Det är inte klokt. Förmodligen är rennäringen Sveriges allra minsta näringsgren. Den omsätter totalt inte mer än en medelstor ICA-butik. Ungefär 100 – 200 miljoner årligen. Den som uppmärksammat oss på detta är Affärsvärlden genom chefredaktören Peter Benson. Ledaren heter “Renar mot rasket” Det finns ingen betalvägg så Du kan läsa ledaren obehindrat.

Vi har alltså en näringsverksamhet som utgör en så liten del av vår ekonomi att den blir promilledelar, närmare bestämt utgör rennäringen en 25-dels promille av vår samlade BNP. (Rätta mig om jag räknat fel. Det är 200 miljoner av 5000 miljarder.) Den verksamheten är givetvis av betydelse, som all sysselsättning. Betyder mest i form av god mat som renskav. Denna verksamhet, samernas renskötsel och tillhörande verksamhet har tillgång till:

• Cirka hälften av Sveriges landyta har renägarna tillgång till som betesmarker. (Ingen tror det när man säger det)
• Rennäringen är ett riksintresse och ska skyddas enligt Miljöbalken och Naturresurs-lagen
• Rennäringen är enligt uttalanden lika viktig som exempelvis vår gruvnäring (regeringen nyligen)
• Den som vill läsa om Rennäringen som riksintresse kan följa denna länk
• Riksintresse i Sverige enligt en lag från 1987 tillsammans med mineralresurser, kulturmiljövård, friluftsliv och alltså även rennäringen.
• Minst 500 miljoner kronor utgår i statligt stöd och bidrag till samisk verksamhet. Av dessa 500 är cirka 300 miljoner kronor stöd och bidrag till renskötseln och näringen.
• Men rennäringen ska – förutom att få betalt för sin verksamhet av staten – så ska all annan verksamhet i Sverige ge plats för det som samerna säger sig behöva

Självklart bör man kunna ta större hänsyn till rennäringen än till en medelstor ICA-butik, eftersom omkring 2500 personer i Sverige är beroende av renskötsel. Men, det är troligen inte något man blir särskilt rik på.

Detta skriver jag inte för att jag tycker illa om vare sig renskötsel eller samer och deras verksamhet. Tvärtom. Men, all verksamhet i Sverige måste sättas i proportion till varandra. Och vi kan inte ha en verksamhet som är, eller kräver att få vara, ett riksintresse när det utgör en 25e-dels promille av den svenska BNP:n

Nu borde politiken markera vad som är ett verkligt riksintresse nämligen gruvor. Vi behöver gruvor, inte bara Kallak, utan många fler.

Läs ledaren “Renar mot rasket” i Affärsvärlden. Jag säger: Läs! Den är både underhållande och saklig, men framför allt skrämmande. Hur kan ett modernt land som Sverige låta sig kuvas av en liten minoritet, som därtill hindrar vår ekonomis utveckling?