OECD ger Sverige läxa i Digitalisering (om inte bakläxa)

OECD lämnade i våras en rapport till Sverige, på den svenska regeringen uppdrag, rörande digitaliseringen av offentlig sektor. ”Digital Government Review Sweden” heter rapporten som överlämnades till Anders Ygeman den 10 maj. Om det är en läxa, eller t o m en bakläxa, får Du bedöma själv. Så här säger OECD:

  1. Sverige har under lång tid haft en digital mognad i den offentliga sektorn. Regeringen måste emellertid förstå att det som skett tidigare inte nödvändigtvis räcker till i dag.
  2. Regeringen måste stödja en övergripande digital transformering och lämna det stuprörs-baserade och osammanhängande utveckling som Sverige följt under det senaste decenniet.
  3. Det räcker inte att deklarera politisk vilja och bara göra uttalanden, för det leder inte till resultat. Regeringen behöver i stället ge starkt stöd till ett resultat-orienterat  genomförande av digitaliseringen.
  4. Ska regeringen utveckla en plattform för digitalisering av offentlig sektor måste den prioritera en kulturell förändring som gör detta möjligt.

Sedan kommer OECD med 19 skarpa förslag. Dessa finns att beskåda i rapporten, så jag lägger ånyo en länk till rapporten  här.

Det finns ett övergripande förslag, som är en förutsättning för en digitalisering av den svenska offentliga sektorn: En Chief Transformation Officer behöver utses, som samordnar den digitala utvecklingen.

Ett förslag till IT-samordnare fick Statsministern Löfven redan för fyra år sedan i ett arbete med Statsrådsberedningen. (Jag har pappren här) Men ingenting hände. Det är ett skäl till varför Sverige nu inte hänger med i digitaliseringen. Är det ingen som driver på och samordnar, så händer ingenting. Posten Chief Digital Officer skulle lyda direkt under statsministern med placering på Statsrådsberedningen, med erforderlig support.

Det ska sägas igen, jag har bloggat om det tidigare, att Peter Eriksson, då digitaliseringsminister,  gick bakom ryggen på Stefan Löfven och anställde en digitaliserings-samordnare till Näringsdepartementet. Utan stöd och utan position. Åsa Zetterberg var personen, som stannade i 9 månader. Nu VD på IT&Telekomföretagen. Och kommer där säkert göra goda insatser, men samordnaren i regeringen saknas, som OECD konstaterar.

Företagen gör sina insatser, men regeringen förstår inte hur digitaliseringen måste genomföras. Vad Sverige som nation måste göra. Både intentioner och pengar saknas. Detta konstaterade IT&Telekomföretagen i en rapport tidigare i höst. Resultat: Sverige hänger inte med i digitaliseringen.

OECD gjorde för ett och ett halvt år sedan en annan utvärdering av Sverige som digitaliserings-nation. På regeringens uppdrag. Till regeringen sa OECD: Ni måste ta digitaliseringen på allvar.

Vad gör vi? Misstron och uppgivenheten breder ut sig.

En ny positiv framtidssyn kan importeras från våra nordiska grannländer. Det visar en nygammal bok av Bengt Lindroth som Janerik Larsson skriver om i Dagens Industri idag. Boken heter ”Populism och nationalism i Norden”. Artikeln heter ”Norden visar vägen för svensk populism

Läs artikeln i Dagens Industri!

Men jag vill backa bandet. Under senaste åren har reaktionen på min blogg bland de 1000-tals läsarna varit just: Vad gör vi nu? En vanmakt har spridit  sig, när läsarna reagerar mot det politiska systemet oförmåga att hantera viktiga frågor, särskilt när det gäller integration, utanförskap och gängkriminalitet. Men också mycket, mycket annat. Varför ska Långbänken hyllas? Går det inte att få en handlingskraftig och vettig politisk hantering i Sverige? Det går ju i andra länder, och Sveriges förutsättningar borde inte vara sämre än andra länders, snarare bättre.

Sveriges potential är fantastisk, liksom landet, men de ansvariga politikerna sätter stopp.

Vad är då receptet som Janerik Larsson för fram, baserat på utvecklingen i Norden? Jo, lyssna in väljarna och låt de populistiska partierna ta ansvar. Det har fungerat i Danmark, Finland och Norge. Och nu är det dags för Sverige. För Sveriges del gäller följande enligt citat från Janerik Larsson:

”Det stora problemet med diskussionen om Sverigedemokraterna är att deras historiska rötter fortsatt spelar större roll för bedömningen av partiet än väljarsympatiernas utslag.”

