Sverige saknar försvar idag. Det framgår av Dagens Nyheter artikel idag “Drönare stod långt ned på försvarets priolista – då kom kriget till Ukraina.

Du som läser detta säger förmodligen: Överdriver han inte nu, bloggaren Gergils? Vi har ju kanoner och stridsvagnar och ett 90-tal Jas Gripen-flygplan.

Svaret är ett bestämt nej, jag överdriver inte. Men, man kan moderera påståendet något: Något modernt försvar har vi inte, för vi saknar det som visat sig vara allra viktigast i Ukrainakriget, drönarna. Läs DN:s artikel som jag nämnt och länkat till ovan (betalvägg dock).

Ska här ge en sammanfattning av den bedrövliga situation som det svenska försvaret befinner sig i. När det gäller det moderna krigets viktigaste vapen, drönaren.

Dagens Nyheter skriver om regementet K3 i Karlsborg. Det verkar vara förbandet som har några av landets få drönare. Så här ser det ut på K3:

• Sju exemplar av drönaren Örnen (som behöver pensioneras)
• Troligen 12 exemplar av den nya drönaren Korpen
• Några stridande drönare finns inte (med sprängämnen)

Hur är det inför framtiden, när vi idag nästan helt saknar drönare?

• Nästa försvarsbeslut sker 2025
• Inga beställningar har gjorts av nya drönare ännu
• Leverans av nya drönare ska, när beslut och beställning gjorts, ske år 2028, enligt FMV.

Hur är det möjligt att använda de få antal drönare som finns idag? Kan det ske när förbandet vill?

• Nej, det kräver samma flygplansregler att flyga drönaren som att flyga Jas Gripen
• Att flyga flera drönare samtidigt är inte möjligt i Sverige – regelverket hindrar
• Varje drönare måste ha en egen drönar-operatör.

Detta är inget mindre än en stor, stor skandal. Förvånar mig att ingen tidigare reagerat. Vi har inget modernt försvar i Sverige. Finns det inga militärer eller politiker som känner ett ansvar för att vårt försvar är modernt utrustat? Så att det kan fungera. Beslut om att ändra på regelverk, utveckla moderna drönare och anskaffa dem borde ske i morgon. Just i morgon, för när som helst kan vårt försvar behövas.

Överbefälhavaren Micael Bydén var i Ukraina i förra veckan. Vad har han gjort därefter? Har han talat med de ansvariga politikerna? Om att det moderna drönar-vapnet måste snarast utvecklas och införlivas i det svenska försvaret!

I Ukraina använder landet idag 20-30.000 drönare per månad. Notera att är per månad. Ukraina har 50 företag som tillverkar i drönare, som dessutom metod-utvecklas hela tiden. Tillstånd för nyheterna får man på dagen. Till detta ska läggas att man också köper från andra länder. Sverige har inte ens 100 drönare.

För att ge perspektiv på drönarna och dess roll i Ukraina-kriget får vi se vad som hänt på den ukrainska sidan. Sommaren 2022, började Ukraina bygga upp världens första Drönar-brigad. Med 350 kvalificerade instruktörer som utbildade 5.000 man för att utgöra denna brigad. Nu har utbildningen gått ännu längre och antalet drönar-piloter är hela 7.600.

PS Positivt om Ukrainas sädesexport. Den har sedan i somras, då man lade upp en ny transportväg ut från Odessa m fl hamnstäder. Den nya Svarta Havs-korridoren går utmed kusten så ryssarna kan inte – vågar inte – agera. Dels är det på vatten som tillhör andra läder, som Rumänien, dels vågar man inte för risken är stor att Ukraina attackerar och sänker de ryska marinfartygen. Hela 7 miljoner ton har exporterats sedan i somras. Av en uppskattat volym på årsbasis på 30 miljoner ton.

Kriget mot Ukraina har inte det stora stödet bland befolkningen i Ryssland som många tror. Vladimir Putin har dock stöd av en stor majoritet. Och det ryska folket stödjer också den ryska militären.

Så här skriver opinionsinstitutet Levada Center om resultatet i september. Publicerades den 17 november. Så det är stor eftersläpning i publiceringen:

“Precis som förra månaden finns det något fler anhängare av att förhandlingar inleds än vad det finns anhängare av fortsatta fientligheter. De militära aktionerna i Ukraina får samtidigt ryssarna både att vara stolta över Ryssland, men även känna oro och rädsla.”

Stödet för kriget mot Ukraina har nästan halverats sedan i början på 2023. Detta enligt Cronicle, ett annat opinionsinstitut som dock  inte har Kremls fulla stöd, vilket däremot Levanda Center har. Cronicle uppger att 55 procent av den ryska befolkningen vill ha fred . Andelen som vill fortsätta kriget ligger där på 38 procent.

