Lära av andra viktigt även i Corona-tider

Det är en del frågor som jag ställt mig under Corona-utbrottet.

  • Vilka Corona erfarenheter finns i Kina?
  • Vad kunde vi lära av SydKorea?
  • Den ekonomiska utvecklingen i Kina

Låt oss börja med det sistnämnda, eftersom data från Kina kom för bara en kort stund sedan. Det var South China Morning Post, som refererade alldeles färska ekonomi-siffror för Kina.

Det gäller utvecklingen under januari och februari i Kina:

  • Industriproduktionen minskade med hela 13,5 procent. Förväntat var 3 procent
  • Så har vi konsumtionen i Kina, där förväntningarna låg på en minskning med 4 procent. Verkligheten visade en nedgång i konsumtionen i Kina på otroliga 20,5 procent.

Så till erfarenheter av att bekämpa Corona-viruset. Kina verkar i vart fall med bekämpningen, och har fått ned antal nya fall till försumligt låga tal.

  • Sedan igår måndag har hittills 21 nya fall rapporterats från Kina. Länken är till hela Corona-situationen i Kina.
  • Vad man kan säga är en hård och bestämd uppföljning av alla Corona-fall i Kina tycks ha varit verkningsfull. Visserligen kanske de 80.000 redovisade fallen bara är toppen på ett isberg. Det är dock långt ifrån alla utsagor här i Västvärlden att alla måste bli smittade.
  • Det är underligt att inte den Kinesiska erfarenheten beskrivs ordentligt både av media, vetenskapen och politikerna. Har man verkligen kunnat stoppa smittospridningen i Kina så borde det vara intressant veta hur man gjort. Det skulle ge våra regeringar verktyg i bekämpningen av Corona.

South China Morning Post har en alldeles otrolig rapportering kring Corona. Både vad som händer och även hur viruset bekämpas samt en utförlig och relevant vetenskaplig  redovisning (så vitt en amatör som jag kan bedöma)

Vad gäller Sydkoreas sätt att arbeta så skrev jag om detta i fredags. ”Långbänks-Sverige kan lära av Kina och Sydkorea” .

Hade Sverige gjort som Sydkorea, startat både tillverkning av test-utrustning och respiratorer, så skulle vårt läge varit ett annat än idag. Sydkorea låg 1,5 månader före oss, så vi hade all tid i världen att agera. Varför gjordes inget?

 

Kan Corona kan vara positivt – särskilt för Sverige?

Mitt enkla svar är ja. Nu tycks de ansvariga politikerna gett sjutton i Långbänken. Agerar direkt Det ska tydligen till en pandemi för att regeringen ska få ändan ur vagnen. Det räcker inte:

  • Att den nyvalde partiledaren Stefan Löfven den 24 september 2012 i en stor DN-Debatt-artikel lovar att utveckla Affärsplan Sverige tillsammans med näringslivet. Inget händer på 8 år.
  • Inte heller hjälpte det att såväl Alliansregeringen som Oppositionen (då Socialdemokraterna) år 2008, när finanskrisen slog till, utlovade att införa en lag om korttidsarbete. Det glömde man bort i 10 år, men sedan startade regeringen en snabb-utredning i februari 2018, som man sedan glömde bort i 16 månader.

Nu hals över huvudet så kommer regeringen med insatser för att stödja näringslivet, bland annat med korttidsvecka. Detta för att regeringen och det politiska systemet är tvunget därtill.

Tänk om först Alliansregeringen, läs Fredrik Reinfeldt, hade gjort upp med Näringslivet som var ett särintresse. Och sedan den nuvarande regeringen hade utvecklat Sverige med hjälp av näringslivet, och inte emot näringslivet

När Alliansregeringen utmålade näringslivet som ett särintresse skrev Stefan Löfven och Magdalena Andersson en DN-Debatt den 17 april 2012 där de två ansvariga S-politikerna hävdade att så var det inte. Näringslivet var inget särintresse, hävdade man. De skulle minsann utarbeta en politik tillsammans med näringslivet.

Men, i stället har S med hjälp av Ilmar  Repalu gått tillangrepp på välfärdsföretagen. Sedan är det många andra insatser som har gjorts utan att Socialdemokraterna brytt sig om näringslivet. Detta näringsliv som är försynt och inte reagerar tillbaka med samma mynt.

Om Corona-viruset nu sitter kvar ett tag kanske politikerna i samtliga partier förstår att vi lever av näringslivet och har inte råd med att ständigt och jämnt söka strid.