För egen del vill jag tillägga att det hjälper inte med en ny och bättre politisk inrikting, som satsar på att utnyttja Sveriges potential, om inte också det politiska hantverket förbättras radikalt. Först då kan vi medborgare få det land vi vill ha, byggd på en vettig och ”agile” politik. (Agile är snabb och med i tiden)

 

Det håller inte att förneka verkligheten

Under lång tid tid har politikerna i handling visat att de förnekar verkligheten. I sen tid har detta blivit allra mest uppenbart när Statsminister Stefan Löfven säger att man inte sett gängbrottsligheten komma. Och inte heller vill medge att den stora invandringen, som skapat utanförskaps-problemen, påverkat gängkriminaliteten.

Några politiker har gjort avbön, beklagat att de inte tacklat gängkriminaliteten och utanförskapet tidigare. En av dessa är Ulf Kristersson, M-ledaren. Bra, för utan en riktig verklighetsuppfattning, och ett erkännande att man gjort fel, så kan det inte i stället bli rätt. Så här säger Kristersson i Expressen den 19 november:

”I den mån mitt parti har bidragit till att smäda och frysa ut de röster som ville och vågade lyfta problemen, så förtjänar de min och mitt partis förbehållslösa ursäkt”.

Gemensamt historiskt ansvar, från alla ”gamla” politiska partier. 

Men SAP har större problem också. Partiet är i otakt med verkligheter när det gäller ekonomin. Att Sverige har sämsta ekonomiska utvecklingen i EU per capita (som också beror på invandringen), det försöker man tiga ihjäl.

Dagens Nyheter visade i lördags i  en intervju med S-partisekreteraren Lena Rådström Braastad att man är fel ut i verkligheten på annat sätt. Så här sa partisekreteraren:

 Varför är det viktigare att företagen ska få plocka ut vinster eller att marknaden ska få styra snarare än behoven man har? 

Nu är man där igen: Förbjud vinsten och efterfrågan är inte marknaden. Det påminner om en annan politiker, statsråd, som påstod att ”Vinst är stöld”. Ska man fortsätta jaga landets företagare? Då hämmas den ekonomiska utvecklingen.

I Expressen nyligen skrev Johan Hakelius ”Därför kan Löfven förneka det uppenbara – och därför växer SD. Han sammanfattade sin artikel i en enda mening: ”De faktiska samhällsproblemen är underordnade Socialdemokraternas markeringar mot Sverigedemokraterna.” Detta leder inte bara till att samhällsproblemen inte blir adresserade, utan också att man, Socialdemokraterna, sår hat.

För en vecka sedan skrev Lotta Gröning en krönika i Expressen med 10 råd till Stefan Löfven. Detta borde han göra för att undvika att S blir ett 15-procents-parti: ”10 förändringar som kan rädda Löfven och krisande S”.

Låt mig ta fram två långbänkar, som avviker från verkligheten: Först utredningen om vittnen (anonyma eller kronvittne). Den får 1,5 år på sig. Så har vi ordningsvakterna, som har ett 40 år gammalt regelverk, det ska också utredas. Får också ett och ett halvt år på sig, sedan man dröjt i åratal med att sätta till utredningen. Nej, jag säger som Assar Lindbeck sa (och gjorde): Tillsätt en grupp experter, ge dem kort tid på heltid. Som Lindbeck-kommissionen 1993, den var klar på fyra månader. Tacklade verkligheten på 113 olika områden.

Låt marknaden sköta sysselsättningen – ingen planekonomi tack!

Nu diskuteras arbetskraftsinvandringen. Den diskussionen leder fel. Det låter så rimligt och klokt att vi ska anställa de som bor här i landet först. Därefter arbetskraft utifrån. Men, tänk efter! Tror Du att något företag ”importerar” arbetskraft om de kan få sådan i här hemma? Och det bör inte vara ett Migrationsverk som avgör om arbetskraft finns tillgänglig här eller inte. Det gör ju företagen bäst som ska använda arbetskraften.

Däremot ska givetvis all import av arbetskraft till kriminella företag stoppas. Men det är en helt annan fråga. Det borde inte vara så svårt, om inte GDPR och den stora regeldjungeln hindrar. Röj upp i så fall och gör rätt!

