Det finns en klart borgerlig majoritet både i väljarkåren och i riksdagen, men ändå så lyckas det Röda socialistiska blocket bibehålla makten. Det är Dagens Industri som i en ledare idag, skriven av den politiske chefredaktören PM Nilsson, som hävdar detta.

Så uppfattar också andra kommentatorerna läget idag. Skälet är att Annie Lööf och Centern inte vill välja sakfrågorna, utan vem som står bakom dessa ställningstaganden. Och jag kan, tyvärr, bara instämma. Det kanske var därför som Annie Lööf vid partiledardebatten igår var placerad till vänster om Nooshi Dadgostar?

Ser man till sakfrågor ska dock här sägas att Centerns krav på regeringen att stärka skogsbrukets äganderätt är mycket välkommet. Här får inte MP:s och EU:s förstörelsemani – under parollen “biologisk mångfald och kolsänka” – förverkligas. Likaså är kravet från Centern och Annie Lööf på strandnära bebyggelse mycket välkommet och angeläget att bli förverkligat.

Centerpartiet ska också ha en stor eloge, tillsammans med Liberalerna, för att de drev på stöd till företagen under Pandemin. Hade Magdalena Andersson fått regera skulle både omfattningen och tidsgränserna varit mycket sämre än det nu blev. Vi måste ha klart för oss att någon kunskap om hur företagen fungerar finns inte i regeringskansliet, och man tog inte heller in den på departementen som i andra länder. Annie Lööf har agerat kraftfullt här, för att få regeringen på rätt bog.

Det vore intressant att få Januariavtalet analyserat. Hur mycket har realiserats? Och vad ske framöver: Kommer S att återställa en del av de liberala reformer som genomförts? Här verkar Centern har glömt att få en garanti för att inte en framtida S-regeringen återställer de reformer av liberal karaktär som genomförts.