Tragiskt, men självförvållat, kan man säga om Annie Lööfs avgång

“Vi måste ha respekt för varandra” sa Annie Lööf när hon redovisade sin avgång för en stund sedan. Men, den respekten gäller tydligen inte Sverigedemokraterna. Det är ett ytterkantsparti, enligt Annie Lööf, vilket också Vänsterpartiet är (också enligt henne).

Vänsterpartiets ledare, Jonas Sjöström behandlade Annie Lööf med uppskattning i form av ett stort antal debatter dem emellan runt om i landet under flera år. Därigenom gav hon legitimitet åt det fd kommunistpartiet, som hon i andra sammanhang sade sig inte vilja veta av.

Varför reste Annie Lööf inte land och rike runt även med Jimmie Åkesson och debatterade? Man ska ju behandla alla lika, sa Lööf idag på sin presskonferens, och båda ytterkantspartierna borde väl fått samma behandling? Kommunismens rötter är väl inte så mycket bättre än nazismens? Och Jonas Sjöstedt gick med i dåvarande VPK redan 1983, fem år innan Sverigedemokraterna bildades, och hade då inte tagit avstånd från Stalins kommunism. Om det nu är rötterna man ska bekämpa.

När Annie Lööf tillträdde för 11 år sedan sade hon sig vilja föra fram Centerpartiet till ett 20-procents-parti och själv bli statsminister. Så hade det kanske blivit om hon inte förirrat sig in i återvändsgränden, som Ulf Kristoffersson på TV4 talade om idag.

Den Annie Lööf jag känner är kraftfull och skulle utan vidare försvarat sina värderingar även i en borgerlighet som hade stöd av Sverigedemokraterna. Då hade hon inte blivit den ensamma breda mitten, som också Ulf Kristoffersson beskrev i sin kommentar. Tyvärr verkar inte Annie Lööf ha haft den självkritik som erfordras när hon nu i flera år bedrivit den självisolering som blivit återvändsgränden. Det räcker inte att säga att man vill prata och samverka med alla, men sedan inte göra det.

Och Annie Lööfs tal om att hon medverkat till en framgångsrik liberal politik kan kanske stämma på vissa områden, men långt ifrån alla. Se vad som hände med skogsbruket och det strandnära byggandet.

Det stora problemet är nog att Annie Lööf accepterat den socialdemokratiska strategin att brun-smeta Sverigedemokraterna och även de andra borgerliga partierna, för att få behålla makten. Rädslan för denna brunsmetning är något som gjort att vare sig M, KD eller L vågat tala med SD tidigare.

På dagens presskonferens sa Annie Lööf att hon inte hade några synpunkter på om hennes efterträdare samarbetade med Ulf Kristersson, även om denne hade stöd av SD. Indikerar att hon inser att man förr eller senare måste man tala med alla.

Detta inlägg är publicerat under Innovation av Håkan Gergils. Bokmärk permalänken.

Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.