Två nya mord i Helsingborg skedde natten till Påskdagen. Denna gång i Fredriksdal, som inte tidigare utpekats som riskområde, än mindre särskilt utsatt område, enligt polisen. Betyder det att de kriminella nu utökar sina laglösa områden. Detta är kriterierna enligt Polisen:

• Allmän obenägenhet att delta i rättsprocessen.
• Svårigheter för polisen att fullfölja sitt uppdrag.
• Parallella samhällsstrukturer
• Våldsbejakande religiös extremism.
• Närhet till andra utsatta områden.
• En hög koncentration av kriminella.

Händelsen i Helsingborg har Folkbladets chefredaktör Widar Andersson tagit upp i sin krönika “Widardirekt“. Vi har en invandringspolitik som gått över styr, påpekar han. Politiken måste ta detta på större och mer samlat allvar. så här summerar Widar Andersson:

Dagens läge där Sverige snabbt förvandlats till ett av världens mest dödligt skjutglada länder blir helt omöjligt att förstå om vi inte tillåts se hur problemen har uppkommit. Problemen blir samtidigt helt omöjliga att lösa om vi fastnar i fäktningar om mördarnas och de mördades etnicitet och bakgrunder. Problemen är svenska. Punkt. Morden sker här. Barnens uppväxter sker här. Ansvaret finns här och ingen annanstans.

 

“Ansvaret är personligt, politiskt och socialt”. Säger Widar Andersson. Då är det bara att tänka på statsministrar och justitieministrar under de senaste två decennierna. Personligt ansvar. Vem utkräver detta, säger jag. De tillstår ju inte ens att de gjort fel.

För 3 år sedan gick Rikspolisen ut med en uppgift om vilka särskilt utsatta områden vi har i Sverige, enligt ovan. På senare tid har vissa politiker – särskilt i de områden som utpekats – velat ha bort den stigmatisering som ett utpekande innebär. Men både polisledningen och ansvariga rikspolitiker har sagt nej.

Men när man försöker hitta polisens information om utsatta områden, så säger länken så här: Åh nej, sidan kunde inte hittas Gå till startsidan för polisen.se. Det  verkar som om Polisen i det fördolda mörkat de utsatta områdena.

I höstas gick såväl Rikspolisen som SÄPO in till regeringen med krav på åtgärder. Outtalat låg att regeringen helt misslyckats med sina åtgärder. Vad har hänt sedan dess? Det har gått snart ett halvår, och förmodligen har inte mycket hänt (min bedömning). Men kanske någon grävande journalist kunde kolla vad som skett?

.Den som läst ovanstående tror kanske att här har vi Sveriges stora problem. Kanske ett av de större, men alla, jag säger alla, politikområden drabbas av denna långsamhet och obeslutsamhet som präglar svenska politiker.