Kan Bryssels gigantiska investeringsplan realiseras?

I slutet på november lanserade den nya EU-kommissionens ordförande en mycket expansiv investeringsplan. Den syftar till att under de kommande tre åren 2015 . 2017 få till stånd investeringar i Europa på hela 315 miljarder euro. Ett sätt att “Kick-starta” vår kontinent. Att vi behöver investeringar för att få fart på hjulen är nog alla eniga om, men fungerar Junckers plan, och hur är den uppbyggd.? Här har jag länkat till en pedagogisk redovisning från Europeiska Investeringsbanken, som ska stå för 5 miljarder av de 21, se nedan.

EU:s toppmöte en vecka före jul sanktionerade planen, som bygger på att EU plockar fram 21 miljarder euro, och att sedan andra aktörer, offentliga och privata, går in med 15 gånger det beloppet. EU-kapitalet ska vara ett riskkapital, för att få fram det andra kapitalet, och möjliggöra investeringarna. Ett större fokus på att få bort onödiga regleringar i EU och få “The Single Market” att fungera bättre var också uppe på rådets möte. Den 12-13 februari håller man ett extra toppmöte om just detta, att förenkla.

Var ska investeringarna ske? Fyra områden ska stå i fokus:

  • Infrastruktur (digital, transport och energi)
  • Utbildning, forskning och innovation
  • Sysselsättningsprojekt för SME:s och unga
  • Hållbara miljöprojekt

Vilka privata investeringsmedel finns för att engagera sig i denna stora plan? Svaret är att de stora företagen har stora outnyttjade resurser. De drygt 600 största företagen, där flertalet är europeiska (några i Mellanöstern och Afrika) har idag 40 procent högre investeringsresurser än före finanskrisen 2008. Dock är hamstringen av finansiella resurser inte så stor i Europa som i USA. En bra bild av möjligheten i EU gav Financial Times Sarah Gordon för en vecka sedan.

Det ska tilläggas att det finns en konflikt i finansieringen, som jag i tidigare blogginlägg påpekat. Hela 2,7 miljarder ska enligt det första förslaget tas från Horizon 2020. Det land som kraftigast reagerat mot detta är Tyskland. Sverige kan tydligen acceptera att det stora forsknings- och innovationsprogrammet blir åderlåtet, om pengarna går till annan forskning. Även om man inte slutligt tagit ställning. Det finns dock andra möjligheter, något som Sverige borde hävda, tycker jag.

Detta inlägg publicerades i Innovation av Håkan Gergils. Bokmärk permalänken.

Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.