Statsministerns strategiska arbete har ersatts av en kommitté

Under lång tid har statsminister Stefan Löfven brottats med hur den viktigaste framtids tekniken – digitaliseringen – ska drivas i Sverige. Han har funderat, alldeles för länge förvisso, hur en central samordning ska utformas. Förra hösten kom Löfven fram till att en CDO, Chief Digital Officer, borde installeras, underställd statsministern. Han förhandlade med sin ”digitaliserings-minister” Peter Eriksson, som inte gillade tanken, utan själv ville sitta i statsministerns ställe och styra.

Sagt och gjort. Peter Eriksson anställde en CDO, Åsa Zetterberg, bakom statsministerns rygg. Och en pressrelease, med dubbla budskap, offentliggjorde utnämningen, så att CDOn både lydde under Peter Eriksson och Stefan Löfven. Men i verkligheten innebar Erikssons anställning av CDOn att funktionen, som skulle inrättats på statsrådsberedningen, inte blev av. Sedan skedde ett omtänk från Löfvens sida, CDOn skulle överföras till Statsrådsberedningen och NIR (Nationella Innovationsrådet), som skulle bli dess hemmahamn. Detta skulle ha skett i somras, men statsministern orkade inte ända fram.

I stället hoppade näringsminister Mikael Damberg in, han som tycker sig vara regeringens verklige digitaliseringsansvarige. Han tillsatt den 16 augusti en Digitaliserings-kommitté, som ska syssla med ”Samordnad och accelererad policyutveckling kopplad till den fjärde industriella revolutionens teknologier”. Denna kommitté ska göra en del av det som CDOn på statsrådsberedningen borde ha svarat för, men kommittén är både för senfärdig och för begränsad.

.Vad är då Digitalisrings-kommitténs uppgifter? Vi läser i Kommittédirektiven:

  • Analysera och föreslå regelverki form av författningar och andra föreskrifter
  • Identifiera och utveckla EU-rätten och internationell rätt av betydelse
  • Vidare analysera och föreslå stndarder, finansiella styrmedel och processer
  • Deltaga i World Economic Forums arbete med digitaliseringen, som man blivit inbjuden till
  • Utveckla OECD:s förslag i ”Going Digital: Policy Review of Sweden”, som kom i somras
  • Här ska policylabb och regulatoriska ”sandlådor” utvecklas
  • Regeringens förmåga att hantera komplexa och sektorövergripande frågeställningar ska stärkas
  • Kommittén ska ta sin utgångspunkt i regeringens arbete med de fem samverkansprogrammen

Sedan skär direktiven uppdraget på ytterligare en led under frågan: Vad kommittén ska göra. Det är bara att läsa själv för den som är nördig nog.

Lite om digitaliserings-historien i Sverige, som verkligen inte är något att skryta med, finns härMan kan notera att Moderaterna verkar vara kunniga om digitaliseringens betydelse och hur man ska gå vidare, om möjlighet gives.Det ska understrykas att näringslivet givetvis utvecklat sin digitalisering, men tyvärr har den politiska och offentliga sektorn släpat efter,

Där finns mycket att redovisa, bland annat den till Sundsvall utlokaliserade Digitaliserings-myndigheten DIGG, vars uppgift är kraftigt begränsad. Frågan är vilken kompetens myndigheten fått, för Sundsvall lär inte vara den mest attraktiva orten för våra IT- specialister. Och det är långt till Stockholm, där de flesta myndigheter, liksom regeringskansliet, ligger.

 

Vårt land behöver EU – men övergångsregeringen är passiv

Tyvärr, så är Sverige passivt visavi EU. Så har det varit ofta, och så är det nu. Den viktiga frågan om framtidens EU-budget (långtidsbudgeten) och vad den sakligt ska innehålla pågår för fullt. Men Sverige frågar inte efter vad EU ska göra, utan vill bara vara snåljåpen i församlingen. 

Övergångsregeringen borde inte ha någon svårighet att agera i EU, för det är bara de två ytterlighetspartierna som inte gillar EU, Vänstern och Sverigedemokraterna.

