Vad är viktigast för ett lands utveckling? För att Bygga Framtiden? Svaret:Människorna och det systemet vi arbetar inom, skulle jag vilja påstå. Det betyder att utbildningsväsendet och regelverket – lagar och regler – avgör.

Nu kommer en synnerligen intressant studie “Kunskapssynen och pedagogiken“, som på ett väldigt klart sett belyser varför den svenska skolan misslyckats, och vad vi måste göra för att lyckas. Det är inte bara våra elevers framtid det gäller, utan vår, Sveriges gemensamma framtid. Boken kom ut förra måndagen, så den har ännu inte hunnit göra något medialt avtryck. Förutom en presentation på debattsidan i Svenska Dagbladet.

Redaktör är professor Magnus Henrekson och medförfattare är Inger Enkvist, Martin Ingvar och Ingrid Wållgren. Det är Institutet för Näringslivsforskning som står bakom med stöd från tre finansiärer och bokförlaget Dialogos.

Dagens dåliga skola bottnar i enhetsskolan, grundskolan i nio år, lika för alla. Det initiativet kom på 1950-talet och drivande var socialisten Stellan Arvidsson, som också stod i spetsen för DDR:s Vänner. Moderaterna var emot från början, eller som det hette Högerpartiet, men sedan accepterade alla partier den skola som skulle förstöra för Sverige. (Se fotnot)

Rapporten påpekar att den kunskapssyn som i dag dominerar i den svenska skolan har en avgörande betydelse för de sjunkande skolresultaten. Den säger att kunskapen inte kan läras ut av en lärare, utan att eleven därför själv måste tillägna sig kunskapen genom eget sökande. Skribenterna visar med all önskvärd tydlighet detta; Så här är det idag. Även i lärarutbildningen. Läs och förfäras.

För att lösa den svenska skolans problem krävs därför insikten att skolan lider av systemfel som endast kan lösas med nya infallsvinklar och genom ett helhetsgrepp. Baserat på vetenskapens ställning idag. Något som den svenska skolan inte gör.

Dagens kunskapssyn innebär att det i läroplanen inte slås fast att ett visst ämne har en kärna, kunskaper, som eleverna förväntas lära sig. Annars kan man inte gå vidare i inlärningen och utveckla den kreativitet som alla säger sig eftersträva. Vi vet dessutom att elev-centrerat kunskapssökande, utan att eleven har tillägnat sig grundläggande färdigheter, blir ineffektivt för att nå förmåga till analys.

Vad förslår de fyra författarna? Jo, att vi måste acceptera att ett effektivt lärande förutsätter en instruerande lärare med klart uttalade förväntningar på eleven.Detta inom ramen för traditionella ämnen där varje inlärningssteg bygger på vad eleverna redan lärt sig. Detta utvecklar elevernas kreativitet och innebär att resultaten i skolan i form av betyg blir meningsfulla. Detta är också en förutsättning för att konkurrens och skolval ska ge positiva effekter. Denna typ av undervisning är dessutom till hjälp för elever från socialt utsatta miljöer. Något som forskningen visar.

Detta är en kort sammanfattning, så Du som vill tränga in i detta viktiga ämne: Läs boken och Du kan kan också gå på ett seminarium, som hålls den 19 september. Det lär komma politiker med inflytande

FOTNOT Med Stellan Arvidsson så ser man de ideologiska rötterna. Det var högerriksdagsmannen Eric Arrhén som aktivt försökte sökte stoppa enhetsskole-eländet. Bland annat med boken Enhetsskolan, vardagen och atomtidsåldern (som jag har kvar). Men förgäves, och han gick sedan bort i förtid (1958). Och hans efterföljare förstod inte frågan. Men avgörande för enhetsskolans genomförande blev Visby-kompromissen 1960 mellan S och Fp. Som sedan 1962 antogs av riksdagen, i full partipolitisk enighet. (Rätt ska vara rätt)