I dagarna publicerade den sittande regeringen att man tillsatt ett “Vetenskapligt Råd för hållbara utveckling”, efter beslut på regeringssammanträde i Almedalen. Det påminner mig om när den förra regeringen gjorde ungefär samma sak. Tiden var sommaren 2011, platsen Almedalen, och förslagsställaren dåvarande moderatstrategen i regeringen Per Schlingmann. Fredrik Reinfeldt och hans partiledare-kamrater skulle leda en Framtidskommission. Den strategiska tanken bakom detta var att 2014 års skulle vinnas med framtidsfrågorna.
Reinfeldts framtidskommissions slutrapport “Svenska Framtidsutmaningar“, kom ut våren 2013 och kan läsas här. Men kommissionen blev inte grunden till ett framtidsarbete, som Per Schlingman tänkt. Så han lämnade regeringen, öppnade eget. Och började samarbeta med Framtidskommissionens huvudsekreterare professor Jesper Strömbäck
Så här skrev Alliansens partiledare i förordet till slutrapporten
Vi tar med oss de utmaningar som Framtidskommissionen har identifierat i vårt fortsatta arbete med att utveckla politiken för Sverige, och vi hoppas att Framtidskommissionen har stimulerat en samhällsdiskussion som Sverige behöver.
Men så skedde inte. Och i krönikor i Dagens Industri har Per Schlingmann inför valet 2014 angivit att valutgången avgörs av framtidsfrågorna. De båda herrarna Schlingman och Strömbäck skrev en DN-debattartikel i december 2013, där de markerade att framtidsfrågorna blir avgörande för vem som vinner valet. Eller för att citera artikeln: “Enligt vår uppfattning är framtidsbedömningarna viktigast. Frågan är därför: vilka partier kommer att lyckas bäst med att övertyga om att man har en politik för framtiden och att ingjuta framtidshopp?”
Nu försöker den nuvarande regeringen att bli så framtidsinriktad som möjligt. Detta gör nog inte så stora intryck på eliten, men på sk vanligt folk. Men kvintessensen är att det hjälper inte alltid vad strategen gör, om inte ledaren förstår. Sak samma nu; Om inte Lövfen förstår att driva framtidsfrågorna, så hjälper vare sig Vetenskapligt Råd eller Framtidskommission. Då går det som för Reinfeldt, även om det är trist att höra det i efterhand. Göran Persson hade en liknade upplevelse 2006, men det är en historia att berätta en annan gång.
Framtidsfrågor är viktiga – avgörande – men de måste konkretiseras om folk ska kunna ta ställning. Alla “jordnära” frågor verkar få mest genomslagskraft.
När det gäller framtiden (efter 2018) är jag är nog mer bekymrad över det bristande ledarskapet på den borgerliga sidan. Moderatledaren verkar ju inte alls fatta att det som nu gäller är att INTE följa Reinfelt i spåren. Lyssna på förnuftet och öppna öronen för väljarnas röster!.