Så kom Skolkommissionens slutbetänkande. Tre månader försenad, vilken ingen tycks ha noterat. Kommissionens förslag drunknade i att “Dra Lott” . Men tyvärr saknade Skolkommissionen de efterfrågade skarpa förslagen för att få ordning och reda i skolan. Det som OECD sagt är det viktigaste. Så här sa PISA-chefen i OECD när han levererade till den svenska regeringen : “Se till att skapa studiero”
För ett år sedan kom ett delbetänkande från Kommissionen. Där missade man skolans kanske svåraste problem, disciplinen. Utredningen sa för ett ¨år sedan följande: ”Disciplinproblemen i svensk skola ska inte överdrivas men får inte heller negligeras.” Åtgärd: Utredningen bad regeringen att tillsätta en utredning. Nu har Skolkommissionen tydligen tagit på sig denna uppgift, men kommer ändå inte med konkreta förslag.
Kapitel 9 i skolkommissionens förslag har rubriken “En god miljö för lärande och utveckling”. sid 247. Där kommer utredningens bedömningar och förslag.
I läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet och läroplanen för gymnasieskolan ska rektorns ansvar förtydligas gällande trygghet och studiero. Läroplanerna ska också kompletteras så att de markerar att elever ska visa respekt och hänsyn för lärare och andra elever, samt betonar vikten av att eleven genom egen ansträngning och delaktighet tar ansvar för sitt lärande och för att bidra till en god skolmiljö.
Kan man vara mer diffus?
Och så fortsätter Skolkommissionen:
Det är angeläget att de disciplinära åtgärdernas tillämpning i klassrummen utvärderas. Om utvärderingen visar problem med tillämpningen bör regelverket ändras för att säkerställa att lagstiftningen är tillräcklig på området. Skolledare och lärare måste känna sig säkra på vilka befogenheter de har.
Viktigast är tydligen att utvärdera de insatser som behövs för att åstadkomma studiero, men hur man ska komma dit anges inte……..
Det ska sägas till sist att det allmänna resonemanget i Skolkommissionens betänkande är rätt och välkommet. Genomförs dessa intentioner så är det bra, och kommer att förändra svensk skola. Men man kommer inte dit utan konkreta åtgärder. Och de saknas, tyvärr.
Fredagens Dagens Industri hade en bra och läsvärd debatt-artikel om skolkommissionen, skriven av Hans Bergström “Skolvalet med vänstern – bussning eller lottning”.
Det är vanskligt att ge sig in i debatten när jag inte har läst kommissionens förslag annat än Bergströms artikel och Håkans blogg. Jag har också försökt att följa den mediala och politiska debatten om skolan. Det är väl utan tvekan så att ett av skolans absoluta huvudproblem är disciplin och studiero. Den uppfattningen har lärare, elever, föräldrar och skolpolitiker (visst ? för de senare)
Om det är utredningens synpunkter kring detta problem som Håkan återger så blir man bara ledsen och ett ifrågasättande till utredningsansvariga.
Det enda jag kan säga efter att ha läst Skolkommissionens rapport är: Tyvärr är det så, man tycks inte ta disciplinfrågorna riktigt på allvar, även om det i den löpande texten finns många bra konstateranden. Men detta till trots så är det skarpa åtgärder som saknas. Det som föreslås är att rektor ska ha och ta ett större ansvar. Och att eleven ska ta ett ansvar. Men vad gör man när eleven inte bryr sig, kommer för sent, stör ordningen och är otrevlig på lektionerna? Skolkommissionens delbetänkande förra året bad regeringen om en utredning om disciplinen, men det har väl inte skett, om det inte är en intern sådan på gång i Utbildningsdepartementet, men då hade väl Skolkommissionen eller utbildningsministern sagt något därom?
Det är väl kanske så att det är politiskt svårare att ta sig an disciplinproblem än att ändra studieplaner och betygssystem. Att rektorer ska ta ett större ansvar är utmärkt men det förutsätter att detta ansvar inte kringskärs av andra politiska beslut. Låt en bra rektor ( kvalifikationer för en rektor? ) få ansvar och handla med utgångspunkt från sunt förnuft inom lagar och generella ramar.