Fusket avslöjat – åtgärder ska sättas in – men när?

För snart tre år sedan tillsatte regeringen en ”Delegation för korrekta utbetalningar från välfärdssystemet”. I söndags, den 2 juni, publicerade ordföranden i Delegationen, landshövding Sven-Eric Österberg, en del av resultaten i en debattartikel i Dagens Nyheter, ”Fusk för miljarder i de svenska välfärdssystemen”. Samma summa summarum: Ungefär 5 procent av utbetalningarna är felaktiga. 

Vad beror de felaktiga utbetalningarna av? Svaret i korthet:

  • Av de 185 miljarder utbetalningar, som 13 bidragssystem står för, är 8,7 miljarder felaktiga.
  • Ungefär 75 procent av felen är orsakade av de sökande
  • Två tredjedelar av de 75 procenten är avsiktliga fel och fusk – hälften alltså
  • Styrning och återrapportering av de felaktiga utbetalningarna är otydligt
  • Fusket är mindre accepterat idag än tidigare, utom bland yngre.

Delegationen ska gå vidare och kommer med ett slutbetänkande i december. Då ska man ange hur såväl regeringen och myndigheterna med digitaliseringens hjälp ska kunna motverka felaktiga utbetalningar. Då kommer Delegationen också med konkreta förslag till åtgärder.

Men, varför väntar man så här länge? Först kartlägger man de felaktiga utbetalningar som sker i välfärdssystemet och sedan kommer konkreta åtgärder (nu i december). Därefter ska väl detta gå ut på remiss, regeringen ska bereda och förslå, proposition till riksdagen och dessförinnan lagrådsremiss. Hur många år till? (För problemet är troligen att gällande lagstiftning gör att information inte får delas) och sedan sker kanske åtgärder. Då tar det från ord till handling långt mer än 3 år (förmodligen minst 5 år). Detta är långbänk, svensk Långbänk

I många andra länder gör man annorlunda. Där arbetar man med kartläggningar och åtgärder parallellt. Ett gott  exempel är Storbritannien, vilket jag ingående beskrev i en blogg från oktober 2014: ”Storbritannien är ett föredöme”. Där tillsatte regeringen en utredningsgrupp som fick ett knappt år på sig att utveckla en innovationsstrategi för Storbritannien.

Under våren 2014 förankrade man utredningen med alla berörda parter – ett fortlöpande remissarbete. Dessutom förankrades förslagen i regeringen, och det var inte dåliga belopp, hela 20 miljarder kronor. Så när året var slut fanns allt på plats, och man kunde köra. Det som skett redovisades dessutom på en konferens den 4-5 november 2014, för att ge omvärlden en insikt i hur man arbetat, och resultatet. (Som jag tipsade om i bloggen)

 

Den svenska kronkursen visar vårt lands svaghet

I lördags påvisade Dagens Industri i en ledare, skriven av Torun Nilsson, vilka brister i vårt land som ligger bakom den svaga svenska kronan. ”Kronraset del 1: Högmod går före fall”. I ledaren hittar vi följande konstaterande, som är förödande för Sverige:

Det vill säga att vår ekonomiska modell tydligen är så bra att vi till och med kan fortsätta med säregna regleringar av bostads- och arbetsmarknader och dra benen efter oss när det gäller integration av flyktingar, skolresultat och investeringar i infrastruktur.

Det är inte så många som inser att vad vi i Sverige gjort, när vi frammanat den låga kronkursen, är en devalvering. Omvärlden kan köpa våra varor och service billigt. Och vi har fått en valuta som inte är värd särskilt mycket. Det märker man inte minst vid utlandsresor.

Frågan är om Riksbankens låga räntesättning, för att få upp inflationen, är rimlig. Omvärlden tycker inte det, utan straffar oss i stället. Och därav följer att den låga kronkursen blir en de facto-devalvering.

Avslutningen på Torun Nilssons ledare om vårt lands svaghet är talande:

Kronraset understryker att det är hög tid för politikerna att göra upp med den svenska självbilden. Till sist återstår ändå inget annat än problem som är ännu värre. Framtiden attackeras bättre med realism än med högmod.