Levada Center har redovisa att lika stor andel är för respektive emot kriget (förlåt: Specialoperationen)

Låt oss återvända till Cronicle som också redovisar att 40 procent vill ha ryskt tillbakadragande utan krav på territorier. En anna inställning gäller frågan om de ökande försvarskostnaderna. Dessa stöds av bara 12 procent, mot det dubbla tidigare.

Allt detta är tydliga indikationer på att kriget mot Ukraina håller på att bli impopulärt i Ryssland. Levada noterar också att många tillfrågade troligen inte vågar säga sin verkliga uppfattning. Varför säger man dock inte.

En tidning som tagit upp en USA-rapport och omvandlat den efter Vladimir Putins önskan är Dagens Nyheter. “De flesta ryssar stödjer Putins krig”. Detta är en mycket tveksam tolkning, men som väl överensstämmer med vad Putin önskar sig. Här är Carnegie-rapporten, som DN hänvisar till.

Varför är rapporten mer än tveksam?

• Uppgifterna bygger på ett genomsnitt av inställningen till kriget från starten fram till i somras.
• Inställningen till kriget, eller specialoperationen som man vilseledande använder som begrepp, har visat sig annorlunda nu i höst
• Enligt ovan så har opinionsinstitutet Cronicle, som finns i Ryssland men som inte är uppskattat av Kreml, uppgiften att stödet för kriget halverats.
• Levada Center säger med små bokstäver att de svarande inte vågar säga sin verkliga uppfattning om kriget.

Här kommer två timmar gamla nyheter. Från Ryssland, om den ryska opinionen till kriget. Den positiva inställning har nu helt kollapsat hos den ryska befolkningen. Länk här för Dig som vill se själv Den positiva inställningen kollapsar.

För några dagar sedan uppmärksammade jag Dig på att det ryska trafikflyget håller på att kollapsa. Se vad som hände under fredagen:

Två vanliga passagerarplan fick problem och måste nödlanda. Tack och lov gick det bra, men indikerar problemen. Dåligt underhåll, som nog inte bara beror på brist på reservdelar från flygplanstillverkarna, som inte får exportera dessa till Ryssland. Generellt verkar det ryska flygplansunderhållet varav bristfälligt. Nonchalanta tekniker?.

Ett flyg från Kaliningrad till Moskva fick nödlanda i St Petersburg. Ett annat flygm från Moskva till Yuzhno-Sakhalinsk i östra Ryssland fick nödlanda på vägen pga lågt tryck i kabinen.

En järnvägstunnel för den ryska järnvägen till Kina sprängdes för ett par dagar sedan. En dag senare sprängdes ett tåg på väg över en bro, som också förbinder Ryssland med Kina. Den ukrainska säkerhetstjänsten SBU har meddelat detta. Några ryska uppgifter finns inte. Man vill inte erkänna alla stora förluster som Ryssland gör.

Varför kan inte ens de stora och ansvariga aktörerna sköta sig? Systemfel i Sverige?

• Svenska Dagbladet förnedras sig genom att lyfta Vladimir Putins budskap om  Ukraina 
• De svenska storbankerna vägrar att låta sina fonder investera i försvarsindustrin som med Ukrainakriget och Sveriges utsatta läge behöves mer än någonsin sedan 2:a Världskriget
• Den svenska regeringen hindrar vården och lantbruket att behålla delar av sin duktiga arbetskraft genom orimliga krav på lönenivå

Låt oss börja med Svenska Dagbladets acceptans av Vladimir Putins linje att Ukraina inte kan vinna. Vill SvD också hävda att Sverige inte kan stå emot Ryssland? Ska vi inte försvara oss? Är det en telefonsvarare som ska installeras för den händelse att kriget kommer?

Svenska Dagbladet har intervjuat en person som riktigt köpt Putins tal för gott. Det är professorn Charles Kupchan. Han påstår att Ryssland vunnit större område än Ukraina tagit tillbaka. Det är felaktigt. När Ryssland hade som mest var det en dryg fjäldedel. Idag är det 17 procent. Vem har tagit sig över Dnepr och etablerat ett brohuvud på den östra, ockuperade sidan av stranden, jo Ukraina.

Kupchan är en typisk räddhågsen man. Ge upp tanken på att få tillbaka Krim och östra Ukraina, säger han. Och så tillägger han att dessa områden kan Ukraina få tillbaka senare “exempelvis om president Putin dör” Alla som läser detta förstår vilken naivitet som präglar den här sk experten.

