsliga frågorna måste vara flexibla. De kan inte nu låsas för 50 år fram i tiden. Här har den svenska fackföreningsrörelsen sin akilleshäl. Den vill slå vakt om de som är anställda, även om ett företags eller en organisations anpassning till verkligheten borde vara viktigare. Facket måste förstå att inlåningseffekten inte är gagnerik, annat än kortsiktigt.

Denna blogg har jag skrivit för att öka förståelsen för vad den nya tiden och dagens företag behöver. Det gäller särskilt de globala, oavsett om de är stora eller små.

Så mina slutord: Läs Hanna Fagers artikel i dagens Industri. Och tänk själv. Det gäller inte minst företrädare för fackföreningsrörelse. Och de två ansvariga i regeringen: Stefan Löfven och Eva Nordmark

Ordning och reda i Sverige – huvudfrågan i nästa val?

Det skulle förvåna om inte ordning och reda i Sverige blir huvudfrågan i det allmänna valet 2022. Nu när allt mer kommer fram, som ansvariga politiker inte vill ska komma fram i dagsljuset.

I Sverige är identiteten till salu. Det framgår av en artikel i senaste numret av Fokus. Artikeln är skrämmande och visar på ett samhälle – Sverige – som inte fungerar:

  • Det är lätt fuska sig till en identitet – en man hade 2015 skaffat 40 olika identiteter
  • Handel med identiteter och försäljning av körkort sker och brottslingen släpps direkt
  • Folkbokförings-brott kan ge fängelse i två år, men ingen döms till detta
  • Skatten, polisen, försäkringskassan och migrationen får inte prata med varandra.
  • Polisens kontroll av invandrares fingeravtryck måste beviljas av Migrationsverket,
  • Drygt 600.000 bor i cirka 60 utanförskapsområden
  • Så många som 200.000 människor kan bo på felaktiga adresser
  • Alla säger sig vilja ha en ny folkbokföring – ingen vet hur
  • Under 1900-talet har folkbokföringen utretts 10 gånger
  • En ny utredning pågår nu om folkbokföring, färdig i april nästa år, tillsattes för ett år sedan.

I en debattartikel den 8 juli i år i Aftonbladet gick Mikael Damberg och Magdalena Andersson ut och påstod att “Vi kraftsamlar mot kriminella nätverk”. Så här avslutades artikeln:

Vi tänker aldrig acceptera att våra välfärdssystem utnyttjas av kriminella som både utnyttjar människor och skor sig på samhällets resurser. Därför får nu dessa 12 myndigheter tillsammans i uppdrag att växla upp arbetet mot den här sortens brottslighet ytterligare.

Våra myndigheter blir allt mer samordnade och effektiva i sina insatser mot kriminaliteten, och vårt samhälle är både starkare och mer uthålligt än vad de kriminella nätverken någonsin kommer att bli. Steg för steg ska de pressas tillbaka och lagföras.

Mikael Damberg, inrikesminister (S)
Magdalena Andersson, finansminister (S)

Inget tyder på att detta har givit effekt, utan nu väntar man på utredningen om folkbokföringen och samordningsnummer som blir klar den 1 april 2021. Sedan ska den på remiss, bearbetning i regeringskansliet, varefter Lagrådet ska höras, sedan proposition och därefter behandling i riksdagen. Till sist beslut och genomförande.

Heja Långbänken!

Vad kan man säga om gängbrottsligheten?

Klanerna är system-hotande för Sverige, säger Rikspolisen. Det här blir samhälls-hotande därför att man förskjuter makten från staten till familjen, säger Linda H Staaf, chef för polisens underrättelseenhet. Detta sa också biträdande Rikspolischefen Mats Löfving i Ekots Lördagsintervju.

Stefan Löfven i Göteborg den 14 augusti 2018:  “polisen måste få de resurser som krävs” Tre månader senare, när Stefan Löfven bildat regering talar både Rikspolisen och SÄPO om vad som krävs i två parallella skrivelser till regeringen.

Den 11 september 2019 presenterar regeringen sitt 34-punktsprogram med förslag på åtgärder mot gängkriminaliteten. “I Sverige ska alla vara trygga, oavsett var man bor. Kampen mot det grova våldet och nyrekryteringen till gäng- och nätverksmiljöer måste intensifieras.” Nu, efter ett helt år, är bara två av de 34 punkterna genomförda. Vad säger man? Snabbhet eller Långbänk?

