Den politiskt korrekta åsiktskorridoren

Det har nu diskuterats om media – och politikerna – tidigare dolde det som hände med invandringen. Det är uppenbart att man mörkat, men Jan Hellin och andra duckar. Trist, när man inte tar ansvar. Publicistklubbens ordförande Anna Hedenmo tar i Expressen bladet från munnen. Fredrik Reinfeldt borde också, som den ledande politiker att mörka, be om ursäkt. Han sparkade tom en minister som ville tala om volymer. Men här finns ingen kritik. Och idag behandlas flyktingarna fel, allt tar för lång tid. Snabbutredningen från november 2015 är klar först i höst. Fick förlängt uppdrag. Otroligt, men sant.

Detta leder mig in på andra frågor där det bara finns en åsikt, i korridoren. Först ut är regleringarna av bankerna. Idag senast i Svenska Dagbladet där Cecilia Hermansson påstår att ”Trumps bankplan kan bädda för finanskris”. Undrar om hon verkligen tagit del av det otroliga regelverk som finns, Dodd-Frank-reglerna. Som förra året drabbade finanssektorn med en extrakostnad på hela 11 miljarder dollar, som kostnaden för två svenska försvar. Undrar om de som försvarar dessa komplexa regler på hela 2.300 sidor verkligen läst och satt sig in i den komplexa lagstiftningen. Här är hela regelverket, Dodd-Frank-act. För alla att läsa, som inte redan gjort det.

Men mot slutet av artikeln så vågar SEB:s chefsekonomi Robert Bergqvist tala ut. Det behövdes ”tuffare regler på banker”, säger han. ”Men någonstans på vägen har det gått för långt”. Detaljstyrning av balansräkningarna och kraven på bankernas kapital. Och så avslutar han med ”att det i Europa finns skäl att överväga att gå in mer på Trumps linje”Så är det, men det kommer inte fram, för ingen kan väl tro att Trump kan göra något vettigt. Så i Svd var det kritiken mot Trumps regelförenklingar som fick dominera, och kritiken av regelverket kom i skymundan, sist och utan rubrik.

En annan fråga är klimatet, där ingen får ha en avvikande åsikt. Men de kommer nog nu fram. I går var det i Financial Times ett helt uppslag, skriven av tidningens Chris Flood, som försvarar Trumps uppsägning av Paris-avtalet. I denna fråga – klimatet – finns mycket att återkomma till. Inte minst när Paris-avtalet bygger på att företagen utvecklar och använder innovativa lösningar och ny teknik.

 

Hatet mot Donald Trump

Jag vet att man, och då inte heller jag, får skriva så här, men gör det ändå.

Första frågan blir: Varför har Donald Trump ett fortsatt stort folkligt stöd? Svaret ges ganska väl i denna blogg med länkar till trovärdiga personer.

Det verkar som om väljarna inte känner särskilt mycket för Trump som person, men de gillar resultatet av hans politik.

En av de få i sociala medier i Sverige som försöker se balanserat på Donald Trump är Dick Erixon. Detta fann jag i hans blogg i förra veckan. Här är kulturens bidrag till ett ökat hat mot Trump.  Har det medverkat till att en medarbetare i Bernie Sanders stab nyligen försökte skjuta ihjäl politiker i Washington. Här är några kultur-inslag i hetsen mot Trump:

  • “Komikern” Kathy Griffin håller upp halshugget huvud av president Trump
  • Artisten Madonna talar om att hon ofta tänker att man borde spränga Vita huset
  • Rapparen Snoop Dogg skjuter Donald Trump i huvudet i musikvideo
  • Robert De Niro föredrar våld mot Trump före samtal: “Jag vill slå honom på käften”
  • Manusförfattaren Joss Whedons budskap: “Låt en noshörning knulla [republikanen] Paul Ryan till döds”
  • New York teater hugger ihjäl Trump i varje föreställning av “Julius Ceasar”.
  • Rapparen YG hotar Trump i låten med titeln “Knulla Donald Trump”
  • Musikern Marilyn Manson dödar presidenten i ny musikvideo

Detta har jag tagit från Dick Erixons blogg ”Kulturvänsterns våldsbejakande extremism”

Men varken amerikanska eller svenska medier tycker det är något problem med vänsterns våldsbejakande extremism, konstaterar Dick Erixon.