En som gör ett viktigt inlägg i denna angelägna sakfråga är EU-kommissionens representant i Sverige, Katarina Areskoug Mascarenhas. I en debattartikel i Dagens Industri i lördags. Den är läsvärd, och ger lite eftertankar. ”EU-frågor kräver snabba besked”. Vilka frågor tar hon upp?

  • Migrationspolitiken inklusive bättre yttre gränskontroll
  • Klimatpolitiken, med en långsiktig strategi
  • EU:s budget, där snålheten måste ersättas av innehållet
  • Bankunionen, där Sverige kan slippa en ny storbank som flyttar ut
  • Europas roll i världen, som kan ge Sverige röst tillsammans med andra

I förra veckan hade EU:s Konkurrenskraftsråd möte, torsdag och fredag. Den kommenterade dagordningen finns här, som visar att det på torsdagen var näringsministern och fredag utbildningsministern som skulle deltaga Och Damberg var där på torsdagen men Hellmark Knutsson skickade sin statssekreterare. Nu borde statsråden ha all tid i världen, och varför då inte driva Sveriges intresse? En suppleant gör det inte.

PS Det ska bli intressant att läsa listan på de 261 regeringstjänstemän som arbetar för ett parti-politiserat regeringskansli.

PPS Egentligen borde man också ta del av de 800 personer, som ställer upp för pobelsaktiviteter, men  dessa personer är inte ansvariga tjänstemän, så det får vara.

Höj blicken och se sakfrågorna

Valrörelsen har varit ett spel, utan att sakfrågorna har kommit till. Inte värdigt vårt land. Och samtidigt har onödigt hat spridits, även från normalt sansade personer. De problem som de gamla partiernas passivitet skapat genom gängkriminaliteten och en för stor invandring samt bristande integration har visserligen förnekats, men är inte mindre ett faktum för alla vuxna som varit med några år. Man undrar hur länge detta ska fortsätta.

Men, oavsett detta måste sakfrågorna upp på bordet, ni vuxna kvinnor och män i riksdagen! Tillsätt en ny Lindbeck-kommission, så får ni lite hjälp.

Här vill jag hjälpa de valda politikerna, som efter att de tagit hand om sig själva, måste återgå till att lösa dagens problem i Sverige. Det jag tänker ta upp här gäller skolan. Bristen på ordning och reda, avsaknaden av kunskaper och det övermått av flum som finns i skolan, så behöver snabba insatser, så att våra framtidsmänniskor får lära sig lite.

”Fler än vi bör rannsaka sin skolpolitik”

Det säger Anna Ekström, som varit ansvarig både som generaldirektör, och LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson i en intervju. Men vad säger det ansvariga statsrådet i den tidigare Alliansregeringen, Jan Björklund? Inte mycket, åtminstone inte tidigare, när han hade möjlighet att rätta till allt flum. Detta måste sägas, och ansvar borde utkrävas. Tänk så många hundratusentals elever, som på grund av flumskolan har fått ett sämre liv! Och alla företag och organisationer som fått sämre medarbetare på grund av dålig grundutbildning.

Nu har OECD i dagarna visat att Sverige har Västvärldens sämsta läroplaner. Det är Inger Enkvist som i SvD uppmärksammar oss på detta. Det hela finns att ta del av i OECD:s Education at a glance 2018″. Enkvist skriver:

 ”Professor William H Schmidt från Michigan State University, expert på läroplansjämförelse, kommit fram till

….. att Sveriges läroplaner med marginal är de sämsta bland de OECD-länder som han jämfört med. …. att när det gäller balansen mellan jämlikhet och utmärkta kunskaper visar Sverige samma profil som vissa utvecklingsländer”

Inger Enkvist skriver vidare

De som följer utbildningsfrågor vet att OECD för tre år sedan lämnade en specialrapport om svensk utbildning som var starkt kritisk, ”Improving schools in Sweden: an OECD perspective”. Under den nu avslutade mandatperioden har inget väsentligt gjorts för att åtgärda bristerna.

