Framtidens samhälle tillhör det robotarna?

För fem år sedan kom domedagsprofetian. robotarna tar 47 procent av framtidens jobb. Martin Fords bok, som jag skrev om då, förtjänar att ta del av idag också. Senare analyser visar att det automatiserade samhället tar jobb ”i mitten”, men beräkningarna ligger bara på 7 – 12 procent. Men då glömmer man bort att nya typer av jobb tillkommer också.

I fredags hade 100-årsjubilerande Ingenjörsvetenskapsakademin, iVA, ett intressant nedslag i framtiden. Akademin hade bjudit in den framstående nationalekonomen Harvard-professorn Dani Rodrik. Han talade under rubriken ”Ekonomisk politik i en tid med intensiv teknikutveckling”. Tre intressanta paneler diskuterade och värderade hans utsagor.

Rodriks tema är att polariseringen ökar, medelinkomsttagarna drabbas och det uppstår starka spänningar i samhället. Här är hela seminariet på video, så man kan välja själv vad man vill se. Utmärkt.

Reaktionerna från nationalekonomerna som debatterade Rodriks teser var att polariseringen gäller USA, inte Europa på samma sätt. Det framgår också av Rodriks egna bilder. Däremot vet man givetvis inte vad som kan ske i framtiden.

Produktiviteten har gått ned i västvärlden under senare år, påpekade Rodrik. Han tyckte detta var underligt med de stora insteg som den nya teknologin tagit med digitalisering och AI på alla områden. Men han nämnde inte att det var en likadan reaktion för 30 år sedan, datorerna syntes, men inte deras effekter. Den så kallade Solow-paradoxen. Min tro är att digitaliserings-effekterna kommer, men är svåra att mäta; Kvalitet, nya produkter och tjänster.

Två intressanta nedslag i diskussionerna. Först Sara Öhrvall som menar att Sverige inte alls hänger med i AI-utvecklingen. Sedan var det politikerna som påstod att Sverige är rätt rustat i regering och riksdag för att ta snabba beslut. Jag undrar var dessa politiker varit under de två senaste decennierna.

Till sist: Dagens Nyheter har idag en artikel om Dani Rodriks tankar. Rubriken ”Staten behöver bli mer aktiv inom jobbskapande” ger knappast den korrekta bilden. Men olika perspektiv kommer fram i artikeln, som tål att läsas.

Äntligen! Som Gert Fylking sa

Äntligen! Svenskt Näringslivs VD Jan-Olof Jacke tar bladet från munnen. Det gäller brottsvägen som kraftigt drabbar det svenska näringslivet. På grund av politikernas kraftiga misslyckanden att skapa trygghet i Sverige. Det sker i en artikel i Dagens Industri, som i flera artiklar uppmärksammat hur särskilt detaljhandeln drabbas. ”Brottsvågen skrämmer bort utländsk kompetens” är den talande rubriken.

Jag säger som Gert Fylking ”Äntligen”, för Svenskt Näringsliv måste ta plats och höras på ett helt annat sätt än hittills. Något jag påpekat för Jan-Olof Jacke. I somras kom regeringen med en Välfärdskommission, som ska behandla arbetskraftsförsörjningen, arbetsmiljön, digitalisering och ny teknologi. problemet stad – landsbygd samt framtidens organisation och styrning av samhället. Här ska under regeringens ledning kommissionen arbete med kommuner, landsting och de fackliga organisationer, men hela grunden för välfärden – näringslivet – lämnas utanför. Och näringslivet tiger.

Det ska tilläggas att näringslivet pep, publicerade en artikel om Välfärdskommissionen på sin hemsida, skriven av två medarbetare på Svenskt Näringsliv, Men det var allt. Visst det var sommar, men kan man agera ändå?