Idag har Richard Swartz skrivit en krönika i Dagens Nyheter ”I Sverige talar vi, tänker och rör oss långsammare – och det märks nu”. Läs den! Artikeln ska jag återkomma till.

Långbänks-Sverige kan lära av Sydkorea och Kina

Nu verkar Corona-vågen i Sydkorea var på väg att dämpas. Dagens Nyheter har en intressant artikel om detta nu på nätet (inte papperstidningen). Så här skriver man:

Landet testar nära 20.000 människor per dag och har hittills genomfört 220.000 test, fler per capita än något annat land. Som jämförelse har runt 5.000 test gjorts i USA, som har en klart större befolkning än Sydkoreas drygt 51 miljoner invånare.

Och i Sverige har vi svårt med testerna också. Så här gjorde handlingskraftiga Sydkorea:

Detta har möjliggjorts genom att Sydkorea snabbt gav fyra företag licens att tillverka testutrustning, vilket gett landet en kapacitet att testa 140.000 personer i veckan.

Här finns över 500 testkliniker och 40 drive-through stationer dit sydkoreaner kan åka för att testa sig på behörigt avstånd från andra människor.

Varför har inte Sverige gjort något motsvarande. De ansvariga måste ha känt till hur Sydkorea gjorde. Men ingenting sker, som vanligt. Förrän för sent. Detta skrev Aud Sjökvist om på DN-Debatt i går. Läs och förfäras. Så är det. Vi ska återkomma till detta igen, för 100e gången i en annan blogg. Sjökvist, som utredde Västmanna-skogsbranden 2014, skriver bl a om den:

Det handlade om oförmåga att skapa och kommunicera samlade lägesbilder samt om oförmåga att avgöra när man måste övergå till andra rutiner än de normala. Det handlade också om oförmåga att fatta rimliga och relevanta beslut rörande inriktning, dimensionering, prioritering, ledning och samverkan. Slutligen handlade det om att så gott som alla aktörer inledningsvis agerade för långsamt och för försiktigt.

Sedan kom vi till de stora skogsbränderna 2018, där Sjökvist noterar i sin artikel:

Sverige bad i ett tidigt skede EU om hjälp eftersom vår egen förmåga var otillräcklig. Insatserna under bränderna bedömdes ha hanterats i stort sett bra. Samtidigt var de påvisade bristerna många och i princip desamma som 2014. Utredningens slutsats var att Sverige inte är tillräckligt väl rustat för att vi ska kunna känna oss trygga inför framtida stora och komplicerade skogsbränder.

Hur länge ska vi i Sverige acceptera att det politiska och administrativa systemet inte fungerar?

Fundera också på erfarenheterna som Kina dragit. De ska förvisso först få klart för sig att landet är ansvarigt för virus-pandemin, eftersom man ingrep så sent. Låt inte Kina dra några valser om vem som har skulden. Men,. när man sedan bekämpade Corona – hur gjorde man? Nu skickar tydligen Kina Corona-experter till Italien.

Assar Lindbeck ger råd om framtiden – goda sådana

I tisdags var det dags för Assar Lindbeckseminariet. Fullbokat sedan länge, trots Universitetets Aula Magna med sin drygt 500 platser. Nu inföll seminariet mitt upp i värsta Corona-tider, med varningar för stora samlingar. Så en del avanmälde sig, men många kom. Och de som kom fick verkligen valuta för pengarna (gratis förvisso, men tiden).

Här det viktiga från Assar Lindbeck själv.

Assar Lindbeck ser tre typer av kriser i framtiden

  • Miljökriser
  • Finanskriser
  • Migrationskriser

1. Allvarligast här är migrationskriserna. Professor Assar Lindbeck påpekar att Sverige inte klarar av lågproduktiv massiv invandring. Det leder till en stor permanent arbetslöshet bland invandrarna. Samtidigt som massinvandringen innebär att landets sociala struktur förstörs. Det blir en stor påfrestning  på vården som vi får svårt klara av. En ökad kriminalitet kommer också i spåren av massinvandringen eftersom vårt land inte klarar integreringen.

Sedan lade Assar Lindbeck till att insatser på plats ger 10 gånger så stor effekt, till dagens kostnader. Detta borde ersätta den flyktinginvandring som sker idag, menade han.

2. Finanskriserna kommer vi att få, men de kommer att kunna hanteras, enligt Assar Lindbeck. Det kräver dock att vi har institutioner som klarar av finanskriserna. Vidare behöver dessa mekanismer för att hantera kriserna.