Hur kan detta få ske, och har skett i mer än två decennier, om inte mer. Åtgärda nu, inte om 10 år, blir uppmaningen till den regering som kommer ta plats i Rosenbad framöver.

Ett tillägg, som illustrerar läget i skolan. först ordföranden i Lärarförbundet, Johanna Jaara Åstrand, som i Aftonbladet för några dagar sedan skrev ”Vi måste pressa tillbaka våldet i skolan”

Löfven till Kristersson: Ny löser vi sex akuta skattefrågor

Tänk om politikerna tänkte på Sverige och vår gemensamma välfärd. Då hade de inte fortsatt käbblet om vart valresultatet leder, utan sett vilka viktiga frågor måste lösas, nu när politiken i praktiken gett walk over i fyra år.

Det låter kanske övermaga att säga så, för vi inser alla att både talmansposten och regeringsbildningen är viktig. Men man får inte tappa sakfrågorna. Näringslivets frågor, som är de allra viktigaste för Sveriges framtid, har inte varit berörda alls i valrörelsen. Så därför behöver dessa viktiga sakfrågor  komma i fokus nu.

De sex viktiga skattefrågorna jag syftar på i rubriken är de som FAR framförde igår i Dagens Industri. En tidning, för övrigt, som alla politiker borde läsa och ta intryck av. För där visas de problem som finns i näringslivet, och vilka lösningar som är möjliga. (Jag har ingen koppling till Di)

Artikeln är skriven av Karin Apelman och Hans Peter Larsson, generalsekreterare respektive skatte-ansvarig i FAR; Föreningen Auktoriserade  Revisorer. Artikeln rubriceras ”Sex akuta skattefrågor” Vilka är då dessa? Svaret i punktform:

  • Höj FoU-avdraget. dagens system fokuserar på småföretag, alla bör vara med
  • Förbättra expertskatten. Låt Danmark vara en förebild
  • Höj brytpunkten och slopa värnskatten. Vi har högre skatt än konkurrentländerna
  • Fortsätt sänka bolagsskatten. Här är det skattekonkurrens, och vi måste få hit investeringar och huvudkontor
  • En fungerande beskattning av personaloptioner. Titta på Holland, UK och USA.
  • Lova att inte komma med exitskatt eller skärpta 3:12-regler

Mycket mer behöver göras, men detta är, enligt FAR, en god början. Sedan bör en total skattereform följa, som tar sin utgångspunkt i näringslivets behov. Då får vi mer välstånd och en mer belåten befolkning. Så här avslutar artikeln sitt förslag:

Ledstjärnorna för en ny reform? Internationell konkurrenskraft, hållbarhet, förutsägbarhet, tydlighet och tillämpbarhet. Finansiera med skatt på konsumtion, miljö och avgifter. Inte heller dessa utgångspunkter som direktiv bör vara kontroversiella för någon regering.

Vill själv tillägga: Ge inte ett lillfinger till Vänsterpartiet, som vill rasera vår svenska modell och slopa företagen. Gränsen mot kommunismen skötte Socialdemokraterna tidigare med den äran. Det krävs att de får äras igen, efter en fyraårsperiod av flört med Vänstern. Lyssna inte heller på medias gunstling, Daniel Suhonen, Katalys, som vill starta en klasskamp och som bygger sin politiska verksamhet på marxismen. (Här måste S sopa ordentligt framför egen dörr)

Det inget vågar säga: Trump har rätt om Kina

Dagens Industri har både modet och kunskapen för att säga :Trump har rätt om Kina. kDet är dagens ledared i Dagens Industri. Skadar inte att läsa den, så man inte förvillas av alla politiskt korrekta skribenter och uttalanden.

Donald Trump har rätt i sak när han beskyller landet för att sko sig på andra. Peking har systematiskt begränsat tillträde till marknader, stulit företagsidéer, teknik och manipulerat sin valuta sedan inträdet i WTO för 17 år sedan.

Det är ur Dagens Industris ledare. Som fortsätter:

Till och med EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström pekade i fjol ut Kina som den internationella handelns ”stora syndare”.