Nu borde Jan-Olof Jacke ta ett viktigt steg till: Uppvakta uppvakta Sveriges Statsminister Stefan Löfven tillsammans med berörda företag och organisationer som Svensk Handel  och säga:

  • Den grova brottsligheten i Sverige får stor uppmärksamhet utomlands
  • Det blir svårare för företagen att rekrytera kompetens från utlandet
  • Den grova brottsligheten tar resurser från vardagsbrottsligheten
  •  Vardagsbrottsligheten måste nu få väsentligt ökade resurser
  • Tryggheten för landets detaljhandel håller på att krackelera

Sedan borde Jan-Olof Jacke, och hans delegation, berätta för landets statsminister följande:

  • Företagens kostnader för brottsligheten idag är lågt räknat 55 miljarder årligen
  • Detta är mer än vad Sveriges försvar kostar
  • Det är två gånger polisens totala budget

Sedan håller Jan-Olof Jacke en presskonferens tillsammans med Stefan Löfven. Där berättar den sistnämnde vilka insatser regeringen ska vidtaga för att stoppa brottsvågen i Sverige.

(Det räcker inte att tala med inrikesministern)

PS När jag skriver detta sker det ett mord vid en galleria i Gävle. Något som illustrerar läget i Sverige. (”Gängkriminaliteten ska knäckas” Stefan Löfven 17 mars 2017)

Varför blir inte de åtalade fällda för gängmorden?

Det har skett en kraftig förändring i domstolarnas dömande – till det sämre. Av uppklarade fall som lett till åtal dömdes de flesta tidigare. För 20 år sedan fälldes 80 procent av de som åtalats för mord med vapen. Idag är det bara 20 procent av de åtalade som fälls. Varför är det så?

Radioprogrammet ”I lagens namn” har analyserat detta. Här finns både programmet och statistiken. Det gäller två femårsperioder, 1995-1999 respektive 2013- 2017. För tjugo år sedan fälldes alltså 4 av 5, nu fälls bara 1 av 5. Det är mer än anmärkningsvärt kan man tycka. Vad kan det bero på?

I Lagens namn uppger att det är svårare idag än för 20 år sedan att få de mordåtalade dömda. Ett skäl är att det är svårare att få vittnen att tala. Domstolarna kräver också mer av bevisningen än tidigare. Idag finns otroligt mycket mer bevis än tidigare, men domstolarna är ändå inte belåtna.

Det finns två ytterligare skäl. Först är det själv bevisen. Tidigare såg domstolarna till helheten. Då kunde det finnas en mängd bevis och indicier, och domstolen lade då ihop dessa till en helhet. Nu vill domstolarna bedöma varje bevis för sig. Trots att allt sammantaget ger en mycket tydlig bild, så vill inte domstolen acceptera detta, utan de vill se om inte varje bevis kan ha en annan orsak. Helheten, som i alla andra sammanhang, anses som viktigast, vill domstolen inte se. Domstolarna dömmer således inte på helheten, utan på detaljerna var för sig.

Sedan finns det en annan orsak. Det verkar som om domarna har fått en allt större sympati för brottslingen, vill jämföra den med brottsoffret. Det är ju lika synd om de kriminella, så verkar man tycka.  Och här kan det spela en roll att majoriteten domare är kvinnor idag. Jag vet att man inte får skriva så, men jag tycker att vi måste se sanningen i vitögat.

Poliser och åklagare ser ofta domstolen som ett stort problem, men de vill inte framföra detta. Det sägs att man inte får kvälja dom, och då inte heller kritisera domstolarna. Jag tror dock att man måste söka analysera varför domstolarna idag dömer annorlunda än tidigare. Och få en ändring till stånd, så att brottslingarna inte frias när de borde fällas. Inkapaciteringen är utomordentligt viktig.

 

 

IVA mäter vår FoU – inte riktigt upplyftande

Det är utmärkt att IVA, Ingenjörsvetenskaps Akademin, nu utvecklar ett index över svensk forskning och innovation. Idag publicerade IVA indexet ”FoU-barometer 2019”. Det skedde på ett seminarium, de medverkande ses här

Sverige ligger på 3,3 procent av BNP till FoU. Sydkorea och Israel ligger långt över, på 4.5%. Många kommer ihåg tiden vid sekelskiftet, år 2000, då låg Sveriges FoU runt 4 procent. I pengar räknat satsades det i Sverige år 2017 156 miljarder. Därav stod näringslivet för 71 procent. I pengar räknat fick högskolesektorn 39 miljarder. Problemet är att universitetens pengar – gäller även utbildningsmedlen – går till så stor mängd som möjligt. Spetsforskningen kommer bort.

