Den svåraste frågan för offentliga sektorn synes vara hur resurserna ska räcka till för välfärden. Från flera hål har alarmistiska uppgifter kommit. Skatterna måste chockhöjas. Alternativet skulle vara en sämre välfärd och/eller sämre tillgänglighet. Men behöver det vara så? Det är ju den fråga som gör den politiska diskussionen het.

SCB anger hur den äldre befolkningen utvecklas. De över 80 år ökar med hela 47 procent under den kommande 10-årsperioden. På 20 år ökar de över 80 år med 69 procent. För att se de absoluta talen så är de 80 år och äldre idag 5 procent av befolkningen. Den blir 7 procent 2025 och 8 procent 10 år senare.

Hur är kostnaderna för de över 80? SKL, Sveriges Kommuner och Landsting,  anger den till hela 500.000. Fler människor måste anställas och dessa ska vara utbildade. Detta leder till kostnader för kommuner och landsting. Förra året gav det ett underskott motsvarande 10.000 per invånare. Alla kommuner är nettoförlorare, utom Stockholm.

Hur ser då framtiden ut? SKL har skissat på ett scenario som ser fruktansvärt ut. Fram till 2035 skulle kommunalskatten behöva höjas med hela 13 kronor. Från 31 kronor till 44 kronor. Skattekvoten skulle hamna på 53 procent. Den är 44% idag. SKL har räknat vidare fram till 2050 och då funnit att skattekvoten blir hela 58 procent.

Detta är något som jag inte tror någon kommer att acceptera. Vårt samhälle skulle inte kunna fungera med det skattetrycket.

Finns det då inte andra vägar? Svaret är att det vet vi inte idag, men för egen del tror jag det. Låter vi utveckla digitaliseringen och tar artificiell intelligence, AI, i anspråk så borde det vara möjligt. Vi behöver samtidigt med den nya tekniken utveckla systemen i vård och omsorg.

PwC och McKinsey har angivit vägar som borde vara möjliga att beträda.

PwC Healthcare delivery of the future ger ett intressant perspektiv

McKinsey The future of healthcare: Finding the opportunities that lie beneath the uncertainty ger en kompletterande bild.

Eftersom vi knappast kan höja skatterna och näringslivet inte kan prestera oändligt, så borde frågan i valrörelsen idag vara: Hur kan vi organisera och utveckla välfärden, så att den blir bättre än idag, men med oförändrade resurser. Resursökningen måste i stället ligga i den ekonomiska tillväxten, och då är vi återigen tillbaka till näringslivet. Den kaka vi alla ska leva av.