Detta är kanske avgörande, som ISW skriver idag i en speciell rapport:

If the West Cuts Aid to Ukraine, Russia Will Win. If the West Leans in, Ukraine Can win.

Men säkert är det inte. Vem trodde att Ukraina skulle kunna stoppa Ryssland när de invaderade den 24 februari 2022? Nästan ingen. Bloggen var ett undantag.

Amerikanerna var övertygade om att Kiev skulle falla på tre dagar och förberedde evakuering av 40 000 personer från landet, både amerikaner och den ukrainska statsledningen. En ny bok visar.

Ryssland hade som mest en dryg femtedel av Ukraina. Idag har de 17 procent.

Över till det som händer på stridsfronten.

Igår dödades 820 ryssar samtidigt som 15 stridsvagnar slogs ut, 18 pansarskytte-fordon, två tunga luftvärnssystem, och hela 47 transportfordon och två enheter särskild utrustning. Men, det stoppar inte där: 58 artillerisystem slogs också ut  samt två salvpjäser. Är det någon som tror att detta inte påverkar den ryska stridskraften? Hand upp!

Vad vill jag säga med detta?Jo, nästan ingen trodde att Ukraina skulle kunna stå emot Ryssland i mer än 72 timmar. Det var fel.

Ukraina har fortsatt stå emot och bekämpa ryssen med hjälp av Väst, dvs USA och EU.

Tyvärr ha Väst varit långsamma med att leverera. Med direkt leverans av allt från luftförsvar till stridsvagnar och ammunition skulle Ukraina varit vinnaren redan nu.

Nu gäller det att fortsätta stå emot. Ge Ukraina det stöd de behöver, som man sagt att man ska göra, men ändå använt Långbänken. Nu gäller det Väst!

Sedan har Väst varit otroligt dåligt på att informera och engagera The Global South. Från början sa alla utan Nordkorea, Belarus, Mali, Nicaragua och Eritrea nej till Ryssland. Hur kunde Väst sedan förlora så stort på opinionsbildningens område? Det är den största förlusten i kriget, vid sidan om det lidande som miljoner ukrainare fått utstå.

Västvärlden måste lära sig att skapa opinion och engagemang i Världen. Det som hänt nu, när “övriga världen” blivit halvljumma till såväl Rysslands invasion i Ukraina som dess grymma krig talar sitt eget språk.

Allt tal om kompromisser är okunnigt prat. Allt tal om att Ryssland klarat sig väl trots kriget och sanktionerna är också prat. Ryssland lider stort, men vi måste samtidigt se till att sanktionerna fungerar.

Just när jag sitter och skriver den här bloggen kommer uppgiften: Över Avdiivka sköt Ukraina ned ett rysk attackplan, en Su-25 attack-plan. Rysslands stolthet. Det är det 8e ryska planet som Ukraina skjuter ned här sedan Ryssland startade sin offensiv i området den 10e oktober. Tala om att störa ut den ryska stridsförmågan.

Ryssland fortsätter strida med dödade egna soldater som insats. De låter den ukrainska köttkvarnen mala. Den senaste veckan var antalet dödade ryska soldater dagligen klart över 900.

Under söndagsdygnet dödades 1 100 ryska soldater och officerare. Sju stridsvagnar slogs ut, men förlusterna av pansarskytte-fordon var hela 32 fordon. Vidare 32 haubitsar och två salvpjäser, samt ett tungt luftvärnssystem förstördes också, liksom nitton transportfordon och nio enheter särskild utrustning. Med detta tog ryssarna någon kvadratkilometer åkermark norr om Avdiivka. Ett högt pris.

Rysk krigsindustri bombades i lördags. Utanför Moskva slog en eller flera ukrainska drönare till mot vapenfabriken Mashinostroyeniya i Kolomna som bland annat tillverkar Iskanderrobotarna, luftvärnsrobotar och pansarvärnsrobotar. Samma dag slog man till mot en krutfabrik i Tambov, inne i Ryssland, också långt från från gränsen, en stad med nästan 300.000 invånare. Det blev en ordentlig explosion. Den ryska staten säger inget, vill inte oroa invånarna, och effekten kommer fram först längre fram.