I debatten idag på IVA var problemen för svensk forskning och innovation:

  • Näringslivets forskning har minskat påtagligt
  • Det är svårt att få kompetenta forskare
  • Särskilt svårt är det att få utländska forskare
  • Samarbetet mellan näringsliv och akademi behöver förbättras

Det svåraste problemet är att få utländska experter. Det beror på två ting: Ett Migrationsverk som inte fungerar, och som kompetens-utvisar. Vidare att Expertskatten inte fungerar. Här lovordades i stället det danska systemet. Det är billigare och snabbare samt ger tillräckligt många experter/forskare. Ett besked lovas inom två veckor, om det inte kommer är det lika med grönt ljus. I Sverige har expertskattesystemet inte levererat mer än en tredjedel av målsättningen – 3000 experter och forskare om året.

Betty Malmberg, M, välkomnade det danska systemet. Men det kommer inte med i Moderaternas budgetmotion. (De har haft mer än 15 år på sig). Förra forskningsministern Helene Hellmark Knutsson ville inte tala om Expertskatten. Hon ville fokusera på Migrationsverket. Det säger den tidigare forskningsministern, när regeringen i fem års tid varit ansvarig för Migrations-verkets misskötsel. Regeringen kan, och kunde, när som gå in och korrigera Verket, men vägrar göra detta.

Tyvärr kan vi konstatera, Regeringen – oberoende av partier – kan aldrig fatta beslut. Har vi hört talas om den svenska Långbänken?

Satsa på Europas framtid – innovation och forskning!

Nu har 93 olika forsknings- och industri-organisationer gått samman i ett Upprop till EU:s institutioner och medlemsländer Satsa på framtiden genom en EU-budget som sätter forskning och innovation i fokus.

För de kommande sju åren, 2021 – 2027 ska ett nytt ramprogram antagas. ”Horizon Europe Programme” Totalt bör FoU-programmet för de sju åren uppgå till 120 miljarder euro, dvs en drygt 50 procentig ökning jämfört med nuvarande Ramprogram Horizon 2020. 

Av de 120 miljarder euro bör 60 procent gå till Pelare 2, som omfattar Global Utmaning och Europas konkurrenskraft, enligt Uppropet.

Varför är detta så viktigt? Svaret är inte bara att innovation och forskning är framtiden. Vi konkurrerar också med övriga världen, inte minst med USA och Kina. Och EU har inte legat i framkant när det gäller att gå från forskning till innovation. Inget enda av de sk Plattforms-företagen är allokerade till Europa. Dessa finns i USA och i Kina.

Vilka står då bakom detta upprop? Alla de 93 Europeiska organisationerna finns här. På sidan 2 – 4. Många företag och organisationer i Sverige är medlemmar i dessa EU-organisationer.. Dit hör Svenskt Näringsliv, RISE (industriforskningsinstituten), Ericsson, Volvo och Scania. Ja det finns inte ett enda stort svenskt företag som inte är med i någon av dessa sammanslutningar som nu vänder sig till EU:s statsministrar och institutioner.

Den svenska regeringen borde aktivt verka för att forskning och innovation blir i fokus, får en större budget än eljest, så att EU och Sverige blir konkurrenskraftigt. Men jag tror inte att den svenska regeringen bryr sig. Det har den inte gjort tidigare i motsvarande sammanhang. Den har t o m velat dubbelbeskatta det enda företag som kan bli ett plattformsföretag i Europa, Spotify.

Det finns dock en möjlighet att få regeringen att agera. Om ledarna för de svenska företag som ligger bakom uppropet vänder sig till Statsminister Stefan Löfven, och redovisar hur viktigt en rejäl ökning av EU-forskningen är, och ställer krav, så borde regeringen agera. till Sveriges och Europas fördel.

För två år sedan kom en högnivå-rapport på EU:s bord Investing in the European future we want. På ett 30-tal sidor beskriver denna rapport varför Europa behöver investera i forskning och innovation. Också mycket läsbar, det har jag tidigare redovisat.

Hur digitalt mogna är de svenska företagen?