Och slutsatsen i ledaren:

Likafullt: ska kineserna förmås att spela rent, krävs en enad front. Att USA, EU och Japan under det senaste året börjat koordinera strategier är en bra början (och en märkligt underrapporterad utveckling). Att EU-kommissionen i veckan presenterade en reformplan för WTO är också utmärkt.

Låt mig ”backa upp” denna åsikt med en artikel idag i Financial Times, som pekar ut Kina som en kolonisatör: ”China is at risk of becoming a colonialist power”. igår gavTidningens ledare en balanserad bild.

I Sverige ska man hälsa – men inte samtala

”I Sverige hälsar man på varandra. Man tar både kvinnor och män i handen”, Stefan Löfven den 21 2016. Idag kan tilläggas: Men man samtalar inte. Det har dock idag upphävts av Stefan Löfven själv. Dock inte med SD.(Men det kommer snart ske också där)

Detta att inte samtala reagerar omvärlden emot, det fick jag förstärkt i helgen, vid en utlandsresa med kontakter från flera länder. Utländska tidningar har också uttryckt förvåning, så också näringslivet i Sverige. Oberoende respekterade debattörer regerar också här hemma

  • Leif G W Persson i Expressen i igår. En central del i analysen: ”Den enda politiska enighet som för tillfället råder är att inget av de båda blocken vill ha med Sverigedemokraterna att göra vilket förvånar mig av två skäl.Dels med tanke på den snabbhet med vilken man anpassade sig till såväl SD:s flyktingpolitik som goda delar av deras kriminalpolitik under det år som föregick valet. Dels vilka som faktiskt röstade på SD. Nio av tio torde vara gamla sossar och borgare och att beskriva dem och därmed var sjätte av landets medborgare som både politiskt brunfärgad och mindre vetande är naturligtvis inte sant.”
  • Alice Teodorescu i Göteborgs-Posten i söndags. Hennes centrala budskap i kortform:
    • ”Men till syvende och sist måste man ändå fråga sig vad politikens syfte ska vara. Är det att till vilket pris som helst isolera SD eller att driva den politik som man tror på? Räcker avståndstagandet gentemot SD som enda bärande idé för en regering?”

Sverigedemokraterna har nazistiska rötter sägs det, och det torde var korrekt. Dock tycks man i SD idag ha en nolltolerans både mot fascism och nazism.

Vänsterpartiet har onekligen starka rötter med kommunismen och Stalin, något som många tycks ha överseende med. Jonas Sjöstedt blev medlem i Vänsterpartiet Kommunisterna på 1970-talet, då Vänsterpartiet forfarande tog emot pengar från Sovjetunionen. Affischer på Lenin har funnits på Vänsterns partikansli på 2000-talet. Och senast den 1 maj i år fanns Lenin-plakat i Vänsterns demonstrationståg i Stockholm. Vänsterpartiet har försvarat den nuvarande ledningen i Venezuela.

Det finns dock en enda regering som haft en fd nazist som statsråd,. Tage Erlanders socialdemokratiska regering. Det var åren 1957 –

Detta kunde man läsa i Dagens Nyheter den. 23 augusti 2001:

Ragnar Edenmans rötter i fascismen förblev okänd under hela hans levnad. Sin politiska karriär inledde han som studieledare hos fascistledaren Per Engdahl. Tillsammans med Engdahl och fem andra studenter var Edenman med att bilda Förbundet Det Nya Sverige hösten 1930 i Uppsala.

