Att slå ut den ryska stridsförmågan, det är en viktig del i Ukrainas strategi. Den är klart undervärderad av omvärlden och inte minst i media. Men inte av Ryssland. De vet inte hur de ska vända sig, vad de ska göra. En järnvägstunnel sprängs, liksom en järnvägsbro, men också krutfabriker, krigsindustrier och många fler enheter. Så också i de ockuperade områdena. Några exempel nedan från en dag.

Ukrainas militära säkerhetstjänst, GRU, rapporterade i förrgår att en militär oljedepå i Feodosia hade sats i brand, ett Nebo-M radarsystem, (modernt 380 mils radie) nära Baherove hade slagits ut, en helikopterbas och ett äldre radarsystem av modell P-18 Terek(25 mils radie) samt ett anti missilsystem, en Baikal-1M hade slagits ut. Allt detta på Krim, Under en enda dag.

Idag har Ukraina haft framgångar vid Ivanivka mellan Kupiansk och Svatove. Inga stora framgångar, men värt att notera. Kriget står inte helt stilla, ens på marken, och vad än media skriver, influerad av Putins lakejer, så har Ukraina ett klart övertag.

Hur var striderna på marken igår? Vi vet vad ryssarna förlorade, men uppgifter på de ukrainska förlusterna finns inte. De är klart mindre än de ryska, men förblir opublicerade. Ryssland förlorade 1120 man i går, 18 stridsvagnar, 26 pansarskytte-fordon och 21 haubitsar. Vidare förlorade man 29 transportfordon och tre enheter s.k särskild utrustning. Det är i första hand Ukrainas spaningsdrönare som räknar och levererar uppgifterna till den militära enheten som sedan vidarebefordrar direkt till ukrainska ÖB. Allt tyder på att siffrorna är korrekta, särskilt när det gäller materiell. Vad gäller förlorade soldater kan det vara svårare, ger dock en klar ungefärlig storlek på förlusten.

För att återvända till den ukrainska strategin. När offensiven från Ukrainas sida sattes igång i juni månad gick man på snabbt och rejält, för att ta tillbaka land. De försvarsinsatser som ryssarna arbetat med i många månader, särskilt en dryg miljon minor, stoppade framfarten. Ukrainas militära och politiska ledning, tillsammans, fann att de inte ville offra så mycket manskap som hade krävts för en fortsatt snabb framryckning. Så man tvingades ändra taktik. Nu skalar man i stället upp angreppen på den ryska stridsförmågan, både i ockuperade områden och i Ryssland.

Bloggens kommentar är att det är viktigare i dag att slå ut den ryska stridsförmågan än att ta tillbaka stora markområden. Den ryska opinionen har dessutom svängt, man börjar allvarligt ifrågasätta den militära specialoperationen. Stödet för kriget torde ha halverats. Även om Putins popularitet är stor fortfarande. Vi räknar nu den 652:a dagen av tredagars-operationen

De ryska påverkans-operationerna är långt mer effektiva än folk förstår. Media tycks ofta inte ens bry sig om att kontrollera, utan skriver som Putin vill. Det blir ju en ny story, avvikande från de tidigare. Något nytt, med andra ord. Det tycker tydligen media är roligt, även om det inte är sant. Vem har skrivit om “Rysslands gränser slutar aldrig”, propagandaskyltar vid Estlands gräns, som visar att Världen hör till Ryssland, tror Putin och hans folk. Har någon enda svensk tidning uppmärksammat detta?

Nu vankas jul och vi vill väl alla ställa upp och bidraga till Ukrainas framtid. Så en slant nu och kanske också till nyår, passar väl in. Nedan har jag redovisat den kanske främste bloggaren om Ukraina, Lars Wilderäng, och hans rekommendationer. Det är organisationer som han kan garantera. Något jag hoppas han inte misstycker.

Nedan följer en lista med de organisationer, individer eller projekt som bloggen kan rekommendera för den som vill stödja Ukraina. Det handlar om sådana jag eller min fru Lena varit i kontakt med och som vi vet levererar effekt direkt i Ukraina, eller sådana som Ukraina själva rekommenderar. De jag rekommenderar är Operation Aid och Insamlingsstiftelsen Sverige Ukraina för humanitär hjälp, Blågula Bilen (för förnödenheter och materiel över hela spektrat, samt lastbilar till Ukrainas försvar), Drones2Ukraine för drönare och utbildning av drönaroperatörer, Jonas V M för pickuper och militär utrustning direkt till fronten, Hospitallers (stridssjukvårdare, inklusive svenskar), PowerUpUkraine för kraftverk mm, den svenske legionären Thor, Föreningen Svenskbyborna som stöder Gammelsvenskby, Ukrainahjälpen som stöder humanitärt och militärt, Skicka vidare till Ukraina som stöder humanitärt och militären, Direct Ukraine för humanitärt stöd och till militären, Tjörns hjälp till Ukraina, Hvite Busser 2022 för att skjutsa flyktingar och Disarmament Solutions för minröjningsutrustning. I Litauen finns också Blue/Yellow för hjälp till fronten med utrustning och pickuper, och som även har svenskar engagerade. Sedan finns Ukrainas egen United24 där du kan välja att ge pengar till försvar, medicinsk hjälp eller för återuppbyggnad av landet. I övrigt, se Stand For Ukraine för andra organisationer du kan stödja, som rekommenderas av Ukraina själva.

