Lena Andersson lyfter en fråga som inte många skriver om. “Journalistiken sviker sitt uppdrag i klimatfrågan” är Lena Anderssons rubrik för sin krönika. De flesta håller bara tyst, för om man inte tillber aktivismen när det gäller klimatet är det nästan ett brott mot mänskligheten (som Björn Wiman, DN:s kulturchef, skrev för ett par år sedan)
Lena Anderssons inlägg om klimatet är ett ifrågasättande av journalistiken när det gäller klimatfrågan. Läs artikeln, den är viktig. Vi hamnar annars i en skyttegrav där ingen våga sticka upp huvudet, för då blir man nedskjuten av de som vet bäst. Journalister som inte läst på och inte förstått sitt eget uppdrag – när det gäller klimatet. (Jag har föreslagit SvD att låta släppa alla opinionsartiklar i tidningen fria, som Dagens Industri gjort. Hoppas det sker omgående)
För min del har jag tidigare många gånger tagit upp denna fråga. Här ett exempel. Det är Publicistklubbens tidigare ordförande Anna Hedenmo som mycket fräckt i ett brev skriver att klimatet får inte diskuteras som vanliga sakfrågor. Här måste man hålla med FN:s panel IPCC och inte ifrågasätta den, oavsett vilka uppgifter som kommer fram. Idag kan man tro att det möjligen är lite annorlunda med ny PK-ordförande, Robert Aschberg, som säkert vågar ta strid med klimataktivisterna.
Lena Andersson refererar till en bok, skriven av Sven Börjesson, “En klimathistoria”. Så här skriver Lena Andersson i sin artikel:
Bränderna är inte fler eller värre, ej heller orkanerna; nederbörden förblir vad den varit, någon ökning i översvämningarnas antal och storlek har inte inträffat, Vasaloppet ställdes in 1932 liksom 1990. Tre vintrar hade under 1930-talet i Sverige mindre snö än något år har haft under 2000-talet.
Detta borde journalisterna utgå ifrån och ställa frågor. Så att vi vanliga läsare får klart för oss “om kartan stämmer med verkligheten”, som Lena Andersson också påpekar.
Uppgiften i artikeln om värmen i Antarktis år 1934 är fel, det har källan Sven Börjesson påpekat, och det ska redovisas.
Tänk om man kan få våra journalister, både i Sverige, och i andra länder, att våga behandla klimatet på ett sakligt sätt! Varför ska detta vara så svårt?
En bok att läsa, inte bara för klimatets skull utan för att förstå jordens utveckling har Lennart Bengtsson skrivit “Vad händer med klimatet?”(Den som argumenterar om klimatet och inte har läst Bengtssons bok kan inte tagas på allvar)
Fotnot: Uppföljande artikel av Lena Andersson: “Inför katastrofen blir människan bara ett medel”. (SvD 29 maj)
Jag rekommenderar Elsa Widdings Klimatkarusellen. Sök på Klimatkarusellen.
Elsa är en mycket duktig kvinna, hon blev känd som Sveriges bråkigaste kvinna efter sin tid på Näringsdepartementet under Maud Olofsson när hon försökte stoppa Nuonaffären, statens största och sämsta affär genom tiderna. Hon har ett eget konsultbolag idag eftersom hon blev av med sitt jobb för så
är det i Sverige idag man blir av med sina arbeten om man inte är PK. Elsa är mkt modig hon är civilingenjör från Chalmers.