3. Miljökriserna – eller klimatproblemen – bör vi kunna hantera, enligt Assar Lindbeck. Han hänvisar till den tekniska utvecklingen. Tekniken borde klara miljön. Den möjliga tekniken kommer att ge 90-100 procentig rening.

4. Hur ska vi få bort kortsiktigheten i politiken? avslutade Assar Lindbeck. Kortsiktigheten dominerar totalt

Ska vi sammanfatta seminariet så var det kristallklart: Vi behöver en evidensbaserad ekonomisk politik . Där ekonomerna är tvåbenta – bottnar både i akademin och i verkligheten. Men det krävs också att politikerna lyssnar på ekonomerna och på näringslivet.

Programmet till Assar Lindbecks ära sänds i SVT Forum fredagen den 13 mars klockan 12.30: ”Akademisk forskning i allmänhetens tjänst” Ända fram till klockan 16.00

 

Låt inte politiseringen förstöra både universitet och forskning

Gårdagens Expressen tog på ledarplats upp både genusaktivismen och lättkränktheten från vissa små ytterlighetsaktivister. Läs den! Jag upprepar läs den! Ledaren i Expressen den 10 mars. Rubriken är ”Genusaktivismen hotar forskningen” och länken har Du just passerat.

I denna blogg tar jag upp genusaktivismen, som är oförklarlig och oförsvarlig. Regeringen har gett alla myndigheter i uppgift att inkludera genus och köns-perspektivet i alt som ska beforskas. Då måste regeringen kunna tala om hur detta perspektiv ska komma in i forskningen om ”svaga stötvågor i akustiska fält”. Det ska bli intressant att se om regeringen kan göra detta.

Vetenskapsrådet som just gjort en utlysning av ”svaga stötvågor i akustiska fält” på sin hemsida ger samtidigt generella instruktioner till de som ska söka forskningsbidrag. Där står att forskningsprojektet ska ”ange om köns- och genusperspektiv är tillämpligt” i den aktuella forskningen. Svaret måste motiveras.

Så här skriver Vetenskapsrådet:

”I ansökan ber vi dig redogöra för om köns- och genusperspektiv är relevant i din forskning, och i så fall på vilket sätt du kommer att använda sådana perspektiv eller varför du väljer att inte göra det”

Det räcker alltså inte att säga att kön och genus inte har någon relevans i det elektroniska magnetfältet, utan detta ska motiveras. Hur gör man det?

Expressen frågar om den sökande av forskningsanslag ska tota ihop något flum som säger hur patriarkatet kan påverka elektroner. Det är väl lika galet att motivera varför ett kön inte kommer in i elektroners liv. Jag tycker faktiskt att forskare borde tala klartext genom att helt sonika säga. Experiment ii strömningsmekaniken påverkas inte av vem som utför detta. Alltså är kön och genus inte relevant.

Men för Vetenskapsrådet, som vill vara regeringen och det politiskt korrekta till lags så verkar just genus och kön vara det viktigaste i ansökningarna. Notera hur Vetenskapsrådet riktigt frossar i genus och köns-perspektiv:

Beakta köns- och genusperspektiv i din forskning. 

Så heter avsnittet på hemsidan och omfattningen markerar hur otroligt viktig genus- och könsperspektiven är i forskningsprojekten. Viktigare än själva forskningsprojektet? Det verkar inte som om Vetenskapsrådet är medveten om detta. Det framgår när VR spelar ned detta i ett svar på den starka kritik som framkommit mot kön och genus i alla forskning. Nu säger generaldirektören sven Stafström följande:

Vi ställer inget generellt krav på att alla som söker forskningsmedel hos oss ska beakta köns- och genusperspektiv i sin forskning oavsett vad forskningen handlar om.

Detta strider mot de riktlinjer som VR angivit. Ändra riktlinjerna, skulle jag vilja be Vetenskapsrådet om. Detta är annars något som de små ytterlighetsgrupperna på universiteten kommer att utnyttja för att hindra fri forskning.

Lättkränktheten får jag återkomma till en en separat blogg.

Ska miljöskäl eller plakatpolitik styra Preem i Lysekil?

I morgon kommer Miljööverdomstolen till Lysekil. Det är Preems utbyggnad av raffinaderiet  i Lysekil som ska prövas. Domstolen ska skicka ett yttrande till regeringen som ska ha sista ordet. Det gäller en utbyggnad av kapaciteten för att framställa renare olja.