Tillväxtanalys har gjort en ordentlig analys av de svenska företagen digitala mognad. Den visar i sammandrag följande, enligt rapporten:

  • Den svenska IKT-sektorn sticker ut genom att ha lägre digital kompetens än genomsnittet i andra OECD-länder.
  • Wood, paper and printing, Metal products, Textiles och Other manufacturing (det vill säga delar av tillverkningsindustrin) hamnar över OECD-genomsnittet. En annan sektor som ligger över genomsnittet är Retail trade.
  • Samtliga svenska sektorer, aggregerat, har en större andel företag med hög digital kompetens än OECD-genomsnittet samtidigt som vi också har en större andel företag som inte har någon intern digital kompetens alls.

Sammanfattningsvis kan sägas att Sverige ligger högt eller runt genomsnittet jämfört med andra länder.Sverige är dock inte varken bäst i världen eller bäst i EU, oavsett hur man än mäter digital mognad.

Sverige Digitalisringsstrategi som är från 2017 säger:

Det övergripande målet är att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter

Det finns således mycket att göra. Anders Ygeman tog över detta ansvar från Peter Eriksson i den nuvarande regeringen.  Vad säger han nu om att Sverige inte alls är i topp? Vad saknas? Vad behöver vi göra för att bli bäst i Världen? Det finns nog inget svar, bara lite surr, att förvänta sig.

På seminariet, som Tillväxtanalys anordnade igår framträdde först Irene Ek, som initierat rapporten. Det ska hon ha all heder av, för annars hade vi inte vetat, utan bara trott, att Sverige hade en läxa att göra när det gäller digitalisering. Men, vad vi ska göra nu diskuterades av en panel och där finns en del att hämta.

Åsa Zetterberg, direktör för IT-företagen, påpekade att vi saknar 70.000 IT-specialister. Här måste till både utbildning och incitament. Individen själv har ett stort ansvar. Klarar vi inte detta kan näringslivet inte förses med kompetenta medarbetare och välfärden klarar sig inte.

Patricia Kempf, näringspolitisk chef Teknikföretagen, lovade informera medlemsföretagen, men efterlyste också större insatser från högskolans sida. Panelens tredje deltagare, Susanna Jansson från Näringsdepartementet. poängterade behovet av livslångt lärande.

Moderatorn, Joakim Wernberg, lyckades lyfta frågan om digitalisering till något som alla har ett ansvar för.

Till sist: Läs gärna Rapporten, som finns på nätet: Företagens digitala mognad 2018. Det är 69 högintressanta sidor.

Har de ansvariga politikerna svårt att förstå?

Det Dagens Nyheter publicerade i helgen chockade säkert många. Visserligen har nog många anat att förtroendet för politikerna är litet. Men att bara 4 procent är mycket trygga med det politiska ledarskapet är skrämmande, mer än skrämmande. Inte minst eftersom politikerna själva inte fattar att det är så illa. (DN dolde dock nyheten väl genom att bara lägga ut den digitalt. Varför?)

Expressen tog upp det bristande ledarskapet i sin ledare i går, söndag. Med frågan:

”Är statsminister Stefan Löfven medveten om  stämningsläget i Sverige?”

Expressen kunde inte bara referera till Dagens Nyheters Novus-mätning, utan också till en egen. Gjord av Demoskop. Den visade att 62 procent av det svenska folket anser att utvecklingen i vårt land går åt fel håll. Tidningen avslutar sin ledare med följande:

Löfvens ständiga predikningar om att vi ska hålla ihop hjälper inte

Det enda som skulle ha effekt är ett politiskt ledarskap som kan övertyga om att såväl tryggheten som välfärden kommer att ombesörjas – att samhällskontraktet kommer att hålla även om fem-tio år och även när barnen har vuxit upp.

I väntan på det kommer väljarna fortsätta att misströsta.

En annan kritisk röst är Janne Josefsson (Uppdrag Granskning) som i DN under rubriken ”Det osar krutrök i världens bästa land” skriver följande:

Vart jag än reser i Sverige ser jag samma sak. Sverige är inte ett land längre. Det är skilda världar. Det kan ju inte vara avsiktligt. Tvärtom är det ett politiskt fulländat misslyckande (min markering). Oavsett vilken regering vi haft, som alla har lovat att ta i tu med utanförskapsområdena eller de särskilt utsatta områdena som de kallas, så har segregationen tilltagit.