*Ryssarna specialiserar sig på civila byggnader. Mer än 115.000 byggnader har Ryssland skjutit sänder eller skadat. Därav mer än 2000 skolor och mer än 1200 sjukhus/vårdcentraler. I lördags var det dags för det regionala Vetenskaps-biblioteket i Kherson. Se bild nedan:

Ska man kalla detta för ett militärt mål? Två personer dödades och fem skadades i attacken. Samtidigt bombades flera andra byggnader, däribland en kyrka och en kindergarten också i Kherson-området. Andra delar som blev beskjutna inkluderar Chernihiv, Dnipropetrovsk, Kharkiv, Kyiv, Luhansk, Mykolaiv, Poltava, Sumy, and Zaporizhzhia. Dock utan några direkta personskador där.

Ukraina blir allt bättre på sitt luftförsvar. Det stärks nu fortlöpande med hjälp av leveranser från flera länder

I lördags attackerades Ukraina det ryska högkvarteret i Melitopol, Nova Poshta. Detta skedde när FSB och National-gardet hade ett gemensamt högnivåmöte. Antalet dödade ryska ledande personer är okänt, men säkert inte så få. Detta är också att störa ut den ryska stridsförmågan.

Ukraina har i dag en obefintlig flotta. Den förstördes när Ryssland invaderade Ukraina 2014. Med drönare och och sjömåls-robotar har Ukraina nu lyckats förändra maktbalansen på sjön. Nu vågar Ryssland inte längre ha sina krigsfartyg i Svarta havet och något hinder för exporten av spannmål har inte längre existerat. Ukraina har nu fått ut drygt 100 exporterande fartyg sedan Ryssland sa nej till fri lejd i somras.

För många är det  svårt att förstå hur omfattande drönar-kriget i Ukraina är, men som exempel förbrukade en enda FPV-drönar-pilot 35 drönare i natt. Här är ett foto på honom efter nattens strider. Av 35 FPV-drönare sköts tre ner, en stördes ut av telekrig och 31 träffade sina mål. De små drönarna går att skjuta ner med vanliga automatkarbiner, men det är svårt att träffa även om du upptäckt drönaren i tid. Detta betyder att 31 träffar har nått fordon, annan utrustning och mänskliga måltavlor och kan summeras till minst 31 ryska förluster över en natt. Styrd av en enda operatör.

En allmän reflektion: Vi i Väst har ingen förmåga att utnyttja drönare på detta sätt. Ryssland lär sig dock, men är inte alls på ukrainsk nivå. Vi hoppas att de Västerländska observatörerna, som nu är i Ukraina, ser och lär. Men sedan måste man träna och producera. Ukraina tillverkar 10.000 drönare i månaden….

Även här gäller tyvärr Långbänken. Redan våren 2022 noterade Väst att man inte hade ammunition. Att produktionen gick för långsamt. Så är det fortfarande. Långbänk.

Leif Östling fick lida pin för sin fråga när TV-kameran var på: “Vad fan får jag för pengarna?” Så gick det ett par år och så startade Leif Östling “Kommissionen för Skattenytta”

Den har gjort och gör nytta. Det förvånar dock bloggen att inte debattartikeln i Dagens Industri i fredags uppmärksammades. “Politik och näringsliv riskerar att gå armkrok in i fördärvet”

I denna artikel påvisar Östling vad vindkraften kostar jämfört med kärnkraften. Jag låter Leif Östling tala själv, här ett utdrag ur artikeln:

“En stor vindkraftpark kostar runt 60 miljarder kronor att uppföra. Det är i runda slängar lika mycket pengar som ett kärnkraftverk med samma effekt.

