Regeringen förlorade EMA genom sin senfärdigheten

Förlusten av EMA är ytterligare ett resultat av den svenska senfärdighet.

Alla torde nu veta att Sverige snöpligt förlorade EMA till Amsterdam. Kom inte ens till andra  omgången. Varför, undrar man. Mitt svar är: den svenska regeringen var alltför svag. Det har sagts tidigare att Sverige inte driver EU-frågor särskilt proaktivt och starkt. Vad gäller EMA, så låg ansvaret på Gabriel Wikström, som emellertid inte gjorde något. (Han fick avgå i somras)

Först sent i somras kom regeringen igång. Och Sverige missade att få med Frankrike på sin sida. Och den nya socialministern Strandhäll har inte varit särskilt aktivt heller. Argumentationen för Sverige var inte heller bra från början. Det blev den först i somras. Den skrift som gavs ut, och som jag bloggade om i förra veckan, borde ha varit ute långt tidigare. Den kom ut i somras. Då hade personalen på EMA redan tagit ställning.

I broschyren skröt regeringen med lånta fjädrar, friskolorna, som Sveriges konkurrenter kunde berätta om är i fara om regeringen får sin vilja igenom. En annan fråga där konkurrenterna (läs Danmark) kunde berätta att Stockholms stora brist, bostadsmarknaden, som inte fungerar.

Vilka andra faktorer gick Sverige emot? Jo, Skåne som ställde upp på Köpenhamn. Och Köpenhamn, som sökte sabba Stockholm. Italien utlovade Baltikum förstärkt NATO-närvaro. Och Frankrike hade redan lovat bort sitt stöd för EMA för att få bankmyndigheten EBA, när Stefan Löfven på sensommaren träffade president Macron.

Idag kan man läsa en insiktsfull artikel i Dagens Industri av Stockholms Handelskammares VD Maria Ranka och dess chefsekonom. ”Förlusten måste ge krisinsikt” är rubriken, vilket man bara kan hoppas. I stället för att koncentrera sig på viktiga frågor som bostadsfrågor, digitalisering och infrastruktur, så sysslar regeringen med 3:12-frågor, flygskatt och Reepalus stopp för privata välfärdsföretag.

 

Det här inlägget postades i Innovation av Håkan Gergils. Bokmärk permalänken.

Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet ”Innovation för tillväxt” som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt ”Innovationskraft Sverige” är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

En reaktion på “Regeringen förlorade EMA genom sin senfärdigheten

  1. Tror inte det i första hand var regeringens slöhet som avgjorde frågan, utan den envisa Stockholmsorienteringen. Ett öresundsupplägg, där Sverige och Danmark gjort gemensam sak, hade varit ett mer slagkraftigt alternativ. EU gillar gränsöverskridande samarbeten, och den svenska kompetensen i Lund och Malmö är väl så stark som den i Stockholm/Solna, plus att bostadsmarknaden är mindre överhettad i Skåne.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *