Har Europa någon chans mot USA och Kina?

Hittills har Europa dragit det kortaste strået när det gäller teknikutveckling i världen under 2000-talet.. Plattforms-företagen har utvecklats i USA och Asien. Av världens värdemässigt största teknikföretag finns inte ett enda europeiskt. Störts är tyska SAP, men det kommerförst på plats 60.

I höstas inträffade två händelser som kanske på sikt kan ändra på detta sakernas tråkiga tillstånd. Den 26 september september höll Frankrikes nye president Emmanuel Macron ett anförande om behovet att rejäla och snabba satsningar på innovationsutveckling i Europa. Senare togs initiativet JEDI, som står för Joint European Disruptive Initiativ.

Faktum är att den som allra först reagerat på Europas oförmåga att utveckla nyskapande innovation är forsknings-kommissionären Carlos Moedas, som är ung och dynamisk. Han blev förfärad under sin första tid i Bryssel över den långsamhet med vilket all forskning och innovation hanterades. För att få en förändring föreslog Moedas skapande av European Innovation Council för två år sedan.

Men större makt än Moedas har Emmanuel Macron, så när han förra hösten tog upp frågan om ett mer dynamiskt och snabbare EU på innovationsområdet, så tog alla intryck. Nu har det dock kommit kritik mot Macron för att bara tala och inte handla. Skälet till fördröjningen är Angela Merkels situation, med en månader lång regeringsbildning. Utan stöd från Tyskland kunde Macron inte gå vidare.

Och om allt stämmer, så kommer president Macron att lansera ett snabbspår, eller vad vi ska kalla det? i EU. Enligt vissa källor sker detta i morgon, torsdag. Det skulle inte förvåna om han direkt ur ”egen ficka” (Frankrikes budget) allokerar ett antal hundra miljoner euro till banbrytande forskning. Samtidigt som han föreslår konkreta insatser av större dignitet i EU. (Och här får Sverige vara med och betala) .

Nu måste jag nämna vad JEDI går ut på. Det ska var banbrytande, disruptive, projekt med följande kriterier:

  • Det långa perspektivet
  • Vara riktigt riskfyllt och
  • Inte ha sträva efter en direkt ekonomisk avkastning
  • Däremot en otrolig god långsiktig avkastning om projektet går i hamn – men för många fler än initiativtagaren.

Lyssna på Joint European Disruption Initiativ när det lanserades. Det är André Loesekrug – Pietri, som talar:

Det finns en bra och kompletterande källa till ovanstående, en artikel från Bloomberg ”There Are Worries European Technology Will Be Left Behind”, som kom igår.

Har Alliansen passerat sitt bäst föredatum?

Inför den valperiod vi nu upplever gick Alliansen till val på Sverigebygget. Så här lät det i Alliansens manifestet: Med Sverigebygget lägger vi grund för fler jobb och fler växande företag – i hela landet. Det är en del i att nå Alliansens jobbmål – över fem miljoner människor som arbetar 2020. Sedan gick alliansen konkret fram med följande vallöfte:

Sverigebygget innebär:

  • Över 400 miljarder kronor i investeringar fram till 2035.
  • 150 000 nya bostäder
  • Att det blir lättare att bygga bostäder genom enklare regler och ökad tillgång till mark.
  • 13 000 nya jobb per år bara inom byggsektorn fram till 2035.
  • Stambanor för höghastighetståg som binder ihop Stockholm med Göteborg och Malmö samt regionerna däremellan.

Här finns hela Planen för Sverigebygget, daterat den 2 juli 2014. Hade Alliansen fått regeringsmakten skulle allt detta, med höghastighetståg, vara i full sving. För att bereda vägen för dessa planer tillsattes en utredare, Reinfeldts tidigare statssekreterare HG Wessberg. , Sverige. Arbetet fick namnet Sverigeförhandlingen, och fick sina direktiv av regeringen dagen innan Alliansens planer offentliggjordes. Läs länken om Sverigeförhandlingen, den ger en god och trovärdig bild av höghastighets-projektet.