Sedan påstår Kupchan att Ukraina lider av “Ukraina-trötthet” Vad är det? När nästan ingen säger sig vilja ge upp, inte lämna land mot fred, utan fortsätta försvara landet mot ockupationsmakten Ryssland? Att några enstaka individer inte förstår bättre än Kupchan kan vi leva med. Men varför ska media falla för dessa naiva röster? Varför ska en tidigare ansedd tidning som Svenska Dagbladet nedlåta sig till att i praktiken gå Putin till mötes?

I slutet på den hemska SvD-artikeln påstår Kupchan att Ukrainas ÖB sagt att “det inte kommer att bli ett genombrott” i kriget för Ukraina. Det har han aldrig sagt. Jag har följt detta dagligen och följt upp det nu. Det han påstås säga är ren lögn.

Ska man inte begära att en journalist som Therese Larsson Hultin och tidningen Svenska Dagbladet ska stå emot den här redovisade Putin-infiltrationen, som man tillåtit? Med de naiva och felaktiga uppgifter som framkommer? Ska vi i fortsättningen läsa det som SvD skriver om Ukrainakriget med tanken att det är Vladimir Putin som ligger bakom uppgifter och bedömningar? Svenska Daglbladet blir Putins tidning i Sverige.

I sitt senaste nummer påpekar Affärsvärlden att “Fondjättarna bojkottar Hägglunds och Bofors ägare”. De som inte investerar är våra storbankernas fonder. Tycker de inte att vi ska försvara oss? Finns det något hållbarare att investera i nu, när Ryssland visar sin agression, än att stödja försvarsindustrin?

Har behöver Wallenbergarna och Fredrik Lundberg ge svar: Är det riktigt att stoppa de svenska försvarsindustrins utveckling?

Sedan har vi den svenska regeringen. Dess värsta och största fel är att de håller sig fast vid Långbänken. Varför? Kan inte ens en borgerlig regering agera och åtgärda problem direkt? Måste det ta flera år? Utredningarna står som spön i backen, men resultaten lyser med sin frånvaro. Statsminister Ulf Kristersson lovade vid en presskonferens i våras att man skulle lämna Långbänken. Varför sker det inte?

Ryssland fortsätter att skicka bomb-drönare och missiler mot Ukraina. Detta är givetvis störande, men har inte alls den effekt som ryssarna och deras diktator Vladimir Putin tror. Av två skäl. Först och främst så är det bara få drönare och missiler som kommer igenom det ukrainska luftförsvaret. För det andra så blir den ukrainska befolkningen varje gång en projektil kommer förbannade. De vet att dryga 115.000 byggnader i landet har helt eller delvis förstörts av ryssarna och de vill inte leva med detta folk. Något som DN:s Anna-Lena Laurén på ett så övertydligt sätt beskriver idag “Nej, goda ukrainare är inte intresserade av att tala med goda ryssar“.

Natten till idag skickade Ryssland 21 drönare och tre missiler. Samtliga drönare sköts ned, och två av missilerna. Den enda missilen som passerade luftförsvaret missade sitt mål. Landade på en åker.

Det har varit snöoväder och storm i södra och östra Ukraina. Därför har under ett par dagar inget krig kunnat föras, åtminstone inte med mekaniserade förband eller drönare. Nu har det varit annorlunda det senaste dygnet. Resultatet under 24 timmar, med avslut i morse klockan 09.00: Antalet eliminerade ryssar är 1.140. Vidare har 15 stridsvagnar och 35 pansarvagnar slagits ut. Förluster i övrigt för Ryssland: Utslagna haubitsar 32, tre salvapjäser, tre luftvärnssystem, 46 transportfordon och åtta fordon med särskild utrustning.

Det påstås att en general dödats nyligen, vilket gör antalet dödade ryska generaler i kriget till sju. Sedan har vi Wagnergruppens ledning som också eliminerades, men det troligen för egen hand.

Andra intressanta händelser och uppgifter:

Den gångna veckan har 30 ryska soldater överlämnat sig till den ukrainska sidan.

Den forna Sovjetstaten Azerbaijan har skickat minröjar-maskiner till Ukraina. Den närliggande fd Sovjetstaten Armenien saknar leveranser från Ryssland av tidigare köpta vapen och protesterar samt säger sig stödja Ukraina.

Den fd ryske premiärministern, åren 2.000 – 2004 Mikhail Kasyanov har blivit klassad som “utländsk agent” av Ryssland. Den forne regeringschefen bor nu i Riga och intervjuades för en tid sedan av BBC. I den intervjun sa han: Hade jag föreslagit Putin, som då var president, att vi skulle invadera Ukraina hade Putin sagt “Du är inte klok”. Något har hänt med Vladimir Putin, det är inte den personen jag hade som chef i början på 2000-talet, konstaterade Kasyanov.

