Sverige i globaliseringens tidevarv

I veckan som gick presenterade SNS en ny rapport om ”Globalisering och svensk arbetsmarknad”. Gjord av ekonomerna Fredrik Heyman och Fredrik Sjöholm, båda Lunds Universitet och IFN. En bra rapport, som stillar mången oro. Det konstaterade DN dagen efter, på nationaldagen, i en artikel av Johan Schück under rubriken Globaliseringen har gynnat svenska löntagare”. Men det finns mycket att göra nu

TCO:s Samuel Engblom noterade att grundinställningen i Sverige till globaliseringen är positiv. Den måste vi ta tillvara på, något alla instämmer i. För nu kan vi inte avvakta, utan måste hänga med. Liberalernas Mats Persson noterade att Sverige sedan 2000 sett en kraftig nedgång i satsning på forskning. I pengar räknat på årsbasis är det 16 miljarder som saknas i form av svensk forskning, noterade han.

Själva utredningen har ett mycket viktigt budskap, som vi måste utgå ifrån:

  • Förändringar idag sker inom branscher och inom företag
  • Inte som tidigare i form av utslagning av hela branscher (som textil, varv och stål)
  • Nu är det en förändring av själva jobbet som gäller

Hur ska då individen förändras? Jo, det är fortbildning som gäller. Ylva Johansson ansåg att det är den reguljära utbildningen som i huvudsak måste stå för arbetet. Hans Stråberg betonade vikten av produktiviteten, som måste förbättras.

Seminariet kokade ned till att ansvaret faller på staten, arbetsmarknadens parter och individen. De enskilda företagens ansvar betonade såväl Carola Lemne som Hans Stråberg.

För min del är konklusionen att det är fem fundament som krävs för att klara fortbildningen och därmed vår framtid:

  • Individen kommer att ha det största ansvaret
  • Fortbildningen måste knytas till jobbet, ”be on the job
  • Att ta ledigt i ett eller flera år för akademiska studier håller inte i företagen
  • En stor del av utbildningskostnaden måste staten och parterna stå för
  • Den individualiserade distansutbildningen måste lyftas fram även i Sverige

Intrycket av såväl seminariet som av paneldiskussionen var positiv. Alla tycks förstå vikten av fortbildningen och det finns en flexibilitet som lovar gott.Men vi måste handla snabbt.

Det här inlägget postades i Innovation av Håkan Gergils. Bokmärk permalänken.

Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.