Det finns också väldigt intressanta analyser om höghastighetståget som SJ gjort. Dessa visar dels att det nuvarande stamnätet inte räcker, dels att höghastighetståget skulle lösa uppgiften att få tillräckligt med kapacitet på de svenska järnvägarna. Läs gärna och bilda Dig en egen uppfattning.

I diskussionen sägs att det snabba höghastighetståget skulle bli vansinnigt dyrt. Men stämmer det? Investeringen på 230 miljarder motsvarar ungefär 5 procent av vår BNP. När stambanan byggdes var den investeringen motsvarande två gånger vår BNP. Det kunde man tala om dyrt och ett stort risktagande. Tur att vi hade modiga politiker då. Förhoppningsvis är det 40 gånger lättare att fatta dagens beslut, eftersom kostnaden bara är en 40-del så stor idag som år 1854. Givetvis bör finansieringen ske genom en upplåning separat.

För ett par år sedan började först Liberalerna, sedan Moderaterna, vackla i sitt stöd för höghastighetståget. Det som man gick till val på. Men nu startar regeringen förhandlingar med oppositionen. Och man kan hoppas att Alliansen då återgår till sitt givna vallöfte. Kan man ändra sig om DÖ-uppgörelsen borde det vara ännu lättare att hålla fast vid sitt givna vallöfte.

Rör det sig om en riktig pudel?

Nja, snarare om en halv pudel. Det jag åsyftar är finansminister Magdalena Anderssons artikel i Dagens Industri idag. ”Vi stoppar exitskatten”, skriver hon.

Det är säkert en reaktion på kritiken mot själva exitskatten, men kanske framför allt på den kritik som Dagens Industri förde fram för precis en vecka sedan i en ledare ”Hur blev Magdalena Andersson en vänsterpopulist?” För egen del, när jag bloggade om ledaren, så förespådde jag en reaktion från finansministerns sida. Där tog jag upp hennes medverkan till ”Självmål Sverige”, som Nordbankens flytt till Finland innebär.

Det kanske inte är så många som tänkte på hur lågmäld kritiken mot Nordea var när flytten faktiskt skedde, på bolagsstämman för snart två veckor sedan. Det gällde både finansministern och statsminister Löfven. Bäst uttryckte nog LO-basen detta:

Marknaden får styra, anser LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson. Han vill inte pressa institutionerna att rösta nej till Nordeas flytt från Stockholm till Helsingfors.– De måste göra en marknadsmässig bedömning av flytten

Det säger LO, som tidigare hotade med att flytta allt från Nordea och ville skrämma banken till lydnad, för att den skulle stanna i Sverige. Men sans och måtta samt självransakan tog över. Gör man i stundens ingivelse ett medvetet självmål kan man inte skylla på andra.

Vad säger finansministern i sitt inlägg i DI idag? Varför drar man tillbaka ett förslag, exitskatten, som Magdalena Andersson välkomnade från början och som hon lät skicka ut på remiss? Som för övrigt nu är slutförd. En tung röst var säkert Stefan Perssons brev till regeringen i ämnet, för han håller normalt en väldigt låg profil. Det skäl finansministern själv lämnar nu är att problem uppstår vid generationsskifte, och därför ingen exitskatt. Hon ser dock fortfarande ett problem med att pengar kan läcka ut från Sverige. Den sk10-årsregeln hänvisar hon till, men säger samtidigt att det ska ske i dialog med företrädare för det svenska näringslivet.

Finansminister om betydelsen av landets företagare ser ut så här i dagens tidningsartikel:

Sverige är en liten öppen ekonomi som bygger sitt välstånd på handel och export. En av grundstenarna i den svenska modellen är ett konkurrenskraftigt och dynamiskt näringsliv som har goda förutsättningar för investeringar och export.

Men Magdalena Andersson och regeringen behöver gå mycket längre, det skrev företagaren Sven Hagströmer, också i Dagens Industri, i lördags:”Företagare borde hyllas”, menade han.