I somras fick den svenska försvarsmakten i uppdrag av regeringen att utvärdera kriget i Ukraina. Den rapporten redovisades den 2 november och är synnerligen intressant. I rapporten “Försvarsmaktens lärdomar från kriget i Ukraina” framgår bland annat hur framgångsrikt Ukraina är.

Ytterligare två intressanta perspektiv på kriget, som visar Ukrainas styrka och möjligheter:

Atlantic Council “Så här kan kriget utvecklas under 2024“. Där säger bland andra den förre chefen för USA: styrkor i Europa, generalen Wesley Clark, “the battlefield is not a stalemate. The battlefield is dynamic.”

Foreign Affairs “En inneslutnings-strategi för Ukraina“. Ryssland kan bli helt instängd av Ukraina, särskilt gäller det Krimhalvön.

Engelska Skolan i stadsdelen Fröslunda, ett utsatt område i Eskilstuna, uppmärksammas idag av Dagens industri. “Se och lär av Engelska Skolan” rubriceras ledaren i Di. Det är glädjande att läsa hur framgångsrik denna skola varit när det gäller både att lära och fostra eleverna. Dessutom sker det mitt i det utsatta området, som i övrigt har stora problem.

Engelska Skolan i Eskilstuna har lyckats fantastiskt väl, vilket visar behörigheten för de som går ut 9e året, där hela 96 procent har behörighet till gymnasiala yrkesprogram. För riket som helhet ligger på 85 procent. Att det är ett svårt område framgår av Skolverkets ranking, där denna skola tillhör de skolor med det mest utmanande elevunderlaget.

Personalen går välklädd, rektorn i kostym och slips. Det utgör väl ett föredöme. Ger inget slappt intryck. Tuggummi och mobiler är förbjudna under skoltid. Kulturkvällar med föräldrar lockar hundratals deltagare. Ledord som Ledord som disciplin, kunskap, skolanda och gemenskap skapar en trygg miljö .

Ledarskribenten Ellen Gustafsson avslutar sin ledare med detta stycke:

Damian Brunker (rektorn) har en poäng när han säger att ”Sverige har ett av de sämsta skolsystemen i världen just nu” och det är inte friskolorna som grupp som är problemet. Se bara på Engelska skolan i Eskilstuna, och framför allt lär av den.

Så över till Dagens Nyheters nedskrivning av Ukraina. Förvisso har Ukraina och president Zelensky problem. Det är ganska naturligt att det uppstår åsiktsskillnader, inte minst i det pressade läge som Ukraina befinner sig i. Men det behöver, och bör inte, framställas på det nedsättande sätt som DN:s Anna-Lena Laurén gör idag. “Zelenskyjs uppförsbacke blir bara längre“, (Bakom en betalvägg).

Artikeln förvånar stort. Tidigare har jag tyckt att Anna-Lena  Laurén skrivit bra artiklar om såväl Ukrainakriget som Ryssland. Men ii dagens artikel är senare delen av artikeln underlig. Den utgår från två personer, båda negativa till Zelensky. En är ägare till en däckverkstad, som “aldrig gillat Zelensky”. Och en annan är IT-expert som kritiserar Zelensky för att denne som komiker tidigare, innan han blev vald till president, uppträdde i Ryssland och då skämtade om Ukraina.

Sedan nämner Laurén att Zelensky fått “skyhöga” siffror i opinionsmätningarna. Fortfarande hela 81 procentigt stöd i oktober, påpekar hon. Men underförstått i artikeln så håller detta inte längre. För Zelensky har ängnat sig åt en symbolkamp i Bakhmut, med “enorma förluster”. Ukrainska ÖB har snarare framställt Bakhmut som en “honungs-fälla” för de ryska trupperna, som förlorat stort i manskap där.

Sedan påstår Laurén att Zelensky skulle vägra låta genomföra ett presidentval nästa år, trots vad grundlagen säger. Det stämmer inte, för Presidentval kan hållas i Ukraina nästa år, trots krigstider, säger president president  Zelensky i en tv-intervju har Reuters rapporterat. Men kostnaden är en svårighet, har han sagt. De lärde tycks dessutom tvista om de nu gällande krigslagarna tillåter allmänna val. Valet till Rada – Parlamentet, som skulle skett i höstas gick inte att genomföra pga krigslagarna.

Läs gärna DN:s ledare om Ukraina igår “Ukraina har överraskat förut – de kan göra det på nytt“. (Ingen betalvägg.) Den ledaren har en helt annan ton. Ser dessutom också möjligheterna.

Det är en otrevlig ton i Anna-Lena Lauréns artikel. Riktigt obehaglig är artikeln.