Det ska bli intressant att läsa ”Kronraset del 2, som säkert kommer i DI inom kort.

När tänker politikerna gå från ord till handling? Vår potential är stor, men om vi inte utnyttjar den, då bli vi inte bara omkörda utan också frånåkta.

PS. Vad är det för skillnad på att göra Sverige snällare eller att göra Sverige mesigare? För min del tror jag att såväl Snällismen som Mesigheten är Sverige stora akilleshäl. Detta sagt utan att ta ställning till Liberalernas kandidaterna till ledarposten, men det låter inte bra. DS

EU:s viktiga frågor måste komma i fokus

Inför EU-valet var det inte många som förstod vad denna Union kan göra. Vad valet gällde. Abortfrågan är t ex inget för EU, annat än om man/EU:s institutioner vill göra moraliska uttalanden. Men, faktum är att EU:s huvuduppgift ”The Single Market” stärks inte av sådana uttalanden. Tvärtom, allt ovidkommande skymmer det avgörande arbetet för att göra vår ekonomiska utveckling bättre.

Gunnar Högmark har i DI markerat att ”Mitten håller fortsatt i Europaparlamantet” Det är inte populisterna som styr, och Vänsterblocket har minskat radikalt.

Svenskt Näringslivs VDF, Jan-olof Jacke, markerade i en intervju i Dagens Industri just vikten av Den Inre Marknaden. Ericsson Börje Ekholm säger följande i artikeln:

”5G är helt avgörande för att Europa ska kunna konkurrera i den nya digitala ekonomin – vi ser redan att Europa halkar efter både USA och Kina”, säger han i en skriftlig kommentar och pekar på att fler frekvenser för 5G måste bli tillgängliga, så kallade spektrum.

En utsökt och balanserad kommentar till EU-valet står att läsa i Wall Street Journal ”The Sic Man of Europe Is Europe”. Mr Joffe är bland annat fellow vid Stanfords Hoover Institute. Några intressanta uppgifter ur hans artikel, som kan rekommenderas::

  • EU skulle kunna var en Superpower, ledande i Världen, med 200 miljoner fler invånare än USA
  • EU:s ekonomin häller jämna steg med USA och Kina och är långt före Ryssland
  • Men EU saknar ledarskap
  • EU ”keeps punching below its weight”, som Margaret Thatcher uttryckte det.
  • EU skulle kunna stå på egna ben, och inte alltid snegla på Big Brother USA.
  • De länder som dominerar världs-scenen är USA och Kina, följt av Ryssland

I måndags bloggade jag om att ”Idag behandlas strategin för EU:s viktigaste fråga”. 

Hur mycket har Du kunnat läsa eller höra om detta viktiga möte? Vilken strategi EU nu tänker utveckla? För att den inre marknaden ska bli slagkraftig? Jag har inte hittat, hört eller sett någon nyhetsbevakning av detta viktiga möte i måndags. Allt media har intresserat sig för är spelet. Alla svenska partier deklarerade sig som vinnare, utom Fi. Alla fick Påse, som SvD:s Tove Lifvendahl skrev.

Här är en länk till protokoll från EU:s Konkurrens-kraftsråds strategi för The Single Market. Innehållet ska jag återkomma till. Men Du kan själv läsa de 10 sidorna själv. (Kanske kan var ett tips till en nyhets-törstande journalist?)

Världens snabbaste snabbtåg utvecklas i Japan

Shinkansen med sina 300 km i timmen går punktligt och är en väsentlig del av Japan. Den som har åkt detta tåg vet hur punktligt tågen går och hur effektivt resandet är i Japan. Det borde vara samma här i Sverige.

Nu går Japan ett steg vidare. Det nya Shinkansen-tåget heter Alfa-X och blir världens snabbaste som går på räls (med undantag för en kort sträcka i Shanghai på 40 km till flygplatsen) Under tre år testas det nya tåget i 400 km per timme, med passagerare. När verksamheten sedan går över i vanlig drift kommer dock hastigheten bli 360 km i timmen. Inte dåligt. Ny Teknik ger en intressant beskrivning av den nya tågtekniken.