För min del vill jag hänvisa till Barack Obamas Regelkansler i Vita Huset, Cass Sunstein, som vid besök i Stockholm i januari välkomnade Donald Trumps avregleringar. Här finns regelförenklingar som är på väg, vilket är positivt. Förre presidenten Obama införde regleringar i finansiella sektorn som senast 2016 kostade företagen extra hela 11 miljarder dollar. Eller i svenska kronor 94 miljarder. Finanssektorn fick en extrakostnad motsvarande försvaret i Sverige gånger två.

Läs gärna Financial Times ”Trump by numbers”. Eller en av få ledare, Dagens Industri den 30 maj som fångar upp en positiv insats av Donald Trump; Vi ska tacka Trump för Europas uppvaknande.

Många anklagar Donald Trump för dåligt omdöme, och det kan jag instämma i. Men att i en teaterpjäs dagligen avrätta Donald Trump visar på ett omdöme som är vida sämre än Trumps eget. Julius Ceasar som Donald Trump; skratt i lokalen, protester utanför.

Avregleringar och drastiskt sänkt bolagsskatt kan inte vara negativt för ekonomisk tillväxt och företag. Vare sig i USA, EU eller Sverige.

Ett tiotal dagar senare skriver Dagens Industri på ledarplats ”Bra om Trump rullar tillbaka finansregler”. Och avslutar med: EU för följa USA:s exempel.

Många svenskar ser affärsmöjligheter, men få tar steget

Hela 8 av 10 svenskar ser goda möjligheter att starta företag. Men bara var tionde går från ord till handling. Det visar Världens största entreprenörskaps-kartläggning, Global Entrepreneurship Monitor, GEM, som publicerades i förra veckan. Entreprenörskap i Sverige, heter rapporten, som kan laddas ned här. En intressant läsning, som borde kunna ge ordentligt underlag för en mer företagsvänlig politik. Som nu tyvärr lyser med sin frånvaro.

Men näringsminister Mikael Damberg vill inte se verkligheten, åtminstone gör han inget åt politiken. Det framgår bland annat Dagens Industris stora artikel om GEM-rapporten och företagandet. Några exempel på detta i DI-artikeln följer nedan.

Professor Pontus Braunerhjelm, som är ansvarig för den svenska GEM-rapporten betonar att vi är på rätt väg. Tillgången på informellt kapital är på internationell toppnivå, visar det sig, enligt DI (och rapporten). Och Mikael Damberg utropar nöjd: ”Vi gör något rätt i Sverige” Men observera, detta är framtvingat av att bankfinansieringen för mindre och medelstora företag inte fungerar i vårt land. Något som Damberg diskuterade med bankcheferna i februari i år. Utan resultat, kan man notera.

Avgörande för att det svenska näringslivet utvecklas är inte bara att nya företag startas, utan att de växer till sig. Braunerhjelm noterar: ”Vi är dåliga på att få företag att växa”. Det är ”Scale Up” som behövs, inte bara att företag startas. Och många säljs på ett tidigt stadium till andra länder. Här är bristen på ett verkliga personaloptioner en viktig orsak. Andra skäl som påverkar är rekonstruktions-lagstiftningen, flexiblare arbetsmarknad och ett socialt skyddsnät för företagare, inte bara deras anställda.

Mikael Damberg säger bara att han är självkritisk, och så tycker han till om ett trygghetssystem för företagare. Det måste ”göras mer på det här området”, säger han. Men, inga reaktioner på allt det andra, som inte funkar.

Det ser inte så lovande ut för företagen, eftersom mer skatter och regler är på väg, som  jag bloggat om otaliga gånger. Men, jag tjatar: Potentialen finns, bara vi får de riktiga regelverken och skatterna.