En kraftig storm drabbade Svarta Havet i går. Den drabbade Sotji-kusten hårt. Byggnader där visade sig vara erbarmligt dåligt byggda. Stränderna saknade skydd, så att stora delar av de “härliga badstränderna” samt försvarsanläggningar spolades bort, av vågar som var 9 meter höga. Denna storm drabbade försvarsanläggningar på Krimhalvön också. Bloggen har sett videofilmer om detta.

Vladimir Putins reagerade tvåfaldigt igår på det virtuella G20-mötet, under Indiens ledning, då G20-länderna antagit slutdeklarationen, som togs i New Deli den 10 september, för både Indien och Kina accepterade den nu. Den fördömer Rysslands krig mot Ukraina. Flera av ledarna sa nu också att de var chockade över Rysslands krig.

Hur reagerade Putin? Jo, han sa att kriget var “tragiskt”. Han påstod vidare att Ukraina offentligt sagt nej till förhandlingar. Och att är “dags att fundera på att avsluta kriget”, detta enligt Reuters. Men, Putin ville påstå att behandlingen av Palestina var värre än Ukrainakriget, och att alla borde fokusera på Israels agerande. Putin intog en hållning han inte tidigare haft, säkert för att försöka få Ukrainakriget i skuggan. Något som inte lyckades.

Vladimir Putin stod där med Svarte Petter. För vare sig Indien eller Kina hade motsatt sig New Deli-deklarationen, vilket de tidigare gjort (den 10 september)

Samtidigt pekar toppmötet på ett skifte i hur Kina och Indien hanterar Ryssland, skriver AP:s Asienkorrespondent Ashok Sharma i en analys. Länderna som i månader vägrat fördöma invasionen valde nu att inte blockera G20-ledarnas uttalande om att kraftigt kritisera Moskva. G20-ledarna var chockade och Putin talade i sitt “försvarstal” om en tragedi.

På slagfältet i Ukraina under gårdsdygnet: Enligt Ukrainas ÖB dödades 1 130 ryssar igår, vilket är nästan dags-rekord. Ryssarna förlorade också 20 stridsvagnar, 36 pansarskytte-fordon, hela 33 artillerienheter och tre salvpjäser, två luftvärnssystem, samt vidare 39 transportfordon och två enheter särskild utrustning.

Igår kring Avdiivka, som ryssarna försöker återtaga, som symbolhandling: En ny bred attack med många ryska soldater. Utfallet blev 706 dödade ryska soldater och officerare. På materialsidan förlorade ryssarna 8 stridsvagnar, 13 pansarvagnar, 8 artillerisystem, två luftvärnssystem, 15 drönare och 5 transportfordon. Sedan slog s också två ammunitionsförråd och fyra ledningscentraler. Uppgifterna från Oleksandr Tarnavskyi, Chef för “Tavriia operational strategic group”. Allt på en enda dag.

Ukraina uppger inte sina egna förluster, men räknar ut med hjälp av drönare och andra system hur stora förlusterna är på den ryska sidan. En ukrainsk officer har dock för Avdiivka-striderna kommit med uppgiften att det går en död ukrainare på 20 döda ryssar. Även om siffran kanske inte är exakt, och kanske överdriven, så ger den en klar indikation på hur överlägsna ukrainarna är. Men det betyder inte att det är särskilt behagligt att vara ukrainsk soldat. Det är säkert ett helvete.

Fjorton av fjorton iranska Shahed-patrullrobotar sköts ner natten mellan tisdag och onsdag. Visar på det ökade ukrainska luftförsvaret. Som stärks allt eftersom.

Så över till Ryssland och opinionen där. Opinionsinstitutet Levada Center publicerade idag att stödet för kriget i Ukraina minskar stadigt. Nu en nedgång från 48 % till 37%. Andelen positiva till förhandlingar med Ukraina är 56%, men då lär utgångspunkten vara att Ryssland behåller sina ockuperade områden. Ett annat institut, Russian Field, har liknande resultat med 39% som stöder fortsatt krig och nästan hälften som vill ha förhandlingar.

Ett tredje institut, Chronicle Group, avviker med 51% som stöder fortsatt krig. Stödet för att öka försvarsutgifterna föll från 37% till 25%.

Klart är dock att något större stöd finns inte längre bland den ryska befolkningen. I våras var uppställningen för kriget hela 70 procent.

Ukrainas underrättelsetjänst GUR har hackat sig in på det ryska Luftfartsverket där uppgifter visar att ryskt trafikflyg står på gränsen till kollaps. Bristande underhåll och reservdels-brister har antalet anmälda fel ökat med 200% jämfört med 2022. Enbart i januari i år inträffade dessutom 185 haverier varav ungefär en tredjedel klassades som incidenter. Hela 35% av flygflottan används nu som reservdelar till övriga plan. Ryssland försöker – med framgång – dölja problemen för den ryska allmänheten, som flyger med livet som insats.