Själv har jag stött Blågula Bilen och Jonas Pickup

Det är sällan en panel varit så enig som idag på Svenskt Näringsliv om forskningens förutsättningar när denna diskuterades under rubriken “Vill vi vara bäst?” (Här kommer troligen en länk eller ett utförligt referat)

Inledningsvis sa statssekreterare Maria Nilsson, hos Mats Persson på utbildningsdepartementet: Svensk forskning tappar. Sverige ska gå för Excellens, innovation och internationalisering.

Viktigast enligt regeringen är Excellensen. Sveriges forskning måste lyftas så att den blir excellent. Hur detta ska gå till skulle den kanske mest kompetenta panelen som finns att uppbringa i Sverige diskutera :

• Professor Bertil Andersson, fd rektor vid Nanyang Technological University, Singapore
• Professor Mattias Uhlén, grundare och chef för SciLifLab, KTH
• Professor Maria Strömme, Uppsala Universitet
• Fou-chef Mikael Dahlgren, fd ABB. Sverige

Alla var överens om att svensk forskning har backat, tappat i excellens, men det har gått gradvis. Nu måste detta ändras. Frågan är då hur?

Bertil Andersson, med ett “record” av stor framgång i Singapore, sa inledningsvis att “svensk forskning lufsar fram”, det var hans intryck när han efter 15 framgångsrika år i Singapore kom hem till Sverige. Vi måste ha en strategisk ansats. Det är alldeles för lätt att bara befordra och utnämna till professor en medioker forskare på det egna universitetet.

Ett exempel i Sverige, utan namns nämnande, var då universitetet under fem år! inte utnämnt eller rekryterat en enda professor från ett annat universitet.

Sedan kom Mattias Uhlén, som helt instämde i Bertil Anderssons analys. Han betonade hur viktiga forskningsstiftelserna är, särskilt de privata, med Wallenbergarna i spetsen.

Men trenden för svensk forskning är definitivt inte bra. Det saknas en “Sens of Urgency” 

Maria Strömme påpekade att forskningsanslagen idag är för många, för små och för korta. Universiteten har “inga incentives att satsa på excellens”. Att fungera som Vetenskapsrådet, som ger anslag och sedan utvärderar dem, är helt fel. Det ska någon oberoende institution göra.

Moderatorn Mats Bergstrand konstaterade efter de tre inledarna att dessa talade om hur det borde vara, inte hur det är. Det finns en svans som måste bort, påpekade han. Men hur? Hur får vi bort den icke önskade forskningssvansen? Uhlén kontrade med en fråga: Hur många forskare har vi råd med?

Rektorn måste ha mer makt, sa Strömme. Excellens bör styra enligt Uhlén. Vi måste rekrytera de bästa forskarna i Europa, menade Andersson.

Maria Strömme påpekade att de svenska universiteten har blivit en “Safe heaven för medelmåttor”. Det måste gå att säga upp forskare, idag är det nästan omöjligt, vilket leder till vad Svenskt Näringslivs forskningschef Emil Görnerup  kallar “mellanmjölk”.

Sedan kom näringslivet in i samtalet, genom den tidigare forskningschefen på ABB i Sverige, Mikael Dahlgren. Han konstaterade att Sverige saknar en FoU-strategi. Saknar fokus, vi satsar för lite. Måste kunna rekrytera de bästa, vilket inte sker idag. Hänvisar också till Wallenbergarnas framgång med bl a WASP. I övrigt instämde Dahlgren i de andra paneldeltagarnas analyser och slutsatser.- En total enighet alltså

Avslutningsvis så lyftes Danmark fram, som nu gått förbi Sverige, med råge, när det gäller excellent forskning.

Avslutningsvis sa statssekreterare Maria Nilsson att vi är helt överens. Frågan är hur vi operationellt genomför detta. Får excellensen och blir världsledande på det vi strategiskt satsar på.

Sverige saknar försvar idag. Det framgår av Dagens Nyheter artikel idag “Drönare stod långt ned på försvarets priolista – då kom kriget till Ukraina.

Du som läser detta säger förmodligen: Överdriver han inte nu, bloggaren Gergils? Vi har ju kanoner och stridsvagnar och ett 90-tal Jas Gripen-flygplan.

Svaret är ett bestämt nej, jag överdriver inte. Men, man kan moderera påståendet något: Något modernt försvar har vi inte, för vi saknar det som visat sig vara allra viktigast i Ukrainakriget, drönarna. Läs DN:s artikel som jag nämnt och länkat till ovan (betalvägg dock).

Ska här ge en sammanfattning av den bedrövliga situation som det svenska försvaret befinner sig i. När det gäller det moderna krigets viktigaste vapen, drönaren.