Nog märker man ett viss tillnyktrande. Men så har vi vinststoppet för välfärdsföretagen. Bli inte förvånad om regeringen, efter blivit nedröstad i riksdagen, säger att man vill gå andra vägar. Det blir då ingen het fråga i valet. Det blir Västerns Jonas Sjöström som visar upp sin hets mot privata företag.

Att förstå framtidens innovationsekonomi

Idag är jag konstruktiv, som alltid. Men ingången är inte våra problem eller senfärdighet. Nu gäller det hur vi ska förstå innovation, digitalisring och framtiden. Ingången är tidskriften MGMT of Innovation and Technology

Tidskriften ges ut av Stiftelsen IMIT – Institute for Management of Innovation and Technology. Huvudmän är de fyra högskolorna Chalmers, Lund Tekniska Högskola, Handelshögskolan i Stockholm och KTH. Fyra gånger om året kommer denna tidskrift ut. Och den har fått en ny och verkligen läsbar layout, både i pappersformat och på nätet.

Ska man förstå vad som är på gång i det framtida näringslivet, så är marsnumret en utomordentlig ingång. Ska här kort försöka ge en liten fingervisning. Sedan är det upp till Dig att logga in (länk nedan) och läsa undr helgen. Det är fyra artiklar, som ger olika perspektiv.

  • Företag och cirkulär ekonomi – Nya affärsmodeller, nya ekosystem
  • Innovationspartnerskap – När relationer räknas
  • Grus i innovationsmaskineriet – Om kostnader, risk och missade möjligheter
  • Innovativa konkurrenter från tillväxtekonomier – Vad gör svenska företag?

Den cirkulära ekonomin innebär en omställning från den linjära modellen, som innebär använda, konsumera och förbruka. Det är modellen från industrialiseringens start. Man skulle kunna kalla det nya för en samverkansmodell, där alla är involverade. De stora företagen kommer att sätta spelreglerna. Och de två forskarna enger fem krafter som omvandlar ekosystemet; Medvetenhet, Förhandling, Innovationsstöd, Skyddande och Standardisering. (läs mer under helgen)

Innovationspartnerskap innebär ett brett samarbete med andra/alla som är berörda. Här ska inte bara tid, kostnad och kvalitet in, utan också mjukare värden. Denna del i den framtida ekonomin är kanske lättare att ta till sig är den cirkulära, men båda delarna samverkar. Det kan nämnas att den som forskat om detta och skrivit artikeln är Anna Brattström, som fått mängder med utmärkelser för sitt arbete. (helgen)

Grus i innovationsmaskineriet visar på de problem som det intima samarbetet mellan alla tänkbara parters kan innebära. Man måste bland annat acceptera ”icke-resultat”, som Thomas Edison gjorde när han svarade på frågan om hur det kändes att göra 6.000 misstag:” Det är 6000 nya sätt på hur man INTE gör en glödlampa”. En viktig del i ett arbete är den sk ”cutten”. Ställa upp rimliga men dedikerade tidsfrister. I arbetet krävs också variation och en förståelse i företagets ledning för innovationsarbetets särart. (läs själv)

Innovativa konkurrenter från tillväxtekonomier påvisar vad lågproduktions-länderna nu kan. De har fått företag som utvecklat ett innovativ förmåga och som gör en snabb produkt-framtagning. Hit hör länder som Kina, Turkiet och Brasilien. Lösningen, enligt forskarna, är att våra företag går mot mittsegmenett, men samtidigt behåller differentiering och premium. Ett bra produktnamn är värdefullt, liksom långsiktiga allianser med företag i tillväxt-ekonomierna. (Här är länken till helgen)

Var hittar jag läsningen i helgen? Svaret är gå in på mgmt.imit.se

Till sist vill jag ge Stiftelsen IMIT en eloge både för artiklarna, men också, och inte minst, för den utmärkta layouten. Som inte ser märkvärdig ut, men som är riktigt läsvänlig. Det gäller särskilt internet-versionen. Den är otroligt enkel att läsa och ta till sig. Men även den tryckta tidningen.