Ett svep genom svenska pressen om GEM-rapporten finns här

Hur vågar regeringen?

Det började tidigt i våras: Magdalena Andersson ger besked om en resolutionsavgift för bankerna i Sverige på 3 procent av det sk garantiunderlaget. som skulle vara evig. Det skulle för Nordea betyda 5-6 miljarder per år, utan slut. Och en avgift som inte fonderas, utan i själva verket är en skatt. Detta när Sverige tidigare arbetat för Finansplats Stockholm, som skulle bli en attraktiv finansplats i Europa. Som jag nyligen bloggade om har Sverige bara på två år fallit ordentligt bakåt, är nummer 44 i världen, med hela 9 tappade platser.

Finansplats Stockholm har utvecklats av Finansmarknadsrådet, som  är tillsatt av regeringen, med uppdraget att främja utvecklingen av den finansiella sektorn och stärka Stockholms roll som finansiellt centrum. Detta regeringens organ har i en rapport visat vad som behöver göras. Den första presentationen skedde för 10 år sedan, och uppdaterades av den nuvarande regeringen 2015. En ny rapport kom i april det året, som på sina 50 sidor fokuserade på hur börsen som marknadsplats borde utvecklas.

Undrar hur många som förstått varför Nordea överväger att flytta? De flesta säger resolutionsavgiften. Men så är det inte. I flera intervjuer och uttalanden har framkommit att det avgörande är osäkerheten om Sverige som stabilt land för en bank att verka i. Eller med andra ord: Företagsklimatet är för instabilt.

Nu gjorde regeringen, Magdalena Andersson, en dubbel pudel, minskade avgiften kraftigt och gjorde den ändlig. Men skadan är redan skedd. Läs utländsk press, eller tala med folk i finansbranschen. Stockholm har nu ett minst sagt dåligt rykte som finansplats.

Till detta kan läggas att om Nordea skulle gå dekis i ett av våra grannländer, så drabbar det ändå Sverige, där 60 procent av utlåningen idag befinner sig.

Men regeringen gör annat som upplevs som ett hot av näringslivet, företagen:

Allt detta är negativt, även om det mesta kanske inte går igenom i riksdagen. Men hotet och osäkerheten finns där och påverkar i sig. Och den nu sittande regeringen riskerar att näringslivet börjar reagerar på allvar, något som man inte tycks ana. Industrisamtalen ger inte alls regeringen de rätta indikationerna. Men de kan komma, om regeringen fortsätter.

Tänk vilken potential Sverige har om politikerna lyssnade på de som är verksamma i näringslivet!

 

 

Är Ryssland äntligen på rätt väg – ekonomiskt?

I början på året kunde jag rapportera om att Ryssland kanske var på rätt väg – ekonomiskt. Den förre finansministern Alexei Kudrin, som haft Putins uppdrag att föreslå en förnyelse av det ekonomiska systemet, fick gehör från sin chef. Men skulle han, Putin, gå från ord till handling?

Förvisso har Ryssland drabbats hårt av omvärldens sanktioner, men huvudskälet till Rysslands dåliga ekonomiska utveckling är landets ekonomiska struktur. Hela 70 procent av näringslivet är statsägt. Och exporten är till 90 procent energi och råvaror. De mer teknologiskt avancerade produkterna lyser med sin frånvaro, med undantag för en del militär teknologi.

I ett möte nyligen med sina ekonomiska rådgivare, och andra delar av ´sitt entourage, försäkrade Vladimir Putin att Ryssland nu går in i ”en ny ekonomisk fas”. Detta för att undanröja alla dubier om att detta kommer att ske. Tydligen har Putins nära medarbetare varit osäkra om vad som skulle komma, om Kudrins förslag verkligen skulle komma att förverkligas. Låter lite underligt kan man tycka, men även där litar man tydligen inte alltid på Putin.