Så här positiv var arbetskraftsinvandringen förra året, 2018 enlig en rapport från Svenskt Näringsliv:

Ökningen i förädlingsvärde, bidraget till svensk BNP, uppgick till 34 miljarder kronor och skatteintäkterna var tolv miljarder kronor.

LO har länge drivit linjen: Stoppa arbetskraftsimporten. Socialdemokraterna har stått emot och Allianspartierna, både i regeringsställning och i opposition, har stått för att företagen själva måste kunna avgöra sitt behov.

Här är LO:s linje

  •  Höjd kapitalbeskattning.
  • Resurser tillföras den aktiva arbetsmarknadspolitiken
  • Lättare att kvalificera sig till A-kassan, 
  • Höjda pensioner och
  • En återreglerad arbetskraftsinvandring.

Som synes ingen företagsvänlig politik så det stör. Det är LO, som vill driva S dit.

Moderaterna börjar nu tala om en ”stramare arbetskraftsinvandring”. Det hade jag aldrig trott att det partiet skulle göra. Att Sverigedemokraterna gör det, är i linje med deras negativa syn på invandring över huvud taget, men Moderaterna! Undrar hur djupt den negativa inställningen sitter hos Moderaterna? Inte särskilt djupt. En omprövning borde till.

Här kan näringslivet trycka på, inte bara genom konversationer vid middagarna under helgen. Ta ett telefonsamtal med Ulf Kristersson eller Elisabeth Svantesson. (Här finns kontaktuppgifter)

Det bästa med arbetskraftsinvandringen framgår av Dagens Nyheters utmärkta ledare i söndags. ”Desperat och feltänkt om arbetskraftsinvandringen”. Läs den! En uppmaning inte minst till de politiker, både i Moderna och i Sverigedemokraterna. Och Socialdemokraterna får goda argument för arbetskraftsinvandringen

Sedan ska vi inte tala om kompetensutvisningarna. De skedde i en takt av 400 utvisningar per månad.  Men det var under 2018 och det har troligen blivit lite bättre nu. Men, långtifrån bra. Och regeringen som skulle kunna rätta till eländet gör ingenting.

 

Toppmöte om Artificiell Intelligens

Det låter pretentiöst toppmöte, och är kanske det, men en viktig markering från tre av de främsta privata spelarna i AI-sektorn. AI.HUB och IT&Telekomföretagen samt Teknikföretagen. Dessa tre organisationer hade kallat till en AI Summit, i tisdags. Även Wallenberggruppen var med på ett hörn, genom WASP-forskaren Fredrik Heintz, som skulle börjat presentationerna, men låg hemma för ankar.

Ska man sammanfatta seminariet, så var det informativt, visade att privata sektorn, särskilt Wallenberg-gruppen, ligger bäst till i utvecklingen på AI-området. Offentlig sektor, både den statliga och kommunala, ligger efter. Men nu finns det starka krafter som vill driva AI-frågan framåt. Som ett rejält steg på vägen redovisade IT&Telekomföretagen en Branschkod för AI – Artificiell Intelligens, som de antagit.

Branschkoden för AI överlämnades till näringsminister Ibrahim Baylan, som gav en intressant redovisning av sin egen teknikresa från Turkiet som 12 åring till Sverige, en resa på mer än 150 år. Utvecklingsmässigt. Mycket tankeväckande. (Han lämnade medarbetarnas talepunkter)

Näringsminister Baylan uttryckte sin oro över att offentlig sektor inte hänger med i digitalisering och AI. Det är inte alltid man får höra ett sådant erkännande. Det sägs ofta i stället att Sverige ska vara bäst, men det räcker inte med ord, det måste till handling också.

Sedan försökte Ibrahim Baylan skrämma seminariet genom att hänvisa till kalkyler som säger att 47 procent av jobben kan försvinna med AI. Men, det är en gammal siffra, som härstammar från Oxford-rapporten 2013. Idag talar OECD om att kanske 7 procent av jobben riskeras, något som jag påpekade. Baylan kontrade med att han också trodde att AI kunde skapa jobb, inte ta jobb. Rätt inställning, säger jag.