I Svenska Dagbladet har professor Wilhelm Agrell i lördags skrivit i klartext under rubriken Vi måste agera för att rädda landet” Han sammanfattar:

Det riktigt allvarliga handlar alltså inte om läget här och nu, som är illa nog, utan om vart vi är på väg. Det är den inre väpnade konfliktens destruktiva dynamik som vi måste uppmärksamma och bekämpa om landet, det land som vi vill leva i, skall kunna räddas.

Björn Ranelid inledde en krönika igår i kvällsposten med följande mening:

Stefan Löfven fäller sitt visir för ansiktet och vägrar att se verkligheten i Sverige, men svetslopporna hoppar omkring överallt i riket. Ibland bränner de små glödkulorna rakt genom lögnen.

Notera först att kritiken mot de ansvariga politikerna gäller både nuvarande politiker, som har störst ansvar, men också de tidigare som verkligen inte gjorde tillräckligt.

.Om jag vore Stefan Löfven skulle jag säga: Vårt politiska ledarskap är ett totalt misslyckande. Nu måste jag erkänna detta, och inte bara säga att vi varit naiva. Nu vill jag göra om och göra rätt. Tillsammans med alla partier som vill ställa upp. Det gäller inte bara gängkriminaliteten, utan sjukvården, skolan, försvaret, infrastrukturen och allt annat som inte fungerar som det ska. I Världens bästa land.

Många politiker förstår inte hur det är att driva företag

Det var avslöjande när den tidigare S-finansministern Erik Åsbrink i går intervjuades i Dagens Industri ”Sverige håller på att få ett nytt skattefrälse, som ökar klyftorna i samhället.” Detta nya skattefrälse är landets småföretagare och entreprenörer, enligt Åsbrink.

Detta omdöme visar dåligt omdöme, eller total brist på insikt hur en företagare har det. Det är verkligen ingen dans på rosor att vara företagare, Och särskilt inte att som entreprenör starta och utveckla ett nytt företag. Åsbrinks uttalande visar att han inte själv drivit något företag, för då hade han förstått. En företagare kan aldrig nöja sig med en 40-timmarsvecka, vederbörande brytar genomgående mot den arbetstidslagstiftning som gäller alla anställda. Timlönen är ofta extremt låg, särskilt för småföretagaren eller entreprenören.

Erik Åsbrink tror kanske att alla andra företagare får manna från himlen, som frun, Ylva Johansson, fick hinnes bolag höll på att gå i konkurs. Boklaget ”Att Veta” skulle bli ”landets största enskilda satsning på e-lärande för vuxna på gymnasienivå”. Målgruppen var vårdpersonal. Ylva Johansson var VD när hon blev minister igen i Göran Perssons regering 2005. Och bolaget hade under hennes fem år gått med förlust på sammanlagd 200 miljoner kronor. Pengar som ägarna Kommunförbundet och flera fackföreningar fick betala. Och resultatet av själva verksamheten lär inte tåla redovisning.

Jag hade inte tänkt skriva om Ylva Johanssons svårigheter att driva företag, men när hennes make går ut och dissar landets företagare kan jag inte låta blir.

Tilläggas kan att Ylva Johansson 1997 initierade som minister ”Kunskapslyftet”, som skulle lyfta långtidsarbetslösa till sysselsättning. Den satsningen pågick till 2002. Verksamheten utvärderades av Umeå Universitet 2004. Inget positivt resultat kunde noteras. Notan? 42 miljarder.  Ja, miljarder, inte miljoner.

Det är en stor brist att flertalet av landets ledande politiker inte vet hur det är att starta och driva ett företag. En kartläggning av vilka ministrar och ledande riksdagsledamöter som drivit företag vore av stort intresse.

Medskick till forskningsberedningen

God förmiddag!