Dagens Nyheter skriver om regementet K3 i Karlsborg. Det verkar vara förbandet som har några av landets få drönare. Så här ser det ut på K3:

• Sju exemplar av drönaren Örnen (som behöver pensioneras)
• Troligen 12 exemplar av den nya drönaren Korpen
• Några stridande drönare finns inte (med sprängämnen)

Hur är det inför framtiden, när vi idag nästan helt saknar drönare?

• Nästa försvarsbeslut sker 2025
• Inga beställningar har gjorts av nya drönare ännu
• Leverans av nya drönare ska, när beslut och beställning gjorts, ske år 2028, enligt FMV.

Hur är det möjligt att använda de få antal drönare som finns idag? Kan det ske när förbandet vill?

• Nej, det kräver samma flygplansregler att flyga drönaren som att flyga Jas Gripen
• Att flyga flera drönare samtidigt är inte möjligt i Sverige – regelverket hindrar
• Varje drönare måste ha en egen drönar-operatör.

Detta är inget mindre än en stor, stor skandal. Förvånar mig att ingen tidigare reagerat. Vi har inget modernt försvar i Sverige. Finns det inga militärer eller politiker som känner ett ansvar för att vårt försvar är modernt utrustat? Så att det kan fungera. Beslut om att ändra på regelverk, utveckla moderna drönare och anskaffa dem borde ske i morgon. Just i morgon, för när som helst kan vårt försvar behövas.

Överbefälhavaren Micael Bydén var i Ukraina i förra veckan. Vad har han gjort därefter? Har han talat med de ansvariga politikerna? Om att det moderna drönar-vapnet måste snarast utvecklas och införlivas i det svenska försvaret!

I Ukraina använder landet idag 20-30.000 drönare per månad. Notera att är per månad. Ukraina har 50 företag som tillverkar i drönare, som dessutom metod-utvecklas hela tiden. Tillstånd för nyheterna får man på dagen. Till detta ska läggas att man också köper från andra länder. Sverige har inte ens 100 drönare.

För att ge perspektiv på drönarna och dess roll i Ukraina-kriget får vi se vad som hänt på den ukrainska sidan. Sommaren 2022, började Ukraina bygga upp världens första Drönar-brigad. Med 350 kvalificerade instruktörer som utbildade 5.000 man för att utgöra denna brigad. Nu har utbildningen gått ännu längre och antalet drönar-piloter är hela 7.600.

PS Positivt om Ukrainas sädesexport. Den har sedan i somras, då man lade upp en ny transportväg ut från Odessa m fl hamnstäder. Den nya Svarta Havs-korridoren går utmed kusten så ryssarna kan inte – vågar inte – agera. Dels är det på vatten som tillhör andra läder, som Rumänien, dels vågar man inte för risken är stor att Ukraina attackerar och sänker de ryska marinfartygen. Hela 7 miljoner ton har exporterats sedan i somras. Av en uppskattat volym på årsbasis på 30 miljoner ton.

Kriget mot Ukraina har inte det stora stödet bland befolkningen i Ryssland som många tror. Vladimir Putin har dock stöd av en stor majoritet. Och det ryska folket stödjer också den ryska militären.

Så här skriver opinionsinstitutet Levada Center om resultatet i september. Publicerades den 17 november. Så det är stor eftersläpning i publiceringen:

“Precis som förra månaden finns det något fler anhängare av att förhandlingar inleds än vad det finns anhängare av fortsatta fientligheter. De militära aktionerna i Ukraina får samtidigt ryssarna både att vara stolta över Ryssland, men även känna oro och rädsla.”

Stödet för kriget mot Ukraina har nästan halverats sedan i början på 2023. Detta enligt Cronicle, ett annat opinionsinstitut som dock  inte har Kremls fulla stöd, vilket däremot Levanda Center har. Cronicle uppger att 55 procent av den ryska befolkningen vill ha fred . Andelen som vill fortsätta kriget ligger där på 38 procent.

Levada Center har redovisa att lika stor andel är för respektive emot kriget (förlåt: Specialoperationen)

Låt oss återvända till Cronicle som också redovisar att 40 procent vill ha ryskt tillbakadragande utan krav på territorier. En anna inställning gäller frågan om de ökande försvarskostnaderna. Dessa stöds av bara 12 procent, mot det dubbla tidigare.

Allt detta är tydliga indikationer på att kriget mot Ukraina håller på att bli impopulärt i Ryssland. Levada noterar också att många tillfrågade troligen inte vågar säga sin verkliga uppfattning. Varför säger man dock inte.

En tidning som tagit upp en USA-rapport och omvandlat den efter Vladimir Putins önskan är Dagens Nyheter. “De flesta ryssar stödjer Putins krig”. Detta är en mycket tveksam tolkning, men som väl överensstämmer med vad Putin önskar sig. Här är Carnegie-rapporten, som DN hänvisar till.

Varför är rapporten mer än tveksam?

• Uppgifterna bygger på ett genomsnitt av inställningen till kriget från starten fram till i somras.
• Inställningen till kriget, eller specialoperationen som man vilseledande använder som begrepp, har visat sig annorlunda nu i höst
• Enligt ovan så har opinionsinstitutet Cronicle, som finns i Ryssland men som inte är uppskattat av Kreml, uppgiften att stödet för kriget halverats.
• Levada Center säger med små bokstäver att de svarande inte vågar säga sin verkliga uppfattning om kriget.