Ska bli intressant se om media uppfattar detta och rapporterar.

Det är oroande att läsa att “Svenska techbranchen har tappat sitt försprång“. Står som rubrik på en oerhört viktig DN Debatt-artikel idag. Utgår ifrån att alla involverade eller ansvariga (politikerna) läser och tar till sig budskapet.

Ett viktigt skäl till att vi inte utvecklat digitaliseringen är att den tidigare regeringen (Läs Stefan Löfven), trots löfte om att Sverige skulle ligga i framkant när det gäller 5G, svek regeringen detta löfte. Läs själv hur man lovade detta – tillsammans med de nordiska statsministrarna – på ett möte i maj 2018. Detta skedde inte var som helst, utan hemma hos Stefan Löfven i Örnsköldsvik. Tillsammans med Nordens övriga statsministrar.

Visst är det skämmigt, men det har därtill skadat Sverige, allvarligt. OECD konstaterade tidigare att på den offentlig sida är Sverige sämst på digitalisering (som också innebär uteblivna besparingar och mindre effektiv statsförvaltning).

Kolla gärna bloggen “Förseningen av 5G beror på regeringen”, som jag skrev för tre år sedan.

Nu åter till dagen idag: Den rapport som TechSverige skrivit och som DN Debattartikeln idag tar upp. “Svenska techbranschen 2023”. Nedan lite utdrag ur DN-artikeln idag. Men först skulle jag vilja föreslå att statsminister Ulf Kristersson så snart som möjligt bjuder in TechSveriges ledning och författarna till debattartikeln. Det bör ske tillsammans med forskningsminister Mats Persson, som helt säkert förstår frågans utomordentliga vikt för vårt land.

Sedan bör regeringen utarbeta den digitaliseringsstategi som Sverige idag saknar. 

Redan för åtta år sedan, 2015, vill bl a Ericsson medverka till en snabb och kraftfull utveckling av den svenska digitaliseringen. Där fanns också 5G med. Men regeringen (läs igen Stefan Löfven) sa nej tack. Bloggen vet detta, för jag som skriver den var med då.

Så till dagens budskap från 15 ledande företrädare för techbranschen.

• Omsättningen i techbranschen i Sverige är dryga 1.000 miljarder årligen
• Bidraget till vårt lands BNP är 350 miljarder – mer än den samlade basindustrin
• Skatteintäkterna är årligen cirka 150 miljarder kronor
• Branschen har skapat 33.000 nya arbetstillfällen sedan 2000.

Sverige ligger idag efter många andra länder, även när det gäller den privata tech-verksamheten. (i den offentliga sektorn sämst enligt OECD)  Så här skriver debattörerna:

“Faktum är att tillväxten inom tech i länder som Danmark, Finland, Nederländerna och Österrike har vuxit dubbelt så snabbt 2015–2020. Där ­införs kraftfulla digitaliseringsreformer och avsaknaden av dessa i Sverige gör att vi tappar vårt tidigare försprång.”

Vad behöver göras, enligt skribenterna? En kort sammanfattning säger följande: Politiken måste göra upp en strategi och fullfölja denna. Infrastrukturen måste stärkas när det gäller G5 bland annat. Kompetensförsörjningen måste stärkas och spetsutbildningar är nödvändiga. Kunskapsutbytet mellan myndigheter och företag behöver stärkas. Techregleringen behöver underlätta och inte hindra nya bolag att utvecklas. Sverige behöver ta större plats i Bryssel.

Så här avslutar DN-artikeln sin framställning, en uppmaning till den svenska regeringen:

“Vi från branschen ser att Sverige har alla möjligheter att vara digitalt ledande med alla de fördelar som det för med sig. Med rätt förutsättningar kan vi bidra än mer till andra branschers framgångar, till klimatomställningen och till välstånd. Den svenska tech­sagan är långt ifrån färdigskriven.”

När tar Ulf Kristersson upp tråden? Utvecklar Sverige på ett sätt som vi nog alla vill. Med en framåtsyftande digitaliseringsstrategi och ett kraftfullt genomförande.

Ryssland har det svårt. Omvärlden ser det inte. Vladimir Putin och hans anhang gör allt för att dupera både det egna folket och omvärlden. Och väldigt många är eller blir nyttiga idioter. Tror på desinformationen, vilket också det ryska folket gör.