Det fanns en mängd politiker som under 1930-talet var fascister eller nazister, i stort sett i alla partier, men de blev sedan förlåtna. Frågan är om detta går att överföra på ett parti i dagens Sverige, som Sverigedemokraterna? De partier som hade starkast rötter från nazismens 30-tal är Moderaterna och Centerpartiet. Liberalerna är nog det enda parti som går helt fria. Och KD fanns inte då. Vänsterpartiet hade sin Stalin och sedermera Mao. Och än värre, Vänstern har sitt partiprogram, som vill rasera det svenska samhället, om än nu med ”demokratiska” metoder. För jämförelsens skull finns Sverigedemokraternas partiprogram här också

Kommunisterna har inte gjort upp med sitt förflutna, det har framgått av boken ”Partiet på kant med verkligheten” skriven av Magnus Utvik, en fd partimedlem. Trots att den var dagsaktuell tycktes både journalister och Vänsterpartiet förtiga boken. Och Vänsterpartiet blev inte ställt till svars för detta. Den historiker, Sven-Eric Liedman, som för 25 år sedan engagerades av Vänsterpartiet för att rensa ut den gamla kommunismen, säger att så inte skett. Lidman, var mycket kritisk mot Vänsterpartiet, som inte alls gjort vad man kunde begära. Slutsatsen är att Vänsterpartiet inte gjort upp med sin kommunistiska svarta historia.

 

 

Ladda upp med för näringslivet viktiga förslag

Nu när det råder kontaktförbud åt olika håll kan det var läge för samtliga block, det lär finnas tre, att ladda med sakförslag, som kan genomföras ganska omgående. Däribland finns arbetskraftsinvandring, ordning och reda i skolan och ett samlat grepp för digitaliseringen  samt delar av företagsbeskattningen. Låt mig här redovisa den start som Företagarna föreslår i Dagens Industri idag:

”Rivstart för skattereform” av Günther Mårder och Patrick Krassén.

Förslagen berör områden där båda mittenblocken. Och när det gäller näringslivsfrågor finns det ytterligare ett block – vänsterblocket som vill avskaffa det fria företagandet. (Vänsterns partiprogrammet om Du tvekar):

  • Personaloptioner. De personaloptioner som infördes vid årsskiftet kan inte Skatteverket tillämpa som Damberg utgått ifrån (bristande lagstiftning). Därför måste en förändring ske. Alliansen vill göra systemet betydligt mer omfattande, och här finns en positiv inställning från EU-kommissionens sida (UK har fått fem gånger Sverige)
  • Generationsskiften. Försäljning till ”utomstående” borde behandlas som närstående, inte med dubbel beskattning. Här finns ett utredningsförslag som remissbehandlats och lagrådsbehandlats av den förra regeringen.
  • Rättssäkerheten. Beskattningsprocessen för enskilda måste rättssäkras. Vid vinst mot Skatteverket måste ersättning utgå.
  • Företrädaransvaret. Det strikta företrädaransvaret, som innebär att en styrelseledamot får personligt betalningsansvar för företagets skatteskulder. Det innebär idag många avstår från att sitta i mindre och medelstora företags styrelser (kanske 1000-tals). Liknande finns ingen annan stans.
  • Expertskatten. (Vill jag tillägga) Den är idag krånglig, oförutsägbar och träder in vid för hög lönenivå. Och målet 3000 experter årligen har aldrig uppnåtts. Högst 900 personer.

När jag återigen läste Vänsterpartiets partiprogram idag, så blev jag rädd. Det finns alltså ett parti i Sverige som vill rasera det samhälle vi lever i. Vänstern om företagen:

Kapitalets makt måste brytas för att demokratin ska kunna fördjupas och breddas. De rättigheter som springer ur ägandet måste begränsas och ägandet i sig övergå till gemensamma former.

Fria företag ska alltså inte få finnas. Inte undra på att Vänsterpartiet varit drivande för att stoppa välfärdsföretagen. Som en första etapp. Inför fortsättningen har Vänstern fått god hjälp av ett statsråd, civilminister Ardalan Shekarabi, som påstår att ”Vinst är stöld”. Jag vet att Socialdemokraterna inte har socialiseringen i sitt program. Men ändå tillåts en företrädare, ett statsråd, att hävda att Vinst är stöld.

Det har spekulerats i om S skulle kunna ta in företrädare för V i regeringen. Här framgår tydligt – i Vänsterpartiets partiprogram – varför detta är helt omöjligt. En del av Vänsterpartiets socialistiska program rensade SAP ut för länge sedan. Just Vänstern och den hotade äganderätten behöver jag återkomma till – en mycket viktig fråga för framtiden.

