Idag på förmiddagen lade Framtidskommissionen fram sin slutrapport. Den 300 sidor långa redovisningen bör absolut läsas av alla oss som är intresserade av Sveriges framtid. En snabb genomläsning ger en utomordenlig intressant och värdefull bild av hur vårt land utvecklats, särskilt de senaste 40 åren. Det blir många “aha-upplevelser”. Utvecklingen och lägesbeskrivningen är verkligen något att stå på när vi tacklar framtiden.
Frågan är om inte beskrivningen av Sveriges läge och utveckling under senare år är lite för positiv. Det gäller inte landets makroekonomiska stabilitet, den är mycket god, vilket redovisas. Men, ta exportutvecklingen, där vi ökat exporten som relation till BNP. Exporten har ökat från 23 procent till 50 procent under perioden 1960 – 2011. Under senare år har Sverige förlorat exportandelar gentemot omvärlden, något som exempelvis Schweiz inte gjort.
Slutrapporten redovisades på Stockholms Universitet för studenter (länk till videosändningen) där av huvudsekreteraren Jesper Strömbäck tillsammans med statsminister Fredrik Reinfeldt coh hans partiledarekollegor i alliansregeringen. Framtidskommissionen har givit ut fyra delrapporten och även gjort ett stort förankringsarbete. Du som vill kolla på detta kan gå till Framtidskommissionens hemsida.
Varför presentera en sådan här angelägen rapport utan “tuggmotstånd”? Den borde ha presenterats på ett seminarium där några inbjudna experter och kloka tänkare kunde “opponera”. Framtidens utmaningar är onekligen värda att föra en intressant dialog om. Förvisso kan debatten starta nu, vilket Reinfeldt et al säger, men varför inte inbjuda till den genomlysning och diskussion redan från början?
Sedan lyser Framtidsrapporten av en svaghet. Inget om hur man skall lösa utmaningarna. Det skulle huvudsekreteraren Jesper Strömbäck tagit upp i en särskild redovisning, eller i kommissionens redovisning, om jag förstod honom rätt för ett år sedan. Så gjorde Pontus Braunerhjelm, som var huvudsekreterare för Globaliseringsrådet. Han kom ut med en kansliets slutrapport, som ett viktigt komplement till själva Rådets slutrapport.
Det verkar vara konkretiseringen som saknas när regeringen lägger fram framtidsstudier. Så var det med Innovationsstrategin i höstas, så är det också nu. Det är ganska lätt att analysera utmaningarna, men det svåra är hur man går vidare. Vad gör man? Givetvis kan ingen inte kräva att Framtidskommissionen skulle ha presenterat ett fullständigt åtgärdsprogam, men… En intelligent redovisning av insatser och åtgärder som behöver övervägas, vore rimligt. Möjligen också nästa steg.