Migrationsverket har flera uppgifter, varav det viktigaste är att ta hand om och behandla asylsökande som vill komma till Sverige. En annan viktig uppgift är att handlägga ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd. Men Verket tycks inte fungera, vilket är synnerligen allvarligt.

Tidigare har jag uppmärksammat det faktum att arbetskraftsinvandringen på 15 år blivit 200 procent mindre effektiv. I början på 2000-talet kunde en handläggare behandla 150 ansökningar per år. Det senaste åren har antalet ärenden per handläggare gått ned till 50. Trots att rimligen internet och digitaliseringen gjort handläggningen enklare.

Kompetens-avvisningarna har uppmärksammats, och ifrågasatts. Här har regeringen inte ingripit, vilket man kan enligt gällande lag. Men inte nog med detta. När Migrationsöverdomstolen ger Migrationsverket bakläxa i mitten på december, så vägrar Verket att följa domstolens utslag. Rent domstols-trots således. Men ingen gör något åt detta heller. Vilket gör att även fortsättningsvis så utvisas kompetenta och i Sverige väl etablerade personer, vilket både drabbar enskilda, familjer och företag. Idag skriver Maria Rankka , Handelskammaren, i SvD om eländet. Läs och gråt!

Sedan utvisar man också studerande på högskolor och universitet, som varit här under lång tid, och som står i begrepp att avsluta sina studier och få sin examen. Tre dagar före julafton hade Migrationsverket en back-logg på hela 700 ansökningar som man inte hade behandlat, och som skulle vara klara till i god tid före terminsstarten i januari.

De som får sina asylskäl godkända och får permanenta uppehållstillstånd har rätt att ta hit sina närmaste – familjen. En rimlig möjlighet, kan man tycka, och en rätt som staten beslutat ska gälla. För att detta ska kunna ske måste dock familjemedlemmarna få inresetillstånd efter besök på en ambassad eller generalkonsulat.

Men för att kunna få en familjeåterförening måste rest-familjen ställa sig i kö på en ambassad och få sitt ärende prövat. Men för detta krävs att den som fått uppehållstillstånd i Sverige får sin ansökan registrerad. Något som ska ta högst en vecka. Nu tar detta mellan 6 och 12 månader. Det är Migrationsverkets oförmåga och skam. Men UD är inte mycket bättre, för en ansöka på en ambassad kan ta upp till två år. Och närmaste ambassaden för inte nyttjas. Ekot i Sveriges Radio har avslöjat dessa missförhållanden.

Läs också om Miranda Andersson från USA, som Carl Fredrik Sammeli skriver om i Dagens Industri, “Jag skäms för Sverige“. Här är faktiskt Migrationsöverdomstolens domar av den 13 december vägledande. Där sägs att man ska göra en “helhetsbedömning”, och mindre misstag i regelverket inte ska påverka denna bedömning. Men Migrationsverket har hittills trotsat domstolen, och sagt sig inte haft tid till att analysera den.

Tre dagar efter att detta publicerats erkänner Migrationsverkets generaldirektör problem i Dagens Nyheter.