Här kommer två timmar gamla nyheter. Från Ryssland, om den ryska opinionen till kriget. Den positiva inställning har nu helt kollapsat hos den ryska befolkningen. Länk här för Dig som vill se själv Den positiva inställningen kollapsar.

För några dagar sedan uppmärksammade jag Dig på att det ryska trafikflyget håller på att kollapsa. Se vad som hände under fredagen:

Två vanliga passagerarplan fick problem och måste nödlanda. Tack och lov gick det bra, men indikerar problemen. Dåligt underhåll, som nog inte bara beror på brist på reservdelar från flygplanstillverkarna, som inte får exportera dessa till Ryssland. Generellt verkar det ryska flygplansunderhållet varav bristfälligt. Nonchalanta tekniker?.

Ett flyg från Kaliningrad till Moskva fick nödlanda i St Petersburg. Ett annat flygm från Moskva till Yuzhno-Sakhalinsk i östra Ryssland fick nödlanda på vägen pga lågt tryck i kabinen.

En järnvägstunnel för den ryska järnvägen till Kina sprängdes för ett par dagar sedan. En dag senare sprängdes ett tåg på väg över en bro, som också förbinder Ryssland med Kina. Den ukrainska säkerhetstjänsten SBU har meddelat detta. Några ryska uppgifter finns inte. Man vill inte erkänna alla stora förluster som Ryssland gör.

Varför kan inte ens de stora och ansvariga aktörerna sköta sig? Systemfel i Sverige?

• Svenska Dagbladet förnedras sig genom att lyfta Vladimir Putins budskap om  Ukraina 
• De svenska storbankerna vägrar att låta sina fonder investera i försvarsindustrin som med Ukrainakriget och Sveriges utsatta läge behöves mer än någonsin sedan 2:a Världskriget
• Den svenska regeringen hindrar vården och lantbruket att behålla delar av sin duktiga arbetskraft genom orimliga krav på lönenivå

Låt oss börja med Svenska Dagbladets acceptans av Vladimir Putins linje att Ukraina inte kan vinna. Vill SvD också hävda att Sverige inte kan stå emot Ryssland? Ska vi inte försvara oss? Är det en telefonsvarare som ska installeras för den händelse att kriget kommer?

Svenska Dagbladet har intervjuat en person som riktigt köpt Putins tal för gott. Det är professorn Charles Kupchan. Han påstår att Ryssland vunnit större område än Ukraina tagit tillbaka. Det är felaktigt. När Ryssland hade som mest var det en dryg fjäldedel. Idag är det 17 procent. Vem har tagit sig över Dnepr och etablerat ett brohuvud på den östra, ockuperade sidan av stranden, jo Ukraina.

Kupchan är en typisk räddhågsen man. Ge upp tanken på att få tillbaka Krim och östra Ukraina, säger han. Och så tillägger han att dessa områden kan Ukraina få tillbaka senare “exempelvis om president Putin dör” Alla som läser detta förstår vilken naivitet som präglar den här sk experten.

Sedan påstår Kupchan att Ukraina lider av “Ukraina-trötthet” Vad är det? När nästan ingen säger sig vilja ge upp, inte lämna land mot fred, utan fortsätta försvara landet mot ockupationsmakten Ryssland? Att några enstaka individer inte förstår bättre än Kupchan kan vi leva med. Men varför ska media falla för dessa naiva röster? Varför ska en tidigare ansedd tidning som Svenska Dagbladet nedlåta sig till att i praktiken gå Putin till mötes?

I slutet på den hemska SvD-artikeln påstår Kupchan att Ukrainas ÖB sagt att “det inte kommer att bli ett genombrott” i kriget för Ukraina. Det har han aldrig sagt. Jag har följt detta dagligen och följt upp det nu. Det han påstås säga är ren lögn.

Ska man inte begära att en journalist som Therese Larsson Hultin och tidningen Svenska Dagbladet ska stå emot den här redovisade Putin-infiltrationen, som man tillåtit? Med de naiva och felaktiga uppgifter som framkommer? Ska vi i fortsättningen läsa det som SvD skriver om Ukrainakriget med tanken att det är Vladimir Putin som ligger bakom uppgifter och bedömningar? Svenska Daglbladet blir Putins tidning i Sverige.

I sitt senaste nummer påpekar Affärsvärlden att “Fondjättarna bojkottar Hägglunds och Bofors ägare”. De som inte investerar är våra storbankernas fonder. Tycker de inte att vi ska försvara oss? Finns det något hållbarare att investera i nu, när Ryssland visar sin agression, än att stödja försvarsindustrin?

Har behöver Wallenbergarna och Fredrik Lundberg ge svar: Är det riktigt att stoppa de svenska försvarsindustrins utveckling?