Vad ska nu ske? Den ryska statens roll i ekonomin ska drastiskt reduceras, säger Putin. Här finns kraftigt motstånd från oligarker och statliga tjänstemän. Vidare ska Ryssland utveckla en ”digital ekonomi” för att använda Putins ord.

Lite siffror från Kudrins utredning finns på Russia Today, RT, som normalt mest är Fake News. Johnsons Russia List är däremot en mycket bra informationskanal för korrekta nyheter från Ryssland.

Ett reformerat Ryssland kommer att bli betydligt farligare än idag, men på ett helt annat plan. Driver man. läs: Putin, sin ekonomiska strukturagenda kraftfullt, så blir det på det ekonomiska fältet vi i framtiden möter Ryssland. Till stor fördel för vårt land, och våra innovationer och framgångsrika näringsliv.

Vad har hänt med innovationsupphandlingen?

När Stefan Löfvens regering tillträdde fick vi en särskild Innovationsmyndighet. Det var bra. För Konkurrensverket var helt fel, det var som att låt Bocken bli trädgårdsmästare. Men vad har hänt sedan detta byte skedde? Det är ganska tyst, utom i dagarna när förra årets siffror för den offentliga upphandlingen offentliggjordes. Hela 822 miljarder upphandlade offentliga sektorn under 2016. Vilket motsvarar nästan 20 procent av BNP.

Upphandlingsmyndigheten haltade sig fram den första tiden, men tycks nu fått bättre styrfart. Det verkar dock anmärkningsvärt att den offentliga upphandlingen slösar med sina medel. Enligt beräkningar skulle man idag förlora upp emot 10 procent av genom ineffektiva upphandlingar. Det betyder hela 80 miljarder. Är det sant? Nu vill ansvarig minister, Ardalan Shekarabi, visa handlingskraft, genom att tillsätta en ”insatsstyrka”. Vore det inte bättre att utnyttja den nystartade myndigheten för detta? Den har bara funnits i drygt ett år.

För snart en vecka sedan trädde en ny lag i kraft som stadgar kollektivavtalsliknande , avtal, något som har varit ifrågasatt under lång tid. Den nu gällande lagstiftningen är en kraftig justering av den tidigare föreslagna, som skulle ha utestängt minst hälften av alla mindre och medelstora företag.

Men lagstiftningen som reglerar offentlig upphandling är alldeles för krånglig. Det har till och med lagrådet sagt i ett mycket skarpt yttrande till regeringen i februari 1916. Ett underkännande, som regeringen inte gjorde mycket åt. Första gången lagrådet slog larm om komplexiteten var år 1992, för 25 år sedan. Och lagstiftningen har bara blivit alltmer komplicerad. Men ingen bryr sig. Vem förlorar på detta? Främst mindre och medelstora företag.

Sedan finns det en annan aspekt, som heter innovationsupphandling. Det var något som utredningen 2013, med Anders Wijkman i spetsen, förde fram, ”På jakt efter den goda affären”. En tjock och genomarbetad utredning på hela 600 sidor.

Professor Charles Edqvist skrev en ganska omfattande, men mycket pedagogisk, betraktelse om innovationsupphandling. Även om han föredrar att kalla den funktionsupphandling. Den skulle kunna vara ett bra instrument för att underlätta den innovativa upphandlingen, där man upphandlar det som inte finns.

 

Ny rapport om entreprenörskapet – Björn Rosengren kommenterar

På torsdag i nästa vecka smäller det. Entreprenörskapsforum redovisar den pinfärska rapporten om entreprenörskapet i Sverige på ett seminarium. ”Entreprenörskapet i Sverige” heter rapporten som publiceras klockan 13.00 torsdagen den 8 juni. Platsen är SUP46 på Regeringsgatan 65, plan 3. Obs SUP står för Start Up. Det finns platser kvar, när detta skrivs. Länk här.

Global Entrepreneurship Monitor”, GEM är den enda stora och globala kartläggning av entreprenörskap som görs i världen. I 2017 års rapport ingår 66 länder och 166.000 personer har intervjuats. Hela 70 procent av världen befolkning ingår, liksom 85 procent av global BNP. GEM ger en årlig redovisning av företagandet  i världen sedan 1999.