Det ryska folket är dock medskyldigt, som inte stoppat Putin. Och som nu – en stor del av befolkningen – stödjer kriget. Även om allt fler tycks börja tvivla. Minst en miljon av de bäst utbildade ryssarna har flytt utomlands, en brain drain som heter duga.

Befolkningsminskningen i Ryssland, och bristen på soldater, när 100.000-tals dödats eller lemlästats, gör att man nu vill förbjuda aborter, så att blivande soldater kan födas. Innan de når krigsfronten är dock kriget över, Ryssland är förloraren och förhoppningsvis börjar folket se fördelarna med en marknadsekonomi och ett välfärdssamhälle. I avvaktan på att de nyfödda ska bli soldater så ryktas det att Ryssland efter presidentvalet i mars nästa år gör en totalmobilisering. 

Ryssland blir dock inte så mycket bättre på sitt försvar eller anfall när man har en motståndare som Ukraina, med ett fortsatt starkt stöd från Väst. Vem hade trott att Ukraina skulle kunna stoppa ryssen när kriget bröt ut den 24 februari 2022? Inte USA, som hade evakueringsplaner för 40.000 människor, inklusive den politiska ledningen. (Undertecknad trodde dock på Ukraina, se bloggen)

Några indikationer på Rysslands besvärliga ställning:

• Oligarker börjar ta avstånd från Putin och några som åkt hem straffas.
• När Putin var i Kazakhstan för en vecka sedan hälsade landets president honom och alla ryssar välkomna på kazakiska. Trots att de är flytande på ryska. En reaktion mot Putin.
• När FSU, den post-sovjetiska samarbetsorganisationen, hade möte i Armenien vägrade presidenten där att underteckna ett slutdokumentet, vilket fick Putin att tappa pennan.
• Alla forna sovjetstater, utom två har tagit avstånd från Ukrainakriget och stöder just Ukraina.
• De enda forna Sovjet-staterna som idag stödjer Ryssland är Belarus och Georgien, där dock befolkningen är kraftigt emot (kan bli intressant)

Det rör sig geografiskt inte så mycket i kriget, vädret är inte gynnsamt. Ukraina har dock etablerat sig på den östra sidan av Dnepr. Något som Ryssland erkänt.

Andra aktiviteter av intresse:

Låt oss börja med Kronprinsessan Victoria, som talade inför den tyska förbundsdagen under rubriken: “Kriget i Ukraina hotar freden i hela Europa” Dagens Nyheter den 20 november. Inte dåligt, gör säkert intryck, både i Tyskland och i Europa.

I söndags: Ukraina har slog ut två ryska radarstationer i Kurskregionen inne i Ryssland. Kursk ligger mellan Ukraina och Moskva.

Exempel på de materiella förlusterna en enda dag: Hela 36 haubitsar och åtta salvpjäser, vidare tre tunga luftvärnssystem liksom 40 transportfordon. Även en enhet särskild utrustning, elva stridsvagnar och sjutton pansarskytte-fordon slogs ut.

Att slå ut stridsförmågan hos Ryssland är fortfarande strategin

Ryssland strategi är fortsatt att terror-bomba civila mål i Ukraina. Ukraina skjuter dock ned medparten av missiler och drönare. Några slinker igenom, dock.

Av den ryska statsbudgeten går 1/3-del nu till försvaret. Det är som om vi i Sveriges budget skulle allokera dryga 400 miljarder, fyra gånger mer än det belopp Sverige ska nå 2030. Detta har Ryssland inte råd med. Deras totala ekonomi når knappt upp till den gemensamma Nordisk BNP-n.

Under den tidigare S-regeringens ledning stängdes fyra fungerande kärnkraftreaktorer ned, vilket en konsekvensutredning skulle stoppat. Enligt Riksrevisionen har en sådan inte gjorts, vilket drabbat både vårt land och tyvärr också alla elkunder.

Hur viktig kärnkraften är framgår av en utomordentlig debattartikel i SvD igår “Feltänkt om kostnad för ny kärnkraft” Det är professorerna Jan Blomgren, Magnus Henrekson och Christian Sandström som skriver i SvD den 19/11. Läs den, vill jag uppmana. (Det ska inte vara någon betalvägg)

Den här artiekln passar väl in efter Leif Östlings utmärkta artikel om kostnaden för kärnkraften jämfört med vindkraften. Fyra gånger dyrare blir vindkraftens anläggningar jämfört med kärnkraften. Nu gäller det att komma igång med planering och byggnation. Nu när riksdagen godkänt statliga garantier för sådana byggen.