Tillfälligt kommer Preem i Lysekil öka utsläppen av koldioxid, men senast 2027 vara tillbaka på dagens nivå. Samtidigt minskar investeringen de totala miljöutsläppen i världen. Totalt så minskar således Preem de skadliga utsläppen genom att produktionen blir renare, och vi slipper köpa olja som har mer föroreningar, vilket skulle bli fallet om investeringen inte genomförs i Lysekil.

Det är underligt att en investering i Sverige, som skulle smutsa ned lite mer här tillfälligt, men som skulle ge mindre utsläpp globalt, det försöker miljöpartisterna i Sverige stoppa. Det är således inte utsläppen i sig som MP värnar, utan den svenska ankdammen. Inte undra på att MP har svårt att få sympatier bland väljarna.

Det finns ingen anledning att här gå in på alla teknikaliteter i Preems verksamhet och investering. Men kort vill jag återge några intressanta siffror, som redovisades i en debatt-artikel i Dagens Industri den 25 februari av Göran Värmby, tidigare miljöchef i Göteborg: Så här mycket effektivare är Preem jämfört med normalraffinaderiet i Europa:

  • 20 procent lägre koldioxid
  • 70 procent lägre kvävedioxid
  • 90 procent mindre svaveldioxid
  • Betydligt mindre vattenutsläpp

Sedan medför investeringen i sig 3000 byggjobb och långsiktigt knappt 400 nya jobb i produktionen framöver.

Nu ska regeringen fatta slutgiltigt beslut. Detta är något som MP i regeringen drivit igenom. I Lysekil noterar man att statsminister Stefan Löfven på besök i Lysekil för tre år sedan var positiv. Då tyckt han att det som redovisades ovan var rimligt och prisade Preems miljöambitioner. Kommer han ihåg detta nu frågar sig Kommunstyrelsens ordförande Stig Nilsson.

Isabella Lövin borde ångra sin ankdams-reaktion. Ta intryck av Per Kågesson, miljöpartisten som tidigare sa nej till kärnkraften. Nu har han ändrat sig när kärnkraften kan producera ren energi. Lövin borde säga: ”Självklart att vi ska tänka på miljön. Gränserna hindrar inte farliga ämnen att spridas. Det som är renast totalt stödjer vi och vill tillstyrka Preems Lysekils-investering.”

Om detta inte sker borde Stefan Löfven läsa Dagens Industris intervju med sin efterträdare som Metall-bas Marie Nilsson. Metallchefen är väldigt kritisk mot regeringens sätt att agera. Preems investering bör tillåtas, menar hon.

Ska Sverige försämra sina universitet mer – avsiktligt?

För en tid sedan skrev ett antal världsledande forskare med erfarenheter att leda institutioner och universitet en artikel i Dagens Nyheter (24/1). ”Acceptera inte att svensk forskning blir allt sämre”

Det som är anmärkningsvärt när en så här kritik framförs är att de ansvariga politikerna tiger. De borde yttra sig, Matilda Ernkrans t ex som är forskningsminister, men även andra. Håller de med om kritiken? Vill de vrida universiteten rätt med sikte på excellens? Eller vill de försvara den rådande utvecklingen mot allt sämre universitet?

Nu har professor Pontus Braunerhjelm, från Entreprenörskapsforum och KTH, fört fram synpunkter. Denna gång i SvD, men tyvärr bara på webben. Därför vill jag lyfta hans artikel i bloggen, ”Drabbar skolans öde även universiteten?”

Pontus Braunerhjelm beskriver i sin artikel hur EU inte under de senaste två decennierna lyckats hävda sig industriellt och utvecklingsmässigt. Plattformsföretagen  har inte startat i Europa, med undantag för Spotify.

Den skarpaste kritiken riktas mot den sk STRUT-utredningen, Dumstruten kallad. Den innebär:

  • Forskningsrådens pengar skulle delvis gå till universiteten direkt, utan krav
  • Mätbara krav som publiceringar och citeringar tas bort
  • Avklarade studier slopas som en grund för finansiering
  • Själv-utvärderingar ska komma i stället

I stället för att nivellera den högre utbildningen borde universiteten specialisera sig. Alla universitet kan inte ha alla fakulteter. Den viktiga frågan om samverkan med det omgivande samhället, inklusive forskningsinstituten, borde styra en del av basfinansieringen, menar Braunerhjelm. Tilläggas kan att ”Struten” inte följde direktiven, utan struntade i omvärld och samverkan. Detta ville man hänvisa till en ny utredning. (Långbänk)

Får ”Struten” gehör, vilket vi inte hoppas, så blir universiteten kriterielösa och med otydlig styrning. Universiteten kommer då att utsättas för samma behandling som den svenska skolan gått igenom de senaste decennierna. Med förfall som resultat. More of the same, vill jag kalla det.