Sedan har vi den svenska regeringen. Dess värsta och största fel är att de håller sig fast vid Långbänken. Varför? Kan inte ens en borgerlig regering agera och åtgärda problem direkt? Måste det ta flera år? Utredningarna står som spön i backen, men resultaten lyser med sin frånvaro. Statsminister Ulf Kristersson lovade vid en presskonferens i våras att man skulle lämna Långbänken. Varför sker det inte?

Ryssland fortsätter att skicka bomb-drönare och missiler mot Ukraina. Detta är givetvis störande, men har inte alls den effekt som ryssarna och deras diktator Vladimir Putin tror. Av två skäl. Först och främst så är det bara få drönare och missiler som kommer igenom det ukrainska luftförsvaret. För det andra så blir den ukrainska befolkningen varje gång en projektil kommer förbannade. De vet att dryga 115.000 byggnader i landet har helt eller delvis förstörts av ryssarna och de vill inte leva med detta folk. Något som DN:s Anna-Lena Laurén på ett så övertydligt sätt beskriver idag “Nej, goda ukrainare är inte intresserade av att tala med goda ryssar“.

Natten till idag skickade Ryssland 21 drönare och tre missiler. Samtliga drönare sköts ned, och två av missilerna. Den enda missilen som passerade luftförsvaret missade sitt mål. Landade på en åker.

Det har varit snöoväder och storm i södra och östra Ukraina. Därför har under ett par dagar inget krig kunnat föras, åtminstone inte med mekaniserade förband eller drönare. Nu har det varit annorlunda det senaste dygnet. Resultatet under 24 timmar, med avslut i morse klockan 09.00: Antalet eliminerade ryssar är 1.140. Vidare har 15 stridsvagnar och 35 pansarvagnar slagits ut. Förluster i övrigt för Ryssland: Utslagna haubitsar 32, tre salvapjäser, tre luftvärnssystem, 46 transportfordon och åtta fordon med särskild utrustning.

Det påstås att en general dödats nyligen, vilket gör antalet dödade ryska generaler i kriget till sju. Sedan har vi Wagnergruppens ledning som också eliminerades, men det troligen för egen hand.

Andra intressanta händelser och uppgifter:

Den gångna veckan har 30 ryska soldater överlämnat sig till den ukrainska sidan.

Den forna Sovjetstaten Azerbaijan har skickat minröjar-maskiner till Ukraina. Den närliggande fd Sovjetstaten Armenien saknar leveranser från Ryssland av tidigare köpta vapen och protesterar samt säger sig stödja Ukraina.

Den fd ryske premiärministern, åren 2.000 – 2004 Mikhail Kasyanov har blivit klassad som “utländsk agent” av Ryssland. Den forne regeringschefen bor nu i Riga och intervjuades för en tid sedan av BBC. I den intervjun sa han: Hade jag föreslagit Putin, som då var president, att vi skulle invadera Ukraina hade Putin sagt “Du är inte klok”. Något har hänt med Vladimir Putin, det är inte den personen jag hade som chef i början på 2000-talet, konstaterade Kasyanov.

I somras fick den svenska försvarsmakten i uppdrag av regeringen att utvärdera kriget i Ukraina. Den rapporten redovisades den 2 november och är synnerligen intressant. I rapporten “Försvarsmaktens lärdomar från kriget i Ukraina” framgår bland annat hur framgångsrikt Ukraina är.

Ytterligare två intressanta perspektiv på kriget, som visar Ukrainas styrka och möjligheter:

Atlantic Council “Så här kan kriget utvecklas under 2024“. Där säger bland andra den förre chefen för USA: styrkor i Europa, generalen Wesley Clark, “the battlefield is not a stalemate. The battlefield is dynamic.”

Foreign Affairs “En inneslutnings-strategi för Ukraina“. Ryssland kan bli helt instängd av Ukraina, särskilt gäller det Krimhalvön.

Engelska Skolan i stadsdelen Fröslunda, ett utsatt område i Eskilstuna, uppmärksammas idag av Dagens industri. “Se och lär av Engelska Skolan” rubriceras ledaren i Di. Det är glädjande att läsa hur framgångsrik denna skola varit när det gäller både att lära och fostra eleverna. Dessutom sker det mitt i det utsatta området, som i övrigt har stora problem.

Engelska Skolan i Eskilstuna har lyckats fantastiskt väl, vilket visar behörigheten för de som går ut 9e året, där hela 96 procent har behörighet till gymnasiala yrkesprogram. För riket som helhet ligger på 85 procent. Att det är ett svårt område framgår av Skolverkets ranking, där denna skola tillhör de skolor med det mest utmanande elevunderlaget.

Personalen går välklädd, rektorn i kostym och slips. Det utgör väl ett föredöme. Ger inget slappt intryck. Tuggummi och mobiler är förbjudna under skoltid. Kulturkvällar med föräldrar lockar hundratals deltagare. Ledord som Ledord som disciplin, kunskap, skolanda och gemenskap skapar en trygg miljö .

Ledarskribenten Ellen Gustafsson avslutar sin ledare med detta stycke:

Damian Brunker (rektorn) har en poäng när han säger att ”Sverige har ett av de sämsta skolsystemen i världen just nu” och det är inte friskolorna som grupp som är problemet. Se bara på Engelska skolan i Eskilstuna, och framför allt lär av den.