Glöm inte bort att FN:s klimatpanel IPCC för fyra år sedan rekommenderade kärnkraft

Notera att det krävs balanskraft från stabila elkällor som kärnkraft eller vattenkraft för att svara upp mot instabiliteten i de andra kraftkällorna och överföringen. Tidigare var kostnaden för detta nästan obetydlig, För fem år sedan bara en miljard per år. I år, med de nedlagda kärnkraftverken borta torde kostnaden öka till hissnande 20 miljarder. 

Tolv ¨års balanskostnader á la 2023 skulle räcka till att bygga tre kärnkraftverk, konstaterar författarna i debattartikeln. Därefter skulle balanskostnaden sannolikt komma ned på 2018 år nivå, en miljard. Här tänker den nya regeringen rätt. Hoppas att S framöver är med på den här utvecklingen, när man nu säger sig välkomna kärnkraft.

Miljöpartiet, som har ansvar för stora delar av den dåliga ekonomiska utvecklingen i Sverige, säger fortsatt nej till kärnkraft. Det finns dock gröna politiker, både här hemma och utomlands, som förstår kärnkraftens möjligheter. Det nya språkröret i MP Daniel Helldén säger nej  till att sitta i en regering som bygger ny kärnkraft. Låt honom då för guds skull stå ute i kylan, bokstavligen (helst med höga elkostnader)..

Glöm inte att MP hela tiden i regeringsställning haft dubbel Långbänk, eller mer, som riktmärke för sitt arbete. Sedan medverkade man till den explosiva immigrationen 2015, som bidrog till gängkriminaliteten och fört Sverige till en ekonomisk bottenplats i EU.

Helldén påstår, helt felaktigt, att näringslivet inte vill ha kärnkraft. Hur kan en ledande politiker följa med så dåligt i debatten? Läser han inte tidningarna? Lyssnar han inte på radio eller ser på TV? Inte undra på om MP-politikerna drar fötterna efter sig, och låter andra snubbla därpå.

Liberalen Johan Norberg har under lång tid varit en kapitalismens uttolkare och särskilt dess försvarare. Redan för 20 år sedan (2001) kom Johan ut med boken “Till Världs-kapitalismens försvar”. Att det är en välläst bok talar väl det faktum att boken är översatt till 28 språk. Det är många som läst honom här i Sverige, men inte minst internationellt och då särskilt i USA.

Så här skriver Financial Times, som i dagarna redovisar årets viktigaste böckerna på olika områden. Här är det böcker om ekonomin där tidningen lyfter fram 18 titlar. “Best Books of 2023 – Economics.” Däribland Johan Norbergs nya bok “The Capitalist Manifesto: Why the Global Free Market Will Save the World” Som på svenska blir: “Det kapitalistiska Manifestet, Hur den globala fria marknaden räddar Världen”. (Den är inte översatt ännu)

Detta är Financial Times omdöme:

“Norberg är kanske världens mest effektiva försvarare av den fria marknads-kapitalismen. I den här boken återvänder han till temat att “valfrihet och konkurrens” är motorerna för ekonomiskt framsteg. Han har naturligtvis rätt. Dessutom är beviset också att mer välmående samhällen i allmänhet är lyckligare. Men det han säger är inte helt helt sant. Det är inte bara svårt att bygga de sociala och politiska fundamenten för fria marknader, utan deras sociala och politiska konsekvenser kan vara skadliga: kapitalism är bra; ohämmad kapitalism är det inte.”

Den nya boken kom ut i början på september i år, men vill tillstå att jag inte hunnit läsa den ännu. Utgår dock att den tar upp ämnet, den fria globala ekonomin, på det sätt som Johan Norberg gjort i tidigare böcker. Säkert har han dessutom säkert tagit upp de problem som globaliseringen fört med sig, med en decoupling eller regionalisering som följd. Denna utveckling varnar Johan för, noterar jag i recensioner jag läst.

Johan Norberg har påvisat att såväl Marx som Engels noterade att fria marknader skapat välstånd och tekniska framsteg som aldrig förr. Det finns t o m dokumenterat i Det Kommunistiska Manifestet, som utgavs för 150 år sedan.

Nu kan vi se att kapitalismen lyft miljoner efter miljoner människor, för att inte säga miljarder, från hunger och fattigdom. Även dagens populister, både på höger och vänstersidan, förnekar inte kapitalismens effekter. Även det politiska och ekonomiska etablissemanget inser kapitalismens landvinningar, men tycker att välståndet hamnat i för få händer.

Även om kanske en viss anpassning – självförsörjning t ex av vissa metaller och halvledare – kanske behövs – men det är livsfarligt att stoppa den globala ekonomin. Detta skulle enligt Johan Norberg hindra den ekonomiska tillväxten. Detta i sin tur fördjupar det ekonomiska och sociala utanförskapet för utsatta grupper. Utanförskapet skulle öka.