Matnyttigt om värdeskapande

I onsdags höll SNITTS ett seminarium om värdeskapande, eller som de kallar det “Valorization” Kunskapens betydelse för samhällsutveckliingen, skulle man kunna uttrycka det. Begreppet “valorization” kommer dock aldrig att kunna användas I Sverige. Så jag talar om värdeskapande i stället. Men innan jag redovisar professor Eric Claassens tankegångar vill jag ge utrymme åt forskningsminister Helene Hellmark Knutssons resonemang. Hon inledde seminariet.

Hellemark Knutsson slog fast att Sverige ska vara en ledande kunskaps- och innovationsnation. Universitetssektorn ska utvecklas både kvantitativt och kvalitativt, dvs fler utbildningsplatser, men med hög kvalitet. Forskningsministern påpekade att företag vill vara nära den högre utbildningen rent geografiskt. Inte i för forskningens skull, utan för studenterna. För kompetensförsörjning och rekrytering. Därför är samverkansuppdraget viktigt, menade hon. Det gäller att få smidiga övergångar i båda riktningarna mellan universitet och företag. Arbete i näringslivet måste var meriterande, och inte negativt som idag.

Det kommande innovationsrådet som statsministern ska bli ordförande i blir viktigt för att få ett engagemang i innovationspolitiken från allra högsta håll. Det är inte en fråga om att “pick the winners”, påpekade Hellmark Knutsson. Däremot måste staten kunna identifiera Sveriges styrkefaktorer och satsa på dessa. Idag är två områden, life science och miljöteknik, identifierade. Hon lyfte också institutssektorn som “jätteviktig”. (Det har aldrig en forskningsminister sagt förut).

Regeringens inställning, som Hellmark Knutsson redovisade, lovar gott. Men här behövs en fortlöpande och dynamisk dialog, något som hon utlovade. Forskningsministern betonade också den offentliga upphandlingens betydelse för inovationer.

Så över till det värdeskapandet. Här belyste professor Claassen har dessa måste ske genom att kunskapen står på fyra ben:

  • Kunskap för kunskap (alltså grundforskning)
  • Kunskap för välfärden (varor och tjänster)
  • Kunskap för välbefinnande (vägledning och riktlinjer)
  • Kunskap för kulturen (spridning och deltagande)

Detta låter kanske svårt att förstå, varför jag länkar till professor Claassens bilder. Titta på dessa, och Du kommer att förstå.

Så här illustrera Claassen hur det blir om de fyra benen på kunskapsstolen inte funkar. Se den, den är häftig.

Detta inlägg publicerades i Innovation av Håkan Gergils. Bokmärk permalänken.

Om Håkan Gergils

Håkan Gergils är född i Uddevalla och har varit verksam i Aktiespararrörelsen, bland annat som ordförande i Aktiespararnas Riksförbund 1976-1981. Intresset för innovationspolitik resulterade i ett analysarbete för industriforskningsinstitutet Acreo i slutet av 1990-talet. Sedan fortsatte forskningen om innovationssystem inom ramen för ett stort projekt på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, och ett antal böcker författades, en till och med på kinesiska (översättning). Under senare år har Gergils varit verksam vid Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, inom innovationsprojektet "Innovation för tillväxt" som Senior Advisor. I IVA:s nya projekt "Innovationskraft Sverige" är han med i styrgruppen, som leds av Rune Andersson. Idag är Gergils även Senior Advisor till Entreprenörskapsforum och arbetar även med uppdrag för andra företag och organisationer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.