I Dagens Nyheter (2//3) skrev ett antal forskare och ville ändra den svenska forskningspolitiken.  “Hög tid att ändra kurs i den svenska forskningspolitiken“, var rubriken. Strategiska satsningar leder till likriktning, påstod man. Det skall vara Sverige där sådan här yttringar kommer fram. Inget annat land har så inkrökta grundforskningsfanatiker som Sverige. I alla andra länder har man alltid ett nyttofokus. (Tänk om alla skulle vara nyfikna på forngrekiska).

Därmed inte sagt att forskningen skall gå i ledband, att inte excellence skall råda. Självklart, både i den grundläggande forskningen och i den tillämpade i industriforskningsinstituten. Men ha en tanke om vad som kan vara nyttigt för oss i samhället är väl inget fel. Även i det privata livet vet vi att mål och fokus är viktiga. Så även i forskningen. Och våra stora samhällsutmaningar måste kunna mötas med god forskning.

Redan samma dag skriver Emil Görnerup, Svenskt Näringsliv, ett motinlägg. Det publiceras på DN.se, dvs internet-tidningen. Det betyder att bara en bråkdel av de som läst papperstidningen får del av motbudskapeet, tyvärr.

I sitt inlägg påpekar Görnerup att samverkan och forskningskvalitet går hand i hand. Forskningspolitiken måste skifta fokus från resurser till resultat, påpekar han. Både studier vid Vetenskapsrådet, och nu senast vid Svenskt Näringsliv, visar samma slutsatser.

Idag har DI en debattartikel av Per Frankelius, innovationsforskare från Linköping, som påpekar att “Bara forskning räcker inte”. Sverige måste stärka alla områden som är vitala för innovation. “Annars riskerar Sverige att bli utan exportdrivaqnde flaggskepp i framtiden”. Och han frågar hur vi då skall betala vår välfärd. Tyvärr går det som vanligt inte att länka till DI, men artyikeln är väl värd att läsa. Likaså den stora nyhetsartikel som tidingen har om regeringens brist på reformer som stödjer innovationspolitiken. (Här finns länk)