Skillnaden är bara att efter 20 år har vindkraftparken tjänat ut, livslängden är inte längre. Då måste en ny park byggas till samma kostnad och den gamla rivas. Kärnkraftsanläggningen däremot har en livslängd på över 80 år. “

Det visar sig alltså att vindkraftsparker blir fyra gånger så dyra som motsvarande kärnkrafts-anläggningar. Men skillnaden stannar inte där. Miljökostnaden för vindkraften är – både vid produktion och avveckling är stora – liksom påverkan på fågellivet, där vindsnurrorna är stora fågeldödare. Sedan har vi ljudet från vindsnurrorna som påverkar både djur och människor och sänker värdet på fastigheter. För att inte tala om hur de stora vindsnurrorna förfular landskapet.

Huvudbudskapet i Leif Östlings artikel är att den offentliga sektorn kan effektiviseras. Kostnaderna kan minska. Det är en analys och en slutsats som Långbänkens kritiker, denna blogg, verkligen kan instämma i.

Allting Sverige gör tycks präglat av just Långbänken, allt ska ta lång tid verkar vara den svenska inställningen. Så har det varit när svenskar ska evakueras från  Gaza. Sverige ligger som vanligt sist. Sak samma var det när pandemin slog till våren 2020, då Sverige också var senast att ta hand om sina medborgare som ville resa hem.

Så åter till energiproduktionen:

Markbygden lär vara Europas största Vindkraftpark med 500 stora vindsnurror. Markbygden Ett, som driver 179 av dessa vindkraftverk, ansökte den 2 november om rekonstruktion, redovisar Dagens Industri. Bolaget, som till 75 procent ägs av den kinesiska staten, har gått med stora förluster i flera år Markbygden Ett uppger till Umeå tingsrätt att betalningssvårigheterna beror på ett mycket olönsamt elavtal med det norska bolaget Hydro Energi.

För att klara Markbygden Etts åtaganden till Hydro Energi har alla intäkter i bolaget gått till att köpa ersättningsel. Under 2022 köpte Markbygden Ett ersättningsel för 61,6 miljoner euro, motsvarande 717 miljoner kronor räknat på dagens valutakurs.

Prognosen för 2023 visar att utgifterna vida överstiger intäkterna. Omsättningen väntas bli 40 miljoner euro med en förlust på 52 miljoner euro. 

 

Många journalister tycks ta till sig ryska missledande uppgifter. De går ofta ut på att president Zelensky är dålig på att leda, att kriget gått i stå och att det därför är stora slitningar mellan presidenten och militärledningen. Detta visar hur desinformation kan slå rot. Upprinnelsen var en artikel av en journalist, född i Moskva, som skrev i TIME. Grundade sig på anonyma källor. Dessa har sedan förts vidare av Aftonbladet igår och Dagens Nyheter idag.

Att det finns olika uppfattningar om hur kriget bör skötas är inte underligt. Men om en säger frusen och en annan säger positionering, så kanske man menar ungefär samma sak. Det viktiga är att Ukraina fortsätter med att slå ut den ryska stridsförmågan. Och det fortsätter lyckas.

 Idag fredag: Två snabba ryska landstigningsfartyg träffades av ukrainska patrullrobotar nära staden Tjernomorskoje på ockuperade Krym. De oskadliggjordes och sjönk med besättning och allt, enligt ISW. Den ukrainska militära underrättelsetjänsten GUR har också publicerat denna film på angreppet. 

Ukraina har vidare nått framgångar på östra sidan av Robotyneutbuktningen mot Verbove och befriat ca fyra kvadratkilometer rapporterar DeepstateMap. Det rör sig om fyra kvadratkilometer. Detta är för att nå Azovska sjön via städerna Tomak och Melitopol. Detta kallar inte jag fruset.

Gårdagens ryska förluster är 800 dödade,  men Ryssland förlorade bara en stridsvagn igår och tre pansarskytte-fordon. Förlusterna av artilleri var 14 pjäser och två salvpjäser och därtill ett luftvärnssystem, dock hela 23 transportfordon och en enhet särskild utrustning.

Två dagar sedan, i onsdags, bjöd på bland de största ryska förlusterna av manskap,1 080 soldater. Därtill 15 stridsvagnar och 18 pansarskytte-fordon och 36 haubitsar eller tunga granatkastare, tre salvpjäser, fem tunga luftvärnssystem, 39 transportfordon och fem enheter särskild utrustning. Detta var extremt.

I onsdags slog ukrainska granatkastare ut hela 16 ryska truppkoncentrationer. Det är inte offentliggjort hur stora dessa var, men tydligen betydande. Ryssarna säger ingenting.

Under samma dygn försökte ryssarna med 78 anfallsförsök vid fronterna. Utan att lyckas.

Låt mig fortsätta med onsdagen:  Ukraina bombade en bas i ockuperade Skadovsk på Krim, som skadade minst femton ryssar och dödat fem rapporterar Ukrinform. Skadovsk ligger vid Svarta Havet 55 km från fronten.Det uppges att flera höga ryska officerare ska ingå.

I den utmärkta bloggen Curnucopia, som Lars Wilderäng skriver, angav han idag följande rykte, som jag med försiktighet låter publicera här:

“Viskningar till mig gör gällande att den ryska militära ledningen är riktigt negativa till sina möjligheter att hålla fronten och ockuperat territorium. De ryska påverkanskampanjerna om “fredssamtal” ska ses ur det perspektivet – en rysk kollaps kan vara nära och situationen kan vara ohållbar för ryssarna, vilket inte är konstigt med förlusterna och Ukrainas bekämpning av ryska mål på djupet.

Om en sådan kollaps är på väg inom veckor, månader, kvartal eller ett halvår är en annan fråga. Det gäller att fortsätta stödja Ukraina tills det sker.”

OBS, ta det som ett mycket kvalificerat rykte. (Överstelöjtnant Paasikivi har varit inne på dessa tankegångar för några veckor sedan)

 

Det är förvisso angeläget att de som kommer till Sverige, som invandrare särskilt, har fokus på att bli självförsörjande. Det har just kommit en bok om självförsörjningen “Det nya utanförskapet” Skriven av Johan Eklund och Johan P Larsson på Ekerlids Förlag. Den borde alla läsa som är berörda, dvs inte minst politikerna.

Underrubriken är träffande “Självförsörjningens utveckling och välfärdsstatens framtid”. Det är en skrämmande men angelägen läsning. Så här utvecklar författarna läget:

Sverige har under lång tid haft hög invandring och i dag är andelen utrikes födda nästan 20 procent av befolkningen. En stor andel av dessa invandrare har inte etablerat sig på den svenska arbetsmarknaden, vilket medfört att Sverige 2018 hade det högsta sysselsättningsgapet mellan inrikes och utrikes födda i Europa. Nästan hälften av de utrikesfödda med icke-västerländsk bakgrund är inte självförsörjande, och många har inga inkomster alls.

De två författarna kan presenteras så här: Johan E Eklund är chefekonom Sydsvenska Industri och Handelskammaren, professor BTH och Jönköping International Business School, (JIBS) Johan P Larsson är Associate Professor University of Cambridge och knuten till Jönköping International Business School, (JIBS).

Vad är deras slutsatser? Jo, att vi inte kan fortsätta på detta sätt om den svenska välfärdsstaten ska kunna bibehållas. Det är inte underligt att Sverige sedan 2017 har den sämsta ekonomiutvecklingen i hela EU, räknat per capita.

Sedan är det en helt annat sak att vi måste ha en arbetskraftsinvandring, som inte består av migranter. Nu har regeringen bestämt att de som den nya arbetskraften, liksom de som redan arbetar här i landet med uppehållstillstånd, ska ha en lön motsvarande 80 procent av den sk medianlönen. Det blir nu 27.360 kronor i månaden. Näringslivets organisationer reagerar på detta, Sverige klarar inte att sätta upp en sådan här hög gräns. Så här skriver Svenskt Näringslivs vice VD Karin johansson i Dagens Nyheter (1/11).

“Regeringens lönegolv är ett oansvarigt experiment”. Hon illustrerar talande:

Den stora majoriteten kollektiv­avtal har lägstalöner som ligger under denna gräns (27.360 kronor). 80 procent av restau­rang- och köksbiträden, 80 procent av lokal­vårdare, var tredje kock och kall­skänka, var tredje lagerarbetare, var femte byggnads- och anläggnings­arbetare, mer än var tionde grund­skol­lärare, tjänar mindre än så.