Från SKL redovisade Louise Callenberg, ansvarig för digitaliseringen, vilka otroliga förändringar som måste ske inom offentlig förvaltning, för att man ska kunna ta till sig och använda digitaliseringen. Hon gick så långt som till att kommunerna måste få en helt ny förvaltningskultur. Varför talar inte SKL mer om digitaliseringen, t ex i sin Ekonomirapport i oktober?, den frågan ställdes (jag). Svaret gick ut på att processen med digitalisering och AI i den kommunala sektorn har påbörjats, men ska intensifieras. Bra, säger jag, då kanske man också tar fasta på rapporten ”Förbjuden Framtid”? Svaret var ja.

Det ska läggas till att RISE satsning i Göteborg på Lindholmen Science Park verkar ha gjort en god insats, bland annat genom webb-utbildning av 19.000 personer i AI. Mer ska följa. Detta är inte Rocket-Science, men ska så inte vara. Utbildning och kunskap behövs på alla plan. ”AI Innovation of Sweden” heter verksamheten

Bakom det här toppmötet står inte minst Åsa Zetterberg, som är ny VD för IT&Telekomföretagen. Hon arbetade tidigare på SKL med digitalisering och har gjort ett gästspel under trekvarts år som regeringens Digital-samordnare, ”Digital Chief Officer”. Min tro är att hon på sin nya plats kommer göra skillnad. Det behöver det svenska näringslivet. Och kan hon påverka offentliga sektorn att öka farten på AI-området, så är det mycket välkommet!

 

Detta står inte i tidningen

Idag behandlar Riksdagens Transportutskott frågan om villkor för att bygga ut 5G-nät i Sverige. Huvudfrågan är om tillståndet att sända kan antas orsaka skada för landets säkerhet. Då kan tillstånd förvägras eller dras in, alternativt villkor ställas upp.

Detta är en lagstiftning som regeringen anser måste finnas på plats innan bandbredd för 5G-näten kan utlysas. En majoritet vill att SÄPO och Försvarsmakten ska få möjlighet att överklaga tillstånd hos regeringen, med det vill regeringen inte. En del andra frågor inför 5G-nätets införande finns också i den 80-sidiga propositionen.

Vänsterblocket, inklusive C, har dock inte majoritet, så Riksdagen kommer göra ett tillkännagivande. Det betyder att Riksdagen beslutar uppmanna regeringen att göra som Riksdagens majoritet vill. (Under förra mandattiden beslutade Riksdagen om nästan 200 tillkännagivanden, dvs överprövade den inställning som regeringen hade. Regeringen å sin sida har varit oerhört långsam med att efterkomma Riksdagens beslut, om man ens brytt sig)

Det anmärkningsvärda med denna proposition är att den inte kommit ett par år tidigare. Regeringen har under lång tid varit medveten om behov av denna komplettering av säkerheten vid 5G, troligen redan 2012. Men först i oktober 2017 tillsattes en utredning, och det är den som efter två år resulterat i en proposition. Man har valt att hylla Långbänken, vänta så länge Du kan, och gärna ännu lite längre.

Denna fördröjning gör att Sverige ligger två år efter i utvecklingen av 5G-nätet.Trots att Stefan Löfven högtidligen, inför sina Nordiska Statsministerkollegor, deklarerade att Sverige skulle ligga främst i 5G-utbyggnad vid ett möte hemma hos honom i Örnsköldsvik den 22-23 maj 2018. Läs här Statsministrarnas Letter of Intent.

Omvärlden har under den gångna tiden rullat ut 5G-nät. I stor skala i Sydkorea, USA och Kina. i Mittens Rike har man ett fult ut fungerande 5G-nät i 50 stora städer vid kommande årsskifte. I Schweiz har också ett 5G-nät rullats ut. Finland är också i full färd med 5G-utbyggnaden. Sverige pratar högtidligt, men sedan händer ingenting.

Har någon journalist ställt Stefan Löfven mot väggen och frågat om detta? Svar nej. Ett löfte om att Sverige ska vara först på 5G har inte hållits. Visste inte Statsministern om läget när han lovade att vårt land skulle vara ledande på 5G? Många undrar om han lever i en bubbla? Det tyder inte minst den senaste utvecklingen på när det gäller gängkriminaliteten. Men det finns ju fler ministrar, som borde ta sitt ansvar.