Områden där Sverige kunde ha varit så mycket bättre

Sverige har en potential som vi långt ifrån utnyttjat. Vi skulle ha kunnat ha det mycket bättre än idag. En del andra länder ligger före, en del långt före. Trots att vi sluppit två världskrig, har flest storföretag per capita, en ganska homogen befolkning, har de prestige-rika Nobelpriset, så går det trögt.

När jag ser tillbaka på mitt bloggande upptäcker jag, med viss förvåning, att det mesta som inte varit så bra – inte fungerat – fortfarande ligger dåligt till. Trots att lösningarna funnits där, även i min blogg, men det har inte hjälpt. Nu, när framtiden planeras, kan det finns anledning att ge några goda råd, från det jag ser i backspegeln. Bara ett litet urval och inte i ordning:

Ett innovationssystem för framtidenOECD har gjort två analyser av det svenska innovationssystemet, både år 2012 och 2016. Båda gångerna på uppdrag av respektive regering. Innovationssystemet har underkänts. Ingenting har skett, OECD-rapporterna finns inte ens i de forskningspropositioner, där de skulle varit underlag.

Den svenska skolan har inte fungerat särskilt väl. Även här har OECD, på regeringens uppdrag, gjort analyser och kommit med förslag. De ansvariga politikerna har kämpat emot förändringarna, disciplin behövs inte, kunskaper är fel. Nu äntligen, med Skolverkets nye generaldirektör Peter Fredriksson, sker förändring – långsamt. Det ansvariga statsrådet Anna Ekström säger den 20 augusti i år ”Fler än vi bör rannsaka sin skolpolitik”. Vi hoppas på fortsättningen…

Expertskatt införde Sverige år 2001. Målet var att 3.000 utländska experter skulle kunna attraheras årligen till Sverige med reduktion av skatten. Danmark införde en liknande expertskatt samtidigt. Men i Danmark bygger den på en enkel schablon, med garanterat svar inom 14 dagar. I Sverige tar det 4-6 månader, och är inte förutsägbar. Måluppfyllelse: Danmark 3.000 drygt per år. Sverige nu har vi segat oss upp till 900. Hur många 10-tals miljarder har vi inte förlorat under tiden?

Arbetstillstånd för utländska arbetare får vänta i månader, ja år. År 2000 hanterade en handläggare på Migrationsverket 150 sökande per år. Nu klarar vederbörda av 50 årligen. Dessutom kompetens-utvisas drygt 600 personer varje månad trots att de har bostad och arbete i Sverige. Och regeringen ingriper inte, trots att den kan.

Det finns dussintals motsvarande exempel i min blogg som jag skrivit sedan 2012 med 962 blogginlägg.

 

 

Kompetensförsörjningen

Migrationen – med brist på allt, från svenska till regler för det nya landet etc.

 

Nyckelfrågor inför framtiden

När det politiska spelet fortsätter, så kan det finnas anledning att fundera på vilka frågor som är av vikt att ta fatt i för att vårt näringsliv och därigenom vår ekonomi ska kunna utvecklas väl. Här vill jag bara lista några viktiga frågor, som knappast berörts i valrörelsen:

  • Internationaliseringen av våra universitet och högskolor. Här kommer en viktig utredning den 30 oktober. Agneta Bladh. Redan nu ser vi att privata Handelshögskolan i Stockholm blivit bland de bästa. På två år upp från plats 28 till idag nummer 12 i världen.Andra svenska universitet måste också till världstoppen
  • Den svenska livsmedelsproduktionen behöver förstärkas. Den har på 25 år gått från självförsörjning till ett nolläge, enligt branschen. Europeisk växtforskning vill EU-domstolen sätta stopp för, vilket kommer drabba hela Europa.
  • Digitaliseringen behöver samordnas och stärkas i Sverige. Det har den nuvarande regeringen misslyckats med, sex stuprör har ansvaret idag. Men Moderaterna har en digitaliseringsprogram, ”Sverige ska vara ett digitalt föregångsland”, som lovar gott, och överglänser den strategi som nu finns.
  • Entreprenörskapet måste utvecklas, så att företag kan starta, växa och blomstra i Sverige. Här måste den utmärkta Entreprenörskapsutredningen plockas fram och genomföras. Det har inte den nuvarande regeringen lyckats med.
  • Infrastrukturen behöver utvecklas. Det duger inte att Sverige har en kapitalexport, för vi behöver investera här hemma, inte minst i järnvägen, men också i motorvägar som förbinder våra tre största städer.

