Sverige har ett ganska bra Eco-system för innovation. Dåligt är det dock på skattesidan, där avsaknaden av personaloptioner sticker ut, men frågan är om inte också den offentliga delen är alldeles för formell. Jag ser ett föredöme i den nationella samordnaren för Life Science, Anders Lönnberg (läs och begrunda!). Men de flesta i offentliga sektor är formella tjänstemän, som inte kan anklagas för att vara dynamiska. Det vet jag, med en erfarenhet från decennier i “branschen”, att det formella tar överhanden. I andra länder, t ex USA är ofta tjänstemännen mycket mer dynamiska än vad vi är vana vid här. Vi behöver ändra på detta.
Nyligen gjorde Vinnova en utlysning för att kunna hjälpa innovativa företag. Listan på de vann finns här, och ser intressant ut. Dock skulle man uppskatta en länk till respektive projekt eller företag, för det finns nog i flertalet fall. Hur lång tid har det tagit att välja ut, och hur mycket tid att söka? Finns det inte möjlighet till “hands on”, som gamla STU och NUTEK gjorde? Med framgång.
Här är utlysningen. som skedde i december förra året. Det är emot en entreprenörs arbetssätt att gå igenom en utlysning, utforma en ansöka och sedan vänta i ett antal månader innan man får besked. Och man bryr sig tydligen inte om att prata med entreprenören själv….(På min fråga om man ändrat sig på Vinnova svarar Charlotte Brogren “vi intervjuar i slutsteget”)
Riksrevisionen har nyligen genomför en analys av det statliga stödet till innovation och företagande. Länken går till Näringsutskottets betänkande i ärendet, som ger en bra redovisning av frågan. Riksrevisionen har tittat på stöd från VINNOVA, Energimyndigheten och Tillväxtveket. Resultatet är nedslående och kritiken är hård. Målet för stödet är dåligt utvecklat, vilket gör att effekterna inte kan utvärderas. Därtill kommer att myndigheterna inte intervjuar företagarna. Det finns inte en enda privat riskkapitalist som inte fäster störst avseende vid människan. Och den glömmer myndigheterna bara bort….
Regeringen har inget helhetsgrepp om stöden, säger Riksrevisionen vidare. Därtill kommer att regeringen har en bristande uppfattning om resultatet av stöden. Regeringen uttalar att riktigt så illa är det väl inte, men man ska bättra sig. Och utskottsmajoriteten, där regeringen får stöd av SD, säger sig vilja se om inte Syndaren ändrar sig självmant, som den säger.
Lite sorgligt är det att den förra regeringen inte ville ändra på regelverk och införa personaloptioner etc, som skulle gynna företagandet. Idag säger Reinfeldt och Borg att detta borde ha skett. Men när det begav sig var Svenskt Näringsliv ett särintresse. Och industriarbetarna var “basically gone“ enligt Reinfeldt. Nu har båda herrarna ändrat sig och talar “Industrins framgång är Sveriges framgång” Varför gjorde de inte detta när de hade möjligheten att påverka?
En ny rapport är på väg om “ett effektivare innovations- och företagsstöd”, skriven av docent Roger Svensson på IFN. Den presenteras på Entreprenörskapsforum som håller ett seminarium onsdag den 19 april, då studien publiceras. Det går att anmäla sig via denna länk.
Ja, bort med byråkratins hydra den växer överallt i alla sammanhang och är som galten Särimner återuppstådd efter slakten. Ta exemplet OECD som skapades för Marshall-planens utförande. Den avslutades för länge sedan. Nu har de blivit G20’s ” back-office” eller ett nytt icke demokratiskt valt “lilla FN”.
Ställ en fråga till M-ledaren om hur en politiker “skapar” jobb – 500.000 lovar hen som alla andra utan att ha på fötterna.
Den ständigt återkommande frågan om nyttigheter/effekter med statligt stöd för tillväxt/utveckling av näringsliv och småföretagande.
Äntligen har riksrevisionen tittat på detta med en förödande kritik mot såväl regeringen som aktuella myndigheter.
Data och informationsteknologins utveckling har bidragit mycket positivt till myndigheternas möjligheter att få information, uppfattning om ett projekts status, förutsättningar, realism, marknadsmöjligheter mm. Samtidigt har dock myndigheterna glömt att bakom projekten finns en människa som behöver en kontakt med den möjliga bidragsgivaren/finansiären som ett bollplank för att diskutera projektets förutsättningar och former för finansiering mm. Dessutom missar beslutsfattaren kunskap om projektets viktigaste parameter – personen bakom projektet.
Det är ofattbart att den mänskliga kontakten har försvunnit när viktiga beslut som avses ska kunna påverka vårt näringsliv ska fattas. Brist på respekt!
Riksrevisionen viktigaste påpekande – är för en lekman – häpnadsväckande. Det saknas tydliga mål för näringspolitiken, de går inte att utvärdera. Det kanske inte är så konstigt – näringspolitiken omfattar, som många andra politikområden, flera olika departements ansvarsområden. Nu borde det dock vara möjligt att fastslå ett övergripande näringspolitiskt mål då det under det senast året har tagits fram ett flertal utredningar såväl internationella som svenska med genomarbetade analyser och förslag till politiska åtgärder för stimulans av SMEs och med en effekt på näringslivets tillväxt. Regeringen måste sluta att plocka enstaka delar av förslagen, omarbeta dem och sedan föreslå en politiskt urvattnad åtgärd följt av ett byråkratiskt regelsystem.
Nej, nu är det dags för ett helhetsgrepp med stimulansåtgärder för en dynamisk näringspolitik för uppfinnare, idébärare, innovatörer, entreprenörer, små- och medelstora företag.
Utskottet avvisar riksrevisionens alla förslag med hänvisning till att regeringen i olika sammanhang har sagt att: regeringen avser att…., avser att…., avser att…osv utan förpliktigande.
Tyvärr verkar det vara såhär. Man är verkligen överraskad. Nu invänder Charlotte Brogren att man visst avslutar med att intervjua de sökande. Men det verkar ske per telefon (enligt Riksrevisionen), vilket talar för sig själv. Det är den mänskiliga dynamiken jag är ute efter.. Varför inte genomföra ett stödprogram tillsammans med riskkapitalister? Då skulle myndigheterna lära sig massor. Men då kan det inte vara skriftliga ansökningar och en urvalsprocess på månader.Mikael Damberg skulle kunna återanvända Carnegie-medarbetaren Hans Rydstad. Plus ett par enskilda riskkapitalister. För att få in dynamiken i den statliga byråkratin