Hur är det i Sverige med vårt eget höghastighetståg? Politikerna i regeringen tillsammans med L och C förhandlar i frågan nu. Inget har kommit ut från förhandlingarna, men troligen går det kärvt, p g a Liberalerna. SJ har gjort en god analys av behovet av snabbtåg som går i 320 km i timmen.

En sammanställning av olika artiklar i om höghastighetståg fanns nyligen i Svenska Dagbladet. Dagens Nyheter hade också en bra genomgång för en tid sedan. Vad man kan konstatera är att det finns tre kostnadsanalyser av höghastighetståg i Sverige som tar med helheten, inte bara hur mycket passagerarna vinner i tid. Den analysen visar på en klar lönsamhet, däribland KTH:s Tåggrupp, som dock Trafikverket inte ville ta del av (se DN-artikeln) I en blogg från 1 februari redovisar jag dessa kalkyler, vilket kanske kan vara ett bra underlag för förhandlarna (som väl redan har detta).

Hur såg kalkylen ut när stambanan i Sverige började byggas 1856, efter beslut i riksdagen 1854? Kunde man då räkna hem investeringen som motsvarade hela två års BNP i Sverige? Dagens höghastighetståg beräknas kosta 230 miljarder, vilket motsvarar 5 procent av ett års BNP idag. Så Stambanan, som byggdes 1856 – 92, var 40 gånger dyrare än dagens höghastighetståg skulle bli . Och glöm inte att på 1800-talet var räntan hög. Idag får man betalt för att låna, med minusränta.

Våra politiker bör ta sig en titt på nya Shinkansen. Men också på det nya höghastighetståg på magneter som Kina nu utvecklar, som kommer upp i 600 km i timmen.

PS De svenska snabbtågen idag kör långsammare än tidigare. Detta beror på trängseln på spåren. Som exempel är tar det normalt 20 minuter längre tid från Stockholm till Malmö jämfört med för 15 år sedan. (Om tåget går normalt) Antalet förseningar har under den tidsperioden mer än fördubblats. Framöver blir det allt trängre på spåren och därmed reduceras hastigheterna.

Idag behandlas strategin för EU:s viktigaste fråga

I går var det EU-val, där alla partier i Sverige tycktes vara vinnare, utom den lede Fi.

Idag behandlar EU sin viktigaste fråga – den inre marknaden. Strategin för framtiden. Frågan har verkligen inte kommit i fokus i valdebatten som den borde. Det är den fri rörligheten för varor, tjänster och kapital samt människor som är EU:s viktigaste uppgift. Här några fakta.

EU är idag världens största ekonomi (snäppet större än USA:s) med en BNP på drygt 14 trillioner euro.

Den inre marknaden har långtifrån ännu nått sin fulla potential. Enligt EU-kommissionen skulle EU:s bruttonationalprodukt kunna öka med 1,8 % enbart genom att man genomför det befintliga tjänstedirektivet på ett mer effektivt sätt.

Våra möjligheter begränsas när varor och tjänster inte kan handlas fritt, när bestämmelser  inte följs och när möjligheterna till gränsöverskridande offentlig upphandling inte används.. Tjänster svarar för mer än 65 % av EU:s bruttonationalprodukt (BNP) och 70 % av den totala sysselsättningen

De gränsöverskridande tjänsterna endast för 5 % av EU:s BNP, varorna för 17 % av EU:s ekonomi. Det är särskilt på tjänstesidan som utrymmet inte alls är utnyttjat. Detta innebär färre jobb, högre priser och en sämre ekonomisk utveckling i Europa.

EU-kommissionen visar tydligt och väldigt intressant hur EU:s möjligheter kan utvecklas. En 11-sidig PM ger bilden. Den finns dock bara på engelska än så länge: ”The deeper and fairer Single Market” Lämplig att läsa nu på måndagskvällen, efter valet.