Du kan också prenumera (utan kostnad) på tidskriften MGMT genom att maila till imet.se eller skriva en rad till Stiftelsen IMIT, Jannie Björk, 412 96 Göteborg

Så satte sig regeringen över både Lagrådet och Riksrevisionen

Lagförslaget om Vinster i Välfärden lades på riksdagens bord igår.

Hur kan en regering lägga fram ett förslag, oavsett ämnesområde, som är så underkänt av i stort sätt alla? En liten lista skadar inte. Så här säger ett antal remissinstanser:

  • Riksrevisionen säger att förslaget är rättsosäkert
  • Kommerskollegium ifrågasätter allmäninstresset
  • Ekonomi-styrningsverket anser underlaget för bristfälligt
  • Statskontoret saknar underlag för att bedöma nyttan.
  • Lagrådet anser att förslaget på alla områden har ett ofullständigt beslutsunderlag

Regeringen lanserar förslaget i gårdagens Aftonbladet. Det är kanske typiskt att man väljer AB, som läses av vänstern, men kanske inte så många av övriga partiers kärnväljare. För något värre får man leta efter. ”Vinstjakten ska bort – nu går vi till riksdagen”. Det är Ardalan Shekarabi, som frontar för regeringen och Vänsterns Ulla Andersson skom sätter sina namn under artikeln. Det räcker att läsa första meningen, som är hur nedsättande som helst mot alla välfärdsföretag:

Att vinstdrivna skolor kan tjäna pengar på att hålla nere kvalitet, driva på segregation och betygsinflation, och samtidigt göra obegränsade vinster riskerar att slå sönder tilliten till vår välfärd

När man läser en sådan här artikel kanske man inte ser skogen för bara träd. Men läs denna första mening noggrant. Den säger:

  • Att välfärdsföretagen har dålig kvalitet
  • Välfärdsföretagen  tjänar pengar på den dåliga kvaliteten
  • Välfärdsföretagen driver på och ökar segregationen
  • Friskolorna driver på betygsinflationen
  • Välfärdsföretagen gör obegränsade vinster
  • Välfärdsföretagen slår sönder tilliten till vår välfärd

Så mycket står det i denna enda mening. Tänk på alla 1000-tals företag och skolor som berörs av dessa omdömen! Och alla vi andra. Detta är ju snudd på förtal.

 

 

Svenskt självmål: Nordeas flytt till Finland

Så här sa finansminister Magdalena Andersson om Nordea till Svenska Dagbladet den 14 mars 2017:

Om de lägger huvudkontoret i ett annat land minskar risken för svenska skattebetalare den dagen det blir en krasch.

Nu efteråt skulle säkert Magdalena Andersson ha bitit tungan av sig, om hon hade kunnat. Och skälet till Nordeas reaktion var ett förslag till både resolutionsavgift (i realiteten en skatt) och en bankskatt som finansministern presenterat den 25 februari. Detta förslag skulle drabba Nordea hårdare än de andra bankerna. Uppskattningsvis en skatt på 5-6 miljarder årligen. Dessutom skulle avgiften – skatten vara evig.

Sedan gick månaderna, bankerna gav remissvar till regeringen och ett nytt förslag kom sedan i juni 2017. Med en lägre resolutionsavgift, som dessutom inte var ändlig, utan skulle upphöra 2025. Men samtidigt fortsatte talet om en särskilt bankskatt. Så osäkerheten var fortfarande stor vad gäller pålagor på bankerna. Det slutliga förslaget från regeringen lades, efter Lagrådsremiss, fram under hösten 2017.

Bankunionen har Sverige valt att stå utanför. Alla euroländer är medlemmar, och unionen står öppen för övriga EU-länder. Det betyder att de svenska bankernas situation är osäker. Detta var ett avgörande skäl till varför Nordea valde Finland , som är med i bankunionen.

Först i december förra året tillsatte Sverige en utredning om eventuellt medlemsskap, fem år efter att frågan väcktes i EU.. Utredare är Anna-Karin Jatko, generaldirektör vid Exportkreditnämnden. Utredningen ska inte vara klar förrän den 30 november 2018. Under tiden har Sverige genom oskickligt agerande förlorat sin största bank.

