Sverige som kunskapsnation är i fara

Att Sveriges position som kunskapsnation är i fara framgår av professor Pontus Braunerhjelms och företagsekonomen Johan Kreicbergs artikel i Ekonomisk Debatt. De uttrycker sig inte alls så drastiskt, men innehållet är alarmerande. Även om författarna underförstått hoppas på en ändring till det bättre. Det gör och tror jag också. ”Sverige som kunskapsnation – lokalisering av huvudkontor och FoU” rubriceras artikeln. Läs gärna artikeln via länken här. Den går också att skriva ut.

Forskarnas artikel får inte underskattas, trots artikelns akademiska och lugna framställning. För har de rätt, vilket jag tror, så är Sverige inne i en farlig spiral. Därför skulle jag hoppas på:

  •  Att Du läser artikeln och funderar igenom vad forskarnas analys kan innebära
  • Att andra ekonomer kommenterar och utvecklar Braunerhjelms och Kreicbergs analys
  • Att våra politiker läser, tar till sig analysen, och fattar beslut som vänder utvecklingen i rätt riktning

Så över till innehållet.Först konstaterar författarna hur viktigt det är med huvudkontoret i en kunskapsdriven ekonomi. Huvudkontoret är ett kompetenscentra med betydande spridningseffekter. De viktiga strategiska besluten fattas på huvudkontoren. Därifrån är man beställare av avancerade tjänster. bland annat i frågan om var och hur FoU-satsningarna ska göras. Beslut i företag fattas dessutom med begränsad rationalitet, och då är huvudkontorets placering av betydelse.

Sedan kommer ägandet till de stora bolagen, som är avgörande för huvudkontorens lokalisering. Men även den ekonomiska politiken är viktig, särskilt för utländska ägare. Vi kan i Sverige notera att en hel del ägande försvunnit utomlands, men det hålls på en stabil nivå idag. Effekterna av utländskt ägande för huvudkontoret och FoU-verksamheten visar sig först med stor eftersläpning.

I Sverige har vi sett en kraftig nedgång i FoU-verksamheten, mätt som andel av BNP. Är 2000 låg den på cirka 4 procent. Nu är den närmare 3 procentenheter. Hela nedgången beror på en minskning i den privata sektorn. De stora företagen som står för merparten av FoU-verksamheten, mer än 80 procent. Braunerhjelm och Kreicbergs påpekar att Sverige möter en stark global konkurrens. Forskarna konstaterar, med konkret statistik, att Sverige tappat i attraktionskraft som lokaliseringsland för FoU.

Nästa viktiga fråga för Sverige – som FoU-nation – är kompetensförsörjningen. Finns inte  kvalificerade forskare att tillgå hjälper inget annat. På längre sikt finns ett annat orosmoln, Sverige har hamnat på efterkälken med grundutbildningen, vilket PISA-studierna visar. Visserligen säger en ny studie, från 2016, att en viss förbättring skett, men från en låg nivå. Kvaliteten på grundutbildningen är avgörande för möjligheter att gå vidare med högre studier.

Sedan beskriver forskarna läget för våra universitet. Våra lärosäten rankas relativt lågt i ett internationellt perspektiv. Det är bara Karolinska Institutet som ligger i topp, sett i ett europeiskt perspektiv. Den som vill se OECD:s bedömning av universitetet och vår innovationspolitik kan läsa två analyser av OECD. Trots att de är beställda av regeringen, så har man inte brytt sig.

Kostnaderna för FoU-verksamhet är i ett europeiskt perspektiv ganska höga, enligt ekonomerna. Det visar en sammanställning som EU-kommissionen gjort. Särskilt som våra sociala avgifter är höga. I många länder har man infört ett FoU-avdrag, som stimulans till företagen. Statistik från OECD visar att Sverige nästan inte alls har sådana stimulanser.  Ett nyligen infört FoU-avdrag ändrar inte på den bilden.Många länder – dock inte Sverige – har patentboxar, som gör beskattning lägre på produkter byggda på forskning. Något som inte artikeln tar upp är den svenska expertskatten, som är komplicerad och ganska verkningslös.

Slutsatsen blir, konstaterar Braunerhjelm och Kreicbergs, att utvecklingen i Sverige går åt fel håll; försämrad grundskola, försämrad vetenskapliga produktion, minskad  FoU-verksamhet i storföretagen. De noterar samtidigt att övriga villkor måste vara i paritet med omvärldens; skatter, regleringstryck och konkurrensförutsättningar (infrastruktur inklusive bostäder).

Till sist kan jag inte låta bli min magistrala uppmaning: Höj blicken!

Det här inlägget postades i Innovation av Håkan Gergils. Bokmärk permalänken.

Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet ”Innovation för tillväxt” som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt ”Innovationskraft Sverige” är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *