Den svenska mesigheten, oviljan att fatta beslut och i stället skjuta allt på framtiden, genom Långbänken, visar hur Sverige fungerar. Låt mig illustrera detta
Under lång tid har många butiker, inte minst i utsatta områden, drabbats av brottslighet och ofredanden. Efter mycket om och men trädde en lagstiftning i kraft i mars förra året, där dessa butiker kan få tillträdesförbud utfärdade för de som begår brott eller stör. Det är en åklagare som kan utfärda dessa tillträdesförbud. Under de första fem månaderna sökte 299 butiker om tillträdesförbud. Bara 72 fick detta, dvs 24 procent. (Ingen ska tro att en butikschef begär tillträdesförbud mot en särskilt angiven person om inte problemet är stort)
Nu har regeringen kommit fram till att samma möjlighet – tillträdesförbud – ska kunna utfärdas för brott eller störningar också på bibliotek och i simhallar. Regeringen har ändrat sig, nämligen – ursprungligen ville man inte. Men nu är det helt plötsligt självklart och nödvändigt (enligt Morgan Johansson). Det sker genom ett tillägg i den lag som gäller butikerna. Vad händer då? Jo, många bibliotekarier försvarar brottslingarna och bråkstakarna. Mesigheten visas av följande citat ur Svenska Dagbladet den 30 december:
“Biblioteken har ett demokratiskt uppdrag………………öppna rum där alla ska kunna röra sig fritt”
Så säger generalsekreteraren på Svensk biblioteksförening Karin Linder. Detta skulle innebära att brottslingarna ska få fortsätta och sälja knark, störa ordningen och skrämma iväg vanliga medborgare som vill använda sitt bibliotek.
“tillträdesförbud skulle innebära nya problem………papperslösa eller människor med skyddade personuppgifter …………..som av olika skäl inte kan identifiera sig………… “(skulle behöva göra detta)
Säger bibliotekarien Johan Almqvist i Skärholmen. Och tillägger:
“Det skulle kännas obehagligt och otrevligt att behöva be folk identifiera sig”
Hur svårt ska det vara att be personer att identifiera sig? Mesigheten.
“Att porta människor skulle innebära att vi flyttar på gränsen när det gäller tillgång till allas rätt till information. Som är en viktig förutsättning för demokratin.”
Gängkriminella som säljer knark eller folk som stör på biblioteken kan väl knappast vara så intresserade av att få information?
Mesigheten när det gäller biblioteken i punktform:
- Papperslösa ska skyddas (som vid Magdalena Anderssons privatbostad)
- Brottslingar ska inte hindras sälja knark eller begå annan brottslighet
- Störande människor ska ges företräde och tränga ut de vanlig besökarna
- Gängens och brottslingarnas rätt till information ska värnas
Bra att regeringen ändrat sig, de hittade väl en sten som behövde vändas på.
Lotta Gröning, en gång S och nära medarbetare till Olof Palme, nu liberal, illustrerar den svenska mesigheten och Långbänken på ett annat sätt:
“En statsminister mördad på öppen gata, en utrikesminister mördad, nedstucken på NK. Estoniakatastrofen, Tsunamikatastrofen, två enorma skogsbränder, och så Pandemin. Alla dessa händelser har en gemensam nämnare – ingen beredskap, ingen handlingsplan för oförutsedda händelser eller katastrofer, utan bara total överraskning, sedan förnekelse, det är nog inte så farligt, sedan lögner om att vår beredskap är god.”
Det är inte underligt att allting i Sverige tar så lång tid. När Långbänken och mesigheten regerar.