På ett lunchmöte i går beskrev Nordeas VD Casper von Koskull att banken var tvungen att flytta från Sverige till Finland, av de skäl jag skrivit om ovan. För att få stabila villkor, samma som de andra europeiska bankerna har. Vi ”blir en bättre bank” då sa han. Så tjänar vi våra kunder bäst, enligt Nordeas VD.

Så här gör man självmål i Sverige.  Men inte nog med detta. Sverige har haft ambitionen att Finansplats Stockholm ska bli bland de ledande i Europa. Det som nu skett är nog det allra mest effektiva för att sätta stopp för finansplats Stockholm. Vad tänker de ansvariga politikerna på, frågar man sig?

PS Dagens Industri publicerade en intressant och skrämmande ledare på måndagen: ”Hur blev Andersson en vänsterpopulist?” DI avslutar ledaren på följande sätt:

Att ge uttryck för att företagare och höginkomsttagare inte betalar tillräckligt mycket i skatt är olyckligt och vilseledande. Det är företagarna som lyfter Sveriges tillväxt och möjliggör en stark välfärdsstat. Det borde vara en plikt för en finansminister att berätta detta för väljarna.

Något för finansministern att ta till sig?:

 

 

Regeringen tar ett rejält kliv för att bygga den ekonomiska politiken på kunskap

Det kan låta underligt att regeringen vill ha en saklig grund att stå på när det gäller den ekonomiska tillväxten. Den har förvisso inte visat något större prov på fingerspitzen-gefühl visavi landets näringsliv, med allt ifrån 3:12 regler och vinster i välfärden till exitskatt och nu senast förmögenhetsskatt. (Något som effektivt driver de duktigaste utomlands)

Det är Tillväxtanalys som fått uppdraget att utveckla ”Kunskap för tillväxt” i reglerings-brevet  för både 2017 och innevarande år. I december förra året kom så Tillväxtanalys med sin Analys och utvärderingsplan  ”Kunskap för tillväxt 2018”. Den är inte lätt att hitta, men finns på hemsidan under rubriken ”Relaterad information”, men här finns länken, så problemet är löst för alla som vill följa upp detta. Detta är grunden för de kommande tre årens stora arbete hos Tillväxtanalys.

Hur har detta kunnat ske? Hur har regeringen kommit sig före att ge Tillväxtanalys detta stora uppdrag? Svaret torde vara Näringsdepartementet och dess statssekreterare Eva Lindström. Som nu den 1 mars blivit Sveriges representant i Europeiska Revisionsrätten, efter HG Wessberg som slutat. Stort tack till Eva Lindström och det ska bli mycket intressant att se hur regeringen i framtiden kommer hantera den analys och de rekommendationer som kommer från Tillväxtanalys. Att man vågar, är min reaktion.

Tillväxtanalys utgångspunkter för sitt arbete med regeringens tillväxtpolitik är denna: Sverige är en liten öppen ekonomi, som befinner sig på den vetenskapliga och teknologiska fronten. Avgörande för tillväxten är innovationsförmåga, infrastruktur och omställningsförmåga. Grundläggande är vidare institutioner och regler som skapar spelplanen på en global marknad. Tillväxt förutsätter ett dynamiskt näringsliv.

Sedan beskriver Tillväxtanalys i sin plan hur uppdraget ska genomföras, Metoderna, på sidan åtta. (Det är bara att läsa. Gäller också journalister)

Det övergripande regeringsuppdraget:

  • Analys av regeringens Exportstrategi
  • Analyser av regeringens Nyindustrialiserings-strategi Smart Industri
  • Näringslivets digitalisering
  • Analys av regeringens arbete med små och medelstora företag

Tillväxtanalys har för sitt arbete identifierat sex studieområden:

  • Sveriges innovationsförmåga
  • Sveriges strukturomvandling
  • Sveriges infrastruktur för innovationsförmåga och näringslivsdynamik
  • Sveriges internationalisering
  • Näringslivets kapitalförsörjning
  • Näringslivets gröna omställning

Redan i år, med början i april, kommer Tillväxtanalys att redovisa fem rapporter om den svenska tillväxtpolitiken.Blogginlägget blir för lång om jag räkna upp dem här (sid 35), men var så säker på att jag kommer tillbaka. Det här arbetet, som innebär att alternativa fakta kommer i skamvrån, om inte Regeringen väljer att gå mot bättre vetande även i framtiden, med dessa analyser i nacken.