Så över till Dagens Nyheters nedskrivning av Ukraina. Förvisso har Ukraina och president Zelensky problem. Det är ganska naturligt att det uppstår åsiktsskillnader, inte minst i det pressade läge som Ukraina befinner sig i. Men det behöver, och bör inte, framställas på det nedsättande sätt som DN:s Anna-Lena Laurén gör idag. “Zelenskyjs uppförsbacke blir bara längre“, (Bakom en betalvägg).

Artikeln förvånar stort. Tidigare har jag tyckt att Anna-Lena  Laurén skrivit bra artiklar om såväl Ukrainakriget som Ryssland. Men ii dagens artikel är senare delen av artikeln underlig. Den utgår från två personer, båda negativa till Zelensky. En är ägare till en däckverkstad, som “aldrig gillat Zelensky”. Och en annan är IT-expert som kritiserar Zelensky för att denne som komiker tidigare, innan han blev vald till president, uppträdde i Ryssland och då skämtade om Ukraina.

Sedan nämner Laurén att Zelensky fått “skyhöga” siffror i opinionsmätningarna. Fortfarande hela 81 procentigt stöd i oktober, påpekar hon. Men underförstått i artikeln så håller detta inte längre. För Zelensky har ängnat sig åt en symbolkamp i Bakhmut, med “enorma förluster”. Ukrainska ÖB har snarare framställt Bakhmut som en “honungs-fälla” för de ryska trupperna, som förlorat stort i manskap där.

Sedan påstår Laurén att Zelensky skulle vägra låta genomföra ett presidentval nästa år, trots vad grundlagen säger. Det stämmer inte, för Presidentval kan hållas i Ukraina nästa år, trots krigstider, säger president president  Zelensky i en tv-intervju har Reuters rapporterat. Men kostnaden är en svårighet, har han sagt. De lärde tycks dessutom tvista om de nu gällande krigslagarna tillåter allmänna val. Valet till Rada – Parlamentet, som skulle skett i höstas gick inte att genomföra pga krigslagarna.

Läs gärna DN:s ledare om Ukraina igår “Ukraina har överraskat förut – de kan göra det på nytt“. (Ingen betalvägg.) Den ledaren har en helt annan ton. Ser dessutom också möjligheterna.

Det är en otrevlig ton i Anna-Lena Lauréns artikel. Riktigt obehaglig är artikeln.

En kraftig storm drabbade Svarta Havet i går. Den drabbade Sotji-kusten hårt. Byggnader där visade sig vara erbarmligt dåligt byggda. Stränderna saknade skydd, så att stora delar av de “härliga badstränderna” samt försvarsanläggningar spolades bort, av vågar som var 9 meter höga. Denna storm drabbade försvarsanläggningar på Krimhalvön också. Bloggen har sett videofilmer om detta.

Vladimir Putins reagerade tvåfaldigt igår på det virtuella G20-mötet, under Indiens ledning, då G20-länderna antagit slutdeklarationen, som togs i New Deli den 10 september, för både Indien och Kina accepterade den nu. Den fördömer Rysslands krig mot Ukraina. Flera av ledarna sa nu också att de var chockade över Rysslands krig.

Hur reagerade Putin? Jo, han sa att kriget var “tragiskt”. Han påstod vidare att Ukraina offentligt sagt nej till förhandlingar. Och att är “dags att fundera på att avsluta kriget”, detta enligt Reuters. Men, Putin ville påstå att behandlingen av Palestina var värre än Ukrainakriget, och att alla borde fokusera på Israels agerande. Putin intog en hållning han inte tidigare haft, säkert för att försöka få Ukrainakriget i skuggan. Något som inte lyckades.

Vladimir Putin stod där med Svarte Petter. För vare sig Indien eller Kina hade motsatt sig New Deli-deklarationen, vilket de tidigare gjort (den 10 september)

Samtidigt pekar toppmötet på ett skifte i hur Kina och Indien hanterar Ryssland, skriver AP:s Asienkorrespondent Ashok Sharma i en analys. Länderna som i månader vägrat fördöma invasionen valde nu att inte blockera G20-ledarnas uttalande om att kraftigt kritisera Moskva. G20-ledarna var chockade och Putin talade i sitt “försvarstal” om en tragedi.

På slagfältet i Ukraina under gårdsdygnet: Enligt Ukrainas ÖB dödades 1 130 ryssar igår, vilket är nästan dags-rekord. Ryssarna förlorade också 20 stridsvagnar, 36 pansarskytte-fordon, hela 33 artillerienheter och tre salvpjäser, två luftvärnssystem, samt vidare 39 transportfordon och två enheter särskild utrustning.

Igår kring Avdiivka, som ryssarna försöker återtaga, som symbolhandling: En ny bred attack med många ryska soldater. Utfallet blev 706 dödade ryska soldater och officerare. På materialsidan förlorade ryssarna 8 stridsvagnar, 13 pansarvagnar, 8 artillerisystem, två luftvärnssystem, 15 drönare och 5 transportfordon. Sedan slog s också två ammunitionsförråd och fyra ledningscentraler. Uppgifterna från Oleksandr Tarnavskyi, Chef för “Tavriia operational strategic group”. Allt på en enda dag.

