Ska det politiska spelet gå före de långsiktiga sakfrågorna?

Sverige har många långsiktiga frågor som politikerna borde fokusera på. Och besluta om. Trots detta har det politiska spelet kommit i fokus. Nu läggs mest energi på vem som får leka med vem och vem som ska ha makten.

För en månad sedan skrev en av våra välrenommerade ekonomi-professorer Lars Calmfors en krönika i Dagens Nyheter “11 egendomligheter som präglar dagens svenska inrikespolitik”. Den är värd att läsa, särskilt för Annie Lööf. Så här avslutar artikeln:

Det går inte längre att låsa sig vid att endast några samverkanskonstellationer är möjliga och att förhandlingar med vissa partier alltid är uteslutna. Det är legitimt med starka uppfattningar om lämpliga samarbeten. Men det är svårt att se någon annan väg framåt än att partierna går till val på sina egna program och sedan försöker få igenom så mycket som möjligt av dem i förhandlingslösningar utan ultimativa bindningar i förväg.

Man bör ha klart för sig att socialdemokraterna använt Sverigedemokraterna för att få behålla makten. Och även om Januariavtalet har innehållit en del liberala reformer, och avskaffandet av värnskatten, så kan vare sig C eller L vara säkra på att den genomförda politiken står sig. Stora påtryckningar pågår i S för att genomföra en vänsterpolitik med miljonskatt och andra ingrepp som negativt skulle drabba den ekonomiska utvecklingen i Sverige.

De sakfrågor som behöver lösas i Sverige är bland andra:

  • Gängvåldet (drastiskt så att gärningsmännen blir inkapaciterade oavsett ålder)
  • Elförsörjningen (med åtgärder för kärnkraften)
  • Vattenkraften (så att inte EU klassar den som smutsig)
  • Cementförsörjningen (så att inte byggandet i Sverige stoppas)
  • Arlanda med landningskapacitet och transportvägar ( innan man funderar på Bromma)
  • Skogsbruket (så att inte EU klassar vår skog som förvar av koldioxid – Europas Amazonas)
  • Vattennära områden som måste få utnyttjas för lämplig byggnation
  • Cyberattackerna som måste åtgärdas kraftfullt, i samarbete med näringslivet
  • Tillståndsprocesserna som måste förkortas rejält och förenklas
  • Infrastrukturen i Sverige som ligger på efterkälken
  • Utbildningen, där Sverige bara genom fusk med PISA-mätningen kan hävda sig
  • Forskningen där OECD givit Sverige underkänt (har också minskat sedan år 2000)

Det finns mycket mer som blivit lidande av oförmågan att fatta beslut i Sverige. Långbänken har fått dominera.

Även om man inte ska sparka på den som redan ligger, så måste man som Expressens Viktor Barth-Kron säga: “Stefan Löfven löste in i det sista sina problem genom att skjuta upp, gräva ned och tiga ihjäl dem”

 

Detta inlägg är publicerat under Innovation av Håkan Gergils. Bokmärk permalänken.

Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

2 svar på ”Ska det politiska spelet gå före de långsiktiga sakfrågorna?

  1. Makten vinner först över Saken. Men den som vinner Makten måste sedan hand om Saken. Hur man än vänder sig, har man svansen bak!

  2. Med tanke på Märta Steneviks uttalande om att vi kan ta emot betydligt fler flyktingar än vad vi gör idag så skulle jag önska att frågan om invandring och dess inverkan på välfärdssystemen fanns med i någon form på din lista. Och så kan man väl få drömma om att regeringen skulle göra konsekvensanalyser – och redovisade dessa – i sina propositioner ( och att media vidareförmedlade konsekvenserna).

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.