Varför inte lyssna till OECD som givit den svenska regeringen två stora analyser, en år 2012, en annan år 2016.. På regeringens uppdrag och finansiering. Utan att regeringen brytt sig alls, inte ens nämnt utredningarna i de två aktuella forsknings-propositionerna. Men, man har betalt mångmiljonbelopp för dessa utredningar, som gjorts på regeringens uppdrag. Varför gör man så här?

Men snälla, det är så här det politiska Sverige fungerar

Här ska jag inte ta Corona-viruset som exempel, det gör media just nu. Men, däremot den sysselsättningsfråga som är i fokus. Vad händer om Corona slår hårt emot ekonomin? Då behöver vi korttidsarbete, något som blev uppenbart under finanskrisen 2008-09.

Detta har hänt:

  • År 2008 – Aj aj, det finns ingen lagstiftning för korttidsarbete (Andra länder har)
  • År 2009 – Vi ska utreda (Alliansregeringen)
  • År 2014 – Teknikföretagen och Metall kan inte vänta. föreslår regeringen ett provisorium
  • År 2014 – Regeringen föreslår en provisorisk lagstiftning, som riskdagen beslutar
  • År 2018 – Utredningen om korttidsarbete tillsätts (Löfte 2009
  • År 2018 – Utredningen levererar på 6 månader (Bra Anders Ferbe)
  • År 2018 – Snabbremiss på två månader hösten 2018
  • År 2018 – Nästan alla 56 remissinstanser tillstyrker utredningsförslaget (1 oktober)
  • År 2018 – Regeringskansliet påbörjar propositionsskrivandet 1 oktober 2018
  • År 2020 – Ingen ny lag om korttidsarbete 2 mars 2020 (Efter 16 månaders)
  • År 2020 – Regeringskansliet är inte klar med propositionen 2 mars (Efter 16 månader)
  • År 2020 – Förslaget om korttidsarbete går till Lagrådet på remiss (När proppen är klar)
  • År 2020 – Proposition skrives, riksdagen behandlar och beslutar.
  • År 2021 – Lag om korttidsarbete 1 januari, om regeringen hinner (Efter 13 år)

Detta kallas Långbänk. En svensk specialitet  Vill Du läsa mer om den svenska Långbänken gå till bloggen www.gergilsinnovation.se Den kan man abonnera på genom att registrera sig på ”Prenumerera” 

Har ingen sagt någon ting om detta? Det skulle landets journalister gjort, när politiken inte fungerar. Men journalisterna är Maktens Megafoner.. Mer om detta i kommande blogg.

 

Lackmustest av regeringens Långbänk

Nu har det gått för långt med BEO, Barn och Elevombudet, som skrämmer landets lärare till bade tystnad och passivitet. Dagens Nyheter uppmärksammade i går domen om att föräldrarna fått se bildbevis på hur deras 15-åriga son beter sig, och detta har återigen satt strålkastarljuset på BEO. Myndigheten som missköter sig å det grövsta.

Idag följer DN upp fallet exemplariskt. På nyhetsplats beskriver tidningen att eleven måste stå för sitt agerande. I en utomordentlig ledare påpekar DN och skribenten Erik Helmerson ”att uppvisandet av bilden är en alldeles perfekt och pedagogisk bestraffning”.

Utbildningsminister Anna Ekström reagerade i höstas, den 26 oktober, och ifrågasatt BEO:s agerande, när myndigheten, som är en del av Skolinspektionen, inte accepterade utslaget i vare sig Tingsrätt eller Hovrätt utan överklagande till Högsta Domstolen. Det handlar om en elev i nian som lagt sig i en soffa som blockerade vägen på en högstadieskola. När eleven vägrade flytta sig lyfte en lärare bort honom. Detta konstaterade såväl tingsrätt som hovrätt bara innebar att läraren fullgjorde sitt jobb.

Anna Ekström reagerade emot BEO:s agerande och den kritik som följde genom att avisera en utredning. Först därefter skulle hon kunna bestämma sig för om BEO borde läggas ned eller inte. Notera att utbildningsministern då, 26 oktober 2019, inte sade sig ha förtroende för BEO utan till och med ifrågasatte dess existens.. Men som alltid i Sverige måste det till en utredning först. Långbänken ska hyllas.