Nog borde regeringen kunna ha två bollar i luften samtidigt. En är immigrationen. En annan är arbetskraftsinvandringen. Visserligen är det angeläget att inte fler människor kommer in med för låga löner och blir utnyttjade – rent kriminellt. Men detta borde väl ett vettigt fungerande Migrationsverk kunna hantera?

Samma dag som Karin Johansson skrev ovanstående debattartikel hade DN en nyhetsartikel “Rekryteringen till välfärdsyrken försvåras av skärpta krav”. Där visas exempel från Skellefteå, där 200 personer som idag arbetar i välfärden skulle få sluta och åka hem. i den artikeln, som är talande, finns många fler exempel på hur vårt land skulle drabbas av denna nya lönegräns.

Dagens Nyheter har också tagit upp arbetskraftsinvandringen i ledare. “Svenskt lantbruk riskerar att gå under när regeringen stryper arbetskraftsinvandringen“

I en annan ledare skriver DN “Inte ens regeringen tror på sin egen politik”

Det räcker med dessa illustrationer och beskrivningar. Regeringen måste tänka efter.

Nu kanske det  börjar röra på sig i Ryssland. Vi tror att den massiva majoriteten som stödjer Putin och kriget är 80 procent eller mer, som opinionsmätningarna säger. Många torde inte våga säga vad de tycker. Nu har Soldathustrur protesterat i Moskva. Vad händer nu?

Faktum är att Ukraina har gått över Djipr, på den ockuperade ryska sidan. DeepstateMap bekräftar att Ukraina haft ytterligare framgångar på vänstra sidan om Dniprofloden vid Cherson. Ett långt stråk är nu klassat som befriat och Ukraina har även ryckt fram mot Oleshky och Psichanivka samt är inne i byn Krynky vilket man kan se här. Igår rapporterades dessutom att Ukraina börjat skeppa över pansar med landstigningsbåtar. Så fryst är inte läget. Och den som rycker fram är Ukraina.

Så till själva striderna. Det gångna dygnets ryska förluster: 790 dödade, åtta stridsvagnar, 22 pansarskytte-fordon, 29 haubitsar, tre salvpjäser, två luftvärnssystem, samt hela 47 transportfordon och fem enheter särskild utrustning. Dessa dagliga uppgifter om de ryska förlusterna är ukrainska ÖB:s väldigt noggranna rapportering, byggd inte minst på drönar-spaning i alla stridsområden.

Ryssland har det inte lätt, och särskilt inte överlöparna, förrädarna.

En bil tillhörande överlöparen Mykhailo Filiponenko, den tidigare ledaren för den sk Folkets Republik i Luhansk, en pro-rysk militär organisation, sprängdes igår av ett specialförband. Han dog på fläcken.

Ett annat exempel: På tal om ryska protester mot kriget så skriver den brittiska underrättelsetjänsten att det till och med oktober väckts 76 åtal för järnvägssabotage i Ryssland och 137 personer har åtalats, de flesta under 24 år. Det är kanske hälften av de attentat som skett i Ryssland mot de militära järnvägstransporterna. Detta rapporteras aldrig i rysk media, av uppenbara skäl. Man vill inte erkänna och inte oroa befolkningen.

För ett drygt år sedan var det var i vårt land. På skolområdet gick den nuvarande regeringen till val på att ordning och reda och kunskapsskolan skulle återinföras i Sverige. Bra, då hoppas vi att så sker, nu. Inte i morgon.

Så här skrev regeringspartiet Moderaterna om ordningen i skolan:

Moderaterna kommer att:

• Införa våld mot skolpersonal som ny brottsrubricering

• Stärka lärares och rektorers auktoritet att kunna ingripa i stökiga situationer

• Skriva in ordning och studiero i skollagens portalparagraf och införa ordningsomdömen 

Och vad händer då?