Ukraina uppger inte sina egna förluster, men räknar ut med hjälp av drönare och andra system hur stora förlusterna är på den ryska sidan. En ukrainsk officer har dock för Avdiivka-striderna kommit med uppgiften att det går en död ukrainare på 20 döda ryssar. Även om siffran kanske inte är exakt, och kanske överdriven, så ger den en klar indikation på hur överlägsna ukrainarna är. Men det betyder inte att det är särskilt behagligt att vara ukrainsk soldat. Det är säkert ett helvete.

Fjorton av fjorton iranska Shahed-patrullrobotar sköts ner natten mellan tisdag och onsdag. Visar på det ökade ukrainska luftförsvaret. Som stärks allt eftersom.

Så över till Ryssland och opinionen där. Opinionsinstitutet Levada Center publicerade idag att stödet för kriget i Ukraina minskar stadigt. Nu en nedgång från 48 % till 37%. Andelen positiva till förhandlingar med Ukraina är 56%, men då lär utgångspunkten vara att Ryssland behåller sina ockuperade områden. Ett annat institut, Russian Field, har liknande resultat med 39% som stöder fortsatt krig och nästan hälften som vill ha förhandlingar.

Ett tredje institut, Chronicle Group, avviker med 51% som stöder fortsatt krig. Stödet för att öka försvarsutgifterna föll från 37% till 25%.

Klart är dock att något större stöd finns inte längre bland den ryska befolkningen. I våras var uppställningen för kriget hela 70 procent.

Ukrainas underrättelsetjänst GUR har hackat sig in på det ryska Luftfartsverket där uppgifter visar att ryskt trafikflyg står på gränsen till kollaps. Bristande underhåll och reservdels-brister har antalet anmälda fel ökat med 200% jämfört med 2022. Enbart i januari i år inträffade dessutom 185 haverier varav ungefär en tredjedel klassades som incidenter. Hela 35% av flygflottan används nu som reservdelar till övriga plan. Ryssland försöker – med framgång – dölja problemen för den ryska allmänheten, som flyger med livet som insats.

Ska bli intressant se om media uppfattar detta och rapporterar.

Det är oroande att läsa att “Svenska techbranchen har tappat sitt försprång“. Står som rubrik på en oerhört viktig DN Debatt-artikel idag. Utgår ifrån att alla involverade eller ansvariga (politikerna) läser och tar till sig budskapet.

Ett viktigt skäl till att vi inte utvecklat digitaliseringen är att den tidigare regeringen (Läs Stefan Löfven), trots löfte om att Sverige skulle ligga i framkant när det gäller 5G, svek regeringen detta löfte. Läs själv hur man lovade detta – tillsammans med de nordiska statsministrarna – på ett möte i maj 2018. Detta skedde inte var som helst, utan hemma hos Stefan Löfven i Örnsköldsvik. Tillsammans med Nordens övriga statsministrar.

Visst är det skämmigt, men det har därtill skadat Sverige, allvarligt. OECD konstaterade tidigare att på den offentlig sida är Sverige sämst på digitalisering (som också innebär uteblivna besparingar och mindre effektiv statsförvaltning).

Kolla gärna bloggen “Förseningen av 5G beror på regeringen”, som jag skrev för tre år sedan.

Nu åter till dagen idag: Den rapport som TechSverige skrivit och som DN Debattartikeln idag tar upp. “Svenska techbranschen 2023”. Nedan lite utdrag ur DN-artikeln idag. Men först skulle jag vilja föreslå att statsminister Ulf Kristersson så snart som möjligt bjuder in TechSveriges ledning och författarna till debattartikeln. Det bör ske tillsammans med forskningsminister Mats Persson, som helt säkert förstår frågans utomordentliga vikt för vårt land.

Sedan bör regeringen utarbeta den digitaliseringsstategi som Sverige idag saknar. 

Redan för åtta år sedan, 2015, vill bl a Ericsson medverka till en snabb och kraftfull utveckling av den svenska digitaliseringen. Där fanns också 5G med. Men regeringen (läs igen Stefan Löfven) sa nej tack. Bloggen vet detta, för jag som skriver den var med då.

Så till dagens budskap från 15 ledande företrädare för techbranschen.

• Omsättningen i techbranschen i Sverige är dryga 1.000 miljarder årligen
• Bidraget till vårt lands BNP är 350 miljarder – mer än den samlade basindustrin
• Skatteintäkterna är årligen cirka 150 miljarder kronor
• Branschen har skapat 33.000 nya arbetstillfällen sedan 2000.

Sverige ligger idag efter många andra länder, även när det gäller den privata tech-verksamheten. (i den offentliga sektorn sämst enligt OECD)  Så här skriver debattörerna:

“Faktum är att tillväxten inom tech i länder som Danmark, Finland, Nederländerna och Österrike har vuxit dubbelt så snabbt 2015–2020. Där ­införs kraftfulla digitaliseringsreformer och avsaknaden av dessa i Sverige gör att vi tappar vårt tidigare försprång.”