En fråga som alla ställer sig är en 2014 års nedgång i entreprenörskapet, särskilt för kvinnor, har fortsatt. I Sverige har i de tidigare studierna en entreprenörsparadox uppenbarat sig. En stor majoritet av befolkningen anser att det finns goda entreprenöriella möjligheter i närmiljön. Men, bara en tredjedel av svenskarna säger sig vara beredd gå från idé till handling. Hur är det idag?

Presenterar rapporten gör professorerna Pontus Braunerhjelm, KTH och Entreprenörskapsforum samt Carin Holmqvist, Handels.

Kommenterar rapporten gör

  • Janine Alm Ericsson, riksdagsledamot/ekonomiskpolitisk talesperson (MP),
  • Björn Rosengren, tidigare näringsminister (S),
  • chefsekonom Martin Ådahl (C),
  • Margareta Jonsson, Polarbröd AB,
  • Kerstin Söderbaum Fletcher, grundare Söderbaumska skolan och Tersen
  • Meiju Vartiainen, grundare och vd Mowida AB.

På seminariet kommer deltagarna att få den tryckta 70-sidiga fyrfärgs-rapporten med alla diagram och tabeller, det har jag förvissat mig om.

Vill regeringen stoppa Stockholm som ett flyg- och finanscentrum?

Det verkar som om regeringen är tondöv när det gäller näringslivets förutsättningar. Hur ska man annars förklara alla ingrepp som förstör för näringslivet och företagen? Jo, det finns ett annat skäl: Att regeringen medvetet vill stoppa Stockholm. Vår huvudstad ska inte bli Finansplats Stockholm. Vår huvudstad ska inte bli ett nav för flyg mellan Asien och USA.

Det finns ett tredje alternativ: Stefan Löfven vill driva dessa frågor – resolutionsavgift och flygskatt – för att fånga upp vänsteropinionen, väl medveten om att föreslagen aldrig kommer att godkännas av riksdagen. Och alltså inte genomföras. Men kan det verkligen vara så?

Stockholms Handelskammare höll sitt årsmöte igår, och ger anledning till dessa reflektioner. Vid det intressanta mötet presenterades först en panel synpunkter på flygutvecklingen. Sedan kom Norwegians VD och huvudägare och redovisade det otroliga nätverk som företaget avser utveckla mot USA och Asien. Med Stockholm som nav, men flygskatten riskerar detta. Det blir andra städer, läs Köpenhamn och Helsingfors, som tar över Stockholms möjligheter. även om Arlanda givetvis finns kvar, men lite åderlåtet. Norge håller för övrigt på att ta bort den flygskatt man tidigare haft.

Vad gäller Finansplats Stockholm, så har vår huvudstad i den senaste rankingen hamnat på 44e plats i världen, ned 9 placeringar på två år. Det tyder inte på någon större framgång. Men också tidigare hot mot Bromma tynger. Utan infrastruktur av världsklass, så är det svårt att hävda Stockholm.

Maria Ranka, Handelskammarens VD, påpekade att Huvudkontors-ekonomin är oerhört viktig. Av de 2000 största företagen, så har 23 sina huvudkontor i Stockholms-regionen. Glädjande, men noterade att såväl infrastrukturen är avgörande. Och här är just flyget viktigast. Men bostäder är också nödvändiga. Se, hur Spotify nu lägger sin expansion, med 1000 nya toppexperter, i New York. I stället för i Stockholm, där bostadsbristen gör utvecklingen omöjlig.

Regeringens ointresse för dessa frågor kan nog anas när inte att något statsråd ville ställa upp. De skickade istället en statssekreterare, Mattias Landgren. Trots att han visste att det var flygskatten man ville ha besked om, inte kunde säga något.  Varför kom han egentligen? Blev pinsamt. Men i svensk miljö är man så fin i kanten, så han fick sätta sig utan bitska kommentarer, otänkbart i andra länder.