Vi kan alla göra en konkret insats för framtiden

Det finns en naggande god verksamhet, kallad Mentor. Har tidigare hört om verksamheten, men nu har jag fått mer vatten på kvarnen. Vid ett utmärkt frukostseminarium i går på Stockholms Handelskammare, under ledning av VD-n där, Maria Ranka, presenterades Mentors verksamhet.

Fokus är att ge ungdomar i 13 – 17 årsåldern en hjälpande hand. Varje år hjälper några tusen mentorer ungdomar, både svenskfödda och inflyttade. Verksamheten är helt frivillig, både för den enskilde och mentorn. Förutom direkt mentorskap gör organisationen skolbesök med jobbmentor-verksamhet. Totalt nådde man förra året ut till hela 17.000 ungdomar. Inte dåligt. Med den spridningseffekt som verksamheten har lär man nå ut till hela 90.000 ungdomar årligen.

Målet, enligt organisationens generalsekreterare, Karin Jordås, är att nå alla ungdomar, men då krävs att man i sin egen verksamhet når ut till cirka 100.000 ungdomar i direktkontakt. Det är sex gånger så många som idag. Där kan vi alla hjälpa till. gå in på Mentors hemsida och klicka dig fram.

Det företag som gjort mest för Mentor-verksamheten, H&M, var väl företrätt vid seminariet. Den mångårige styrelseledamoten Stefan Persson, med 22 år i Mentors styrelse, menade att det är oerhört viktigt för företaget att engagera sig i samhällsfrågor. Och ungdomen är vår framtid, påpekade han.

Men, Stefan Persson berörde inte bara mentor-verksamheten, utan betonade också att lärlingsverksamheten är avgörande för att unga ska få in en fot i arbetslivet. Han var kritisk mot de politiker som motarbetar denna verksamhet. Det är ”oansvarigt” påpekade Persson.

Sara Svirsky, ansvarig på H&M:s globala marknadsavdelning, med 460 anställda, har engagerats. Hon berättade om konkreta insatser som görs.  H&M:s största praktiska insats i Mentor gjorde H&M i höstas. Hela 193 volontärer från företagets globala marknadsavdelning gick  under två veckor ut och besöker tio skolor runtom i Stockholm

Karin Jordås berättade mot slutet att organisationen nu går ut i de särskilt utsatta områdena, som är hela 61 enligt polisen. Erfarenheten hittills är mycket positiv. Samtidigt kan noteras att en halv miljon människor bor i dessa områden.

Dagens Industri är som vanligt på hugget, med en artikel om Mentor idag.

PS. Putins mordhistoria: Putins chef i St Petersburg, Anatolij Sobtjak förgiftades i Kaliningrad den 20 februari 2000. Putin hade sänt Sobtjak dit, med kort varsel, när Putins historia från St Petersburg inför tre journalister ifrågasattes. Samtidigt som Putins avhandling var en kopiering ur en amerikansk lärobok. En kritiker som Sobtjak lever farligt, liksom hans två livvakter gjorde, som också blev förgiftade, men överlevde. Samma gift som i London?

Medborgare, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra

De som ska förlåtas är Ardalan Shekarabi och den regering han representerar. Han avslöjar nämligen i en skriftlig kommentar till Svenska Dagbladet att han inte förstår vad Ilmar Reepalus förslag innebär.

Ofta är man irriterad när ansvariga beslutsfattare, inte minst politiker, inte vill ställa upp för en intervju, trots att de är direkt och kraftigt berörda. Men nu är det i stället tacksamt. Svenska Dagbladet har nämligen låtit SIFO undersöka svenska folkets förståelse av Reepalus förslag. Och svaret är entydigt ; hela två av tre förstår inte förslaget.