Idag och i morgon, den 27-28 maj, då EU:s ministerråd för konkurrenskraft håller möte i Bryssel. Ann Linde deltar för Sveriges del. Hur många känner till detta? Hur mycket redovisar media detta viktiga möte? Det kan inte var så många svenskar som inte instämmer i betydelsen av denna inre marknad, så här finns ett gott stöd för en kraftfull fortsättning.

Dagens Industri ger idag en god bild av de svårigheter som förestår för EU. I den artikeln intervjuas Fredrik Erixon, tankesmedjan Ecipe i Bryssel, som jag tidigare redovisat en EU-analys ifrån.

PS Dagens ledare i DI av PM Nilsson ”Vill C och L ha det såhär?” måste läsas. Och leda till en rejäl uppstramning.

I Texas är det lätt att leva

Annika Winsth skrev en intressant artikel i Affärsvärlden nyligen. Just under rubriken ”I Texas är det lätt att leva”.  Texas var tidiga med vindkraft, de har den första koldioxidneutrala flygplatsen i USA och man ska nu investera i USA:s första höghastighetståg.

Tåget ska gå mellan Dallas och Houston, två städer med vardera drygt 7 miljoner invånare. Marken däremellan är platt (som i södra Sverige) och det är med andra ord bara att lägga ut rälsen. Restiden beräknas minska från drygt fyra timmar i dag till 90 minuter.

I Kalifornien, i motsatsen till Texas, är allt dyrt och fattigdomen betydligt värre, trots försök med stora delstatliga ingrepp. Eftersom jag själv är i Texas nu så passar det bra att beskriva denna intressanta utveckling. Först ett sammanfattande citat ur Winsths Texas artikel:

Delstaten (Texas) växer snabbt och bidrar stort till den amerikanska ekonomin. ….. Ekonomin har diversifierats ….. Skatterna är låga på både inkomster och företag. Inflyttningen är stor av såväl individer, företag som huvudkontor. Många företag lämnar inte minst Kalifornien på grund av dyra omkostnader för företag och höga levnadskostnader för personal och flyttar till Texas.

Jämförelsen mellan Kalifornien och Texas är intressant på ett principiellt plan. Kalifornien är något av en välfärdsstat med höga skatter och ett väl utvecklat bidragssystem till de som behöver. Texas däremot är marknadsorienterad, med lägre skatter, mindre välfärdsbidrag och väsentligt mindre andel fattiga än i Kalifornien.

Denna blogg är bara en aptitretare, för skillnaden mellan en omfattande Välfärdsstat och en marknadsorienterad stat är så intressant. Här har vi Skandinaviska länder, särskilt Sverige, mycket att lära. Intressant är att man nu kan se verkligheten inom ett land. Det blir ett verklighetens laboratorium. Båda staterna har cirka 40 miljoner medborgare, tillsammans en femtedel av USA:s befolkning.

Några sanningar:

  • Kalifornien har USAS:s högsta inkomstskatt
  • Texas har låga skatter
  • Kalifornien har USA:s största andel fattiga
  • Texas har nästan lägst andel fattiga av USA:s stater
  • I Kalifornien tar det 4-5 år att få byggnadslov.
  • I Texas tar det 4-5 månader att få bygglov.
  • Energikostnaden är 80 procent högre i Kalifornien än i Texas
  • Kalifornien och Texas är två av fem delstater i USA som har en vit befolkning under 50 procent.
  • Varje år flyttar cirka 100.000 medborgare från Kalifornien samtidigt som lika många flyttar in i Texas. En stor del av Kaliforniens ”flyktingar” ställer kosan mot Texas.

Mer följer i framtida bloggar. Sverige måste lära.

Sveriges dubbla misstag genom att vägra EU:s Bankunion

För en tid sedan påpekade professor och fd riksdagsledamoten Carl B Hamilton i DN att ”Swedbankskandalen visar behovet av EU:s bankunion.” Nu får vi bära kostnaderna själva. Och Swedebank som är största banken i alla tre baltiska länder kan visa sig ha mer på sitt penning-tvätt-samvete än bara Estland.

