Regeringens Nationella Innovationsstrategi presenterades idag av Näringsminister Annie Lööf på ett IVA-seminarium. Redan igår fanns strategin tillgänglig, på nätet. Men fokus igår i media var på Forsknings- och Innovationspropositionen, som Utbildningsminister Jan Björklund presenterade på Rosenbad.

“Äntligen”, sa Pontus Braunerhjelm, så kom  Innovationsstrategin, synboliskt samma dag som Nobel-priset i litteratur utdelades. (Fylking lever fortfarande). Tillsammans med Malin Persson och Johan Carlstedt var reaktionen på strategin så här: Det är processen som varit det viktiga. En strategi bör innehålla konkreta förslag och metoder för uppföljning och utvärdering. Den här “strategin” är egentligen ett inriktningsdokument, en viljeyttring. Målvärden, efterlyste Mailn Persson.

Annie Lööf höll med om att det i första hand är en viljeyttring, och att det viktiga är genomförandet. För att detta skall kunna ske, och följas upp, så kommer ett särskilt Innovationskansli inrättas på Näringsdepartementet. Det viktiga med processen har också varit att alla departement varit involverade, framhöll Lööf.

För min del vill jag se helheten. Det är ingen tvekan om att innovationspolitiken fått ett genombrott med den budget som regeringen lade fram. Nu vill man investera för att bygga framtiden, något som inte fanns tidigare. En läsning av Finansplanen i budgeten visar att regeringen har medverkat till ett paradigmskifte.

Sen finns det mycket i övrigt att önska, men det är lättare nu när färdriktigen är fastlagd. Här måste man ge både Annie Lööf och Maud Olofsson en stark eloge för att detta skett, och att såväl Anders Borg som Fredrik Reinfeldt är med på tåget…