Vad behöver göras, enligt skribenterna? En kort sammanfattning säger följande: Politiken måste göra upp en strategi och fullfölja denna. Infrastrukturen måste stärkas när det gäller G5 bland annat. Kompetensförsörjningen måste stärkas och spetsutbildningar är nödvändiga. Kunskapsutbytet mellan myndigheter och företag behöver stärkas. Techregleringen behöver underlätta och inte hindra nya bolag att utvecklas. Sverige behöver ta större plats i Bryssel.

Så här avslutar DN-artikeln sin framställning, en uppmaning till den svenska regeringen:

“Vi från branschen ser att Sverige har alla möjligheter att vara digitalt ledande med alla de fördelar som det för med sig. Med rätt förutsättningar kan vi bidra än mer till andra branschers framgångar, till klimatomställningen och till välstånd. Den svenska tech­sagan är långt ifrån färdigskriven.”

När tar Ulf Kristersson upp tråden? Utvecklar Sverige på ett sätt som vi nog alla vill. Med en framåtsyftande digitaliseringsstrategi och ett kraftfullt genomförande.

Ryssland har det svårt. Omvärlden ser det inte. Vladimir Putin och hans anhang gör allt för att dupera både det egna folket och omvärlden. Och väldigt många är eller blir nyttiga idioter. Tror på desinformationen, vilket också det ryska folket gör.

Det ryska folket är dock medskyldigt, som inte stoppat Putin. Och som nu – en stor del av befolkningen – stödjer kriget. Även om allt fler tycks börja tvivla. Minst en miljon av de bäst utbildade ryssarna har flytt utomlands, en brain drain som heter duga.

Befolkningsminskningen i Ryssland, och bristen på soldater, när 100.000-tals dödats eller lemlästats, gör att man nu vill förbjuda aborter, så att blivande soldater kan födas. Innan de når krigsfronten är dock kriget över, Ryssland är förloraren och förhoppningsvis börjar folket se fördelarna med en marknadsekonomi och ett välfärdssamhälle. I avvaktan på att de nyfödda ska bli soldater så ryktas det att Ryssland efter presidentvalet i mars nästa år gör en totalmobilisering. 

Ryssland blir dock inte så mycket bättre på sitt försvar eller anfall när man har en motståndare som Ukraina, med ett fortsatt starkt stöd från Väst. Vem hade trott att Ukraina skulle kunna stoppa ryssen när kriget bröt ut den 24 februari 2022? Inte USA, som hade evakueringsplaner för 40.000 människor, inklusive den politiska ledningen. (Undertecknad trodde dock på Ukraina, se bloggen)

Några indikationer på Rysslands besvärliga ställning:

• Oligarker börjar ta avstånd från Putin och några som åkt hem straffas.
• När Putin var i Kazakhstan för en vecka sedan hälsade landets president honom och alla ryssar välkomna på kazakiska. Trots att de är flytande på ryska. En reaktion mot Putin.
• När FSU, den post-sovjetiska samarbetsorganisationen, hade möte i Armenien vägrade presidenten där att underteckna ett slutdokumentet, vilket fick Putin att tappa pennan.
• Alla forna sovjetstater, utom två har tagit avstånd från Ukrainakriget och stöder just Ukraina.
• De enda forna Sovjet-staterna som idag stödjer Ryssland är Belarus och Georgien, där dock befolkningen är kraftigt emot (kan bli intressant)

Det rör sig geografiskt inte så mycket i kriget, vädret är inte gynnsamt. Ukraina har dock etablerat sig på den östra sidan av Dnepr. Något som Ryssland erkänt.

Andra aktiviteter av intresse:

Låt oss börja med Kronprinsessan Victoria, som talade inför den tyska förbundsdagen under rubriken: “Kriget i Ukraina hotar freden i hela Europa” Dagens Nyheter den 20 november. Inte dåligt, gör säkert intryck, både i Tyskland och i Europa.

I söndags: Ukraina har slog ut två ryska radarstationer i Kurskregionen inne i Ryssland. Kursk ligger mellan Ukraina och Moskva.

Exempel på de materiella förlusterna en enda dag: Hela 36 haubitsar och åtta salvpjäser, vidare tre tunga luftvärnssystem liksom 40 transportfordon. Även en enhet särskild utrustning, elva stridsvagnar och sjutton pansarskytte-fordon slogs ut.

Att slå ut stridsförmågan hos Ryssland är fortfarande strategin

Ryssland strategi är fortsatt att terror-bomba civila mål i Ukraina. Ukraina skjuter dock ned medparten av missiler och drönare. Några slinker igenom, dock.

Av den ryska statsbudgeten går 1/3-del nu till försvaret. Det är som om vi i Sveriges budget skulle allokera dryga 400 miljarder, fyra gånger mer än det belopp Sverige ska nå 2030. Detta har Ryssland inte råd med. Deras totala ekonomi når knappt upp till den gemensamma Nordisk BNP-n.