Vad tynger företagen mest idag? Är det skatter, regelverk, finansiering eller brist på kompetent personal? I Sverige är det jämt lopp normalt, med en liten övervikt för personalrekrytering. Men det beror på om företaget är ungt eller gammalt, litet eller större. Vad man inte alltid tänker på är att krångliga regler spelar en stor roll för både skattebördan (komplexiteten) och finansiering. Även matchning av personal tyngs av regler.
Det verkar som om den politiska och offentliga sektorn alltid frågar sig: “Vad behöver regleras?” Det sägs att när en ny innovation kommer till frågar sig amerikanen: Hur ska vi underlätta? Medan Europa frågar: Hur ska detta regleras?
En viktig fråga i det franska presidentvalet har varit arbetsmarknadslagstiftningen som är så komplicerad att den totalt täcks in av regler på nästan 4.000 sidor. Först att ta upp detta var president-kandidaten Francois Fillon, som lovade 300 sidor i stället. President-elect Macron har lovat halvera detta, till 150 sidor. I stället ska förnuft styra, “Nudging”, Man ska inte säga “miljöanpassat” och sedan beskriva hur detta ska tolkas på 200 sidor.
På ett seminarium igår i Seoul redovisade den Canada-professorn Herbert G. Grubel att USA:s regelverk till 95 procent är regler som politikerna inte beslutat om, utan den administrativa armen, myndigheterna, har gjort detta. Här har vi “miljöanpassat” och hur många 100 sidor detta ska detalj-regleras. Så är det i Sverige också, vill jag påstå. För i vårt land finns inget organ som följer upp detta. Kommunernas egna byggnadsnormer sägs vara mycket kostsamma, och förlänga byggnadsprocessen.
För finanssektorn är regleringar ett stort problem, även i Sverige. Det är mycket krångligare nu än tidigare, när Basel III implementeras och EU-regler ska också in . Detta förtjänar en särskild blogg, så jag återkommer. De stackars mindre och nystartade företagen har idag ingen chans att få banklån. Något undantag som bekräftar regeln kanske kan uppnosas, men studier visar att de är få.
Nu säger Finansinspektionens chef Erik Thedén i Dagens Industri att han är rädd för Donald Trumps avregleringar av finansmarknaden. Som jag visade för några månader sedan i en blogg, så var de extra kostnaderna i USA för finanssektorn 2016 hela 11 miljarder dollar, dvs cirka 25 procent av bankernas vinster. Är detta rimligt? Nej, nu tas denna extra kostnad bort i USA. (Av Donald Trump, men det får man väl inte säga, inte PC) Det bör vi i Sverige välkomna och inte reagera där emot. Och göra likadant här hemma.
“All avreglering är inte av ondo”, säger Eric Thedén. Sug på den karamellen, det betyder väl egentligen att regleringar är goda i sig, när de alltid borde bekämpas. De är i huvudsak till för att göra byråkrater lyckliga. Enkla regler byggd på “Nudging”, förnuft och omdöme, borde styra mycket mer. Överste regelprästen hos Barack Obama professor Cass Sunstein, var hos oss i Sverige i januari och kunde lära ut mycket. Han välkomnade Donald Trump, trots demokratiska rötter, för nu kan det bli avreglering på allvar
Håkan, vår tveksamhet kan ju bero på dåliga erfarenheter. Norska banksektorn avreglerades på tidigt 80-tal, det ledde till en krasch. Fullständigt historielöst avreglerades den svenska på samma sätt bara något år senare, vilket ledde till exakt samma krasch. Med mottot “Nu vet vi allt om risk, framtida krascher är omöjliga” gick världen in i en extrem kris 2008-2009. Ett rättssamhälle bygger normalt på förtroende, man är oskyldig tills motsatsen bevisats och ansvar utkrävs i efterhand. För vanliga näringsverksamheter fungerar detta, men vi har ju sett att det inte fungerar i banksektorn. Ett enkelt exempel: en normal följd av dåliga affärer – konkurs – har där visat sig oklok för att inte säga omöjlig. Och allt samhällsansvar måste vara tydligt reglerat, något annat tror jag varken du eller jag vill ha. Efter Trumps avregleringar kommer en finansiell katastrof inom fem-sex år, det vet vi. För att citera Einstein: “Höjden av dumhet är att upprepa samma sak och vänta sig ett annat utfall”.
Vi skall inte heller glömma att företagen älskar regleringar som blir för dyra för konkurrenterna och därför blir ett billigt sätt att öka marknadsandelarna. Bruxelles är mer än rågat på branschorganisationer med detta som enda syfte. EG är villigt i maskopi med dessa eftersom de inte själva äger eller förstår den specifika branschkunskapen.
Att tjäna pengar i en generisk marknad är inte lätt. Att tjäna pengar i ett oligopolsystem är lättare.