I Sverige vet inte särskilt många vad industriforskningsinstitut är eller vad de gör. En studie som RISE, noden för instituten i Sverige, har gjort visar detta. Ungefär 25 procent av ledarna i näringslivet känner till instituten. I vår omvärld är det många fler, i Danmark cirka 75 procent. I Tyskland mer än 90 procent. Vad beror detta på?
Ett givet skäl är att institutssektorn är ganska liten i vårt land jämfört med i många andra. Och skälet till detta går tillbaka till 1940-talet. då bestämdes att bryggan mellan akademi och näringsliv skulle vara universiteten, alltså Akademin självt. Den sk tredje uppgiften som det sedan kom att heta. Men detta har aldrig fungerat. Universiteten passar inte som “hem” åt den mer tillämpande forskningen som är teknik-orienterad och med kommersiellt tänkande. OECD har i sin senaste utvärdering av Sveriges innovationssystem noterat detta.
Nu pågår ett arbete med att utveckla och förstärka den svenska institutssektorn, och till detta vill jag återkomma i framtida bloggar, och även vad OECD säger om Sverige och de svenska instituten. Nu tänkte jag däremot redovisa vad 9 institut i Europa klarade av 2014, för att ge en bild av institutens betydelse och deras potential. Det är Europas samlingsorganisation för instituten, EARTO, som gjort en intressant studie. De har kartlagt vad 9 av Europas största och mest betydelsefulla institut gjort under ett år, 2014.
De ingående instituten är CEA, Frankrike, DTI, Danmark, Fraunhofer, Tyskland, Imec, Belgien, Sintef, Norge , SP, Sverige, Ecnalia, Spanien, TNO, Holland, och VTT, Finland. Avsikten har varit att se vilket fotavtryck dessa 9 institut gör under ett år. Studien heter “Jobs and Growth Economic Footprint Study” med tillägget “Impact of 9 European RTOs in 2014”. Här en kortare broschyr att läsa. Men skriv inte ut den, för det går åt för mycket färg, men de 12 sidorna är lättlästa på skärmen. I den större rapporten finns metoden.
Här är resultaten för 2014, genom kontraktsforskning och spinn-off:
- 225.860 nya jobb
- 14 miljarder euro i ökat värde (value added)
- 29,3 miljarder euro i ökad omsättning
- 5,2 miljarder euro i inbetalda skatter
Dessa nio institut fick operativt stöd för sin verksamhet, sk “operational grants”, som gav 380% i avkastning för den offentliga sektorn i de berörda länder. Det betyder att under 2014 gav varje euro eller krona fyra gånger tillbaka till offentlig sektor i form av skatter eller avgifter.
Det var ett bra och intessant inlägg.
Industriforskningsinstituten kommer och borde få en allt viktigare roll framöver eftersom universiteten fokuserar på att mer och mer mäta sina resultat i publicerade papper (publiserade i välkända tidskrifter). Universitetens forskare blir därmed än mer inomvetenskapliga. Tvärvetenskap och Industriprojekt blir allt mindre värda för forskaren när resultaten mäts i publisering och inte i produkter.
Sen är det viktigt att nya industrigrenar för Sverige och viktiga för framtiden ges utrymme om satsningar skall göras inom Industriforskningsinstituten. Självklart skall våra styrkeområden stärkas, men Sverige måste ha kraften att bygga nytt samtidigt.
Något som forskare i Sverige sällan pratar om, är alla de svenska forskare som finns därute på de utländska instituten. Här är en, som jag – imponerad! – hade glädjen att följa då jag var ansvarig för administrationen på Institutionen för växtvetenskap på SLU i Alnarp. http://www.slu.se/sv/om-slu/fristaende-sidor/aktuellt/alla-nyheter/2014/6/bill-hansson/