Allt sedan regeringen tillträdde för drygt ett år sedan har skolminister Lotta Edholm låtit studera hur skolan ska få en förbättrad trygghet och studiero. Hur detta skulle kunnat ske när man inte givit någon utredning i uppdrag att utreda. Underligt, för det är ju utredningar som styr Sverige. Jajaja, i stället har regeringen under 10 – 12 månader plus låtit analysera vad en sådan här utredning borde komma fram till. Inte vilka problemen är, även om det varit utgångspunkten, utan hur lösningen borde se ut.

I morse, efter dryga året vid regeringsmakten, visade man upp sitt resultat. Ett direktiv som exakt anger vad en utredning ska komma fram till. Direktiven för “Varaktig förbättrad trygghet och studiero i skolan”. Ett 25-sidigt dokument som säger vad den kommande utredningen ska komma fram till. Och inte föreslå.

Den nya utredningen, som nu vet vad den ska komma fram till, har alltså tillsats idag. Eller i den närmaste tiden, för vilka som ska jobba med den framgår inte. Utredningen ska vara klar dagarna före jul nästa år, den 20 december, 2024. 

Utredningens resultat ska sedan ut på remiss, troligen i minst fyra månader. Sedan ska de uppskattningsvis flera hundra remissvaren sammanställas, och därefter ska regeringsadministrationen analysera och så småningom komma med förslag.

Regeringskansliets förslag ska först remitteras till Lagrådet, som får några veckor eller en månad, på sig att svara. Sedan återtar regeringskansliet sitt förberedelsearbete. När detta är klart utarbetas en proposition: Den framläggs sedan för riksdagen.

I riksdagen följer därefter en behandling i flera utskott, under ledning av utbildningsutskottet. När beredningen är klar lägger utbildningsutskottet fram ett betänkande för riskdagen. Sedan fattar riksdagen sitt beslut.

Därefter är det regeringen som ser till att den beslutade lagstiftningen och olika regelverk kommer på plats.

När sedan regelverket är klart ska myndigheterna agera. Ge underlag till skolorna för att styra upp verksamheten. Sedan är det skolan med sin verklighet som ska genomföra det som regeringspartierna gick till val på hösten 2022. Vi skriver då säkert 2026.

Långbänken tar alltså minst fyra år.

Vilken Långbänk. Inget annat land drar ut så på åtgärder och tiden. Är detta klokt? Nej, absolut inte, säger jag.

Nu måste denna dagordning ändras. Identifiera problemen, på några veckor. Låt de bästa experterna komma med förslag inom 3-4 månader. Gå direkt sedan till lagstiftning och regelverk. Låt riksdagen fatta beslut efter Lagrådets synpunkter. Totalt borde det ta maximalt ett år, eller ännu kortare tid. Det är väl åtgärder, och inte utredningsraseri, som ska premieras?

 

Nyss hemkommen från USA vill jag börja veckan med en blogg om utvecklingen i Ukraina, som många undrar över. Ukraina har fortfarande övertaget.

I en intervju har Ukrainas ÖB påpekat att kriget står stilla, men samtidigt sker en positionering. Det för  tanken till Ukrainas strategi att slå ut den ryska stridsförmågan, manskap, men särskilt materiell. Och där är Ukraina duktiga, riktigt framgångsrika. Samtidigt som Putins position: Ett krav på den militära ledningen att återta mark, vilket sker genom att låta köttkvarnen mala. Köra fram soldater, som inget hellre gör än dör, åtminstone inte med de spärrenheter som finns bakom dem. Som skjuter sina egna som retirerar.

In response to a question of whether Ukraine was looking at a shift in strategy to try to gain the upper hand in the war, Zelensky said,

“Our military is coming up with different plans, with different operations in order to move forward faster and to strike the Russian Federation unexpectedly.”

I natt: Ett angrepp mot Odessa. Den ryska roboten mot det fantastiska konstmuseet missade med 20 meter och skapade en enorm krater på gatan utanför, men museet fick en del skador, bland annat genom glassplitter.

Ryssland redovisar en del små framgångar i öster, medan Ukraina vinner i söder, mot Melitopol. Det är vägen mot Azovska sjön och sättet att stoppa de ryska förbindelserna på land till Krim-halvön. Dock visar inte Ryssland upp några väsentliga framgångar, utan det ser ut att gå betydligt långsammare än de tidigare ukrainska lyckade anfallen och allt Ryssland tagit än så länge har varit åkrar.