 

 

 

Läs Dagens Industris ledare idag!

”Vi ska tacka Trump för Europas uppvaknande”

Det är modigt att skriva en sådan ledare. För hittills har alla som skriver eller pratar i media strävat efter att ge en så kraftfull nidbild som möjligt av allt Donald Trump gör. Annars är man inte rumsren eller politisk korrekt.

Dick Erixon har länge försökt ge en balanserad bild av vad som hänt med Trump. Financial Times likaså. ”Trump by numbers” i FT var en intressant redovisning, som borde stämma till viss eftertanke.

 

Varför förvisa människor och förstöra för oss själva?

Sverige vet tydligen inte sitt eget bästa. Vi har stort behov av arbetskraft från omvärlden, s.k. arbetskraftsinvandring. Men vi tycks med friskt mot skicka ut kompetenta människor från landet, trots att dessa ofta inte gjort något fel, eller bara någon bagatellartad förseelse. Men inte nog med detta. Vi låter inte de människor komma in, som vi vet att Sverige behöver. I båda fallen lär det vara Migrationsverket som missköter sig, men de beslutande politikerna har ansvaret. Detta tycks man inte förstå. Och media är som vanligt oftast PC.

Låt mig börja med Studenten från Azerbajdzjan, som Agneta Pleijel skrev om i DN i fredags, den 26 maj. Artikeln ”Asylpolitiken rena hånet mot de unga”, måste läsas. Hon, studenten, är 23 år gammal och läser till läkare på Karolinska. Hon har bott i Sverige i snart 7 år. Hon betecknas av sina lärare som ”i särklass genom tiderna” och var en av gymnasiets ”mest begåvade elever”.

Hon har fått stipendium från Kungl. Vetenskapsakademin, placerat sig i finalen ”Unga matematiker”. Hon har fått betala 130.000 per termin för läkarutbildningen. Nu har hon och hennes familj, med föräldrar och bror, fått avslag på asylansökan. Brodern är 17 år och lika begåvad som sin syster, enligt hans lärare. Han har, sin låga ålder till trots fått stipendier från sex svenska universitet, bland andra KTH och Karolinska.

Ett skäl för utvisningen är att familjen inte anses vara anpassade i Sverige. Trots att de bott här i sju år och är flytande på svenska. Finns det inte något sätt att inom det svenska regelverket låta beslutsfattarna i Migrationsverket få straffa för ett sådant avslagsskäl? De kanske borde plikta, för att de inte förstår att en familj efter sju år i landet, med en total studie- och språkmässig anpassning, tillhör landet Sverige?

Därtill hör att pappan i familjen nu tillåts stanna i Sverige, trots att han tvingades ut ur landet en tid, så nu splittrar man familjen.

Några andra utvisningshotade personer som vi behöver här i Sverige

  • Safiqul Alam, som tagit Masterexamen, utvecklar mjukvara som styr Volvo CE:s entreprenadmaskiner
  • Ubi kom som asylsökande från Sydostasien och har två heltidsjobb nu (integrerad?)
  • Nina kom till Sverige 2009 för att läsa master i metallurgi, varefter följde anställning på Kobolde & Partners och leder idag företagets optimeringsalgoritmer.
  • Yahia ”Iza” Damlkhi, hans fru och döttrar, födda i Sverige, skulle utvisas. Skäl: Izas jobb på fruns pizzeria inte utannonserades – på inrådan av Arbetsförmedlingen

.Arbetskraftsinvandringen idag tar 18 – 20 månader på Migrationsverket. Enligt deras egen hemsida. Mot några veckor tidigare. Ett skäl: En katastrofal nedgång i produktiviteten. År 2000 klarade en handläggare av 150 ansökningar på år. Idag bara 50, trots att Google och Internet gör handläggningen lättare. Hur många utländska arbetare – experter kan/vill vänta ett och ett halvt år på tillstånd? Skandal! Varför kan inte regeringen få Migrationsverket att fungera?