I morgon ska Forskningsberedningen sammanträda för första gången under sin ordförande  forskningsminister Matilda Ernkrans. Själva sammansättningen av beredningen kan man ha synpunkter på, inte någon från industriforskningsinstituten, som står för den behovsmotiverade forskningen, finns med. Men det finns många ledamöter som verkligen gör skäl för sin plats, som Göran Sandberg från Wallenberg-gruppen. Så det kan säkert bli ett givande möte i morgon.

Främst på dagordningen står Vad som behövs för att göra Sverige till en ledande forskningsnation.? Då måste beredningen ta del av de två utredningar som den beställt av OECD. En som kom 2012, under Alliansregeringen. En annan som OECD lade fram 2016. Ingen av de två regeringarna har brytt sig om dessa utredningar, trots att man beställt och betalt mångmiljonbelopp för analys och de goda råden.

Varför undrar nog inte bara jag.

Här är 2012 års OECD-utredning, med som tar upp hela innovationssystemet. I länken finns OECD-utredningen, med specifika synpunkter på högskolesystemet.

Sedan kommer vi till 2016 års OECD-studie, som den nu sittande regeringen inte brydde sig om. Nämnde den inte ens i forskningspropostionen samma år, trots att den var beställd som underlag. Här är det ord, och inga visor, så jag förstår att dåvarande ministern Helene Hellmark Knutsson inte vill redovisa den. Bättre tydligen att låtsas som det regnar. Annars måste man ju motivera varför regeringen inte gör som OECD säger. Här finns länk till OECD-utredningen

Sedan borde beredningen tala om för Matilda Ernkrans att STRUTEN, styrningen av framtidens högskola, inte bör genomföras. SSF kan vara en förebild. Men jag upprepar igen: Läs och ta in OECD-utredningen från 2016. Den vägrade STRUTEN att ta del av trots att referensgruppen föreslog detta.

Det ska bli intressant att höra efteråt vad Forskningsberedningen kommit fram till. Det måste bli kvalitet i fokus för den framtida akademin, och inte bara mängd. Ta fatt i digitaliseringen och artificiell intelligens, som Wallenberggruppen satsar stort på nu. Det ser inte heller så bra ut för AI i Europa, något som senaste SNS-konferensen i Tylösand kunde konstatera.

Detta är inte bara en välment pekpinne, det är en allvarlig vädjan!

Nu ska Sverige få en rejäl avreglering (fan trot)

Nu ska en viktig del i 73-punktprogrammet förverkligas, en rejäl avreglering. Så detta är en positiv nyhet, vi får bara hoppas att inte Långbänken får tag i avregleringen också. Utgångspunkten är punkt 15 i 73-punktsprogrammet, tillsammans med flera andra skrivningar i programmet:

 ”Fler ska kunna bli företagare. Genomför en kraftig förenkling av beskattning och regelverk…”

För en vecka sedan uppmärksammade Dagens Industri vad som var på gång genom en stor intervju med Martin Ådahl i Centern. Han hade huvudansvaret för partiets arbete med regeringsprogrammet, och han har nu hand om ”avregleringsprogrammet”, som det kallas.

Avregleringen är redovisad i ett program som Centern redovisar inför sin stämma i slutet på september. ”Vi för Sverige framåt!”, är titeln. Med tillägget ”för ekonomi och arbetsmarknad”. Det finns nämligen flera program med samma huvudtitel. Programmet är verkligen läsvärt och kan det genomföras, så bådar det mycket gott för landets företagare. Och alla oss andra. Så här säger man:

”Vi måste därför förändra företagarpolitiken i grunden, med genomgripande regelförenklingar och reformer av skattesystemet.”

Några förslag i Centerprogrammet:

  • Skattebördan måste minska
  • Skattekrånglet minska
  • Gamla regler som inte gör någon nytta måste bort
  • Regelrådet måste få en bättre ställning
  • Snabba svar från myndigheter krävs
  • Inget svar på två månader – tillstånd automatiskt (restauranter)

Detta är bara smakprov, goda sådana. Och till detta kommer att den ansvarige i regeringen, näringsminister Ibrahim Baylan, fått upp ögonen för regelkrånglet. Det är Günther Mårders förtjänst (Företagarna). Obs, mötet hade effekt!

Nu påbörjar Baylan ”en förenklingsresa för fler och växande företag” enligt ett pressmedelande i fredags.