Det finns två avgörande faktorer för att Ukraina ska vinna kriget som Ryssland startade som en tänkt tredags blixtinvasion: Att den ukrainska befolkningen har kvar sin goda moral och tror att de kan vinna. Den andra faktorn är omvärldens stöd till Ukraina.

Hur är inställningen till kriget och möjligheten att vinna? Den är hos ukrainarna fortfarande enormt positiv. Hela 94 procent tror på seger över Ryssland. Endast 3 procent tror tvärtom, vilket är samma andel som hela tiden mätningar skett.

Västs stöd måste öka i omfattning och ske snabbare. Nu gäller det fyra ting: Ammunition, flygplan och långskjutande artilleri samt än mer luftförsvar.

Förra veckans stora “snackis” var TIME:s artikel Om Ukraina och Zelensky, som verkligen har fokus på det helvete som striderna i Ukraina uppvisar. Den är skriven på ett sätt som dock gör att Ukraina och Zelensky framstår i mindre god dager. Det är en intrikat text, som den rysk-födde journalisten Simon Shuster står för, uppvuxen i Moskva, och som jag är mycket undrande inför. Källorna sägs i stor utsträckning vara anonyma. Vill inte underlåta att ge Dig och andra läsare den fullständiga bilden av läget i Ukraina.

Vad vill Shuster med den här artikeln? Och var ligger hans verkliga sympatier? Jag får en känsla av djupt obehag. Den gläder i vart fall Vladimir Putin.

Varför använder sig inte Västvärlden av de ryska bankreserverna, som frystes direkt våren 2023 efter Ryssland överfall på Ukraina? Det rör sig om hela 300 miljarder dollar och skulle/borde användas för återuppbyggnaden av Ukraina. Så som Kanada har gjort. Financial Times har en intressant artikel om frågan. Allmänt kan tyvärr sägas att Väst är alldeles för försiktig. Man tvekar att utnyttja det förhållandet att Ryssland har brutit mot internationella konventioner, vilket skulle rättfärdiga att dess banktillgångar användes för att bygga upp Ukraina.

Rysslands förluster igår: 880 dödade ryssar, fyra stridsvagnar, fem pansarskytte-fordon, fjorton haubitsar och fjorton transportfordon.

God morgon säger bloggen från Bretton Woods i New Hampsire! (Får se om detta fungerar)

Det är chockerande att läsa Fokus artikel “Rasister är vi allihopa”. I denna artikel i senaste numret av Fokus kunde en journalist avslöja hur den statliga myndigheten “Forum för levande historia” nu medverkar till att skapa hat – i första hand mot judar – men över huvudtaget öka racismen i Sverige.

Det låter oerhört, men verkar inte desto mindre vara sant.

Innan jag går vidare i texten, som vill ge några smakprov från den fem sidor långa artikeln, viill bloggaren uttrycka sin förhoppning att Fokus går vidare med sitt avslöjande. Det verkar som om Forum för levande historia är på korståg för att stödja islamister, på ett mycket förförande sätt, och därigenom öka rashatet i vårt land.

Det är en mycket suspekt person, professor Mattias Gardell, som tycks ha huvudansvaret för att “lära ut” islamofobi. Eller som han själv tycker avslöja islamofobin. Gardell är tillhörde tidigare AFA, den våldsbejakande vänsterorganisationen, som rättfärdigade våldsaktioner och själva utförde sådana. Hans frqmfart talar för sig själv. Dags för Uppsala Universitet att avsätta en professor,

Nu verkar Hamas massaker på israeler bli en plattform som judehatarna och de som vill  främja racism står på. Tack får man väl säga till Hamas att de medverkar till att avslöja dolda islamister och de som villl främja rashat. Deras verksamhet är säkert bara i sin linda.