Nu har det gått fyra månader sedan Anna Ekström utlovade en utredning (26/10 2019). Fortfarande lyser utredningen med sin frånvaro. Långbänk igen.

I går tillsatta Anna Ekström en utredning om Trygghet och Studiero. Tror någon att BEO-frågan är med där? Nej, på de fem sidor långa direktiven finns inte ett ord om BEO eller den stora rädsla som landets lärare känner inför BEO:s trakasserier och hot. Den skolpersonal som ska se till att trygghet och studiero skapas får inget stöd alls i den utredning som regeringen nu tillsätter.

Men, vet Du vad? Regeringen, som tillsätter myndigheterna, har laglig rätt att gå in i deras verksamhet och även att ändra på den eller lägga ned myndigheten. Det har en Statens Offentliga Utredningar med socialdemokraten och juristen Sten Heckscher i spetsen kommit fram till 2007. Men, regeringen använder inte sin möjlighet., Den skulle i morgon, eller i eftermiddag, kunna lägga ned Barn och Elevombudet. Det enda som krävs är att regeringen samlas och fattar beslutet kollektivt.

Lackmustesten ligger i om regeringen agerar, Tillsätter en utredning när den lovar detta. Låter den tillsatta utredningen få uppgiften. Men, i första hand bör regeringen agera utifrån det uppdrag som regeringen har att styra landet. 

Framtiden utredd, men ingen verkar bry sig!

Den 16 december förra året kom Långtidsutredningen 2019, som ska dra upp riktlinjerna för den framtida ekonomiska politiken. Så här sa regeringen själv om Långtidsutredningen:

”En central uppgift är att analysera utmaningar och möjligheter för den svenska ekonomin på lång sikt”

I tisdags, den 25 februari, skickades Långtidsutredningen, med sina 8 bilagor, på remiss till 110 remissinstanser. Det är myndigheter, organisationer och kommuner samt en del andra instanser som senast den den 25 maj ska inkomma med synpunkter på förslaget.

Detta är ett övertydligt exempel på Långbänken i regeringskansliet. Regeringen och finansdepartementet vet månader i förväg när utredningen ska vara färdig. Den vet också att den ska gå ut på remiss, som alltid. Men, i stället för att förbereda remissen, så att den kunde gå ut dagen efter betänkandet var klart så väntade man i hela 11 veckor.

Den 11 veckor onödiga fördröjningen gör att remissinstanserna får drygt två månader kortare tid på sig än de eljest skulle fått. Den digra, men ganska odugliga, Långtidsutredningen form av nio band på dryga 1500 sidor ska nu studeras på 3 månader. I stället för möjliga 5 månader.

Dessa tre månader, som nu står till remissinstansernas förfogande, blir något kortare för varje remissinstans ska själva beställa såväl huvudutredningen som de 8 bilagorna hos Norstedt Juridik. Hur lång tid det tar att distribuerade vet jag inte, men jag vet att förlaget vid förfrågan först inte kände till fyra av de åtta bilagorna. Efter min kontakt har de nu hittat alla delar, men  remissinstanserna verkar inte direkt på hugget heller.

Detta är vad jag kallar Långbänk, svensk genuin Långbänk.

Hur kan jag påstå att denna Långtidsutredning är ganska oduglig? Jo, för att den inte  är relevant, tar inte upp de stora problem som ekonomiin lider av i Sverige. Viktiga frågor som saknas är:

  • Kompetensförsörjningen (troligen näringslivets svåraste utmaning)
  • Den bristande svenska produktiviteten (Där Sverige är sämst i EU)
  • Det livslånga lärandet (som finns med men ofullständigt)
  • konkurrenskraften finns inte analyserad
  • Digitaliseringen är ofullständigt behandlad
  • Artificiell intelligens finns inte behandlad över huvud taget

Vad gör då Långtidsutredningen?= Jo, den analyserar i ett huvudbetänkande och 8 delutredningar jämlikheten. Ja, mer behöver jag inte säga. Långtidsutredningen är knappast relevant. Förvisso bör man se på jämlikheten, men den blir knappast bättre av att man glömmer hela den ekonomiska utvecklingen som avgörs av konkurrenskraften, digitaliseringen med AI och hela kompetensförsörjningen.

Till detta kommer att våra media, TV, radio och tidningar helt glömt bort Långtidsutredningen. Har Du läst eller hört om Långtidsutredningen i media? När jag kollar upp idag vad som skrivits och sagts lyser resultaten med sin frånvaro.