Det svenska stamnätet för el är gigantiskt, med en längd som från Stockholm till Sidney, eller 16000 km. Men utbyggnaden skedde under nästan 50 år, efter 2a Världskriget. Sedan dess har inte mycket hänt. Sverige ligger efter här. Ganska rejält, och det beror på bristande insikter och den otroligt långsamma tillståndsprocessen, vill jag påstå.
Fakta om den svenska elproduktionen och överföringen redovisade Svenska Kraftverks generaldirektör Lotta Medelius-Bredhe, vid en lunch på Stockholm Rotaryklubb på Grand Hotell. En intressant redovisning, vill jag säga, men gav samtidigt anledning till frågor.
Hur har stamnätet för el byggts ut i Sverige? Siffrorna visar följande:
- Under de första fyra decennierna efter kriget, Världskriget, byggde man varje decennium ut stamnätet för el med 2500 – 3500 km
- Under de senaste tre decennierna, sedan 1990 har utbyggnaden bar varit 200 – 400 km per decennium, helt otillräckligt vill jag påstå.
- Anledningen till den låga utbyggnaden, som nu hindrar transmission, är enligt generaldirektören att det inte behövdes. Något som verkligen förvånar.
Behovet av att kunna överföra stora mängder el kom väl redan på 1990-talet, då man planerade för ledningar till andra sidan Östersjön. Detta ledde fram till Polenkabeln, som invigdes år 2000. Sedan följde en elkabel till Litauen.
Sedan började man/forskarsamhället och politikerna tala om och utveckla elbilen. Och de första såldes i Sverige 2012. Sedan har vi FN:s klimatpanel IPCC och alla miljömöten, där förvisso elen har stått i fokus. Så behovet av en ordentlig utbyggnad av trans-missionen i Sverige har funnits i minst 20 år. Men ingenting har hänt. Ett exempel av många är en ledning i Östergötland, som man började man planera för 10 år sedan, men den är inte byggd ännu. Detta är Långbänk
Nu finns det ansökningar om att få använda ny el som är lika stor som hela vår produktion idag. Alltså en fördubbling av elen krävs inom 10 år. Från dagens 20.000 mw per dag till 40.000. Detta har inte Svenska kraftnät ännu planerat för. Enligt generaldirektören.
Vad som krävs i Sverige är en nationell plan för elförsörjning och transmission. Både en utvärdering av läget idag och hur framtiden ser ut. Detta saknas tyvärr helt och hållet.
Ett exempel på vad som nu sker och den skada som uppkommer illustreras från ett logistik-nav, Torsvik, utanför Jönköping: Elkrisen slår här hårt mot utbyggnaden av denna satsning som kommunen satsat på. Etableringar stoppas, befintliga företag får strömmen bortkopplad och projekt läggs på is. ”Vi kommer att behöva flytta fram projekt flera år”, säger byggföretagaren Dennis Larsson till Tidningen Näringsliv.
På torsdag kommer en intressant artikel i ämnet i tidskriften ekonomisk Debatt, och den återkommer jag till då. (Jag har talat med författaren)
Det måste finnas en över alltihop ansvarig och styrande myndighet. Nu lämpar olika aktörer mot varandra med olika enskilda intressen. Rimligen är det regeringen. Men den är splittrad!
Inte lämpar, kämpar skall det förstås vara!
Nu lämpar olika aktörer = kämpar olika aktörer…