Många Bloggläsare undrar varför jag varit så tyst i ett par dagar. Och varför jag inte kommenterat den politiska kalabaliken i Sverige? Svaret är att jag inte brukar ha synpunkter på vem som vill umgås med vem.
Låt mig dock göra några små nedslag:
Den kanske allra bästa analysen av det politiska spelet under de senaste decennierna står Dagens Industris politiske chefredaktör PM Nilsson för igår: “En regering som inte borde bildats” (Länken fungerar även om Du inte abonnerar på DI)
Vad triggade Nooshi Dadgostar? Svaret finns i anslutning till partiledardebatten den 9 juni.(Länk till debatten) Nooshi Dadgostar anklagade statsministern för att vägra tala med henne. Efter debatten sa Stefan Löfven till Nooshi Dadgostar att de kunde träffas. Men, Stefan Löfvens entourage (som bestämmer allt) tyckte inte detta var en bra idé, så de sa nej och avbokade mötet. Nooshi Dadgostar blev rasande, det ledde fram till dagens läge.
Det är imponerande att Nooshi Dadgostar kunnat argumentera som hon gjort, utan att någon journalist invänt och ställt de självklara frågorna. Dadgostar har påstått – i partiledardebatten bland annat – att hyrorna kommer att höjas med tusenlappar i månaden och att många får sin hyra höjd med 50 procent. Var finns beräkningarna? Hade landet journalister och media fullgjort sitt arbete hade en avklädd V-ledare snarast liknat den Nakne Kejsaren.
Men nu hur jag imponerad av hur Nooshi Dadgostar tog hem allt: Debatten, avsatte Statsministern, raserade Januariavtalet och vann opinionen. Nu vet Dadgostar också att om hon bara kör på är det ingen journalist som vill störa, och partiet som vill avskaffa äganderätten och försvarar diktaturer i omvärlden, får fler ledamöter i riksdagen. (Dock lär hon inte få stöd av Annie Lööf, och vi får då troligen en borgerlig satsminister efter nya Kak-rundor med talmannen, med eller utan mjölk i kaffet) Läs Alex Schulmans krönika om Talmannens kakor i Dagens Nyheter
Dagen idag bjuder på mer underlag för Nyårsrevyerna: Finansministern påstår att Januariavtalet lever. Det är Hans Olsson som gör intervjun i Dagens Nyheter. Hur kan ett avtal leva när en av parterna sagt upp det och lämnat? Den frågan skulle en journalist ställt, om det hade varit någon.
Vi och tusentals företagare kan vara tacksamma för att Centern och Liberalerna agerat som samarbetspartier. De har tvingat regeringen och Magdalena Andersson att gång efter annan agera, justera och förlänga stödåtgärderna för landets näringsliv. Tycker att Liberalernas Mats Persson och Centerns Emil Källström borde skriva en bok om “Så räddade vi viktiga delar av Sveriges näringsliv” Nu tar Magdalena Andersson helt oförtjänt hem spelet, när hon endast motvilligt gått med på allt som Centen och Liberalerna föreslagit.
Avslutningsvis: Långbänkarna finns där fortfarande, och bär både Alliansregeringarnas och S-regeringarnas prägel. Oavsett regeringsbildning bör en Långbänks-kommission tillsättas.
Det hade endast behövts att åtta självständiga riksdagsmoderater lagt ner sina röster för att avvärja detta onödiga kaos. Men inte ens så många vuxna fanns i rummet.
Björn Kinberg
(höger/moderat sedan 1958.)