En medarbetare på Fokus har deltagit i en utbildning i Islafomobi, som Forumet anordnade på Waterfront i Stockholm. Icke vetenskapliga studier användes för att bevisa hur islafobin utvecklas och hur omfattande den är. En bild på en nyfödd i Malmö, Ahmed visades upp.  Sedan utbildades lärarna, som var fokuset, att Ahmed var en pojke, när han var kvinna. Vidare att Ahmed var förnamnet, när det vr efternamnet. Samt att att SD-ledamoten Kent Ekelroth sagt att bilden var ett “säkert tecken på ‘sveriges omedelbarat förestående undergång”, vilket inte hade sagts.

Bara några exempel på den lögnaktighet som islamister – i regi av en svensk myndighet – försöker tuta i den svenska lärarkåren.

Läs artikeln i Fokus och notera vilken kampanj som nu intensifieras för att öka hatet m ot judar och andra i Sverige.

Här får regeringen ingripa mot “Forum för levande historia“, som verkar vara ett nav för denna verksamhet.-

“Dags att lägga ned Forumet” skriver Smålandsposten i en ledare igår. Inte utan att man instämmer.

PS  Ukraina har det tufft, men vinner framgångar. Mer i nästa blogg.

För ett drygt år sedan, sommaren 2022, började Ukraina bygga upp världens första Drönar-brigad. Med 350 kvalificerade instruktörer som utbildade 5.000 man för att utgöra denna brigad. Nu har utbildningen gått ännu längre och antalet drönar-piloter är hela 7.600.

Utbildningen har delvis institutionen Dronarium stått för och representater därifrån har varit i Sverige och föreläst om sina erfarenheter av drönare i Rysslands krig i Ukraina.  Många svenskar har stött Dronarium via länken Drones2Ukraine. Hela 10 miljoner har kommit in den vägen. Detta har betytt mycket för verksamheten.

Viktigt att nämna i sammanhanget är att hela 50-talet företag i Ukraina tillverkar drönare, baserade på erfarenheterna från kriget. Många av dess är nystartade eller “gamla företag” som utvecklat sin förmåga att bygga drönare. (Hela världen är där och tittar)

I Ukraina existerar inte Långbänken.  Godkännandet av nya modeller går blixtsnabbt. Tidigare tog det månader att verifiera, men nu går det på några dagar rapporterar Ukrinform. Här i Väst handlar det istället om åratal, (här i Sverige troligen ännu längre) varpå drönaren redan är omodern när den väl får användas av försvaret. Långbänk, långbänk, långbänk.

Drönarna spelar en avgörande roll i kriget. Ryssarna försöker hänga med, men de är klart på efterkälken.

Senaste dygnets ryska förluster: Cirka 810 ryssar dödades. Därtill slog man ut 29 stridsvagnar och 18 pansarskytte-fordon. Vidare 30 haubitsar eller tunga granatkastare, en salvpjäs, två tunga luftvärnssystem, 33 transportfordon och tre enheter särskild utrustning. Detta är inte bra för ryssarna.

Kriget runt Avdiivka eskalerar, förmodligen på Vladimir Putins order,  och ryssarna skickar in mer och mer folk i köttkvarnen trots att de nedkämpas igen och igen. Detta har även dränerat trupp från andra frontsegment, och kan bemötas, men kräver snabba, koordinerade och systematiska åtgärder från Ukrainas sida. De små marginella framgångar som ryssarna kan stoltsera med, i sin statliga TV, rör några få kvadratkilometer mark. Till priset av minst 10.000 döda soldater och mer än 1000 bepansrade fordon. Avdiivka är en honungs-fälla, som Bakhmut en gång var. En köttkvarn, med ryssar in i kvarnen.

Hur är inställningen till kriget och möjligheten att vinna? Den är hos ukrainarna fortfarande enormt positiv. Hela 94 procent tror på seger över Ryssland. Endast 3 procent tror däremot, vilket är samma andel som hela tiden mätningar skett.

PS Vill redan här tala om att bloggaren försvinner till USA och Bretton Woods på lördag och blir borta en vecka. På ett seminarium om globaliseringen och framtidens ekonomiska system. Vet inte om det kan bli några blogginlägg “over there”. Däremot blir det intressant material från seminariet, som kan platsa i bloggen framöver. DS