Det var inte igår som Sverige sa nej tack till EU:s bankunion, det var 2011-12. I ”söt” förening tyckte moderater och socialdemokrater att det skulle vara fel att Sveriges skattepengar gick till misskötta banker i södra Europa. Nu sitter vi där själva med skägget i brevlådan, minst sagt.

Nordens största bank, Nordea, valde Finland eftersom Sverige inte var medlem i EU:s bankunion. Det framhöll bankens VD : ”Grunden till att vi gör det här är EU:s bankunion”, sa vd Casper von Koskull. den 11 mars 2018.

Det enda parti som varit drivande att Sverige ska gå med i EU:s bankunion är Liberalerna. Deras tidigare ekonomisk-politisk talesperson, Mats Persson, har kraftfullt markerat detta. Inte ens när Nordea sa att en flytt till Finland skulle kunna ändras om Sverige anslöt sig till EU:s Bankunion var regeringen särskilt handlingskraftig. Snarare mesig, när finansmarknadsminister Bolund sa att man kanske skulle utreda frågan. Sverige har haft alla år sedan 2011 på sig för att göra detta. Två regerings fel att Nordea blev finskt, kan man notera. 

Till att sluta av med vill jag upprepa vad som tidigare sagts: Sverige har förlorat Finansplats Stockholm

Uppenbarligen kan man inte lita på Miljöpartiet

Förvisso kan man hysa åsikten att flyget ska begränsas och Arlanda ska inte byggas ut. Det är en uppfattning som tydligen Miljöpartiet har. Fine. Men, sitter man i en regering och accepterar att Arlanda byggs ut, enligt en Strategisk Plan, som regeringen lät gå på remiss 2017, då kan man inte två år senare komma och säga: Vi ångrar oss.

I mars månad i år gick regeringen ut offentligt och bekräftade att den var enig. Infrastrukturminister Tomas Eneroth sa följande enligt TT:

 ”#Regeringen är enig om Arlanda flygplats framtid….

– Det här är en process där tre statsråd har varit med och arbetat tillsammans enligt flygstrategin, säger Eneroth i en kommentar till TT.

– Regeringen har en gemensam uppfattning, fortsätter han.”

När sedan Arlanda-rådets plan skulle offentliggöras,. så obstruerar Miljöpartiet. Först är MP med på att göra Arlanda till en ledande flygplats i Skandinavien. Detta låter man/regeringen planerna gå på remiss till ett stort antal instanser, som en del i en Nationell transportplan fram till 2028.

Sedan har MP tydligen accepterat Arlanda-rådets plan, för att en tid senare ångra sig. Detta verkar inte riktigt klokt. Så här påstås MP nu hävda:

– Miljöpartiet kommer aldrig att acceptera detta. Regeringen har ju som mål att Sverige ska bli det första fossilfria landet. Många väljer självmant bort flyget. Regeringen måste också följa de klimatpolitiska målen och klimatlagen. Då går det inte att lägga fram ett sådant här förslag, säger en källa med insyn.

Här finns tre aspekter:

  • Sitter man i regeringen, som MP gör, och först accepterar strategin att göra Arlanda till Skandinaviens ledande flygplats så måste man förhålla sig till detta konstruktivt. Inte bara helt plötsligt säga nej
  • Det mest ansvariga regeringspartiet – Socialdemokraterna – måste ta ansvar och säga ifrån. I värsta fall ta en regeringskris, efter ett ultimatum.
  • Den tredje är: Om inte Arlanda byggs ut till den ledande Skandinaviska flygplatsen kommer andra ta över. Löser detta något? Bättre då att utveckla tekniken för flyget så att utsläppen blir hanterbara..

Mesighet, var ordet.

Varför ska Skolverket byråkratisera förskolan?

Det verkar som om Läroplanerna nu för tiden blivit en lekstuga för Skolverket. Nu vill jag lyfta  Läroplanen för förskolan. Regeringen har i beslut fastställt läroplanen, som träder i kraft den 1 juli i år.. Läroplanen har professor Inger Enkvist uppmärksammat i en artikel i SvD. För min del har jag också läst Läroplanen för förskolan. Och efter den bisarra upplevelsen undrar jag vad Skolverket håller på med. Läs själv om Du vill se hur bisarr denna Läroplan är.