Samtidigt som regeringen lägger fram sin rekordstora budgetproposition larmar Kriminalvården att man tvingas gå upp i stabsläge. Fängelserna är överfulla och utbyggnaden har inte skett i den takt som behövs. Riksåklagaren är bekymrad då man inte fått de begärda anslagsökningarna i budgeten, för då kan man tvingas säga upp åklagare framöver. Domstolsverket får inte heller vad det behöver, vilket särskilt gäller migrationsdomstolarna.

Ett stort antal utredningar pågår i syfte att stoppa gängbrottsligheten. Jag har identifierat ett 10-tal, där den viktigaste är Trygghetsberedningen som ska ta ett helhetsgrepp om brottsligheten. Den ska vara klart först om drygt fyra år, den 31 oktober 2024. Det som görs dessförinnan får väl betraktas som provisorium. Långbänk?

Sverige intar utan jämförelse den främsta positionen i Europa när det gäller gängkriminalitet. Bland annat är det 10 gånger vanligare med skjutningar i Sverige än i Tyskland. En stor del av svenska folket tror inte att politikerna klarar av gängbrottsligheten. Idag bor uppskattningsvis cirka 600.000 människor i de utsatta områdena som gängen dominerar.

Hur anmärkningsvärt det än kan låta, så existerar gängbrottslighetens vänner. Du som tvivlar kan läsa Finns verkligen gängbrottslighetens vänner?

När vi talar om brottslighet får vi inte glömma bort den brottslighet som drabbar företagen. Det sker givetvis inte bara i de utsatta områdena, även om företagen där är mer utsatta än i övriga landet. Företagens brottslighet kostar 100 miljarder årligen och det verkar inte finnas ett stopp för den.

Det har kommit tre nya böcker om klan- och gängkriminaliteten:

Lasse Wierup “Gangsterparadiset

Fredrik Kärrholm: “Gangstervåld: Den nya brottsligheten”

Johanna Bäckström Lerneby: “Familjen

Finns det något som stör vårt land som gängkriminaliteten? Lag och ordning kan inte upprätthållas i Sverige. Och de ansvariga politiker gör inte vad som krävs. Staten gör inte det som är dess huvuduppgift.

PS Vi ska lära våra barn, eller barnbarn: “Ge rånarna allt direkt, kära barn!”

Tänk vad Sverige kunde varit om vi utnyttjat vår potential!

Idag ska jag vara både positiv och negativ. Var hade Sverige varit om vi utnyttjat vår potential? Dagens Industris Andreas Cervenka ger ett svar: 160.000 mer i inkomst per invånare i vårt land. Inte dåligt, nej fantastiskt. Femton förlorade år för svenskens plånbok heter artikeln. Den kanske är lite komplicerad att förstå, men inte alls obegriplig. Lägg några extra minuter på läsningen och Du kan förklara för andra.

Mellan 1995 och 2007 ökade vår ekonomi, BNP, med 3 procent årligen. Sedan kom finanskrisen 2008. Därefter har den ekonomiska tillväxten varit låg, fram till 2014 obefintlig, sedan har det gått lite bättre.

Men om man tar med de prognoser som finns med BNP i år ned 5,5% och sedan upp mellan 2 och 3% de kommande tre åren, så blir tillväxten under perioden 2007 – 2023 endast 0,7 procent i Sverige. Skillnaden mellan en 3-procentig och en 0,7-procentig utveckling ger hela 160.000 kronor per svensk. (Lägre än om vi fortsatt med en 3-procentig BNP-ökning)

Låt oss titta på Tyskland, för att få en jämförelse. Där steg BNP mellan åren 2007 och 2019 med hela 2,6 procent. Det ska sägas att Sverige är inte ensamt att ha en dålig ekonomisk utveckling, men per capital ligger vi i botten.

Varför har det gått så dåligt för Sverige? Skälen är nog två (egentligen tre, se längre ned). För det första har vi haft en kraftig befolkningstillväxt, och den tillväxten har inte producerat, utan kostat stora pengar i stället. Därtill kommer att produktiviteten i Sverige varit låg. 

Men när Magdalena Andersson stoltserar med den förnämliga svenska ekonomiska utvecklingen, så ger hon inte den riktiga bilden. Hon talar om BNP-ökningen för landets Sverige och inte per invånare, per capita. Det är inte bara att lura sig själv utan gravt missvisande.