PS När detta skrivs tillsätter regeringen en utredning om ordningsvakterna. Regelverket är 40 år gammalt, och frågan om nya regler har diskuterats i åratal. Långbänk som vanligt. Men inte nog med detta. Utredningen ska var klar den 21 maj 2021. Den får alltså ett och ett halvs år på sig. Otroligt vilket långsamhet. Men att utarbeta direktiven har tagit 10 månader. Allt för den hyllade Långbänkens skull.

Dessutom är inte direktiven klara förrän i morgon, så Mikael Damberg hade lite för bråttom. Sedan ska utredningen ut på remiss, därefter behandlas av regeringen, sedan till Lagrådet, därefter regeringen igen med en proposition och sedan riksdagsbehandling. Allt detta tar ytterligare något år. Det ska bli intressant att se om någon journalist ställt den svåra frågan om långsamheten?

PPS Hur gör man i omvärlden, som inte fått vår gängkriminalitet? Jo, de utreder på några månader – på heltid – och sedan fattar man beslut. Kanske något att ta efter? Aj, nej, då kan vi inte hylla Långbänken.

Utanförskapet – Sveriges största problem

I lördags skrev fyra av landets främsta entreprenörer på DN Debatt om utanförskapet. Vårt lands allvarligaste problem. ”Vi vill hitta åtgärderna som får integrationen att fungera” Utanförskapet drabbar inte bara de boende i form av arbetslöshet och trångboddhet, utan torde också vara grogrund för den stora gängkriminaliteten vi har i Sverige.

Visserligen påstod statsminister Stefan Löfven i Agenda igår att det inte finns någon koppling mellan gängkriminaliteten och invandringen, men det blir ju inte sant bara för att vår statsminister säger det. Problemet blir olösligt om vi inte ser vad som sker och varför. Att blunda innebär inte att verkligheten förändras.

Den undersökning som SIFO gjort för projektet ger intressanta resultat. En stor majoritet av det svenska folket anser att integrationen är viktig. Men den fungerar inte, det säger hela 82 procent av svenska folket. Bara 11 procent säger att integrationen fungerar ”ganska bra”. Ingen anser att integrationen fungerar ”mycket bra”.

Vem bär då ansvaret för den dåliga integrationen, och därav följande utanförskaps-områden? SIFO-mätningen visar att svenska folket till 57 procent lägger skulden på politikerna. Var fjärde anser att misslyckandet beror på invandrarna. Hela SIFO-mätningen finns här

Klarar politikerna det här? Att lösa integrationen? Nej, det tror bara två av 10 svenskar, eller 21 procent. Så här konstaterar Debatt-artikeln:

Folket identifierar ett stort problem som det inte tilltror det ansvariga politiska etablissemanget om att kunna lösa. För oss indikerar detta att utanförskapet är vår tids största inhemska problem och att avsaknaden av lösningar är vår tids största misslyckande.

Vad ska då Entreprenörskapsforums Utanförskaps-projektet leda fram till? Enligt artikeln:

  • Kartlägga hur utanförskapet ser ut, varaktigheten och vilka som hamnar där
  • Analysera lyckade insatser, både i Sverige och utlandet, som kan lösa problemen
  • Presentera i konkreta lösningar och åtgärder som kan lösa utanförskapet
  • Skarpa förslag redan vid halvårsskiftet 2020

Några avgörande områden för att lösa utanförskapet är svenska från första början och jobb. Det tycker projektledningen redan och svenska folket gav i SIFO-mätningen uttryck för samma uppfattning. Sedan är det svåra hur detta ska gå till.

Fotnot: Bloggaren, dvs jag, är engagerad i Entreprenörskapsforums utanförskapsprojekt, men kommer att på objektivast möjliga sätt följa projektet under dess levnad, och kanske därefter också

En ny färdriktning mot forskning i världsklass, tack!

Rubriken är titeln på Svenskt Näringslivs inspel inför regeringens forskningsproposition, som kommer nästa höst. Här finns anledning till uppskattning, för Svenskt Näringsliv, SN, är tydlig med vad som behövs för att vårt land ska behålla och förbättra vår framtida forskning. För Sveriges framtid är vår forskning avgörande. (En tidigare blogg) Tillsammans med vårt innovations-system i övrigt. En länk till forskningsfinansiärerna finns här. och De flesta övriga remissvar finns nu här

Stora offentliga resurser satsas på FoU i Sverige idag, men resultaten är inte tillfredställande, påpekar SN. Det är allvarligt när många andra länder når bättre resultat, både USA och i Asien. Sverige har gått från en topposition i forskningsvärlden, påpekar SN. Relativt sett har satsningar och resultat blivit mindre imponerande. Vi befinner oss på en, om än fortfarande hög, men påtagligt lägre nivå än tidigare.