Det skadar inte att lyssna till Assar Lindbeck en gång till.

Alla dessa frågor, och många andra, kommer jag att behandla i framtida bloggar. Detta oavsett hur det politiska spelet går. (Jag vet att jag inte tagit med skolan, arbetskraftsinvandringen, forskningen, svensk export, hela folkets behov av vidareutbildning och många andra frågar, men de kommer även framgent i bloggen)

Sveriges oförmåga att fatta och genomföra politiska beslut, och hela den bristande politiska administrationen återkommer jag också till

 

Nu är det dags för valets viktigaste fråga

Nu är partispelet inför valet borta. Nu gäller det i stället att bilda en regering,  och då borde sakfrågorna vara i fokus. Högst upp på dagordningen borde borde landets i särklass viktigaste fråga stå: Hur ska näringslivet utvecklas? Hur kan politikern sätta de rätta spelreglerna med förnuftiga skatter och minskad regelbörda? Så att vi får råd med all välfärd, både den gemensamma och den egna.

Kusinerna Wallenberg, Jacob, Marcus och Peter uttalar idag (DI 10/9):

”Vi anser att det är fundamentalt att tillträdande regering, oavsett färg, vidareutvecklar konkurrenskraftiga förutsättningar för svensk innovation och företagande samt att investeringarna i utbildning, entreprenörskap och forskning ökar”

Detta är en oerhört viktig signal, som säkert hela näringslivet ställer sig bakom.

Företagsledare, som tyvärr fegade ut inför valet, bör nu tala om att de gångna åren var en tvångströja för näringslivet. Säg då att näringslivets förhoppningar var stora när Stefan Löfven-regeringen deklarerade att näringslivet inte var ett särintresse. Men sedan verkar det som om den rödgröna regeringen uppfattat näringslivet som ett villebråd, som skulle beskattas hårdare, regleras mer, även vinsterna. ”Vinst är stöld” har en ansvarig minister sagt, utan att bli tillrättavisad.

Även de många utlänningar som arbetar i Sverige har reagerat, och Sverige upplevs av dessa som mycket sämre än tidigare.

Regeringen tror att det hjälper att ge Tillväxtverket och Vinnova och andra myndigheter en mängd uppdrag att hjälpa de svenska företagen med enskildheter. Det är inte där näringslivsklimatet ligger. Det är generella regelverk, en bra spelplan och rimliga skatter. Därefter kan insatser göras för att bistå med enskildheter. Men detta har inte den nuvarande regeringen förstått, och inte den tidigare Alliansregeringen heller.

Ett bra program för en kommande regering skissar en referensgrupp i den tidigare Entreprenörskapsutredningen (SOU 2016:72), med Pontus Braunerhjelm i spetsen:

”Åtta råd till nya regeringen – så stärker vi ekonomin”, i Svenska Dagbladet idag. Några förslag:

  • Sverige måste bli en Scale-Up-Nation (Det räcker inte att bara starta nya företag)
  • Enklare jobb, med lägre ingångslöner krävs för att få fler i arbete
  • Fokusera på funktion och kvalitet (Vinstbegränsningar för företag är fel väg)
  • Minska regelkrånglet
  • Åtgärda kompetensförsörjningen
  • Avveckla företrädaransvaret
  • Förenkla upphandlingsreglerna så att mindre och medelstora företag kan deltaga

Varför inte också köpa Stefan Löfvens ”Ny Affärsplan för Sverige”, som han skrev tillsammans med Magdalena Andersson och Mikael Damberg (24/9 2012)?