Under senare tid har jag funderat fram och tillbaka: Är mina blogginlägg alltför negativa? Varför kan jag inte redovisa fler positiva perspektiv på Sveriges utveckling? I somras skrev jag ett nyhetsbrev och frågade Dig och mina andra läsare om jag var för negativ. Svaret då var ett massivt nej, fortsätt som Du hela tiden gjort. Du är inte negativ, utan realistisk. Så skulle jag vilja sammanfatta reaktionen då. Jag fick senare en kraftfull motreaktion, där mina bloggar liknades vid att man kastar in en handgranat, och sedan sitter jag med armarna i kors och väntar på reaktionen. Sedan tror jag att en avanmälan på nyhetsbrevet kan tolkas som en reaktion emot detsamma.
Totalt är det idag 1.515 mottagare av mitt nyhetsbrev, som jag började skriva – byggd på bloggen – i april 2012. Som Du kanske noterat kommer brevet ut ungefär två gånger i månaden. Den når till många – politiker, företagsledare, organisationsföreträdare, journalister och andra intresserade. Med en uppmaning varje gång att med ett klick till mig avsluta prenumerationen, om den inte faller på läppen. Sammantaget över åren är det något dussin som avanmält sig, oftast beroende på nytt jobb eller bortgång.
Dessa reflektioner gör jag, med en förhoppning om en fortsatt dialog med Dig och mina andra läsare. Det kan vara intressant att fundera på Dina synpunkter över jul- och nyårshelgen.
Här några reflektioner kring nyheter som jag vill gå ut med, men då nästan alltid upptäcker att läget är inte så bra som man/jag skulle önska. Ser ofta en förbättringspotential. Vill ge några exempel:
- Hotet mot välfärdsföretagen, Reepalu-förslaget. Idag läser jag om att privata barnmorskor, Mama Mia, inte vågar investera. Samtidigt som Ardalan Shekarabi för några dagar sedan hotar välfärdsföretagen i DN, Och hans kollega i regeringen Annika Strandhäll säger att det kan dröja en tid, och att vinsttak inte är inte rätt metod. Men hotet finns kvar och påverkar hela den privata välfärdssektorn.
- Sverige placerar sig ganska väl på ranking listor när det gäller digitalisring. Men i realiteten är det minst sex stuprör i regeringen som har ansvaret. Samordning saknas. Det kan man inte blunda för.
- Läsförståelsen i skolan kom ut bättre än tidigare, för 10-åringar i den nyligen genomförda Pisa-undersökningen. Genast säger Skolverkets generaldirektör att man kanske ska plocka bort “krisstämpeln”. Men disciplinen saknas fortfarande i många delar av skolan, vi har där OECD-rekord. Och fortfarande måste många som börjar på universitet gå ett extra förberedande år.
- Nyligen var regeringen tvungen ta tillbaka ordern till landets universitet att fokusera på mängden, inte kvaliteten. Bra. Men fortfarande har man inte lyssnat och tagit intryck av OECD:s alla förslag
Och det saknas inte ämnen att ta upp i bloggen:
- Wallenbergs-stiftelsernas satsning på excellens
- ALMI.s verksamhet
- Entreprenörskapsutredningens handläggning i regeringen
- Silicon Valley – Europa i skuggan
- Sveriges stora brister i omvärldsbevakning – efter regeringens nedmontering
- Skolverkets sätt att mörka framgångarna för friskolorna – och omvänt.
- Migrationsverkets kompetens-utvisningar och stora brister i handläggningen av arbetstillstånd
- EU:s kommande 9e Ramprogram
Bara för att nämna några ämnen. Och jag vill göra mina bloggar mer positiva. Hur göra?
Jag tycker du skall ta upp de stora förändringarna i Världshandeln där Nord-Nord står och stampar Nord-Syd har minskad tillväxt. Syd-Nord går sisådär och Syd-Syd växer så det knakar. Europa riskerar att stanna kvar i ett lågt tillväxtdilemma.
Du kan säkert detta bättre än jag!