Vad föreslår då Svenskt Näringsliv? Jo, först måste vi sätta upp ett mål. Sverige bör vara tillbaka på samma resurs-nivå som i början på 2000-talet. SN förslår 4,3 procent av BNP, vilket är en procentenhet högre än idag. I pengar betyder det 50 nya miljarder. I investeringar för framtiden. (Och då får vi inte halka efter i teknikutveckling heller som nu när Sverige förlorar två år i 5G-utveckling – medvetet?)

Detta är Svenskt Näringslivs förslag i korthet. Ett mål och en strategi behövs:

  1.  En samlad FoU-politik som inkluderar näringslivet Företagen är av avgörande betydelse för att utveckla och sprida samhällsviktiga innovationer.
  2. Rätt forskningspolitiska instrument för mer forskning. Staten bör bli bättre på att använda och balansera de forskningspolitiska instrument som man har i sin hand.
  3. Vässa våra universitet och högskolor Forskningssamverkan med näringslivet måste premieras. Konkurrensutsatt forskningsfinansiering ger incitament för ökad kvalitet, relevans och effektivitet.

Här är de viktigaste enskilda åtgärderna, enligt Svenskt Näringsliv:

  • Stärk och utveckla de strategiska innovationsprogrammen
  • Säkerställ utbildningar av kritisk vikt för näringslivet och underlätta rekrytering av utländska experter
  • Stärk och utveckla forskningsinstituten
  • Öka skatteincitamenten för forskning
  • Finansiera excellent forskning 
  • Inför nya driftsformer för ökad autonomi (självständiga universitet)

Nu får regeringen och samtliga politiska partier t sig i kragen och bestämma sig om Sverige ska fortsätta som en ledande forskningsnation, och återta det vi förlorat.

Varför ställer inte journalisterna de svåra frågorna? fortsättning

I Studio Ett klockan 17.00 igår eftermiddag utfrågas justitieminister Morgan Johansson. Av  journalisterna Olle Wiberg och Mattias Fredriksson. Morgan Johansson påstår i intervjun att regeringen nu ”vidtar alla de åtgärder som behövs”. För det första stämmer inte detta. Rikspolischefen Anders Thornberg framförde ett antal förslag till regeringen i ett 5 sidor långt brev den 26 november förra året. Av dessa frågor är minst ett tiotal inte genomförda, eller ens på väg att förverkligas. Regeringen har sagt nej.

För det andra Morgan Johanssons felaktiga påstående får stå oemotsagt.  Vi lyssnare får i stället intrycket att journalisterna Wiberg och Fredriksson delar justitieministerns uppfattning att regeringen verkligen ”vidtar alla de åtgärder som behövs”. Det hade varit på sin plats att dessa journalister läser på, för det är väl där felet ligger, det brev som Rikspolischefen skickat. Brevet finns här, så att Wiberg och Fredriksson kan läsa och sedan korrigera sitt misstag.

Här några axplock på förslag från Rikspolischefen som regeringen inte alls eller bara delvis åtgärdat (fet stil på det som inte alls åtgärdats.:

  • Hur ska barn som begår brott åtgärdas.?
  • Hur ska missbruk av flera identiteter stävjas?
  • Hur ska Tullverket få resurser och lagstiftning för att ingripa mot utländska stöldligor?
  • Registrering av kontantkort för mobiltelefoner
  • Husrannsakan i kriminella miljöer utan brottsmisstanke
  • Upprätta förbuds- och visitationszoner där kriminella inte får vistas
  • Kroppsvisitationer utan misstanke om brott i kriminella miljöer
  • Slopa ungdomsrabatten för unga kriminella mellan 18 och 20 år

Idag redovisar Dagens Nyheter att antalet våldsbrott där gärningsmannen är under 15 år ökar dramatiskt. År 2015 var antalet våldsbrott där de misstänkta var under 15 år 2.300. Hittills i år är antalet hela 4.200. Man kan konstatera att de var alldeles för många redan för fem år sedan. Nu har de fördubblats. Det gör 13 sådana brott om dagen. Utan att polisen kan göra någonting. Och detta är ett område där regeringen inte ens tycks ha insett problemet. inga tankar, inga åtgärder, bara tystnad.