Här vill jag först illustrera Läroplanen för våra barn i åldrarna 1 – 6 år. Ett citat ur Inger Enkvists artikel talar för sig själv:

På de 24 sidorna, skrivna på enkelt språk, talas det om värdegrund och om hållbarhet, mänskliga rättigheter, mångfald, demokrati, jämställdhet och genus. ”Ingen /…/ ska bli utsatt för diskriminering på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder”.

Regeringen Löfvens läroplan verkar tagen från de vuxnas värld. Är det rimligt att tala om ”könsöverskridande identitet” och om ”sexuell läggning” för små barn?

Våra förskolebarn ska läras att ha respekt för följande. Jag citerar helt ordagrannt det som står i Läroplanen, men sammanställningen av kraven är min. Förskolebarnen ska läsa sig respekt för:

  • De mänskliga rättigheterna
  • Den grundläggande demokratiska värdegrunden
  • För vår gemensamma miljö
  • För skillnader i människans uppfattning och levnadssätt
  • För varje människa oavsett bakgrund
  • För allt levande
  • För individen
  • För varandra
  • För andra kulturer
  • För varje barns åsikter
  • För föräldrarna

När jag håller på med Skolverket, så vill jag ge en sammanfattning av vad Verket gjort på skolans viktigaste område. Ordning och reda i skolan.

Skolverket arbetar idag mer än 600 anställda. det är en fördubbling på 10 år. De verkar sysselsätta sig med mycket, men inte det allra viktigaste. Det som OECD och många andra påpekat är den svenska skolans akilleshäl: Ordning och reda eller bristande disciplin.

Skolverket har ännu inte gjort några verkliga insatser för att återställa ordning och reda i skolan. Först hösten 2018 genomförde man en studie om ordning och reda på regeringens uppmaning. ”Ordningsregler och disciplinära åtgärder” Skolverkets rapport 471, 2018.

Men den här rapporten är bara ett försvar för Skolverkets passivitet i disciplinfrågan, trots att det är skolans svåraste utmaning. Redan i inledningen står det att man inte bör ingripa för mycket i skolan för att ”säkra trygghet och studiero”. För detta kan ”stigmatisera de elever som är föremål för åtgärden, vilket kan bidra till att förstärka ett negativt beteende”. I klartext: Ingrip inte mot bråkstakarna, för då kan det bli ännu värre. Kan Sverige ha ett Skolverk som arbetar med dessa utgångspunkter?

Hur ska man värdera Sverigedemokraterna?

Många har undrat över Stefan Löfvens, Annie Lööfs och Jan Björklunds beskrivning av av Sverigedemokraterna. Hur högerextremt och farligt är partiet?

Många socialdemokrater jag träffat nyligen har reagerat emot ”Brunmålningen av SD”. En av socialdemokraternas mest bemärkta chefredaktörer, Widar Andersson i Folkbladet Östgöten, har uttryckt sin oro över beskrivningen av SD. Att rikta kraftigt överdrivna anklagelser kan skapa hat, menar många. Och det är underligt om de gamla etablerade partierna aktivt medverkar till detta.

Därför var det något av en välsignelse när Johan Hakelius i Fokus nu gör en inträngande analys och beskrivning av dagens Sverigedemokrater: ”Ett svenskt modellparti?” Finns i senaste numret, utgivet 10 maj.

Här ska jag inte avgöra frågan, eller ta ställning, till SD, utan låter i första hand Johan Hakelius i Fokus ge Dig ett underlag till en egen uppfattning och slutsats.

Det finns bedömare som ser risken av att S och SD i framtiden finner varandra. Då blir det ett block för nationalism och motstånd mot frihandel, till nackdel för Sveriges utveckling. Därför kanske ett konservativt block, eller en ny Allians, som inrymmer SD, vara ett drag för att mota Olle i Grind. Då blir det synd om landets ledande maktparti.