Även om Annie Lööf i sitt Almedalstal målar upp den socialdemokratiska ledaren som sin värste fiende, står de båda på samma sida (Här finns alla Almedals-talen). Åtminstone när det gäller innovationspolitiken. Visst finns det skillnader. Lööf vill ha bort LAS, eller i vart fall lindra den. Löfven slår vakt om den fackliga linjen och säger nej till lättnader.
Den 5 juli gick Annie Lööf ut med ett program för att få ut miljöinnovationer snabbare. Två dagar senare kom Stefan Löfven och föreslog en storsatsning på miljöteknik. Lööf och regeringen ger Vinnova 36 miljoner under tre år. Det är en del av den miljöstrategi som regeringen publicerade tidigt förra hösten. Det är totalt på 400 miljoner, hundra miljoner per år. Stefan Löfven vill i stället ha en milijard kronor under de kommande tre åren.
Lööf har föreslagit att statens offentliga riskkapital, som idag uppgår till hela 17 miljarder, skall samordnas i en koncern (DI 29/6). Stefan Löfven föreslår satsningar på riskkapitalsidan, fond i fond och därtill en extra resurs till Exportrådet för internationalisering av mindre företag.
Till hösten (i mitten på september) kommer regeringens innovationspolitiska strategi. I sitt 1-majtal menade Stefan Löfven att innovationspolitiken i framtiden borde ledas av statsministern genom ett innovationspolitiskt råd.
Tillsammans påverkar Löfven och Lööf den svenska politiken i klar riktning mot en starkare innovationspolitik. Stefan Löfven har dels satt press på regeringen, dels hjälpt Annie Lööf att få gehör. En bra, men ohelig allians.
Ja, det är oerhört viktigt att en stärkt innovationspolitik till gagn för Sveriges konkurrenskraft ges en långsiktig inriktning med så mycket som möjligt förankrat över de politiska blockgränserna. Det är ett ansvar för de båda blocken att se till att så blir fallet.
Håller verkligen med Sven Sjögren. Det tycks nu finnas förutsättningar för en sådan utveckling, om man får tro de uttalanden som gjorts. När vi på IVA hade båda blocken hos oss, både i Stockholm och Almedalen, för ett år sedan tycktes alla accepteras långsiktighet och blocköverskridande överenskommelser. Nu i sommar är det många politiker som talat för detta. Min tro är att svårugheterna ligger hos Moderaterna, läs hos stats- och finansministern. Men jag hoppas ha fel.