Kaoset på E22 – det är så Sverige fungerar

Nu har fått ett övertydligt exempel på hur Sverige fungerar. E22-ans kaos. Man stoppar inte tillflödet av ny trafik, klipper inte upp vajern mellan vägbanorna, man hjälper inte de som sitter fast i timmar med mat och vatten. Sedan skyller man på varandra.

Men, säger Du, kan det verkligen vara så illa? Det kan jag tyvärr garantera, som följt utvecklingen i Sverige i bloggen i mer än 10 år, med hittills 1.788 blogginlägg. ( Frisök fungerar). Min definition på den svenska oförmågan är LÅNGBÄNK. Visserligen är det trist att visa hur illa det är, men nödvändigt. Därför vill jag ge Dig några exempel. Ska också tala om hur vi löser detta, om viljan och kraften finns.

Observera att Långbänken är ett svenskt fenomen. Den har alltid gömt sig bakom två faktorer: Utredningar och Politikerstyre. Det finns ingenting som kan åtgärdas i Sverige om man inte först tillsätter en utredning. Politikerstyre låter hemskt, och men det är nog bara Sverige som säger nej till detta. Andra länder kallar det i stället för politikeransvar.

Det spelar ingen roll vilka partier som har regeringsmakten, Långbänken är något som alla politiker hyllar i praktiken, även om de inte använder det begreppet. Se i våras (16 maj), då statsminister Ulf Kristersson lovade att Långbänken inte skulle få styra, men så har det inte blivit, se nedan.

I valrörelsen 2022 lovade de blivande regeringspartierna att ordning och reda skulle införas. Det gällde inte minst skolan. OECD redovisade både 2015 och 2016 i både rapporter och uttalanden att Sverige inte kunde lösa skolans problem om man inte fick till ordning och reda. Världsledande i för sen ankomst var de svenska eleverna. något som knappast borde uppmuntra. Ändå hände ingenting.

Vad gjorde då regeringen Kristersson när man hösten 2022 fick regeringsmakten? Jo, man ägnade ett helt år åt att skriva direktiv för en utredning om ordning och reda i skolan. Där missade man ett helt år. Sedan tillsattes i oktober i år utredningen, som styrs upp av direktiven som är på hela 25 sidor, och som anger vad utredningen ska komma fram till. Utredningen fick 14 månader på sig. I december i år ska utredningen presenteras.

 

Utredningen med det imponerande namnet “Varaktig för bättrad trygghet och studiero i skolan” ska redovisa sitt betänkande den 20 december 2024, lagom till jul- och nyårshelgerna. Sedan ska utredningen ut på remiss, behandlas i regeringskansliet, ska till Lagrådet och tillbaka igen, samt så småningom bli en proposition, som riksdagens utskott ska behandla och riksdagen besluta om. Därefter ska Skolverket och Skolinspektionen utreda hur de nya bestämmelserna och riktlinjerna ska genomföras. Snart är vi nog närmare 2030 än när vallöftet gavs 2022. Vad säger Du om denna Långbänk? Är den vettig? Det är som kaoset på E22.

Några andra exempel på Långbänken kan vara på sin plats. Först har vi Ukraina där president Zelensky bett om flygplan. Flera länder ställer nu upp med F-16 plan, minst ett 70-tal från olika länder, och utbildning av piloter sker sedan en tid tillbaka. Zelensky fick besked av Kristersson på Harpsund i början på hösten att man skulle överväga att ställa upp med ett 15-tal Jas Gripen. Försvarsmakten skulle ge regeringen besked  den 6 november. Har något skett eller litar man på Långbänken? Nu hänvisar man till att NATO-medlemskapet.

Hur många gånger har regeringarna sagt att gängen måste krossas? Det är som att höra och en nyårsrevy när Stefan Löfven först i flera år säger att man ska krossa gängen för att sedan i november 2019 säga “Vi såg det inte komma”. Faktum är att den svenska brottskommissionen, BRU, som avgav sex delbetänkanden och ett slutligt 2006 förslog det som politikerna nu försöker införa med dussintals nya utredningar.

Det är alltså 18 år sedan förslagen fanns, men vare sig Reinfeldt eller sedan Löfven gjorde något under all dessa år. Kan den svenska Långbänken illustreras bättre? Stefan Löfven tillsatte ett par dussin utredningar om gängen. Kristerssons regeringen har nu gjort likadant. Gängen jublar eller jublade. Nu har det hänt en del, men väldigt långsamt.

Järnvägen är ett annat exempel på Långbänken. Trafikverket finner fel på växlar men låter bli att åtgärda, medvetet. Väntar till att de ska gå sänder. Varför inventerar man dem då? Ett exempel från Alingsås då många tåg blev försenade för att den skadade växeln inte byttes när felet upptäcktes.

En uppdatering av den svenska Långbänken gjorde jag i mars förra året. Det finns 100-tals, för att inte säga 1000-tals, andra exempel på den härliga svenska Långbänken.

Till sist lösningen: Statsminister Ulf Kristersson måste – jag säger måste – reformera regeringskansliet. Det fungerar inte. Sådan herre sådan dräng. Det nystartade Skandinaviska Policyinstitutet, med professor Johan Eklund i spetsen, kan ge vägledning.

 

Detta inlägg publicerades i Innovation av Håkan Gergils. Bokmärk permalänken.

Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

Ett svar på ”Kaoset på E22 – det är så Sverige fungerar

  1. jag har kommenterat detta förut och jag tror det handlar om rekryteringen av politiker och ansvarsutkrävande. Våra politikers karriär börjar redan i skolans elevkår och fortsätter sedan under studietiden efter skolan. Man byter sällan parti utan skolas i den politiska debatten där omsorgen om det egna partiet är större än den om vad som uträttas i praktiken. Den som inte kan spelet släpps inte in förrän man indoktrinerats med alla ståndpunkter man måste ha för att komma vidare. Rädslan för att handla beror på att det skapar blottor i kampen sinsemellan inom partiet och gentemot de andra. Utredningar hjälper inte för alla riktiga ändringsförslag är farliga, tänk om det blir fel, och läggs därför i glömskans låda eller om de väckt uppmärksamhet i en ny utredning. Som du påpekar har ändringsförslagen oftast redan presenterats tidigare men inte hanterats. Jag tror tyvärr medias ansvar i detta är betydande: felsatsningar och ev. nackdelar med förändringar fokuseras mycket mer än framgång. En vanlig intervju-start är “nu växer kritiken mot …” , varpå ansvarig politiker hamnar i försvarsläge. Sällan svarar politikern istället “hur vet du det?” och fortsätter med vad meningen är med förändringen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.