I oktober 2013 åkte Stefan Löfven till Sydkorea, för att få inspiration till sitt arbete i Sverige. Ett fokus var Sydkoreas huvudstad, Seoul. Men, viktigare var hur vårt land kunde lära av Sydkorea. Det är ett av skälen till detta blogginlägg. Sydkorea var på 1950-talet det fattigast landet i världen. Genomsnittlig BNP per capita låg på 87 dollar per år. Sverige intog Europas fattigaste plats på 1800-talet. Där är vi inte idag, och Sydkorea är nästan lika välbeställt som Sverige.

Vårt land har 85 procent av USA:s levnadsstandard.Sykorea har 66 procent. Och då har Sydkorea ett krig på 1950-talet som kostade 1,5 miljoner människor livet, och som inte bidrog till någon välfärd. Allt blev sönderbombat och förstört, husen man bodde i var fallfärdiga skjul. Nu är jag i Seoul och kan ta pulsen på landet. Därför finns det anledning blogga om Sydkorea, som utan tvekan varit en av världens snabbat växande länder, en riktig tiger. I fyra decennier ökade ekonomin årligen med 9-10 procent

Valet idag var hyggligt med liberala marknadsekonomiska utgångspunkter, Moon Jae – in svors in i morse efter en övertygande seger. (Men långt ifrån majoritet)

Vad är Sydkoreas framgångsfaktorer, hur kunde man på några få decennier vända fattigdom till rikedom? Svaret är ett klokt politiskt ledarskap, som gav bra fundamentala spelregler för ekonomisk utveckling, för företag skulle kunna utvecklas. Även om fokus har varit på stora, och entreprenörskapet är inte så starkt. Några ytterligare framgångsfaktorer:

• Stor satsning på utbildning
• Mycket stora investeringar i infrastruktur
• Stora satsningar på företag, där vissa främjades (stora familjekomplex, chaeboler),
• En aktiv handelspolitik, där export och import gick hand i hand (lite större än Sveriges)
• Satsning på jordbruk och enklare produktion under de första decennierna
• Makro-ekonomisk stabilitet

Generellt gäller, något som OECD konstaterat, att Sydkorea fått fundamenten rätt, med regelverk och skatter. Tillsammans med en fungerande stat. Nu på senare år har det varit skakigt, inte minst med president Park Geun – hye, som nu sitter arresterad och inväntar riksrätt senare denna månad. (Och rättssystemet fungerade.)

De mindre och medelstora företagen har kommit i kläm i Sydkorea. De stora Chaebolerna har favoriserats och blivit alltför dominanta. Entreprenörskapet är dessutom dåligt utvecklat i landet. Den nye presidenten vill ändra på detta. Politiska näringslivs-frågor på har hamnat mellan stolarna, för de hanteras av flera departement. Nu ska det bli en minister för SME:s för att råda bot på detta. Till detta kommer flera åtgärder för att stödja de mindre företagen.