För två år sedan gjorde professor Johan Eklund, VD för Entreprenörskapsforum, en liknande beräkning. Tillsammans med Per Thulin. “250 miljarder fattigare!” heter studien. För normalhushållet hade det blivit en halv miljon bättre ekonomiskt per år, enligt den rapporten. Nästan samma resultat som Dagens Industri kommer fram till nu.

Det finns ett skäl, som inte anges, som möjliggjort den stora befolkningsökningen och den låga produktiviteten. Det politiska systemet, de politiska besluten. eller avsaknad av beslut (Långbänken)

PS Under månader tog Corona och Pandemin över bloggen. Sedan kom gängkriminaliteten och klanerna. Därför är det så skönt att få höja blicken. Sverige är fantastiskt, men tänk vad vårt land varit om potentialen hade utnyttjats. Därför får inte det omedelbara ta över det långsiktiga.

Landets företagare upplever att regelbördan ökat 9 gånger mer med S-regeringen

Alla regeringar i Sverige har utlovat lättnader i regelverket för företagen. Men, sedan har man gjort tvärtom. Trots att alla vet att krångliga och många regler hindrar företagen och minskar både expansion och nya jobb. Varför kan inte politikerna åtgärda detta?

Kan det vara samma oförmåga att förstå hur företagen fungerar som när det gällde stödet till företagen i Pandemin? Säkert, säger jag. Och varför tar man inte råd av de som kan företagen? Kan det vara så att politikerna tycker det är roligt att leka med lagstiftning och regler?

Nu har Näringslivets Regelnämnd, som representerar landets näringsliv, kommit med en mycket intressant studie: “Företagsklimatet i Sverige Över ett decennium med upplevt regelkrångel”. Den redovisar utvecklingen från 2009 till 2020.

Det är en skrämmande läsning. Varje år, med ett undantag, så tycker landets företagare att reglerna blivit krångligare.  Året 2011 slopades revisionskravet för mindre företag med högst tre minjoner i omsättning. Det året var det fler företagare som tyckte att reglerna blev lättare än svårare.

Utvecklingen är dock väldigt olika under Alliansregeringen jämfört med den nuvarande socialdemokratiska regeringen. Under perioden 2009 till 2014, då Alliansen hade regeringsmakten ökade regelkrånglet med knappt 20 procent per år.

Under S-regeringens år 2015 – 2020 har regelkrånglet blivit i genomsnitt 9 gånger värre varje år, jämfört med tiden då Alliansen styrde. Detta enligt de berörda, landets företagare. Måttet är en jämförelse mellan de som anser att reglertvånget blivit hårdare respektive lättare under varje år, jämfört med det gångna året.

Under Alliansens år var det i genomsnitt 11 procent som tyckte att regelbördan blev lättare, mot 13 procent som tyckte att bördan blivit större. Under Stefan Löfvens regering upplever i genomsnitt 28 procent av landets företagare att regelbördan blivit tyngre, mot ynka 3 procent som tycker att den lättat. Varje år. Det är otvetydigt att de gångna fem åren varit väldigt mycket sämre för landets företagare än motsvarande period tidigare. När måttstocken är regelkrånglet.

Har regelbördan någon betydelse för företagens utveckling? Två tredjedelar svarar att de skulle kunna anställa fler och/eller öka försäljningen om regelbördan minskade. En tredjedel av landets företagare tror inte att regelbördan spelar någon roll.

Näringsminister Ibrahim Baylan i den nuvarande regeringen har inlett ett arbete för att förenkla.. Det uppgav han för ett år sedan. Han gav sig ut på en “förenklingsresa I december förra året hade Baylan träffat 75 företag under sina förenklingsresor. Då gav näringsministern Tillväxtverket i uppdrag att bearbeta de förslag som de 75 företagen kommit med. Den utredningen redovisades den 30 juni. En redovisning av bilagor och andra synpunkter på förenklingar finns här.

Nu i september kom en utredning om att förenkla för de allra minsta företagarna, men bara på skattesidan. “Enklare skatteregler för enskilda näringsidkare”. Nu ska den utredningen, 301 sidor, ut på remiss, behandling i regeringskansliet, beslut i regeringen och Lagrådsremiss innan det blir proposition om några år. Sedan är det riksdagens uppgift att behandla och besluta, om det gäller lagstiftning. Vi får se vilken skillnad den kan göra för att minska regelbördan.

I april tillsattes en annan regelförenklings-utredning som ska vara klar i nästa vecka, den 30 september. “Enklare regelverk för mikroföretagande och en modernare bokföringslag” (Kors i taket så snabbt). Vi får se vad den kommer fram till.