SvD vill få en kommentar av den ansvarige politikern, civilminister Ardalan Shekarabi, men denne vill inte svara muntligt, utan ger i stället ett skriftligt svar. Det avslöjar både honom och regeringen. Så här säger Shekarabi skriftligen till Svenska Dagbladet om Reepalu-förslaget:

  • ”Principen är enkel att förstå, det ska inte gå att göra obegränsade vinster….”
  • ”Den modell vi valt tillåter vinster som är i nivå med vad de flesta tjänsteföretag i Sverige har…..”
  • Företagen får alltså en marknadsmässig avkastning….”

Ett av världens ledande revisionsbyråer, PwC, har gjort flera rapporter med noggranna beräkningar av effekterna av Reepalu-förslaget. Så här säger de om förslaget, som ska läggas fram av regeringen:

Ett generellt vinstförbud införs i praktiken och därmed kommer marknadsmässig avkastning som regel inte att tillåtas

Den som vill läsa PwC:s 15-sidiga analys kan göra det via denna länk. Det gäller både Ardalan Shekarabi, som verkligen behöver förstå sitt eget förslag, och regeringens ledamöter som också har en skyldighet att förstå vad man föreslår.

En detaljerad effekt av Reepalu-förslaget i 20-talet orter och regioner finns här

 

När ska politikerna ta fatt i skolans verkliga problem?

Regeringen ska nu genomföra en skenutredning om gymnasieskolan i stället för att ta fatt i de problem som finns: Ordning och reda samt goda kunskaper är hela skolans svåraste problem . Här är direktiven för utredningen, som regeringen tillsatta idag, och arbetet får hela två år på sig. Klar först den 3 februari 2020. Det är det vanliga långsamma lunken som i nästan alla offentliga utredningar (svensk specialitet). Och uppdraget i direktiven stämmer inte med den debattartikel som Anna ‘Ekström lät publicera på måndagen.

Hur många dagar i månaden kan Norrköpings kommunalråd avsätta för utredningen? En eller två? Sedan utredningen är klar följer allt fortsatt arbete; behandling i regeringen, remissbehandling, ny regeringsbehandling, lagrådsremiss, regeringsbehandling igen, sedan proposition med åtföljande riksdagsbehandling, och för genomförandet krävs en praktisk hantering  på Skolverket. Det är ett under  om utredningen är genomförd 2023, efter fem år. Troligen inte förrän 2025. Och ministern Anna Ekström talar i Dagens Nyheter idag om att ”vi inte har råd med sprickor i styrningen av gymnasiet”. Men, det har vi tydligen i fem år till.

Omvärlden gör man inte så här, och långhalar därför inte alla politiska beslut. (Detta kommer jaga beskriva i en kommande blogg)

Skolan har utretts av OECD på regeringens uppdrag. Den säger att grunden för en god undervisning är att det är ordning och reda i klassrummen. Disciplin måste gälla, med andra ord. Men regeringen har inte gjort något för att åtgärda detta. Varför? Skolkommissionen kom fram till, lite vagt, att ordning och reda måste gälla, 2016. Men det hjälpte heller inte. Inget har hänt. Inte ens en handledning i ordning och reda och disciplin har Skolverket givit ut.

Utredare blir Lars Stjernkvist, Norrköpings kommunalråd. Jag gillar honom skarpt, Han är en av de ledande politikerna i S, som inte gillar vinstförbudet i välfärden.Och han är pragmatisk. Men vad kan han om skolan? Du kan se hans CV, som inte andas mycket skola. Däremot har Stjernkvist uttalat att han tycker att utbildning är viktig, och det kan man ju instämma i. Hans kommun har enligt Kammarrätten givit de kommunala skolorna ekonomiska bidrag som missgynnar de fristående skolorna.

Hur kan regeringen förklara att man inte alls tar hänsyn till den analys av skolan som OECD genomfört på regeringens uppdrag? Flumskolan kan inte klara framtiden. Och utan ordning och reda ingen vettig miljö för lärande