Frågan om sänkt straffmyndighets-ålder saknas fortfarande från ansvarigt politiskt håll. Den frågan kommer väl om några år samtidigt som regeringen då säger: Vi har varit alldeles för naiva som inte föreslagit detta tidigare. (Under tiden har 1000-tals barn blivit professionella  kriminella)

Brott mot unga ökar också. Många rån varje dag. Förra året var de 1896 anmälda. Det var en ökning med 75 procent på fyra år. Bara under det här årets första hälft i är hade 1247 anmälningar om rån mot ungdomar kommit in till polisen. Men, flertalet ungdomsrån anmäls inte. Intervjuundersökningar tyder på att de är hela 11.000. Det är 30 ungdomsrån varje dag.

Vad gör man? Vad gör polisen? Polisen gör ingenting, i vart fall ingenting förebyggande. Jag har aldrig sett en enda polis ute på stan, om det inte är en bilpatrull eller en utryckning. Aldrig. Är det någon av bloggens läsare som sett en polis som inte håller på med ett ingripande? Eller susar förbi i en polisbil?

Nu finns erfarenhet från Malmö att polisnärvaro gör skillnad. För i måndags skottskadades ånyo en ungdom i Malmö. Polisen kunde gripa två misstänkta för dådet, och det säger Malisen beror på att poliser redan fanns ute i området. Det berodde på att polismyndigheten som ett led i det proklamerade nationella undantagstillståndet kommenderade ut poliser, trots att inget ingripande behövde göras.

En sådan polisnärvaro borde ske i hela Sverige, i vart fall i de 60 utsatta områdena. Men då får väl Stefan Löfven göra allvar av sitt tal från januari 2018 om att använda militären. (Man känner till vad som hänt de två andra som också talat om att använda militär, de heter Jimmy Åkesson och Leif Östling)

 

 

”Orimligt att Sverige har fler överprövningar än hela Storbritannien” Shekarabi

med nära sju gånger större befolkning” fortsatte han. Så klokt sagt.

För ett par år sedan kartlade professor Åke E. Andersson bostads- och fastighetsmarknaden. Han kom fram till att från mark till spade i jorden tog i genomsnitt 10 år i Sverige. I Danmark och Tyskland tar det tre år.

Varför gör inte politikerna något åt detta? De är väl inte uppslukade av gängkriminaliteten på heltid. Det verkar i vart fall inte så. Och ska man styra landet måste alla frågor kunna hanteras. Om antalet överklaganden är sju gånger högre per capita i Sverige jämfört med Storbritannien, borde man inte då inse att något måste göras? Sätta upp ett mål: Beslut ska kunna fattas lika snabbt i Sverige som i UK, Danmark eller Tyskland. Och gå från ord till handling.

Elnätbolaget Ellevio beräknar att tillstånds- och överklagningsprocessen tar cirka 10 år för elnäts-utbyggnaden. Själva byggtiden tar ett till två år. Inte borde tillståndsgivning och överklagande ta längre tid än byggnationen?

Sverige är så överreglerat att hälften vore nog. När GDPR, detta onödiga EU-regelverk, introducerades så kostade förberedelserna för företag och offentlig sektor 27 miljarder kronor. Men värre är allt blir krångligt idag, hänvisning sker till GDPR. På Systembolaget vill de inte acceptera namn när man ska hämta ut beställda varor. Anmälningsnumret gäller i stället, och så hänvisar man till GDPR.

Läs senaste numret av Affärsvärlden, där Pär Isaksson skriver om regelkrångel och de långa ledtiderna. Som gör att vår infrastruktur processas bort, tappar möjligheten att hinna med.

Regelkrånglet i Sverige är övermoget. Det samma gäller EU faktiskt. Vårt land borde ta initiativet, både till en regelrevolution här hemma, och i EU. Ett litet positivt inslag är att Ibrahim Baylan nu, ursprungligen på Günter Mårders initiativ, åker land och rike runt för att diskutera regelförenklingar. I går var han i Umeå och tidigare har han bland annat besökt Karlstad. Nu är det Svenskt Näringsliv som tar åt sig äran för Baylans resa.  De två näringslivsorganisationerna får väl dela på den äran…